Självständigt arbete 15 hp

Transkript

1 Självständigt arbete 15 hp Att vara syskon till barn med cancer En systematisk litteraturstudie om syskons erfarenheter av att ha en bror eller syster med cancer Författare: Annika Wellander Termin: HT14 Ämne: Vårdvetenskap Kurskod: 2VÅ60E

2 Sammanfattning Bakgrund: Årligen insjuknar ca 300 barn i någon form av cancer i Sverige. När ett barn drabbas av cancer, påverkar det hela familjen. Hur det påverkar och vilka erfarenheter det ger de friska syskonen finns det en okunskap om. Syfte: Att belysa erfarenheter av att vara ett syskon till ett barn med cancer. Metod: Systematisk litteraturstudie byggd på tre kvantitativa och fem kvalitativa artiklar. Sökning gjordes i Cinahl, PubMed och PsykINFO. Artiklar har kvalitetsgranskats och inspiration av innehållsanalys användes. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier. Den första huvudkategorin var förändrat välbefinnande med följade underkategorier: fysiska-, emotionella- och sociala förändringar. Den andra huvudkategorin var förutsättningar för att hantera erfarenheterna med underkategorierna: copingstrategier, kunskap, socialt stöd och hopp. Resultatet visade att syskonen är beroende av varandra. Okunskap om cancer och vad som händer med det sjuka syskonet ökar bland annat oro, ångest hos de friska syskonen. Information är viktig för hela familjen, även syskonen. Slutsatser: Resultatet visar att syskon till barn med cancer upplever flera olika förändringar inom de negativa aspekterna. De påverkas också positvit när de får kunskap och information om cancern. Sjukvårdspersonal behöver bli bättre på att uppmärksamma och stödja syskonen när deras syskon har fått cancer. Genom ett holistiskt synsätt som t.ex. familjefokuserad omvårdnad. Nyckelord Syskon, barncancer, erfarenhet Tack Stort tack till min handledare Liselott Årestedt och alla som engagerat sig, stöttat och hjälpt till med arbetet. i

3 Innehåll 1 Inledning 1 2 Bakgrund Barn och ungdomars hälsa Barncancer Syskon 3 3 Teoretisk referensram Hälsa KASAM 4 4 Problemformulering 5 5 Syfte 5 6 Metod Inklusions- och exklusionskriterier Sökförfarande Urval Kvalitetsgranskning Dataanalys Etiska ställningstaganden 9 7 Resultat Ett förändrat välbefinnande Fysiska och kognitiva förändringar Emotionella förändringar Sociala förändringar Förutsättningar för att hantera erfarenheterna Copingstrategier Kunskap Socialt stöd och hopp 17 8 Metoddiskussion Inklusionskriterier Litteratursökning och urval Kvalitetsgranskning Dataanalys 19 9 Resultatdiskussion Emotionella förändringar Sociala förändringar Kunskap Slutsats Förslag på fortsatta studier 25 Referenser 26 ii

4 Bilagor I Bilaga 1 Sökschema I Bilaga 2 Kvalitetsbedöming III Bilaga 3 Artikelmatris V iii

5 1 Inledning Årligen insjuknar ungefär 300 barn i någon form av cancer, i Sverige. När ett barn utsätts och hotas av sjukdom, väcks starka känslor till liv. Många människor framför allt familj och nära anhöriga, blir upprörda och oroliga (Kreuger, 2000). Sjukhusvistelsen och förmodligen även hemma när det cancersjuka barnet inte är inlagt, kan resultera i olika uttryck som ångest, oro, depression, avundsjuka, skuldkänslor med flera för de friska syskonen. Tid som tidigare även var de friska syskonens tid tillsammans med föräldrarna tar nu det cancersjuka barnet mesta delen av. Det friska barnet känner sig övergivet (Edwinson Månsson & Enskär, 2008). I mitt yrke som sjuksköterska på en barnklinik har jag uppmärsammat att friska syskon till barn med cancer blivit åtsidosatta. Hur kan vi som vårdpersonal underlätta de friska syskonens erfarenheter? 2 Bakgrund I bakgrunden kommer flera områden och centrala begrepp att tas upp. Med det friska syskonet menar författaren syskon till det cancersjuka barnet. Inga bedömningar har gjorts huruvida de friska syskonen har någon sjukdom som t ex diabetes eller morbus Crown utan avser syskon som inte själva har cancer. Vidare gör författaren ingen bedömning om vem som räknas som syskon, hel-, halv- eller adopterade, fosterbarn eller bonussyskon. Syskon är barn som bor ihop, inom samma familj, på hel- eller deltid. I barnkonventionen står det att människan är barn från födelsen till dess att han eller hon fyllt 18 år och i Sverige är det då en person blir myndig och räknas som vuxen. Barnkonventionen handlar om det enskilda barnets rättigheter (FN, 1989). FN:s barnkonvention säger också att barn och ungdomar är i behov av ett särskilt skydd och stöd, och för sin psykologiska mognad beroende av en kärleksfull och god relation redan från början i livet. 2.1 Barn och ungdomars hälsa I Sverige utgör barn en femtedel av landets befolkning. Det finns nästintill två miljoner barn totalt i åldern 0-17 år (Edwinsson Månsson & Enskär, 2008). Hos barn och ungdomar i Sverige ur ett internationellt perspektiv är hälsan mycket god, till och med bland den bästa i världen. Mellan barn och ungdomar finns dock en betydande skillnad när det gäller hälsa. I genomsnitt är de psykiska hälsoproblemen 70 procent och de fysiska 60 procent vanligare bland barn i socialt mindre gynnande familjer (låginkomsttagande familjer och även hos ensamstående) jämfört med mer gynnande 1

6 familjer. Edwinson Månsson och Enskär (2008) tar också upp att i en undersökning som statens folkhälsoinstitut har gjort framgår det att de flesta barn och ungdomar trivs med livet och de tycker att de har en god hälsa. Undersökningen visar också att de yngre barnen mår bättre och har bättre kontakt med sina föräldrar än de äldre. Flickor mår sämre än pojkar och i tonåren ökar de somatiska samt psykiska problemen. Barns hälsa skapas i vardagen som ständigt förändras. I Ottawa 1986 hade WHO:s sin stora konferens där det slogs fast att hälsa är en resurs i vardagen och inte ett självändamål (FN, 1989). Hälsa är en kraft som innefattar personliga resurser lika mycket som fysiska. Barn söker en tillvaro som är trygg med pålitliga relationer (Antonovsky, 2005). Barn lär av omgivningen, får sitt hälso- och sjukdomsspråk genom att lyssna och ta efter hur människorna runt barnet gör. Detta kan hjälpa barnet att skapa sitt egna kroppsliga och språkliga uttryck för hälsa och ohälsa (Edwinson Månsson, 2008). 2.2 Barncancer Insjuknandet i cancer bland barn har varit oförändrad de senaste decennierna, ca 300 barn och ungdomar i åldern 0-18 år per år i Sverige (Hagelin, 2008). Orsaken till att barn får cancer är oftast okänd, ärftliga faktorer spelar en roll vid vissa former av cancer. Barn får inte samma typer av cancer som vuxna. Förekomsten hos barn och ungdomar varierar i olika cancerformer och mellan kön, ålder och folkslag. I västvärlden är akut lymfatisk leukemi (ALL) och hjärntumörer vanligast, de står vardera för 1/3 av fallen. Olika massiva, solida tumörer såsom skelettumörerna Ewings sarkom och osteogent sarkom är två exempel på vad den resterande tredjedelen består av. I Norden i dag räknar man med en genomsnittlig femårsöverlevnad på omkring procent. Behandlingen blir allt mer framgångsrik hos barn med cancer och allt fler blir botade. Även de barn som drabbas av recidiv kan med mer intensiv, och ny behandlig bli varaktigt friska (Hagelin, 2008). Det är aldrig en ensam individ som drabbas när ett barn får cancer, utan en hel familj och många därtill som berörs. Det är viktigt att följa några grundregler i kontakterna med cancersjuka barn och ungdomar och deras familjer. En framgångsrik kontakt grundar sig på förtroende de cancersjuka barnens förtroende. Det är viktigt att ge ärliga svar, anpassad till ålder och mognad och att inte försöka lura barnet. Ett besked om cancer, en allvarlig sjukdom, en diagnos utan garanti om bot leder till en allvarlig kris i familjen (Kogner,et al, 2008). Hela familjen, både det cancersjuka 2

7 barnet, de friska syskonen och föräldrarna bör få träffa en psykolog, enskilt eller tillsammans för att få stöd (Hagelin, 2008). 2.3 Syskon Det cancersjuka barnets anhöriga inkluderar ibland syskon. När ett barn får cancer blir lätt de friska syskonen åsidosatta. De behöver lika mycket uppmärksamhet som det cancersjuka barnet, få svar på sina frågor och få information om sitt cancsersjuka syskon (Hagelin, 2008). Ofta känner sig de friska syskonen delaktiga i vad som händer med det cancersjuka barnet. När de friska syskonen har möjlighet att träffa det cancersjukabarnet på sjukhuset minskar risken för att få skuldkänslor och fantasier om vad som sker på sjukhuset. Det kan vara den egna skolgången eller långa resor till sjukhuset som är hinder (Edwinson Månsson & Enskär, 2008). Diagnosens allvar influerar de friska syskonens erfarenhet och upplevelse av situationen som leder till vilka behov av stöd och vård de friska syskonen får. Oavsett om barnet inte har uppnått den mognad som behövs för att de skall förstå diagnosens innebörd, speglar föräldrarnas reaktioner av sig på barnen och kan väcka oro (Edwinson Månsson & Enskär, 2008; Tveiten, 2000). Erfarenheten visar att det hjälper att ha en öppen dialog/kommunikation om sjukdomen, tankar och känslor som cancern och dess konsekvenser väcker. Det betyder inte att ha en öppenhet inför alla, utan i familjen. Det har visat sig ha en stor betydelse för de friska syskonen (Dovelius, 2000). Förståelse om vad diagnosen innebär gör att de friska sykonen lättare drabbas av kris- och sorgreationer. De friska syskonen kan reagera med ilska riktad mot föräldrarna, som senare kan ge dem skuldkänslor (Tveiten, 2000). Att tänka och fokusera positivt i en svår verklighet är betydelsefullt för att orka med och att klara av svårigheter. Genom att uppmärksamma de friska syskonen på tillfällen då det cancersjuka barnet orkar leka med sina friska syskon eller på lekterapin, eller när aptiten är god hos det cancersjuka barnet kan de friska syskonen eventuellt delta (Dovelius, 2000). Det är bra om de friska syskonen kan vistas på sjukhuset tillsammans, få känna och uppleva att de hjälper till och gör något bra för sitt cancersjuke syskon. Det är viktigt att föräldrarna gör roliga saker med alla barnen och stöttar de friska syskonen så mycket som möjligt (Hagelin, 2008). Dahlberg och Segesten (2010) tar upp att det kan behövas ägnas lite mer uppmärksamhet till barn som är närstående, när de skall besöka svårt sjuka anhöriga till exempel barn som vårdas på sjukhus. Det kan vara bra att träffa sitt cancersjuka syskon på avdelningen, i den vita 3

8 sjukhusmiljön eller på lekterapin som finns för hela familjen, oavsett ålder (Ljungström & Olsson, 2008). 3 Teoretisk referensram Som teoretisk referensram för föreliggande systematiska litteraturstudie har Antonovskys (2005) begrepp KASAM och Dahlberg och Segestens (2010) teori om hälsa använts. Detta begrepp och teori anses relevanta då de belyser olika dimensioner hos syskon till barn med cancers livsvärld vilket kan bidra till ökad förståelse för resultatet. 3.1 Hälsa WHO:s definition av hälsa: Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande (Dahlberg & Segesten, 2010, s.47) är något att fundera över, hur och om det är möjligt. Sättet vi lever på speglar hur vi uppfattar hälsa och ohälsa. Det kan både gälla hur den enskilde personen och hur omgivningen uppfattar och tolkar situationen (Edwinsson Månsson, 2008; Dahlberg & Segesten, 2010). Hälsa är enligt Edwinsson Månsson (2008) någonting människan strävar efter. Samtidigt är det svårt att bestämma vad som är hälsa och friskt. Hälsa har många olika bestämningar/innebörder för en person under livets gång, samtidigt som det betyder olika från person till person. Hälsa är inte konstant eller något vars värde kan slås fast och beräknas (Dahlberg & Segesten, 2010). Hälsa är relaterat till vilken kultur och religion och hur vi lever som ligger till grund för det egna levnadssättet (Edwinsson Månsson, 2008). Dahlberg och Segesten (2010) tar upp begreppet hälsa som ett fenomen, som beskriver ett tillstånd som rör hela människan i att var i jämvikt och att vara i inre balans. Det innebär också vara i jämvikt i relationer med medmänniskorna i livet runt omkring. Hälsa har en djupare innebörd än att vara frisk (Dahlberg & Segesten, 2010). 3.2 KASAM Antonovsky (2005), delar in Känslan av sammanhang KASAM, i tre begrepp; Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, vilka samtliga bidrar till en helhet, känslan av sammanhang. Begriplighet syftar på i vilken utsträckning som man upplever olika typer (inre och yttre) stimuli som förnuftsmässigt greppbara. Antonovsky kallar det andra begreppet för hanterbarhet, som handlar om att beskriva den grad man upplever att det finns resurser till ens förfogande, med vilka man kan möta de krav, 4

9 stimuli som man bombarderas av. Det tredje begreppet i KASAM är meningsfullhet, det syftar på i vilken utsträckning man känner att livet har en känslomässig innebörd, en motivationskomponent. Utifrån denna studies syfte kan detta förstås som att de friska syskonen kan förstå och ta till sig den information som ges, när deras cancersjuka syskon får diagnosen cancer, i hög grad blir situationen mer begriplig. Har de friska syskonen sina föräldrar och sitt cancersjuka syskon nära och stöd från andra anhöriga och kamrater, samt resurser som skolan, blir situationen mer hanterbar. Får de friska syskonen uppleva att de är delaktiga och engagerade i det som är betydelsefullt för sitt cancersjuka syskon och föräldrar i vardagen, blir situationen mer meningsfull, en känsla av sammanhang uppstår KASAM. Antonovsky (2005) säger att om den lilla människan får möjlighet att känna att de till viss del får styra sitt liv, efter sina förutsättningar kan uppleva den människan uppleva en känsla av sammanhang, KASAM. 4 Problemformulering När ett barn får diagnosen cancer, blir det runt det cancersjuka barnet som familjens vardagliga liv kommer att kretsa omkring familjens vardagliga centrum förflyttas. Hela familjen kommer att påverkas både känslomässigt och socialt. Om båda eller den ena föräldern är med det cancersjuka barnet på sjukhuset kan de friska syskonen känna sig svikna och övergivna. Detta kan resultera i svartsjuka. De friska syskonen kan reagera med ilska mot föräldrarna, för att sedan känna skuldkänslor. Friska syskon till barn med cancers erfarenheter och upplevelser är ett område som lätt kan glömmas bort. Hur mår de friska syskonen och hur reagerar de friska syskonen på att vara just ett friskt syskon till ett cancersjukt barn? Upplever de friska syskonen hälsa och KASAM känsla av sammanhang när de har ett cancersjukt syskon? Detta är ett viktigt område som behöver belysas och lyftas upp till medvetenhet, både hos vårdpersonalen som arbetar med barn som är svårt sjuka och kanske också hos föräldrarna i familjerna. 5 Syfte Syftet är att belysa erfarenheter av att vara ett syskon till ett barn med cancer. 5

10 6 Metod Systematisk litteraturstudie är den metod som har tillämpats,vilket innebär att kritiskt granska, analysera och sammanställa de vetenskapliga artiklar inom ett område som använts (Forsberg &Wengström, 2013). 6.1 Inklusions- och exklusionskriterier För att få fram artiklar relevanta till litteraturstudiens syfte användes avgränsnings funktionerna inklusions- och exklusionskriterier (Axelsson, 2012). Inklusionskriterierna var artiklar om friska syskons erfarenheter av att vara ett friskt syskon till ett cancersjukt barn som fått diagnosen cancer och som levde när studien gjordes. De friska syskonen skulle vara i åldern 7-18 år. Artiklar skrivna på engelska eller svenska genomförda år inkluderades och de skulle vara vetenskapliga och peer-reviewed granskade. Artiklar har exkluderats som saknat abstrakt och/eller syften. 6.2 Sökförfarande Sökningar har gjorts i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO mellan den 2 september och den 14 september Först gjordes en pilotsökning för att testa ett par ord. Alla tre databaserna söktes därefter igenom systematiskt med orden neoplasms, sibling, experience, cancer. Först varje ord var och ett för sig, vilket gav för stora sökresultat. Därefter kombinerades sökorden, för att få ned resultatet till en mer hanterbar nivå. I en av sökningskombinationerna trunkerades två av orden för att inte missa någon böjning av sökorden. Sökorden blev då sibling*, experience*. Sökningarna var lika i alla tre databaserna, utom i PubMed där ytterligare en kombination av ord användes i sökaningen för att där få ned sökresultatet och för att eventuellt inte missa någon artikel som eventuellt motsvarade mitt syfte. Genom att slå upp orden och dess definitioner i databasenas uppslagsverk, thesaurus (ämnesordlista) och MeSH kontrollerades att korrekt sökord användes. För att avgränsa sökningen användes den booleska operatorn AND (Axelsson, 2012; Friberg, 2012; Forsberg &Wengström, 2013). I bilaga 1 presenteras sökscheman. I en av de utvalda artiklarnas referenslista fanns en artikel som berörde ämnet. Den uppfyllde inklusionskriterierna och resulterade i ytterligare en artikel efter granskning. Detta sökförfarande motsvara manuell sökning enligt Forsberg ochwengström (2013). 6

11 6.3 Urval Axelsson (2012) säger att en sökning skall vara så avgränsad att alla abstrakten kan gås igenom för att kunna bedöma vilka artiklar som undersöker det aktuella syftet. När antalen kom ned till en rimlig nivå för genomläsning, lästes abstraktet där titlar var relevanta för litteraturstudiens syfte. De artiklar med abstrakt som motsvarade syftet lästes i fulltext. De studier som hade vuxna syskon i fokus eller där föräldrarna svarat helt i barnens ställe exkluderades. Artiklar som vände sig till hur sjuksköterskor bemöter syskon har också exkluderats. Sammanlagt studerades 24 artiklar i fulltext, av dessa svarade tio stycken upp mot mitt syfte och inkluderades i kvalitetsgranskningen (Bilaga 2 och 3). För att få artiklar av olika författare och från olika delar av världen exkluderades två artiklar som svarade mot mitt syfte. Dessa artiklar var av samma författare som redan tagits med. Dessa har använts i resultatdiskussionen. 6.4 Kvalitetsgranskning En kvalitetsgranskning görs för att värdera kvaliteten på artiklarna. Genom en omsorgsfull och grundlig granskning av artiklarna erhålls information och perspektiv som är viktiga att reflektera över. Det är mer än resultat i artikeln som är viktigt även på vilket sätt det har kommit fram på (Friberg, 2012). För att avgöra artiklarnas kvalitet har de granskats enligt Forsberg och Wengströms (2013) checklistor för kvalitativa artiklar och kvantitativa artiklar (bilaga 2). Dessa bedömingsmallar/checklistor har till viss del modifierats och formulerats om för att passa utvalda artiklar. Har tagit bort några av följdfrågorna (se bilaga 2). Artiklarna har granskats mer än en gång. Åtta artiklar (bilaga 3) valdes ut för att användas i den systematiska litteraturstudien. Därefter klassificerades artiklarna efter vilken kvalitetsgrad de erhöll. Artiklarna bedömdes med kvalitetsnivåerna låg, medel eller hög. Sedan räknades hur många av frågorna som svarade med ett ja respektive nej. Om alla eller nästintill alla frågor besvaras med positivt svar, bedömdes artikeln ha hög kvalitet. Artiklarna fick medel om några (3-4) av frågorna inte kunde besvaras med jakande svar och låg nivå om flera svar var nekande. Två artiklar bedömdes ha medelkvalitet och sex hög kvalitet. 6.5 Dataanalys Åtta artiklar analyserades och studerades med samma tillvägagångssätt, varav tre var kvantitativa och fem var kvalitativa studier. Vid analysens användes Forsberg och Wengströms (2013) beskrivning av innehållsanalys. Analysen inleddes med att artiklarna lästes igenom. För att identifiera mönster och likheter i artiklarnas resultat och 7

12 få en hanterbar text med väsentlig information lyftes lika meningar och textavsnitt fram genom att markera med färgpennor i artiklarna. Återkommande ord och meningar skrevs ned på ett papper som senare blev till utsagor. Därefter jämfördes de olika områdena och färgningarna för att kunna se likheter och skillnader i artiklarnas resultat. Liknande innehåll fördes samman och bildade koder. Därefter sammanställdes likheterna och nycketfynden och kategorier bildades. Kategorierna sammanfattades och blev till rubriker, vilka fick underkategorier. Underkategorierna blev underrubriker i litteraturstudiens resultat (Forsberg & Wengström, 2013). Analysen resulterade i två huvudkategorier och sex underkategorier. Exempel på innehållsanalysens förfarande se Tabell 1. Tabell 1 Exempel på analys. *nr i artikelmatrisen. Utsagor Kod Underkategori Huvudkategori De friska syskonen var oroliga, de visste att cancer var livshotande, derascancersjuka syskon kunde dö (*3). Fler än vartannat av de friska syskonen fick lättare irritationskänslor och kunde plötsligt få anfall av ilska (*4). Avundsjuka över uppmärksamhet och gåvor till de cancersjuka syskonen (*7). Oro, ångest, ledsamhet, ilska, avundsjuka Emotionella förändringar Ett förändrat välbefinnande Några av de friska syskonen visste att det var cancer, några visste bara namnet på diagnosen men inte vad det innebar. De friska syskonen levde i osäkerhet om cancer och vilka behandlingar och bieffekter den hade (* 3). De friska syskonen Osäkerhet, bristande kunskap, söka information Kunskap Förutsättningar för att hantera situationen 8

13 ville veta mer om cancern. Få veta vad som kommer att hända och ske med deras cancersjuka syskon (* 5). *nummer i artikelmatrisen 6.6 Etiska ställningstaganden Vid systematiska litteraturstudier är det av stor vikt att artiklarna som inkluderats är granskade av en etisk kommitté eller där omsorgsfulla etiska överväganden har gjorts. Etiska överväganden bör göras med avseende på urval och presentation av resultat. De inkluderade artiklarna i denna studie har fått godkännande av etisk kommitté och/eller etiska överväganden har gjorts. De svarar mot syftet och forskarna har varit noggranna med sina slutsatser och redovisat resultaten på ett tydligt sätt som förespråkas i Forsberg och Wengström (2013). Det är också av stor vikt att redogöra för alla artiklar som ingår i litteraturstudien, att inte undanhålla något resultat utan redogöra för allt resultat relaterat till syftet. Atiklarnas resultat har inte förvrängas utan tas upp som de redovisats i studien. 7 Resultat Resultatet baseras på åtta artiklars resultat. Analysen resulterade i följade två huvudkategorier med underkategorier enligt Tabell 2. Tabell 2 Kategorier Ett förändrat välbefinnande Förutsättningar för att hantera erfarenheterna Fysiska och kognitiva förändringar Emotionella förändringar Sociala förändringar Copingstrategier Kunskap Socialt stöd och hopp 7.1 Ett förändrat välbefinnande Fysiska och kognitiva förändringar De friska syskonen i åldern 7-11 år visade sig ha en lägre livskvalitet inom flera olika områden: fysiska förmågor (gå, springa och energi) och kognitiva förmågor (koncentration, minnes och inlärning) (Houtzager, Grootenhuis, Hoekstra-Weebers & Last, 2004). För gruppen friska syskon i ålder visade det sig att de värderade sin 9

14 livskvalitet lägre än referensgruppen. I området livskvalitet beträffande kognitiva färdigheter upplevde de en sämre erfarenhet än vännerna. Utvärderingen av motorik följde med normen (Jenholt Nolbris & Hedman Ahlström, 2014). Koncentrationsförmågan minskade, sämre minne och lägre inlärningsförmåga visade de friska syskonen prov på (Houtzager et al. 2004). Flera av de friska syskon upplevde smärta i olika delar i kroppen som huvudvärk, smärta i hjärta eller mage, vilken kunde vara riktigt plågsamt. Även illamående förekom som symtom. I vissa fall tog de friska syskonen smärtstillande tabletter för att minska sin smärta (Jenholt Nolbris & Hedman Ahlström, 2014) Emotionella förändringar Graden av oro och ångest skiljde sig mellan könen och de friska syskonens ålder när dennes syskon drabbats av cancer. Tonårstjejerna drabbades av högre grad av oro och ångest än vad de yngre tjejerna gjorde. Samma mönster uppträdde hos killarna, tonårskillarna mådde sämre än de yngre killarna. Dock uppmärksammades en skillnad gällande ångesten i åldersskillnaden, då de yngre killarna var mer ångestbenägna än tonårskillarna. Tonårstjejerna hade högre grad av symtom på depression innan de fick information om cancer än vad tonårskillarna hade. Tonårstjejerna låg även högre än de yngre tjejerna gjorde efter att de fått informationen. Bäst låg de yngre killarna till både innan och efter informationen. Tonårstjejerna tenderade att ha högre depressionspoäng jämfört med de yngre tjejerna och de yngre killarna (Barrera, Chung & Fleming, 2004). De friska syskonen uppgav att de var oroliga och kände rädsla för att de visste att cancer var livshotande och att deras cancersyskon kunde dö på grund av cancern. De friska syskonen oroade sig också för att de själva skulle kunna få cancer och dö (Jenholt Nolbris & Hedman Ahlström, 2014; Murray, 2002; Nolbris, Enskär & Hellström, 2006; Prchal & Landolt, 2012). Känslor av konstant oro verkade vara en ständig följeslagare i de friska syskonens liv. Denna oro upplevdes även i situationer av glädje, då plötsligt tankar om cancer kom. En hel del tankar var svåra att hantera. De friska syskonen kunde uppleva en känsla av ensamhet i det (Nolbris, Enskär & Hellström, 2006). De friska syskonen kände att det cancersjuka barnets liv var i fara och de friska syskonen kände hot om död, kände en intensiv rädsla och skräck och även ensamhet inför cancern (Jenholt Nolbris & Hedman Ahlström, 2014; Kaplan, Kaal, Bradley & Alderfer, 2013: Prchal & Landolt, 2012). Samt en känsla att vara övergiven (Murray, 2002). 10

15 De friska syskonen kände vanmakt över att deras cancersjuka syskon blev kraftiga/magra, tappade håret på kort tid och blev bleka och håglösa till följd av behandlingar och av cancern. Detta var svårt att var med om, att erfara och inte kunna hjälpa (Nolbris, Enskär & Hellström, 2006; Prchal & Landolt, 2012). De friska syskonen kände en sorg och rädsla för prognosen för deras syskons cancersjukdom och om de skulle drabbas av någon mer sjukdom till följd av att cancern satte ned immunförsvar och de fruktade att syskonet skulle dö (Prchal & Landolt, 2012). Om det cancersjuka syskonet skulle dö, skulle familjen, vänner och de själva lida och känna sorg. Även om deras cancersjuka syskon skulle bli frisk igen, misstänkte flera av de friska syskonen att de i framtiden skulle tänka tillbaka på denna tid och känna ledsamhet och sorgsenhet (Jenholt Nolbris & Hedman Ahlström, 2014). Det var svårare att ha positiva känslor när de friska syskonen försökte hitta förklaringar till cancern och när de försökte förstå sjukdomen (Prchal & Landolt, 2012). Oavsett deras ålder eller turordning i syskonskaran, kände de flesta av de friska syskonen av att det borde varit de som diagnostiserats med cancern (Woodgate, 2006). Några av de friska syskonen kände att det var för smärtsamt och försökte mota undan undvika att tänka på, prata eller ha känslor om cancern (Kaplan, Kaal, Bradley & Alderfer, 2013). Woodgate, (2006) visade att ledsamhet är en av de mest dominanta känslor som de friska syskon kände när de tänkte på cancer. Det var även mycket smärtsamt att tänka på cancer, om deras canskersjuka syskon inte skulle överleva. De friska syskonen blev lättare arga i skolan och på sina skolkamrater efter att deras syskon diagnostiserats med cancer (Jenholt Nolbris & Hedman Ahlström, 2014). Irritationskänslor och anfall av ilska kunde plötsligt skölja över de friska syskonen (Kaplan, Kaal, Bradley & Alderfer, 2013). Avundsjuka, ilska och förvirring väcktes över att familjens fokus låg hos det cancersjuka syskonet på sjukhuset hela tiden (Murray, 2002). Även släktens sätt att bemöta deras cancersjuka syskon var besvärande för de friska syskonen (Nolbris, Enskär & Hellström,2006). Avundsjukan visade sig också när det cancersjuka syskonet fick uppmärksamhet. När de friska syskonen fick se på när presenter gavs till det cancersjuka syskonet och de själva blev utan (Prchal & Landolt, 2012). Att vara generös mot sitt cancersjuka syskon var ibland svårt, när de såg hur föräldrar och släktingar gav dem all uppmärksamhet (Nolbris, Enskär & Hellström, 2006). De friska syskonen ville att deras cancersjuka syskon skulle få sina behov tillgodosedda, men inte för mycket uppmärksamhet. De friska syskonen uttryckte 11

16 känslor av ilska mot deras cancersjuka syskon och samtidigt visste de att det inte var dennes fel utan situationen. De fick kämpa för att rikta sin ilska mot rätt part (Nolbris, Enskär & Hellström, 2006). De friska syskonen erfor avundsjuka, rädsla, oro, ångest, skuld och upplevelser av att de inte kom i första rummet. Samtidigt kände de att det var upp till dem att hålla ihop familjen, för det var viktigare att föräldrarna var mer med deras cancersjuka syskon (Woodgate, 2006). De friska syskonen kände att allt gick så fort och ingenting var roligt längre och de friska syskonen skyllde det på, menade att det var cancerns fel. Tankar om cancer som snurrade i huvudet kunde göra att de kände det som om de skulle bli tokiga. Ilskan riktades sig även mot föräldrarna och mot de friska syskonen. Många gånger höll de sina känslor inom sig och för sig själva, när några avde friska syskonen försökte prata med sina föräldrar upplevde de att föräldrarna var för ledsna och känslomässiga för att kunna möta dem i deras behov (Jenholt Nolbris & Hedman Ahlström, 2014). En känsla av trygghet som normalt förknippas av att var i en familj, kändes inte alltid av de friska syskonen. Som när deras föräldrar var ledsna och satt och grät över att ett av deras barn hade cancer. Normalt är det föräldrarna som barnen lutar sig mot och vänder sig till när det är något svårt att handskas med. De friska syskonen upplevde här en förvirring i vem de skulle luta sig mot (Woodgate, 2006). Många av de friska syskonen till barn med cancer, som innan diagnosen sovit bra, fick efter diagnosen problem med att somna. När de sov, sov de oroligt, hade mardrömmar och vaknade flera gånger per natt. De friska syskonen låg vakna länge och tänkte, funderade på vad kommer att hända i familjen, hur, var och vilken roll de ska spela och vad kan hända med deras cancersjuka syskon. Störd sömn till följd av den posttraumatiskstress (PTS) de friska syskonen utsattes för, som t ex svårt att somna på kvällen, vakna mitt i natten därefter svårt att somna om och svårigheter att fortsätta sova (Jenholt Nolbris & Hedman Ahlström, 2014; Kaplan, Kaal, Bradley & Alderfer, 2013). Sömnen påverkades av de friska syskonens möten med andra cancersjuka barn, deras lidande och barnen som dog, vilket resulterade i orolig sömn, svårt att somna om och mardrömmar (Prchal & Landolt, 2012). De friska syskonen erfor en sorts förlust av sig själva genom att de förnekade att de hade rätt till att må dåligt. Trots att de också genomgick en påfrestande och psykisktpåverkande period med bland annat stress som huvudingrediens. De menade att de som mådde dåligt och som det var synd om var 12

17 deras cancersjuka syskon och föräldrarna. Själva påverkades de inte av cancern som fanns i familjen (Woodgate, 2006) Sociala förändringar Flera av de friska syskonen menade att ett syskon är en person som finns där förhoppningsvis hela livet. En person som förstår en, vet vad man gillar och inte gillar. En livslång kompis att lita på. Vänskapen de kände med sitt cancersjuka syskon och även med de andra syskonen som var friska, var en mycket nära och speciell vänskap, en vänskap som de inte har med någon annan. Inte ens till sina föräldrar. När de cancersjuka syskonen var inlagda på sjukhus och det inte gick att vara med dem som vanligt, kände flera av de friska syskon sig halva. Utan syskon skulle livet bli ensamt och tomt (Nolbris, Enskär & Hellström, 2006). På grund av de tidigare beskrivna förändringarna upplevde de friska syskonen sig isolerade från sina familjemedlemmar. Sjukhusinläggningar var särskilt prövande på de friska syskonens relationer, då kom oron och ledsamheten över att deras cancersjuka syskon skulle dö (Woodgate, 2006). De friska syskonen träffade andra sjuka barn på sjukhusen, även barn med cancer. De blev bekanta med varandra. Flera av de friska syskonen fick erfarenhet av att cancer dödar. Det hände att av de andra cancersjuka barn som de träffat, dog. De blev förvånade att de blev illa berörda och tagna av händelsen då de upplevde/menade att de inte kände barnet på riktigt (Prchal & Landolt, 2012). Känslor av ensamhet och av att vara övergiven uttryckte de friska syskonen också i samband med att det inte fanns någon som kunde köra dem hem till sina vänner. De friska syskonet upplevde att föräldern aldrig var hemma (Murray, 2002). De friska syskonen erfor att deras egna sociala aktiviteter minskade under den första månaden efter diagnosen. En orsak var att de lade mycket tid på sjukhuset med sitt cancersjuka syskon och då var det svårt att hålla kontakten med sina vänner. En annan orsak var att de inte kände för att träffa sina vänner när deras cancersjuka syskon var dåligt. Efter att varit borta ett tag från vännerna var det svårt att komma in i gemenskapen igen (Prchal & Landolt, 2012). När de friska syskonen hade möjlighet att vara nävarande på sjukhuset och vara med sitt cancersjuka syskon gjorde det att de kände att de var med i sammanhanget (Woodgate, 2006). Familjesammanhållningen blev förändrad, men det var viktigt med tanke på omständigheterna kring sjukdomen. Äta mat, lunch eller middag tillsammans, något de tagit för givet tidigare, tillhörde periodvis nu ovanligheterna. Det största samtalsämnet när de var tillsammans, särskilt vid måltiderna 13

18 var sjukdomen och det cancersjuka syskonets hälsa (Nolbris, Enskär & Hellström, 2006; Prchal & Landolt, 2012). Samtalen om och runt det cancersjuka barnet påverkade de friska syskonen på ett sätt som gjorde att de benämnde sitt cancersjuka syskon för deras- eller mitt sjuka syskon istället för att använda namnet. De benämnde sig själva för någon annan istället för jag (Woodgate, 2006). De friska syskonen erfor skillnader i hur de bråkade och slogs innan cancern och efter att den hade kommit in i familjen. De fortsatte bråka och lattja med varandra, dock på ett annat sätt än tidigare. När det cancersjuka syskonet hade sina goda perioder, behövde de vara mer varliga, försiktigare för syskonet fick lätt blåmärken på grund av cancern (Nobris, Enskär & Hellström, 2006). De friska syskonen erfor en fysisk separation orsakad av sjukhusvården från det cancersjuka barnet. Upplevelser av ensamhet och ogillande av att vara själv i det tomma huset var förändringar som inte alla de friska syskonen gillade, även om det framkom raka motsatsen hos några av de friska syskonen (Prchal & Landolt, 2012). De friska syskonen önskade få vara mer med sina vänner. Tyvärr var det så att istället för att kunna ta sig till sina vänner, slutade det ofta med att syskonen stannade hemma efter skolan eller gick in till en granne som såg efter dem (Murray, 2002). Avsaknaden av föräldern, minskad uppmärksamhet vad som pågick i det friska syskonets liv och mindre eller ingen hjälp med läxor saknade de friska syskonen (Prchal & Landolt, 2012; Woodgate, 2006). Det kunde uppfattas som betungande för de friska syskonen att deras föräldrar inte fanns där för dem på samma sätt som tidigare (Prchal & Landolt, 2012). De friska syskonen upplevde en förlust av familjens sätt att vara och hur den fungerade innan cancern kom in i deras liv. Upplevelsen av förlust var framför allt anknuten/associerad till att de blev mindre omhändertagna och att de hade otillfredsställda behov. De friska syskonen fick ta mer hand om sig själva eftersom föräldrarna tog mer hand om deras cancersjuka syskon (Woodgate, 2006). Att behöva ta över ansvar hemma, vara den som lagade maten, städade och tvättade, var ansvar de inte tog över frivilligt, dock var det inget de friska syskonen klagade över att de fått fler sysslor. En del av de friska syskonen fann det som en välkomnande möjlighet att hjälpa sina föräldrar och visa på samarbete (Prchal & Landolt, 2012). De friska syskonen uppgav att de var mer känslomässiga, ville gosa och kramas mer, försökte vara så snälla som möjligt och ge det sjuka barnet uppmärksamhet. De var 14

19 extra försiktiga mot sitt cancersjuka syskon och valde att spendera mycket tid med det cancersjuka syskonet, titta på tv tillsammans och uppmärksamma dem (Jenholt Nolbris & Hedman Ahlström, 2014; Murry, 2002). I skolan fick de friska syskonen ofta frågor om deras cancersjuka syskon, både om måendet och om cancern. Lärarnas och skolkamraternas frågor kändes obekväma och ibland påfrestande. Att vara uppgiftslämnare upplevdes bra när de själva ville informera men inte när de kände sig tvungna att rapportera. Många frågor, samma frågor om det cancersjuka syskonet, om och om igen, men inga frågor hur de själva mådde (Prchal & Landolt, 2012). 7.2 Förutsättningar för att hantera erfarenheterna Copingstrategier När de friska syskonen tänkte positiva tankar om sitt cancersjuka syskon minskades deras obehagliga känslor, det vill säga känslofokuserade åtgärder (känslofokuseradcoping). Genom att tro på läkarnas och sjukhuspersonalens kunnande och ha en optimistisk syn på sjukdomsförloppet, kunde de friska syskonen minska sina negativa känslor och kunde på så sätt klara av att hantera situationen. När de lyckades hålla en positiv inställning till sitt cancersjuka syskon, erfor de mindre rädsla och färre depressiva symtom (Houtzager, et al. 2005). De friska syskonen erfor att besöken på sjukhusen hjälpte mot rädsla och oro. När de blev bekanta med sjukhusmiljön och fick en realistisk bild av deras cancersjuka syskon, blev det lättare att hantera situationen (Prchal & Landolt, 2012). Genom att få delge sina känslor till andra erfor de friska syskonen att det var lättare att orka med att ens syskon hade cancer och att komma överens med de andra i familjen. Känslorna av oro minskade också (Barrera, Chung & Fleming, 2004). Att få vara fysiskt nära sitt cancersjuka syskon var till hjälp, att orka med. Få krypa upp i sängen och ligga intill om så bara för en stund (Nolbris, Enskär & Hellström, 2006). Stunder, timmar och dagar när det cancersjuka barnet var för dåligt för att tillsammans leka, spela spel eller spendera tid ihop, var tuffa att ta sig igenom (Woodgate, 2006) Kunskap Innan de friska syskonen fick undervisning av konsulterande sjuksköterska om det sjuka barnets cancer, visade deras beskrivning av sjukdomen att det inte var mycket de visste 15

20 om cancer. De beskrev cancern som något ovanligt och farligt. Den informationen de friska syskonen hade fått innan undervisningen var given på ett språk som var för komplext för att de friska syskonen skulle kunna förstå vad det innebar. Några av de friska syskonen hade fått sin förkunskap av sina föräldrar, några av de friska syskonen visste att det var cancer och några av dem bara namnet på diagnosen men inte vad det innebar. De friska syskonen levde i osäkerheten om cancerbehandlingar och behandlingarnas biverkningar (Jenholt Nolbris & Hedman Ahlström, 2014). Söka information och kunskap om den cancertyp som deras cancersjuka syskon hade, hjälpte de friska syskonen att få grepp om cancern. De erfor att de inte fick veta vilka behandlingar, prover och biverkningar som deras cancersjuka syskon genomgick eller att de inte kunde vara med på sjukhuset så mycket som de önskade. När de kände att de var delaktiga och förstod vad som hände och skulle komma att ske med det cancersjuka syskonet, hjälpte det flera av de friska syskon att klara av situationen. Rädslan som hela tiden fanns i bakgrunden hos de friska syskonen skulle troligtvis minska (Murray, 2002; Nolbris, Enskär & Hellberg, 2006). De kände sig viktiga när sköterskorna och även läkarna tog med dem i samtalen kring deras cancersjuka syskon (Murray, 2002). Det var viktigt för de friska syskonen att få vara delaktiga i deras cancersjuka syskons omvårdnad, känna att de kunde hjälpa till, underlätta för dem vilket gjorde att de friska syskonen upplevde att de hade gjort något bra för sitt cancersjuka syskon (Woodgate, 2006). Desto mer de friska syskonen kunde lita på positiva förväntningar på deras syskons sjukdom, desto bättre blev de friska syskonens kognitiva funktioner och de upplevde mer positiva än negativa känslor (Houtzager et al. 2004). Få kunskap om barncancer minskade oron för sitt cancersjuka syskon. Det gjorde det lättare att uttrycka sina känslor till andra personer, som inom familjen men även till vänner (Barrera, Chung & Fleming, 2004). Efter interaktionen sa de friska syskonen att de kände sig mer informerade om behandlingarna och biverkningarna. Utbildningen gjorde att det var lättare att förstå vad det cancersjuka syskonet genomgick och försökte förmedla om sin egna situation. De friska syskonen uttryckte att det var lättare att läsa av sina föräldrar och de upplevde att föräldrarna hade lättare att prata med dem efter att de friska syskonen fått utbildning och mer kunskap om cancer (Barrera, Chung & Fleming, 2004; Jenholt Nolbris & Hedman Ahlström, 2014). Efter en tid, lärde sig de friska syskonen att leva med den nya situationen, och periodvis till och med kunde de glömma bort att 16

21 deras syskon hade cancer, för att det inte kändes som om de var sjuka (Nolbris, Enskär & Hellström, 2006). När de friska syskonen fått undervisning om cancer, minskade och avtog huvudvärk, smärtan i hjärtat och magen även illamåendet minskade eller försvann helt. Sömnen blev bättre och mardrömmarna kom inte lika ofta (Jenholt, Nolbris & Hedman Ahlström, 2014) Socialt stöd och hopp Önskningar om att bli sedda och få uppmärksamhet var det många av de friska syskonen som tog upp som ett sätt att få stöd på emotionellt vis. Fysisk uppmärksamhet som kramar önskade de friska syskon av sina föräldrar, för att känna sig som medlemmar i familjen. Friska syskon upplevde och kände att deras föräldrar ibland glömde bort dem. Även folk i allmänhet som kände de friska syskonen, glömde bort dem (Murray, 2002). De friska syskonen uttryckte också en önskan att deras föräldrar skulle visa dem mer uppmärksamhet, om så bara för korta stunder. De behövde inte göra något speciellt när de spenderade tid ihop, bara att vara tillsammans, det hjälpte de friska syskonen att känna sig mindre ensamma. Dessa stunder gjorde att de kände sig speciella. Kamrater och vänner spelade också en viktig roll i de friska syskonens liv, stöttade och hjälpte dem igenom tuffa perioder (Woodgate, 2006). De kände behov av att bara få vara med sina vänner och få göra saker som gjorde att de kunde glömma allt som hade med cancer att göra för en stund. Tankar om att få hjälp från sjukvårdspersonal med att prata med föräldrarna så att de friska syskonen kunde få hjälp att ta sig till, och få vara med sina kompisar var det många som önskade. De friska syskonen kände att de hade dubbla lojaliteter vilket innebar att de kände konflikt mellan sina egna intressen såsom skola och vänner och att vara tillsammans med sitt cancersjuka syskon. Tankar om ett liv värt att leva var också en fråga om lojalitet (Nolbris, Enskär & Hellström, 2006). Kamraterna var en viktig källa av support för de friska syskonen, kamraterna distraherade dem från den svåra situationen hemma. Att prata och diskutera typiska kompisfrågor gjorde att oron minskade, för det cancersjuka barnet. Det gav också positiva erfarenheter att prata om cancer med sina kamrater, som känslor av lättnad och hopp (Prchal & Landolt, 2012). De friska syskonen tyckte att det kändes bättre att prata med vänner och kompisar. De friska syskonen pratade om framtiden och tänkte på när behandlingarna var över och att deras cancersjuka syskon mådde bra och var frisk överlevt från cancern. Livet skulle förmodligen inte bli som innan cancern, men nästan 17

22 (Jenhol Nolbris & Hedman Ahlström, 2014). De friska syskon tog upp att de kände till att det fanns läger för cancersjuka barn att åka på. De önskade att det skulle finnas samma sak för friska syskon till barn med cancer, läger där man kan få stöd och känna att man inte är ensam i sin situation. Träffa andra friska syskon som har ett cancersjukt syskon och utbyta, samtala om känslor och erfarenheter (Murray, 2002). Det var flera av de friska syskonen som önskade sig tillbaka till ett normalt familjeliv, även om det fanns positiva förändringar i familjesammanhållningen (Woodgate, 2006). Flera av de friska syskonen hoppades och trodde att deras cancersjuka syskon skulle få ett normalt, bra liv som till exempel - börja skolan igen och kanske få egna barn, en dag. De friska syskonen tog upp att de hoppades att familjen skulle förändras och bli starkare med en bättre relation och band mellan sig (Jenholt Nolbris & Hedman Ahlström, 2014). 8 Metoddiskussion 8.1 Inklusionskriterier Ett av inklusionskriterierna var att artiklar skulle vara skrivna på engelska eller svenska för att minska risken av feltokningar på grund av språkliga begränsningar. Relevanta studier skrivna på andra språk kan sålunda missats och kan ses som en svaghet i studien. Åldern på de friska syskonen var ett av inklusionskriterierna, åldern skulle vara 7-18 år. Det har oförenligt med detta tagits med en artikel där åldern var mellan år. De cancersjuka syskonen i den artikeln var mellan 7-18 år, artikeln valdes då tyngdpunkten hos de friska syskonen låg på de lägre åldrarna i studien. I övriga artiklar ligger åldrarna mellan 6-21 år. Att hitta artiklar med exakt 7-18 år var inte lätt. Om resultatet påverkar trovärdigheten på grund att det finns några få syskon med i resultatet som har ålderna år anser författaren inte då det endast rör sig om ett fåtal. Överförbarheten till andra friska syskon i samma ålder där de sjuka syskonen har annan sjukdomar än cancer, är genomförbar anser författaren. Detta bygger författaren på sina erfarenheter av att arbeta på en barnavdelning som har andra sjuka barn inlagda än cancersjuka barn. I de artiklar som använts har det inte varit någon beskrivning av vad de räknar som syskon. I en av artiklarna var ett inklusionskriterie att syskonen skulle bo ihop under tiden studien gjordes. Att det inte förekommit någon begreppsdefinition av syskon anser författaren inte påverkat litteraturstudien. Familjer i dag ser inte ut som tidigare, i dag består familjer av olika konstellationer där syskon är syskon på hel- halvtid. 18

23 8.2 Litteratursökning och urval Sökningarna i de olika databaserna CHINAL, PsycINFO och PubMed var utförda på samma sätt. I PubMed gjordes en sökkombination mer för att få ned sökresulatet till en nivå som var hanterbar, det vill säga en begränsande sökning. Det resulterade inte i någon mer artikel. Författaren har försökt att vara öppen och bred i sitt arbete med valda sökord samt i artikelsökningen. Relevanta studier kan ha missats då enbart artiklar med orden neoplasms, sibling och experience i rubriken har sökts. Tio artiklar svarade mot syftet, två stycket exkluderades dels på grund av att artiklar med samma författare tagits med och dels för att få ett så brett underlag av flera olika författare från olika länder. De två exkluderade artiklarna användes i resultatdiskussionen för att styrka dess innhåll. För att ta del av aktuell forskning i valt område tidbegränsades artikelsökningen till att vara publicerade till åren 2004 till 2014, det kan missats relevanta artiklar som skrivits tidigare. Trots detta är det en styrka att använda så ny och aktuell forskning som möjligt, vilket styrks av Axelsson (2012), som menar att finns en omfattande forskning inom området kan en snävare period (exempel antal år) sättas för att kunna koncentrera sig på de senaste forskningsresultaten. Är det istället ett svårare område att hitta forskning om, kan tidsperioden utökas för att få med till exempel allt som publiserats. 8.3 Kvalitetsgranskning Artiklarnas kvalite har granskats efter Forsberg och Wengströms (2013) checklistor, viss modifiering har gjorts genom att minska ned antalet frågor inom de olika områdena i anlysen. Några av frågorna som Forsberg och Wengström (2013) har med valdes bort då svaren på dem ej kunde hittas i de artiklar som inkulderats. Det är inget område som har lämnats helt oanalyserat (Bilaga 2). Bedömningsnivåerna hög, medel och låg fick artiklarna beroende på hur många frågor som besvarades positivt alternativt negativt. Författaren anser det inte som en svaghet att bedömningsmallarna har modifierats då alla områdena är täckta. Anledningen till att artiklarna granskades mer än en gång var att försöka hålla sin förförståelse på avstånd. Andra granskningen påbörjades först då alla artiklar var granskade en gång. 8.4 Dataanalys För att minska risken för feltolkning har artiklarna lästs igenom flera gånger, samtidigt som noteringar förts, detta stärker trovärdigheten i uppsatsen. Likheter i meningar och textavsnitt sorterades ut, då det blev enklare att jämföra artiklarna med varandra genom detta tillvägagångssätt. Under analysen har författaren försökt att sätta sin egna 19

24 förförståelse inom parentes så kallad bracketing, för att minska risken att dra förhastade slutsatser. Trovärdigheten ökar vid analysarbetet när ens förföståelse inte styr resultatet (Forsberg & Wengström, 2013). Lundman och Hällgren Graneheim (2012) tar samtidigt upp att trovärdigheten bland annat handlar om hur undersökarens förförståelse har satt sin prägel på analysen. De fortsätter med att förförståelse även inkluderar förutfattade meningar. Om vi utnyttjar vår förförståelse under undersökningsprocessen kan vi upptäcka ny kunskap och få en djupare förståelse (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012). Detta känns dubbelt men samtidigt logiskt, att försöka sätta sin förförståelse helt åt sidan. Det var utgångspunkten och arbetet har utförts med avsikt att inte använda sin förutfattade mening. Resultatets tillförlitlighet stärks när det finns en noggrann beskrivning av analysarbetet redovisad (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012). Tillvägagångssättet har tydligt beskrivits med hur sökning, urval, dataanalys och resultat har gjorts. Att vara en person och inte två-tre personer som tillsammans skriver en uppsats på kandidatnivå borde vara en svaghet, då det inte finns någon att diskutera olika meningar och synpunkter med. Lundman och Hällgren Graneheim (2012) säger att tillförlitligheten ökar när två eller tre personer var för sig och tillsammans går igenom analysen och resultatet. Artiklarna som inkluderades i studien var skrivna i Europa, Amerika och Canada. Hur överförbarheten ser ut i Asien och Afrika som är stora delar av världen, är svårt att avgöra. Polit och Beck (2012) beskiver dock att beroende på hur användbart ett resultat är i en specifik situation, så kan det vara överförbart. Då det har visat sig att det inte skiljer sig nämnvärt inom Europa, Amerika och Canada är det troligt att även syskon i resten av världen har liknande upplevelser. Därmed menas att det kan finnas ett samband hos syskon i olika delar i världen som har ett cancersjukt syskon. Resultatet bör av den orsaken kunna anses användbart i den kliniska verksamheten (Polit & Beck, 2012). Överförbarheten finns sannolikt även till andra sjukdomstillstånd, inte bara där cancer har drabbat ett barn i syskonskaran. 9 Resultatdiskussion Syftet med studien var att belysa erfarenheter av att vara ett syskon till ett barn med cancer. I resultatdiskussionen kommer några betydelsefulla resultat lyftas och 20