Två gravar vid vägen

Transkript

1 UV VÄST RAPPORT 2004:4 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Två gravar vid vägen Bohuslän, Hogdal socken, Gåshult 1:17, 1:21, 1:23, RAÄ 430 Anna Aulin Häggström

2

3 UV VÄST RAPPORT 2004:4 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Två gravar vid vägen Bohuslän, Hogdal socken, Gåshult 1:17, 1:21, 1:23, RAÄ 430 Anna Aulin Häggström Två gravar vid vägen 3

4 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Box , Kungsbacka Besöksadress: Nygatan 11 Växel: Fax: e-post: e-post: Bildredigering Lena Troedson Layout Lena Troedson Omslagsbild Utsikt åt öster från Bottenholmsberget över stora graven. Foto: A. Aulin Häggström. Tryck/Utskrift Elanders Digitaltryck, Göteborg, 2004 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/ Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2004:4 ISSN UV Väst Rapport 2004:4. Arkeologisk undersökning

5 Innehåll Bakgrund 7 Undersökningens förutsättningar 7 Metod 7 Resultat 7 Den stora graven 7 Den lilla graven 8 Vägen till närliggande fornlämningar 10 Referenser 14 Administrativa uppgifter 15 Figurförteckning 16 Två gravar vid vägen 5

6 NORGE VÄRMLAND RAÄ 430 DALSLAND BOHUSLÄN VÄSTERGÖTLAND GÖTEBORG HALLAND Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad. 6 UV Väst Rapport 2004:4. Arkeologisk undersökning

7 Sommaren 2001 undersöktes röset RAÄ 430 i Hogdals socken, i Norra Bohuslän. Bredvid det flacka och tidigare registrerade röset visade sig ännu en grav finnas. Gravarna har varit placerade alldeles vid kanten av en väg norrut med belägg från början av 1600-talet. Inte i någon av gravarna återfanns fynd. På platsen skall nu den senaste generationen väg i området anläggas, väg E6. Bakgrund Inför utbyggnaden av E6 till motorväg på sträckan Hogdal Nordby i norra Bohuslän undersöktes två flacka rösen med beteckningen RAÄ 430 i Hogdals socken. Undersökningen företogs samtidigt som de närliggande stenåldersboplatserna RAÄ 431 och 178 undersöktes. Arbetet utfördes enligt beslut av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och bekostades av Vägverket. Riksantikvarieämbetet var ansvarig institution och arbetet utfördes i samverkan med Bohusläns museum. Som grävningsledare fungerade Glenn Johansson. Undersökningens förutsättningar Fornlämningen påträffades vid utredningen 1992, den registrerades i Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister som ett röse, dock med ett frågetecken för antalet. Vid besiktning av sträckan 1999 visade sig området vid RAÄ 430 vara omrört av traktorspår och skogsavverkning med skador på fornlämningarna som följd. (Schaller Åhrberg, Lindman, 2001). Gravarna som visade sig vara två var placerade i ett sadelläge ca 50 m.ö.h. med utsikt över Gåshultslättens jordbruksmark i söder och Skaverödsdalgångens sanka skogsmark i norr. En väg norrut med belägg från början av 1600-talet ligger kant i kant med gravarna. Fornlämningen förundersöktes inte då vägsträckningens övriga fornlämningar förundersöktes 1992, den rekommenderades dock för slutundersökning (Schaller Åhrberg 1992). Inom en kilometers radie finns en mängd ytterligare fornlämningar; framför allt rösen och stenåldersboplatser. Metod Undersökningen inleddes med försiktig avbaning med maskin av mossa och förna på och utanför gravarna. När området kring grav A200 undersöktes för hand och med maskin framkom en mindre grav, A3101. Gravarna undersöktes sedan för hand. Den större av de båda gravarna undersöktes i fyra kvadranter med profilbänkar mellan. Båda gravarna mättes in digitalt med totalstation, på stora graven mättes alla kantstenar in samt även alla ytliggande stenar i gravens norra kvadrant. På den mindre graven mättes alla ytliggande stenar in. Prov för 14 C-datering och vedartsanalys insamlades (se fig. 4). Resultat Den stora graven Den större av de båda gravarna (A200) var något oval till sin form, ca 8 meter i diameter på bredaste stället och 6,5 meter i diameter på smalaste Två gravar vid vägen 7

8 Svinesund Nordby 430 E6 Hogdal 0 5 km Fig. 2. Utsnitt ur GSD-Röda kartan,västra götalands län, med platsen för undersökningen markerad. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /184. stället. Den var konstruerad av stenar i olika storlekar, från cm i diameter. Graven var uppbyggd av mellan 1 och 4 lager sten men jord inblandat, placerad på en svagt sluttande bergsyta och ca en meter hög på sitt högsta parti. Vissa delar var dock skadade av de träd som vuxit i graven. Likaså föreföll graven vara skadad där vägen går kant i kant med dess västra kant. När skadan har uppkommit kan inte med säkerhet sägas, dock efter utredningen 1992 (se fig. 6). Inga fynd gjordes då graven undersöktes endast ett fåtal mycket små och fragmentariska ben återfanns i gravens centrum. Anläggningens konstruktion och placering i landskapet samt de få benfragmenten gör att konstruktionen tolkas som en grav. En 14 C-datering gjordes från A200 vid Ångströmslaboratoriet i Uppsala och gav en datering till romersk järnålder (se fig. 5). Den lilla graven Ungefär 11 meter SÖ om stora graven fanns den mindre graven (A3101) som var ca 4,50 meter i diameter och oregelbunden i sin form. Mestadels utgjordes den av stenar i storlek mellan cm, men två stenar var betydligt större, 1,70 respektive 1,40 cm långa och vardera ca 70 cm breda. Graven 8 UV Väst Rapport 2004:4. Arkeologisk undersökning

9 RAÄ 430 Fig. 3. Utsnitt ur Gula (Ekonomiska kartan), blad Svinesund 10A:16, med undersökningsområdet markerat. Skala 1: Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /184. Två gravar vid vägen 9

10 uppbyggd av ett lager sten uppblandat med jord och placerad på en flack bergsyta (se fig. 7). Inga fynd gjordes då graven undersöktes, men anläggningens närhet till A200 samt dess konstruktion och placering i landskapet gör att den ändå tolkas som en grav. Vägen till närliggande fornlämningar Vid slutundersökningen var områdets skog avverkad (till skillnad från år 1992 när utredningarna för sträckan utfördes) och gravarnas läge i landskapet var påtagligt. Högt liggande, men med ännu högre berg i väst och åt öster, med vid utsikt och alldeles invid en väg vars datering sannolikt kan dras långt tillbaka i tiden. Gravarnas placering kan om man så vill kopplas till den gamla vägens sträckning även om säkra belägg för att vägen är lika gammal som gravarna naturligtvis inte finns. Vägen som gick alldeles bredvid gravarna är troligtvis känd från åtminstone mitten av 1600-talet då en väg finns avbildad i området på ett flertal olika kartor (se fig. 8). Att fastställa vägens exakta sträckning utifrån dessa tidiga kartor är dock vanskligt då det finns några alternativa vägar att ta mellan bergen. En senare generations storskiftes samt enskifteskartor från som rektifierats inför de arkeologiska undersökningarna 2001 visar dock att en av områdets viktiga vägar säkerligen gick alldeles förbi de två gravarna (se fig. 9). Norrut mot den norska gränsen vid Svinesund ökar även mängden registrerade hålvägar, vilka i några fall kan kopplas samman eller ses som fortsättningar av vägarna på skifteskartorna. Genom detta kan flera generationer av vägar skönjas i området, från de svårdaterade korta sträckorna av hålvägar till 1600-talets slingriga vägar över och längs med branta bohuslänska berg intill åkrar och gårdar samt till slutet av 1900-talets E6:a som nu bytts ut mot en ännu modernare version på 2000-talet med delvis samma sträckning som 1600-talets väg. Vägarnas placering i området, åtminstone hitintills, har av naturliga skäl följt landskapets topografi, ville man ta sig fram någorlunda snabbt valdes den lättaste vägen. Att detta skulle sammanfalla eller kanske till och med påverka andra fornlämningstyper är högst sannolikt. I ett landskap som det bohuslänska med branta klippor och hällmark, finns en begränsad plats för t.ex. boplatser med stolpbyggda hus och åkermark. Då kraven för dessa typer av fornlämningar vad det gäller markslag, åtminstone under de perioder vi talar om här, delvis sammanfaller med vägarnas, i kanten av bergen, har de säkerligen påverkat varandra. Vägar som går förbi boplatser och boplatser vid vägen. Gravar däremot kan generellt ha ett mer skiftande placering, men i de fall då de som här sammanfaller så påfallande med vägens sträckning är det väl värt att notera. Ett antal av områdets fornlämningar ligger på eller i direkt anslutning till det troliga läget för 1600-talets väg, mest påtagligt är det kanske vid de två gravarna som utgjorde RAÄ 430, men även andra och yngre fornlämningar berörs. En koppling till vägsträckningen och fornlämningarna med vägens ålder som troligtvis stäcker sig längre tillbaks än 1600-tal är inte helt otroligt i några fall. Vid RAÄ 432 fanns ett kvartsbrott invid vägen med en trolig datering till 500 BC (cal), kanske har någon nyttjat vägen för att transportera bort kvartsmaterialet för vidare bearbetning. Andra fornlämningar relate- 10 UV Väst Rapport 2004:4. Arkeologisk undersökning

11 rade till vägen förutom gravar i närheten av den är de tre by- och gårdstomter som den passerar (RAÄ 304, 315, 423). Inte mycket har skrivits om vägar och kommunikation i fornlämningssammanhang, Gansum har dock behandlat fenomenet hålvägar teoretiskt och kort diskuterat deras mångfacetterade problematik (Gansum 1999). Inte heller arkeologiskt i fält har speciellt många vägar och hålvägar undersökts och speciellt inte i förhållande till andra fornlämningar. Avslutningsvis kan konstateras att de undersökta gravarna tyvärr inte hade mycket i fyndsammanhang att erbjuda, deras läge i landskapet samt förhål m Fig. 4. Plan över de båda gravarna. Med kantstenarna samt en kvadrant inmätta på A200 och alla ytliggande stenar på A3101. Radiocarbon determination 2000BP 1800BP 1600BP 1400BP Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron] Ua : 1665±45BP 68.2% probability 260AD ( 6.7%) 280AD 330AD (61.5%) 430AD 95.4% probability 250AD (95.4%) 540AD Fig C-analys från Stora graven (A200). CalBC/CalAD 200CalAD 400CalAD 600CalAD 800CalAD Calibrated date Två gravar vid vägen 11

12 Fig. 6. Stora graven (A200). Foto: A. Aulin Häggström. Fig. 7. Lilla graven. Foto: A. Aulin Häggström. 12 UV Väst Rapport 2004:4. Arkeologisk undersökning

13 Fig. 8. Den norra delen av Geometrisk Afrijtningh Bohuslän Anno Nordöst om Hogdals kyrka går vägen. Undersökningsområdets ungefärliga läge är markerat med en orange prick. Två gravar vid vägen 13

14 km Fig. 9. Ortofoto över Gåshult med fornlämningar och de rektifierade skifteskartornas vägnät inlagt. Bearbetning: A. Aulin Häggström. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /184. lande till andra fornlämningar är den största behållningen av undersökningen. Vägsträckningar har länge varit ett svårangripbart och underprioriterat forskningsområde som i framtida stora projekt borde ges en större plats. Referenser Gansum T, Veier uten forbindelse? Positivisme og sosialteori i veiforskingen. Meta 1999, nr 1. Schaller Åhrberg, E Rapport över arkeologisk förundersökning av planerad ny E6 i Bohuslän, sträckan Hogdal Svinesund. Riksantikvarieämbetet UV Väst. Kungsbacka. Schaller Åhrberg, E. Lindman, G. Undersökningsplan för Arkeologiska slutundersökningar E6 Hogdal, delen Hogdal Nordby, Hogdal socken Strömstads kommun. Internrapport Riksantikvarieämbetet UV Väst. Kungsbacka. 14 UV Väst Rapport 2004:4. Arkeologisk undersökning

15 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Riksantikvarieämbetets projektnummer: Intrasisprojekt: V2001:9. Undersökningstid: 2/4 15/ (20 arbetsdagar). Projektgrupp: Glenn Johansson, Lisa Larsson, Mats Hellström (Lödöse museum), Ola Kadefors, Anna Aulin. Underkonsulter: Erik Danielsson, Vedlab. Ångströmslaboratoriet, Uppsala. Undersökt yta: ca 600 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 10A 1h. Koordinatsystem: RT R05 7,5 gon V 65:-1. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6556,7y 1238,8. Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 1 planritning i skala 1:20. Digital dokumentation: förvaras på UV Väst. Två gravar vid vägen 15

16 Figurförteckning Fig. 1.Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad Fig. 2. Utsnitt ur GSD-Röda kartan,västra götalands län, med platsen för undersökningen markerad Fig. 3. Utsnitt ur Gula (Ekonomiska kartan), blad Svinesund 10A:16, med undersökningsområdet markerat. Skala 1: Fig. 4. Plan över de båda gravarna. Med kantstenarna samt en kvadrant inmätta på A200 och alla ytliggande stenar på A Fig C-analys från Stora graven (A200) Fig. 6. Stora graven (A200). Foto: A. Aulin Häggström Fig. 7. Lilla graven. Foto: A. Aulin Häggström Fig. 8. Den norra delen av Geometrisk Afrijtningh Bohuslän Anno Nordöst om Hogdals kyrka går vägen. Undersökningsområdets ungefärliga läge är markerat med en orange prick Fig. 9. Ortofoto över Gåshult med fornlämningar och de rektifierade skifteskartornas vägnät inlagt. Bearbetning: A. Aulin Häggström UV Väst Rapport 2004:4. Arkeologisk undersökning

17 Sommaren 2001 undersöktes röset RAÄ 430 i Hogdals socken, i Norra Bohuslän. Bredvid det flacka och tidigare registrerade röset visade sig ännu en grav finnas. Gravarna har varit placerade alldeles vid kanten av en väg norrut, med belägg från början av 1600-talet. Inte i någon av gravarna återfanns fynd. På platsen skall nu den senaste generationen väg i området anläggas, väg E6. ISSN