Värdepappersmarknadsutredningens betänkande SOU 2015:2

Transkript

1 Fi2015/578 Stockholm den 11 maj 2015 Värdepappersmarknadsutredningens betänkande SOU 2015:2 Svenska Fondhandlareföreningen (Föreningen) är en branschorganisation för svenska värdepappersbolag och banker samt utländska filialer till sådana företag som bedriver värdepappersrörelse i Sverige. 1 Föreningen verkar för en sund, stark och effektiv svensk värdepappersmarknad. Våra huvuduppgifter är att (i) verka för högt förtroende för den svenska marknaden (bland annat genom självreglering, standards och vägledning), (ii) verka för effektiva och konkurrenskraftiga regelverk och infrastrukturer samt (iii) att ge service till medlemmarna bland annat i form av information och kunskapsförmedling i frågor av gemensamt intresse. Föreningen välkomnar möjligheten att lämna synpunkter på Värdepappersmarknadsutredningens betänkande SOU 2015:2 (Utredningen). Sammanfattning Föreningen tillstyrker Utredningens förslag såvitt avser genomförande av MiFID IIdirektivets bestämmelser i svensk lag. Föreningen 2 avstyrker Utredningens förslag om att införa en nationell Provisionsreglering. Föreningen delar inte Utredningens uppfattning att det finns ett marknadsmisslyckande på den svenska marknaden som är av sådan omfattning att den föreslagna nationella provisionsregleringen kan anses proportionerlig och befarar att förslaget istället kan få betydande negativa konsekvenser bl.a. genom att påverka tillgången till rådgivning och även minska utbudet av lämpliga sparprodukter. Vi menar också att ett dylikt förbud kan hämma utvecklingen av en oberoende rådgivningsmarknad och även begränsa konkurrensen på den svenska 1 Föreningen har för närvarande 30 värdepappersbolag och banker samt utländska filialer som medlemmar. 2 En av Föreningens medlemmar, Nordnet Bank AB, har emellertid en annan uppfattning och stödjer istället Utredningens bedömning och förslag i denna del. 1

2 marknaden. En reglering som riskerar att föra med sig så omfattande konsekvenser för enskilda konsumenter och näringsidkare måste bli föremål för betydligt mer omfattande utredning och konsekvensanalys. Föreningen vill understryka att MiFID II regelverket i sig innebär kraftiga förstärkningar av konsumentskyddet på en rad områden, inklusive möjligheten att ta emot och behålla ersättningar från tredje man. Föreningens bedömning är att genomförandet av regleringen i MiFID II innebär en tillräcklig skärpning av regelverket med beaktande av de behov som finns på den svenska marknaden, särskilt mot bakgrund av den kommande detaljregleringen på nivå 2. Vi noterar dock att Utredningen inte gjort någon egentlig analys i detta avseende, vilket delvis förklaras med att innehållet i regleringen på nivå 2 inte varit känt. Föreningen förutsätter att regeringen kommer att prioritera frågan i sin egen behovsanalys, inte minst eftersom det måste säkerställas att den svenska regleringen inte blir motstridig mot regleringen på nivå 2. Föreningen avstyrker förslaget att lagstiftaren ska överlåta till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i praktiken Finansinspektionen att avgöra vilka ersättningar från tredje man som ska vara förbjudna för ett värdepappersinstitut att ta emot. Vi anser att detta bemyndigande är alldeles för ospecifikt och vittgående och att det även kan ifrågasättas om förslaget är förenligt med grundlagen. Som ett minimum måste det i förarbetena framgå vilka principer som Finansinspektionen har att rätta sig efter vid en sådan bedömning och hur bemyndigandet förhåller sig till de krav som ställs i EU regleringen. Om lagstiftaren likväl väljer att införa en strängare svensk provisionsreglering än i MiFID II anser Föreningen: att en sådan regel bör utformas på sådant sätt att det blir tillåtet för värdepappersinstitut vid tillhandahållande av investeringsrådgivning och portföljförvaltning att ta emot och vidarebefordra provisionsersättningar från tredje man dvs. att föra vidare rabatter och andra ersättningar också till icke professionella kunder, att det i förarbetena måste förtydligas hur kriteriet negativt för kunden ska tolkas och hur detta begrepp förhåller sig till EU regleringen på nivå 2, t.ex. kravet på att ersättningen ska höja kvaliteten på tjänsten. Föreningen avstyrker förslaget att införa en egen svensk definition av vad som är att anse som oberoende rådgivning eftersom detta kan försvåra gränsöverskridande verksamhet och även tillämpningen av EU regleringen. Föreningen är generellt positivt inställd till ett s.k. level playing field på rådgivningsmarknaden. Vi vill dock betona vikten av att även effekterna av en enhetlig reglering blir föremål för utredning varvid hänsyn måste tas till regler som för närvarande håller på att förhandlas fram inom EU, t.ex. IMD II. 1 ALLMÄNNA SYNPUNKTER PÅ UTREDNINGENS FÖRSLAG TILL GENOMFÖRANDE AV MIFID II OCH MIFIR Föreningen vill understryka att MiFID II och MiFIR, med tillhörande nivå 2 reglering, utgör en mycket omfattande reglering av central betydelse för Föreningens medlemmar. Regelpaketet innehåller både ändrade och nya regler av stor vikt inom hela området. 2

3 Genomförandet kommer således att påverka alla delar av den svenska värdepappersmarknaden värdepappersinstituten, emittenter, infrastruktur och infrastrukturleverantörerna samt inte minst marknadens investerare, i praktiken nästan alla personer i Sverige. Föreningen anser att Utredningens arbete har resulterat i ett välskrivet betänkande. Förslagen till genomförande av MIFID II i svensk lagstiftning samt justering av svensk lagstiftning med anledning av MIFIR är genomarbetade och ansluter väl till direktivet. Föreningen tillstyrker således huvuddelen av Utredningens förslag. Föreningen är införstådd med svårigheterna att synkronisera det svenska lagstiftningsarbetet med det europeiska och har respekt för de utmaningar som det inneburit för Utredningen att ta fram förslag innan detaljregleringen på nivå 2 är färdigförhandlad och klar. I det fortsatta lagstiftningsarbetet är det således en viktig uppgift för regeringskansliet att analysera och beakta den kommande nivå 2 regleringen. Denna analys utgör självfallet en viktig del av den proportionalitetsbedömning som bör göras i frågan om införandet av en nationell reglering avseende ersättningar till/från tredje man (Provisionsregleringen). Nedan följer Föreningens mer detaljerade synpunkter på Utredningen vilka i huvudsak hänför sig till Provisionsregleringen (kapitel 8) och det nya sanktionsförfarandet (kapitel 13). Sist i remissvaret följer ett antal övriga synpunkter (kapitel 5 7 och 9). 2 PROVISIONSREGLERINGEN EN STRÄNGARE NATIONELL REGLERING AV ERSÄTTNINGAR FRÅN ELLER TILL TREDJE MAN (KAPITEL 8) 2.1 Den nya EU regleringen innebär ett tillräckligt konsumentskydd Föreningen 3 ifrågasätter Utredningens beskrivning av inträffade och befarade marknadsmisslyckanden och menar att de problem som iakttagits på den svenska marknaden hanteras på ett fullgott sätt av andra bestämmelser i MiFID II och av förslagen som syftar till att skapa en enhetlig reglering för rådgivningsmarknaden Ett svenskt marknadsmisslyckande? Föreningen delar Utredningens uppfattning att det i Sverige är ett problem att inte samma näringsrättsliga regler gäller för rådgivningstjänster som lämnas av olika aktörer och att det periodvis också har bedrivits begränsad tillsyn på området. Detta problem, som enligt Föreningens uppfattning inte är detsamma som ett marknadsmisslyckande, menar vi dock i stor utsträckning kommer få en lösning genom Utredningens förslag att ersättningsreglerna från tredje man vid investeringsrådgivning liksom andra kundsskyddsregler i MiFID II ska gälla också för försäkringsförmedlare och försäkringsbolag. 3 En av Föreningens medlemmar, Nordnet Bank AB, har emellertid en annan uppfattning än vad som anges i detta avsnitt 2 och stödjer istället Utredningens bedömning och förslag i denna del. 3

4 De s.k. marknadsmisslyckanden som tas upp i betänkandet och som Utredningen menar ger stöd åt införande av en strängare nationell provisionsreglering anser vi i första hand handlar om agerande i strid med befintliga kundsskyddsregler, t.ex. krav på dokumentation och lämplighetsbedömning. Vi delar inte slutsatsen att sådana problem som lyfts fram i de omnämnda besluten från Finansinspektionen och Allmänna Reklamationsnämnden kan undvikas genom att man inför en nationell särreglering avseende provisionsersättningar. Den aktör som inte har respekt för en regel, har det ju inte heller för en annan regel. Viktigare torde vara att t.ex. säkerställa rådgivarnas kompetens och kunskap vad gäller regelverket samt att det bedrivs en effektiv tillsyn på området. 4 Även om de beskrivna överträdelserna i de enskilda fallen är allvarliga kan det konstateras att det rör sig om ett förhållandevis begränsat antal fall i förhållande till storleken på den svenska rådgivningsmarknaden. De iakttagelser Finansinspektionen gjort kan därför inte per automatik tas till intäkt för att det idag skulle råda missförhållanden på den svenska rådgivningsmarknaden i stort eller att provisioner per se leder till att kunderna rekommenderas produkter som inte är lämpliga. Enligt Föreningens uppfattning är det inte rimligt att ta missförhållanden i andra länder såsom t.ex. Storbritannien och Nederländerna, till intäkt för att det finns ett omfattande regleringsbehov i Sverige. Föreningen har uppfattat att marknadsstrukturen i dessa länder skiljer sig betydligt från den svenska. 5 Det bör också noteras att regleringarna i såväl Storbritannien och Nederländerna infördes i en MiFID I miljö, dvs. då den harmoniserade EU regleringen på området var betydligt mindre omfattande än vad den kommer att vara efter genomförandet av MiFID II. Avslutningsvis vill vi erinra om att det tydligt framgår av artikel MiFID II att strängare nationella regleringar ska vara objektivt motiverade och proportionella för att hantera specifika risker för investerarskyddet eller marknadsintegriteten som är särskilt viktiga för den aktuella medlemsstatens marknadsstruktur. Utredningen har enligt Föreningens uppfattning inte tillräckligt väl motiverat vilka för Sverige specifika risker man avser att åtgärda med den nationella regleringen och därmed inte heller uppfyllt kravet på att regleringen ska vara objektivt motiverad och proportionell sett till svenska förhållanden MiFID II innebär ett skärpt investerarskydd Genom MIFID II sker en omfattande skärpning av investerarskyddsreglerna vilka genom Utredningens förslag i stor utsträckning även kommer att gälla andra aktörer än värdepappersinstituten. Enligt Föreningens uppfattning är dessa nya regler i sig tillräckliga 4 I SOU 2014:4, sid 20, konstateras att många av de problem som uppmärksammats har sin grund i att rådgivarna medvetet eller omedvetet brister i regelefterlevnaden. En slutsats som den utredningen drar är att det inte i första hand är omfattande regeländringar som behövs, utan en effektivare tillsyn. Detta är en uppfattning som även Föreningen delar. 5 I Storbritannien förekom före RDR, så vitt vi förstått, många mindre oberoende rådgivare som inte alltid levde upp till sitt ansvar (se bl. a nivån på ersättningar för dåliga råd inom ramen för det engelska investerarskyddet). I Nederländerna förefaller större delen av sparandet ske inom ramen för diskretionär förvaltning i form av försäkringar snarare än direktplaceringar i finansiella instrument till följd av investeringsrådgivning. Enligt uppgifter som erhållits från Ernst & Young så omfattar mandat för portföljförvaltning 85 % av tillgångarna under förvaltning. 4

5 för att komma tillrätta med de i Sverige inträffade och befarade problem med kundskyddet till följd av provisionsersättningar från tredje man. Vi tänker här särskilt på följande regler: a. MiFID II innebär utökade krav på kostnadsinformation till kund. Kunderna ska få information om de totala kostnaderna för tjänsten och de relevanta produkterna på aggregerad nivå och uppdelat per post, när kunden så begär. 6 Enligt Esmas tekniska råd till kommissionen ska ersättning till och från tredje man alltid redovisas separat och kunden ska få information både innan tjänsten eller produkten tillhandahålls och efter, på periodisk basis. 7 Kunderna kommer därför på ett betydligt mer detaljerat sätt än idag att få information om vad som utgår t.ex. i form av distributionsersättning från ett fondbolag till en rådgivare. Genom denna information kommer kunderna att kunna bilda sig en god uppfattning om investeringen eller tjänsten är värd kostnaden. 8 b. Det införs skärpta krav på lämplighetsbedömning vid all form av investeringsrådgivning. Bland annat ska rådgivarens bedömning av lämplighet av lämnade råd dokumenteras på varaktigt medium och överlämnas till icke professionell kund innan en transaktion genomförs. 9 Den omständighet att rådgivaren skriftligen ska motivera varför ett råd är att anse som lämpligt torde enligt Föreningens bedömning väsentligt minska risken för att en rådgivare låter sig påverkas av erhållna ersättningar från tredje man och till följd därav lämnar råd som inte ligger i kundens intresse. Vidare ska rådgivaren i samband med lämplighetsbedömningen, enligt Esmas tekniska råd till kommissionen, utvärdera om en likvärdig produkt stämmer överens med kundens profil. Vid denna bedömning ska rådgivaren särskilt beakta produktens kostnader och komplexitet vilket ytterligare stärker kundskyddet. c. Genom MiFID II införs även förbud mot att rådgivare som är anställda i ett värdepappersinstitut omfattas av interna ersättningsstrukturer eller försäljningsmål som ger denne incitament att rekommendera en viss produkt till en ickeprofessionell kund framför en annan som bättre motsvarar kundens behov. 10 Detta är en regel som tillkommit för att skapa s.k. level playing field mellan rådgivare som har produktbolag i koncernen och rådgivare som säljer externa produkter. d. MiFID II regelverket kommer även innebära utökade detaljkrav på rådgivarens kunskap och kompetens, som delvis följer av riktlinjer från Esma. 11 Med Utredningens förslag kommer dessa kompetenskrav att också omfatta andra aktörer än värdepappersinstituten. Vad gäller kompetenskrav vill Föreningen gärna också 6 Artikel 24.4 c MiFID II 7 Final Report, ESMA s Technical Advice to the Commission on MiFID II and MiFIR, 19 December 2014, ESMA/2014/1569, sid. 123 punkt Kundinformation angående produkter och dess kostnader kommer även att förstärkas och i hög grad harmoniseras i och med PRIIPS förordningen som träder i kraft strax innan MiFID II. 9 Artikel 25.6 andra stycket MiFID II 10 Artikel MiFID II 11 Artiklarna 24 och 25.1 samt 25.9 MiFID II. 5

6 framhålla sådana åtgärder som branschen nyligen har vidtagit för att höja kompetensnivån på marknaden. Till exempel har SwedSec under 2013 infört särskilt anpassat licensieringstest för rådgivare innebärande att dessa omfattas av kunskapskrav, årlig kunskapsuppdatering samt ett disciplinärt förfarande om regler inte följs. Vi menar att högt ställda kunskapskrav i kombination med en effektiv tillsyn är en mer effektiv och lämplig metod för att hantera bristande regelefterlevnad på rådgivningsområdet än ett förbud att ta emot provisioner. 12 Utöver skärpningen i dessa allmänna kundsskyddsregler införs betydande förändringar i MiFID regelverket vad gäller provisionsersättningar till och från tredje man. För alla investeringstjänster (inklusive all form av investeringsrådgivning och portföljförvaltning) gäller krav att provisionsersättningen för att vara tillåten måste höja kvaliteten på tjänsten, att värdepappersinstitutet ska uppfylla omfattande informationskrav till kund (både före och efter lämnande av tjänsten) samt att ersättningen ska vara förenlig med skyldigheten att agera hederligt, rättvist och professionellt. Det närmare innehållet i dessa krav fastställs på nivå 2 och kommer, om man utgår ifrån Esmas tekniska råd, innebära en betydande skärpning jämfört med hur reglerna tolkas idag under MiFID I. För att provisioner ska vara tillåtna för portföljförvaltare och oberoende rådgivare krävs dessutom enligt MiFID II att ersättningen omgående ska vidarebefordras till kund i annat fall får den inte tas emot. Föreningen noterar att Utredningens betänkande i princip helt saknar analys av detaljregleringen på nivå 2 avseende ersättningar till och från tredje man. En sådan analys är enligt vår mening en förutsättning för att man ska kunna ta ställning till om genomförande av MiFID II är tillräcklig för att komma tillrätta med de problem som identifierats på den svenska marknaden. En delförklaring till detta är att reglerna fortfarande höll på att förhandlas under den tid som utredningsarbetet pågick. I december 2014 överlämnade Esma dock sina slutliga tekniska råd till kommissionen och Föreningen utgår från att regeringen beaktar nämnda nivå 2 regler i sin behovs och konsekvensanalys. Detta är också viktigt för att säkerställa att den svenska regleringen inte blir motstridig mot nivå 2 reglerna Utredningens argument varför miniminivån i MiFID II inte skulle räcka I betänkandet förekommer bl. a nedanstående argument varför MiFIDs minimireglering avseende ersättning från tredje man inte är tillräckligt för svenska förhållanden. Vi ifrågasätter dessa argument enligt följande. a) Med enbart minimiregeln i MiFID II skulle det bli mycket svårt för icke oberoende rådgivare att dra gränsen för vad som är förenligt med de grundläggande reglerna om att iaktta kundens intressen och vilka ersättningar som är tillåtna. Enligt både MiFID I och MiFID II måste en ersättning från tredje man för att vara acceptabel vara utformad för att höja kvaliteteten på tjänsten. Efter en intensiv offentlig debatt om vad detta begrepp innebär har Esma i sina tekniska råd till kommissionen föreslagit riktlinjer för vilka situationer och processer som ska anses vara kvalitetshöjande. Två av scenarierna är specifikt riktade mot rådgivning och innehåller krav på tillhandahållande av ett brett 12 SOU 2014:4, sid

7 produktutbud, inklusive ett lämpligt antal produkter från tredjepartsproducenter, kontinuerliga lämplighetsbedömningar och/eller andra fortgående tjänster som t.ex. rådgivning om allokering av investeringar. Därtill markeras att även vid andra tjänster än oberoende rådgivning och portföljförvaltning ska ersättning kunna mottas om den vidarebefordras till kunden. Det finns ingenting som tyder på att kommissionen kommer att avvika väsentligt från Esmas tekniska råd. Till skillnad från MiFID I kommer alltså regelverket runt MiFID II skapa tydligare riktlinjer för att bedöma vad som kan anses vara kvalitetshöjande element av en tjänst. Icke oberoende rådgivare kommer därmed ha förutsättningar att kunna dra gränsen för vilka typer av provisioner som är förenliga med de grundläggande reglerna om att iaktta kundernas intressen, inklusive vilka ersättningar som kan anses tillåtna. Vi har därför mycket svårt att se att detta skulle vara ett argument som talar emot införande av endast minimiregleringen i MiFID II. b) Det finns en uppenbar risk att företag som tillhandahåller båda rådgivningstjänsterna under MiFID försöker styra om sin verksamhet i förhållande till kunderna så att så mycket som möjligt blir annan rådgivning. Föreningen delar inte Utredningens farhågor och menar att det är viktigt att behålla de definitioner som har satts upp för de två rådgivningstyperna i det gemensamma EUregelverket. Skillnaderna dem emellan är ett resultat av långtgående politiska diskussioner på nivå 1 som syftade till att förbättra möjligheterna för kunder att själva kunna välja vilken typ av rådgivning som passar just dem. Om en kund väljer den ena typen före den andra ska rådgivaren leverera den valda tjänsten. Det är en helt annan sak att det kommer finnas en stor mängd rådgivare som inte erbjuder bägge rådgivningstyperna. Vi anser också att det är olyckligt att Utredningen föreslagit en nationell definition av oberoende eftersom detta kommer att i onödan försvåra vid gränsöverskridande verksamhet vilket i sig kan leda till sämre konkurrens och snävare produktutbud (se nedan avsnitt 2.2.2). När det kommer till risken för sammanblandning av tjänsterna hos företag som erbjuder både oberoende och icke oberoende rådgivning vill Föreningen påpeka att Esmas tekniska råd till kommissionen innehåller följande krav, vilket vi menar att Utredningen inte har tagit i beaktande i tillräckligt hög utsträckning: I. Rådgivare har en plikt att i god tid innan relevanta tjänster utförs informera kunderna, på ett varaktigt medium, om rådgivningen är oberoende eller icke oberoende; II. III. Rådgivare får endast utge sig som oberoende för den del av verksamheten som faktiskt är strukturerad som oberoende rådgivning; och Det uppställs krav på att rådgivaren ska säkerställa att man organisatoriskt och kontrollmässigt separerar rådgivningsverksamheten samt rådgivarna. En rådgivare som jobbar med den oberoende rådgivningsverksamheten får inte jobba med den icke oberoende rådgivningsverksamheten och vice versa. De organisatoriska kraven och de kontroller som företaget ska utföra ska vidare 7

8 säkerställa att kunderna inte blir förvirrade över vilken rådgivning som tillhandahålls och företaget har en plikt att se till att den valda rådgivningstypen är lämplig för kunden. Återigen finns det ingenting som tyder på att kommissionen materiellt kommer att frångå Esmas tekniska råd. Det torde därmed stå klart att nivå 2 reglerna på ett fullt tillräckligt sätt separerar rådgivningstjänsterna så att en sammanblandning inte sker. Olika rådgivare, olika processer, riktad information om de olika tjänsterna samt den lämplighetsbedömning som ska göras kommer i förlängningen leda till att kunder får ett gott underlag att besluta vilken tjänst som är önskvärd. Potentiellt undermåliga lämplighetsbedömningar som skulle indikera att det för kunden skulle vara lämpligare med icke oberoende rådgivning än oberoende rådgivning är ett riskelement precis på samma sätt som lämplighetsbedömning av individuella produkter. Att det finns ett inneboende riskelement utgör dock inte tillräcklig grund för Utredningens generella antagande om att hela rådgivningsbranschen skulle vara oförmögen att upprätthålla god sed vid genomförande av lämplighetsbedömningar. En god process på detta område är något som majoriteten av företagen på marknaden för finansiella tjänster kontinuerligt övervakar internt. Finansinspektionens iakttagelser av undermåliga processer hos vissa aktörer är inte tillräckliga för att dra slutsatser om hela sektorn. På företagens sida innebär redan minimiregeln om provisionsförbud i MiFID II att de måste kunna separera transaktioner som har samband med en tjänst under ett provisionsförbud från transaktioner som inte har samband med en tjänst under ett provisionsförbud. Detta blir både en IT teknisk fråga samt en produktfråga där t.ex. olika andelsklasser (med och utan inbyggda provisioner) i värdepappersfonder behöver introduceras för att kunna tillhandahålla samma produkt för olika MiFID tjänster. En oberoende rådgivare har i grunden två alternativ; (i) köpa andelar för kunds räkning i en fondandelsklass som innehåller tredjepartsprovisioner och därefter omgående vidarebefordra provisioner till kunden, eller (ii) köpa andelar för kunds räkning i en fondandelsklass utan tredjepartsprovisioner. Eftersom andelsklasser sätts upp med ISIN koder som unika identifierare föreligger det en klar separation av transaktioner för det fall den oberoende rådgivaren använder en process i enlighet med alternativ (ii). Utredningens uttalande att ett köp av fondandelar ser likadant ut, oavsett om det härrör från oberoende eller icke oberoende rådgivning är därmed inte helt korrekt. c) Det finns en risk att kunden värderar priset på de olika rådgivningstjänsterna högre än de olika skydd som rådgivningstjänsterna ger och att kunder därför i större utsträckning skulle välja icke oberoende rådgivning. Föreningen håller med om att pris generellt kan utgöra en viktig faktor för val av investeringstjänst eller produkt. Detta är dock ingenting unikt för rådgivningsbranschen utan en enkel sanning som kan appliceras på i stort sett varenda produkt och service som erbjuds oavsett vilken bransch man talar om. Dessutom finns det undersökningar som visar att andra faktorer kan vara väl så viktiga för kunden som priset för rådgivning. Tillit till rådgivaren, rådgivarens rykte och en god relation till rådgivaren har också visat sig ha en stor påverkan 8

9 på kunders val. 13 Det viktigaste för att kunden ska fatta ett välgrundat beslut är att kunden får tillräcklig information om vad som skiljer de båda tjänsterna åt. Vad gäller priset på rådgivning kan noteras att det i Storbritannien finns det undersökningar som visar att kunds ersättning till rådgivare, efter införandet av Retail Distribution Review, generellt motsvarar vad som tidigare utgick i provisioner. 14 Det finns också data som antyder att ersättningar till rådgivare generellt har ökat oavsett om de är oberoende eller icke oberoende. Vidare finns stöd för att vissa rådgivare har tagit bort korssubventionering i sina ersättningsstrukturer vilket lett till att rådgivares ersättningar har minskat när det kommer till mer förmögna kunder, dvs. att förmögna kunder antagligen betalar mindre för rådgivning nu än vad de gjorde före Retail Distribution Review. Om vi skulle få ett svenskt provisionsförbud kan man definitivt inte bortse från risken att rådgivning generellt blir dyrare för ekonomiskt svagare kunder. Mot denna bakgrund menar Föreningen att Utredningen kommer till en förhastad slutsats angående risken att priset för oberoende rådgivning skulle medföra att kunder skulle sky denna typ av rådgivning till fördel för icke oberoende rådgivning. Tvärtom tror vi att i vart fall en del kunder skulle vara villiga att betala lite mer för det mervärde som oberoende rådgivning kan innebära för dem. Vi kan således inte se att detta skulle vara ett argument som talar emot att endast minimiregeln i MiFID II införs i Sverige. 2.2 Risker med att införa en strängare nationell reglering I Utredningen såväl som i den allmänna debatten har framförts en rad olika risker med att införa en strängare nationell reglering avseende ersättningar från tredje man. Föreningen lyfter särskilt fram två risker som vi anser vara viktigast att regeringen tar i beaktande i sin behovs och konsekvensanalys; nämligen 1) att kunders tillgång till rådgivning kommer minska och 2) att negativa effekter uppstår för konkurrensen på marknaden Kunders tillgång till rådgivning minskar Föreningens grundinställning, som vi förutsätter att såväl regeringen som Finansinspektionen delar, är att rådgivning om sparande i finansiella instrument är en viktig tjänst för olika typer av kunder att ha tillgång till, inte minst konsumenter. Utbudet av finansiella produkter är i dag mycket stort och består i delar av komplexa instrument som kan vara svåra att förstå. Det kan därför vara svårt för en genomsnittlig konsument att på egen hand avgöra vad som är en lämplig placering. Att ta hjälp av tredje parts analys och kunskap kan vara ett sätt att minska risken för att fatta icke välgrundade investeringsbeslut. 15 Det svenska pensionssystemets utformning, där konsumenter i många fall tvingas att ta ställning och göra egna val inom såväl statliga pensionssystem som beträffande tjänstepension, gör dessutom behovet av rådgivning särskilt stort i Sverige jämfört med andra EU läder (se nedan). 13 Europe Economics (2014) Retail Distribution Review Post Implementation Review, 16 December 2014, s. 34 och Economics (2014) Retail Distribution Review Post Implementation Review, 16 December 2014, s Se SOU 2014:4, sid.56. 9

10 Idag betalar kunder ofta indirekt för rådgivning via tredjepartsersättningar. Föreningens uppfattning är att många kunder är ovilliga eller oförmögna att betala direkt vad rådgivning faktiskt kostar. En direkt konsekvens av ett förbud mot tredjepartsersättningar, som även uppmärksammas i Utredningen, kan därför komma att bli att konsumenter inte längre efterfrågar rådgivning i samma utsträckning som idag och att instituten som en följd av detta begränsar sitt utbud till de kundgrupper som kan och vill betala för tjänsten. Enligt Föreningens bestämda uppfattning är detta inte en utveckling som är i linje med ambitionerna att säkerställa ett gott konsumentskydd på den svenska marknaden. Införande av nationella provisionsförbud i andra länder har haft effekter på kunders tillgång till rådgivning. Exempelvis i Storbritannien har Retail Distribution Review medfört att vissa bolag helt har lämnat rådgivningsmarknaden och många av de kvarvarande rådgivarna har genomfört en skarpare segmentering av kunder, vilket har lett vissa rådgivare till att enbart rikta rådgivning till de mer förmögna kundsegmenten, dvs. de som är villiga och har förmågan att betala. 16 I Nederländerna har man sedan införandet av nationell provisionsreglering sett en ökning av execution only tjänster medan försäljningen av advice linked products förefaller ha minskat. 17 Även om marknadsförhållandena skiljer sig åt betydligt mellan Sverige och dessa båda länder, så delar vi Utredningens bedömning att det finns en risk för en liknande utveckling i Sverige. Enligt Föreningens bedömning skulle ett provisionsförbud slå hårt mot låg och medelinkomsttagare med behov av enklare investeringstjänster. Användande av provisioner är i grund och botten en korssubventionering av bl.a. kostnaden för rådgivning. Om rådgivare under ett generellt svenskt provisionsförbud inte enbart kan förlita sig på ersättningsstrukturer för rådgivning som innehåller korssubventionering skulle det kunna leda till en generellt dyrare rådgivningskostnad för vissa kundgrupper. Paradoxalt kan det bli så att de kunder som behöver rådgivning mest inte längre kommer ta del av dessa tjänster, vilket kan riskera att få negativa effekter för dessa kunders privatekonomi. Vidare bör beaktas att även moms ska erläggas i de fall kunden ska betala direkt för rådgivningstjänster. Detta kommer att innebära en ytterligare fördyring som kunden får stå för. Detta har såvitt Föreningen kan se inte berörts i Utredningen. Dessutom vill vi understryka att det saknas en analys av hur tredjepartsprovisioner som vidarebefordras till kund ska behandlas ur ett skatterättsligt perspektiv. Föreningen vill också betona att svenska konsumenters behov av investeringsrådgivning är extra stort på grund av pensionssystemets utformning. Enligt siffror från Prospera sparar 76 % av svenskarna i fonder vilket är en mycket hög siffra jämfört med övriga europeiska länder. 18 De samhällsekonomiska effekterna av att tillgången på rådgivning minskar torde följaktligen också bli större i Sverige än i många andra EU länder. I detta sammanhang bör också noteras att de negativa effekterna av ett provisionsförbud för investeringsrådgivning 16 Gränserna för hur mycket kapital tillgängligt för investering som krävs verkar skifta, men en undersökning hävdar att den största nedgången av tillgänglighet till rådgivning skulle vara för kunder med mindre än tillgängligt för investering (motsvarande cirka SEK). Se Europe Economics (2014) Retail Distribution Review Post Implementation Review, 16 December 2014, s Lecture Thedor Kockelkoren (member of the supervisory board of AMF) Nov 6 th TNS/SIFO/Prospera Fondspararundersökning 2012 (Fondbolagens förening). 10

11 också kan komma att få icke önskvärda spridningseffekter till andra delar av rådgivningsmarknaden än den som avser direktplaceringar i finansiella instrument. Sammanfattningsvis delar Föreningen Utredningens uppfattning att en liknande utveckling som den i Storbritannien och Nederländerna troligen är att vänta i Sverige om man inför en strängare provisionsreglering än vad som följer av MiFID II. Vi anser dock att riskerna för negativa konsekvenser för den svenska marknaden riskerar bli betydligt mer omfattande, framför allt på grund av hur vår marknadsstruktur ser ut och pensionssystemets utformning. Till skillnad från Utredningen anser vi inte att detta är ett pris som är värt att betala framför allt inte med tanke på att MiFID II innebär en betydande skärpning av regelverket Negativa effekter på konkurrensen Den nordiska marknadsstrukturen är till stor del byggd på distributionskanaler bestående av och/eller ägda av större banker och försäkringsbolag som också har in house produktion av produkter. Ett snävt svenskt förbud mot att motta tredjepartsprovisioner, t.ex. i form av distributionsersättningar, skulle minska företags incitament på ett generellt plan att inkludera externa produkter i rådgivningsutbudet till kunder. Det skulle också lägga ett ännu starkare fokus på interna produkter, tvärt emot intentionen med MiFID II som syftar till att öka flödet av externa produkter. Föreningen bedömer också att regleringen sannolikt får till effekt att stora aktörer med ett internt distributionsnät kommer att få avsevärda konkurrensfördelar framför mindre institut/fondförvaltare. Därmed begränsas konkurrensen internt. Vi har uppfattat den politiska inställningen som att man helst ser många aktörer på marknaden och inte en koncentration till några få. Av detta skäl förstår vi att också bl.a. Konkurrensverket ställt sig negativ till införande av ett svenskt provisionsförbud. 20 En strängare nationell reglering avseende ersättningar från tredje man kommer enligt Föreningens bestämda uppfattning också att leda till mindre konkurrens från utländska aktörer (t.ex. fondbolag) eftersom den gör den svenska marknaden mer svårtillgänglig. Detta menar vi kommer att bli till nackdel för kunderna eftersom det minskar produktutbudet och höjer kostnaderna. En annan konkurrenshämmande effekt är att svenska aktörer kommer behöva ta fram tjänster och produkter utvecklade enbart för den svenska marknaden och den svenska ersättningsmodellen. Det gör att priserna blir högre och produktutbudet mer begränsat. Föreningen är vidare av uppfattningen att ett nationellt provisionsförbud som omfattar all rådgivning kommer att ha en negativ inverkan på utvecklingen av en oberoende rådgivningsmarknad i Sverige eftersom det försvårar för värdepappersinstituten att distribuera externa produkter. Detta är enligt Föreningen beklagligt eftersom vi, i likhet med vad som framfördes i SOU 2014:4, anser att framväxandet av en oberoende 19 Vi håller inte med Utredningen att den minskade efterfrågan på rådgivningstjänster skulle närmast vara att betrakta som en korrigering av det marknadsmisslyckande som dagens system med provisioner har lett till, jfr. sid Konkurrensen på den finansiella tjänstemarknaden inlåning, bolån och fonder, rapport 2013:4, Konkurrensverket, sid. 185 f. 11

12 rådgivningsmarknad är någonting som bör uppmuntras. 21 Vi har också noterat att svaret på Civilutskottets önskemål om oberoende rådgivning är att införa MIFID II utan nationell reglering. Genom MiFID II införs två olika rådgivningstjänster; oberoende rådgivning och icke oberoende rådgivning. Enligt vår uppfattning kan det finnas ett värde i sig för konsumenter och andra kundkategorier att kunna välja mellan olika typer av rådgivningstjänster som exempelvis skiljer sig åt vad gäller ersättningsmodell. En del konsumenter vill kanske betala direkt för rådgivning mellan andra föredrar en indirekt betalningsmodell baserat på provisioner (se ovan). Givetvis ska kunden, precis som MiFID II föreskriver, alltid få rättvisande och tydlig information om vad tjänsterna innebär och kostar så att de kan fatta ett välgrundat beslut om vilken tjänst de vill ha. Föreningen anser därför att det finns ett värde i att bibehålla denna distinktion i den svenska regleringen. Vad gäller konkurrensen från utländska aktörer vill vi också lyfta upp att det råder viss osäkerhet om huruvida mindre seriösa aktörer som agerar cross border i Sverige kan sanktioneras av Finansinspektionen eller om hemlandstillsynen måste sanktionera om de inte följer den nationella svenska reglerna. Avslutningsvis vill Föreningen understryka att det finns ett stort värde i sig att Sverige är del av EU:s Single Rulebook. En harmoniserad reglering inom EU underlättar gränsöverskridande verksamhet och minskar administrativa kostnader och operationella risker vid verksamhet i flera länder. De positiva effekterna av detta kommer också kunderna till nytta i form av t.ex. billigare tjänster och produkter. 2.3 Behovet av vidare utredning Föreningen anser att frågan om införandet av en nationell reglering rörande provisioner för värdepappersinstitut och andra aktörer är en fråga som är av sådan betydelse för enskilda konsumenter och näringsidkare att det krävs ytterligare utredning. Enligt vår mening vore det inte ansvarsfullt att anta en dylik reglering utan att det gjorts en ordentlig kartläggning över svenska marknadsförhållanden t.ex. hur provisioner de facto används på olika segment av den svenska rådgivningsmarknaden och vilka effekter som ett svenskt förbud skulle kunna få för konsumenter och näringsidkare. Man behöver också se över frågan om skatteeffekter och moms. Som ovan framgått behöver analysen också kompletteras med en ordentlig genomgång av den detaljerade nivå 2 reglering som följer med MiFID II och som i praktiken avgör var gränserna för mottagande av tredjepartsersättningar kommer att ligga i övriga EU länder. Först när man gjort denna analys går det att ta slutlig ställning till om det harmoniserade EUregelverket är tillräckligt för att ta omhand de behov som identifierats på den svenska marknaden. Föreningen är medveten om och har förståelse för de tidsmässiga utmaningar som regeringen står inför vid genomförande av ny EU reglering. Det är dock inte acceptabelt att 21 SOU 2014:4, sid 26 och sid.47 f. 12

13 på grund av tidspress genomföra en svensk gold plating utan en tillräckligt ingående behovs och konsekvensanalys. Ett alternativt förslag som Föreningen skulle vilja lägga fram för regeringens övervägande är därför en stegvis approach. Det skulle innebära att lagstiftaren i ett första steg begränsar sig till att genomföra minimiregleringen enligt MiFID II och samtidigt tillsätter en separat utredning som ges i uppdrag att genomföra en fördjupad analys avseende behovet och konsekvenserna av en mer långtgående svensk reglering. Därigenom ges även möjlighet att analysera vilka effekter som de nya reglerna i MiFID II får på marknaden och att inhämta mer data vad gäller nationella provisionsförbud har haft i andra länder Utformningen av utredningens förslag till nationell reglering För det fall regeringen väljer att i nuläget gå vidare med införande av ett mer långtgående svensk provisionsreglering vill Föreningen framföra följande synpunkter på Utredningens lagförslag Lagförslaget är oklart vad är negativt för kunds intresse? Föreningen finner att Utredningens förslag i vissa delar är svårt att analysera. Klart är att lagförslaget bara omfattar investeringsrådgivning och portföljförvaltning till icke professionella kunder. Vi stödjer att förbudet inte är tänkt att omfatta andra investeringstjänster eller kundkategorier. Klart är också att Utredningen är av uppfattningen att inte alla provisioner leder till att kunden förfördelas, 23 vilket är en syn som Föreningen också delar. Däremot är det för oss mycket oklart vilka typer av ersättningar som Utredningen anser skulle kunna påverka kundens intresse negativt. Problemet blir särskilt stort eftersom kriteriet påverka kunders intresse negativt ska kombineras med kraven i MIFID II att ersättningen ska vara kvalitetshöjande samt vara rättvis och hederlig. Det är helt enkelt svårt att se hur något är kvalitetshöjande för kunden men samtidigt inte i kundens intresse. Regeringen bör komplettera förslaget med ytterligare tolkningsdata. Föreningen anser att nivå 2 reglerna i första hand är de som ska beaktas vid bedömning om kundens intresse påverkas negativt. En ersättning som avser ren kostnadstäckning (t.ex. personalkostnader för distribution) ska inte ses som en ersättning som faller under dessa regler. Inte heller distributionsersättningar som utgår lika för alla produkter torde kunna innebära en intressekonflikt som påverkar kunders intresse negativt. Vidare anser Föreningen att det är olyckligt att lagförslaget avviker från EU strukturen vad gäller ta emot och vidarebefordra ; inte minst med tanke på de detaljerade krav som kommer på nivå 2 vad gäller t.ex. omedelbar vidarebefordran och förbud mot avräkning. Vi har svårt att se att ersättningar (rabatter etc.) som vidarebefordras till kunden i enlighet med de avräkningsregler som kommer införas på nivå 2 och som i övrigt uppfyller MiFID II regleringen om kvalitetsförhöjning och information m.m. kan vara till nackdel för kunden. Det bör således framgå redan av lagen att förbudet enbart avser situationen då institutet behåller ersättningen och det således finns en intressekonflikt att ta hand om. Att lämna 22 En utvärdering av förbudet i Nederländerna ska enligt uppgift genomföras under Se sid

14 denna fråga till Finansinspektionen att reglera i föreskrifter skapar en onödig otydlighet i regleringen och innebär också ett avsteg från vad som normalt gäller vid genomförande av EU direktiv dvs. att nivå 1 reglering genomförs i lag. I vart fall måste rättsläget klargöras genom ett uttalande i förarbetena att ersättningar som vidarebefordras till kund inte kan anses vara till dennes nackdel (se ovan) Är bemyndigandet till Finansinspektionen förenligt med grundlagen? Utredningen har övervägt att utforma förbudet och föreskriftsrätten som ett generellt förbud i lagen med rätt för Finansinspektionen att föreskriva undantag från förbudet. Efter vissa överväganden föreslår emellertid Utredningen att provisionsförbudet utformas som ett förbud att ta emot en ersättning från någon annan än kunden, om ersättningen kan påverka kundens intressen negativt. Utredningen föreslår vidare att Finansinspektionen bör ges rätt att närmare föreskriva vilka ersättningar som det kan vara fråga om. Utredningen diskuterar om en sådan föreskriftsrätt är förenlig med grundlagen och särskilt 8 kap. 2 1 regeringsformen där det anges att föreskrifter som avser enskildas personliga ställning och deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes ska regleras genom lag. I betänkandet anges att om en regel är sanktionerad med t.ex. ett straff eller av att en tillsynsmyndighet kan gripa in med förbud är regeln offentligrättslig. Om sanktionen däremot är en rätt för enskild att kräva skadestånd av en annan enskild är regeln civilrättslig. Utredningens slutsats är att en rätt för Finansinspektionen att föreskriva om vilka ersättningar som omfattas av ett i lagen angivet förbud är förenlig med grundlagen. Utredningens slutsats synes vara att ett brott mot en sådan föreskrift från Finansinspektionen skulle leda till offentligrättsliga sanktioner. Föreningen är inte helt övertygad av argumentationen och ifrågasätter dessutom lämpligheten att överlämna ett beslut i en så viktig fråga till en myndighet. Enligt Föreningens mening är det fråga om en reglering som i praktiken befinner sig i gränslandet mellan civilrättslig och offentligrättslig reglering. Ett förbud att ta emot vissa provisioner påverkar självfallet ingångna avtal mellan enskilda (parterna). Det framstår som närmast osannolikt att ett institut skulle kunna göra gällande rätten till en provision som Finansinspektionen ansett otillåten. Föreningen vill nog göra gällande att ett återbetalningskrav alternativt formulerat som ett skadeståndsanspråk på grund av att ett institut krävt och erhållit en otillåten provision inte behöver ha annan juridisk grund än just provisionens otillåtlighet enligt Finansinspektionens föreskrifter. I realiteten är det Finansinspektionen som kommer att ange vad som är förbjudet och lagtexten blir i nuvarande utformning mer eller mindre en in blanco fullmakt för Finansinspektionen att besluta om provisioner. Ett beslut som i praktiken kommer att ha direkt påverkan på förhållandet mellan enskilda. Lagstiftningsmodellen kan ifrågasättas eftersom de avgörande besluten i viktiga frågor kommer att fattas av en myndighet istället för av riksdagen. För att dra frågan till sin spets, är det acceptabelt med en huvudregel om att allt är förbjudet men att regeringen eller den myndighet regeringen utser kan närmare utveckla vad som är förbjudet. Ett sådant förfarande liknar mer eller mindre en rundning av grundlagsskyddet. Enligt Föreningens mening är det tveksamt om förslaget är förenligt med grundlagen och lagstiftaren bör enligt Föreningens mening beakta vikten av att all reglering sker med berättigat skyddsavstånd till en reglering i strid med grundlag, särskild när det gäller 14

15 förhållandet till enskilda. Därtill kommer att frågor av betydande vikt bör avgöras där de hör hemma, det vill säga av riksdagen Oberoende investeringsrådgivning Utredningen föreslår införande av en svensk definition av oberoende rådgivning som inte har sin motsvarighet i MiFID II. Enligt förslaget ska ett värdepappersinstitut som kallar sig för oberoende inte kunna distribuera några egna eller närståendes produkter alls. Detta skiljer sig från MiFID II som enbart föreskriver att ett institut för oberoende måste ha ett tillräckligt diversifierat utbud vad gäller typ och emittent som inte får begränsas till egna eller närståendes produkter. 24 Föreningen anser att Utredningens förslag är olyckligt av framför allt två skäl. För det första kommer gränsöverskridande verksamhet försvåras. Ett utländskt institut som är oberoende enligt MiFID II kan således, om man tillhandahåller egna eller närståendes produkter, inte vid gränsöverskridande verksamhet in i Sverige marknadsföra sig som oberoende även om detta är i linje med det harmoniserade regelverket. Detta kommer att skapa onödiga barriärer för utländska aktörer att komma in på den svenska marknaden och förslaget riskerar att minska produktutbudet till nackdel för kund. För det andra anser vi att en svensk definition av oberoende skapar en komplexitet i regleringen som inte är motiverad. Till exempel kan Esma mycket väl komma med riktlinjer på nivå 3 som hänför sig till oberoende rådgivares verksamhet varvid det kommer bli oklart vilka svenska aktörer som omfattas. 2.5 Det särskilda problemet med investeringsanalys MiFID II innehåller undantag från provisionsförbudet vad gäller s.k. mindre icke monetära förmåner under vissa förutsättningar. 25 Esma har kommit fram till att analys normalt inte är en sådan mindre icke monetär förmån, vilket innebär att det blir förbjudet att ta emot analys av en oberoende rådgivare och portföljförvaltare enligt den harmoniserade regleringen. Esma föreslår dock kommissionen i sina tekniska råd om delegerade akter att analys inte ska ses om ett incitament med andra ord en inte icke monetär förmån om den betalas för på visst föreslaget sätt. 26 Esmas råd är föremål för en omfattande diskussion. Vad resultatet blir, dvs. vad kommissionen till slut kommer att reglera, är för tidigt att säga. Men säkert är att analyser måste kunna produceras och distribueras på lika villkor i EU om vi ska kunna komma vidare mot målet med en gemensam kapitalmarknad. Man torde kunna säga att kunna sprida analys t o m är en grundsten för att komma vidare mot målet. Det kan här tilläggas att Esma föreslår att samma reglering ska införas för fondbolagen i UCITS regelverket. Föreningen kan inte finna att det finns några särskilda risker med beaktande av den svenska marknadsstrukturen som skulle kunna motivera en svensk gold plating när det gäller behandlingen av analys såsom ett incitament eller inte. En skillnad i regler mellan professionella och icke professionella kunder skulle också vara förödande för svenska 24 Artikel 24.7 MiFID II 25 Artikel 24.7 b MiFID II 26 Final Report, ESMA s Technical Advice to the Commission on MiFID II and MiFIR, 19 December 2014, ESMA/2014/1569, sid 144 f. 15

16 företags processer för att införskaffa finansiell analys och därtill relaterade tjänster. Portföljförvaltare tar t.ex. in finansiell analys för flera produkter eller portföljer med likartad investeringsprofil och särskiljer här inte mellan olika kunder. Därmed måste vi under alla förhållanden hålla oss till EU regler i denna del, vilket dock kräver att den föreslagna svenska nationella regeln anpassas till reglerna från EU. 2.6 Tillräcklig tid för implementering och övergångsregler Föreningen kan konstatera att det kommer att bli mycket knappt om tid för den svenska rådgivningsmarknaden att anpassa sig till en nationell reglering, framför allt om den ska baseras på föreskrifter av Finansinspektionen. Vi noterar särskilt att Utredningen inte föreslår några övergångsbestämmelser. Det är av stor vikt att regeringen i det fortsatta lagstiftningsarbetet klargör vad som ska gälla för de avtal som ingåtts före lagens och föreskrifternas ikraftträdande. Vidare bör det framgå av förarbetena att för att den nationella regleringen av tredjepartsersättningar ska gälla så förutsätter det att Finansinspektionen antagit föreskrifter och att det av dessa framgår vilka ersättningar som inte är tillåtna dvs. är till nackdel för kund. Det vore orimligt att förvänta sig att marknaden skulle kunna göra sin egen bedömning av detta, särskilt med beaktande av den begränsade tolkningsdata som finns. Föreningen vill också framföra att marknadsaktörerna har behov av minst sex månader för genomförande efter det att Finansinspektionens föreskrifter är antagna. 3 GENOMFÖRANDE AV BESTÄMMELSERNA OM INGRIPANDE, SÄRSKILT SANKTIONSAVGIFTER (KAPITEL 13) 3.1 Sanktioner och sanktionsavgifter EU har på område efter område i den finansiella lagstiftningen antagit och infört nya regler om sanktioner och sanktionsavgifter. Dessa regler innehåller sanktionsavgifter gentemot fysiska personer som för svenska förhållanden framstår som synnerligen hårda. Hur dessa regler ska genomföras i svensk rätt med nödvändiga rättssäkerhetsgarantier har varit föremål för diskussion de senaste åren. Rörande fysiska personer startade diskussionen på allvar i och med Kapitaltäckningsutredningens förslag (SOU 2013:65). Föreningen har i flera remissyttranden framfört synpunkter på vikten av domstolsprövning av sanktioner och sanktionsavgifter, om behovet av precision när en sanktion mot en fysisk person kan bli aktuell och om behovet av vägledning beträffande sanktionsavgifternas storlek. Frågor om sanktioner och sanktionsavgifter behandlas i kapitel 13. I huvudsak instämmer Föreningen med Utredningens förslag och överväganden i avsnittet. Beträffande några frågor har Föreningen en annan uppfattning än Utredningen. Den första frågan rör valet av domstol för prövningen av en sanktion mot en enskild. Den andra frågan avser behovet av att i lagstiftningen närmare precisera när en sanktion kan bli aktuell mot en person i en ledande befattning. Vidare vill Föreningen betona vikten av att ytterligare vägledning ges till domstolar och myndigheter beträffande sanktionsavgifternas storlek och att hänsyn till bland annat försörjningsbörda bör tas vid fastställande av sanktionsavgiften. 16