En MAXimerad rotfyllning

Transkript

1 En MAXimerad rotfyllning Av: Johannes Djerf För några veckor sedan när jag var i Värnamo så tänkte jag av god vana stanna till vid hamburgarerestaurangen Max. Om någon timme skulle jag vara hos tandläkaren och fortsätta min rotfyllning, vilket jag kände mig väldigt nervös inför. Så därför kändes det extra skönt att jag nu var på en plats som jag kände igen och var trygg med. Jag gick fram till kassan och sa Hej, jag skulle vilja ha en mcfeast & co. Hon som tog upp beställningen tittade märkligt på mig och sa va! Vad sa du?. Jo, jag vill ha en mcfeast & co, sade jag så tydligt jag kunde men än en gång fick jag till svar va, ursäkta vad sa du? Jag tänkte än en gång upprepa min beställning då jag kom på mig själv! Mcfeast finns på McDonald's och inte på Max. Kassörskan fick sitt stora skratt för dagen, medans jag ändrade mina ord rätt för rätt plats. När jag sedan åt min mat, så tänkte jag att så här är det ju många gånger när det gäller vår tro också. För dig som bekänner dig till Jesus men också för dig som är här idag och kanske inte gör det. Mycket är självklart. Kanske till och med för självklart ibland. Vi har blivit vana vid att tänka och svara på ett vist sätt på våra egna och på andra människors frågor omkring livet och tron på Gud, att vi ibland glömmer bort vad orden innehåller och att de ibland faktiskt också hamnar på fel ställe. Jag äter i stort sett bara på Max, för att jag tycker det är godast, jag bjuder på den gratisreklamen, men jag har fortfarande intränat de där orden som jag sedan många år varit van att säga. En mcfeast & co. Dricka till det. Fanta. Och så är det med vår tro också. Vi kanske längtar efter förändring, vi vill verkligen se det godaste och bästa som Gud har att ge oss för varje ny dag, men vi är inte alla vana vid så stora förändringar och när de väl kommer så är vi fortfarande kvar i samma hjulspår, för vi är trygga i det som varit. Ett bra exempel i Bibeln på detta är när vi läser om översteprästerna och fariséerna under Jesu tid. I Joh.11 så läser vi om hur Jesus visar att han har makt över både döden och livet genom att han ropade Lasarus kom ut. Lasarus som varit död i 4 dagar kom ut ur graven, med fötter och händer inlindade i bindlar och ansiktet täckt av en duk. Många judar som hade kommit till Lasarus syster Maria och såg vad Jesus gjorde började tro på honom som Guds son. Men det fanns också människor i den här samlingen som gick till fariséerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort.

2 Som hade sett sitt livs mirakel men som inte kunde ta emot det i sitt hjärta. Och så är det, alla kommer inte komma till tro bara för att de ser ett mirakel, som vi ibland tror. För även om ögonen ser det, så kan man fortfarande vara blind i sitt hjärta. De judiska ledarna visste att om de inte kunde få stopp på Jesus så skulle de få romarna över sig. Rom gav judarna en viss frihet så länge de höll sig lugna så därför skapade Jesus och hans mirakel oro. Fariséerna trodde på profetiorna om Messias, de trodde på änglar och även uppståndelsen ifrån de döda. Men trots detta så sammankallar de nu det stora rådet, judarnas högsta politiska, juridiska och religiösa myndighet på den här tiden och frågar varandra vad gör vi? Den här mannen gör många tecken. Med andra ord, Vi är helt passiva och uträttar ingenting och den här mannen, Jesus, gör det som vi bara hört talas om. Det hade varit tyst i många hundra år och det som de nu fick uppleva var tecken och under som de bara hade läst om. Visst stod det i 5 mosebok att Gud är den som både gör människor levande och helar. De hade läst om hur både Elia och Elisa hade gjort under med döda barn som kommit tillbaka till livet igen. Nu hade de vittnesbördet om denna Guds kraft rakt framför sig men de lät inte tiden och frågorna möta deras inre. De undvek det jobbiga och gjorde det som de var trygga med istället. De var rädda att Roms missnöje över denna orosmakare kunde drabba dem så att de miste sitt inflytande eller på annat sätt blev straffade. Kajafas som var överstepräst det året sade till de andra Ni förstår ingenting. Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under. Frågan är om det inte var Kajafas själv som inte förstod någonting. För dessa ord var ju precis det som allt handlade om. Johannes skriver att han inte sa detta av sig själv utan att han profeterade att Jesus skulle dö för hela folket. Kajafas insåg inte att hans handlande faktiskt blev en del av den underbara plan som Gud höll på att sätta i verket. Kajafas ögon var blinda för vad som var Guds väg och vilja. Dessa mirakler och frågorna omkring denna Jesus var bara hinder för det som var självklart för honom, och det förändrades inte. När vi senare möter honom efter korsfästelsen och bevisen på att Jesus uppstått ifrån de döda blir överväldigande så kunde han inte heller då acceptera det Gud ville visa honom. Som Sadducé så trodde han inte på uppståndelsen ifrån de döda som fariséerna gjorde och han försökte istället tysta ner dem som hade blivit förvandlade av den uppståndne. Som Petrus och Johannes exempelvis. Vi kan läsa apg.4:1 22. Kajafas och det stora rådet kunde inte förneka det.

3 Mannen som hade suttit vid sköna porten år efter år och varit lam ifrån födseln stod nu mitt framför dem på sina egna ben och var helt frisk. De var svarslösa inför det som de såg och de här männens frimodighet. Men fortfarande låg deras egen stolthet i vägen och de förbjöd dem att fortsätta tala till någon människa i namnet Jesus. De var så hårdhjärtade att de hellre förnekade Guds son än erkände att de haft fel. Kajafas såg vilken kraft namnet Jesus hade men fortfarande hade han sitt hjärta stängt för att låta det han själv var övertygad om förändras. Gud ville berätta för honom gång på gång att Jesus är den han säger sig vara. Det är självklart att Gud ville använda Kajafas fortfarande, men pågrund utav att han inte lät sig beröras av frågorna om Jesus, så får han heller inte i sitt inre del av den skatt som Gud har för honom. Och jag tror att du och jag behandlar livet och tron på Gud på precis samma sätt som Kajafas många gånger. Vi kan vara så övertygade om en sak att vi vägrar att tro att det kan vara på ett annat sätt. Vi har blivit vana att tänka på ett visst sätt och vi har funnit vår trygghet i dess åsikter att våra hjärtan blivit stängda. Jag tror att Gud vill visa dig och mig hans vägar, hans kärlek och omsorg, hans mirakler mitt i vår vardag, men vi har många gånger redan bestämt oss för hur det ska gå till och se ut, så vi missar det, när det egentligen finns precis framför oss. Så vi behöver helt enkelt ändra vårt sätt att se. Jag tror att flera utav er har hört den, men jag gillar berättelsen om Sofia som hade varit ute och lekt hela dagen, men nu var trött och ville komma in och vila sig lite. Så hon slängde av sig skorna i ett hörn, tog ett glas saft och satte sig på golvet, lutad mot sin mammas knä. Nyfiket tittade hon upp för att se vad mamma höll på med. Hon förstod att hennes mamma höll på att sy någonting, för hon hade tagit fram nål och en massa garn i olika färger. Sofia satt tyst på golvet en lång stund och tittade på när mamma sydde. Men till slut kunde hon inte hålla sig längre. Du mamma, det gör ingenting att du inte är så bra på att sy. Jag tycker du är världens bästa mamma ändå. Sofias mamma skrattade lite och frågade vad hon menade. Alltså, det blir ju inte så fint det du syr, sa Sofia och skruvade lite på sig. Det är ju ganska många knutar och så. Man ser inte ens vad det föreställer. Men det gör ingenting. Jag tycker om dig i alla fall, fortsatte hon tröstande. Nu log Sofias mamma ännu större och bad Sofia att sätta sig i hennes knä istället. Sedan bredde hon ut broderiet framför dem. Du tittade på broderiet underifrån, förklarade hon, men titta hur det ser ut från mitt håll. Knutarna på baksidan har en mening. Och det som ser ut som en enda röra från baksidan, är en vacker bild på framsidan.

4 Sofias mamma la ifrån sig broderiet och gav Sofia en kram. Och vet du, sa hon. Ibland gör vi vuxna precis som du gjorde nyss. Men vi är inte alla lika kärleksfulla som du alla gånger när vi vänder oss till Gud. Gud, mitt liv är en enda stor röra. Det är bara knutar överallt och det blir ingen mening med någonting. Varför gör du ingenting åt det? Ropar vi till honom. Och då tror jag Gud säger likadant om våra liv som jag sa om broderiet till dig. Kom och sätt dig i mitt knä. Du ser bara en meningslös röra av knutar. Men jag håller på att brodera ditt liv. Och resultatet kommer att bli alldeles fantastiskt vackert. Kajafas såg bara en massa onödiga knutar när han såg på det som Jesus och hans efterföljare gjorde. Han såg det som att det var hinder efter hinder som syddes ihop när han såg på sitt eget liv och sin egen roll som överstepräst, den personen som borde vara den som har koll på allt, inte minst när det handlar om tron på Gud. Du och jag skapar också våra knutar genom frågor som vi tycker är för svåra och inte vågar ta itu med, ifall det skulle ändra på vårt eget liv och vår tro på Gud. Ibland kanske vi undrar varför de måste finnas där, men jag tror att de behöver finnas där för att vi ska se hur vackert egentligen allt är när vi ser det ifrån Guds sida. Sofia, hon trodde först att det skulle se ut som det gjorde under mammas broderi, även fast det inte var så vackert. Men genom att hon började fråga så fick hon se hur vackert det egentligen var. Som barn är det inte så långt till frågorna och det är något som vi behöver bevara genom hela livet. Det kommer inte att gå smärtfritt. Men resultatet kommer att vara att du och jag står på en fast och rotad mark. Efter mitt härliga maxmål så åkte jag på min rotfyllning hos tandläkaren. Något som inte är roligt någonstans. Att ligga med öppen mun i en timme, med hur många olika dukar och verktyg som helst i munnen. Men ändå så ligger jag ju kvar. Jag springer inte iväg när det börjar göra ont, för jag vet ju att när det väl är över så kommer mina tänder må bra. Om jag skulle springa därifrån så blir det ju bara ännu värre. Och så är det med vår insida, det blir inte bättre att ignorera frågorna och springa ifrån Jesus, då kommer det bara bli ännu värre. Utan stanna kvar vid Jesus, låt dig rotas hos honom, även om det gör lite ont, för det kommer alltid vara till läkedom och du får frid i ditt hjärta. Frank A Clark har sagt att Om du finner en väg utan hinder, leder den förmodligen ingenstans. Tron på Gud är många gånger full av frågor, och tillåter vi inte dem, så tror inte jag heller att vi kommer hitta hem till den varma, djupa och radikala tron på Jesus Kristus. Vi behöver alla, var och en tänka till på varför jag tror på det jag gör, eller inte tror på det.

5 Vi kommer aldrig se på livet så som Gud gör om vi inte vågar hoppa upp i vår Herres knä, släppa på våra inlärda svar och mönster och be honom visa hur livet ser ut ifrån hans ögon. Det handlar inte om att bli mer religiös utan det handlar om att bli mer människa. En människa som vågar leva i verkligheten med en längtan att bli mer lik Jesus. Paulus skriver i Ef.3: Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande. och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss. Alltså Guds kärlek är total. Den når varje skrymsle inom oss. Den är så lång att den varar hela livet, så djup att den tränger ner i den svartaste och svåraste förtvivlan. Den är så vid att den täcker hela vår föreställningsvärd! I psaltaren 103:11-12 står det att Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss. Eftersom jorden är rund så kan vi förstå att det aldrig går att säga att där tar väster slut och där tar öster slut, utan det går runt. Alltså Guds förlåtelse är evig, den tar aldrig slut. En kärlek som Paulus uppmanar oss att rota sig i och fylla oss utav. Kajafas lät frågorna gå förbi honom, vilket gjorde också att han missade Guds kärlek och väg för honom. Gör inte samma misstag som han gjorde utan låt det istället bli vår uppmuntran och utmaning den här dagen. Att låta de givna svaren, mcfeast svaren ni vet, de givna mönstren få hängas av oss och låta frågorna som vi alla har, lämnas i Herrens knä och be att Guds väg och hans vilja bli det som får beröra oss. Så att vi blir rotade och grundade i tron på honom. Amen.