Sagan om räven del 2. Av Freja Fortier

Transkript

1 Sagan om räven del 2 Av Freja Fortier

2 Kapitel 1 Det var en kall morgon. Men luften var ändå ganska varm, som det ska vara på våren. Piff vaknade upp ur hennes djupa sömn. Bredvid henne låg hennes små ungar. Hon gnuggade sig i ögonen. Sen räknade hon dom noggrant 1, 2, 3, En är borta sa Piff oroligt och tyst för sig själv. Nu vaknade Loffe också. - En av ungarna är borta, Loffe sa Piff. Det är fyra stycken och jag är rätt säker på att de var fem igår. - Ok vi hittar henne snart sa Loffe lungnade. - Hur vet du att det är en hon, frågade Piff. - Men snälla sa Loffe, jag är ju deras pappa!. Dom började leta i grytet. Det var ganska mörkt där inne för solen hade inte kommit upp på himlen helt. Piff blev bara oroligare för varje sekund.

3 Till slut sa ena ungen - vad letar ni efter. Vi letar efter din bror eller syster sa Piff. Jag är här uppe hörde det någon säga. Loffe tittade upp. I det lilla granen satt en liten unge. Åå vad jag var orolig för dig gumman. Men jag är ju en kille sa ungen. Åå jaha sa Piff. Nu var det dags att gå på en tur i skogen. Alla ställde upp sig på led och började gå. Efter ett tag så kom dom fram till en stor pöl. Det gick inta att gå runt den. Då sa Loffe ni får hoppa över pölen. Fred du börjar. Jag är Ted inte Fred. Och du ska kalla dig vår mamma sa Ted. Ja ja sa Piff. Precis när Ted skulle hoppa skrek han - jag är Fred jag bara skojade. När alla till slut var över pölen så sa Loffe nu ska vi äta. Vad ska vi äta sa Fred? Men när Loffe skulle berätta så hejdade han sig. Hallo skrek Fred. Men det han inte visste var att det stod en björn bakom honom.

4

5

6 Kapitel 2 Hjälp!! Skrek Fred. Loffe, hjälp Fred, NUU! Loffe sprang fram till Fred och tog tag i hans päls med tänderna. Alla sprang för livet dom sprang genom den täta skogen. Det var ganska lätt att gömma sig. Hela familjen gömde sig bakom en hallonbuske. Mm Mm sa Lilly. Dom här hallonen är så goda. Det är nog inte den bästa tiden att äta sa Piff. Okej sa Lilly besviket. Då sa Loffe, björnen är borta. Å vad bra sa alla barnen i kör. När dom kommit hem så var alla väldigt trötta. Piff och Loffe lade sig ned för att sova. Ungarna kröp närmre sina föräldrar. När alla nästan somnat sa Ludde jag är inte trött. Du måste sova nu sa Piff. Nej jag vill inte sa Ludde och sprang ut ur grytet. Loffe reste sig och gick efter Ludde. Ludde, Ludde vart är du skrek Loffe. Efter 2 3 minuter så hittade Loffe Ludde. Ludde sa - varför bestämmer alltid du och mamma?

7 - för vi är vuxna sa Loffe. - men jag vill bo själv som en vuxen räv. du är för liten sa Loffe trött. På morgonen låg alla och sov utom Ludde. Han var såå pigg. Mamma mamma mamma!! Vakna jag vill ut och leka. Nej sa Piff först ska du bada. Alla ska gå ner till sjön och bada. Va men snälla måste jag det. Ja nu går vi. Dom gick genom skogen tyst som en räv, bokstavligen. Det var varmt och skönt så det var en bra dag att bada på. Dom gick och gick. Det enda man hörde var små små fåglar som sjöng och gräshopporna som spelade. När dom var framme så satt Piff igång med att tvätta ungarna. Nu var alla ungar var klar utom Ludde. Men när Ludde skulle gå ner i vattnet så ramlade han och landade i en geggig lerpöl. Och det skvätte på alla nybadade rävungar!!

8

9

10 Kapitel 3 - Vad gör du, skrek Piff - Det var inte meningen sa Ludde Nu måste jag göra om alt igen. När Piff var klar så började de gå hem. Likadant som på vägen dit gick de under tystnad. Fast fåglarna hade flugit iväg när Piff skrek. När dom var hemma så var maten redan klar. Det låg en död tjäder på baken alla var hungriga. Då hörde det Lilly säga -mamma kan vi inte äta lite hallon också Ok sa Piff alla började plocka utom Ludde. Men när ingen såg så dök det ned en örn från ingenstans och tog tjädern. Ludde var förbluffad. Den hade flugit så tyst. När alla hade plockat klart så gick dom till baka till Ludde Var är tjädern sa Loffe argt. Det var inte jag jag lovar. Det var örnen. Skyll inte ifrån dig sa Piff. Alla var arga på Ludde det var inte kul. När alla hade somnat så gick Ludde ut. Ludde började prata för sig själv och härmade sin mammas röst Skyll inte i från dig Ludde. Ludde tänkte aldrig gå hem igen.

11 Det var mörkt ute men månen lyste svagt. Så Ludde såg ändå. Ludde blev ganska trött och la sig ner. Det var kallt så han kurade i hop sig. Han hörde hur ugglan hoa. Det var minsann inte lika tryggt här som hemma. Men Ludde tänkte inte ångra sig. Snart hade Ludde somnat. På morgonen gnuggade sig Ludde i ögonen. Ludde satt sig upp och kände efter ja han var hungrig. Hur skulle han göra nu, det var ju altid mamma som jagade. Men han hade sett hur hon gjorde. Ludde var inte altid så tuff som man trodde. Ludde kände att det inte skulle gå bra så han fick vänta. Under tiden så höll rävfamiljen på att vakna. Det var varmt i grytet. Alla var trötta. Piff började räkna igen Någon saknas igen sa Piff det är inte jag sa Ted och inte jag sa Fred. Alla började leta. Det var fuktigt ute. Ludde var hungrig och kalla, han började prata med sig själv igen, det kan iallafall inte bli värre. Men det kunde det. Det började regna väldigt mycket.

12

13

14 Kapitel 4 Piff och Loffe var väldigt oroliga. Dom kunde ju inte hitta Ludde. Som tur har rävar väldigt bra luktsinne. Dom började leta. Ludde hade forfarande inte ätit något. Han var såå hungrig och blöt. Han började gå, det plaskade under tassarna. Till slut kom Ludde till en stor stor ek. Ludde satt sig under eken. Ludde kände en underbar doft av kyckling. Åå det luktade såå gott. Ludde kände att han liksom måste följa efter doften. Loffe började gå sen kom han på att det kanske var bättre att smyga. Ludde blev förbluffad, för rakt framför honom stod Puff och 2 små ungar. Puff är Luddes moster. Ludde sa Puff, vad gör du här. Jag jag jag rymde hemifrån sa Ludde. Men vet Piff och Loffe om det här sa Puff. Ee nej sa Ludde män säg inget sa Ludde LOVA!!! Får jag stanna här sa Ludde, men bara ett tag. Ok du får stanna ett litet tag. Tack såå mycket sa Ludde jag är så hungrig. Tur att min pappa stal en grillad kyckling av bonden sa en av ungarna. Alla började genast äta. Ludde hade aldrig smakat grillat bara rå mat.

15

16 Kapitel 5 När det bara fanns ben kvar på kycklingen, så var nog alla mätta. Men Ludde var nog mättast. Nu var Ludde trött. Det var varmt i grytet det var mycket skönare än ute. Ludde ville bo här hela tiden för det var mycket lyxigare här. När Ludde nästan hade somnat sa Puff - varför ligger du här på backen? vart annars sa Ludde alla ligger ju på backen. Men Ludde kom och ligg på täcket i stället sa Puff. Ok sa Ludde. Var fick ni täcket ifrån sa Ludde. Piff sa att hennes man Byster hade tagit lite mer saker saker än nödvändigt. Nu tänkte Ludde absolut aldrig gå hem i igen. Det var mycket varmare och skönare än att ligga på marken. För en gångs skull kändes det som om Ludde hade en familj. En familj som tyckte om honom.

17 Men Luddes familj sov inte!!! Dom letade fortfarande. Ungarna letade i grytet, Loffe i skogen och oroligaste av alla Piff hon letade vid sjön. Piff visste inte var Ludde kunde vara. Piff började leta i buskarna. Piff hörde något. Hon stelnade till. Försiktigt vände hon på huvudet. Det var ett lodjur. Lodjuret tittade på Piff men brydde sig inte. Sen gick lodjuret in i en av buskarna. Det blev knäpptyst. Piff trodde nässtan att lodjuret var blind. Piff vågade inte stanna kvar så hon sprang in i skogen.

18

19

20 Kapitel 6 Piff var livrädd, visst hade hon varit med om värre saker. Piff var väldigt trött hon stannade bakom en buske. Hon satt alldeles tyst, det enda man hörde var vinden som susade i träden. Der började bli mörkt, inte alls lika varmt som det hade varit på morgongen. Luften var kall och fuktig precis som om det skulle börja regna. Piff lade sig ned och sa tyst för sig själv det kan i alla fall inte bli värre. Plötsligt började det spöregna. Piff såg ingenting förutom regndroppar. Piff började dystert gå hem. Det plaskade under tassarna.

21 Nu var familjen ute i skogen igen, för att leta efter Ludde. Det var lagomt svalt ute. I skogen växte fantastiska träd. Med alla möjliga färger på bladen. Eller det såg ut så i alla fall för solen lyste på dom så dom såg röda och rosa ut. Med grenar som slingrade sig upp i himlen. Solstrålarna var varma och sköna. Småfåglarna satt i sina bon och väntade på att deras föräldrar skulle komma med mat. Fred och Ted var på bushumör. Dom fällde krokben på alla sina syskon exakt hela tiden.

22 Kapitel 7 Sluta med det där sa Piff med en sträng röst. Okej sa Ted och Fred samtidigt. Dom gick under tystnad. Det var lagom varmt i luften. Det småblåste, det susade i träkronorna. Fåglarna sjöng. Men inge lade märket till det. Medan satt Ludde och glufsade i sig nyfångad sork. Oj. vad gott jag var verkligen hungrig. Tack sa Buster ödmjukt. Men, sa Puff vet dina föräldrar vart du är. Nej det gör dom inte svarade Ludde med munnen full av mat. Kan vi inte gå och jaga höns, sa en av ungarna. Ok sa Puff det låter bra. Har du gjort det förut Ludde? Nej det har jag inte men jag vill gärna prova. Alla rävarna smög tysta ur grytet. Det hade hunnit blivit lite varmare nu. Ludde var väldigt spänd. När dom kommit till en stor ek stannade Buster. Ok Ludde nu måste du vara tyst. Vi smyger förbi hunden som ligger och sover, är det klart hittills. Ja det är det svarade Ludde.

23 Bra fortsatte Buster. Sen slinker vi in under hönsnätet. Ok sa Ludde. Dom fortsatte att gå. Plötsligt stannade Buster nu smyger vi förbi hunden. Ok sa alla samtidigt. Först gick Buster dom gick sakta på led. Ludde gick sist. Hunden låg alldeles stilla men hörde susningarna. Dom tassade förbi men precis när Ludde smög förbi så vaknade hunden. Det blev ett himlars liv. Rävarna sprang så fort deras små ben kunde bära dom. Plötsligt kom bonden som bodde där, han såg sur ut. Håll tyst dit hundskrälle. Men hunden fortsatte att skälla. Bonden tog tag i hundens koppel och släpade in honom i huset. Dörren stängdes med en smäll. Buster pustade ut - kom så går vi. Dom fortsatte under tystnad. Plötsligt stannade Buster. - här sa han här är hålet. Ludde såg att det var en grop under hönsnätet där skulle dom krypa under. Solen var som en levande bastu det var jättevarmt. Buster kröp under först. Efter ett tag var det Luddes tur. När Ludde var halvvägs igenom så fastnade han. Buster var tvungen att dra ut honom. Efter lite slit var han ute. Äntligen var han inne!

24 Plötsligt hörde dom ett knarrande ljud. Det var bonden som var på väg ut.

25 Vi måste ut härifrån nu! Sa Buster. Rävarna sprang genom skogen. När dom kom hem så var det dags att sova alla somnade väldigt fort.

26 Kapitel 8 Rävfamiljen var utom sig av sorg. Dom hade ju inte hittat Ludde än. När dom gott ett tag så satt Piff sig ner. Helt plötsligt bröt tårarna ut Piff grät och grät Loffe satt sig ner och tröstade Piff. Men efter en stund kunde varken Loffe eller någon av ungarna hålla tårarna borta. Vad ska vi göra sa Piff, tänk om han inte har klarat sig. Det är inte dit fel sa Loffe Lugnande. Ungarna satt fortfarande och grät. Vi hittar aldrig Ludde sade Lilly. Nej nu måste vi fortsätta leta, sa Loffe. När Ludde hade vaknat så såg han att Buster och Puff var borta. Han smög ut ur grytet. Plötsligt hörde han några röster. Det var Buster och Puff. Vi måste hitta Piff snart sa Buster. - jag vet sa Puff. Ludde stod långt bort och kunde inte hör vad dom sa.

27 Räv familjen hade gett upp hoppet. Dom satt utanför grytet och lyssnade på fågelsången. Medan sa Puff till Ludde att dom skulle till en badplats. Dom gick och dom gick. Efter ett tag så bröts tystnaden jag känner igen det här stället sa Ludde det är ditt hem sa Puff. Va? Sa Ludde. När Ludde gick fram till sina föräldrar så började han berätta allt. Familjen började gråta igen men inte av sorg den här gången. Slut