Ansökan om stämning. 1. Yrkanden mm. 2. Sakomständigheter. Kärande. Anna Nilsson. Ombud

Transkript

1 Ansökan om stämning Kärande Ombud Svarande Ombud Saken Anna Nilsson Grupp 2b1: Disa Janfalk, Evelina Nilsson, Anton Eckerbom, Primus Holm Linder. Johan Persson Grupp 2b3: Andrea Sabogal Roldan, Martin Wallin, Ina Laurell, Sabina Banck. Vårdnad av barn; umgängessabotage; kontakt med båda föräldrarna; kontinuitetsprincipen angående omvårdnad av barn 1. Yrkanden mm. Anna Nilsson yrkar att vårdnaden av Hugo och Ebba ska övergå till henne från Johan Persson. Anna Nilsson yrkar även att Johan Persson ska ersätta hennes rättegångskostnader. 2. Sakomständigheter Johan Persson och Anna Nilsson som skiljde sig för fem år sedan har två gemensamma barn tillsammans: Hugo, 12 år, och Ebba, 7 år. Johan har dessutom en son, Björn 13 år, sedan ett tidigare förhållande. När Johan och Anna skiljde sig kom de överens om att barnen skulle bo hos Johan, som sedan dess gift om sig med Carla. Barnen skulle få umgänge med Anna varannan helg från fredag kväll till måndag morgon samt sedvanligt storhelgsumgänge. De hade dessutom kommit överens om att Björn skulle bo lika mycket hos Anna. Dessa villkor har därefter inte uppfyllts, då Hugo och Ebba endast fått umgänge en söndag i månaden under de tre år senaste åren. Anna har när hon försökt ta initiativ för umgänge genom att bland annat åka och hämta barnen funnit Johans hem tomt. Barnen har dessutom uppmuntrats på diverse sätt av både Johan och Carla att istället för att få nyttja sitt umgänge med Anna stanna hos dem över dessa helger. Inget av barnen har påstått sig trivas bättre hos någon av föräldrarna. 1

2 3. Sakframställan En överförd vårdnad från Johan till Anna skulle innebära barnens bästa. Flera argument, vilka översiktligt presenteras här och grundligen förklaras nedan, talar för kärandens sak. För det första kommer barnen hos Anna kunna få en nära och god relation med båda föräldrarna. För det andra är Johans handlande under åren sedan skilsmässan mellan honom och Anna, att anse som umgängessabotage. Barnen Hugo och Ebba och deras mor Anna har inte träffats så ofta som överenskommelsen mellan föräldrarna angav. För det tredje kommer kontinuiteten i barnens liv inte att påverkas väsentligt av en flytt; miljöombytet kommer snarare gagna deras välmående. 3.1 Nära och god kontakt med båda föräldrarna Barnens bästa är i enlighet med 6 kap. 2a FB avgörande för beslut om vårdnad, boende och umgänge. Frågan om vad som ska anses vara barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall med hänsyn till både barnets psykiska och fysiska välbefinnande, på både kort och lång sikt (prop. 1997/98:7 s. 104). Barnets behov av att få behålla kontakten med den förälder som inte har vårdnaden måste särskilt beaktas enligt 2a 2st. Föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad och umgänge bygger alltså på uppfattningen att barn har behov av goda och nära relationer med båda föräldrarna. Om inte andra omständigheter talar för en annan lösning, bör domstolen följaktligen anförtro vårdnaden åt den av föräldrarna som bäst kan antas främja ett nära och gott umgänge mellan barnet och den andre föräldern (NJA 1989 s. 335). Anna har vid flera tillfällen visat hur samarbetsvillig hon har varit då hon vid överlämningar av barnen har åkt till Johans och Carlas hus. Ett flertal gånger när hon har kommit dit på avtalad tid har de inte varit hemma, och Anna har då vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att försöka få kontakt med sina barn för att kunna fullfölja det planerade umgänget. Hennes samarbetsvilja visades även då Anna och Johan separerade, och Anna valde att flytta till en bostadsrätt belägen precis utanför det villaområdet barnen stadigvarande bor i. Detta för att omställningen för barnen att behöva flytta mellan två boenden skulle bli så liten som möjligt, samt att hennes samarbete med Johan kring barnen skulle kunna fortgå så smidigt som möjligt. Anna inser det stora värdet och nödvändigheten för barnen att regelbundet träffa båda sina föräldrar, och hon har i alla år främjat och uppmanat barnens relation med Johan. Det kan vidare antas att Anna om hon anförtros vårdnaden kommer att verka för att Hugo och Ebba får ett 2

3 omfattande umgänge med Johan och därmed också goda möjligheter till umgänge med halvbrodern Björn (NJA 1989 s. 335). I den vårdnadsutredning som gjorts har det visats att Anna är en lämplig vårdnads- och boendeförälder. Det är dessutom mer sannolikt att Anna kommer vara den förälder som främjar barnens relation till den andra föräldern, till skillnad från vad Johan har gjort de senaste tre åren. Vårdnaden bör anförtros den förälder som mer än den andra är beredd att se till att umgängesrätten förverkligas (NJA 1986 s. 338). Anna är den samarbetsvilliga och ansvarstagande föräldern av de båda, och barnens relation till sin far hade i Annas vårdnad främjats och uppmanats på ett vis som inte har förekommit de senaste tre åren då barnen har bott hos Johan. I enlighet med prop. 1990/91:8 s. 40 och 6 kap. 5 2 st. FB bör Anna till följd av detta överta vårdnaden om Hugo och Ebba. 3.2 Umgängessabotage Barn har rätt till umgänge med föräldern som denna eller de inte bor hos, 6 kap. 15 FB. Av paragrafen följer att en förälder som inte medverkar till umgänge mellan barnet och den andra föräldern gör sig skyldig till s.k. umgängessabotage (Saldeen, 2013, s. 230; NJA 1989 s.335). Innebörden är att föräldern med vårdnadsansvaret aktivt agerar för att förhindra den andre förälderns umgänge med det gemensamma barnet, i strid med 6 kap. 15. I en liknande vårdtvist framgår av domskälen att umgängessabotage kan tillsammans med omständigheterna i övrigt utgöra skäl för överföring av vårdnad (NJA 1986 s. 338). Av ett annat rättsfall om vårdnadstvist framgår att överföringen måste väga tyngre vad gäller barnets bästa än miljöombytets implikationer (NJA 1989 s. 335). Från exempel nedan kommer käranden visa bortom rimligt tvivel att Johans agerande är att anse som umgängessabotage. Johan saknar skälig grund för sitt handlande (prop. 1990/91:8, s ), och därmed har barnen rätt till till umgänge med sin mor (se avsnitt 3.1). Således bör omvårdnaden övergå till henne. I fallet mellan Anna och Johan finns flera aspekter som var och en och inte minst alla tillsammans utgör umgängessabotage. Istället för att hålla sig till överenskommelsen har Johan agerat illojalt gentemot Anna och inte medverkat till barnens umgänge med deras mor. Istället för varannan helg samt storhelger har Anna i regel bara fått se sina barn en söndag i månaden under tre års tid. Dessutom, vid de tillfällen då Anna tagit sig till Johans och Carlas hus för att hämta Hugo och Ebba inför Annas helger, har fadern och Carla underlåtit att följa överenskommelsen från 3

4 skilsmässan. Istället för att underlätta barnens planerade visit har Carla lockat med shoppingrundor, och i andra fall har huset stått tomt. För att inte ett eventuellt gräl mellan Anna och Johan skulle påverka barnen negativt, med hänsyn till att de redan var sårbara till följd av skilsmässan, har Anna inte väckt talan förrän efter tre år av brist på samarbetsvilja från Johans och Carlas sida. Johans och Carlas handlande hitintills talar för att umgängessabotaget kommer fortskrida. Därutöver har Johan uppmuntrat barnen att inte spendera tid hos Anna. Att barn under tio år (vid tiden för skilsmässan) kan uttrycka att de inte orkar åka någonstans bör inte ges särskilt stor vikt. Istället visar en kontextuell analys att Anna fortfarande bör få rätt. Att barnen har lätt till att uttrycka en önskan att stanna kvar bland dyra leksaker och andra prylar ter sig naturligt när Johan och Carla överöst Hugo och Ebba med saker som Anna inte har råd med. När tiden går förankras vanor och rutiner vilket medför att barnen, som saknar ett vuxenpräglat konsekvenstänkande, blir alltför bekväma i sin bortskämda tillvaro och inte tänker på den bortgångna umgängesmöjligheten med sin mor eller chansen att utveckla relationer med jämnåriga barn i Annas bostadsområde. Om inte annat så lyser Johans och Carlas uppmuntran till att barnen ska få träffa mamman med sin frånvaro. Umgängessabotage måste sättas i motvikt till vilka konsekvenser ett miljöombyte får. Nedan argumenteras för varför en flytt inte kommer innebära omvälvande konsekvenser för barnens vardag (se 3.3). 3.3 Kontinuitetsprincipen Enligt rättspraxis bör man undvika att flytta ett barn från dess nuvarande miljö om det skulle innebära betydande anpassningssvårigheter för barnet och det därför skulle vara mer förenligt med barnets bästa att låta honom eller henne bo kvar hos den andre föräldern (Saldeen, 2013, s ). Flytten från villan, där Hugo och Ebba bott under goda förhållanden tillsammans med fadern, skulle innebära ett byte av hemmiljö. Enligt vad som framkommit i Socialnämndens utredning, samt övrigt under målet, är Hugo och Ebba emellertid trygga, lugna och stabila barn som utan problem skulle klara en sådan omställning (NJA 1989 s. 335). Barnen har fortfarande en god relation med Anna och det har inte framkommit något som visar att hon skulle vara olämplig som vårdnadshavare. Anna har dessutom förklarat att hon å sin sida, om hon anförtros vårdnaden, kommer att verka för att barnen får ett omfattande umgänge med sin far, Johan. 4

5 Barnen får därmed också (som nämnts i 3.1) fortsatt goda möjligheter till umgänge med halvbrodern (ibid.). Miljöombytet skulle heller inte i övrigt innebära en särskilt stor omvälvning för Hugo och Ebba. Flytten sker nämligen i praktiken bara till det angränsande kvarteret och Hugo och Ebba kan därför gå kvar i sina respektive skolor, fortsätta med fritidsaktiviteter och ha fortsatt kontakt med kamrater (jfr. NJA 1992 s. 666). Det är alltså inte oförenligt med Hugos och Ebbas bästa att lämna sin invanda hemmiljö och rätten bör därför överflytta vårdnaden om barnen till Anna. 3.4 Slutsats Barnen far förvisso inte illa av att vistas hos sin far, men beaktat att Johan gjort sig skyldig till umgängessabotage (se 3:2) och brustit i sitt vårdnadsansvar genom att praktiskt taget omöjliggöra för Anna att utöva en meningsfull umgängesrätt, har han visat sig olämplig som vårdnadshavare (jfr. NJA 1986 s. 338). Det finns dessutom anledning att befara att Johan även i fortsättningen kan komma att hindra Anna från att utöva sin umgängesrätt. Annas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnen, samt att hon å sin sida kommer att verka för att främja barnens kontinuerliga umgänge med fadern talar för att vårdnaden om Hugo och Ebba bör överflyttas till Anna. Vid en bedömning av vad som är bäst för barnet (enligt 6 kap. 2a 2 st.) ska nämligen särskilt avseende fästas vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Det står klart att Anna är den enda som kan tillgodose Hugo och Ebba denna rättighet. 4. Bevisning 1. Partsförhör med Anna Nilsson för att styrka sakomständigheter. 2. Vittnesförhör med Jenny Gustafsson för att styrka den ömsesidigt varma relationen mellan Anna Nilsson och barnen Hugo och Ebba. 5