Förändrad statsbidragsmodell för tolktjänsten i landstingen. En studie av hur finansieringen och tolkbristen har påverkats

Transkript

1 Förändrad statsbidragsmodell för tolktjänsten i landstingen En studie av hur finansieringen och tolkbristen har påverkats

2 Citera gärna Socialstyrelsens rapporter och uppge källan. Bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten. Det innebär att man måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. Artikelnr Publicerad juli

3 Förord I regleringsbrevet för 2008 fick Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera effekterna av en ny fördelningsmodell för statsbidraget till tolktjänsten. Socialstyrelsen har valt att avgränsa uppdraget till frågor som berör statsbidragsmodellen och förändringar i den. Socialstyrelsen redovisar uppdraget i form av förändringar som kan avläsas ett år efter det att den nya fördelningsmodellen införts. De förändringar som Socialstyrelsen studerat är hur finansiering och tolkbrist påverkats. För att studera förändringarna har myndigheten använt underlag från två enkätundersökningar. Under utredningstiden har Socialstyrelsen bland annat haft kontakt med sekretariatet för den utredning som regeringen tillsatt med uppdrag att se över tolktjänsten för döva och hörselskadade (Dir. 2010:87). En referensgrupp har varit knuten till arbetet. Därutöver har Socialstyrelsen haft flera kontakter med företrädare för tolkcentralerna i landstingen. Projektledare för arbetet har varit Karin Bodell. Övriga representanter i projektgruppen var Ylva Branting, Eva Fröberg, Urban Göransson, Anders Järleborg och Birgitta Larsson. Ansvarig enhetschef för uppdraget har varit Marie Lawrence. Lars-Erik Holm Generaldirektör 3

4 4

5 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Uppdraget 7 Den nya fördelningsmodellen 7 Observerade förändringar 7 Utvecklingsbehov 7 Statsbidraget till tolktjänsten 8 Tolktjänst för döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade 8 Statsbidrag införs 8 Uppföljning och granskning 9 Förslag om en ny modell för statsbidrag 9 Ny översyn av tolktjänsten 10 Uppdraget och dess genomförande 11 Uppdraget 11 Syfte 11 Avgränsning 12 Genomförande 12 Benämningen landsting 13 Presentation av studien och underlagen 14 Tidpunkten för att avläsa förändringar 14 Underlagen för jämförelserna 14 Generellt om uppgifterna från tolkcentralerna 14 Definitioner och uttryck 15 Totalkostnad, egenfinansiering och statsbidragets andel 15 Beställda, utförda, icke beviljade samt avbokade tolkuppdrag 16 Dubbelräkning av tolkuppdrag 16 Förändringar i finansieringen 17 Fördelningsmodellen och finansieringen 17 Tolkcentralernas uppgifter om finansieringen 17 Finansieringen år Finansieringen år Jämförelse mellan åren 21 Sammanfattande slutsatser 21 5

6 Förändringar i tolkbristen 22 Fördelningsmodellen och tolkbristen 22 Tolkcentralernas uppgifter om tolkbristen 22 Tolkbristen år Tolkbristen år Jämförelser mellan åren 26 Sammanfattande slutsatser 26 Avslutande diskussion 28 Referenser 30 6

7 Sammanfattning Uppdraget Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera effekterna av en ny fördelningsmodell för statsbidraget till tolktjänsten i landstingen. Utvärdering ska lämnas året efter det att den nya modellen tagits i bruk. Socialstyrelsen redovisar uppdraget i form av förändringar som kan avläsas ett år efter det att den nya fördelningsmodellen införts. Rapporten fokuserar på hur den nya fördelningsmodellen har påverkat finansieringen av tolktjänsten och bristen på tolkinsatser. För att studera dessa förändringar har Socialstyrelsen använt underlag från två enkätundersökningar, då statistiken på nationell nivå för tolktjänsten är dåligt utvecklad. Den nya fördelningsmodellen Fördelningsmodellen är konstruerad så att landstingens faktiska kostnader ska ha större betydelse för storleken på statsbidraget än tidigare. På så sätt antas också behoven av tolkinsatser få bättre genomslag. Den nya fördelningsmodellen har som utgångspunkt att statsbidraget i genomsnitt ska finansiera 40 procent av kostnaderna för tolktjänsten. Observerade förändringar Sammanfattningsvis har införandet av den nya fördelningsmodellen så här långt inneburit att utvecklingen gått åt det håll som var avsikten med den nya modellen. Enkätundersökningarna visar bland annat följande: Landstingens summerade avvikelse från ett läge där statsbidraget täcker cirka 40 procent av tolktjänstens kostnader har minskat påtagligt jämfört med den avvikelse som rådde med den tidigare modellen. Betydligt fler landsting ligger i närheten av att statsbidraget finansierar cirka 40 procent av kostnaden för tolktjänsten jämfört med tidigare. Alla landsting finansierar nu tolktjänsten med egna medel till mer än 50 procent. Tolkbristen har sjunkit något, både procentuellt och i absoluta tal. Utvecklingsbehov För att kunna följa hur tolkverksamheten utvecklas är det helt avgörande att flera av de ansatser som tas upp i direktiven till den pågående översynen av tolktjänsten (Dir. 2010:87) realiseras. Socialstyrelsen anser att ansatserna skapar bättre förutsättningar för kommande uppföljningar och utvärderingar inom tolkområdet. Det är viktigt att statsbidraget till tolktjänsten och den nya fördelningsmodellen i framtiden kan belysas och värderas utifrån en utvecklad statistik på nationell nivå, som inkluderar målgruppens behov. 7

8 Statsbidraget till tolktjänsten Tolktjänst för döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade År 1968 beslutade riksdagen att döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade skulle få tolktjänst i offentlig regi. Tidigare var det vanligt att anhöriga eller präster i kyrkan fungerade som tolkar. Tolktjänsten knöts till landstingens hjälpmedelsverksamhet och finansierades genom en överenskommelse mellan staten och dåvarande Landstingsförbundet. Denna service kom att kallas vardagstolkning. Sjukvårdshuvudmännen åtog sig att bygga upp tolktjänsten och ansvara för dess kostnader, inom ramen för hjälpmedelsersättningen från staten. Landstingen ansvarade för teckentolkning i samband med läkar- och tandläkarbesök, kontakter med myndigheter, olika ärenden till affärer och apotek, samt vid dop, konfirmation, vigsel och begravningar. I samband med handikappreformen 1994 fick landstingen en utökad skyldighet att erbjuda tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Landstingens skyldighet skrevs in i 3b hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Begreppet vardagstolkning utvidgades samtidigt till att inkludera tolkning vid fritidsaktiviteter, vid rekreation och i föreningslivet, samt grundläggande tolkning i arbetslivet. Idag ombesörjs tolktjänsten av tolkcentralerna i landstingen. Tolkcentralerna förmedlar tolktjänster med hjälp av både anställda och inhyrda tolkar. Tolkning kan ske på olika sätt, och tolkcentralerna förmedlar bland annat dessa tolkmetoder: teckenspråkstolkning, Tecken som stöd (TSS), dövblindtolkning, Mun-handsystemet (MHS), taltolkning, skrivtolkning och telefontolkning. Tolkcentralerna förmedlar till största delen vardagstolkning, men även annan tolkning som gränsar till vardagstolkningen. Exempel på sådan angränsande tolkning är tolkning på arbetet, i utbildning och i kontakter med myndigheter. Statsbidrag införs År 1994 beslutade riksdagen om ett statsbidrag till landstingen, för att täcka deras merutgifter då begreppet vardagstolkning hade utvidgats. Statsbidraget skulle betalas ut under en uppbyggnadsperiod på fem år. År 1994 var bidraget 15 miljoner kronor och ökade sedan med 15 miljoner kronor per år de följande fyra åren. Staten har sedan fortsatt att betala ut bidraget, även efter de fem år som angavs i propositionen. Sedan 1998 har statsbidraget varit cirka 75 miljoner kronor per år och disponerats av Socialstyrelsen. Till och med år 2007 har bidraget fördelats efter invånarantal, men Örebro läns landsting har fått en extra tilldelning eftersom de har många tolkanvändare på grund av att Riksgymnasiet för döva är placerat där. 8

9 Uppföljning och granskning I samband med handikappreformen år 1994 fick Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp och utvärdera de olika insatsernas kvalitet, kostnader och genomförande. En av de insatser som följdes upp var landstingens tolkverksamhet. Socialstyrelsen hade börjat göra uppföljningar redan år 1989 och sammanlagt genomfördes sex uppföljningar, den sista år 2001 för verksamhetsåret 2000 [1]. Uppföljningarna behandlade till exempel antal utförda uppdrag och timmar, antal tolkanvändare, antal anställda och tolkarnas utbildningsnivå, förekomst av eventuella brukarråd samt kostnader för tolkverksamheten. Uppföljningarna visade att vissa landsting kunde täcka sina kostnader för tolkverksamheten enbart med statsbidraget, medan andra landsting använde hela statsbidraget tillsammans med egna medel i olika omfattning. Statsbidraget var alltså snedfördelat i förhållande till belastningen vid landstingens tolkcentraler. Socialstyrelsen konstaterade också att tolktjänsten inte kunde anses vara fullt utbyggd på det sätt som avsågs i handikappreformen. År 2002 fick dåvarande Riksrevisionsverket (RRV) regeringens uppdrag att granska hur landstingen använde statsbidraget till tolktjänst för döva och andra grupper. RRV konstaterade [2] att vissa landsting hade minskat sin egen finansiering i samband med att statsbidraget infördes, vilket inte var avsikten. I likhet med Socialstyrelsen konstaterade RRV också att statsbidraget i vissa landsting hade fungerat som en större delfinansiering av verksamheten och i andra som ett stimulansbidrag. RRV:s rapport uppmärksammade dessutom att det rådde osäkerhet angående vilka kostnader som statsbidraget var avsett att kompensera för. Förslag om en ny modell för statsbidrag Enligt ett beslut i december 2003 tillsatte regeringen en särskild utredare som skulle göra en bred översyn av rätten och möjligheterna att använda teckenspråket. Utredningen Översyn av teckenspråkets ställning presenterade sitt slutbetänkande år 2006: Teckenspråk och teckenspråkiga (SOU 2006:54). I utredningens uppdrag ingick att pröva frågan om en ny fördelningsmodell för statsbidraget till vardagstolkningen. Om utredaren skulle föreslå ett fortsatt riktat statsbidrag ingick det också i uppdraget att klargöra syftet med statsbidraget. Utredningen [3] konstaterade att teckenspråkiga inte fullt ut får sina behov av vardagstolkning tillgodosedda. Dessutom fanns det fortfarande stora variationer i landstingens egna kostnader för tolkverksamheten: landstingens egenfinansiering varierade mellan 28 och 74 procent. Utredaren kom fram till att det var för tidigt att ta bort det riktade statsbidraget eftersom avsikten med statsbidraget var att utveckla tolkverksamheten och landstingen fortfarande hade behov av denna stimulans för att bygga ut tolktjänsten i riktning mot Handikapputredningens mål. Utredaren föreslog att summan 75 miljoner kronor skulle ligga fast under fem år, men att fördelningen av statsbidraget till landstingen skulle grunda sig på hur stor andel av totalkostnaden som statsbidraget hade täckt under de 9

10 senaste fem åren. Förslaget skulle därigenom ta hänsyn till landstingens faktiska kostnader för tolktjänsten. Enligt uppgifter från tolkcentralerna var statsbidragets andel av de samlade redovisade totalkostnaderna för vardagstolkningen 40 procent i genomsnitt för samtliga landsting under år Fördelningen skulle alltså bygga på att varje landsting fick en andel som motsvarade 40 procent av de totalkostnader som redovisats till utredningen för år Förslaget innebar att en del landsting skulle få avsevärt lägre statsbidrag än tidigare, och därför föreslog utredaren att den nya fördelningen skulle genomföras successivt under tre år. Det första året skulle förändringen genomföras med 33 procent, året därefter med ytterligare 33 procent för att under år tre vara genomförd fullt ut. Enligt utredaren skulle den nya fördelningen ge större kompensation till landsting med en stor andel tolkanvändare. Slutligen föreslog utredaren att statsbidraget skulle prövas på nytt efter fem år. Vid denna prövning skulle man dels överväga behovet av ett fortsatt riktat stöd till tolktjänsten, dels se över fördelningen av statsbidraget. Regeringen beslutade enligt utredarens förslag, och den nya fördelningsmodellen infördes år 2008 och skulle vara fullt genomförd år I regleringsbrevet för 2008 fick Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera den nya fördelningsmodellen och att redovisa resultaten till regeringen senast den 1 juli Ny översyn av tolktjänsten I september 2010 tillsatte regeringen en särskild utredare som ska utreda tolktjänsten för döva och hörselskadade (Dir. 2010:87), efter förslag från Socialstyrelsen [4] med flera. Utredningen ska ta ett helhetsgrepp om tolktjänsten. Den ska bl.a. kartlägga och analysera hur nuvarande reglering, finansiering, organisering och tillsyn av tolktjänst till barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och dövblinda fungerar inom olika samhällsområden. Utredaren ska lämna de förslag, inklusive förslag till författningsändringar, som föranleds av analysen. Målsättningen ska vara en brukarorienterad modell för tolktjänst med ändamålsenlig och kostnadseffektiv organisation. Regelverket för tolktjänsten ska vara tydligt, förutsägbart och lättöverskådligt. 10

11 Uppdraget och dess genomförande Uppdraget I regleringsbrevet för 2008 fick Socialstyrelsen följande uppdrag: Från och med 2008 införs en ny fördelningsmodell av statsbidraget till landstingens tolktjänst. Socialstyrelsen ska utvärdera effekterna av den nya fördelningsmodellen och redovisa resultaten senast den 1 juli Senare ändrades tidpunkten för redovisning av uppdraget till 1 oktober Socialstyrelsen reviderade också upplägget då regeringen tillsatte utredningen om tolktjänst för döva och hörselskadade (Dir. 2010:87). Socialstyrelsens uppdrag är att göra en jämförande studie som analyserar förhållanden före och efter det att den nya fördelningsmodellen infördes. Däremot ingår inte längre i uppdraget att göra en omvärldsstudie och att kartlägga tolkanvändarnas uppfattning. Ett sätt att redovisa vad den nya fördelningsmodellen innebär är att jämföra förhållanden före och efter den nya modellens införande. Två centrala komponenter när man diskuterar statsbidraget till tolktjänsten är i vilken grad landstingen själva finansierar tolktjänsten och den så kallade tolkbristen, det vill säga de tolkuppdrag som inte beviljas. Utvärderingen fokuserar därmed på hur den nya fördelningsmodellen har påverkat landstingens finansiering av tolktjänsten och hur den kan möta behoven när det gäller andelen utförda tolkuppdrag. Det är viktigt att komma ihåg att utvärderingen sker ett år efter det att den nya fördelningsmodellen infördes i sin helhet. Landstingen har inte fullt ut anpassat sig till de nya förutsättningarna ännu, och därmed blir utvärderingen snarare en implementeringsstudie än en effektstudie. I rapporten redovisar Socialstyrelsen hur landstingens egenfinansiering och tolkbrist har förändrats sedan den nya fördelningsmodellen infördes. Syfte Syftet är att utvärdera effekterna av den nya fördelningsmodellen för statsbidraget till landstingens tolktjänst, genom att jämföra utfallet före och efter det att modellen infördes, för två centrala komponenter. Den ena komponenten avser hur landstingen finansierar tolktjänsten. Här studerar Socialstyrelsen hur landstingens egenfinansiering av tolkverksamheten har förändrats. Den andra komponenten avser i vilken utsträckning landstingen, enskilt och på aggregerad nivå, tillhandhåller den begärda vardagstolkningen. Här studerar vi hur förhållandet mellan antalet beställda och genomförda tolkuppdrag har förändrats. 11

12 Avgränsning Landstingens tolktjänst och dess utveckling rymmer fler dimensioner än vad en utvärdering av fördelningsmodellen kan beskriva. Socialstyrelsen har valt att avgränsa uppdraget till att studera några förändringar som antas vara kopplade till fördelningsmodellen. Den nya modellen tillkom på förslag av teckenspråksutredningen (SOU 2006:54). Avsikten var bland annat att den skulle ta större hänsyn till landstingens faktiska kostnader och på så sätt också spegla antalet tolkanvändare i landstinget. Tolkcentralernas redovisningar till teckenspråksutredningen visade att statsbidragets andel av totalkostnaderna för vardagstolkning uppgick till i genomsnitt 40 procent under Fördelningen skulle bygga på att varje landsting fick en andel som motsvarade 40 procent av de kostnader som landstingen redovisat till teckenspråksutredningen. Inom ramen för utvärderingen blir det angeläget att undersöka hur landstingens egenfinansiering har påverkats av den nya fördelningsmodellen. En närliggande fråga är hur tolkbristen förändrats sedan den nya modellen införts. I uppdraget ingår inte att kartlägga eller utreda ytterligare frågor eller förklaringsvariabler inom tolkområdet, såsom behov av olika tolkmetoder, tolkningens kvalitet, om beställningarna av tolktjänster motsvarar de faktiska behoven eller den tekniska utvecklingens betydelse. Genomförande Socialstyrelsen har genomfört uppdraget på följande sätt: Vi har gått igenom skriftligt material se referenslistan. Vi har använt uppgifter från tolkcentralerna om tolkbristen i landstingen år 2007, som Socialstyrelsen samlade in i arbetet med rapporten Begreppet vardagstolkning. Vi har genomfört en enkätundersökning för att samla in uppgifter om landstingens egenfinansiering för år 2007 samt uppgifter om landstingens egenfinansiering och tolkbrist för år Enkäten skickades till samtliga tolkcentraler i landet. Vi har jämfört uppgifter från 2007, året innan den nya fördelningsmodellen infördes, med uppgifter från 2010, då den nya fördelningsmodellen hade införts fullt ut. Med hjälp av jämförelsen drar vi slutsatser om hur den nya fördelningsmodellen har påverkat landstingens egenfinansiering och tolkbrist. Uppdraget har genomförts med följande kontakter: En referensgrupp har varit knuten till uppdraget. Gruppen har träffats vid två tillfällen samt fått lämna synpunkter på rapporten. Representanter för följande handikapporganisationer ingick i gruppen: Vuxendöva i Sverige, Förbundet Sveriges dövblinda, Sveriges Dövas Riksförbund, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn samt Hörselskadades Riksförbund. Därutöver ingick en representant för tolkchefernas förening Talför samt en representant 12

13 från ett av landstingen som även fått representera Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Socialstyrelsen har samrått med SKL enligt förordningen (1982:668) om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner. Socialstyrelsen har informerat om uppdraget vid ett möte med förvaltningschefer från landstingen som SKL anordnat. Socialstyrelsen har diskuterat utformningen av enkätfrågor med tolkcheferna vid deras sammankomster i föreningen Talför. Socialstyrelsen har även deltagit i ett av Nysams möten för att förbereda enkätinsamlingen av statistikuppgifter. Nysam är ett nätverk för nyckeltalssamarbete inom hälso- och sjukvården mellan landsting och regioner. Socialstyrelsen har diskuterat våra respektive uppdrag och deras beröringspunkter med huvudsekreteraren i utredningen Tolktjänst för döva och hörselskadade (Dir.2010:87). Benämningen landsting De 21 sjukvårdshuvudmännen kallas i rapporten för landsting när de omnämns som grupp i löpande text. I tabellerna anges sjukvårdshuvudmännens hela namn. 13

14 Presentation av studien och underlagen Tidpunkten för att avläsa förändringar Utvärderingen sker ett år efter det att den nya fördelningsmodellen infördes i sin helhet. Den nya fördelningsmodellen har introducerats successivt under tre år, med början år Det första året infördes modellen till 33 procent och resterande del baserades på den tidigare modellen. Det andra året infördes den nya fördelningsmodellen till 66 procent och resterande del baserades på den gamla modellen. Under det tredje året togs den nya fördelningsmodellen i bruk fullt ut. Uppgifter från 2010 visar anpassningar som skett under den period då den nya fördelningsmodellen införts. Anpassningarna har dock inte hunnit slå igenom på så kort tid. Ytterligare anpassningar till de nya förutsättningarna är att vänta de kommande åren. Utvärdering blir därmed snarare en implementeringsstudie än en effektstudie. Det man vid denna tidpunkt kan undersöka är hur landstingens egenfinansiering och tolkbrist såg ut år 2007, när den tidigare modellen användes, och jämföra detta med 2010, det första året när den nya fördelningsmodellen användes. Underlagen för jämförelserna Socialstyrelsen har använt uppgifter från två enkätundersökningar för att göra jämförelser mellan år 2007 och Enkäterna skickades till tolkcentralerna i landstingen. Delar av uppgifterna för 2007 fanns redan tillgängliga sedan Socialstyrelsens rapport Begreppet vardagstolkning. För det här uppdraget genomförde vi en ny enkätundersökning för att samla in uppgifter för 2010 samt för att komplettera med vissa uppgifter för I rapporten redovisar Socialstyrelsen några av resultaten från enkätundersökningarna. Vi har också använt Socialstyrelsens uppgifter om utbetalning av statsbidraget till tolktjänsten. Generellt om uppgifterna från tolkcentralerna Både år 2007 och 2010 hade tolkcentralerna svårt att lämna detaljerade uppgifter om tolktjänsten. Tolkcentralerna har nämligen olika rutiner och system för att föra statistik över verksamheterna, och därmed inte samma möjligheter att ta fram uppgifter av olika slag. Några av tolkcentralerna kunde inte alls redovisa de efterfrågade uppgifterna. Bara i undantagsfall överrensstämmer de enskilda landstingens deluppgifter helt och hållet med de totalsummor som landstingen lämnat. Summan av antalet utförda tolkuppdrag, antalet icke beviljade uppdrag och antalet av- 14

15 bokade uppdrag bör vara densamma som det totala antalet beställda uppdrag både för enskilda landsting och för hela riket. Så är alltså inte fallet. När det gäller tolkcentralernas särredovisning av vardagstolkning kan uppgifterna även innehålla annan tolkning som också förmedlas på tolkcentralerna. Annan tolkning kan vara uppdrag som utförts som myndighetstolkning, exempelvis vid domstolar. I enkätundersökningen från 2007 bedömde Socialstyrelsen svårigheten att särredovisa vardagstolkningen från annan tolkning som liten. Enkätundersökningen från 2010 bekräftar detta. I den senare enkäten fick tolkcentralerna möjlighet att särredovisa vardagstolkning och annan tolkning. De fick också ett alternativ där de kunde uppge en totalsiffra för alla tolkuppdrag och själva uppskatta vardagstolkningens omfattning. Tolv av landstingen kunde särredovisa vardagstolkningen för 2010, medan nio stycken uppskattade vardagstolkningens omfattning. Socialstyrelsen bedömer att de uppskattade siffrorna är av god kvalitet, eftersom merparten av alla tolkuppdrag vid tolkcentralerna är vardagstolkning, och det förhållandet gäller oavsett om tolkcentralerna kunnat särredovisa vardagstolkningen eller uppskattat den. Sammantaget bedömer Socialstyrelsen därmed att uppgifterna om vardagstolkning utgör ett tillförlitligt underlag för jämförelserna. För år 2007 hade många tolkcentraler svårt att ta fram uppgifter om hur olika tolkmetoder beställs, utförs, inte beviljas och avbokas. I enkätundersökningen för 2010 efterfrågas endast uppgifter om det totala antalet uppdrag för vardagstolkning. För att besvara frågan om hur tolkbristen förändrats mellan år 2007 och 2010 valde Socialstyrelsen att använda den aggregerade siffran för alla uppdrag av vardagstolkning. Sammantaget finns ett underlag som kan användas för att studera hur tolkbristen påverkats när man jämför totalsumman för alla vardagstolkuppdrag. Underlaget medger däremot inte jämförelser av tolkbristen uppdelat på olika tolkmetoder. Materialet är dock osäkert på så sätt att det saknas detaljerade och säkra uppgifter från samtliga tolkcentraler. Man bör därför vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser utifrån materialet. Det är fortfarande möjligt att göra övergripande och grova jämförelser som pekar på en generell utveckling, men man bör vara försiktig med att dra slutsatser för enskilda landsting. Redovisningen är därför koncentrerad till ett riksperspektiv, även om vi redovisar utfallet för enskilda landsting. Definitioner och uttryck Totalkostnad, egenfinansiering och statsbidragets andel I diskussionen av finansieringen av tolktjänsten och den nya fördelningsmodellen använder Socialstyrelsen termerna totalkostnad, landstingens egenfinansiering och statsbidragets andel av den totala kostnaden. Totalkostnaden definieras som summan av de medel landstingen själva tillför tolktjänsten, egenfinansieringen, och det särskilda statsbidraget till tolktjänsten. Vi följer särskilt hur stor andel av ett landstings totalkostnad för tolktjänsten som finansieras av statsbidraget. 15

16 En ambition med den nya fördelningsmodellen är att statsbidraget ska stå i proportion till hur landstingen själva bekostar vardagstolkningen. Socialstyrelsen resonerar både kring egenfinansieringen, det vill säga den del av totalkostnaden som landstinget finansierar, och kring statsbidragets andel, det vill säga den del av totalkostnaden som statsbidraget finansierar. Beställda, utförda, icke beviljade samt avbokade tolkuppdrag När Socialstyrelsen beskriver vardagstolkuppdragen på tolkcentralerna använder vi termerna beställda uppdrag, utförda uppdrag, icke beviljade uppdrag och avbokade uppdrag. Beställda uppdrag är summan av alla vardagstolkuppdrag som har beställts på en tolkcentral under ett år. De beställda uppdrag som tilldelas en tolk registreras om utförda uppdrag. De beställda uppdrag som inte tillsätts med en tolk registreras som icke beviljade uppdrag och utgör den så kallade tolkbristen. Tolkbristen kan bero både på att tolkcentralen inte prioriterat en specifik beställning vid ett visst tillfälle och på att ingen passande tolk har varit tillgänglig. Det finns också uppdrag som avbokas eller ställs in av den som beställt uppdraget. Dessa uppdrag registreras som avbokade uppdrag. Dubbelräkning av tolkuppdrag En person som behöver tillgång till tolk i ett landsting där personen inte bor gör en beställning till tolkcentralen i det egna landstinget. Där registreras den som en beställning av ett vardagstolkningsuppdrag. Beställningen går sedan vidare till det landsting där tolkbeställaren behöver tolkinsatsen. Där registreras också beställningen som ett uppdrag. Det här betyder att beställningar mellan landstingen riskerar att dubbelräknas. Dessutom kan hemlandstinget registrera en beställning som vardagstolkning medan det utförande landstinget behandlar beställningen som annan tolkning. Betalningsansvaret ligger i dessa fall inte hos det utförande landstinget utan hos hemlandstinget, som ska betala när vardagstolkningen utförs i ett annat landsting. 16

17 Förändringar i finansieringen Fördelningsmodellen och finansieringen Den nya fördelningsmodellen har konstruerats efter Teckenspråksutredningens (SOU 2006:54) principer och beräkningar. En viktig utgångspunkt var att statsbidraget till landstingen skulle baseras på rikgenomsnittet för år 2005, som var 40 procent. Vidare redovisar betänkandet de enskilda landstingens totalkostnader för tolkverksamheten som summan av landstingens egenfinansiering och statsbidraget till tolktjänsten. När den nya fördelningsmodellen infördes år 2008 var det teckenspråksutredningens siffror som angav storleken på statsbidraget för respektive landsting. För att kunna jämföra hur landstingens egenfinansiering och statsbidragets andel av kostnaderna förändrats, har Socialstyrelsen hanterat uppgifterna på samma sätt i denna studie. Socialstyrelsen har summerat uppgifter om landstingens egenfinansiering och statsbidrag som totalkostnaden för tolkcentralerna. Tolkcentralernas uppgifter om finansieringen Samtliga landsting har svarat på frågorna i enkäten om finansieringen för 2007 och Landstinget i Uppsala län kunde dock inte få fram uppgifter om tolktjänstens andel av landstingets budget för Däremot kunde landstinget ange en totalsumma för tolktjänsten. Utifrån definitionen i statsbidragsmodellen har Socialstyrelsen beräknat egenfinansieringen genom att ta totalkostnaden minus det utbetalade statsbidraget. Därmed blir det möjligt att jämföra år 2007 med år Finansieringen år 2007 I tabell 1 redovisar Socialstyrelsen hur landstingen finansierade tolktjänsten år Här framgår landstingens egenfinansiering, statsbidrag och totalkostnad. För varje landsting anges också hur stor andel av totalkostnaden som statsbidraget täcker. Vidare framgår hur många landsting som avviker med fem procentenheter eller mer från att statsbidraget har en täckningsgrad på 40 procent av totalkostnaden. Vi redovisar också summor för hela riket liksom medelvärde, medianvärde samt minimi- och maximivärden. 17

18 Tabell 1. Tolktjänstens finansiering år 2007 Landsting Egenfinansiering (kronor) Statsbidrag (kronor) Totalkostnad (kronor) Statsbidragets andel (%) Stockholms läns landsting ,9 Ja Landstinget i Uppsala län ,3 Ja Landstinget Sörmland ,4 Ja Landstinget i Östergötland ,7 Ja Landstinget i Jönköpings län ,7 Ja Landstinget Kronoberg ,6 Ja Landstinget i Kalmar län ,5 Ja Region Gotland ,3 Ja Landstinget Blekinge ,2 Ja Region Skåne ,0 Ja Region Halland ,6 Nej Västra Götalandsregionen ,9 Nej Landstinget i Värmland ,2 Ja Örebro läns landsting ,9 Ja Landstinget Västmanland ,9 Ja Landstinget Dalarna ,7 Ja Landstinget Gävleborg ,5 Nej Landstinget Västernorrland ,5 Ja Jämtlands läns landsting ,6 Nej Västerbottens läns landsting ,2 Ja Norrbottens läns landsting ,0 Ja Avvikelse med minst 5 %-enh. Hela riket Medel 39,6 Median 35,9 Max 73,2 Min 22,2 För år 2007 gällde bland annat följande: Tolktjänsten i hela riket kostade totalt cirka 206 miljoner kronor. Landstingen finansierade cirka 132 miljoner kronor och statsbidraget utgjorde cirka 75 miljoner kronor av finansieringen. I genomsnitt finansierade statsbidraget cirka 40 procent av landstingens kostnader för tolktjänsten. Spännvidden för hur stor andel 18

19 av de enskilda landstingens kostnader, som statsbidraget täckte, varierade mellan 22 procent som lägst och 73 procent som högst. Sjutton av landstingen avviker med 5 procentenheter eller mer från ett läge där statsbidraget täcker 40 procent av kostnaden för tolktjänsten. Finansieringen år 2010 I tabell 2 redovisar Socialstyrelsen hur landstingen finansierade tolktjänsten år Här framgår landstingens egenfinansiering, statsbidrag och totalkostnad. För varje landsting anges också hur stor andel av totalkostnaden som statsbidraget täcker. Vidare framgår hur många landsting som avviker med fem procentenheter eller mer från att statsbidraget har en täckningsgrad på 40 procent av totalkostnaden. Vi redovisar också summor för hela riket liksom medelvärde, medianvärde samt minimi- och maximivärden. 19

20 Tabell 2 Tolktjänstens finansiering år 2010 Landsting Egenfinansiering (kronor) Statsbidrag (kronor) Totalkostnad (kronor) Statsbidragets andel (%) Avvikelse med minst 5 %-enh. Stockholms läns landsting ,4 Nej Landstinget i Uppsala län ,5 Ja Landstinget Sörmland ,0 Ja Landstinget i Östergötland ,6 Ja Landstinget i Jönköpings län ,8 Nej Landstinget Kronoberg ,7 Nej Landstinget Kalmar ,6 Nej Region Gotland ,9 Nej Landstinget Blekinge ,3 Ja Region Skåne ,1 Nej Region Halland ,4 Ja Västra Götalandsregionen ,1 Ja Landstinget i Värmland ,7 Ja Örebro läns landsting ,5 Ja Landstinget Västmanland ,3 Ja Landstinget Dalarna ,7 Nej Landstinget Gävleborg ,1 Nej Landstinget Västernorrland ,5 Nej Jämtlands läns landsting ,1 Nej Västerbottens läns landsting ,8 Ja Norrbottens läns landsting ,6 Nej Hela riket Medel Median Max Min 36,9 36,4 48,7 27,6 För år 2010 gällde bland annat följande: Tolktjänsten i hela riket kostade totalt cirka 212 miljoner kronor. Landstingen finansierade närmare 138 miljoner kronor och statsbidraget utgjorde cirka 75 miljoner kronor av finansieringen. I genomsnitt finansierade statsbidraget cirka 37 procent av landstingens kostnader för tolktjänsten. Spännvidden för hur stor andel av de enskilda landstingens kostnader för tolktjänsten, som statsbidraget täckte, varierade mellan 28 procent som lägst och 49 procent som högst. 20

21 Tio av landstingen avviker med 5 procentenheter eller mer från ett läge där statsbidraget täcker 40 procent av kostnaden för tolktjänsten. Jämförelse mellan åren Utifrån enkätsvaren jämför Socialstyrelsen hur landstingen finansierade tolktjänsten åren 2007 och Av jämförelsen framgår följande: Den totala kostnaden för tolktjänsten i landet har ökat med cirka 6 miljoner kronor. Ökningen har finansierats helt med landstingens medel. Statsbidraget ligger på oförändrade ca 75 miljoner kronor. Statsbidragets andel av tolktjänstens finansiering har fått en minskad spännvidd i landstingen. År 2007 varierade andelen med drygt 50 procentenheter mellan landstingen. År 2010 hade spännvidden minskat till drygt 20 procentenheter. Spännvidden minskade alltså med cirka 30 procentenheter under perioden då den nya fördelningsmodellen infördes. Sedan den nya fördelningsmodellen genomfördes fullt ut finansierar alla landsting tolktjänsten med egna medel till mer än 50 procent. Under perioden då den nya fördelningsmodellen infördes har avståndet, vad gäller landstingens avvikelse från ett läge där statsbidraget täcker 40 procent av tolktjänstens kostnader, minskat. År 2007 avvek sjutton landsting med fem procentenheter eller mer och för 2010 är motsvarande siffra tio. Sammanfattande slutsatser Jämförelsen av landstingens finansiering av tolktjänsten före och efter den nya fördelningsmodellen visar följande: Spännvidden mellan hur landstingen finansierar tolktjänsten med egna medel respektive med statsbidrag har minskat väsentligt. Den samlade avvikelsen i landstingen, från ett läge där statsbidraget täcker 40 procent av tolktjänstens kostnader, har minskat. Den nya fördelningsmodellen har, så här långt, inneburit att utvecklingen gått åt det håll som var avsikten när den infördes. År 2007 finansierade nio landsting sin tolktjänst med statsbidrag till mer än 40 procent, medan motsvarande antal för 2010 var fem landsting. Även den utvecklingen stämmer väl överens med intentionerna för statsbidraget till tolktjänsten [ 3]. I betänkandet framhålls tydligt på sidan 245 att statsbidraget är öronmärkt för sitt ändamål, med syfte att stimulera till att utveckla tolktjänsten så att teckenspråkiga kan få sina grundläggande behov tillgodosedda (prop. 1992/93:159) och ska ses som ett tillskott i landstingens totala budget, men inte utgöra en totalfinansiering av verksamheten. 21

22 Förändringar i tolkbristen Fördelningsmodellen och tolkbristen Den nya fördelningsmodellen var tänkt att ta bättre hänsyn till landstingens faktiska behov än den tidigare modellen. Fördelningsmodellen utgick därför från de faktiska kostnader för tolktjänsten som landstingen redovisade till teckenspråksutredningen. Därmed är det viktigt att även följa hur tolkbristen förändras. Det är dock oklart hur väl antalet beställningar av tolkuppdrag uttrycker behoven av tolkinsatser, och hur fördelningsmodellens konstruktion påverkar antalet beställningar och utfallet för tolkbristen. Tolkcentralernas uppgifter om tolkbristen Alla landsting utom två besvarade enkäten från Landstinget i Kalmar län och Region Gotland kunde inte få fram uppgifter om tolkuppdragen år 2007, men de lämnade uppgifter år Då framgick tydligt att dessa två landstings andel av rikets totala antal tolkuppdrag var liten. Bortfallet för år 2007 påverkar alltså utfallet för tolkbristen i landet i mycket liten grad, och det går bra att göra en jämförelse mellan åren för riket. Däremot kan går det inte att jämföra hur tolkbristen har förändrats i just dessa två landsting. För att kunna presentera värden för tolkbristen behöver man uppgifter om antalet beställda, utförda, icke beviljade samt avbokade tolkuppdrag i respektive landsting. För vissa landsting fanns dessa uppgifter inte tillgängliga år När tolkcentralerna lämnat uppgifter för år 2010 har landstingen fått möjlighet att uppskatta antalet. Fyra av landstingen kunde inte uppskatta samtliga värden, och i dessa fall valde Socialstyrelsen att uppskatta antalsvärdena. Socialstyrelsens uppskattning är gjord utifrån en imputeringsmodell som tar hjälp från de landsting som svarat på enkäten. Genom de svarande landstingen beräknades en genomsnittlig relativ fördelning av beställda, utförda, icke beviljade och avbokade vardagstolkningsuppdrag. Denna fördelning visar hur de beställda vardagstolkningsuppdragen fördelade sig mellan utförda, icke beviljade och avbokade uppdrag. Tabell 3 visar denna hjälpfördelning. Tabell 3. Relativ fördelning av vardagstolkuppdrag(%) Beställda tolkuppdrag Utförda tolkuppdrag Ej beviljade tolkuppdrag Avbokade tolkuppdrag Genom denna relativa fördelning som de svarande landstingen ger har uppgiftsluckorna för fyra landsting fyllts igen. För dessa landsting beräknas antalsvärdet genom att multiplicera antalet för landstingets beställda tolkningsuppdrag med värdet i tabellen ovan där värdet saknas. 22

23 Sammantaget ger detta ett antalsvärde för beställda, utförda, icke beviljade och avbokade uppdrag som är behäftat med en osäkerhet. Imputeringsmodellen ger dock en acceptabel trovärdighet eftersom landstingens variation avseende deras relativa fördelning var väldigt samstämmiga. Detta ger fog för att fördelningen i tabell 3 kan appliceras på bortfallet. Tolkbristen år 2007 Av tabell 4 framgår antalet beställda, utförda, icke beviljade samt avbokade tolkuppdrag år För två av landstingen saknas uppgifter. I tabellen redovisar Socialstyrelsen också summor för hela riket liksom medelvärde, medianvärde samt minimi- och maximivärden. Osäkerheten kring olika deluppgifter från landstingen gör att vi bedömer att tabellen endast i begränsad utsträckning kan användas för att avläsa utfallet för enskilda landsting. Däremot kan tabellen användas för avläsning av aggregerade värden på riksnivå. Tabell 4. Uppgifter om tolkuppdragen år 2007 Landsting Beställda Utförda Ej Avbokade Brist beviljade Stockholms läns landsting ,6 % Landstinget i Uppsala län ,0 % Landstinget Sörmland ,3 % Landstinget i Östergötland ,4 % Landstinget i Jönköpings län ,0 % Landstinget Kronoberg ,3 % Landstinget i Kalmar län Region Gotland Landstinget Blekinge ,7 % Region Skåne ,1 % Region Halland ,1 % Västra Götalandsregionen ,0 % Landstinget i Värmland ,4 % Örebro läns landsting ,1 % Landstinget Västmanland ,7 % Landstinget Dalarna ,7 % Landstinget Gävleborg ,1 % Landstinget Västernorrland ,3 % Jämtlands läns landsting ,0 % Västerbottens läns landsting ,4 % Norrbottens läns landsting ,1 % Hela riket Medel 5,7 % Median 5,1 % Min 0,0 % Max 19,1 % 23

24 För 2007 gällde bland annat följande: Totalt gjordes cirka beställningar av tolktjänst i riket. Cirka av dessa utfördes, medan cirka inte beviljades och cirka avbokades. När den första enkätundersökningen genomfördes försökte Socialstyrelsen att uppskatta dubbelräkningen av dessa uppgifter. Socialstyrelsen använde underlag från tre landsting som antogs vara riksrepresentativa. En grov uppskattning var att cirka 5 procent av alla beställda och utförda uppdrag var dubbelräknade. Uppskattningen har dock inte bäring på uppdrag som inte beviljats eller avbokats. Tolkbristen varierade i landstingen mellan 0 procent som lägst och 19 procent som högst. Vissa landsting hade beviljat alla beställningar och redovisade ingen tolkbrist, medan tolkbristen översteg 10 procent i tre landsting. Den genomsnittliga tolkbristen för riket var 5,7 procent. Tolkbristen år 2010 Av tabell 5 framgår antalet beställda, utförda, icke beviljade samt avbokade tolkuppdrag år För fyra av landstingen är värdena uppskattade. För landstinget i Dalarna har Socialstyrelsen även uppskattat antalet beställda vardagstolkningsuppdrag, då landstinget endast kunde ange det totala antalet uppdrag. Vi uppskattade värdet genom att beräkna ett genomsnitt för de landsting som kunde uppskatta antalet vardagstolkningsuppdrag utifrån sina uppgifter om det totala antalet tolkuppdrag. Olikheterna mellan landstingen i beräkningen var mycket små, vilket visar att andelen vardagstolkningsuppdrag av det totala antalet tolkuppdrag var stabil. Socialstyrelsen redovisar också summor för hela riket liksom medelvärde, medianvärde samt minimi- och maximivärden. Även för 2010 finns osäkerheter kring olika deluppgifter från landstingen som gör att vi bedömer att tabellen endast i begränsad utsträckning kan användas för att avläsa utfallet för enskilda landsting. Däremot kan tabellen användas för avläsning av aggregerade data på riksnivå. 24

25 Tabell 5. Uppgifter om tolkuppdragen år 2010 Landsting Beställda Utförda Ej beviljade Avbokade Brist Stockholms läns landsting ,9% Landstinget i Uppsala län ,1% Landstinget Sörmland ,2% Landstinget i Östergötland * 107* 401* 4,0% Landstinget i Jönköpings län ,5% Landstinget Kronoberg ,2% Landstinget i Kalmar län ,9% Region Gotland ,0% Landstinget Blekinge ,9% Region Skåne ,1% Region Halland ,3% Västra Götalandsregionen ,2% Landstinget i Värmland * 84* 2,4% Örebro läns landsting * 2365* 5,2% Landstinget Västmanland ,2% Landstinget Dalarna 4 199* 3 401* 168* 630* 4,0% Landstinget Gävleborg ,7% Landstinget Västernorrland ,5% Jämtlands läns landsting ,0% Västerbottens läns landsting ,4% Norrbottens läns landsting ,1% Hela riket * Uppskattade värden med hjälp av imputeringsmodellen som beskrivs i tabell 3 på sidan 22. Medel 3,5 % Median 3,2 % Min 0,0 % Max 8,1 % För 2010 gällde bland annat följande: Totalt gjordes cirka beställningar av tolktjänst i riket. Cirka av dessa utfördes, medan cirka inte beviljades och cirka avbokades. 25

26 I den senaste enkätundersökningen ombads alla landsting redovisa hur tolkuppdrag beställts och utförts mellan landstingen. Underlaget håller dock inte för att uppskatta dubbelräkningen för Flera landsting kunde inte svara alls, och några lämnade uppskattningar. En grov uppskattning utifrån underlaget är att cirka 2 3 procent av alla beställda och utförda uppdrag var dubbelräknade. Uppskattningen har dock inte bäring på uppdrag som inte beviljats eller avbokats. Tolkbristen varierade i landstingen mellan 0 procent som lägst och 8 procent som högst. Fem av landstingen hade en tolkbrist som översteg 5 procent. Den genomsnittliga tolkbristen för riket var 3,5 procent. Jämförelser mellan åren Utifrån enkätsvaren jämför Socialstyrelsen tolkbristen i riket och bland landstingen åren 2007 och Av jämförelsen framgår följande: Antalet tolkbeställningar är i stort sett oförändrat mellan åren när vi tagit hänsyn till bortfallet av uppgifter för två av landstingen år I förhållande till antalet beställningar utfördes ungefär samma andel uppdrag båda åren. Andelen tolkuppdrag som inte beviljades var nästan dubbelt så hög år 2007 som 2010, medan andelen avbokade tolkuppdrag var drygt 30 procent högre år 2010 än Även om antalet tolkbeställningar var i stort sett oförändrat på riksnivå fanns skillnader mellan landstingen. För cirka hälften av landstingen hade efterfrågan på tolkuppdrag ökat och för den andra hälften av landstingen hade efterfrågan minskat. Skillnaderna i tolkbrist mellan landstingen har minskat kraftigt. För 2007 varierade tolkbristen mellan 0 och 19 procent, och för 2010 mellan 0 och 8 procent. I endast fem landsting översteg tolkbristen 5 procent år 2010, medan motsvarande antal landsting år 2007 var tio. Tolkbristen har sjunkit. År 2007 var tolkbristen i genomsnitt 5,7 procent, och år 2010 var den 3,5 procent. Även i nominella siffror var antalet uppdrag som inte beviljats kraftigt lägre år 2010 än År 2007 blev drygt uppdrag inte beviljade, om man tar hänsyn till att två landsting inte lämnade någon uppgift. År 2010 var motsvarande siffra cirka Sammanfattande slutsatser Jämförelsen av landstingens tolkbrist före och efter den nya fördelningsmodellen visar följande: Tolkbristen i riket har sjunkit, både procentuellt och i absoluta tal. Majoriteten av landstingen beviljade fler beställningar av tolktjänster år 2010 än I ett fåtal av landstingen ökade tolkbristen något mellan åren, både procentuellt och i absoluta tal. För dessa landsting finns inget möns- 26

27 ter för hur totalkostnaden för vardagstolkning, landstingens finansiering och statsbidragets andel utvecklades mellan år 2007 och Det är oklart om och hur tolkbristen har påverkats av den nya fördelningsmodellen. I konstruktionen av fördelningsmodellen finns ett antagande om att landstingens faktiska kostnader även speglar det faktiska tolkbehovet, men det är osäkert hur nära landstingens kostnader hänger samman med det faktiska tolkbehovet. Denna undersökning visar hur tolkbristen förändrades mellan 2007 och 2010, men undersökningen gör inte anspråk på att kunna förklara vad förändringen beror på. Tolkbrist kan vara en resursbrist som gör att tolkcentralen prioriterar bort en tolkbeställning. Bristen kan också bero på att ingen tolk finns tillgänglig vid en viss tidpunkt, eller på att ingen tillgänglig tolk behärskar rätt tolkmetod. Dessutom finns ett mörkertal när det gäller de tolkuppdrag som registreras som icke beviljade uppdrag. Personer som har behov av tolkning beställer inte alltid tolkning. Det kan bero på att de inte fått tidigare beställningar beviljade. Det kan också bero på att de vet att andra med tolkbehov kommer att närvara vid en sammankomst och att det därmed troligtvis ändå kommer att finnas tolkar tillgängliga. 27

28 Avslutande diskussion Socialstyrelsens uppdrag att utvärdera effekterna av en ny fördelningsmodell för statsbidraget till tolktjänsten skulle avrapporteras året efter det att den nya modellen hade införts fullt ut. Landstingen och tolkcentralerna har dock inte hunnit anpassa sig till den nya fördelningsmodellen på så kort tid, vilket begränsar Socialstyrelsens redovisning. Vi har studerat hur finansieringen av tolktjänsten och tolkbristen förändrades mellan år 2007 och Både finansieringen och tolkbehoven låg till grund för den nya fördelningsmodellen. Fördelningsmodellen är konstruerad så att landstingens faktiska kostnader ska ha större betydelse för statsbidragets storlek än tidigare. På så sätt antas också behoven av tolkinsatser få bättre genomslag. Socialstyrelsens studie visar bland annat följande: Efter den nya fördelningsmodellens första år har landstingen kommit närmare ambitionen om att i genomsnitt cirka 40 procent av vardagstolkningen ska finansieras med statsbidrag. Så här långt har utvecklingen alltså gått åt det håll som var avsikten med den nya fördelningsmodellen. Förändringarna i tolkbristen är mer indirekta och kan inte kopplas lika tydligt till konstruktionen av fördelningsmodellen. Men så här långt har tolkbristen inte ökat, utan minskat något. För att värdera hur väl den nya fördelningsmodellen möter ambitionen om finansiering och minskad tolkbrist behövs ett delvis annat underlag. Landstingen behöver till exempel ytterligare några år på sig för att deras anpassade finansiering av tolktjänsten ska få effekt. När det gäller tolkbristen räcker det inte att avläsa hur den totalt är rapporterad hos tolkcentralerna. Det behövs också systematiska statistiska uppgifter om tolktjänsten och tolkanvändarna, men möjligheterna att ta fram sådana uppgifter är idag begränsade. De uppgifter som kan tas fram blir därmed osäkra. Det finns dessutom ett mörkertal vad gäller det faktiska tolkbehovet och hur det kommer till uttryck i beställningar av tolkuppdrag hos tolkcentralerna. I direktiven (Dir. 2010:87) till den pågående översynen av tolktjänsten framgår att den särskilda utredaren ska ta ett helhetsgrepp om tolktjänsten. I uppdraget ingår bland annat följande [7]: Utredaren ska kartlägga och analysera målgruppens behov och hur dessa kan komma att utvecklas de närmaste tio åren bl.a. mot bakgrund av teknikutveckling, samt bedöma vilka konsekvenser detta kan få för tolkverksamhetens utformning och omfattning. I utredarens uppdrag ingår att överväga hur uppföljning och tillsyn av tolktjänsten ska ske och vilka åtgärder som behövs för att man 28