RAÄ 171:1 En gropkeramisk lokal

Transkript

1 RAÄ 171:1 En gropkeramisk lokal Arkeologisk förundersökning Husby-Ärlinghundra sn, Ärlinghundra Häradsallmänning 2:1, Stockholms län sau rapport 2008:25 Michel Guinard & Lars Sundström

2 sau rapporter 2008:25 sau 2008 Utgivning och distribution Societas Archaeologica Upsaliensis Gamla Prefektbostaden Villavägen 6G, Uppsala Tekniska och administrativa uppgifter Länsstyrelsens diarienr och datum för tillstånd , SAU:s projektbeteckning SAU 2112 Uppdragsgivare Arlandastad Holding AB Belägenhet landskap Uppland län Stockholms kommun Sigtuna socken Husby-Ärlinghundra fastighet Ärlinghundra Häradsallmänning 2:1 höjd m ö h Personal Michel Guinard, Lars Sundström, Niklas Stenbäck och Åsa Karlsson Undersökningen typ av undersökning förundersökning utförandetid i fält arkeologtid 80 timmar undersökt yta ca kvm koordinatsystem ST74, RH00 inmätningssystem Totalstation Höjdsystem RH00 omslagbild Lars Sundström allmänt kartmaterial Lantmäteriet. Medgivande MS2007/ Tryck SAU

3 Innehåll Inledning 5 Fornlämningsmiljö och topografi 7 Förundersökningens syfte 8 Metod, undersökningsresultat och dokumentation 8 Resultat 13 Sammanfattning 14 Litteratur 15

4 Figur 1. Utdrag ur topografiska kartan med positionen för förundersökningen markerad. Ur Fastighets/Terrängkarta Lantmäteriverket Gävle Medgivande 2007/ Skala 1: sau rapport 2008:25

5 Inledning På fastigheten Ärlinghundra Häradsallmänning 2:1 planerar Arlandastad Holding AB att bygga övningsbanor för bilar åt polisen och privatföretag. Två större slingor planeras med kontrolltorn och parkeringar. En stor del av området har tidigare varit täkter för grus och sand men större ytor relativt orörd mark finns inom det planerade området. Vid de arkeologiska inventeringarna inför byggandet den närliggande Arlandabanan påträffades en fornlämning utanför den då planerade exploateringen men inom det nu aktuella bygget. På platsen som markerades som fornlämning 171:1 hittades keramik i rotvältor men i de schakt som togs upp längre ned i slänten vid bygget för Mälarbanan hittades dock inget som kunde sättas i samband med fynden som gjordes i rotvältor längre österut (Johansson 1996). För att säkerställa att ingen fast fornlämning berörs av byggandet av den planerade norra övningsbanan beslutade Länsstyrelsen i Stockholms län att en arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte skulle utföras av den sedan tidigare kända fornlämningen 171:1. I och med att undersökningen bedömdes komma att understiga fem basbelopp kunde länsstyrelsen tillämpa direktval för denna undersökning. Länsstyrelsen utsedde SAU att utföra denna (dnr ). Uppdragsgivare var Arlandastad Holding AB. Förundersöknimgen utfördes under tiden Projektledare var Michel Guinard och arbetet genomfördes tillsammans med Lars Sundström, Niklas Stenbäck och praktikanten Åsa Karlsson, Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet. Figur 2. Höjden där fornlämningen ligger sett från väster. Fotografi: Lars Sundström. sau rapport 2008:25 5

6 Figur 3. Närliggande fornlämningar från den tidshorisont som Raä 171 förmodas tillhöra. sau rapport 2008:25

7 Fornlämningsmiljö och topografi Fornlämningen ligger på västra sidan av Stockholmsåsen som löper mellan Uppsala och Stockholm. I detta område når åsen på sin högsta nivå ca 50 m ö h. RAÄ 171 ligger på ca m ö h. i en västsluttning. Markslaget består av åsmaterial. Området var innan avverkning bevuxen med i huvudsak barrskog. Längst i väster på de lägre liggande delarna av lokalen övergår marken i en mindre våtmark. Öster och söder om lokalen är marken påverkad av en omfattande täktverksamhet. Platsen (RAÄ 171) var under MN strandbunden, belägen i en omfattande arkipelag, i en miljö av närmast mellanskärgårdskaraktär (fig 4). Idag ingår lokalen i ett stort fornlämningsområde på båda sidor av E4:an. Väster om vägen har ett omfattande boplatskomplex vid Arlandastad undersökts. Dateringar av dessa boplatser sträcker sig från MN till vendeltid. Öster om vägen har ett flertal undersökningar gjorts av stenålderslokaler i närheten av Arlanda flygplats. Särskilt bör nämnas de gropkeramiska MN boplatserna vid Lindskrog (RAÄ 239 se Gustafsson et al 2000) och Starrmossen (RAÄ 209) samt den senneolitiska (SN) boplatsen vid Gröndal (RAÄ 192/241). Därutöver har ett flertal mindre lokaler från stenåldern undersökts eller registrerats i närområdet (Anund (red) 2003). Strax norr om (ca 600 m) RAÄ 171 undersöktes 1997 den gropkeramiska lokalen Starrmossen (RAÄ 209). Platsen daterades till sista delen av tredje årtusendet f. kr. ( f. kr.). Keramiken består av både fast och poröst gods med en stilmässig tonvikt på Fagervik III (Johansson 2005). Liksom RAÄ 171 ligger Starrmossen på 30 m ö h. och ett par meter högre, vilket gör att de kan ha varit i bruk ungefär samtidigt. Inom en radie på ca 500 meter runt RAÄ 171 finns ett flertal registrerade gropkeramiska lokaler (RAÄ 205, 258, 189 och 191). Samtliga dessa lokaler ligger på ca 30 m ö h (fig 3). Sammantaget visar fornlämningsbilden på en intensiv mänsklig närvaro i området under mellanneolitikum och framåt. Figur 4. Strandlinjekarta ca 3000 f.kr. (beräknad med en numerisk modell utvecklad vid SGU av Leif Andersson) sau rapport 2008:25

8 FÖRUNDERSÖKNINGENS SYFTE I och med att exploateringsprojektet hade som avsikt att undvika påverkan av fornlämningen begränsades syftet med denna förundersökning till att endast undersöka fornlämningen utbredning i alla riktningar. METOD, UNDERSÖKNINGSRESULTAT OCH DOKUMENTATION I och med att vi bara skulle definiera fornlämningens utbredning och inte ytterliggare undersöka dess innehåll valde vi i detta fall att inleda förundersökningen med en inledande översiktlig undersökning. Denna innebar att vi tog upp mindre, ca 25 x 25 cm 2 rutor, jämnt sprida med ca 8-10 meters avstånd utifrån den punkt där fornlämningen upptäcktes vid utredningen (se ovan). I undersökningsplanen angavs att de centrala delarna av fornlämningen skulle undvikas. Detta var inte helt enomförbart pga att det inte var möjligt att identifiera dessa utan att mindre provstick gjordes. Här grävdes endast de mindre rutorna och endast tills fynd påträffades. Denna inledande rutomgång gick till så att vi successivt sållade innehållet från dessa och när det framkom fynd avbröt vi sållandet och endast i de fall när inga fynd gjordes sållade vi materialet från provrutan till en nivå, ca 40 cm, som vi bedömde vara den nivå där fynden kraftigt bör avta utifrån vår erfarenhet från liknande fornlämningar i liknande markförhållanden. Sammanlagt grävdes 57 st 25 x 25 cm 2 rutor varav 26 var fyndförande. För att utreda platsens eventuella strandnärhet gjordes en mindre fosfatkartering i form av en fosfatprofil. Fosfatproven analyserades med en Merck Reflektoquant. I undersökningsplanen sas det att fosfatprover skulle tas i varje grävd ruta men pga av undersökningen resulterade i ett betydligt större antal grävda provrutor än planerat valde vi den strategi som beskrivits ovan. Figur 5. Arbetsbild. Fotografi: Lars Sundström. 8 sau rapport 2008:25

9 På detta sätt fick vi fram en fyndförande yta omgärdat av icke fyndförande rutor. Denna gräns undersökte vi närmare med 4 ggr så stora rutor för att dels få ett bättre stöd för iakttagelserna och dels få en detaljerad uppfattning om hur gränserna för fornlämningens fynd. Sammanlagt grävde vi 41 st 50 x 50 cm 2 rutor varav 11 st. var fyndförande. Ingen grävmaskin användes vid förundersökningen. Samtliga rutor mättes in med totalstation i det kommunala koordinatsytemet. Figur 6. Undersökningsrutornas placering. Fyndförande rutor är markerade med rött. Svarta linjen markerar fornlämningens utbredning utifrån fyndförekomst. Rutstorlekarna är inte skalenliga. Detta för att underlätta återgivningen av hela fornlämningen. sau rapport 2008:25

10 Figur 7. Undersökningsrutornas placering och numrering. Fyndförande rutor är markerade med rött. Svarta linjen markerar fornlämningens utbredning utifrån fyndförekomst. Rutstorlekarna är inte skalenliga. Detta för att underlätta återgivningen av hela fornlämningen. 10 sau rapport 2008:25

11 Fyndnr Ruta Keramik Ben Bearb. Sten Kommentar antal vikt (g) antal vikt (g) antal vikt (g) , , , , , , ,6 1 0, , ,7 1 4,7 Bergart ,4 1 0, , , , , ,0 1 0, , ,9 1 0, , , , , , ,7 1 0, , , , , ,3 en tunn mynningsskärva ,5 2 0, , , , , ,7 1 0,3 Kvarts , , Skärvsten Summa 61 91, Tabell 1. Lista över påträffade fynd. Rutorna är inte helt undersökta utan rutgrävningen avslutades så fort fynd påträffades. sau rapport 2008:25 11

12 12 sau rapport 2008:25 Figur 8. Fornlämningens utbredning.

13 Resultat Totalt grävde vi upp 61 st keramik fragment med en total vikt på 91 g fördelat på 36 rutor (fig. 6). I en ruta (293) hittades skärvsten men ingen keramik men utifrån dess rumsliga relation till den keramikförande ytan anser det troligt att denna fyndförekomst tillhör samma sammanhang som keramiken (tabell 1). Utöver detta påträffades brända ben (7 st) och bearbetad sten (2 st). Vår upplevelse av fynden fördelning över ytan var att fyndenintensiteten avstog mot fornlämningens ytterkant därför att vi tyckte oss behöva gräva upp större mängd material för att påträffa fynd där. Pga den valda grävmetodiken kan dock inte grävningsresultaten användas för att beskriva fornlämningen annat än på det mest rudimentära sätt - en trolig stenålderslokal från mellanneolitisk typ som innehåller keramik, bearbetad sten och brända ben men troligast även andra fyndkategorier. Vid en inledande besiktning påträffade vi i denna fornlämning t.ex. obrända ben och ett slipstensfragment i en av de många ytliga markskador som fanns på platsen pga av att ytan flitigt använts för motocrosskörning. Undersökningen visar att fornlämningen har en utbredning på ca 6300 m 2 (fig. 6 & 8). Sammanlagt undersöktes en yta på ca m 2. För att utreda lokalens antagna strandbundenhet gjordes en fosfatkartering i form av en profil i rätvinkel mot sluttningen (fig. 10). Jordprover togs vart tredje meter från ca 20 väst om fyndens lägsta utbredningsnivå till en punkt centralt på den fyndförande ytan. Det finns en antydan i de lägst belägna värderna anrikats i en strandzon (fig. 9). Vilket skulle tolkas som att lokalen varit strandbunden. Detta resultat skall dock ses som en pilotstudie som skulle behöva en mer detaljerad upplösning för att vara fullgod (se exempel i Sundström et al 2006: 97ff). Fosfatkartering Öst Väst Figur 9. Resultat av fosfatkarteringen. Den streckade linjen anger positionen för keramikens begränsning i väst. (Fosfatvärderna anges i ppm, Y axeln, provnumren är angivna på X axeln.) sau rapport 2008:25 13

14 Figur 9. Fosfatlinjens placering i förhållande till keramikens maximala utbredning. SAMMANFATTNING Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) genomförde i december 2008 en arkeologisk förundersökning i Husby-Ärlinghundra socken, Stockholms län efter beslut av Länsstyrelsen i Stockholms län (Lst-beslut nr Anledningen var att det planeras att uppföras övningsbanor för motorfordon på platsen. Uppdragsgivare var Arlandastad Holding AB. En drygt m 2 stor yta undersöktes med provrutor. Totalt grävdes 98 rutor varav 37 var fyndförande. Efter förundersökningen begränsades fornlämningen till en ca 6300 m 2 stor yta. De fynd som påträffades återdeponerades efter en rudimentär registrering. Sammanlagt registrerades 91 gram keramik, 7 fragment av brända ben, 2 bitar bearbetad sten och enstaka skörbrända stenar. På grund av den valda metodiken har undersökningen inte närmare undersökt fornlämningens innehåll. Utan datering och karakteristika från utredningen är oförändrat. Boplatsen är sannolikt av gropkeramisk typ. Inga naturvetenskapliga analyser förutom en mindre fosfatkartering har utförts. Fosfatkarteringen syftade till att utreda nivån för den dåtida stranden. Detta utifrån antagandet att lokalen legat strandnära. 14 sau rapport 2008:25

15 Litteratur Anund, J. (red) Landningsplats forntiden. RAÄ arkeologiska undersökningar skrifter nr 49. Gustafsson, P., Lindholm, P. Runesson, H. & Jakobsson Holback, T En gropkeramisk boplats och järnålderslämningar vid Lindskrog. RAÄ UV Mitt Daff 2000:4. Johansson, Å., Tågserviceanläggning i anslutning till Arlandabanan. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 1996:99. Stockholm. Johansson, Å, 2005, Arkeologisk förundersökning och undersökning, En gropkeramisk boplats och ett gravfält från äldre järnålder, Uppland, Norrsunda socken, Starrmossen 1:1, RAÄ 209, UV Mitt, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:23 Sundström, L., Darmark, K. & Stenbäck, N. (red.) Postboda 2 & 1. Säsongsboplatser med gropkeramik från övergången tidigneolitikum-mellanneolitikum i norra Uppland. SAU Skrifter 10. Societas Archaeologica Upsaliensis. Uppsala sau rapport 2008:25 15

16 Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) genomförde i december 2008 en arkeologisk förundersökning i Husby-Ärlinghundra socken, Stockholms län efter beslut av Länsstyrelsen i Stockholms län (Lstbeslut nr Anledningen var att det planeras att uppföras övningsbanor för motorfordon på platsen. Uppdragsgivare var Arlandastad Holding AB. En drygt kvm stor yta undersöktes med provrutor. Totalt grävdes 98 rutor varav 37 var fyndförande. Efter förundersökningen begränsades fornlämningen till en ca 6300 m2 stor yta. De fynd som påträffades återdeponerades efter en rudimentär registrering. Sammanlagt registrerades 91 gram keramik, 7 fragment av brända ben, 2 bitar bearbetad sten och enstaka skörbrända stenar. På grund av den valda metodiken har undersökningen inte närmare undersökt fornlämningens innehåll. Utan datering och karakteristika från utredningen är oförändrat. Boplatsen är sannolikt av gropkeramisk typ.inga naturvetenskapliga analyser förutom en mindre fosfatkartering har utförts. Fosfatkarteringen syftade till att utreda nivån för den dåtida stranden. Detta utifrån antagandet att lokalen legat strandnära.