Stensättningar vid Öxnevalla ställverk

Transkript

1 uv väst rapport 2009:17 arkeologisk undersökning Stensättningar vid Öxnevalla ställverk Västergötland, Öxnevalla socken, Kyrkebacka 1:16 Glenn Johansson

2

3 uv väst rapport 2009:17 arkeologisk undersökning Stensättningar vid Öxnevalla ställverk Västergötland, Öxnevalla socken, Kyrkebacka 1:16 Glenn Johansson

4 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Kvarnbygatan Mölndal Växel: Fax: e-post: e-post: Bildredigering Eva Crafoord Layout Lena Troedson Omslagsbilder Vy över undersökningsplatsen. Foto: Glenn Johansson. Tryck/Utskrift Intellecta Docusys, Västra Frölunda, 2009 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/3. Kartorna är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr / Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2009:17 ISSN

5 Innehåll Inledning 7 Undersökningens förutsättningar 7 Metod och genomförande 10 Gravarna 10 Anläggning Anläggning Resultat 14 Administrativa uppgifter 15 Bilagor 16 Bilaga 1. Osteologisk undersökning av benmaterialet från Öxnevalla kyrkbacka 1:16 i Marks kommun i Västergötland 16 Bilaga 2. Fyndlista 18 Figurförteckning 19

6 Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad.

7 I samband med markarbeten i anslutning till utbyggnaden av Svenska Kraftnäts ställverk i Horred, Öxnevalla socken i Marks kommun, påträffades under våren 2005 ett okänt gravmonument inom exploateringsområdet. Graven undersöktes under sommaren och föranledde även en arkeologisk utredning av aktuellt exploateringsområde. Vid utredningen framkom ytterligare tre gravar, två av dem berördes av utbyggnaden och undersöktes därför under vintern 2005 till Gravarna bestod av flacka stensättningar och i två av dem påträffades begravningar. I den ena en urnegrav med brända ben. Ett begravningsskick som framförallt är utmärkande för gravar under perioden mellersta bronsålder till äldre järnålder. Inledning Med anledning av Svenska Kraftnät AB:s utbyggnad av ställverket i Horred har Riksantikvarieämbetet UV Väst utfört en arkeologisk utredning samt en arkeologisk undersökning inom fastigheten Kyrkebacka 1:16, Öxnevalla socken i Marks kommun. Undersökningen genomfördes under perioderna 21 november till 15 december 2005 och 20 till 27 januari Utredningen och undersökningen utfördes enligt beslut från Länsstyrelsen i Västra Götalands Län och bekostades av Svenska Kraftnät AB. Undersökningens förutsättningar Under våren 2005 påträffades under entreprenadarbeten ett dittills okänt gravmonument inom det område som togs i anspråk för utbyggnaden av Svenska Kraftnät AB:s ställverk i Horred. gravmonumentet, en stensättning, undersöktes av Länsstyrelsen i Västra Götaland under sommaren I gravmonumentet framkom en urnegrav med brända ben (graven A2). Enligt den osteologiska analysen härrör benen troligen från en enda individ, sannolikt en vuxen man (bilaga 1). Begravningsskicket är framförallt utmärkande för gravar under perioden mellersta bronsålder till äldre järnålder. I anslutning till undersökningen av den nyupptäckta graven gjordes en arkeologisk utredning. Utredningen syftade till att undersöka om fler gravar fanns på platsen och utfördes av Riksantikvarieämbetet UV Väst. Utredningen genomfördes genom att sökschakt med grävmaskin drogs och resulterade i att ytterligare fyra gravmonument påträffades. Tre av dem var belägna inom arbetsområdet och enligt länsstyrelsens beslut undersöktes dessa under december 2005 och januari Undersökningen utfördes av Riksantikvarieämbetet UV Väst. De under vintern undersökta stensättningarna var relativt flacka och anlagda på svaga krön på en moränås. I området som karaktäriseras av kuperad skogsmark, genomkorsad av åsar, förekommer på åsarnas krön ett stort antal registrerade gravar av den typ som nu undersökts. Såväl ensamliggande som mindre gravgrupper förekommer. Stensättningar vid Öxnevalla ställverk 7

8 Fig. 2. Utsnitt ur Blå kartan, blad 62 Svenljunga, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1: UV Väst Rapport 2009:17. Arkeologisk undersökning

9 0 500 m Fig. 3. Utsnitt ur Fastighetskartan, blad 6C 3a, med undersökningsområdet markerat. Skala 1: Stensättningar vid Öxnevalla ställverk 9

10 Metod och genomförande Slutundersökningen av de vid utredningen påträffade gravmonumenten genomfördes i två etapper under vintern 2005/2006. Först under ett par veckor i december 2005 och därefter i januari Vid undersökningen användes grävmaskin för att torva av gravarna och för avbaning kring dem. Ett område på drygt 10 meter ut från och runt respektive grav banades av. Syftet var att undersöka om ytterligare gravar och/eller andra anläggningar fanns inom gravmiljön. Utöver de vid utredningen redan påträffade gravarna framkom inga ytterligare konstruktioner (fig. 4). Nästa steg i undersökningen blev att för hand rensa fram stenpackningarna. Den 15 december avbröts undersökningen för att återupptagas den 20 januari. Då undersökningen avbröts i december täcktes gravarna med elmattor, detta var en förutsättning för att undersökningen skulle kunna återupptas och avslutas i januari. Januari månad i Horred karaktäriserades av en ordentlig vinter med en temperatur mellan 5 till15 minusgrader och ett par decimeter snö. Detta innebar att undersökningen slutfördes under mycket besvärliga och rent arkeologiskt, sämsta tänkbara förhållanden (fig. 5). Fynden från gravarna är mycket få och tyvärr kan man befara att detta är en effekt av dessa vintriga förhållanden. I en av gravarna hittades visserligen en del keramik och brända ben, men chansen är stor att man vid undersökningen missade en del. Undersökningen genomfördes genom att mindre sektioner av stensättningarna avtäcktes från elmattor och rensades/undersöktes för hand. När gravarna var helt framrensade och stenpackningarna frilagda gjordes en laserscanning av monumenten (fig. 6). Nästa steg i undersökningen blev att stenen togs bort skiktvis och en kryssprofil sparades. Utöver laserscanningen dokumenterades undersökningen och gravmonumenten med foto under arbetets gång. Sparade profiler ritades. Från gravarnas centrala delar togs jordprover in för senare sållning inomhus (cirka 10 liter). Som kuriosa kan nämnas ett något ovanligt och udda fynd som gjordes i en av gravarna i januari. En kall morgon när vintern höll Horred i ett järngrepp och elmattor plockades bort inför dagens undersökning tittade en huggorm fram. Mellan stenpackningen och elmattorna rörde den sig slött. Våra värmemattor hade väckt den stackaren ur sin vinterdvala nere i graven. Gravarna Vid den arkeologiska utredningen 2005 hittades fyra dittills okända stensättningar. En av dem berördes ej av exploateringen och vid den efterföljande slutundersökningen konstaterades att en av de förmodade gravmonumenten i själva verket var en naturlig bildning av moränsten. Så slutundersökningen under december 2005 till januari 2006 kom i själva verket att omfatta två gravmonument (A104 och A254). De båda monumenten var anlagda på en moränplatå och avståndet mellan dem var ungefär 30 meter. Anläggning 104 Stensättningen A104 karaktäriserades av en distinkt rund form med en diameter på ca 8 meter (fig. 7). Naturligt på platsen fanns mycket moränsten i marken och över denna har graven anlagts och byggts upp med två skikt sten 10 UV Väst Rapport 2009:17. Arkeologisk undersökning

11 som bildade en relativt tät packning (fig. 8). Stenen som använts för gravens konstruktion varierade i storlek mellan 0,1 och 0,5 meter i diameter. Storleken för flertalet stenar låg runt cirka 0,2 till 0,3 meter i diameter. Fyllningen i stensättningen bestod av grusig sand. Några påtagliga inre konstruktionsdetaljer kunde inte ses. Spritt inom en cirka två m 2 stor yta i gravens centrum påträffades enstaka brända ben samt 13 mycket små och fragmentariska keramikskärvor. Att så få fynd hittades vid undersökningen kan delvis bero på tidigare nämnda omständigheter, det vill säga att undersökningen genom- 10 m Fig. 4. På planen syns de utredningsschakt som drogs på platsen under sommaren 2005 (202, , 218, 225 och 263). Vid utredningen påträffades tre stenkoncentrationer som tolkades som gravar (A104, A231 samt A254). Vid slutundersökningen vintern konstaterades att två av dem utgjordes av gravmonument i form av stensättningar (A104 och A254). Den tredje förmodade graven bestod i själva verket av naturlig moränsten. Skala 1:800. Stensättningar vid Öxnevalla ställverk 11

12 Fig. 5. Undersökningen genomfördes under vintriga förhållanden med snö och minusgrader. För att förhindra tjäle och för att gravarna överhuvudtaget skulle kunna undersökas täcktes de varje natt med elmattor. Foto: Glenn johansson. Fig. 6. För dokumentationen av stensättningarna användes laserscanner. På fotot syns graven A104 under scanning. Foto: Glenn Johansson. 12 UV Väst Rapport 2009:17. Arkeologisk undersökning

13 fördes vintertid. Eventuellt har också gravmonumentet en gång i tiden blivit plundrat. Under en av stenarna i gravens centrum, där ben och keramik förekom, hittades ett kopparmynt, 1 shilling Banco, präglat Att myntet låg under en större sten, pekar mot att det placerats där avsiktligt. Att det skulle ha hamnat där genom att någon har råkat tappa det på graven förefaller osannolikt. Fynden från stensättningen består av: Brända ben (7 gram), 13 keramikskärvor (7 gram), ett kvartsavslag samt ett kopparmynt (bilaga 2). Anläggning 254 Den andra stensättningen som undersöktes låg cirka 30 meter nordöst om och på högsta punkten av samma moränplatå som A104. Till skillnad från det runda gravmonumentet A104 hade stensättningen A254 en avlång form med måtten cirka 4 10 meter. Konstruktionen utgjordes av en relativt gles stenpackning och var uppbyggd av endast ett skikt av sten. Stenen som använts för gravens konstruktion varierade i storlek mellan 0,2 och 0,35 meter i diameter. Inga fynd påträffades i A254. Fig. 7. En laserscannad bild av stensättningen A104. Stensättningar vid Öxnevalla ställverk 13

14 Resultat Lagerbeskrivning 1. Gråbrun humös sand 2. Grusig sand I samband med Svenska Kraftnät AB:s utbyggnad av ställverket vid Horred i Öxnevalla socken påträffades en gravgrupp om fyra stycken gravmonument belägna på en moränhöjd. Monumenten bestod av flacka stensättningar och i en av dem hittades en urnegrav med brända ben. Begravningsskicket är framförallt utmärkande för gravar under perioden mellersta bronsålder till äldre järnålder. Ett av monumenten undersöktes av Länsstyrelsen under försommaren år 2005 och ytterligare två av Riksantikvarieämbetet UV Väst under vintern 2005/2006. Den fjärde graven låg strax utanför området som togs i anspråk för utbyggnaden och berördes inte av exploateringen. Av denna anledning omfattades den inte av den arkeologiska undersökningen. I två av gravmonumenten hittades brända ben och keramik medan det i den tredje inte framkom spår efter någon begravning. Att varken ben eller keramik hittades i en av gravarna kan möjligen vara ett resultat av att undersökningen ägde rum under mycket dåliga förhållanden. Undersökningen genomfördes under januari och under mycket vintriga förhållanden med minusgrader, snö och dåliga ljusförhållanden. Fig. 8. Teckningen visar en tvärprofil genom graven A104. Profilen är ritad mot öst. Skala 1:25. Teckning: Glenn Johansson. 14 UV Väst Rapport 2009:17. Arkeologisk undersökning

15 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Riksantikvarieämbetets projektnummer: Intrasisprojekt: V2005:042. Undersökningstid: 21/11 15/ och 20 27/ Projektgrupp: Glenn Johansson, Anna Kloo och Bengt Westergaard. Underkonsulter: Metimur AB. Läge: Fastighetskartan, blad 6C 3a. Koordinatsystem: RT R02 5 gon V 63:-1. Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 1 profilritning i skala 1:20. Digital dokumentation: förvaras på UV Väst. Fynd: fynd med Fnr 1 7. Stensättningar vid Öxnevalla ställverk 15

16 Bilagor Bilaga 1. Osteologisk undersökning av benmaterialet från Öxnevalla kyrkbacka 1:16 i Marks kommun i Västergötland Anna Kloo Andersson Material och metod Materialet består av 207 g brända ben som hittades i och runt kistan i grav A2 på Öxnevalla kyrkbacka 1:15 i Marks kommun i Västergötland. Analysen utfördes på plats under fältarbetet i december 2005 utan tillgång till referensmaterial men med referenslitteratur i ämnena osteologi och anatomi. Benen var lätt jordiga vid undersökningstillfället men det fanns ingen möjlighet att tvätta dem. Istället försökte jag borsta dem rena så mycket som möjligt med en tandborste och en liten pensel. Jag gick därefter igenom benen minst två gånger och plockade ut alla igenkänningsbara och bestämbara fragment. Benen bestämdes därefter till benslag, sida samt om möjligt även ålder och kön. Även andra företeelser såsom storlek, tjocklek, skador och sjukliga förändringar noterades i de fall sådana kunde ses. Vid analysen hittades även keramik och kolfragment som lades i separata påsar. Resultat Benen är vita och helt förbrända och var även lätt jordiga vid undersökningstillfället även om de borstades rena då. I materialet har enbart ben från människa hittats och det finns inget som tyder på att materialet innehåller ben från mer än en (1) individ. Det fanns skalltaksfragment som hade suturer men dessa hade inte vuxit ihop. Det kan dock ske vid olika åldrar beroende på var i kraniet fragmentet kommer ifrån och det finns även individuella skillnader. Flera av skalltaksfragmenten har en tjock diploë (mellanskiktet i skalltaksfragmenten) och på flera av fragmenten har skalltaket spruckit i diploë. Detta tyder på att det är en vuxen, kanske något äldre individ, men det är inte en gammal person som har begravts på platsen. Bland benen finns två fragment som kan användas för könsbedömning. Det ena är crista occipitalis interna, det vill säga en förhöjning som sitter på insidan av bakhuvudet. Den är relativt kraftig vilket skulle kunna tyda på att det är en man. Det andra fragmentet är en rörbensdiafys från de långa rörbenen med ett kraftigt senfäste vilket också skulle kunna tyda på att det är en man som har begravts på platsen. Här måste jag dock åter nämna att jag inte hade tillgång till något referensmaterial vid analystillfället vilket gör ålders- och könsbedömningen (kanske framförallt den sistnämnda) något osäker. A2, kistan Fragmenten är helt förbrända och lätt jordiga. De väger 48 g och det största fragmentet är 25 mm långt medan medellängden är 10 mm. Fyndet innehåller bestämda ben från människa (11 g)samt även obestämda fragment som kommer från människa. Människa: 12 kraniefragment (3,7; 2,7; 3,2; 3,3; 3,4 mm, tjock diploë, vuxen något äldre individ dock ej gammal), 1 radius/ulna/fibula, 13 rörbensdiafyser, 1 rörbensdiafys med senfäste/början på nutritionshål, 1 rörbensdiafys (ossa longa). 16 UV Väst Rapport 2009:17. Arkeologisk undersökning

17 Obestämda, människa: rörbensdiafyser, diafyser, kraniefragment (några har spruckit i diploë). A2, runt kistan, påse 1 Fragmenten är vita och således helt förbrända. De var också lätt jordiga vid undersökningstillfället. De väger 103 gram och den största längden på fragmenten var 39,1 mm medan medellängden var 13,3 mm. Fragmenten kommer från människa (40 g) samt obestämda fragment från människa. Människa: 1 crista occipitalis interna (relativt kraftig, M?), 14 kraniefragment, 3 skalltaksfragment (spruckit i diploë), 7 skalltaksfragment (ganska tjock diploë, 2,6; 3,2; 3,2; 3,1; 3,1; 3,1 mm), 3 fragment från hörselgångarna, 1 revbensdiafys, 1 humerus/femur/tibia, 1 rörbensdiafyser (kraftigt senfäste, M?), 2 diafys ulna/fibula, 1 rörbensdiafys ulna/fibula, 2 diafyser radius/ulna/filbula, 3 diafyser radius/ulna, 15 rörbensdiafyser (från stora och små rörben). Obestämda, människa: rörbensdiafyser, diafyser, skalltaksfragment (spruckit i diploë). A2, runt kistan, påse 2 Fragmenten som är helt förbrända var lätt jordiga vid analystillfället. Benen väger 56 g och det största fragmentet är 36,1 mm långt och medellängden är 12,0 mm. I fyndet hittades även två fragment av keramik samt två kolfragment. I fyndet finns både bestämda (23 g) och obestämda ben av människa. Människa: 1 skalltaksfrag med sutur (suturen ej hopväxt, spruckit i diploë), 1 skalltaksfrag (delvis spruckit i diploë), 1 kraniefragment, 1 kraniefragment med sutur (ej hopväxt i suturen), 5 kraniefrag (varav 1 har tjock diploë), 2 skalltaksfrag (varav 1 tjock diploë och har delvis spruckit i diploë, 2,5; 3,4 mm), 1 revbensdiafys, 2 rörbensdiafyser från stora rörben (ev radius/ulna/fibula), 1 diafys ulna/fibula, 22 rörbensdiafyser (från stora och små rörben). Obestämda, människa: kraniefragment, diafyser och rörbensdiafyser från stora och små rörben. Stensättningar vid Öxnevalla ställverk 17

18 Bilaga 2. Fyndlista Fnr Anläggning Sakord Antal Vikt i g Anmärkning 1 A171 Mynt, koppar A171 Ben, brända 7 3 A171 Kvarts, avslag A171 Keramik A2 Ben, brända 48 Från kistan 6 A2 Ben, brända 103 Runt kistan påse 1 7 A2 Ben, brända 56 Runt kistan påse 2 18 UV Väst Rapport 2009:17. Arkeologisk undersökning

19 Figurförteckning Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad... 6 Fig. 2. Utsnitt ur Blå kartan, blad 62 Svenljunga, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1: Fig. 3. Utsnitt ur Fastighetskartan, blad 6C 3a, med undersökningsområdet markerat. Skala 1: Fig. 4. På planen syns de utredningsschakt som drogs på platsen under sommaren 2005 (202, , 218, 225 och 263). Vid utredningen påträffades tre stenkoncentrationer som tolkades som gravar (A104, A231 samt A254). Vid slutundersökningen vintern konstaterades att två av dem utgjordes av gravmonument i form av stensättningar (A104 och A254). Den tredje förmodade graven bestod i själva verket av naturlig moränsten. Skala 1: Fig. 5. Undersökningen genomfördes under vintriga förhållanden med snö och minusgrader. För att förhindra tjäle och för att gravarna överhuvudtaget skulle kunna undersökas täcktes de varje natt med elmattor. Foto: Glenn johansson Fig. 6. För dokumentationen av stensättningarna användes laserscanner. På fotot syns graven A104 under scanning. Foto: Glenn Johansson Fig. 7. En laserscannad bild av stensättningen A Fig. 8. Teckningen visar en tvärprofil genom graven A104. Profilen är ritad mot öst. Skala 1:25. Teckning: Glenn Johansson Stensättningar vid Öxnevalla ställverk 19

20

21

22 I samband med markarbeten i anslutning till utbyggnaden av Svenska Kraftnäts ställverk i Horred, Öxnevalla socken i Marks kommun, påträffades under våren 2005 ett okänt gravmonument inom exploateringsområdet. Graven undersöktes under sommaren och föranledde även en arkeologisk utredning av aktuellt exploateringsområde. Vid utredningen framkom ytterligare tre gravar, två av dem berördes av utbyggnaden och undersöktes därför under vintern 2005 till Gravarna bestod av flacka stensättningar och i två av dem påträffades begravningar. I den ena en urnegrav med brända ben. Ett begravningsskick som framförallt är utmärkande för gravar under perioden mellersta bronsålder till äldre järnålder. ISSN