Uppföljning av landstingens tolktjänstverksamhet för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade år 2000

Transkript

1 Uppföljning av landstingens tolktjänstverksamhet för barndomsdöva, dövblinda, vuendöva och hörselskadade år 2000

2 Socialstyrelsen klassificerar från och med år 2001 sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Uppföljning och utvärdering. Det innebär att den innehåller uppföljningar och utvärderingar av lagstiftning och/eller verksamheter som kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och smittskydd. Den innehåller analys av insamlade data och i förekommande fall forskning som man kan dra generella slutsatser av och som kan användas för att förändra eller utveckla verksamheten. Anger Socialstyrelsens slutsatser och förslag. SBN Artikelnummer: Tryck: Garnisonstryckeriet, Stockholm, September

3 Förord samband med handikappreformen 1994 infördes 3 b (tidigare 3 a ) i hälso- och sjukvårdslagen, i vilken landstingens skyldighet att bl.a. erbjuda tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuendöva och hörselskadade tydliggörs. Ett statsbidrag till tolktjänstverksamheten ingick också. Socialstyrelsen fick i uppdrag att följa upp och redovisa hur tolktjänsten utvecklades mot bakgrund av de åtgärder som vidtogs inom ramen för handikappreformen. Ett särskilt uppdrag gällde också att utveckla uppföljningsbar statistik inom tolktjänstverksamheten. Detta uppdrag resulterade i en modell för verksamhetsregistrering. Socialstyrelsen har genomfört ett antal uppföljningar av landstingens tolktjänstverksamhet sedan handikappreformen, från och med 1998 med tillämpning av den särskilt framtagna modellen för verksamhetsregistrering. föreliggande rapport redovisas den uppföljning av landstingens tolktjänstverksamhet år 2000 som genomfördes under våren rma Forss, Stockholm, har medverkat som konsult vid enkätframställning och resultatanalys. Christina Rörby, utredare vid Enheten för medicinsk kvalitetsutveckling inom Hälso- och sjukvårdsavdelningen, har sammanställt rapporten. September 2001 Nina Rehnqvist Överdirektör 3

4 4

5 nnehållsförteckning Sammanfattning... 7 nledning... 9 Metod Redovisning av resultatet av Socialstyrelsens uppföljning Organisation Verksamhet år Behov/efterfrågan av tolktjänst Personal och utbildning Service och kvalitet Tolkråd/brukarinflytande Ekonomi Sammanfattande diskussion Modellen för verksamhetsregistrering Tolktjänstverksamheten år Socialstyrelsens bedömning och slutsatser Referenser Bilagor: 1. Fördelning av anslaget till tolktjänst år Definitioner 3. Sammanställning av landstingens svar på Socialstyrelsens enkät år Jämförande nyckeltal Utbildning av tolkar för döva, dövblinda och vuendöva m.m. en lägesrapport 5

6 6

7 Sammanfattning Socialstyrelsen har genomfört enkätundersökningar avseende landstingens tolktjänstverksamhet vid sammanlagt se tillfällen sedan Den senaste uppföljningen genomfördes under våren föreliggande rapport redovisas resultaten från denna uppföljning av landstingens tolktjänstverksamhet år Av resultatet framgår att fler tolktjänstuppdrag har genomförts än vid den förra uppföljningen, uppdrag år 2000 att jämföra med år Antalet inrättade tjänster inom tolktjänstverksamheten har ökat, från 300 år 1998 till 318 år 2000 och beräknas öka ytterligare under de närmaste åren. Antalet vakanta tjänster har samtidigt minskat, från 51 år 1998 till 24 år Trots att antalet inrättade respektive besatta tjänster har ökat är tolkbristen fortfarande stor på sina håll. Detta kan utläsas bl.a. av att 10 procent av samtliga beställda uppdrag inte kunde genomföras på grund av tolkbrist, vilket innebär en minskning med 4 procent sedan Antalet tolkanvändare har ökat med 9 procent sedan Tolktiden per användare var i genomsnitt 28 timmar år 2000, en ökning med 2 timmar sedan Uppföljningen har också visat att tolkarnas utbildningsnivå har ökat sedan tidigare uppföljningar. År 2000 var andelen tolktimmar som genomfördes av tolkar med adekvat tolkutbildning 85 procent, vilket är en höjning från 1998 då andelen var 82 procent. Fortfarande saknar 24 procent av tolkarna tolkutbildning. en lägesrapport om utbildningssituationen från Tolk- och Översättarinstitutet vid Stockholms universitet, TÖ, rapporteras dock att ett trendbrott, då antalet tolkar som uteaminerades mer än fördubblades jämfört med året innan inträffade Tillgängligheten till tolktjänst kvällar och helger har inte ökat sedan För samråd med tolkanvändarna har nitton landsting haft aktiva tolkråd under år Från verksamheterna beskrivs även andra former för kontakter med brukare, som brukarstudier i form av fokusintervjuer och enkäter. Man har också genomfört tolkanvändarkurser. Totalkostnaden för vardagstolkning för hela riket var 149 miljoner kronor år 2000, en ökning från 1998 med omkring 29 miljoner kronor, dvs. 24 procent. Genomsnittskostnaden per användare var kronor, också här en ökning sedan 1998, 14 procent. Detta innebär att kostnaden överstiger anvisade medel med drygt 7 miljoner kronor. 10 landsting uppvisar underskott och 10 landsting har överskott i denna verksamhet. Denna obalans beror på att statsbidraget fördelas efter invånarantal, inte efter den belastning i form av antal användare eller beställda tolkuppdrag som landstingen har. 7

8 Rapporten avslutas med en sammanfattande diskussion, där Socialstyrelsen konstaterar att 19 landsting har haft aktiva tolkråd. 3 landsting har genomfört brukarstudier. Ett landsting har genomfört en utvärdering av den egna verksamheten. nget landsting har genomfört någon form av inventering av antalet personer som behöver olika typer av tolkning men som inte använder tolktjänst idag. Socialstyrelsen anser att förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av tolktjänsten är god beträffande tillgången på utbildade tolkar. Det som komplicerar utbyggnaden är för vissa landsting en fråga om ekonomi, på grund av den snedfördelning som principerna för statsbidragets fördelning innebär. Socialstyrelsen anser att följande förhållanden är viktiga att uppmärksamma i den fortsatta utvecklingen av landstingens tolktjänstverksamhet: Att modellen för verksamhetsregistrering kontinuerligt förbättras och förfinas genom ett landstingsgemensamt utvecklingsarbete. Att landstingen genomför inventeringar av personer som är i behov av tolktjänst för vardagstolkning men som inte använder tolktjänst idag. Att tolkcentralerna medverkar till att en smidigare och gynnsammare fördelning av praktikperioder och praktikplatser för studerande inom tolkutbildningarna tillskapas. Att tolkcentralerna möjliggör för användare att i högre grad än nu få tolktjänstuppdrag genomförda under kvällar och helger. Att uppmärksamma obalansen i fördelningen av statsbidraget i förhållande till belastningen vid landstingens tolkcentraler. Att säkra kvaliteten inom tolktjänstverksamheten. Socialstyrelsen vill framhålla vikten av att den enskilde med behov av tolktjänst får detta tillgodosett och därmed möjlighet till kommunikation. Eftersom tolktjänsten är en del av hälso- och sjukvården enligt hälso- och sjukvårdslagen måste frågan om hur landstingen ska kunna fullgöra sin skyldighet att erbjuda tolktjänst för döva m.fl. vägas in i landstingens generella prioriteringsdiskussioner beträffande den samlade hälso- och sjukvården. Utbyggnaden av tolktjänsten behöver fortsätta då den ännu inte kan anses vara genomförd fullt ut på det sätt som avsågs i handikappreformen. De data som framkommit av uppföljningen av tolktjänstverksamheten år 2000 bör kunna användas av landstingen som bas för ytterligare uppföljningar och även vara underlag för eventuella kommande centrala uppföljningar. 8

9 nledning Socialstyrelsen har under år 2001 genomfört en uppföljning av landstingens tolktjänstverksamhet för döva m.fl. år Bakgrunden till detta är handikappreformen 1994, som bl.a. innebar att landstingen genom ett tillägg till hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 3b (tidigare 3a ) fick en lagreglerad skyldighet att erbjuda dem som är bosatta inom landstinget tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuendöva och hörselskadade (1, 2). Socialstyrelsen fick i uppdrag att kontinuerligt och allsidigt följa upp och utvärdera handikappreformen vad avser de olika insatsernas kvalitet, kostnader samt genomförande. En av dessa insatser var tolktjänsten varför Socialstyrelsen skulle redovisa hur tolktjänsten utvecklas mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits inom ramen för handikappreformen. samband med handikappreformen beslutade riksdagen också om ett statsbidrag till tolktjänsten som Socialstyrelsen utbetalar till landstingen. Bidraget var 15 miljoner kronor för år 1994 och har sedan ökat med 15 miljoner kronor per år t.o.m och är därefter konstant 75 miljoner kronor per år. Bidraget fördelas efter invånarantalet den 31 december året före bidragsåret och utbetalas kvartalsvis i efterskott till landstingen. Enligt ett riksdagsbeslut är sedan 1995 bidraget till Örebro läns lt 80 procent högre per invånare än för riket i övrigt. Fördelning och utbetalning av statsbidraget för tolktjänsten år 2000 framgår av bilaga 1. Ett viktigt led i det kvalitetsarbete som ständigt bör pågå är möjligheten att kunna följa upp effekterna av vidtagna åtgärder och kunna sätta resultaten i relation till uppsatta mål. En förutsättning för detta är tillgången till jämförelsetal, s.k. nyckeltal. En övergripande statistik kan vara ett effektivt verktyg för att belysa den egna verksamhetens inriktning, effektivitet och utveckling och samtidigt ge möjligheter till jämförelser landstingen emellan. konsekvens med detta och med det tidigare uppföljningsuppdraget har Socialstyrelsen under våren 2001 genomfört en uppföljning av landstingens tolktjänstverksamhet för döva m.fl. avseende år Enkätundersökningar avseende tolkverksamheten åren 1989, 1993, 1994, 1995, 1996 samt 1998 har genomförts tidigare (3, 4, 5, 6, 7). Delar av årets uppföljning har också legat till grund för en rapport om landstingens tolktjänstverksamhet, som Socialstyrelsen avgivit till Kammarkollegiet, med anledning av kollegiets uppdrag att utreda formerna för en auktorisation av tolkar i teckenspråk, dövblindtolkning och vuendövtolkning (8). Socialstyrelsens rapport från uppföljningen av 1998 års tolktjänstverksamhet framhölls att landstingen bör känna ett ansvar för att fortsättningsvis följa upp tolktjänstverksamheten i landet, men att ytterligare central uppföljning också borde genomföras efter några år. Att den här redovisade centrala uppföljningen har genomförts redan i år har sin förklaring dels i Kammarkollegiets behov av aktuella data för genomförandet av sitt uppdrag, dels i att Socialstyrelsen har fått propåer såväl från tolktjänstverksamheterna som från brukarorganisationerna om att behovet är stort av aktuell statistik beträffande statsbidragets fördelning och användning samt tillgång/efterfrågan på utbildade tolkar. 9

10 Metod Socialstyrelsen fick i 1995 års regleringsbrev ett uppdrag att verka för att uppföljningsbar verksamhetsstatistik utvecklas inom tolktjänsten. En arbetsgrupp, som utöver Socialstyrelsen bestod av representanter från se tolkcentraler och Landstingsförbundet, genomförde uppdraget. Detta redovisades i Socialstyrelsens slutrapport till regeringen 1997 (6). Den framtagna modellen för verksamhetsstatistik ligger till grund även för den nu aktuella uppföljningen, som har kompletterats med några mer ingående frågor om nu arbetande tolkars utbildningsbakgrund. Uppföljningen har genomförts genom en enkätundersökning. Enkäten, avsåg landstingens tolktjänstverksamhet år 2000 och skickades ut till landstingens tolkcentraler under mars De flesta av årets frågor motsvarar tidigare enkätundersökningar, vilket ger en viss möjlighet till jämförelser mellan åren och till att följa utvecklingen över tid. Det går dock fortfarande inte att dra helt säkra slutsatser av jämförelserna mellan uppföljningstillfällena då landstingens uppgifter delvis är ofullständiga. De förändringar som vi kan konstatera kan därför bero på att olika landsting jämförs vid de olika tillfällena och behöver därmed inte innebära en faktisk förändring generellt i landet. Mest relevanta blir jämförelserna mellan årets undersökning och den som avsåg år 1998, eftersom den nya modellen för verksamhetsuppföljning då var i stort sett genomförd. Då ingenting annat anges jämförs åren 1998 och Av de arton nyckeltal som den ursprungliga verksamhetsmodellen innehöll presenteras seton i denna rapport, bilaga 4, vilket beror på att antalet frågor till landstingens tolkcentraler i denna uppföljning var något reducerat. Några av nyckeltalen i ursprungsmodellen är enbart avsedda för lokala uppföljningar och utgår därför här. Nyckeltalsnumreringen följer dock den ursprungliga modellen. Ett nytt nyckeltal, nr 20, har tagits fram beträffande uppgifterna om hur stor summa av statsbidraget som de olika landstingen fått per uppdrag respektive per utförd tolktimme. Nyckeltalet visar avvikelsen från riksgenomsnittet i de enskilda landstingen. 10

11 Redovisning av resultatet av Socialstyrelsens uppföljning De olika avsnitten följer i stort sett enkätens frågeområden. Vissa uppgifter har inte gått att få fram i samtliga landsting/motsvarande. Västra Götalandsregionen har man t.e. trots sammanslagningen av landsting, inte infört ett gemensamt bokningssystem, och kan därför inte få fram helt relevanta uppgifter. Om inget annat anges i teten kommer de redovisade uppgifterna från samtliga landsting, annars anges hur många landsting som inte har kunnat lämna underlag. diagrammen anges vilket eller vilka landsting som inte har lämnat underlag. bilaga 3 finns en komplett sammanställning av landstingens svar, inklusive uppgiftslämnarnas kommentarer. Organisation Delar av tolktjänstverksamheten utlagd på entreprenad/motsvarande under år 2000 Under år 2000 hade inget av landstingen hela sin verksamhet utlagd på entreprenad. Gotlands sjukvårdsförvaltning har egen skrivtolk men har köpt in teckenspråkstolkar till femtiosju procent av sina uppdrag. Stockholms läns lt genomförde hälften av sina uppdrag genom uppdrag till AB Stockholmstolkarna, en ökning från 1998 med femton procent. Tolkcentralen i Lt Gävleborg anlitade under större delen av året frilanstolkar, privata tolkar och tolkar från andra tolkcentraler för att genomföra uppdragen. Västerbottens och Norrbottens läns lt anlitade man entreprenörer för att genomföra åtta respektive se procent av uppdragen, vilket dock inte är liktydigt med att verksamheten organisatoriskt var utlagd på entreprenad. Verksamhet år 2000 Antalet beställda uppdrag respektive utförda tolkuppdrag under år 2000 fördelat på typ av tolkuppdrag Under år 2000 var antalet beställda tolkuppdrag , vilket innebär en ökning med 5,2 procent från år 1998, då de beställda uppdragen var Antalet utförda uppdrag under år 2000 var dvs. en ökning med 10,5 procent från år 1998, då motsvarande siffra var Sedan 1989, då vår första mätning gjordes, har antalet utförda tolkuppdrag ökat med totalt , eller en genomsnittlig ökning med uppdrag per år. Som framgår av diagram 1 innebär detta en ökning med ca 62 procent under hela perioden. 11

12 % 70 60% Diagram 1: Procentuell ökning av antalet utförda tolkuppdrag Det totala antalet tolkuppdrag som tolkcentralerna producerade genom anställd personal eller entreprenörer per invånare under år 2000 var i genomsnitt 7,1. Detta innebär en viss ökning sedan 1998, då motsvarande siffra var 6,5. Variationerna mellan landstingen är stora. Örebro läns lt genomfördes 31 tolkuppdrag per invånare år 2000, i Lt Kronoberg 3. Övriga varierar mellan 4 och 11 uppdrag per invånare under år När uteslutande vardagstolkningsuppdrag fokuseras blir antalet något mindre, se vidare nyckeltal nr 11 i bilaga År 1998 År AB C D E F G H K N S T U W Landsting X Y Z AC BD O-reg M-reg Diagram 2: Antal tolkuppdrag/1.000 invånare år 1998 och 2000 Antalet utförda tolktimmar 2000 var ca Motsvarande uppgift 1998 var Antalet tolktimmar per uppdrag i genomsnitt var år ,2 timmar, att jämföra med 3,1 timmar år Se nyckeltal nr 1 i bilaga 4. 12

13 Antalet vardagstolkningsuppdrag per invånare var år 2000 i genomsnitt 7, med en variation från 29 uppdrag i Örebro läns lt till 3 i Lt Kronoberg. Svar saknas från Västra Götalandsregionen. Se vidare nyckeltal nr 11 i bilaga 4. Tolktiden för vardagstolkning per invånare var år 2000 i genomsnitt 20 timmar, med en variation från 45 timmar i Västerbottens läns lt till 6 i Lt Kronoberg. Här saknas uppgift från Örebro läns lt och Västra Götalandsregionen. Se vidare nyckeltal nr 12 i bilaga 4. Andelen tolktid för vardagstolkning av den totala tolktiden var i genomsnitt för alla landsting 97 procent, för utbildningstolkning 2 procent och för annan tolkning 1 procent år Uppgift saknas från Örebro läns lt och Västra Götalandsregionen. Detta överensstämmer i stort sett med motsvarande siffror beträffande andelen av alla utförda tolkuppdrag. Uppgift från Västra Götalandsregionen saknas. Se vidare nyckeltal nr 7 i bilaga 4. Andelen restid av den totala uppdragstiden utgjorde i genomsnitt 28 procent år 2000, att jämföra med 1998, då andelen var 31 procent. Örebro läns lt har inte lämnat uppgift om detta. Uppgifterna varierar mellan landstingen så att den största andelen restid, 44 procent, uppges från Lt Gävleborg och den minsta, 15 procent, från Stockholms läns lt. Se vidare nyckeltal nr 6 i bilaga 4. Behov/efterfrågan av tolktjänst Antalet personer i respektive kategori som använde/hade behov av tolk inom respektive landsting under år 2000 År 2000 fanns totalt omkring tolkanvändare i landstingen. Detta innebär en ökning med drygt 600 personer sedan 1998, dvs. 9 procent. Genomsnittsantalet tolkanvändare per invånare var 8 år Variationerna mellan landstingen är mycket stora. Lägsta antalet tolkanvändare per invånare, 2, anges från Lt Kronoberg och Lt i Värmland, den senare siffran hämtad från 1998 års uppföljning, då man inte kunnat få fram en mer aktuell siffra. Värmland bedömer man dock att en eventuell förändring är försumbar. Högsta siffran kommer från Örebro läns lt, 61. Från de övriga landstingen uppges mellan 3 och 16 tolkanvändare per invånare. Då det finns anledning att anta att antalet personer som behöver tolktjänst är betydligt större än antalet användare är det önskvärt att landstingen inrättar tjänster efter behov så att bristen på tolkar blir tydlig också i antalet vakanta tjänster. Som det är nu avstår man i vissa fall från att inrätta tjänster eftersom man inte tror sig kunna besätta dem med utbildade tolkar. Behovet av en utökad tolktjänst skulle också bli tydligare om man inom landstingen genomförde inventeringar av antalet personer som behöver tolktjänst men som idag inte använder den. Tolktiden per tolkanvändare var i genomsnitt över landet omkring 28 timmar, att jämföra med 26 timmar Variationerna mellan landstingen är mycket stora, från 77 timmar i Norrbottens läns lt och över 70 timmar i Lt Sörmland och Lt Dalarna, till 9 13

14 timmar i Lt i Östergötland och 7 timmar i Lt i Kalmar län. Från övriga landsting rapporteras tolktider per användare mellan 14 och 59 timmar. Här saknas uppgift från Lt i Värmland. Se vidare nyckeltal nr 3 i bilaga 4. Antalet tolkanvändare som använde teckenspråkstolkning var under år 2000, användare av dövblindtolkning 343 och av vuendövtolkning Tolkanvändarnas behov av olika typer av tolkning fördelas procentuellt så att 75 procent använde teckenspråkstolkning, 5 procent dövblindtolkning och 20 procent vuendövtolkning under En jämförelse med 1998 visar 4 procents minskning beträffande andelen teckenspråkstolkning, 1 procents ökning beträffande andelen dövblindtolkning samt 3 procents ökning beträffande andelen vuendövtolkning. Siffrorna ovan bör, enligt flera av landstingens kommentarer, kompletteras med ett antal tolkanvändare som har fått tolkning i grupp. Statistiken när det gäller grupptolkning är mycket osäker, ibland är det en realistisk gissning, ibland saknas uppgiften helt i bokningssystemet och de flesta landsting menar därför att användarsiffrorna är för låga särskilt beträffande vuendövtolkning, där grupptolkning är vanligt förekommande. Denna osäkerhetsfaktor har särskilt framhållits från Lt Sörmland, Lt Dalarna, Lt Gävleborg samt Västerbottens och Norrbottens läns lt. Antalet tolkuppdrag under år 2000 som tolkcentralen måste säga nej till, dvs. uppdrag som inte kunde genomföras på beställd tid Under år 2000 kunde inte genomföras på beställd tid på grund av tolkbrist m.m., vilket innebär 10 procent. Här räknas inte sådana uppdrag som avbokats av tolkanvändaren. Motsvarande siffra år 1998 var 14 procent. Se vidare nyckeltal nr 10 i bilaga Antal landsting Aldrig bland Ofta Alltid 0 Brist på tolkar i egen regi - för få inrättade tjänster Brist på tolkar i egen regi- för få besatta tjänster Ej kunnat anlita tolk utanför egen regi p g a bristande ekonomi Annan tolkbrist Diagram 3: Orsaker till att tolkuppdrag inte kunde genomföras på beställd tid. Antal landsting som anger respektive orsak och i vilken utsträckning dessa förekommer 14

15 Ett antal alternativa orsaker kunde väljas som förklaring till att man inte kunnat genomföra uppdragen år Ett landsting (Skåneregionen) anger att orsaken alltid är för få inrättade tjänster och sju landsting anger att samma förklaring gäller ibland. Ett annat alternativ var att ekonomin inte har tillåtit anlitande av tolk utanför den egna produktionen. Från Lt Västernorrland anges att denna förklaring gäller ibland och från Stockholms läns lt, Lt i Uppsala län samt Örebro läns lt svarar man att detta ofta är en förklaring till att man inte har kunnat genomföra ett uppdrag på beställd tid. Övriga landsting har svarat att det aldrig är aktuellt. Den vanligaste orsaken till att uppdragen inte genomförts, angiven av samtliga landsting utom Lt Kronoberg, var att man ibland, ofta eller alltid, hade misslyckats med att få tag i en tolk, dvs. ren tolkbrist. Vakanser i de besatta tjänsterna är också en relativt ofta förekommande förklaring, (se diagram nr 4). Av enkätsvaren kan man också utläsa att 11 teckenspråks-/dövblindtolkstjänster var vakanta över landet år Samma sak gäller 5 teckenspråkstjänster, 1,5 dövblindtolkstjänster, samt 5,5 vuendövtolkstjänster. Härtill kommer en vakant kuratorstjänst Beställda tolkuppdrag totalt Utförda tolkuppdrag totalt Antal utförda tolktimmar Diagram 4: Jämförelse antal beställda och utförda tolkuppdrag respektive antal utförda timmar år 1998 och 2000 Tolkbrist kan alltså avläsas både i antalet vakanta tjänster och i att man misslyckats med att anlita tolk vid behov. 9 procent av uppdragen år 2000 kunde inte genomföras på grund av att användaren uteblivit. Enkätsvaren har sålunda visat att tolkbristen fortfarande, i vissa landsting, som t.e. Västerbottens läns lt, Lt Västernorrland och Lt i Uppsala län är stor. Det har också framkommit att antalet inrättade tjänster inte är tillräckligt i vissa landsting. Personal och utbildning Antalet inrättade tjänster i årsarbetare vid tolkcentralen den 31 december 2000 samt hur många av dessa som var vakanta Den 31 december år 2000 fanns totalt 318 tjänster inrättade inom landstingens tolktjänstverksamhet, en ökning med 6 procent. Se vidare nyckeltal nr 14 i bilaga 4. Av 15

16 dessa var 294 besatta och 24 vakanta, att jämföra med 1998 då 249 tjänster var besatta och 51 vakanta. Detta innebär en ökning med 45 besatta tjänster, dvs. 18 procent Vakanta tjänster Besatta tjänster Diagram 5: Antal besatta respektive vakanta tjänster inom tolktjänstverksamheten Antalet anställda (eklusive timanställda) tolkar/personer år 2000 var 226 och år , dvs. en ökning med 41 tolkar. De timanställda tolkarna har under samma tid minskat från 443 till 362. Under år 2000 har 324 tolkar anlitats på entreprenad. Uppgifter för jämförelser med år 1998 saknas. Förväntat antal inrättade tjänster år 2001 och 2002 nför de två närmaste åren har landstingen angivit det antal tjänster som kan förväntas inklusive planerade nya tjänster. Fem landsting har dock avstått från att svara på denna fråga beträffande år 2001 och tolv beträffande år 2002, varför resultatet inte kan ge mer än en viss uppfattning om en förväntad ökning. Med denna reservation redovisas ändå de uppgifter vi har fått. nnevarande år beräknas antalet inrättade tjänster ha ökat med 15,5 tjänster och år 2002 med ytterligare 7,5 tjänster, dvs. en total ökning de närmaste två åren med minst 23 tjänster. Antalet tolkar/personer som var anställda, timanställda eller anlitade på entreprenad under år 2000 och hur många av dessa som hade tolkutbildning, samt hur många tolktimmar som utförts av tolkar med tolkutbildning Som framgår av diagram nr 7 hade 100 procent av de anställda teckenspråks-/dövblindtolkarna vid landets tolkcentraler tolkutbildning år procent av teckenspråkstolkarna, 100 procent av dövblindtolkarna samt 78 procent av vuendövtolkarna hade utbildning för sin uppgift. Uppgifterna beträffande utbildningsnivån hos timanställda är inte riktigt lika positiva. Här framkommer att 72 procent av teckenspråks-/dövblindtolkarna, 62 procent av teckenspråkstolkarna, 43 procent av dövblindtolkarna samt 46 procent av vuendövtolkarna har utbildning. Beträffande entreprenörerna slutligen hade 100 procent av teckenspråks-/dövblindtolkarna, 89 procent av teckenspråkstolkarna, 67 procent av dövblindtolkarna samt 47 procent av vuendövtolkarna den utbildning som behövs. Här saknas uppgift från Jämtlands och Västerbottens läns lt. Se vidare nyckeltal nr 15 i bilaga 4. 16

17 120% 100% 80% 60% 40% 20% Teckenspråks/- dövblindtolk Teckenspråkstolk Dövblindtolk Vuendövtolk 0% Anställda (ekl timanställda) Timanställda Entreprenörer (Entreprenörer: ekl landsting AC och Z) Diagram 6: Andel tolkar/personer som hade tolkutbildning, per typ av tolkning år 2000 Av kommentarerna framgår att det finns viss annan dubbelkompetens. Jämtlands läns lt har en person med kompetens för vuendöv-/dövblindtolkning. Bland andra kompetenser anges från Region Skåne rättstolkar och TSS-tolkar (tecken som stöd). Man påpekar också att vissa anställda kombinerar uppgifterna som administratör eller chef med att arbeta som tolk. Andelen personer med adekvat tolkutbildning bland dem som utför kombinationsuppgifter uppgavs bland anställda vara 43 procent och bland timanställda respektive entreprenörer 100 procent. Av samtliga personer som arbetade som tolkar under år 2000 saknade i genomsnitt 24 procent adekvat tolkutbildning. Här saknas uppgift från Jämtlands och Västerbottens läns lt. Eempel på tolkar utan tolkutbildning är personer som vuit upp i teckenspråkig miljö och personer som anlitas från en vanlig skrivbyrå för att utföra vuendövtolktolkning. Se vidare nyckeltal nr 15 i bilaga 4. Ett annat sätt att belysa utbildningsnivån i tolkverksamheterna är att titta på antalet tolktimmar som utförts av tolkar (tillsvidareanställda, timanställda och entreprenörer) med tolkutbildning. Genomsnittsandelen av antalet tolktimmar som utförts av tolkar med adekvat tolkutbildning över landet är 85 procent. Variationen mellan landstingen ligger mellan som högst 97 procent, Lt Västernorrland, och som lägst 22 procent, Lt Blekinge. Här saknas uppgift från Lt i Uppsala län, Lt i Värmland, Jämtlands och Västerbottens läns lt samt Västra Götalandsregionen. 17

18 120% 100% 80% 60% 40% 20% 0% AB D E F G H K N T U W X Y BD M- reg (Ekl. landsting C, S, Z, AC, O-reg) Diagram 7: Andel tolktimmar som utförts av tolkar med tolkutbildning (tillsvidareanställda, timanställda och entreprenörer) år 2000 En jämförelse mellan de 14 landsting som besvarat frågan både för år 1998 och för år 2000 visar att andelen tolktimmar utförda av tolkar med utbildning var 80 procent år 1998 och 83 procent år 2000, alltså en ökning med 3 procent. Se vidare nyckeltal nr 16 i bilaga 4. Service och kvalitet Tillgängligheten till tolktjänst under kvällar och helger är mycket angelägen för tolkanvändarna. Möjligheten att kunna beställa och få tolktjänst på andra tider än regelrätt arbetstid påverkar livskvaliteten i hög grad. Av samtliga tolkuppdrag som landstingen genomförde under år 2000 var 19 procent kvälls- eller helguppdrag. Här saknas svar från Örebro läns lt. Andelen tolktimmar som genomfördes på kvällar och helger av det totala antalet tolktimmar under samma tid var 26 procent. Svar saknas från Västra Götalandsregionen. För att kunna göra en jämförelse mellan de båda uppföljningsåren används uppgifter endast från de landsting som har lämnat uppgifter vid båda tillfällena. Andelen tolkuppdrag respektive tolktimmar genomförda på kvällar och helger blir då år procent respektive 25 procent och för år respektive 25 procent. Detta innebär en liten minskning beträffande tolkuppdrag medan antalet tolktimmar genomförda under kvällar och helger är oförändrat. Se vidare nyckeltal nr 4 och 5 i bilaga 4. Tolkråd/brukarinflytande Nitton av de tjugoen landstingen har uppgivit att man haft ett tolkråd som varit aktivt under år År 1998 var motsvarande siffra arton av då tjugotvå landsting, alltså en liten ökning. Två av de fyra som inte angav aktivt tolkråd under år 1998, Lt Västmanland och Gotlands sjukvårdsförvaltning, hade inte heller under år 2000 haft detta. Från Lt Västmanland kommenterar man dock att tolkchefen har varit på dövföreningen en gång per månad för att informera brukarna och att även andra kontakter med brukarorganisationerna har förekommit. Man uppger också att ett tolkråd kommer att 18

19 inrättas under år 2001 och att man kommer att inbjuda representanter för HRF, SDR och FSDB, som också ingår i basenhetens brukarråd. Från Gotland uppger man att samrådet med berörda handikapporganisationer upprätthålls genom planlagda möten med berörd förening. Av kommentarerna från övriga landsting framgår att man definierar tolkråd eller brukarinflytande lite olika. flera av fallen hänvisar man till brukarrådet. Lt i Uppsala län, Örebro läns lt och Västerbottens läns lt har svarat ja på frågan om man inom verksamheten har gjort någon brukarstudie, t.e. enkät till tolkanvändare, under år 1999 eller Uppsala har man genomfört fokusintervjuer med barndomsdöva. Man beskriver metoden som en sorts gruppintervjuer kring ett avgränsat ämne. Frågorna gällde användarnas syn på service, tillgänglighet, kvalitet och bemötande. Verksamhetsledningen blev också intervjuad för att deltagarna skulle få en direkt återkoppling på hur synpunkterna hade tagits emot. Metoden valdes för att intervjupersonerna skulle ges tillfälle att uttrycka sig på sitt första språk, teckenspråket. Ett annat skäl var att metoden gav möjlighet att tränga djupare i frågeställningarna än en vanlig enkät skulle ge. Örebro har man gått ut med en enkät med frågor om graden av användartillfredsställelse, en sorts nöjd kund -undersökning. Västerbotten slutligen har man genomfört Förbättringsprojektet, en enkät, som riktade sig till alla som varit tolkanvändare vid tolkcentralen under år 1998, både döva och hörande och dessutom till anställda och frilanstolkar. Sammanställningen har sedan diskuterats i brukarråd, på tolkträffar, inom Hörselhabiliteringens ledningsgrupp och med personalen på tolkcentralen. Syftet var att utveckla tolkservicen i länet. några landsting, där man inte har genomfört regelrätta brukarstudier, har man ändå genomfört vissa aktiviteter för att öka brukarinflytandet. Från Lt i Jönköpings län uppges att man har arbetat med fokusgrupper i samband med brukarträffar med tema tolketik. Från Norrbottens läns lt kommenteras att man har genomfört en tolkanvändarkurs för barndomsdöva och därigenom fått ta del av många synpunkter på tolkverksamheten. Under innevarande år planerar man att genomföra en motsvarande kurs för dövblinda och under år 2002 för vuendöva. Västra Götalandsregionen har man anställt en informatör under år 2000 för att utvärdera tolktjänsten, genom kontinuerlig samverkan med brukarorganisationen. Ekonomi Landstingens totalkostnad för vardagstolkning i hela riket var år miljoner kronor, en ökning från 1998 med omkring 29 miljoner kronor, dvs. 24 procent. Uppgifterna från två landsting är dock något osäkra. Lt Kronoberg har kommenterat att man inte kan särredovisa sina bruttokostnader eftersom tolkverksamheten är en del av habiliteringen/rehabiliteringen beträffande kringkostnaderna. Lt Gävleborg har också kommenterat att man inte kan specificera kostnaderna för vardagstolkning då övriga kostnader totalt inkluderar tolkuppdrag som det egna landstingets invånare har konsumerat i andra landsting. den statistiska redovisningen har vi dock inte ekluderat dessa landsting. Fördelat på samtliga invånare i landet betyder detta en kostnad för produktion av vardagstolkning på 17 kronor per invånare, att jämföra med år 1998 då motsvarande siffra var 14 kronor. Uppgift från Lt Kronoberg saknades dock år Kostnaden för vardagstolkning per invånare i respektive landsting varierar mellan som lägst, 1 krona i 19

20 Lt Kronoberg, och 4 kronor i Lt Gävleborg, och som högst, 82 kronor, i Örebro läns lt. Övriga landsting har en kostnad per invånare som ligger under 27 kronor, vilket visar den stora skillnaden mellan Örebro och övriga landsting. Eftersom vi i årets uppföljning inte har efterfrågat landstingens egen konsumtion av vardagstolkning är uppgifterna på landstingsnivå inte jämförbara med år Jämförelsen mellan åren över riket påverkas dock inte av detta. Se vidare nyckeltal nr 19 i bilaga 4. Kostnaden för vardagstolkning per användare var under år 2000 i genomsnitt kronor. Motsvarande siffra år 1998 var kronor, en ökning med 14 procent. De lägsta kostnaderna per användare uppges från Lt i Kalmar län, kronor, och Lt Kronoberg, kronor, medan de högsta kostnaderna per användare uppges från Lt i Värmland, kronor och Norrbottens läns lt, Se vidare diagram nr 8. Kr År 1998 År AB C D E F G H K N S T U W X Y Z AC BD O- reg Landsting M- reg Diagram 8: Kostnaden för vardagstolkning per användare år 1998 och 2000 redovisad per landsting Totalkostnaden per tolkuppdrag var i genomsnitt kronor år Högst kostnad per uppdrag redovisades från Jämtlands läns lt, kronor, medan den lägsta kostnaden redovisades från Lt Kronoberg, 560 kronor per tolkuppdrag. Se vidare nyckeltal nr 17 i bilaga 4. Totalkostnaden per uppdragstimme, dvs. själva tolkinsatsen samt restiden, var år 2000 i genomsnitt omkring 570 kronor. En jämförelse mellan de lt som lämnat fullständiga uppgifter båda åren (alla utom Örebro läns lt och Lt Kronoberg) visar en ökning mellan åren på 6 procent. Se vidare nyckeltal nr 18 i bilaga 4. Totalkostnaden per tolktimme var i genomsnitt 803 kronor år ngen motsvarande uppgift togs fram år kostnaden för uppdragstid/tolktid ingår samtliga kostnader som landstinget har, som lokalkostnader, löner, administrations- och utbildningskostnader. Skillnaden mellan landstingen kan därför bli mycket stor, eftersom de olika tolkcentralerna har mycket olika förutsättningar. Lägst kostnad per tolktimme hade Lt Kronoberg, 302 kronor, medan den högsta kostnaden fanns i Lt i Östergötland, kronor. Eftersom statsbidraget fördelas efter invånarantal och inte efter antalet användare, antalet beställda uppdrag eller den tid uppdragen kräver uppstår stora skillnader mellan landstingen beträffande hur mycket stöd från statsbidraget man får per beställt 20

21 tolkuppdrag eller utförd tolktimme. Av diagram 9 framgår hur stort belopp av statsbidraget i kronor räknat som landstingen fått per beställt tolkuppdrag respektive utförd tolktimme AB C D E F G H K N S T U W X Y Z AC BD O- reg Statsbidr/beställt uppdrag Statsbidr/ utförd tolktim. M- reg Diagram 9: Statsbidrag per beställt tolkuppdrag respektive utförd tolktimme år 2000 Nyckeltal nr 20 visar skillnaden mellan landstingen i form av avvikelse från genomsnittet uttryckt i procent. Här framgår att den största avvikelsen från genomsnittet i positiv bemärkelse finns i Lt Kronoberg, medan de största negativa avvikelserna kan avläsas från Örebro läns lt, Lt Dalarna, Västernorrlands läns lt, Västerbottens läns lt samt Gotlands sjukvårdsförvaltning. Enligt landstingens redovisningar är kostnaden för tolktjänstverksamheten totalt i landet drygt 7 miljoner kronor högre än anvisade medel. Detta innebär att tio landsting har underskott i sin tolktjänstverksamhet medan de övriga har olika stort överskott. Lt i Sörmland har nollbudget. En viktig fråga i uppföljningen är att se i vilken mån de landsting som har underskott i sin verksamhet har försökt minska underskottet genom att anvisa ett större landstingsanslag. Så är fallet i t.e. Örebro läns lt, som har det största underskottet. Där utgör landstingsanslaget över 60 procent av den totala budgeten för tolktjänsten. Samma sak gäller Lt Dalarna där landstingsbidraget är närmare 70 procent och Västerbottens läns lt där landstingsbidraget är över 60 procent. Andra landsting med underskott i budgeten har däremot i mycket ringa grad kompenserat med egna medel. Eempel på detta är Lt i Värmland, där man har ett underskott på kronor och där landstingsbidraget endast utgör 20 procent av budgeten för tolktjänsten, och Lt i Blekinge, med ett underskott på kronor, där landstingsanslaget är omkring 25 procent av budgeten. Av diagram nr 10 framgår proportionerna mellan andelen statsbidrag till landstingens tolktjänst och det anslag man satsat från det egna landstinget. 21

22 100% Landstingsanslag Statsbidrag 80% 60% 40% 20% 0% AB C D E F G H K N S T U W X Y Z AC BD O- M- reg reg Landsting Landsting G: Uppgift om landstingsanslag saknas Diagram 10: Andel landstingsanslag respektive statsbidrag av totalt anvisade medel Det var aldrig tänkt så att statsbidraget skulle fungera som tillskott i landstingens totala budget. Bidraget är öronmärkt för sitt ändamål. Många av de landsting, som har överskott i sin tolktjänstbudget har också, trots överskottet, anvisat landstingsanslag. Så är fallet t.e. i Stockholms läns lt som har anslagit över 50 procent av budgeten från landstingsmedel, och Lt Halland, som har bidragit med drygt 40 procent av tolktjänstbudgeten. Lt Kronoberg har inte satsat något landstingsbidrag på den egna tolktjänsten. Detta landsting har, som framgår av nyckeltal nr 20, också den största positiva avvikelsen beträffande statsbidragets storlek i förhållande till beställda uppdrag respektive tolktid. 22

23 Sammanfattande diskussion Modellen för verksamhetsregistrering Uppföljningen har givit en god uppfattning om att den modell för verksamhetsregistrering som tillämpats sedan 1998 underlättar för landstingen att ta fram efterfrågade och jämförbara uppgifter. Det finns dock fortfarande utrymme för en vidareutveckling av modellen. Detta gäller även själva programvaran. Årets enkät kommer därför troligen att medföra att man inom de olika landstingen ser över sina registrerings- och bokningsrutiner. Socialstyrelsen har bl.a. konstaterat att några landsting fortfarande har svårt att särredovisa ekonomin. Av kontakter med landstingen i samband med enkätbesvarandet har vi också fått vetskap om att man har olika principer för hur man registrerar tolktid och uppdragstid. En del landsting registrerar den faktiska tiden medan andra rundar av så att varje påbörjad timme räknas som hel timme. Här borde landstingen komma överens om vilken princip som ska gälla så att statistiken blir helt jämförbar, vilket var ett av skälen till att modellen för verksamhetsregistrering togs fram på regeringens uppdrag. En annan faktor som behöver uppmärksammas är registreringen av tolkanvändarens ålder och kön. Vid uppföljningen av 1998 års tolktjänstverksamhet visade det sig vara mycket svårt, och i vissa landsting omöjligt, att få fram dessa uppgifter. Detta berodde på att man av integritetsskäl inte alltid registrerade användarens personnummer. Årets uppföljning innehöll därför inte denna fråga. Ålders- och könsperspektivet kan dock ha betydelse i kommande uppföljningar, centrala eller regionala. Socialstyrelsen har i sin övergripande handlingsplan som målsättning att utveckla detta perspektiv så att det beaktas i all verksamhet där det inte är uppenbart omotiverat. Landstingen behöver därför finna ett gemensamt registreringssystem för att, utan att kränka användarens integritet, i fortsättningen kunna ta fram dessa uppgifter, kanske i form av födelseår och en bokstav för manligt respektive kvinnligt kön. samband med årets enkät har en viss osäkerhet om definitionen av begreppet uppdragstid i modellen uppdagats. Definitionen har därför förtydligats och finns nu i förtydligad version i bilaga 2, definition nr 9. Förhoppningsvis kommer en fortlöpande vidareutveckling av modellen för verksamhetsregistrering att äga rum. Socialstyrelsen framhöll redan i den förra rapporten att det är angeläget att modellen vidareutvecklas genom ett landstingsgemensamt utvecklingsarbete och att implementeringen inom tolkcentralerna fortsätter så att registrerade data i högre grad blir jämförbara mellan landstingen. En grundtanke med verksamhetsregistreringen är att modellen ska kunna användas för lokala uppföljningar och för jämförelser mellan landstingen, alltså ett verktyg för kvalitetsarbete. Då Socialstyrelsen nu genomförde en uppföljning något tidigare än vad som antytts i rapporten från den senaste uppföljningen fick vi en del kommentarer från verksamheterna, som antydde att man tagit lite lätt på verksamhetsregistreringen år 2000 eftersom man inte hade trott att Socialstyrelsen skulle höra av sig om detta i år. 23

24 Det kan därför förtjäna att påpekas att verksamhetsregistreringen inte i första hand är till för att tillfredsställa myndigheten utan ska vara en hjälp i det lokala utvecklingsarbetet och ge möjlighet till jämförelser mellan verksamheterna utan central inblandning. Av de arton nyckeltal som den ursprungliga verksamhetsmodellen innehöll presenteras endast 16 i denna rapport, vilket beror på att antalet frågor till landstingens tolkcentraler i denna uppföljning var något reducerat. Några av nyckeltalen i ursprungsmodellen är också avsedda för lokala uppföljningar enbart. Nyckeltalsnumreringen följer dock den ursprungliga modellen. Ett nytt nyckeltal har också tagits fram, utifrån uppgifter om hur stor summa av statsbidraget som de olika landstingen fått per uppdrag respektive per utförd tolktimme. Nyckeltalet visar avvikelsen från riksgenomsnittet i de enskilda landstingen. Se nyckeltal nr 20 i bilaga 4. Tolktjänstverksamheten år 2000 Organisation och verksamhet Liksom vid den förra uppföljningen hade inget landsting hela sin verksamhet utlagd på entreprenad under år Stockholms läns lt genomfördes hälften av uppdragen genom inköp från Stockholmstolkarna, vilket innebär en ökning med 15 procent. Lt Gävleborg hade man inga egna tolkar i tjänst under år 2000 på grund av föräldraledighet, varför all tolkning har utförts av tolkar utanför tolkcentralen. Västerbottens och Norrbottens läns lt genomfördes viss procent av uppdragen genom entreprenörer. Behov/efterfrågan på tolktjänst Av enkätsvaren framgår att 10 procent av tolkuppdragen inte kunde genomföras på beställd tid på grund av tolkbrist, en minskning med 4 procent. De alternativa orsakerna till icke utförda tolkuppdrag var för få inrättade eller besatta tjänster, bristande ekonomi eller annan tolkbrist. 9 procent av uppdragen år 2000 kunde inte genomföras på grund av att tolkanvändaren uteblivit eller att alltför många uppdrag beställdes inom samma tidsintervall. något landsting har man försökt gardera sig mot problemet genom att överanställa en tolk. Trots detta händer det ibland att man tvingas säga nej till tolkuppdrag på beställd tid. Tolkbrist kan avläsas dels av att man har inrättade tjänster som är vakanta, dels av att man inte lyckas få tag i en tolk vid rätt tid för det beställda uppdraget, dvs. annan tolkbrist. Att orsaken till ej genomförda uppdrag är tolkbrist i vart tionde fall är fortfarande en för hög siffra. Landstingen behöver arbeta vidare mot målet att alla användare, utom i etrema undantagsfall, ska kunna få tolktjänst på önskad tid. Ett led i detta arbete kan vara att genomföra inventeringar av antalet personer som behöver olika typer av tolkning men som ej använder tolktjänst i dag. Samtliga landsting har dock svarat nej på frågan om man under år 1999 eller 2000 har gjort någon inventering. Vid Socialstyrelsens förra uppföljning svarade fyra landsting att man hade genomfört inventeringar under år 1997 eller Sedan dess har, av enkätsvaren att döma, ingenting hänt. Detta trots att man vid den förra uppföljningen kommenterade att det finns många hörselskadade och vuendöva som inte använder tolk men som kunde 24

25 behöva det. beräkningen av behovet av tolktjänst bör därför också antalet presumtiva användare ingå. Sammantaget måste man troligen räkna med att mörkertalet när det gäller tolkanvändare i landstingen kan vara stort och att antalet personer i behov av tolktjänst därför bör beräknas betydligt större än vad som framkommer i enkätsvaren. Med ökande kunskap och medvetenhet hos brukarna kan man också räkna med att fler användare kommer att begära tolktjänst i framtiden. Uppföljningen ger en viss kunskap om landstingens planering för nya tjänster inom tolktjänstverksamheten de närmaste åren. Några landsting har haft svårigheter att ange hur många tjänster man planerar framöver. Av de svar vi fått kan dock utläsas att det kommer att finnas minst 23 tjänster till i landet vid utgången av år 2002, något som Socialstyrelsen mot bakgrund av det framkomna behovet av tolkar, inte anser vara tillräckligt. På grund av osäkerheten i tolkningen av de uppgifter landstingen lämnat kan man dock hoppas att det i praktiken planeras respektive inrättas fler tjänster inom landstingens tolktjänstverksamhet framöver. Personal och utbildning Antalet inrättade tjänster har ökat sedan 1998 med 6 procent. Detta innebär 18 nya tjänster totalt över hela landet under loppet av två år, egentligen en anmärkningsvärt låg siffra! Antalet besatta tjänster har ökat med 18 procent under samma tid. Det finns följaktligen en tydlig tendens till att allt fler inrättade tjänster också blir besatta, vilket också stämmer med den prognos som Tolk- och Översättarinstitutet lämnade i den förra rapporten. Av TÖs lägesrapport, se bilaga 5, framgår att år 1999 innebar ett trendbrott, så tillvida som att antalet tolkar som uteaminerades kunde mer än fördubblas jämfört med året innan. Även om antalet besatta tjänster har ökat, och utbildningsnivån hos tolkarna har stigit, visar uppföljningen av tolktjänsten år 2000 att det fortfarande finns behov av fler och i vissa fall bättre utbildade tolkar. Ett problem, förutom vakanserna, är att man i landstingen inte har inrättat tillräckligt många tjänster för att motsvara de faktiska behoven. Flera av landstingen har förklarat att man inte kunnat genomföra tolkuppdrag på beställd tid på grund av att man har för få inrättade tjänster. Om man dessutom beaktar de tänkbara användare som man skulle kunna finna genom en inventering, se ovan, kan man dra den slutsatsen att antalet inrättade tjänster i en del av landstingen behöver utökas väsentligt. Det är önskvärt att landstingen inrättar tjänster efter behov också för att bristen på tolkar ska bli tydligt uttryckt i antalet vakanta tjänster. Det finns annars en risk för att man avvaktar med inrättandet av tjänst till dess att man vet att man har en tolk som kan besätta den, vilket har uttryckts från verksamheterna. Även från TÖ framhålls ett ökande behov av tolkar. Så beskrivs t.e. att behovet av vuendövtolkar förväntas öka ytterligare eftersom allt fler människor drabbas av buller- /hörselskador. Behovet av tolkar med kompetens från andra språk- och kulturområden än det svenska förväntas också öka, enligt TÖs lägesrapport. en bilaga till lägesrapporten redovisas en prognos över antalet utbildade tolkar fram till och med år 2007, se bilaga 5. 25

26 Den relativt nya situationen har nu uppkommit att blivande eller nyutbildade tolkar oroar sig för att antalet lediga tjänster inom attraktiva områden är begränsat. Som arbetande tolk kan man därför behöva pröva möjligheten att arbeta i glesbygdslänen för att få full användning för sin utbildning och kompetens. lägesrapporten från TÖ uttrycks också vissa farhågor för att det inte kommer att finnas tjänster att söka för alla nyutbildade tolkar efter utbildningarna och att detta i sin tur kan innebära en risk för svårigheter att framöver rekrytera studerande till tolkutbildning. Ett problem som lyftes fram även i rapporten om landstingens tolktjänst 1998 var svårigheten för studerande under tolkutbildning att få praktikplatser. Detta problem ökar nu med det stigande antalet studerande på utbildningarna. Enligt TÖ har skolorna utarbetat ett förslag till rullande schema för praktik. Förslaget har presenterats för tolkcentralerna under år 2000, men det har ännu inte effektuerats. TÖ framhåller att detta är mycket angeläget för att åstadkomma en smidigare och gynnsammare fördelning av praktikperioder och praktikplatser. Den ljusnade situationen beträffande kompetensnivån hos tolkarna har lett fram till att Kammarkollegiet i år fått i uppdrag att utreda formerna för en auktorisation av teckenspråkstolkar. Frågan om auktorisation av teckenspråkstolkar kom upp redan i handikapputredningen (1) och diskuterades i handikappropositionen 1993 (2), men det har inte tidigare varit aktuellt och möjligt att praktiskt genomföra förslaget. Tillgänglighet Vid årets uppföljning har vi inte fokuserat tolkcentralernas öppethållandetider, utan utgått från att man fortsättningsvis, såsom man beskrev i den förra uppföljningen, har utvecklat olika former av beredskap för att tolkanvändarna ska kunna få kontakt med tolkcentralen vid behov även kvällar och helger. Av årets uppföljning framgår dock att andelen tolkuppdrag som har genomförts under kvällar och helger har minskat något, från 21 till 19 procent av det totala antalet utförda tolkuppdrag. Här kunde man i stället ha önskat en ökning då behovet av vardagstolkning för den enskilde användaren inte är begränsat till normala arbetsveckor, utan kanske tvärtom är större på kvällar och i samband med helger. Av direktkontakter med tolkanvändare har Socialstyrelsen fått kännedom om att det kan vara svårt att få sitt behov av tolktjänst tillgodosett vid sådana tider, vilket upplevs som ett stort bekymmer. Här kan därför endast konstateras att det fortfarande finns brister beträffande tillgängligheten till tolktjänst. En vidareutveckling behövs för att tolktjänsten i högre grad än nu ska kunna tillgodose tolkanvändarnas behov och därmed leva upp till landstingens skyldighet enligt HSL. Ekonomi Landstingens totalkostnad för vardagstolkning över hela landet var år miljoner kronor. Den högsta kostnaden per invånare redovisas från Örebro läns lt, där kostnaden var 82 kronor, medan den lägsta kostnaden förekom i Lt Kronoberg, 1 krona, respektive Lt Gävleborg, 4 kronor. Uppföljningen har visat att 10 av landstingen inte har använt alla de medel som anvisats för tolktjänstverksamheten år 2000, dvs. statsbidraget och landstingsanslaget. För- 26