Jägar- och samlarstenåldern

Transkript

1 Mål: Eleven ska kunna samtala om sina historiekunskaper och kunna ge exempel på människors levnadsvillkor under olika perioder. Eleverna ska också kunna göra enkla jämförelser mellan livet förr och nu utifrån faktatexteter och berättelser. Eleven ska kunna läsa faktatexter och formulera sig och kommunicera i tal. Material: Skylt DÅTID, se nästföljande sidor Skyltar Jägar- och samlarstenåldern, Bondestenåldern, Bronsåldern och Järnåldern, se nästföljande sidor Faktakort jägar- och samlarstenåldern, skriv ut enligt instruktion på faktakorten. Sagokort, se nästföljande sidor eller inlästa sagor via Prezi o Jägar och samlarstenåldern - Boende o Jägar- och samlarstenåldern Lek o Jägar- och samlarstenåldern - Jakt o Jägar- och samlarstenåldern - Föda Storbildsunderlag Övning: Moment 1: Samla eleverna i grupp. Berätta om de olika tidsperioderna i dåtid som vi i nutid har satt namn på. Sätt tillsammans upp skyltarna DÅTID, Jägar- och samlarstenåldern (blå), Bondestenåldern (grön), Bronsåldern (roströd) och Järnåldern (lila). Färgen i parentesen anger färg på tidslinjen. Diskutera tillsammans var ni befinner er idag på tidslinjen, när elevernas föräldrar var barn (pytteliten bit, det handlar inte ens om millimeter) och när deras mor- och farföräldrar var barn. Låt varje elev gå tidslinjen från NUTID till DÅTID för att känna på hur långt bort i tiden forntiden är. Nu är det dags att jobba med dåtiden. Moment 2: Inled arbetet om jägar- och samlarstenåldern med faktakorten för att skapa förståelse för tiden. o Samla gruppen och lägg ut faktakorten. o Pedagogen tar ett faktakort, visar bilden och läser upp faktatexten. Pedagogen modellerar hur eleverna ska göra. o Eleverna arbetar i par eller mindre grupper med faktakorten. Låt varje grupp välja ett eller flera kort. Varje par tittar på bilden och läser faktatexten. Paret samtalar om bild och text med varandra. o Samla eleverna. Varje grupp ska berätta om sitt/sina faktakort för övriga grupper. Övningen kan med fördel göras flera gånger vid andra tillfällen. MALMÖ STAD Pedagogisk Inspiration Malmö pedagogisk.inspiration@malmo.se

2 Moment 3: Samla eleverna och börja med att läsa Sagokort 1: Boende. Under tiden som sagokortet läses visas akvarellerna tillhörande sagokorten via Storbildsunderlag och bilderna från faktakorten för eleverna. På varje sagokort finns aktuella bilder representerade. Alternativt kan sagan visas via presentationsverktyget Prezi Jägar- och samlarstenåldern Boende. Här är finns fler bilder till sagan, texten är inläst och mellan bildväxlingarna, som sker manuellt, finns utrymme för diskussion i gruppen. Efter det att sagan är lästa gör ni tre gemensamma tankekartor. Här fokuserar ni på att skriva ner vilken fakta sagan har gett er. Använd rubrikerna kommunikation, föda och bostad. Dessa sparas för att användas i moment 4. Gör samma sak med de resterade sagokorten från jägar- och samlarstenåldern. Läs dem högt eller använd det färdiginlästa materialet via Prezi. Beroende på elevgruppen så kan flera sagokort bearbetas under en lektion. Fyll på informationen kring tankekartorna efter varje sagokort. Presentationer med inlästa sagor i Prezi: Jägar och samlarstenåldern - Boende Jägar- och samlarstenåldern Lek Jägar- och samlarstenåldern - Jakt Jägar- och samlarstenåldern - Föda Moment 4: Finns det mer information att lägga till i tankekartorna? Titta tillbaka på faktakorten. Läs dem tillsammans och fundera över om det finns mer information som ni inte tagit upp. Utifrån informationen som är skriven i tankekartorna, formulerar gruppen gemensamt en text. Denna text kan användas som läsläxa. Moment 5: Låt eleverna rita något som finns representerat i någon av sagorna eller faktakorten. Sätt upp bilderna på tidslinjen vid rubriken Jägar- och samlarstenåldern. Sätt också upp faktakort för jägar- och samlarstenåldern på tidslinjen. MALMÖ STAD Pedagogisk Inspiration Malmö pedagogisk.inspiration@malmo.se

3 DÅTID

4 Bondestenåldern Bronsåldern Järnåldern

5 Sagokort 1: Boende Illustration: Malmö stad / Birger Emanuelsson

6 Sagokort 1: Boende Boende Sten och Flisa slår läger För ungefär år sedan, under jägar- och samlarstenåldern, levde två syskon som hette Sten och Flisa någonstans i det vi nu kallar Skåne. Det var en tidig morgon och Sten och Flisa lämnade inte sin mammas sida. Det var varmt i luften och båda var klädda i knälånga tunikor. Tunikorna var sydda i renskinn. Stens tunika var mörkbrun och Flisas lite mer rödbrun. På fötterna hade de skor av renskinn, liknande mockasiner. Det var hon som hade den, glöden. Varsamt bar mamma glöden i det ihåliga hornet från en bison. Utan glöd hade dom ingen eld. Dom gick alla samlade. De hade gått i många dagar och de bar med sig allt de har från förra stället, även sitt boende. Ingenting fick lämnas kvar. Sten tyckte det var tungt, men han sa ingenting. Säljakten var över och det var nu säsong för fiske. De var på väg mot insjön där de visste det var bra fiske och där fanns gott om renar. Plötsligt hörde Flisa mamma ropa att det var här de skulle stanna ett tag. Det pirrade till i Flisas mage av spänning. De hade vandrat länge och var trötta. De hade följt efter renflocken i flera dagar. Familjen kom alltid tillbaka hit när det var vår. När de lämnat ifrån sig all packning sprang Sten och Flisa runt. De kände igen sig och såg rester från vedträd som de hade eldat förra gången de var här. De letade för att se om det hade kommit några nya bärbuskar sedan sist. De visste av erfarenhet att där latringropen var brukade nya buskar gro eftersom det fanns bärfrö i avföringen. De fick ta det lite försiktigt, här tyckte också brännässlor om att växa. Dom längtade tills det var dags för dem att börja samla bär och nötter igen. Efter ett tag skickade mamma iväg Flisa och Sten att samla timjan och kvanne. De flätade en korg av gräs som de samlade örter i. Flisas gräskorg var spretig, grässtråna stack ut överallt. Sten skrattade åt Flisas korg. Han var bättre på att fläta och hans korg var helt slät. Några timmar senare kom de tillbaka för att visa allt de hade samlat. Då såg de hur tältet var uppsatt och att det brann en eld utanför tältet. Några satt vid elden och sydde bitar att laga tältet med. Andra satt och tuggade på senor som de skulle göra tråd av. Sten och Flisa sprang dit för att de ville hjälpa till. De ställde sina samlarfynd inne i tältet och satte sig vid de andra. Sten och Flisa hade hjälpt till att sy många gånger. Flisa tog sylen som var gjord av renben. Sylen var trubbig och behövde vässas för att kunna komma igenom skinnet. Hon slipade den på en slipsten av sandsten. När hon slipat sylen tryckte hon sylen genom skinnet och skapade hålen som hon sen kunde sy genom. Senorna de använde att sy med var styva, så de använde munnen som redskap. Genom att tugga på senorna blev de mjuka. Sten och Flisa tittade på varandra skrattande. De tävlade om vem som kunde tugga snabbast. Sedan försökte de trä senorna genom nålen som var gjord av ben från renen, men det var svårt. Flisa hjälpte Sten som irriterat hade försökt gång på gång utan att lyckas. De fick mycket beröm från de äldre som visade hur de skulle göra på bästa sätt. På kvällen följde mamma med barnen in i tältet och stoppade om dem i de varma pälsfiltarna. Flisa såg hur tältet rörde sig i vinden och mindes hur hon hjälpt de äldre att skrapa rent skinnet från sälen som de använt till tältet. Det var många som skulle sova i tältet. Det tyckte Flisa var mysigt. Flisa låg och tittade upp i taket. Hon hörde hur vinden ven utanför och hur blåhaken kvittrade. Höll hon andan hörde hon hur en mammut brölade på långt, långt borta. Det var varmt och tryggt att höra hur alla somnade en efter en. Till slut somnade även Flisa. MALMÖ STAD Pedagogisk Inspiration Malmö pedagogisk.inspiration@malmo.se

7 Sagokort 2: Lek Illustration: Malmö stad / Birger Emanuelsson

8 Sagokort 2: Lek Sten och Flisa leker En kväll satt Sten alldeles stilla i en sänka bakom en låg buske och tittade på solnedgången. Det började mörkna på stäppen. Han var tyst. Han hade tränat länge på att andas utan att ge ljud ifrån sig. Det var bra att kunna när man ska jaga djur. Sten hörde hur elden sprakade och att någon knackade flinta. De gör säkert pilspetsar tills imorgon när de ska ut och jaga, tänkte han. Han längtade efter när han skulle få träna på att skjuta pil med sin pappa. Plötsligt kände han en kall hand mot sin axel. - Hittade dig! skrattade Flisa. Sten hoppade till av rädsla. - Du har blivit så bra på att smyga, skrattade han. Pappa tittade nöjt på sina barn. - Smyga och gömma sig är bra egenskaper att ha vid jakt, sa han stolt till sina barn. Ni är snart redo för jakt. I leken tränade de sig inför den svåra uppgiften att jaga ren. Efter en stund tröttnade Flisa på att leka kurragömma. De bestämde sig för att leka smyga. Tyst gömde dom sig bakom tältet och bestämde sig för att smyga så nära sin mamma de kunde utan att hon skulle höra dem. De fnissade bakom tältet och undrade hur nära de kunde komma mamma denna gång utan att hon skulle upptäckte dem. Mamma satt på huk och fäste snäckor på en läderrem. De hade samlat skalen senast de var vid kusten. Nu byggde mamma ett rasselinstrument. Sten och Flisa smög tyst och kom närmre och närmre mamma. - BU! skrek båda barnen skrattande, överlyckliga över att de lyckats komma så nära mamma. Mamma skrattade och kramade sina barn. Samtidigt tittade Flisa på mammas rasselinstrument. Det var vackert tyckte Flisa. Barnen satte sig tålmodigt bredvid mamma vid elden och väntade på att instrumentet skulle bli färdigt. Efter en stund blev mamma klar. Till Flisas stora glädje fick hon spela först och Sten dansade skrattandes till musiken. MALMÖ STAD Pedagogisk Inspiration Malmö pedagogisk.inspiration@malmo.se

9 Sagokort 3: Jakt Illustration: Malmö stad / Birger Emanuelsson

10 Sagokort 3: Jakt: Flisa och Sten jagar En dag fick Sten äntligen följa med sin pappa ut och jaga. Det var alldeles tyst och stilla. Sten och hans pappa smög sig nära renflocken. En ren stod och åt lite mer för sig själv och därför hade Sten valt ut just den renen. Pappa märkte att renarna började bli oroliga och han gjorde tecken med händerna för att visa att det nu var dags. Sten tog sin pilbåge och spände den med en pil som hans pappa hade tillverkat dagen innan. Sten var nära renen nu. Han var nervös. Han måste träffa på exakt rätt ställe. Pappa hade lärt honom och de hade tränat tillsammans. Han var tvungen att träffa en yta med en knytnäves storlek, helst vid renens skuldra för en direkt död. Han måste lyckas, annars skulle han inte få följa med på jakt nästa gång. Det visste han. Han ställde sig på knä och spände sin pilbåge. Han spände bågen, hela vägen till kinden. Det tog emot och var tungt sista biten. Nu var det tvunget att gå snabbt. Han fäste blicken där pilen skulle träffa renen. Sten höll andan och lät strängen rulla över fingrarna. - Tviiiiinng!! lät det när pilen sköts iväg. Renen ryckte till och började springa. De andra renarna blev skrämda och sprang iväg. Den skadade renen försökte springa efter. Sten trodde att han hade misslyckats. Då tröstade pappa Sten med att det var en bra träff. Pappa visste av erfarenhet att renen inte skulle kunna springa så långt när pilen gått genom lungorna. Renen försvann ner i en svacka. Blodspåren ledde Sten och pappa till renen, som hade fallit. Alla jublade, det blev en lyckad jakt. Sedan behövde de få renen till sitt läger. Renen var tung så det behövdes två vuxna för att bära den. Sten fick hjälpte till att bära upp renens huvud när de gick tillbaka. Samtidigt på andra sidan lägret var Flisa med på sin första jakt av småvilt. Flisa hade sett hur de jagade lämlar och fåglar, men idag skulle de jaga harar. Flisa var bra på att slunga med sten och nu hade hon smugit sig nära en hare. Hon la en rund och slät sten, som hon plockat vid bäcken när hon var vid havet, i slungans påse. Hon snurrade slungan och siktade mot haren. Flisa släppte ena remmen och stenen åkte iväg mot haren och träffade haren med stor kraft. Harens skalle krossades och Flisa jublade. Efter en stund hade alla samlats vid elden. Alla fick hjälpa till att ta hand om jaktbytena. Sten tog varsamt ut magsäck, hjärta och lever från renen. Allt gick att använda. En man tittade på renen Sten hade framför sig. - Det är bra horn din ren har. De kan vi göra bra hornyxor eller fiskljuster av och använda till laxfisket till hösten, sa mannen. Sten log stolt. MALMÖ STAD Pedagogisk Inspiration Malmö pedagogisk.inspiration@malmo.se

11 Sagokort 4: Föda Illustration: Malmö stad / Birger Emanuelsson

12 Sagokort 4: Föda Sten och Flisa lagar mat Redan på morgonen var det full aktivitet kring tältet och elden. Allt från hararna och renarna skulle användas och förvaras så länge de bodde kvar där. Stens uppgift var att gräva en grop. Köttet måste hållas kallt för att inte bli ruttet av den varma solen. Tillsammans med två andra barn grävde han gropar med grävkäppar och skulderblad från en älg. Grävkäppen löste upp jorden och med älgskulderbladet skyfflade de bort jorden. Ju längre ner de grävde ju hårdare blev jorden. En halvmeter ner var jorden frusen. Nere i gropen i marken var det kallt och Sten kylde ner sina händer som blivit varma av allt grävande. Köttet lades i ett gammalt slitet skinn innan det lades ner i gropen. Sten täckte sedan över köttet med stenar. Stenarna hjälpte till att kyla köttet och samtidigt hindrade det rovdjuren från att lätt komma åt köttet. När han var klar rusade han vidare. Hans duckade för att inte springa in i det andra köttet som mamma hängde upp på ställningar för att torka i vinden. Samtidigt grävde Flisa en grop närmre elden. Hennes uppgift var att hjälpa till med att tillaga maten. Först tog hon bort jordtorven innan hon började gräva. Jordtorven sparade hon i en fin hög för att använda senare. När hon var klart med gropen skulle hon värma stenarna. Elden var varm så Flisa var försiktig när hon la stenarna på elden. Stenarna skulle värmas i elden innan de lades ner i kokgropen. Mannen som hjälpte till la köttet i den rengjorda magsäcken från renen tillsammans med timjan och kvanne som Sten och Flisa hade plockat några dagar tidigare. Mannen la köttet i gropen som Flisa grävt och försiktigt lades de varma stenarna ovanpå köttet. De rundaste och finaste stenarna la hon närmast maten. De vassa stenarna la hon överst så att de inte skulle göra sönder matpaketet. Till sist la Flisa jordtorven över stenarna. Nu var det bara att vänta. Efter en stund sprang hon iväg för att leta rätt på Sten. Framåt kvällen samlades alla för att äta av den nylagade maten. Sten och Flisa satt spända bredvid varandra. Hjärtat från renen skulle grillas över elden tillsammans med levern och tungan. Pappa satte renhjärtat på en pinne och räckte den till Sten. Eftersom det var Stens första jakt var det just han som fick hålla i pinnen och grilla hjärtat. Han skulle få första biten. Det var ett stort ögonblick för honom, nu var han inte ett litet barn mer. Han bet tag i det färdiggrillade hjärtat och använde den stora flintkniven att skära loss biten med. Flisa tittade stolt på sin bror. Annan intressant fakta MALMÖ STAD Pedagogisk Inspiration Malmö pedagogisk.inspiration@malmo.se