Gamla kyrkogården. Inventering av gravhällar. Kalmar läns museum. Gamla kyrkogården, Västervik, Kalmar län, Småland.

Transkript

1 Gamla kyrkogården Inventering av gravhällar Gamla kyrkogården, Västervik, Kalmar län, Småland Magdalena Jonsson Kalmar läns museum Byggnadsantikvarisk rapport 2017

2 Kalmar läns museums bebyggelseenhet Kalmar läns museums bebyggelseenhet utför antikvarisk medverkan vid förändringar och renoveringar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse/ bebyggelsemiljöer. Flera medarbetare är också certifierade som sakkunnig kontrollant av kulturvärden enligt Plan- och bygglagen. Kalmar läns museum kan även erbjuda expertis inom exempelvis landoch marinarkeologi, konservering och kulturmiljöpedagogik.

3 Gamla kyrkogården Inventering av gravhällar Gamla kyrkogården, Västervik, Kalmar län, Småland Författare Magdalena Jonsson Foto Författaren där inte annat anges Granskad av Liselotte Jumme Layout Stefan Siverud Utgivare Kalmar läns museum 2017 Kartor Publicerade i enlighet med tillstånd från Lantmäteriverket. Utförd av Kalmar läns museum, Bebyggelseenheten Kontaktperson Liselotte Jumme Beställare Kontaktperson Övriga handlingar och digitala fotografier Södra Tjust pastorat Peter Springfeldt Förvaras i Kalmar läns museums topografiska arkiv. 3

4 Karta över Kalmar län med platsen markerad. 4

5 Inledning Uppdragets bakgrund På uppdrag av Södra Tjust pastorat har gravhällarna på Gamla kyrkogården i Västervik inventerats. Arbetet har utförts för att få bättre kunskap om gravhällarnas ursprung. Genom den text som finns bevarad har några av dem kunnat dateras och även in några fall kopplas till personer som levt och verkat i Västerviks stad. Undersökningen är dels en dokumentation av deras historia, dels ett stöd för det fortsatta arbetet för att bevara gravhällarna på bästa sätt. Undersökningen syftar också till att avgöra vilka gravhällar som har flyttats till Gamla kyrkogården från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka, ursprungligen stadens kyrkogård. Områdesbeskrivning och karta Vid mitten av 1820-talet började den gamla begravningsplatsen vid Sankta Gertruds kyrka bli så upptagen, att frågan om att anlägga en ny blev aktuell. År 1826 tillsattes därför en kommitté, som fick i uppdrag att finna en lämplig plats utanför stadens gräns. Året efter meddelade kommittén att den lämpligaste platsen man kunnat finna låg alldeles utanför västra tullen. Det var en beteshage, kallad Dichmans hage, som ägdes av en rådman Fallenius. Rådmannen förklarade sig villig att avyttra hagen med villkoret att ett annat område, lägenheten Florida, som han innehade som ett perpetuellt (evigt) arrende, tillföll honom med verklig äganderätt. Detta villkor godtogs av borgerskapet på allmän rådstuga och den 5 juli 1827 godkändes platsen för anläggning av en kyrkogård. Anläggandet kom dock inte genast i gång; ännu 1829 bortarrenderades betet på platsen. Den första begravningen ägde rum år 1836 eller 1837, båda årtalen förekommer i källorna. Begravningsplatsen omfattade från början den nuvarande kyrkogårdens södra kvarter. Vid mitten av 1860-talet började kyrkogården bli för liten och utökades under år 1866 till sin nuvarande storlek. Den nya delen kom att omgärdas av det nygotiska gjutjärnsstaket som står kvar än i dag. Kartan över Västerviks nya stadsplan från 1879 visar att kyrkogården då hade samma yttre konturer som idag. Medel till kostnaderna för utvidgningen erhölls ur den Sandbergska donationen. År 1877 byggdes Sankt Markus kapell ungefär mitt på kyrkogården. Kyrkogården anlades enligt ett klassiskt parkideal med alléer, tydliga raka gångsystem och prydligt ordnade kvarter. Allt detta, tillsammans med de stora köpegravarnas påkostade vårdar och utsmyckningar längs med gångarna, måste ha utgjort en anslående kontrast till den gamla överfulla kyrkogården som västerviksborna lämnat inne i staden. Nya kyrkogården i Västervik anlades Aktuell skyddsstatus Kyrkotomten är liksom kyrkan, dess inventarier och begravningsplatser skyddade enligt Kulturmiljölagens 4 kap. De är en del av vårt kulturarv och ska skyddas och vårdas så att det kulturhis- 5

6 N E E N :8 825 Lantmäteriet Koordinatsystem SWEREF 99 TM Gamla kyrkogården i Västervik utmärkt i med svart linje på Lantmäteriets Topografiska karta. 6

7 toriska värdet inte minskar. Lagen gäller för kyrkliga miljöer som tillkommit före utgången av För kyrkotomter och begravningsplatser krävs tillstånd från länsstyrelsen för: Utvidgning eller annan väsentlig förändring, Uppförande eller ändring av byggnader, murar, portaler eller fasta anordningar, Trädfällning, större ändring av planteringar, Beläggning av gångar med mera Äldre gravvårdar, vårdar och gravplatsutsmyckningar av gjutjärn och smide, konstnärligt utförda gravvårdar samt gravvårdar som vid inventering utpekats som särskilt kulturhistoriskt värdefulla (Motsvarande kategori I enligt Centrala gravvårdskommitténs kriterier) omfattas också av 4 kap 6 Kulturmiljölagen. Gravvårdsurval enligt Centrala Gravvårdskommitténs regler Kalmar läns museum arbetar med urval av gravvårdar enligt Centrala Gravvårdskommittéens regler. Enligt dessa har alla gravstenar någon form av kulturhistoriskt värde. Det kulturhistoriska värdet kan bedömas utifrån den enskilda vårdens utseende. Kanske är den av ett ovanligt material eller har den ett konstnärligt eller hantverksmässigt utförande, kanske är den tidstypiskt eller har en särskilt intressant inskription. Det kulturhistoriska värdet kan också bedömas utifrån den eller de personer som är begravda på platsen. Personhistoriska och/eller lokalhistoriska värden kan kopplas till gravplatsen. Detta är en kunskap som finns i lokalsamhället. Urvalet har i första hand gjorts efter följande kriterier: Kriterium Ålder Konstnärlig utformning Utförande av smide- eller gjutjärn Utförande av lokalt material Inskriptioner Personhistoriskt intresse Häckomgärdad grav, grusgrav Förklaring Gravvårdar från 1850 eller äldre brukar generellt skyddas. Konstnärligt särskilt intressanta gravvårdar. Gravvårdar av järn är mycket ovanliga och skall generellt skyddas. Gravvårdar av kalk sten, sandsten eller röd våneviks granit är exempel på lokala sten material i Kalmar län. Uppgifter om titel, bynamn och gårdsnamn. Högst prioritet har givits åt inskriptioner med idag ovanliga titlar, samt titlar med för trakten karaktäristiska yrken. Det kan också handla om dikter, minnesord eller liknande. Gravvårdar efter personer med särskilt högt person historiskt värde. Gravplats med omgärdning av häck eller stenram. Gravplats med grusyta. Även gravplats med gravkulle av t ex murgröna. Klass 1 En gravvård av klass 1 är en kulturhistoriskt mycket värdefull gravvård. Det innebär att gravvården i sig själv genom sin utformning och historia är omistlig för kyrkogården och för socknens/stadens historia. Klass 2 En gravvård av klass 2 är kulturhistoriskt värdefull främst genom att vara en del av en helhet. Tillsammans med gravvårdar med samma utformning och från samma tid skapar de en karaktär för ett gravkvarter eller större område som utgör en viktig del av kyrkogårdens historia. Klass 3 Övriga gravvårdar som inte särskilt pekas ut i gravvårdsurvalet för respektive kyrkogård. Även för dessa vårdar krävs tillstånd från länsstyrelsen till exempel om man vill ta bort majoriteten av gravvårdarna inom ett kvarter. 7

8 Inventering av gravhällar Gravplats nr 47. Gravplats nr 47 Tillhörer Peter?? och thes k hustru Christ Malin Tacke nr 8 Någon information om släkten Tacke har inte hittats. Mannens namn oläsligt. Gravhällen har troligen flyttats från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka. och dekor ger ingen tydlig datering av gravhällen men troligen är den från 1700-talet. Troligen har den alltså flyttats från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka. Stor texttavla med ett dekorerat krön. Troligen har det också funnits en dekor i de nedre hörnen men denna är idag bortnött. och dekor är sliten. Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). 8

9 Gravplats nr 60 HNS 1709 Saknar dekor. Saknas. Åldern på gravhällen visar att den har flyttats från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka. Gravhällen är i gott skick frånsett att den har en kraftig påväxt av mossa. Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). Gravplats nr 63 Helena Mackel 1767 Saknar dekor. Gravplats nr 60. Detta skulle kunna vara gravhäll för Helena Maechel född 1714 i Västervik. Hon var dotter till skepparen och handelsmannen Herman Andersson och Ingrid Göransdotter. Hon gifte sig 1751 med Magnus Andersson Keijser (hans andra giftermål). Paret fick en dotter. Keijser verkar ha avlidit 1768 och Helena Helena Maechels dödsår stämmer alltså inte med det på stenen angivna. Maechel var en stor släkt i Västervik. De var handelsmän men hade också förtroendeuppdrag i staden. Åldern på gravhällen visar att den har flyttats från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka. Gravhällen är i gott skick frånsett att den har en kraftig påväxt av mossa. Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). Gravplats nr 63. 9

10 Gravplats nr 90 SPARRE Saknar dekor Gravhällen har troligen tillhört familjen Sparre på Gränsö slott. Baron Erik Sparre köpte 1831 Gränsö slott lät han bygga ut och bygga om slottet så att det fick det utseende det hade före branden Erik Sparre dog Gravhällen har alltså inte flyttats från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka och bör därför långsiktigt vara kvar på Gamla kyrkogården. Gravhällen är i gott skick frånsett att den har en kraftig påväxt av mossa. Nersjunken i gräset. och Petronella Maria Andersdotter. Det som talar emot att det är hans grav är att man skrivit familjegrav på hällen trots att Beckman var ogift. Alternativt har en äldre familjehäll hämtats från begravningsplatsen vid S:ta Gertruds kyrka och återanvänts med en ny inskription. Utan dekor och närmare persondatat går det inte att avgöra om hällen flyttats från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka. Gravhällen är i gott skick frånsett att den har en kraftig påväxt av mossa. Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). Gravplats nr 131 Bæckmans familjegrav Saknar dekor. Gravplats nr 90. Familjen har inte kunnat spåras. Möjligen kan hällen kopplas till en Lorentz Petter Beckman för vilken det finns en bouppteckning Tidsmässigt skulle det kunna stämma med en uppskattad datering av gravhällen. Stilen på texten talar nämligen för att gravhällen inte är så gammal. I så fall är detta en häll som tillkommit efter att kyrkogården anlades och därför hör till Gamla kyrkogården. Lorentz Petter Beckman var f d coopverdikapeten och vice hamnfogde. Han dog ogift av ålderssvaghet. Han var son till en styrman Erik Beckman Gravplats nr

11 Gravplats nr 137. Gravplats nr 137 Thenna graf och sten tillhör familien Teurnberg Num?12 En del av stenens övre del är borta. Det övre mittpartiet består av en slät textplatta med en text i en rak stil som dateras som yngre än gravhällens övriga dekor, mitten av 1800-talet eller yngre. Kring textplattan finns en sliten dekor i broskverksstil som dateras till 1600-talets första hälft. Under textplattan och dekoren finns en dekorativ behuggning med texten Num? 12. Runt hällen, utom det översta stycket som saknas finns en ram som kan ha haft en dekor eller en bibeltext. I hörnen finns också kartuscher som även de kan ha haft en dekor. Gravhällen har uppenbarligen återanvänts. en på gravhällen tyder på att den ursprungligen var från 1600-talet. Familjen Teurnberg kan ha ägt gravhällen och använt den tidigare men troligare är att man köpt en äldre gravhäll och återanvänt den. Den har troligen flyttats från begravningsplatsen kring S:ta Gertruds kyrka. Eftersom den fått en ny text som knyter den till gravsättning på Gamla kyrkogården bör den vara kvar där. I Västerviks historia, Västerviks stads borgarebok finns flera personer med släktnamnet Törnberg. Det förefaller att var åtminstone två olika släkter. Samtliga individer som omnämns i boken har levt under 1700-talet. Stilen på gravhällen förefaller dock vara såväl äldre som yngre än 1700-talet. Den slitna broskverksdekoren är troligen från 1600-talets första hälft medan bokstävernas stil är från 1800-talet. en från eller 1700-talet är sliten men i övrigt är hällen i gott skick. Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). 11

12 Gravplats nr 138 MB MSD 1714 Anno 1641 den VI Marcii äro i herranom Christo saligen afsomnade Måns Andersson 3 barn en son och två döttrar och förwete medh alla Christrogna een i rogdeful Uppstandelse på yttersta dagen Kartusch i mitten med vad som förefaller vara monogrammet M och ett upp och nervänt A. Kring kartuschen en bladkrans. Över kartuschen texten från 1744 och under den texten från Som en ram kring gravhällen finns en bibeltext. I de två övre hörnen rosor, i det nedre vänstra hörnet en dödskalle med benknotor och i den högra ett timglas. Gravplats nr 138. Familjen Måns Andersson har inte gått att spåra närmare. Eftersom gravhällen är så gammal är tillgången på folkbokföringsmaterial begränsad. Gravhällen har återanvänts 1744 då de övre initialerna tillkommit. Gravhällen är så gammal att den har flyttats från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka. En större spricka i nedre högra hörnet. Gravhällen är i gott skick frånsett att den har en kraftig påväxt av mossa. Gravplats nr 138, detalj av övre texten. Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). Gravplats nr 138, detalj av nedre texten. 12

13 Gravplats nr 139 Denna graf tilhörer Råd och handelsmannen Hans? Född?... Död.? hans kära maka Anna Maria (Margaretha)?holm (Holm?) född? The som redeliga för sig wandrat hafwa komna till roo och hwila i deras kam?... I mitten en större, slät textplatta. Kring den finns en dekorativ ram, broskverksstil. Under textplattan finns en dödskalla och på var sida om den inhugget number 210. I varje hörn finns en järnring. I födelse och dopboken finns en flicka registrerad döpt Anna Margaretha i mars Hon var dotter till rådmannen och Cronobefallningsmannen Olof Holm och hans hustru Catharina Johansdotter(?). Makens namn har tyvärr inte gått att uttyda. Gravhällen är i gott skick frånsett att den har en kraftig påväxt av mossa. Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). Gravplats nr 139. Gravplats nr 140, två hällar Ingen synlig text. Saknar dekor. Båda har järnringar i varje hörn. Saknas eftersom ingen text eller andra uppgifter om dem finns bevarade. Båda hällarna har lösa delar. Gravhällarna har ett högt kulturhistoriskt värde (Kategori 2). Gravplats nr 140, två hällar. 13

14 Gravplats nr 141 Ingen synlig text men ett inhugget bomärke. I mitten en kartusch omgiven av en bladkrans. en i kartuschen är skadad. Över kartuschen ett bomärke. En järnring i varje hörn. Bomärket går inte att datera. Troligen är hällen så gammal att den har flyttats från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka. Gravhällen är i gott skick frånsett att den har en kraftig påväxt av mossa. Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). Gravplats nr 141, bomärket. Gravplats nr

15 Gravplats nr 142 Under denne stenen ligger S Peder Hof(?) hvilken afsomnade den 8 april anno 1636 medh sine barn den hab sig och sin hustru Hanna Wigdtman samt de barnen? i monumentet bestellt hafver. ISS AMD Anno 1722 Kartusch omgiven av bladkrans i mitten. Över den texten från 1636 och under den texten från De omnämnda personerna på gravhällen har inte kunnat spåras. Eftersom gravhällen är så gammal är tillgången på folkbokföringsmaterial begränsad. Gravhällen är så gammal att den har flyttats från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka. Gravhällen är i gott skick frånsett att den har en kraftig påväxt av mossa. Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). Gravplats nr 142. Gravplats nr 142, detalj av nedre delen. Gravplats nr 142, detalj av övre delen. 15

16 Gravplats nr 147 Denna stenen och graf hörer Anders Andersson? och handelsman här i staden till och hans arfvingar Anno Praktfull gravhäll med dekor av himmel och helvete. En ängel håller upp ett tygstycke. Vid ängelns fötter en dödskalle. en är inhuggen i en båge på det draperade tygstycket. Kring hällens kant finns en sirlig blomstergirlang. Järnringar i varje hörn. Graven kallas ibland för Cederflychtska graven men det är nog fel. Inga av Familjen Cederflycht är begravda här. Kopplingen är möjligen att Anders Andersson kan ha varit far till Hans Andersson som så framgångsrikt byggde upp ett stort innehav av gods och järnbruk i Tjust i början av 1700-talet. Han fick i sin tur dottern Anna som gifte sig med köpmannen Anders Nilsson som kom att adlas Cederflycht. Detta har inom ramen för detta arbete inte gått att bekräfta släktförbindelsen mellan gravhällens Anders Andersson och den välkände Hans Andersson. Till teorins fördel talar gravhällens mycket påkostade och ovanliga dekor. Gravhällen är så gammal att den har flyttats från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka. Gravhällen är i gott skick frånsett att den har en kraftig påväxt av mossa. Mitt i hällen finns en gammal spricka. Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). Gravplats nr

17 Gravplats nr 147 rensad från mossa. Gravplats nr 147 rensad från mossa, detalj av texten och sprickan. 17

18 Gravplats nr 151 Två olika inskriptioner. Överst: PES HMD Anno Under: AZ MLD Saknar dekor. Att låta hugga in initialerna var vanligt för dem som inte hade råd med mera påkostade inskriptioner. Vilka personer som avses har inte gått att spåra. Företeelsen förekommer fram till mitten av 1800-talet. Åldern på gravhällen visar att den har flyttats från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka. Gravplats nr 151. Gravhällen är i gott skick frånsett att den har en kraftig påväxt av mossa. Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). Gravplats nr 152 Postmästare Erik von Posts grav en är placerad i ett ovalt fält. I övrigt saknas dekor. Gravplats nr 151. Postmästare i Västervik Gravhällen är alltså inte flyttad hit från kyrkotomten vid S:ta Gertrud utan hör ursprungligen till Gamla kyrkogården och bör långsiktigt stanna där. Gravhällen är i gott skick frånsett att den har en kraftig påväxt av mossa. Gravplats nr 151. Gravhällen har ett mycket högt kulturhistoriskt värde (Kategori 1). 18

19 Gravplats nr

20 Sammanfattning På Gamla kyrkogården har 14 gravplatser med hällar undersökt närmare. Av dessa kan de två hällar som utgör gravplats 140 inte på något sätt dateras eftersom de saknar såväl text som dekor. Två gravhällar, Nr 90 och 152, kan med säkerhet dateras till tiden efter Gamla kyrkogården anlades och har alltså inte flyttats från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka. En gravhäll, nr 131, går inte med säkerhet att knyta till en person eller släkt med kända data men är troligen flyttad från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka. Övriga gravhällar har en så ålderdomlig datering att de med säkerhet har flyttats från kyrkotomten vid S:t Gertruds kyrka. Gravhäll nr 137 har ursprungligen flyttas från kyrkotomten vid S:ta Gertruds kyrka men hällens nya inskription gör att den nu hör till Gamla kyrkogården. Samtliga gravvårdar har, enligt CGK:s kriterier, klassats som kategori 1, mycket högt kulturhistoriskt värde, på grund av sin ålder. Vid en jämförelse inom gruppen har dock de två hällar som utgör nr 140 ett mindre bevarandevärde eftersom de saknar inskription och dekor. 20

21 Källförteckning Kalmar läns museums topografiska arkiv Riksarkivets söktjänst SVAR Dahl, L och Lindberg, F Västerviks historia del I och II Västervik 1933 Nimhed, O (red), Västerviks historia Västerviks stads borgarbok Årsbok för Tjustbygdens Kulturhistoriska förening meddelande nr 67, Västervik,

22 22

23

24 Adress Box 104, Telefon E-post S Kalmar Webb kalmarlansmuseum.se