Huvudsakligt innehåll

Transkript

1 LAGFÖRSLAG nr x/200x-200x Datum 200X-XX-XX Till Ålands lagting Lagstiftning om klienters och patienters självbestämmanderätt och begränsningar av den inom social- och hälsovården Huvudsakligt innehåll Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tilllämpning på Åland av lagen om stärkt självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter och om villkor för begränsningsåtgärder. Genom landskapslagen blir bestämmelserna i rikslagen som är att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet tillämpliga på Åland. Syftet med landskapslagstiftningen är att stärka klienternas och patienternas självbestämmanderätt inom social- och hälsovården samt att förebygga användningen av åtgärder inom socialvården eller hälso- och sjukvården som inskränker självbestämmanderätten eller någon annan grundläggande rättighet för en klient eller patient med nedsatt förmåga till självbestämmande. Avsikten är att landskapslagen ska träda i kraft så snart som möjligt. LFxx _150914_remiss.docx

2 2 INNEHÅLL Huvudsakligt innehåll... 1 Allmän motivering Bakgrund Ny lag om klienters och patienters självbestämmanderätt och begränsningar av den inom social- och hälsovården Fördelningen av lagstiftningsbehörigheten Utvärdering av nuläget och landskapsregeringens förslag Oklar lagstiftning Lagstiftningsteknik och förslag Förslagets konsekvenser Ekonomiska konsekvenser Konsekvenser för klienternas och patienternas ställning Konsekvenser för verksamhetsenheterna inom social- och hälsovården Konsekvenser för hälso- och sjukvårdsbyrån Övriga konsekvenser Beredningen av förslaget... 9 Detaljmotivering... 9 Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om stärkt självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter och om villkor för begränsningsåtgärder... 9 Lagtext L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av lagen om stärkt självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter och om villkor för begränsningsåtgärder Bilaga Lag om stärkt självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter och om villkor för begränsningsåtgärder... 16

3 3 Allmän motivering 1. Bakgrund 1.1 Ny lag om klienters och patienters självbestämmanderätt och begränsningar av den inom social- och hälsovården Regeringen överlämnade den 28 augusti 2014 en proposition (RP 108/2014 rd) till riksdagen med förslag till lag om stärkt självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter och om villkor för begränsningsåtgärder, nedan rikslagen och förslag till vissa lagar som har samband med den. Syftet med rikslagen är stärka klienternas och patienternas självbestämmanderätt, förebygga användningen av begränsningsåtgärder inom socialoch hälsovården, garantera nödvändig vård och omsorg i situationer där en klient eller patient inte är kapabel att fatta beslut om sin socialvård eller hälso- och sjukvård, se till att klientens eller patientens självbestämmanderätt eller andra grundläggande rättigheter inskränks i samband med socialoch hälsovård bara när det är nödvändigt och främja säkerheten i samband med social- och hälsovård. Med begränsningsåtgärd avses en sådan åtgärd inom socialvården eller hälso- och sjukvården som inskränker självbestämmanderätten eller någon annan grundläggande rättighet för en klient eller patient med nedsatt förmåga till självbestämmande. I 2 kap. rikslagen regleras vårdgivarens skyldighet att stärka klienters och patienters självbestämmanderätt. Självbestämmanderätten ska stärkas främst genom att varje verksamhet har en allmän plan för att stärka självbestämmanderätten och genom att erbjuda personalen utbildning och handledning i fråga om arbetsmetoder och förfaringssätt för att stärka klienternas och patienternas självbestämmanderätt och undvika begränsningsåtgärder. Om att bedöma och fastställa förmågan till självbestämmande samt individuella planer för självbestämmanderätt regleras i 3 kap. rikslagen. 4 kap. rikslagen innehåller bestämmelser om allmänna principer för tilllämpningen av begränsningsåtgärder. I 5 kap. rikslagen regleras begränsningsåtgärder inom verksamhetsenheter för social- och hälsovården. Det handlar om fasthållande, användning av begränsande anordningar i samband med dagliga rutiner, t.ex. förhindra att en patient förflyttar sig från sängen eller under klient- och patienttransporter, t.ex. begränsa klientens möjlighet att röra sig, kortvarig avskildhet för att lugna klienten eller patienten, förflyttning till en verksamhetsenhet för social- eller hälsovård, omhändertagande av ämnen eller föremål och kroppsvisitation. Begränsningsåtgärder vid social- och hälsovårdsinstitutioner samt boendeserviceenheter med dygnetruntstöd regleras i 6 kap. rikslagen. Det rör sig om bland annat användning av tekniska anordningar, förhindrande av att klienter eller patienter avlägsnar sig, läkemedelsbehandling samt nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd. Om att använda begränsningsåtgärder på sjukhus och socialvårdsinstitutioner med krävande specialtjänster stadgas i 7 kap. rikslagen. Det handlar bland annat om att hålla en klient/patient avskild från andra klienter/patienter i ett rum som kan låsas utifrån, granskning av klienters/patienters egendom och försändelser samt om att begränsa en klientens/patientens kontakter med omvärlden. Rätten att få tillträde till en persons bostad eller någon annan vistelseplats för att utreda vårdbehovet regleras i 8 kap. rikslagen. Bland annat ordningsvakters och väktares möjlighet att biträda personal när de genomför begränsningsåtgärder, utvärdering av användningen av en

4 4 begränsningsåtgärd och dokumentering samt statistikföring av begränsningsåtgärder jämte tillsyn över användningen av begränsningsåtgärder regleras i 9 kap. rikslagen. 10 kap. rikslagen innehåller bestämmelser om sökande av ändring samt om verkställighet och förbud mot eller avbrytande av verkställighet. Slutligen i 11 kap. rikslagen regleras tillämpning av bestämmelser om straffrättsligt tjänsteansvar i vissa förhållanden. Lagen om självbestämmanderätt avses träda i kraft den 1 november I propositionen ingår även bland annat förslag till lag om upphävande av 41 socialvårdslagen samt förslag till lag om ändring av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda Fördelningen av lagstiftningsbehörigheten Enligt punkten självstyrelselagen (1991:71) för landskapet Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om hälso- och sjukvård med de undantag som anges bland annat i och 30 punkterna (administrativa ingrepp i den personliga friheten och behörigheten att vara verksam inom hälso- och sjukvården). Landskapet har behörighet avseende socialvård i enlighet med punkten självstyrelselagen. Nämnda punkten (administrativa ingrepp i den personliga friheten) gäller även inom socialvården. Riket har lagstiftningsbehörighet avseende arbetsrätt, med vissa undantag, och rättskipning, med vissa undantag, samt statistik för rikets behov enligt 27 21, 23 och 38 punkterna självstyrelselagen. I rikslagen ingår ett flertal bestämmelser som kan ingripa i de i grundlagens 2 kap. skyddade grundläggande fri- och rättigheterna på vilka rättsområden lagstiftningsbehörigheten tillkommer riket enligt 27 1 och 2 punkterna i självstyrelselagen. Fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan landskapet och riket innebär att ett flertal bestämmelser i 2 kap. rikslagen om vårdgivarens skyldighet att stärka klienters och patienters självbestämmanderätt omfattas av landskapets behörighet då det handlar om socialvård respektive hälso- och sjukvård, t.ex. 2 kap. 5 2 mom. 1 och 2 punkten anger att den allmänna planen för självbestämmanderätten ska ange vad som görs för att stärka klienternas eller patienternas självbestämmanderätt och för att stödja och upprätthålla förmågan till självbestämmande samt hur social- och hälsovården kan ges i första hand utan begränsningsåtgärder. I 2 kap. 5 2 mom. 4 punkten rikslagen anges att den allmänna planen för självbestämmanderätt ska ange hur klienternas och patienternas säkerhet garanteras när begränsningsåtgärder används. Denna reglering kan anses gälla administrativa ingrepp i den personliga friheten och omfattas således av rikets behörighet. I 2 kap. 5 2 mom. 5 punkten rikslagen stadgas att den allmänna planen för självbestämmanderätt ska ange hur säkerheten för de vård- eller serviceutförande personerna och andra anställda vid verksamhetsenheten garanteras när begränsningsåtgärder används och i andra situationer där de kan utsättas för hot om våld. Denna reglering kan anses gälla arbetsrätt och omfattas således av rikets behörighet. Begränsningsåtgärder som avses i 5-7 kap. rikslagen får användas på vissa villkor när en person konstaterats ha nedsatt förmåga till självbestämmande enligt 16 2 mom. rikslagen. En förutsättning för användningen av begränsningsåtgärder är således att personen konstaterats ha nedsatt förmåga till självbestämmanderätt. Av den anledningen bör bland annat regleringen i 3 kap rikslagen om bedömningen av förmågan till självbestämmande, hur förmågan bedöms och bedömningens innehåll anses omfattas av begreppet administrativa ingrepp i den personliga friheten. Det är möjligt att resonera som så att enbart en bedömning av förmågan till

5 självbestämmanderätt inte kan anses omfattas av begreppet administrativa ingrepp i den personliga friheten men regleringen i 3 kap rikslagen anger grunderna för en bedömning som ska tillämpas för att avgöra om en person kan underkastas begränsningsåtgärder och således bör regleringen anses höra till området administrativa ingrepp i den personliga friheten. Utifrån detta resonemang kan hävdas att bestämmelserna i 2 kap. 5 rikslagen om den allmänna planen för att stärka självbestämmanderätten kan man anse omfattas av administrativa ingrepp i den personliga friheten då planen enligt 3 kap. 10 rikslagen ska läggas till grund vid bedömningen av en klients eller patients förmåga till självbestämmande. Regleringen i 3 kap. rikslagen handlar inte enbart om grunder för administrativa ingrepp i den personliga friheten. Till exempel bestämmelsen i 13 rikslagen anger att en individuell plan för självbestämmanderätt utarbetas för de klienter eller patienter vars förmåga till självbestämmande fastställts vara nedsatt. Regleringen i 13 utgör inte ett lagstöd eller rättsgrund för användandet av begränsningsåtgärder utan målet med den individuella planeringen är att stärka klientens eller patientens självbestämmanderätt och förutse eventuella problemsituationer så att begränsningsåtgärder kan undvikas. Målet är också att begränsningsåtgärder ska tillgripas bara i den omfattning nödvändig social- och hälsovård, den berörda personens egen eller andras hälsa eller säkerhet eller tryggande av ett intresse som nämns särskilt i varje begränsningsbestämmelse ovillkorligen kräver det. Således hör regleringen i nämnda 13 närmast till social-, hälso- och sjukvården, vilka är sakområden som faller under landskapets behörighet. Bestämmelserna om allmänna principer för tillämpning av begränsningsåtgärder i 4 kap. rikslagen hör till rikets behörighet, dock så att bestämmelsen i 16 1 mom. rikslagen om att social- och hälsovård i första hand ska ges i samförstånd med klienten eller patienten bör anses höra till landskapets behörighet då det är fråga om social- och hälsovård. Begränsningsåtgärder i rikslagen i fråga om vilka användning inte får överklagas genom besvär är fasthållande (20 ), användning av begränsande anordningar i samband med dagliga rutiner (21 ), användning av begränsande anordningar under klient- och patienttransporter (22 ), kortvarig avskildhet för att lugna klienten eller patienten (23 ), förflyttning från vistelseorten till en verksamhetsenhet för socialvård eller hälso- eller sjukvård (24 ), kroppsvisitation (26 ), begränsningsåtgärder som gäller den personliga hygienen (31 ), nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd (32 ) och näringsrelaterade begränsningsåtgärder (33 ). Användning av begränsningsåtgärder ska inte heller få överklagas genom besvär i följande fall: omhändertagande av ämnen eller föremål när de återlämnas till klienten eller patienten inom ett dygn efter omhändertagandet (25 ), när en klient eller patient i brådskande fall hindras från att avlägsna sig (28 ), läkemedelsbehandling trots motstånd i samband med jourmottagning eller prehospital akutsjukvård (30 ), användning av begränsande anordningar eller plagg i brådskande fall (34 ) och avskildhet i brådskande fall i ett rum som kan låsas utifrån (35 ). Även om de ovan nämnda åtgärderna inte är överklagbara, närmast har karaktären av faktiska förvaltningsåtgärder och inte föregås av något skriftligt beslut så bör de anses omfattas av begreppet administrativa ingrepp i den personliga friheten och hör således till rikets behörighet då det handlar om utövande av offentlig makt. Resterande överklagbara begränsningsåtgärder i 5-7 kap. rikslagen hör givetvis till rikets behörighet. I 8 kap. rikslagen regleras åtgärder som ingriper i den i grundlagen skyddade hemfriden och på vilket rättsområde lagstiftningsbehörigheten tillkommer riket. I 9 kap. rikslagen regleras biträde vid genomförande, genomgång i efterhand, dokumentering samt statistikföring av begränsningsåtgärder, vilket 5

6 6 bör hänföras till administrativa ingrepp i den personliga friheten samt statistik för rikets behov och på vilka rättsområden lagstiftningsbehörigheten tillkommer riket. I 9 kap. regleras även tillsynen över användningen av begränsningsåtgärder. Förvaltningen i angelägenheter som faller inom rikets lagstiftningsbehörighet ankommer på riksmyndigheterna enligt huvudregeln i 30 självstyrelselagen. I 10 kap. rikslagen regleras sökande av ändring, verkställighet och behandling av besvär, vilket tillhör rättskipningen som enligt punkten självstyrelselagen faller under rikets behörighet. I 46 1 mom. ingår allmänna förvaltningsrättsliga procedurbestämmelser (omprövning) som ska tillämpas på Åland då det är fråga om skötseln av förvaltningsuppgifter som hör till rikets behörighet. 2. Utvärdering av nuläget och landskapsregeringens förslag 2.1. Oklar lagstiftning Som framgår av redogörelsen ovan under 1.2. är förslaget till rikslag av blandad natur. Även om förslaget huvudsakligen innehåller bestämmelser av rikslagstiftningsnatur så ingår i förslaget bestämmelser som är att hänföra till landskapets behörighet. Om inget görs kommer den rättsliga situationen till vissa delar att vara oklar när rikslagen träder i kraft Lagstiftningsteknik och förslag Det är inte alldeles entydigt till vilka delar förslaget till rikslag omfattas av landskapets behörighet. Bestämmelsen i 5 rikslagen t.ex., om den allmänna planen för att stärka självbestämmanderätten, kan man till vissa delar anse omfattas av landskapets behörighet men likväl kan argumenteras att bestämmelsen i sin helhet hör till rikets behörighet då enligt 10 1 mom. rikslagen en klients eller patients förmåga till självbestämmande ska bedömas med beaktande av bland annat den allmänna plan för självbestämmande som avses i 5 rikslagen. Landskapsregeringen finner det mest ändamålsenligt att rikslagen antas såsom blankettlag, med nödvändiga avvikelser. Till den del lagförslaget innehåller bestämmelser som är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet kan de intas i landskapslagstiftningen med stöd av 19 3 mom. självstyrelselagen. Förslaget till lag om upphävande av 41 socialvårdslagen samt förslaget till lag om ändring av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda i propositionen kräver inte några lagstiftningsåtgärder i landskapet då de bägge rikslagarna ska tillämpas enligt landskapslagstiftning sådana de lyder till varje tid, med avvikelser som inte är aktuella i de nämnda förslagen. 3. Förslagets konsekvenser Inledningsvis poängteras att förslagets konsekvenser redogörs för nedan till den del det handlar om landskapets lagstiftnings- eller förvaltningsbehörighet och att konsekvenserna som redovisas i RP 108/2014 rd har beaktats till viss del i tillämpliga delar Ekonomiska konsekvenser Alla vårdgivare (en offentlig eller privat aktör som tillhandahåller socialvård eller hälso- och sjukvård) ska ha en allmän plan för självbestämmanderätt för varje verksamhetsenhet enligt 5 1 mom. rikslagen. Enligt bestämmelsen i 6 rikslagen ska en vårdgivare erbjuda de vård- eller serviceutförande personerna och vid behov även andra introduktion, kompletterande utbildning och handledning i fråga om arbetsmetoder och förfarings-

7 sätt för att stärka klienternas och patienternas självbestämmanderätt och undvika begränsningsåtgärder. Dessa förpliktelser kräver att kommunerna, kommunalförbunden som tillhandahåller socialvård och Ålands hälso- och sjukvård samt privata aktörer som tillhandahåller socialvård eller hälso- och sjukvård har resurser och kompetens att förverkliga förpliktelserna. Förpliktelserna förutsätter utvecklingsinsatser inom i huvudsak ledarskap, arbetsfördelning, arbetsmetoder och rutiner och som inte beräknas ha några betydande ekonomiska konsekvenser. Den allmänna planen kan till övervägande del göras upp på ett samordnat sätt med andra existerande planer såsom t.ex. i en plan för kvalitetsledning och den medför inte någon betydande mängd extra arbete. Även den kompletterande utbildning som avses i 6 rikslagen ingår i utbildningsskyldigheter som redan finns i lagstiftningen, t.ex. 53 socialvårdslagen (FFS 710/1982) och 9 3 mom. landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård. I den utsträckning förslaget innebär merkostnader för kommunerna fördelas dessa mellan landskapet och kommunerna enligt bestämmelserna i landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården. Merkostnaderna för Ålands hälso- och sjukvård bedöms kunna finansieras inom den allmänna ramen och kräver således ingen tilläggsfinansiering. Enligt 1 1 mom. republikens presidents förordning (2010:2) om vissa förvaltningsuppgifter inom hälso- och sjukvården i landskapet Åland ska landskapsregeringen sköta de uppgifter inom hälso- och sjukvården i landskapet Åland som enligt i landskapet gällande rikslagstiftning hör till regionförvaltningsverken. Enligt 2 i nämnda förordning betalas kostnaderna för skötseln av uppgifterna av riket enligt vad social- och hälsovårdsministeriet och landskapsregering avtalar. Enligt rikslagens 44 ska varje vårdgivare årligen sända regionförvaltningsverket statistiska uppgifter om de begränsningsåtgärder som den har använt och verket ska sända uppgifterna vidare till Institutet för hälsa och välfärd. Enligt rikslagens 45 1 mom. ska regionförvaltningsverket särskilt övervaka användningen av begränsningsåtgärder. Av nämnda förordning följer att landskapsregeringen får nya förvaltningsuppgifter inom hälso- och sjukvården då rikslagen träder i kraft. Kostnaderna för de nya uppgifter bör betalas av riket enligt vad social- och hälsovårdsministeriet och landskapsregering avtalar enligt bestämmelserna i 2 i nämnda förordning. Landskapsregeringen överväger att få till stånd en ändring av gällande finansieringsavtal så att de nya förvaltningsuppgifterna kan beaktas i ett nytt avtal om finansieringen av skötseln av vissa förvaltningsuppgifter inom hälso- och sjukvården. När verkställigheten av landskapslagen genomförs kan kommunerna, kommunalförbunden och verksamhetsenheterna inom ÅHS samt landskapsregeringen använda sig av den plan för åtgärder för effektiv verkställighet av rikslagen som Institutet för hälsa och välfärd gjort upp. Planen för genomförandeprogrammet innehåller verktyg för att göra innehållet i rikslagen känt, styra tillämpningen av rikslagen med informationsstyrningsmetoder samt identifiera och dela med sig av god praxis. Som konkreta åtgärder nämns i planen webbsidor till stöd för verkställigheten av rikslagen, en elektronisk handbok för dem som tillämpar rikslagen, utbildning för regionala nyckelpersoner och nätverksutbildare, utvecklande av metoder för bedömning av förmågan till självbestämmande, tillsynsprogram utarbetade av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) och föreskrifter om egenkontroll, utvecklingsprojekt, informationsverksamhet och uppföljning av hur rikslagen genomförs. Åtminstone de centrala dokumenten och den elektroniska handboken avser man publicera på svenska. Utbildningsinsatser på svenska är det tveksamt om det kommer att ordnas då underlaget bedöms som litet. Landskapsregeringen avser följa med för- 7

8 8 verkligandet av planen för verkställighet av rikslagen på Åland. Inom ramen för social- och miljöavdelningens anslag vidtas åtgärder om det finns behov av det för att den nya lagstiftningen ska verkställas på ett tillfredställande sätt i landskapet Konsekvenser för klienternas och patienternas ställning Det finns inte samlat uppgifter om användningen av begränsningsåtgärder inom social- och hälsovården på Åland. Utarbetandet av den allmänna planen och vårdgivares ordnande av utbildning och handledning i fråga om arbetsmetoder och förfaringssätt torde stärka klienternas och patienternas självbestämmanderätt och förebygga användningen av begränsningsåtgärder inom social- och hälsovården, särskilt avseende klienter och patienter som har nedsatt förmåga till självbestämmande. När de faktiska begränsningsåtgärderna igenkännas och alltmer uppmärksamhet fästs vid grunderna för användningen av begränsningsåtgärder, kommer man att kunna minska användningen av åtgärderna Konsekvenser för verksamhetsenheterna inom social- och hälsovården Lagförslaget innebär att sättet att arbeta måste förändras vid de verksamhetsenheter där rutinerna inte uppfyller rikslagens krav. I förslaget betonas klientens och patientens självbestämmanderätt och stärkande av den som utgångspunkt för verksamheten. Inom det praktiska vårdarbetet gäller det att identifiera och avsluta sådana inskränkningar av de grundläggande rättigheterna som för närvarande inte identifierats som begränsningsåtgärder. Förslaget innebär fler krav på ledningen vid verksamhetsenheterna. Förslaget innebär att vårdgivarna måste beakta kraven på stärkt självbestämmanderätt i samband med planeringen av lokaler och då de förses med utrustning. Vid vissa verksamhetsenheter kan man tvingas att förutom att öka personalstyrkan också minska enheternas storlek. Det kan till exempel bli nödvändigt att vårda personer med demenssjukdomar och beteendeproblem i mindre enheter där personaldimensioneringen är större. Även om den allmänna planen som avses i 5 rikslagen och den individuella planen som avses i 13 rikslagen är nya planer så antar landskapsregeringen att de kan utarbetas och revideras i hög grad på ett samordnat sätt med andra planer som görs upp vid verksamhetsenheterna inom social- och hälsovården. På grund av detta beräknas skyldigheten inte utöka det administrativa arbetet i någon betydande grad. Det föreslås att vårdgivarna ska vara skyldiga att erbjuda personalen introduktion, kompletterande utbildning och handledning enligt 6 rikslagen. Bestämmelsen preciserar ur ett självbestämmandeperspektiv den lagstiftning som redan för närvarande gäller bland annat beträffande skyldigheten att tillse att personalen får kompletterande utbildning. Det förutsätts dock att den introduktion, den kompletterande utbildning och den handledning som ordnas för personalen inriktas på helheter som är centrala för verkställigheten av lagförslaget, inbegripet rikslagen till den del det är fråga om rikets behörighet, och senare till att bibehålla kompetensen. Reformen innebär ett bättre rättsskydd för social- och hälsovårdspersonalen genom att den preciserar gränserna för tillåten och förbjuden verksamhet Konsekvenser för hälso- och sjukvårdsbyrån Som nämnts ovan under 3.1. innebär ikraftträdandet av rikslagen och bestämmelserna i förordningen 2010:2 att landskapsregeringen får nya förvaltningsuppgifter inom hälso- och sjukvården. Det är fråga om statistikfö-

9 9 ring av begränsningsåtgärder och tillsyn över användningen av begränsningsåtgärder. Dessutom ska, enligt 45 2 mom. rikslagen, en klagan som gäller användning av begränsningsåtgärder och som riktas till landskapsregeringen behandlas skyndsamt. Vid landskapsregeringens allmänna förvaltning handläggs ärenden som gäller främjande av hälsa och förebyggande av sjukdomar vid hälso- och sjukvårdsbyrån. Landskapsregeringen utgår ifrån att tillsynsprogrammet utarbetat av Valvira, dataprogram, blanketter och annat som framtagits som stöd för statistikföringen och tillsynen kommer att finnas tillgängligt på svenska, vilket är en förutsättning för att hälso- och sjukvårdsbyrån ska kunna sköta sina nya förvaltningsuppgifter. Byrån övervakar för närvarande användandet av begränsningsåtgärder inom hälso- och sjukvården enligt gällande rikslagstiftning på Åland så en viss erfarenhet av tillsyn inom detta område finns. Att klagomål om användningen av begränsningsåtgärder ska behandlas skyndsamt förändrar inte arbetet vid hälso- och sjukvårdsbyrån eftersom dylika klagomål redan idag behandlas skyndsamt. Bestämmelserna om användning av begränsningsåtgärder anger exaktare än för närvarande under vilka förutsättningar begränsningsåtgärderna får genomföras och erbjuder på så vis hälso- och sjukvårdsbyrån ett tydligare stöd än enbart bestämmelserna om de grundläggande rättigheterna samt stöder tillsynen. Vårdgivarnas skyldighet att årligen lämna landskapsregeringen statistiska uppgifter om användningen av begränsningsåtgärder underlättar tillsynen, eftersom hälso- och sjukvårdsbyrån kommer att ha tillgång till uppgifterna på ett mer strukturerat sätt än för närvarande. Den egenkontroll med tillhörande planer för verksamhetsenheterna som avses i 2 kap. rikslagen kommer likaså att underlätta myndighetstillsynen Övriga konsekvenser För lagförslagets konsekvenser för barn och unga samt för jämställdheten mellan könen utreds som bäst av landskapsregeringens socialvårdsbyrå. Lagförslaget har inte några kända konsekvenser för miljön. 4. Beredningen av förslaget Landskapsregeringen har upphandlat juridiska tjänster för lagberedning av förslaget. Lagförslaget har varit på remiss till Detaljmotivering Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om stärkt självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter och om villkor för begränsningsåtgärder 1 Tillämpningsområde. I paragrafens 1 mom. anges att lagen om stärkt självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter och om villkor för begränsningsåtgärder ska tillämpas på Åland. Rikslagen ska tilllämpas till den del det är fråga om landskapets lagstiftningsbehörighet. Angående lagstiftningsbehörigheten redogörs för den ovan under 1.2. Rikslagen ska tillämpas på Åland beaktande de avvikelser som följer av denna landskapslag. I paragrafens 2 mom. intas en nuförtiden sedvanlig bestämmelse i blankettlagar om att rikslagen ska tillämpas på Åland sådan den lyder till envar tid beaktande dock de avvikelser som anges i denna landskapslag. 2 Avvikelser. En bestämmelse i rikslagens 2 3 mom. anger att rikslagen inte tillämpas på dagvård enligt rikets barndagvårdslagstiftning. För att

10 10 klargöra att denna landskapslag inte ska tillämpas inom barnomsorgen på Åland föreslår landskapsregeringen att en bestämmelse om detta i paragrafens 1 mom. införs. Det är viktigt att denna landskapslag fungerar ihop med andra delar av den åländska lagstiftningen i likhet med hur rikslagen samverkar med övrig rikslagstiftning. I rikslagen finns hänvisningar till annan rikslagstiftning och till bestämmelser i annan rikslagstiftning som har motsvarigheter i den åländska lagstiftningen. Därför intas i denna paragraf undantagsbestämmelser som innebär att hänvisningarna i rikslagen till bestämmelser i annan rikslagstiftning ersätts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen och att hänvisningar till annan rikslagstiftning ersätts med hänvisningar till motsvarande landskapslagstiftning. Den närmare motiveringen för avvikelserna från rikslagen redogörs för nedan. I rikslagen finns även hänvisningar till annan rikslagstiftning och till bestämmelser i annan rikslagstiftning som ska tillämpas på Åland, utan avvikelser, med stöd av blankettlagstiftning. Från dessa hänvisningar och bestämmelser i rikslagen finns det således inte anledning att avvika i denna landskapslag och hänvisningarna är följande: a) I rikslagens 2 3 mom. anges att begränsningsåtgärder enligt 5-7 kap. rikslagen inte ska tillämpas vid hemservice enligt 20 socialvårdslagen (FFS 710/1982) eller familjevård enligt 25 socialvårdslagen. Socialvårdslagen är gällande på Åland med stöd av landskapslagen (1995:101) om tilllämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård (blankettlagen om socialvård) och någon avvikelse från begreppen hemservice och familjevård har inte gjorts i blankettlagen om socialvård. b) I rikslagens 2 4 mom. anges att på barnskydd enligt 3 i barnskyddslagen (FFS 417/2007) ska bara bestämmelserna i 8 kap. rikslagen tillämpas. Bestämmelsen i 3 barnskyddslagen är även tillämplig på Åland enligt landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen (blankettlagen om barnskydd) och från 3 i barnskyddslagen har inte gjorts någon avvikelse i blankettlagen om barnskydd. c) I rikslagens 3 4 punkt definieras begreppet klient genom en hänvisning till 3 1 punkten lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården i (FFS 812/2000) (klientlagen). Klientlagen är gällande på Åland med stöd av blankettlagen om socialvård och någon avvikelse från begreppet klient har inte gjorts i blankettlagen om socialvård. d) I rikslagens 3 5 punkt definieras begreppet patient genom en hänvisning till 2 1 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992) (patientlagen). Patientlagen är gällande på Åland med stöd av landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter (blankettlagen om patienter) och någon avvikelse från begreppet patient har inte gjorts i blankettlagen om patienter. e) I rikslagens 3 11 punkt definieras begreppet vård- eller serviceansvarig person bland annat som en person som hör till den yrkesutbildade personal som avses i 10 i socialvårdslagen eller en ansvarig person enligt 5 3 mom. i lagen om privat socialservice (FFS 922/2011). Socialvårdslagen är gällande på Åland med stöd av blankettlagen om socialvård och någon avvikelse från behörighetskraven för den yrkesutbildade personal som avses i 10 i socialvårdslagen har inte gjorts i blankettlagen om socialvård. Lagen om privat socialservice är gällande på Åland med stöd av landskapslagen (2012:36) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice och någon avvikelse från en ansvarig person enligt 5 3 mom. i lagen om privat socialservice har inte gjorts i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice. f) I rikslagens 4 har ledargruppen för specialomsorger givits samma roll som organet som ansvarar för social- och hälsovården. Med den grup-

11 pen avses den ledargrupp för specialomsorger som regleras i 23 i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (FFS 519/1977), nedan specialomsorgslagen. Specialomsorgslagen är gällande på Åland med stöd av landskapslagen (1978:48) om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (blankettlagen om specialomsorger) och från 23 specialomsorgslagen har inte gjorts någon avvikelse i blankettlagen om specialomsorger. g) I rikslagens 16 1 mom. hänvisas till 6-9 i patientlagen angående hur hälso- och sjukvården ska genomföras. Dessa paragrafer är även tilllämpliga på Åland enligt blankettlagen om patienter och från 6-9 i patientlagen har inte gjorts någon avvikelse i blankettlagen om patienter. h) I rikslagens 39 2 mom. hänvisas till 23 klientlagen angående sociala myndigheters rätt att få handräckning av myndigheter. Klientlagen är gällande på Åland med stöd av blankettlagen om socialvård och någon avvikelse från 23 klientlagen har inte gjorts i blankettlagen om socialvård. i) Enligt rikslagens 40 1 mom. får väktare som avses i lagen om privata säkerhetstjänster (FFS 282/2002) på uppdrag av en vårdgivare biträda vård- eller serviceutförande personer när de genomför begränsningsåtgärder enligt 5-7 kap rikslagen. Lagen om privata säkerhetstjänster är gällande på Åland enligt landskapslagen (2010:29) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster och någon avvikelse av betydelse för denna landskapslag har inte gjorts i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster. Enligt 2 3 mom. rikslagen ska begränsningsåtgärder enligt 5-7 kap. rikslagen inte tillämpas vid hemsjukvård enligt 25 i hälso- och sjukvårdslagen (FFS 1326/2010). Motsvarande bestämmelse om hemsjukvård på Åland finns i 38 1 mom. landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård. Landskapsregeringen föreslår i paragrafens 2 mom. 1 punkt att hänvisningen i 2 3 mom. i rikslagen till 25 i hälso- och sjukvårdslagen ska på Åland avse 38 1 mom. landskapslagen om hälso- och sjukvård. Begreppet vårdansvarigt organ definieras i 3 6 punkten i rikslagen genom en hänvisning till organ som avses i 6 1 mom. i socialvårdslagen och 6 1 mom. i folkhälsolagen (FFS 66/1972). På Åland ansvarar socialnämnden, en annan nämnd eller kommunstyrelsen i enlighet med kommunfullmäktiges beslut för ordnandet av socialvård enligt 2 6 punkten blankettlagen om socialvård och Ålands hälso- och sjukvård ansvarar för ordnandet av hälso- och sjukvård enligt 2 1 mom. landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård. Enligt 9 1 mom. landskapslagen om hälso- och sjukvård så leder styrelsen Ålands hälso- och sjukvårds verksamhet. Landskapsregeringen föreslår att i paragrafens 2 mom. 2 punkt anges att med begreppet vårdansvarigt organ i 3 6 punkten i rikslagen avses på Åland socialnämnden, en annan nämnd eller kommunstyrelsen i enlighet med kommunfullmäktiges beslut och styrelsen för Ålands hälso- och sjukvård. I rikslagens 3 10 punkten definieras begreppet vård- eller serviceutförande person. För en person som deltar i socialvården hänvisas beträffande behörighetsvillkoren till lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 272/2005). Motsvarande bestämmelser på Åland finns i förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 804/1992) som enligt landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård ska tillämpas på Åland. Landskapsregeringen föreslår att i paragrafens 2 mom. 3 punkt anges att hänvisningen i 3 10 punkten i rikslagen till lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården ska på Åland avse de med stöd av landskapsförordningen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård tillämpliga bestämmelserna i riksförordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. 11

12 12 För personalen inom prehospital akutsjukvård hänvisas i 3 10 punkten i rikslagen beträffande behörighetsvillkoren för vård- eller serviceutförande person till de bestämmelser som utfärdats med stöd av 41 i hälso- och sjukvårdslagen. Motsvarande bestämmelse på Åland finns i 55 7 punkten landskapslagen om hälso- och sjukvård. Landskapsregeringen föreslår att i paragrafens 2 mom. 4 punkt anges att hänvisningen i 3 10 punkten i rikslagen till de bestämmelser som utfärdats med stöd av 41 i hälso- och sjukvårdslagen ska på Åland avse de bestämmelser som utfärdats med stöd av 55 7 punkten landskapslagen om hälso- och sjukvård. Dessutom anges i 3 10 punkten i rikslagen att med vård- och serviceutförande person avses en anställd inom prehospital akutsjukvård, när de utför sådana uppgifter som enligt 39 och 40 i hälso- och sjukvårdslagen hör till den prehospitala akutsjukvården. Motsvarande bestämmelser finns i 44 landskapslagen om hälso- och sjukvård. Landskapsregeringen föreslår att i paragrafens 2 mom. 4 punkt dessutom anges att hänvisningen i 3 10 punkten i rikslagen till 39 och 40 hälso- och sjukvårdslagen ska på Åland avse 44 landskapslagen om hälso- och sjukvård. De aktuella förordningsbestämmelserna i riket finns i social- och hälsovårdsministeriets förordning om prehospital akutsjukvård (FFS 340/2011). Motsvarande bestämmelser på Åland finns i landskapsförordningen (2014:10) om prehospital akutsjukvård. I rikslagens 3 11 punkt definieras vård- och serviceansvarig person som en person avses i 10 eller 17 i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. Motsvarande bestämmelser på Åland finns i 2 2 mom. förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården som enligt landskapsförordningen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård ska tilllämpas på Åland. Landskapsregeringen föreslår att i paragrafens 2 mom. 5 punkt anges att hänvisningen i rikslagens 3 11 punkt till 10 eller 17 i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården ska på Åland avse 2 2 mom. i förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården som enligt landskapsförordningen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård ska tillämpas på Åland. I rikslagens 3 11 punkt definieras vård- och serviceansvarig person som en ansvarig läkare enligt 57 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen. Motsvarande bestämmelse på Åland finns i 10 1 mom. landskapslag om hälso- och sjukvård. Landskapsregeringen föreslår att i paragrafens 2 mom. 6 punkt anges att hänvisningen i rikslagens 3 11 punkt till 57 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen ska på Åland avse 10 1 mom. landskapslagen om hälso- och sjukvård. I rikslagens 3 11 punkt definieras vård- och serviceansvarig person som en sådan läkare som ansvarar för den prehospitala akutsjukvården, en sådan jourhavande akutläkare eller en sådan fältchef som avses i bestämmelser om prehospital akutsjukvård som utfärdats med stöd av den lagen. Med den lagen torde avses lagen om hälso- och sjukvård och inte lagen om privat hälso- och sjukvård. Motsvarande lagstöd för att utfärda bestämmelser om prehospitala akutsjukvården finns på Åland i 55 7 punkten landskapslagen om hälso- och sjukvård. Landskapsregeringen föreslår att i paragrafens 2 mom. 7 punkt anges att hänvisningen i rikslagens 3 11 punkt till bestämmelser om prehospital akutsjukvård som utfärdats med stöd av den lagen ska på Åland avse bestämmelser om prehospital akutsjukvård som utfärdats med stöd av 57 1 mom. landskapslagen om hälso- och sjukvård. Enligt rikslagens 3 14 punkt avses med beslut i rikslagen ett förvaltningsbeslut enligt 43 i förvaltningslagen (FFS 434/2003). Motsvarande bestämmelse i landskapslagstiftningen finns i 38 förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland. Landskapsregeringen föreslår att i paragra-

13 13 fens 2 mom. 8 punkt anges att hänvisningen i 3 14 punkten i rikslagen till 43 förvaltningslagen ska på Åland avse 38 förvaltningslagen för landskapet Åland. I rikslagens 16 1 mom. hänvisas till 8-11 i klientlagen angående hur socialvården ska genomföras. Dessa paragrafer är även tillämpliga på Åland, med vissa avvikelser enligt 2c 1 och 2 punkten blankettlagen om socialvård. Landskapsregeringen föreslår en bestämmelse i paragrafens 2 mom. 9 punkt som säkerställer att avvikelserna i nämnda 1 och 2 punkten beaktas. I rikslagens 30 2 mom. anges att en yrkesutbildad person inom hälsooch sjukvården får vid jour enligt 50 i hälso- och sjukvårdslagen och vid prehospital akutsjukvård enligt 39 och 40 i den lagen eller enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av dess 41, på medicinska grunder ge patienten läkemedel med kortvarig verkan trots att patienten motsätter sig det, om patienten annars allvarligt skulle äventyra sin egen eller andras hälsa eller säkerhet eller skada egendom i större omfattning. Motsvarande bestämmelser på Åland finns i 43 2 mom., 44 och 55 7 punkten landskapslagen om hälso- och sjukvård. Landskapsregeringen föreslår att i paragrafens 2 mom. 10 punkt anges att nämnda hänvisningar i rikslagens 30 2 mom. ska avse motsvarande bestämmelser som gäller på Åland. Enligt rikslagens 40 1 mom. får ordningsvakter som avses i lagen om ordningsvakter (FFS 533/1999) på uppdrag av en vårdgivare biträda vårdeller serviceutförande personer när de genomför begränsningsåtgärder enligt 5-7 kap. Om ordningsvakter på Åland regleras i landskapslagen (2010:28) om ordningsvakter. Landskapsregeringen föreslår att i paragrafens 2 mom. 11 punkt anges att hänvisningen i rikslagens 40 1 mom. till lagen om ordningsvakter ska avse landskapslagen om ordningsvakter. I rikslagens 45 2 mom. hänvisas till 23 klientlagen beträffande anmärkningar. Bestämmelsen i 23 klientlagen är även tillämplig på Åland, med vissa avvikelser enligt 2e 1 mom. blankettlagen om socialvård. Landskapsregeringen föreslår en bestämmelse i paragrafens 2 mom. 12 punkt som säkerställer att avvikelserna i 2 e 1 mom. blankettlagen om socialvård beaktas. Av informativa skäl föreslår landskapsregeringen att en bestämmelse intas i paragrafens 2 mom. 13 punkt om att när tjänsteinnehavare nämns i rikslagen ska på Åland avses tjänsteman. Förslaget överensstämmer med den terminologi som används i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland och landskapslagen (2004:24) om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän. 3 Ikraftträdande. Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I riket samt i landskapet inom de områden som faller under rikets lagstiftningsbehörighet har rikslagen trätt i kraft den Landskapsregeringen avser att besluta om tidpunkten för ikraftträdandet och föreslår därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppet.

14 14 Lagtext Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas. L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av lagen om stärkt självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter och om villkor för begränsningsåtgärder 1 Tillämpningsområde Inom landskapets behörighet och med de avvikelser som följer av denna lag ska lagen om stärkt självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter och om villkor för begränsningsåtgärder (FFS / ), nedan kallad rikslagen, tillämpas på Åland. Ändras något i rikslagen som hör till landskapets behörighet ska ändringarna gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag. 2 Avvikelser Lagen ska inte tillämpas på barnomsorg enligt barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland. Bestämmelser och hänvisningar i rikslagen ska gälla på Åland med följande avvikelser: 1) Hänvisningen i 2 3 mom. i rikslagen till 25 i hälso- och sjukvårdslagen (FFS 1326/2010) ska på Åland avse 38 1 mom. landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård. 2) Med begreppet vårdansvarigt organ i 3 6 punkten i rikslagen avses på Åland socialnämnden, en annan nämnd eller kommunstyrelsen i enlighet med kommunfullmäktiges beslut och styrelsen för Ålands hälso- och sjukvård. 3) Hänvisningen i 3 10 punkten i rikslagen till lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 272/2005) ska på Åland avse de med stöd av landskapsförordningen (1995:103) om tilllämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård tillämpliga bestämmelserna i förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 804/1992). 4) Hänvisningen i 3 10 punkten i rikslagen till de bestämmelser som utfärdats med stöd av 41 i hälso- och sjukvårdslagen ska på Åland avse de bestämmelser som utfärdats med stöd av 55 7 punkten landskapslagen om hälso- och sjukvård samt hänvisningen i 3 10 punkten i rikslagen till 39 och 40 i hälso- och sjukvårdslagen ska på Åland avse 44 landskapslagen om hälso- och sjukvård. 5) Hänvisningen i 3 11 punkten i rikslagen till 10 eller 17 i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården ska på Åland avse den med stöd av landskapsförordningen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård tillämpliga bestämmelsen i 2 2 mom. förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. 6) Hänvisningen i 3 11 punkten i rikslagen till 57 1 mom. i hälsooch sjukvårdslagen ska på Åland avse 10 1 mom. landskapslagen om hälso- och sjukvård.

15 15 7) Hänvisningen i 3 11 punkten i rikslagen till bestämmelser om prehospital akutsjukvård som utfärdats med stöd av den lagen ska på Åland avse bestämmelser om prehospital akutsjukvård som utfärdats med stöd av 57 1 mom. landskapslagen om hälso- och sjukvård. 8) Hänvisningen i 3 8 punkten i rikslagen till 43 i förvaltningslagen (FFS 434/2003) ska på Åland avse 38 förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland. 9) Hänvisningen i 16 1 mom. i rikslagen till 8-11 i klientlagen ska på Åland tillämpas med de avvikelser som anges i 2c 1 och 2 punkten landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. 10) Hänvisningen i 30 2 mom. i rikslagen till 50 i hälso- och sjukvårdslagen ska på Åland avse 43 2 mom. landskapslagen om hälso- och sjukvård och hänvisningen i 30 2 mom. rikslagen till de bestämmelser som utfärdats med stöd av 41 i hälso- och sjukvårdslagen ska på Åland avse de bestämmelser som utfärdats med stöd av 55 7 punkten landskapslagen om hälso- och sjukvård samt hänvisningen i 30 2 mom. i rikslagen till 39 och 40 i hälso- och sjukvårdslagen ska på Åland avse 44 landskapslagen om hälso- och sjukvård. 11) Hänvisningen i 40 1 mom. rikslagen till lagen om ordningsvakter (FFS 533/1999) ska på Åland avse landskapslagen (2010:28) om ordningsvakter. 12) Hänvisningen i 45 2 mom. i rikslagen till 23 i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården ska på Åland tillämpas med de avvikelser som anges i 2e 1 punkten landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. 13) Med tjänsteinnehavare i rikslagen avses på Åland tjänsteman. 3 Ikraftträdande Denna lag träder i kraft den. Mariehamn den L a n t r å d Föredragande minister

16 16 Bilaga Lag om stärkt självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter och om villkor för begränsningsåtgärder RP 108/2014 rd 1 kap. Allmänna bestämmelser 1 Syfte Syftet med denna lag är att 1) stärka klienternas och patienternas självbestämmanderätt inom socialoch hälsovården, 2) förebygga användningen av begränsningsåtgärder inom social- och hälsovården, 3) garantera nödvändig vård och omsorg i situationer där en person inte är kapabel att fatta beslut om sin socialvård eller hälso- och sjukvård, 4) se till att klientens eller patientens självbestämmanderätt eller andra grundläggande rättigheter inskränks i samband med social- och hälsovård bara när det är nödvändigt, 5) främja säkerheten i samband med social- och hälsovård. 2 Tillämpningsområde Denna lag gäller stärkt självbestämmanderätt för klienter och patienter inom den offentliga och den privata social- och hälsovården. Begränsningsåtgärder får användas inom social- och hälsovården på det sätt som föreskrivs nedan. Bestämmelserna i 3-10 kap. i denna lag ska inte tillämpas på vård oberoende av missbrukarens vilja enligt 2 kap. i lagen om missbrukarvård (41/1986), vård och undersökning oberoende av personens vilja enligt i 2-4 och 4 a kap. i mentalvårdslagen (1116/1990) eller bekämpning av smittsamma sjukdomar enligt 3 i lagen om smittsamma sjukdomar (583/1986). Begränsningsåtgärder enligt 5-7 kap. i denna lag ska inte tillämpas vid hemservice enligt 20 i socialvårdslagen (710/1982), familjevård enligt 25 i den lagen eller hemsjukvård enligt 25 i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). Lagen tillämpas inte på dagvård enligt lagen om barndagvård (36/1973). Bestämmelserna i 6 kap. i denna lag ska tillämpas bara på social- och hälsovårdsinstitutioner och på boendeserviceenheter med dygnetruntstöd. Bestämmelserna i 7 kap. ska bara tillämpas på sådana sjukhus och socialvårdsinstitutioner som har ett offentligt samfund som huvudman och där krävande specialtjänster tillhandahålls. På barnskydd enligt 3 i barnskyddslagen (417/2007) ska bara bestämmelserna i 8 kap. i denna lag tilllämpas. 3 Definitioner I denna lag avses med 1) självbestämmanderätt individens rätt att bestämma över sitt eget liv och att besluta om sin egen vård, behandling och service, 2) förmåga till självbestämmande klientens och patientens förmåga att besluta om socialvård respektive hälso- och sjukvård för eget vidkommande samt klientens och patientens förmåga att förstå konsekvenserna av sitt handlande,

17 3) nedsatt förmåga till självbestämmande en situation där en klient eller patient på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning eller av någon annan motsvarande orsak inte förmår besluta om sin egen socialvård eller hälso- och sjukvård eller förstå konsekvenserna av sitt handlande, 4) klient en klient enligt 3 1 punkten i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000), nedan kallad klientlagen, 5) patient en patient enligt 2 1 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992), nedan kallas patientlagen, 6) vårdansvarigt organ ett organ som avses i 6 1 mom. i socialvårdslagen eller 6 1 mom. i folkhälsolagen (66/1972), 7) verksamhetsenhet en funktionell helhet som består av en klient eller patient, de vård- eller serviceutförande personerna och den berörda verksamhetsmiljön för socialvård eller hälso- och sjukvård, 8) serviceansvarig aktör den som ansvarar för att det ordnas social- och hälsovård och tillhörande service inom sitt område, 9) vårdgivare en offentlig eller privat aktör som tillhandahåller socialvård eller hälso- och sjukvård 10) vård- eller serviceutförande person en person som deltar i socialvården för en klient vid en verksamhetsenhet och uppfyller villkoren i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (272/2005), en person som deltar i hälso- och sjukvården för en patient och uppfyller de kriterier för uppgiften som anges i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) eller sådana anställda inom prehospital akutsjukvård som avses i de bestämmelser som utfärdats med stöd av 41 i hälso- och sjukvårdslagen, när de utför sådana uppgifter som enligt 39 och 40 i den lagen eller enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av 41 i den lagen hör till den prehospitala akutsjukvården, 11) vård- eller serviceansvarig person en person som avses i 10 eller 17 i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården, en person som hör till den yrkesutbildade personal som avses i 10 i socialvårdslagen, en ansvarig person enligt 5 3 mom. i lagen om privat socialservice (922/2011), en ansvarig läkare enligt 57 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen, en ansvarig föreståndare enligt 4 3 mom. 4 punkten i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) eller en sådan läkare som ansvarar för den prehospitala akutsjukvården, en sådan jourhavande akutläkare eller en sådan fältchef som avses i bestämmelser om prehospital akutsjukvård som utfärdats med stöd av den lagen, 12) läkare en legitimerad yrkesutbildad person med rätt att utöva läkaryrket i Finland enligt 4, 6, 11 och 13 i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, 13) begränsningsåtgärd en sådan åtgärd inom socialvården eller hälsooch sjukvården som inskränker självbestämmanderätten eller någon annan grundläggande rättighet för en klient eller patient med nedsatt förmåga till självbestämmande, 14) beslut ett förvaltningsbeslut enligt 43 i förvaltningslagen (434/2003), 15) klientens eller patientens företrädare en person som med stöd av lag eller fullmakt har rätt att handla i klientens eller patientens ställe eller tillsammans med denne i ärenden som gäller socialvård eller hälso- eller sjukvård, 16) brådskande fall en situation som kräver omedelbara åtgärder för att garantera en klients, en patients eller någon annans hälsa eller säkerhet eller för att förhindra omfattande egendomsskada. 17