ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den XXX [ ](2013) XXX draft ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR Vägledande kommentar till direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG Artiklarna 9-11: Mätning, faktureringsinformation, kostnad för tillgång till mätar- och faktureringsinformation COURTESY TRANSLATION OF SWD(2013) 448 FINAL SV SV

2 INNEHÅLL A. INLEDNING... 2 B. RÄTTSLIG OCH POLITISK BAKGRUND... 5 C. SKYLDIGHETENS OMFATTNING... 5 D. SKYLDIGHET ATT TILLHANDAHÅLLA MÄTARE OCH MÄTUPPGIFTER... 6 E. SKYLDIGHET ATT SÄKERSTÄLLA TILLHANDAHÅLLANDET AV FAKTURERINGSINFORMATION F. SKYLDIGHET ATT SÄKERSTÄLLA KOSTNADSFRITT TILLHANDAHÅLLANDE AV MÄTAR- OCH FAKTURERINGSINFORMATION G. SKYLDIGHET ATT VERKSTÄLLA GENOMFÖRANDET AV ARTIKLARNA

3 ARTIKLARNA 9 11: MÄTNING, FAKTURERINGSINFORMATION, KOSTNAD FÖR TILLGÅNG TILL MÄTAR- OCH FAKTURERINGSINFORMATION A. INLEDNING 1. Artiklarna 9 11 i och bilaga VII till direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet 1 (nedan kallat energieffektivitetsdirektivet eller direktivet) omfattar mätning och fakturering av individuell användning av energi.. 2. Vad gäller mätning av energianvändning ska medlemsstaterna enligt artikel 9 fullgöra följande grundskyldigheter: Säkerställande av att slutanvändare av el, naturgas, fjärrvärme, fjärrkyla och varmvatten för hushållsbruk, såvida det inte föreligger tekniska eller ekonomiska hinder för det, tillhandahålls mätare som till ett konkurrenskraftigt pris korrekt visar slutanvändarens faktiska energianvändning och ger information om faktisk användningstid. Medlemsstaterna ska se till att sådana mätare alltid tillhandahålls när - en ny inkoppling görs i en ny byggnad, eller när - en byggnad är föremål för större renoveringar enligt direktiv 2010/31/EU 2 (nedan även kallat direktivet om byggnaders energiprestanda). När medlemsstaterna genomför system för smarta mätare och inför smarta mätare för naturgas och/eller el i enlighet med direktiven 2009/72/EG 3 och 2009/73/EG 4 : - ska de se till att systemen av mätare ger slutanvändarna information om den faktiska användningstiden, - ska de se till att fullständig hänsyn tas till energieffektivitetsmålen och fördelarna för slutanvändarna när mätarnas minimifunktioner och marknadsaktörernas skyldigheter fastställs, - ska de se till att de smarta mätarna är säkra och dataöverföringen säker och att slutanvändarnas integritet respekteras, i överensstämmelse med unionens lagstiftning om uppgifts- och integritetsskydd, - ska de se till att, när det gäller el och om slutanvändaren begär det, kräva att mätaroperatörerna säkerställer att mätaren kan redovisa den el som tillförs nätet från slutanvändarens lokaler, - ska de, om slutanvändarna begär det, se till att mätuppgifter avseende deras inmatningar och uttag av el görs tillgängliga för dem eller för en tredje part som agerar å deras vägnar (t.ex. ett energitjänsteföretag eller en 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, , s. 1). 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (omarbetning) (EUT L 153, , s. 13). 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, , s ). 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, , s ). 2

4 energisammanslutning) i ett lättbegripligt format som de kan använda för att jämföra avtal på likartade grunder, - ska de se till att slutanvändarna får lämplig rådgivning och information i samband med installationen av smarta mätare, särskilt om de smarta mätarnas fulla potential i fråga om övervakning av energianvändningen. Beträffande mätning av användningen av värme, kyla och varmvatten för hushållsbruk gäller följande: - En byggnad som försörjs med fjärrvärme eller fjärrkyla eller en central källa som försörjer flera byggnader ska vara utrustad med en central värme- eller varmvattenmätare som installerats vid värmeväxlaren eller leveranspunkten. - Vad gäller slutanvändare som bor i flerfamiljshus eller byggnader med flera användningsområden ska, oavsett om byggnaderna i fråga försörjs från en extern källa eller en gemensam källa i byggnaden, individuella värme- eller varmvattenmätare finnas på plats för varje lägenhet eller enhet i byggnaden senast den 31 december I byggnader där användning av värmemätare inte är tekniskt genomförbar eller kostnadseffektiv ska emellertid individuella värmekostnadsfördelare i stället installeras vid varje radiator för att mäta användningen i de enskilda lägenheterna/enheterna i byggnaden. Slutligen får alternativa metoder för mätning av värmeanvändning övervägas där denna lösning inte är kostnadseffektiv. 3. Enligt artikel 10, som gäller fakturering och faktureringsinformation, ska medlemsstaterna fullgöra följande grundskyldigheter: När slutanvändarna har individuella mätare som inte är smarta mätare enligt direktiven 2009/72/EG och 2009/73/EG (el, naturgas, värme, kyla, varmvatten för hushållsbruk) och det är tekniskt möjligt samt ekonomiskt försvarbart ska de från och med den 31 december 2014 tillhandahållas korrekt faktureringsinformation baserad på faktisk användning. Sådan faktureringsinformation ska tillhandahållas åtminstone så ofta som anges i punkt 1.1 i bilaga VII (varav det framgår att slutanvändarna normalt sett ska underrättas åtminstone var sjätte månad, eller var tredje månad om de ber om det eller om de erhåller e-faktura, om hur mycket de kommer att faktureras för den energi som de använt under den senaste perioden). o Medlemsstaterna kan fullgöra denna skyldighet genom att se till att sådana slutanvändare tillhandahålls möjlighet till regelbunden självavläsning, varvid dessa ska meddela energileverantören avläsningar från sin mätare. I sådana fall ska medlemsstaterna se till att faktureringen baseras på uppskattad användning eller på en schablonavgift i fall där slutanvändaren inte har uppgett någon mätaravläsning för ett visst faktureringsintervall. Medlemsstaterna får göra undantag för naturgas som uteslutande används för matlagningsändamål. När det finns smarta mätare installerade ska dessa möjliggöra korrekt fakturering baserat på faktisk användning (artikel 10.2) och medlemsstaterna är skyldiga att se till att slutanvändaren på ett enkelt sätt kan få tillgång till kompletterande information om sin egen historiska användning. Detta måste åtminstone inbegripa följande information: o Samlade uppgifter om användning motsvarande de intervaller för vilka frekvent faktureringsinformation baserad på faktisk användning har tagits 3

5 fram. Sådana uppgifter ska tillgängliggöras åtminstone för de tre senaste åren eller för den period som gått sedan leveransavtalet inleddes, om denna period är kortare. o Detaljerade användningsuppgifter utifrån användningstiden för vilken dag, vecka, månad eller vilket år som helst. Sådana uppgifter ska tillgängliggöras för slutanvändaren för åtminstone en period om de senaste 24 månaderna eller för den period som gått sedan leveransavtalet inleddes, om denna period är kortare. Oberoende av om det finns tillgång till smarta mätare eller inte ska medlemsstaterna säkerställa följande: o På slutanvändarens begäran ska mätuppgifter inbegripet kompletterande information om historisk användning göras tillgänglig för en energitjänsteleverantör som slutanvändaren utsett (t.ex. ett energitjänsteföretag eller en energisammanslutning). o Alla slutanvändare ska erbjudas möjligheten att välja elektronisk faktureringsinformation och e-faktura. o På fakturan eller i faktureringsinformationen om energianvändningen ska den minimiinformation som anges i bilaga VII (punkt 1.2) tillhandahållas i tydliga och begripliga termer. Denna minimiinformation ska omfatta följande: i. Gällande faktiska priser och faktisk energianvändning. ii. Jämförelser mellan slutanvändarens aktuella energianvändning med användningen under föregående faktureringsintervaller (åtminstone för samma period under föregående år), helst i grafisk form. iii. Kontaktuppgifter för organisationer från vilka slutanvändarna kan erhålla mer information (t.ex. om energisparande teknik, jämförbara iv. slutanvändarprofiler etc.). När det är möjligt och till nytta, jämförelser med en genomsnittlig, normaliserad användare eller referensanvändare inom samma användarkategori. o När slutanvändare begär det ska de utan dröjsmål och i ett format som möjliggör jämförelser på likvärdig grund få tillgång information om och uppskattningar av energikostnader. 4. I artikel 11 klargörs att medlemsstaterna ska se till att slutanvändarna erhåller fakturor och faktureringsinformation kostnadsfritt och att de ska ha tillgång till uppgifter om sin användning kostnadsfritt och på ett lämpligt sätt. Ett undantag medges beträffande värme och kyla i flerfamiljshus med fjärrvärmeförsörjning eller en annan gemensam källa till värme/kyla i fall där mätning, fördelning och redovisning av faktisk individuell användning anförtrotts en tredje part såsom en tjänsteleverantör eller en lokal energileverantör. I detta fall får kostnaderna överföras på slutanvändarna förutsatt att dessa kostnader är rimliga. 5. Syftet med denna kommentar är att ge medlemsstaterna vägledning om tillämpningen av artiklarna 9 11 i energieffektivitetsdirektivet. Genom kommentaren klarläggs kommissionens synpunkter, utan att detta ändrar direktivets rättsliga verkan eller påverkar domstolens bindande tolkning av artiklarna

6 B. RÄTTSLIG OCH POLITISK BAKGRUND 6. Bestämmelserna i energieffektivitetsdirektivet om mät- och faktureringsinformation har delvis hämtats från tidigare direktiv. Enligt direktiv 2006/32/EG om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster 5 (som upphävs genom energieffektivitetsdirektivet) skulle medlemsstaterna se till att slutanvändarna tillhandahölls konkurrenskraftigt prissatta individuella mätare som korrekt visade slutanvändarens faktiska energiförbrukning och gav information om faktisk användningstid. I de flesta fall var detta krav föremål för villkoret att det skulle vara tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och proportionerligt i förhållande till de möjliga energibesparingarna. När en inkoppling görs i en ny byggnad eller när en byggnad är föremål för en större renovering enligt direktiv 2002/91/EG 6 ska emellertid sådana individuella mätare alltid tillhandahållas. Enligt direktiv 2006/32/EG krävdes det även att fakturering grundad på den faktiska förbrukningen skulle ske så ofta att kunderna kunde styra sin egen energiförbrukning. Dessa bestämmelser har i princip överförts till energieffektivitetsdirektivet och ytterligare förtydliganden har tillhandahållits. 7. Enligt direktiven om den inre marknaden för elektricitet och gas (direktiven 2009/72/EG och 2009/73/EG) ska medlemsstaterna säkerställa införandet av system med smarta mätare till stöd för konsumenternas aktiva deltagande på marknaderna för gas- och elförsörjning. Vad gäller elektricitet, där en ekonomisk bedömning av kostnaderna och nyttan på lång sikt har gjorts, måste minst 80 % av de konsumenter för vilka bedömningen utfallit positivt utrustas med system med smarta mätare för elektricitet senast Där ingen ekonomisk bedömning av kostnaderna och nyttan på lång sikt har gjorts måste minst 80 % av alla konsumenter utrustas med system med smarta mätare senast 2020 (bilaga I.2 till elektricitetsdirektivet). Vad gäller naturgas har ingen tidsfrist angetts, men en tidplan som är föremål för en bedömning av kostnaderna och nyttan på lång sikt (bilaga I.2 till gasdirektivet) behöver tas fram. I dessa direktiv fastställs det dessutom tydligt att slutanvändarna ska få ordentlig information om den faktiska el-/gasanvändningen och om kostnaderna tillräckligt ofta för att de ska kunna styra sin egen användning. Själva energieffektivitetsdirektivet kräver inte att man inför smarta mätare, eftersom detta krav redan ingår i direktiven 2009/72/EG och 2009/73/EG. Emellertid innebär energieffektivitetsdirektivet, mot bakgrund av det pågående eller planerade införandet av smarta mätare i många medlemsstater, förtydliganden vad gäller säkerställandet av att relevant information från mätning och fakturering tillhandahålls slutanvändare som använder smarta mätare. C. SKYLDIGHETENS OMFATTNING 8. Genom artiklarna 9 11 i energieffektivitetsdirektivet utvidgas omfattningen för och förtydligas de väsentliga bestämmelserna i direktiv 2006/32/EG om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster. De bestämmelser i energieffektivitetsdirektivet som är identiska med bestämmelserna i artikel 13 i direktiv 2006/32/EG kommer att behandlas i denna kommentar uteslutande när de påverkar genomförandet av de nya bestämmelserna. 5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG (EUT L 114, , s. 64). 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda (EGT L 1, , s. 65). 5

7 9. I artikel 2.23 ges en definition av slutanvändare som en fysisk eller juridisk person som köper energi för egen slutanvändning. Med avseende på de skyldigheter som fastställs i artikel 9.1 och 9.3 samt artikel 11.2 avseende bestämmelserna om mätning och fakturering av individuell användning av värme/kyla eller varmvatten för hushållsbruk är det i fall där värme och kyla eller varmvatten för hushållsbruk köps gemensamt av eller på uppdrag av en sammanslutning av slutanvändare (t.ex. en grupp av hushåll som ansvarar för energianvändningen i var och en av de enskilda lägenheterna i ett flerfamiljshus) de enskilda hushållen som är slutanvändare, även om det ofta är bostadsrättsföreningar som köper energin. Därför ska definitionen av slutanvändare tolkas som att den omfattar såväl dessa slutanvändare som den enhet som köper värme/kyla/varmvatten på uppdrag av slutanvändarna (t.ex. en bostadsrättsförening). D. SKYLDIGHET ATT TILLHANDAHÅLLA MÄTARE OCH MÄTUPPGIFTER 10. Bestämmelserna i artikel 9.1, enligt vilka medlemsstaterna, med hänsyn till teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet, ska se till att slutanvändarna tillhandahålls konkurrenskraftigt prissatta individuella mätare som korrekt visar slutanvändarens faktiska energianvändning och ger information om faktisk användningstid, infördes genom artikel 13 i direktiv 2006/32/EG. I energieffektivitetsdirektivet fortsätter denna skyldighet att gälla samtidigt som den även utvidgas till slutanvändare som bor i flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden med ett gemensamt centralt system för värme/kyla/varmvatten för en sådan byggnad, som ska ha utrustats med sådana mätare senast den 31 december 2016 (artikel 9.3). 11. Det bör framhållas att det enligt artikel 9 inte krävs att system för smarta mätare i enlighet med vad som anges i direktiven 2009/72/EG och 2009/73/EG införs. Emellertid förtydligas vissa frågor, närmare bestämt att flera skyldigheter enligt i synnerhet artikel 9.2 gäller om medlemsstater inför smarta mätare. 12. Kravet i artikel 9.1 och artikel 10.3 på att i flerfamiljshus eller byggnader med flera användningsområden tillhandahålla individuella varmvattenmätare avser situationer där slutanvändaren köper varmvatten för hushållsbruk antingen från en gemensam panna eller från en källa utanför byggnaden (t.ex. fjärrvärme). Om varmvattnet för hushållsbruk i exempelvis ett flerfamiljshus framställs i en gemensam gaspanna ska det finnas en gemensam gasmätare för denna panna, men de individuella användarna av varmvatten för hushållsbruk ska dessutom ha tillhandahållits varmvattenmätare till ett konkurrensmässigt pris i varje lägenhet, i den mån det är tekniskt möjligt och kostnadseffektivt. 13. I enlighet med artikel 9.2 a ska slutanvändarna tillhandahållas information om den faktiska användningstiden från systemet för smart mätning av el eller naturgas. Emellertid ska enligt artikel 9.1, i den mån det är tekniskt genomförbart och kostnadseffektivt, alla individuella mätare oavsett om de är smarta eller inte ha denna basfunktion. Användningen av termen system för smarta mätare i stället för bara smarta mätare i artikel 9.2 a innebär att medlemsstaterna har en valmöjlighet vad gäller det sätt 7 på vilket 7 Genom artikel 42 i kommissionens rekommendation av den 9 mars 2012 om förberedelser för uppsättning av smarta mätsystem (2012/148/EU) uppmanas medlemsstaterna att se till att slutanvändare som använder system för smarta mätare utrustas med ett standardiserat gränssnitt som ger konsumenten tillgång till synliga enskilda förbrukningsuppgifter. 6

8 sådan mätinformation ska tillhandahållas slutanvändarna. Exempelvis kan medlemsstaterna kräva att sådan mätinformation ska tillhandahållas via en visningsenhet i hemmet som samlar in uppgifter från den smarta mätaren. 14. Artikel 9.2 a ersätter inte kraven i mätinstrumentdirektivet (2004/22/EG) 8, enligt vilket det krävs att en inbyggd, grundläggande visare till mätaren ska finnas tillgänglig i samtliga fall 9. Detta är viktigt eftersom sådana visare skulle ligga till grund för beräkningen av den betalning som kom att debiteras slutanvändaren, dvs. om den smarta mätarens fjärravläsningsfunktion inte fungerade. 15. Vad gäller den skyldighet som fastställs i artikel 9 2 a, enligt vilken det åligger medlemsstaterna att se till att fullständig hänsyn tas till energieffektivitetsmålen och fördelarna för slutanvändarna när mätarnas minimifunktioner och marknadsaktörernas skyldigheter fastställs, kan medlemsstaterna beakta kommissionens rekommendation om förberedelser för uppsättning av smarta mätsystem 10. I varje fall får de enskilda medlemsstaterna besluta om vilka energieffektivitetsmål och vilka fördelar för slutanvändarna som ska beaktas när skyldigheter utfärdas för marknadsaktörerna och minimifunktioner fastställs för smarta mätare. 16. Vad gäller kravet på att medlemsstaterna ska se till att de smarta mätarna är säkra och dataöverföringen är säker och att slutanvändarnas integritet respekteras i överensstämmelse med relevant unionslagstiftning om uppgifts- och integritetsskydd har detaljerade råd redan tillhandahållits genom kommissionens rekommendation 2012/148/EU av den 9 mars I allmänhet är medlemsstaterna, i enlighet med vad som anges i direktivet om skydd av personuppgifter (95/46/EG) 11, ansvariga för att säkerställa privatlivets helgd i realtid liksom vad gäller historisk information vid insamling, lagring, behandling och förmedling av uppgifter från mätning av slutanvändares individuella energianvändning. Enligt artikel 9.2 c ska medlemsstaterna se till att mätaroperatörer, där smarta elmätare används, på begäran av slutanvändaren tillhandahåller en mätare som kan redovisa den el som tillförs nätet från slutanvändarens lokaler. Avseende artikel 9.1 ska medlemsstaterna se till att sådana mätare är konkurrenskraftigt prissatta, för att undvika att det i annat fall uppstår ett hinder för utvecklingen av en distribuerad produktion. 17. I enlighet med artikel 9.2 d ska, om slutanvändarna begär det, mätuppgifter avseende deras inmatningar och uttag av el göras tillgängliga för dem eller för en tredje part som 8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/22/EG av den 31 mars 2004 om mätinstrument (EUT L 135, , s. 1 80). 9 I enlighet med artikel 10.5 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/22/EG om mätinstrument (EUT L 135, , s. 1) gäller följande: Oavsett om ett mätinstrument som är avsett för förbrukningsmätning kan avläsas på avstånd ska det ändå vara försett med en metrologiskt kontrollerad mätvärdesvisare som är tillgänglig för konsumenten utan att använda verktyg. Det värde som avläses på denna visare utgör det mätresultat som ska ligga till grund för avgiftsdebiteringen. 10 Kommissionens rekommendation 2012/148/EU av den 9 mars 2012 om förberedelser för uppsättning av smarta mätsystem. 11 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, , s. 31). 7

9 agerar å deras vägnar (t.ex. ett energitjänsteföretag eller en energisammanslutning) i ett lättbegripligt format som de kan använda för att jämföra avtal på likartade grunder. Detta krav gäller endast situationer där, och i den utsträckning som, medlemsstater inför system för smarta elmätare. Det kommer att åligga medlemsstaterna att i lagen fastställa eller på annat sätt se till att slutanvändaren har rätt att bestämma huruvida och till vem mätuppgifterna om den individuella användningen ska tillgängliggöras. För det andra föreskrivs i denna bestämmelse att medlemsstaterna ska se till att samma mätuppgifter som finns tillängliga för slutanvändaren ska göras tillgängliga för tredje parter på slutanvändarens begäran. Denna information skulle göra det möjligt för en energitjänsteleverantör (t.ex. en energisammanslutning eller ett energitjänsteföretag) att tillhandahålla slutanvändaren en mer korrekt tjänst. 18. Enligt artikel 9.2 e ska medlemsstaterna se till att slutanvändarna i samband med installationen av smarta el- eller gasmätare får lämplig rådgivning och information, i synnerhet om den fulla potentialen i fråga om mätaravläsning och övervakning av den egna energianvändningen. Artikel 9.2 e kan exempelvis införlivas genom 1) fastställande av de nationella miniminivåer/den mängd information som ska tillhandahållas slutanvändarna t.ex. av de installatörer som besöker slutanvändare för att installera smarta mätare och/eller 2) genom säkerställande av relevanta utbildningsprogram för installatörer. Detta krav är ett tillägg till kraven i artikel 12, enligt vilka medlemsstaterna ska vidta en eller flera åtgärder för att främja energieffektivitet bland små slutanvändare, vilket kan omfatta bredare kampanjer som åtföljer uppsättningen av smarta mätare. 19. Enligt artikel 9.3 krävs ett förtydligande avseende mätningen av användningen av värme, kyla och varmvatten för hushållsbruk i ett flerfamiljshus och i byggnader med flera användningsområden som försörjs med värme/kyla eller varmvatten från ett nät för fjärrvärme/fjärrkyla, en central källa som försörjer flera byggnader, eller en gemensam central värme-/kylkälla för en enda byggnad. 20. Vad gäller flerfamiljshus eller byggnader med flera användningsområden som försörjs med värme eller kyla eller varmvatten från externa källor ska medlemsstaterna se till att en mätare installeras vid värmeväxlaren eller leveranspunkten till byggnaden. Sådana mätare ska ha installerats senast den 5 juni Inga undantag medges. 21. I energieffektivitetsdirektivet ges ingen definition av flerfamiljshus eller byggnad med flera användningsområden. Med flerfamiljshus avses en byggnad med minst två lägenheter. Med en byggnad med flera användningsområden avses en byggnad som hyser minst två enheter som delar upp räkningen för den energi som köpts mellan sig. 22. Vad gäller individuella värmemätare i flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden inom tillämpningsområdet för artikel 9.3 ska medlemsstaterna se till att individuella mätare för varje lägenhet eller enhet i ett sådant hus eller en sådan byggnad har installerats senast den 31 december 2016, förutsatt att det är tekniskt genomförbart och kostnadseffektivt. 8

10 Om installationen av individuella värmemätare inte är tekniskt genomförbar eller kostnadseffektiv ska korrekta värmefördelningsmätare installeras för varje radiator, såvida det inte kan visas av medlemsstaten att detta inte skulle vara kostnadseffektivt. 23. Vid tolkning av begreppet tekniskt genomförbart ska medlemsstaterna beakta den förklaring av det likvärdiga begreppet tekniskt möjligt som anges i skäl 29. I enlighet med denna förklaring kan man utgå från att individuell mätning av värmeanvändningen i flerfamiljshus är tekniskt möjlig då installationen av individuella mätare inte skulle kräva något byte av de befintliga inomhusledningarna för varmvatten i byggnaden. Däremot är det mindre sannolikt att användningen av individuella värmemätare skulle vara tekniskt genomförbar eller kostnadseffektiv i byggnader där det varmvatten som används för uppvärmning leds in i och ut ur lägenheterna på flera olika ställen. I sådana byggnader kan mätningarna av den individuella värmeanvändningen genomföras med hjälp av individuella värmefördelningsmätare. 24. Vid tolkning av begreppet kostnadseffektivitet kan medlemsstaterna jämföra kostnaderna för installation och underhåll av mätarna/värmefördelningsmätarna med fördelarna för slutanvändaren och andra parter (ägaren/användaren av byggnaden och de enskilda lägenheterna, energileverantören etc.). Denna beräkning kan till exempel utgå från den metod som tillhandahålls genom den europeiska standarden EN (Byggnaders energiprestanda ekonomisk utvärdering förfarande för energisystem i byggnader). Vid bedömning av fördelarna med att installera individuella värmemätare/värmefördelningsmätare ska medlemsstaterna beakta olika fördelar, inbegripet slutanvändarnas energibesparingar, som kan uppnås genom beteendeförändringar med ursprung i mätuppgifterna och den faktureringsinformation som utgår från den uppmätta värmeanvändningen. Enligt flera studier kan man anta att de besparingar som en beteendeförändring kan ge upphov till efter införandet av individuell mätning och fakturering på grundval av faktisk värmeanvändning ofta uppnår 30 % jämfört med system utan individuell mätning och med fakturering baserad på schablonavgifter (t.ex. per m 2 ) 12, Då medlemsstaterna kan hänvisa till teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet för att göra undantag från de skyldigheter som anges i artikel 9 åligger det medlemsstaterna att, med beaktande av de två ovanstående punkterna, underrätta kommissionen om de tekniska villkor och ekonomiska tröskelvärden eller andra kriterier enligt vilka de motiverar varför det inte skulle vara tekniskt genomförbart eller kostnadseffektivt att fullgöra skyldigheterna. I fråga om flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden enligt artikel 9.3 i vilka det inte skulle vara tekniskt genomförbart eller kostnadseffektivt att installera individuella värmemätare, men där slutanvändarna redan har värmefördelningsmätare, ska medlemsstaterna senast den 31 december 2016 ha sett till att individuella mätare har installerats. Emellertid kan man utgå från att förekomsten av värmefördelningsmätare är en faktor som i normala fall skulle påverka kostnadsnyttoberäkningen för användningen av individuella värmemätare. 12 Gullev, L. & Poulsen, M., The installation of meters leads to permanent changes in consumer behaviour. News from DBDH. Journal 3/2006 s Clemens Felsmann, Juliane Schmidt, Technische Universität Dresden, januari 2013, Auswirkungen der verbrauchsabhängigen Abrechnung in Abhängigkeit von der energetischen Gebäudequalität. 9

11 26. I fall där individuella värmefördelningsmätare måste installeras för varje radiator i överensstämmelse med målet i artikel 9.3 skulle denna skyldighet uteslutande avse radiatorer inuti lägenheter eller enheter i flerfamiljshus eller byggnader med flera användningsområden, och inte radiatorer i byggnadens gemensamma utrymmen. I enlighet med artikel 9.1 b ska individuella mätare för mätning av användningen av värme, kyla eller varmvatten för hushållsbruk alltid installeras i nya flerfamiljshus eller byggnader med flera användningsområden som försörjs genom fjärrvärme/fjärrkyla, och i byggnader som är föremål för större renoveringar enligt direktiv 2010/31/EU. Installation av värmefördelningsmätare eller alternativa mätmetoder utgör inte något alternativ i dessa fall. 27. Genom artikel 9.1 b införs ett ovillkorligt krav på tillhandahållande av individuella mätare (inte värmefördelningsmätare) i fall där en ny inkoppling görs i en ny byggnad eller där en byggnad är föremål för en större renovering enligt direktiv 2010/31/EU. Om ovannämnda situation uppstår i samband med användning av kyla eller värme begränsas skyldigheten till fall där slutanvändarna försörjs/enligt planerna kommer att försörjas genom fjärrvärme eller fjärrkyla. Detta ska i sig betraktas som ett undantag från den allmänna ramen avseende skyldigheten att tillhandahålla individuella värmemätare i flerfamiljshus enligt artikel 9.3 andra stycket. Detta innebär att bestämmelserna i artikel 9.3 om vad som är tekniskt möjligt och kostnadseffektivt inte kommer att gälla flerfamiljshus som försörjs genom fjärrvärme om dessa är nya byggnader eller om dessa byggnader är föremål för en större renovering. E. SKYLDIGHET ATT SÄKERSTÄLLA TILLHANDAHÅLLANDET AV FAKTURERINGSINFORMATION Skillnaden mellan fakturor och faktureringsinformation 28. Genom artikel 10.3 d införs en åtskillnad mellan fakturor (från vilka det belopp som ska betalas ska framgå) och faktureringsinformation (som inte, men som i normala fall annars innehåller samma information). Specifika regler avseende faktureringsinformation 29. Enligt artikel 10.1 ska medlemsstaterna senast den 31 december 2014 säkerställa att faktureringsinformationen är korrekt och att den baseras på faktisk användning, i enlighet med punkt 1.1 i bilaga VII. Följaktligen ska faktureringsinformation göras tillgänglig åtminstone kvartalsvis på begäran eller då användare har valt e-faktura, i annat fall två gånger per år. Enligt artikel 10.1 behöver inte dessa minimikrav följas i fall där det inte är tekniskt möjligt och ekonomsikt försvarbart. 30. Därför ska de minimifrekvenser som anges i punkt 1.1 i bilaga VII alltid följas, såvida det inte är tekniskt ogenomförbart eller ekonomiskt oförsvarbart vilket medlemsstaterna i så fall måste förklara när de anmäler sitt införlivande av artikel 10 till kommissionen. 31. I enlighet med artikel 10.1 framgår det av den sista meningen i punkt 1.1 i bilaga VII att gas som används uteslutande för matlagning, då det inte finns tillgång till smarta mätare, 10

12 kan undantas från kraven om frekvent faktureringsinformation till slutanvändarna. Om en medlemsstat beslutar sig för att tillämpa denna klausul måste den förklara för slutanvändarna i vilken utsträckning undantaget tillämpas och vilka rättigheter slutanvändaren har beträffande frekvent faktureringsinformation om användningen av gas för matlagning. Ett exempel kan vara att fastställa en gräns för maximal användning per år avseende gas för matlagning, enligt vilken faktureringsinformation baserad på faktisk användning inte skulle krävas. 32. Enligt artikel 10.1 ska faktureringsinformation tillhandahållas enligt den frekvens som anges i bilaga VII punkt 1.1 till energieffektivitetsdirektivet, oberoende av den ickesmarta mätarens typ och faktureringssystemet. Detta innebär att faktureringsinformationen baserad på faktisk användning också (där det är tekniskt möjligt och ekonomiskt försvarbart) ska tillhandahållas i enlighet med artikel 10.1 första och andra stycket, i de fall där slutanvändarna använder icke-smarta mätare för förhandsbetalning. 33. Då det är tekniskt möjligt och kostnadseffektivt ska, i flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden, faktureringsinformation om individuell användning av värme och varmvatten tillhandahållas minst två gånger per år eller kvartalsvis om slutanvändarna begär det. I energieffektivitetsdirektivet fastställs inga särskilda regler avseende fattandet av gemensamma beslut, t.ex. om att ansluta sig till e-fakturering. Normalt sett kommer nationella förfaranden för beslutsfattande i sådana byggnader att gälla. 34. Där mätare med fjärravläsningsfunktion inte finns tillgängliga kan skyldigheten att tillhandahålla frekvent faktureringsinformation fortfarande genomföras på olika sätt, inbegripet genom att kräva att energileverantörer ska erbjuda slutanvändarna system med självavläsning eller avläsning baserad på uppgiftsinsamling från manuella mätaravläsare om detta är kostnadseffektivt. 35. Den avgörande förutsättningen för den skyldighet avseende tillhandahållande av korrekt faktureringsinformation baserad på faktisk användning som fastställs i artikel 10.1 utgörs av tillgången till utrustning för individuell mätning (mätare eller värmefördelningsmätare). Emellertid krävs det enligt artikel 9.3 att individuella mätare/värmefördelningsmätare för mätning av individuell användning av värme eller kyla eller varmvatten för hushållsbruk ska ha installerats i flerfamiljshus senast den 31 december Vad gäller tillhandahållandet av värme/kyla och varmvatten för hushållsbruk i flerfamiljshus eller byggnader med flera användningsområden som levereras från en gemensam källa (undantaget fjärrvärme/fjärrkyla) anges mer utförliga villkor i artikel 9.3 än i artikel 9.1 första stycket (en speciallag har företräde framför en allmän lag). Beträffande sådana byggnader måste följaktligen fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla korrekt faktureringsinformation baserad på faktisk förbrukning i överensstämmelse med artikel 10.1 inte äga rum innan artikel 9.3 har genomförts, dvs. senast den 31 december Emellertid gäller inte tidsfristen den 31 december 2016 för skyldigheten att tillhandahålla individuella mätare i flerfamiljshus som försörjs med fjärrvärme/fjärrkyla enligt de villkor som anges i artikel 13.1 i direktiv 2006/32/EG. Tidsfristen för införlivande av denna bestämmelse var och förblir den 17 maj

13 36. Bestämmelserna i artikel 10.1 berör särskilt en situation där slutanvändarna varken har smarta el- eller gasmätare. Minimifrekvensen för den korrekta bindande information som baseras på faktisk användning och som anges i punkt 1.1 i bilaga VII till energieffektivitetsdirektivet gäller inte i sig själv i situationer där slutanvändarna har sådana smarta el- eller gasmätare. 37. Där ett system för smarta mätare finns tillgängligt för slutanvändarna ska bestämmelserna i det tredje lagstiftningspaketet för EU:s inre marknad för gas och elektricitet 14 fortsätta att gälla. I enlighet med det tolkningsmeddelande som kommissionen offentliggjorde den 22 januari 2010 ska faktureringsinformation baserad på faktisk användning tillhandahållas månatligen i de fall smarta mätare finns tillgängliga för slutanvändarna I samband med artikel 10.1 kan kostnadseffektivitetskriteriet avseende tillhandahållande av korrekt faktureringsinformation baserad på faktisk användning i enlighet med den minimifrekvens som anges i punkt 1.1 i bilaga VII till energieffektivitetsdirektivet huvudsakligen vara relevant när det gäller fastställandet av huruvida kostnaden för att sända manuella mätaravläsare är ekonomiskt försvarbar. Om medlemsstaterna i särskilda fall fastställer att tillhandahållandet av frekvent faktureringsinformation baserad på faktisk användning inte är kostnadseffektivt ska detta förklaras och meddelas till slutanvändarna och dem som ansvarar för den individuella faktureringen senast den 31 december I enlighet med artikel 10.2 ska medlemsstaterna, där smart mätning av el eller gas bedrivs, säkerställa att slutanvändarna tillhandahålls kompletterande information om sin egen användning. Skyldigheten ska fullgöras senast den 5 juni 2014 och från och med detta datum tillämpas för alla smarta mätare som installerats före detta datum och som fortfarande är i drift. 40. Kompletterande information om samlade uppgifter motsvarande de intervaller för vilka frekvent faktureringsinformation har tagits fram är avsedd att omfatta information om användningen (t.ex. för en viss månad om faktureringsinformationen tillhandahålls månadsvis) och de tillhörande kostnader som det åligger slutanvändaren att betala. Medlemsstaterna kan kräva att sådan information tillhandahålls slutanvändarna via pappersfaktura/e-faktura eller på eventuella andra sätt (t.ex. genom separata månadsrapporter som skickas till slutanvändarna per brev eller via e-post från energileverantören eller ett energitjänsteföretag som handlar på uppdrag av energileverantören eller via en säker webbplats). 41. I enlighet med artikel 10.2 b ska medlemsstaterna, där smarta elmätare/gasmätare har installerats, se till att utförlig kompletterande information uppdelad utifrån användningstiden för vilken dag, vecka, månad eller vilket år som helst tillhandahålls slutanvändarna via internet eller mätarens gränssnitt. Enligt bestämmelsen ska informationen endast tillhandahållas på detta sätt. 42. Oberoende av om smarta mätare har installerats eller inte ska medlemsstaterna vad gäller användningen av el, naturgas, värme, kyla och varmvatten för hushållsbruk från och med den 5 juni 2014 kräva att information om historisk användning (i enlighet med vad som anges i artikel 10.2) tillhandahålls slutanvändaren eller en energitjänstleverantör som 14 Direktiv 2009/72/EG och direktiv 2009/73/EG markets.pdf. 12

14 utsetts av slutanvändaren, i den mån sådan information finns tillgänglig. Skyldigheten skulle i normala fall överföras till energileverantörerna och andra eventuella organisationer som samlar in och lagrar uppgifter om slutanvändarnas individuella användning. 43. Enligt artikel 10.3 e ska medlemsstaterna fastställa ett krav på att information om energikostnader och uppskattade energikostnader ska tillhandahållas på begäran för att slutanvändarna ska kunna jämföra avtal på en likvärdig grund. I samband med detta måste medlemsstaterna definiera vad som avses med snabbt och på ett lättbegripligt sätt. Gemensamma regler för faktureringsinformation och faktiska fakturor 44. I enlighet med artikel 10.1 andra stycket ska slutanvändare som inte har smarta mätare, utan för vilka frekvent fakturering och faktureringsinformation baserad på faktisk användning möjliggörs genom ett system där slutanvändaren själv läser av sin mätare regelbundet, tillhandahållas faktureringsinformation baserad på uppskattad användning eller schablonavgifter endast i situationer där slutanvändaren, för ett visst faktureringsinformationsintervall, av någon anledning inte har tillhandahållit en mätaravläsning. 45. Villkoret avseende teknisk genomförbarhet i fråga om tillhandahållandet av korrekta fakturor och korrekt faktureringsinformation baserad på faktisk användning har en nära koppling till tillgången till korrekta mätare som uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/22/EG om mätinstrument, eller till korrekta värmefördelningsmätare som uppfyller relevanta europeiska standarder I enlighet med artikel 10.3 b ska medlemsstaterna se till att samtliga slutanvändare senast den 5 juni 2014 erbjuds möjligheten att välja elektronisk faktureringsinformation och e-faktura beträffande alla typer av användning som omfattas av artiklarna 9 11, oavsett om de har tillgång till smarta mätare eller inte. Särskilda regler för själva fakturorna 47. I enlighet med punkt 1.1 i bilaga VII till energieffektivitetsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att individuella fakturor baserade på faktisk användning tillhandahålls minst en gång per år, i de fall det finns tillgång till individuella mätare. Den allmänna tidsfristen för införlivande gäller (den 5 juni 2014). Om det system med självavläsning som beskrivs i artikel 10.1 andra stycket tillämpas får fakturor baserade på uppskattad användning bara utfärdas om slutanvändaren inte har tillhandahållit mätaravläsningen. 48. Enligt artikel 10.3 d får medlemsstaterna på slutanvändarens begäran föreskriva att informationen i fakturan inte ska utgöra en betalningsbegäran. I sådana fall ska 16 Standard EN 834 avseende värmefördelningsmätare för fastställande av förbrukningen hos radiatorer avsedda att värma upp utrymmen apparater med elektrisk energiförsörjning. Standard EN 835 avseende värmefördelningsmätare för fastställande av förbrukningen hos radiatorer avsedda att värma upp utrymmen apparater utan elektrisk energiförsörjning som verkar enligt avdunstningsprincipen. 13

15 medlemsstaterna se till att energileverantörerna erbjuder flexibla förfaranden för faktiska betalningar Även om det inte anges direkt i energieffektivitetsdirektivet rekommenderas medlemsstaterna att beträffande faktiska fakturor se till att information om betalningsbegäran och information om möjliga flexibla betalningsförfaranden inbegrips i eller tillhandahålls tillsammans med den faktiska fakturan (artikel 10.3 d). Detta kommer att göra det lättare för slutanvändarna att skilja på fakturan och faktureringsinformationen. F. SKYLDIGHET ATT SÄKERSTÄLLA KOSTNADSFRITT TILLHANDAHÅLLANDE AV MÄTAR- OCH FAKTURERINGSINFORMATION 50. Enligt artikel 11.1 ska medlemsstaterna se till att slutanvändarna erhåller alla uppgifter om sin användning samt fakturor och faktureringsinformation utan kostnad. 51. Följaktligen måste energileverantörerna eller andra organisationer själva stå för kostnaderna för att framställa och leverera fakturor och faktureringsinformation till slutanvändarna. 52. Detta utesluter inte att energiföretag ger slutanvändare en rabatt eller en bonus för att de väljer e-faktura och elektronisk faktureringsinformation. 53. Enligt artikel 11.2 ska medlemsstaterna se till att fördelningen av kostnaderna för faktureringsinformation om den individuella användningen av värme och kyla i flerfamiljshus och byggnader för flera användningsområden görs utan vinstsyfte. I detta fall kan kostnader som uppkommer genom att uppgiften överlåts åt en tredje part överföras till de slutanvändare som nyttjar sådana byggnader, förutsatt att kostnaderna är rimliga. I sådana situationer måste den faktureringsinformation som utfärdas av exempelvis ett fjärrvärmeföretag till ägaren av ett flerfamiljshus tillhandahållas kostnadsfritt. Vad gäller fakturering och faktureringsinformation får emellertid de kostnader som hör ihop med anlitandet av en tjänst som rör korrekt mätning, fördelning och redovisning av individuell användning för olika lägenheter eller enheter i en sådan byggnad (delfakturering) överföras till de slutanvändare som nyttjar dessa lägenheter/enheter. 54. Fastställandet av villkoren för när de kostnader som anges i artikel 11.2 är rimliga åligger medlemsstaterna. 55. I artikel 11.2 omfattar uttrycket värme och kyla framför allt i fråga om byggnader med en gemensam värme- eller varmvattenkälla också varmvatten för hushållsbruk, då värme utgör en förutsättning för varmvattenberedning. 17 Vad gäller el och naturgas infördes skyldigheten att se till att slutanvändaren erbjuds en rad olika betalningssätt redan genom bilaga 1.1 d till direktiv 2009/72/EG och bilaga 1.1 d till direktiv 2009/73/EG. Genom energieffektivitetsdirektivet utvidgas denna regel till värme/kyla och varmvatten för hushållsbruk från anläggningar för fjärrvärme/fjärrkyla. 14

16 G. SKYLDIGHET ATT VERKSTÄLLA GENOMFÖRANDET AV ARTIKLARNA I enlighet med artikel 13 ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner i händelse av överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med artiklarna Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa genomförs. 15