INLEDNING TILL. Brottsligheten (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2015.

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Brottsligheten / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: med innehållsförteckning och sammanfattning på franska med fransk parallelltitel: Justice criminelle en med innehållsförteckning, sammanfattning samt parallelltitel på engelska: Crime and criminals. Föregångare: Bidrag till Sveriges officiella statistik. B, Rättsväsendet, Chefens för Kungl Justitiedepartementet underdåniga ämbetsberättelse, 2:a avd.: Uppgifter angående förbrytelser samt därför anklagade och sakfällda personer. Stockholm, Täckningsår: med ovan angiven undertitel i 2:a avd., Afgjorda brottmål, utg i 2:a avd., Afgjorda brottmål, utg i 3:e avd., Brottmål, utg Justitie-stats-ministerns underdåniga berättelse till Kongl. Maj:t angående civila rättegångsärendena och brottmålen i riket. Stockholm, Täckningsår: Efterföljare: Kriminalstatistik del 2. Domstols- och åklagarstatistik / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Översiktspublikationer: Historisk statistik för Sverige. Statistiska översiktstabeller : utöver i del I och del II publicerade t.o.m. år Stockholm : Statistiska centralbyrån, Brottsligheten (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-brottslighet

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK RÄTTSVÄSEN BROTTSLIGHETEN ÅREN AV STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1927 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

4

5 Innehållsförteckning. Underdånig berättelse. Sid. Inledning 1* I. Brott och förseelser 2* A) Brott och förseelser, om vilka slutligt utslag meddelats i första instans. Sakfällningsprocent vid olika slag av brott 2* B) Brott och förseelser av olika slag, för vilka personer sakfällts 6* a) Brottsligheten i hela riket 6* b) Brottsligheten på landsbygden, och i städerna 11* c) Brottsligheten inom olika län 14* II. Tilltalade och sakfällda personer 15* A) Tilltalade personer 19* a) Sakfällningsprocent 19* b) Icke sakfällda personer 19* B) Sakfällda personer 19* a) Hela antalet sakfällda personer, fördelade efter arten av brott, kön, m. m. 19* b) I straffregistret upptagna sakfällda personer, fördelade efter kön, ålder, civilstånd, yrken, bildningsgrad m. m. 23* c) I straffregistret upptagna sakfällda personer, fördelade efter återfall i brott 26* III. Ådömda straff 29* IV. Till tvångsarbete dömda personer 35* Tabeller. Tab. 1. Brott och förseelser (utom mot krigslag), för vilka personer sakfällts i första instans inom varje läns landsbygd och städer åren Tab. 2. För brott och förseelser (utom mot krigslag) i första instans tilltalade och sakfällda personer inom varje län samt i vissa städer åren Tab. 3. Brott och förseelser (utom mot krigslag) samt därför i första instans tilltalade och sakfällda personer på landsbygden och i städerna åren Tab. 4. Brott och förseelser (utom mot krigslag) samt därför i första instans tilltalade och sakfällda personer i hela riket åren Tab. 5. Brott och förseelser mot strafflagen för krigsmakten m. m. samt därför i första instans tilltalade och sakfällda personer i hela riket åren Tab. 6. I straffregistret upptagna, för brott i första instans åren sakfällda personer, fördelade efter kön, ålder, civilstånd, yrken, återfall i brott m. m. 144 Tab. 7. Av länsstyrelser och poliskamrar till tvångsarbete åren dömda personer, upptagna i straffregistret 154

6 IV Table des matières. Rapport au Roi. Page Introduction 1* I. Infractions 2* A) Infractions jugées en première instance. Proportion pour cent de condamnation concernant différentes espèces d'infractions 2* B) Infractions suivies de condamnation 6* a) La criminalité dans tout le pays 6* b) La criminalité à la campagne et dans les villes 11* c) La criminalité par département 14* II. Personnes accusées et condamnées 15* A) Personnes accusées 19* a) Proportion pour cent des condamnés 19* b) Personnes non condamnées 19* B) Personnes condamnées 19* a) Nombre total des condamnés, répartis d'après la nature des infractions, sexe etc. 19* b) Personnes condamnées inscrites dans le casier judiciaire, réparties d'après leur sexe, âge, état civil, profession, degré d'instruction etc. etc. 23* c) Personnes condamnées inscrites dans le casier judiciaire, réparties d'après récidive d'infractions 26* III. Peines infligées 29* IV. Personnes condamnées aux travaux publics 35* Tableaux. Tab. 1. Infractions (excepté au Code de justice militaire) suivies de condamnation en première instance par département, à la campagne et dans les villes, en Tab. 2. Personnes accusées et condamnées en première instance pour infractions (excepté au Code de justice militaire) par département et dans certaines villes en Tab. 3. Infractions (excepté au Code de justice militaire) et personnes accusées et condamnées en première instance pour ces infractions à la campagne et dans les villes en Tab. 4. Infractions (excepté au Code de justice militaire) et personnes accusées et condamnées en première instance pour ces infractions dans tout le pays en Tab. 5. Infractions au Code de justice militaire et personnes accusées et condamnées en première instance pour ces infractions dans tout le pays en Tab. 6. Personnes dans le casier judiciaire, condamnées en en première instance pour infractions, réparties d'après sexe, âge, état civil, profession, récidive d'infractions etc. 144 Tab. 7. Personnes dans le casier judiciaire, condamnées en pour vagabondage ou mendicité etc. aux travaux publics par les administrations des départements et les autorités de police 154

7 Résumé. Comme le rapport concernant l'administration des tribunaux et des autorités executives le présent rapport par le Bureau central de statistique sur la criminalité en Suède en fait part de la série: >Statistique officielle de la Suède>. I. Infractions. Le tableau suivant montre le total des infractions, suivies de condamnation en dans tout le pays: 1) Y compris les infractions à la loi sur la presse, dont le nombre était en 1923 de 5, en 1924 de 6 et en 1925 de 17.

8 VI Les chiffres suivants montrent la criminalité pour la campagne, les villes et pour tout le pays en : II. Personnes condamnées pour infractions. Le tableau suivant donne le nombre des condamnés, hommes et femmes, en première instance en ainsi que la désignation des infractions, pour lesquelles ils ont été condamnés et la nature des peines infligées: 1) Excepté les infractions au Code militaire. 2 ) Y compris» > > > > 3 ) Y compris ceux condamnés pour infractions à la loi sur la presse (9 personnes en 1923, 6 en 1924 et 16 en 1925).

9 La criminalité des hommes et des femmes en se voit par le tableau suivant: VII D'après la loi du 17 oct un casier judiciaire doit être tenu chez l'administration des prisons, contenant entre autres des relevés a) sur ceux, qui pour infractions ont été condamnés par un tribunal à une peine, non conversible en amende (pour petit vol à une amende), ou b) sur ceux, condamnés conditionnellement, ou c) sur ceux, condamnés aux travaux publics. Pour les personnes, condamnées pour infractions pendant les différentes années et inscrites dans le casier judiciaire, il y a des relevés concernant leurs conditions personelles et leurs récidives d'infractions. Les chiffres suivants montrent le nombre total de ces personnes: En moyenne pour la période quinquennale le dit nombre des personnes condamnées se répartissait comme suit d'après les différentes classes d'âge:

10 VIII Les chiffres sur l'état civil des mêmes personnes se trouvent dans le tableau suivant: Du même nombre des personnes condamnées 35'7 % étaient récidivistes, dont étaient antérieurement punis pour infractions 15'S % 1 fois, 7'6 % 2 fois et 12'8 % 3 fois ou plus. III. Nature des peines infligées. Les infractions (excepté au Code de justice militaire) ont entraîné les condamnations suivantes pendant les trois années : les travaux forcés à perpétuité pour respectivement 4, 1 et 2 personnes, les travaux forcés à temps pour resp. 1763, 1644 et 1990 personnes; l'emprisonnement pour resp. 860, 904 et 1133, la destitution ou la perte de l'emploi à temps pour resp. 2, 7 et 5, la confiscation pour resp. 98, 195 et 35; resp , et personnes n'ont été frappées que d"amendes. Les peines appliquées aux infractions au Code de justice militaire ont été pendant les trois années: les travaux forcés à temps pour resp. 72, 73 et 75 personnes; l'emprisonnement pour resp. 514, 403 et 308; les amendes pour resp. 32, 26 et 26; les peines de discipline pour resp. 756, 746 et 774 personnes; 2 personnes ont été condamnées en 1923 à la perte de leur emploi à temps. La suite de condamnation selon ch du Code pénal a été appliquée pendant les trois années à resp. 611, 556 et 628 personnes (en moyenne pour ces annés 31'9 % de ceux condamnés aux travaux forcés). A cause de la loi du 28 juin 1918 concernant la condamnation conditionelle il convient de dire qu'elle avait son application dans les cas suivants: En moyenne pour ces trois années le nombre des personnes condamnées conditionnellement aux travaux forcés ou à l'imprisonnement était de 38'5 % du nombre total des personnes condamnées aux mêmes peines pendant ces années, au sujet des quelles la condamnation conditionelle pouvait être appliquée. Le tableau ci-dessous (voir page IX) donne pour la campagne, les villes et pour tout le pays le nombre des personnes condamnées, réparties d'après leur sexe et d'après les peines infligées, en chiffres absolus ainsi que sur habitants de la population moyenne (hommes, femmes resp. population totale):

11 IX IV. Personnes condamnées aux travaux publics. Selon les relevés du casier judiciaire le nombre suivant des personnes a été condamné par les administrations des départements ou les autorités de police aux travaux publics principalement pour vagabondage ou mendicité: ') Excepté ceux condamnés pour infractions au Code militaire. 2 ) Y compris > >»» >»»

12

13 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed överlämna sin berättelse rörande brottsligheten i riket under åren Berättelsen omfattar sålunda tre på varandra följande år, vilket föranlett en omläggning av huvudtabellerna, som förut varit uppställda för de hittillsvarande tvåårsberättelserna. I vissa delar av textframställningen behandlas emellertid hela femårsperioden Stockholm den 15 juni OTTO GRÖNLUND. Underdånigst RICKAED SANDLER.

14 2* Brottsligheten åren Den efterföljande framställningen sönderfaller i fyra olika huvuddelar. De tre första av dessa huvuddelar behandla: I. brott och förseelser, II. tilltalade och sakfällda personer och III. ådömda straff. Därefter lämnas särskild uppgift om antalet brott m. m., om vilka slutligt utslag under de tre redogörelseåren meddelats i första instans dels vid överrätterna, dels även vid vissa specialdomstolar, vilka brott m. m. emellertid även ingå i de siffror, som anföras i avd. I III liksom i tab Slutligen meddelas i avd. IV resultatet av en bearbetning av de i tab. 7 ingående uppgifterna ur straffregistret rörande personer, vilka ådömts tvångsarbete. I. Brott och förseelser. I tabell 1 meddelas uppgifter angående antalet brott och förseelser (utom mot krigslag), för vilka personer sakfällts i första instans vid rikets domstolar under vart och ett av de tre redogörelseåren, varvid brotten utförligt specificerats efter lagrum. Dessa uppgifter meddelas länsvis, med skillnad för landsbygd och städer med egen jurisdiktion (särskilda uppgifter föreligga för vissa större städer), varvid till landsbygden jämväl måst hänföras städer under landsrätt. För hela riket innehåller dessutom tab. 4 utförliga uppgifter om brott och förseelser (utom mot krigslag), om vilka slutligt utslag meddelats i första instans vid rikets domstolar under de tre redogörelseåren. I denna tabell ingå alltså uppgifter icke blott om de brott, för vilka personer blivit sakfällda, utan även om de brott, för vilka personer frikänts eller i övrigt icke sakfällts. För landsbygd och städer särskilt meddelas motsvarande uppgifter i tab. 3, varvid emellertid specifikationen av brotten efter olika lagrum är mindre utförlig än i nyssnämnda båda tabeller. Angående brott och förseelser mot strafflagen för krigsmakten meddelas uppgifter i tab. 5. Att märka är, att uppgifterna i dessa tabeller, liksom i föreliggande berättelse överhuvudtaget, äro helt och hållet grundade på domstolarnas utslag i första instans. I vad mån dessa utslag sedermera blivit ändrade genom utslag i högre instans, därom föreligga uppgifter i berättelsen om domstolarnas verksamhet. A) Brott och förseelser, om vilka slutligt utslag meddelats i första instans. Sakfällningsprocent vid olika slag av brott. I tab. A, kol. 2 (sid. 3* 5*), hava för hela riket sammanfattats de i huvudtabellerna förekommande uppgifterna angående antalet brott och förseelser, om vilka slutligt utslag i första instans meddelats vid rikets domstolar under redogörelseåren, vare sig sakfällning ägt rum eller icke. I kol. 3 i samma

15 Tab. A. Brott och förseelser, om vilka slutligt utslag meddelats i första instans, i hela riket åren *

16 4* 1 Inberäknat S. L. 3: 9 och 10.

17 1 Inberäknat S. L. 3:9 och 10. 5*

18 6* tabell meddelas uppgifter angående antalet brott och förseelser, för vilka personer sakfällts, och. i kol. 4 uppgifter angående sakfällningsprocenten för olika slag av brott, d. v. s. antalet brott och. förseelser i kol. 3 i % av hela antalet brott i kol. 2. Beträffande hela antalet brott och förseelser var sakfällningsprocenten under åren nästan oförändrad, i det att den utgjorde resp. 97-0, 97"2 och 96-8 mot 97-0 år De återstående procenten av hela antalet brott voro sådana, för vilka personer frikändes eller i övrigt icke blevo sakfällda, vare sig ansvarstalan upptagits eller beträffande vissa brott aldrig upptagits till prövning (jfr tab. 3, 4 och 5, kol. 4 och 5). Beträffande brotten mot strafflag, krigslag och tryckfrihetsförordning var sakfällningsprocenten lägre, i fråga om strafflags brotten dock endast helt obetydligt, men beträffande brotten mot andra lagar, förordningar m. m. något högre än nyss nämndes. Beträffande de särskilda i tab. A angivna brotten och förseelserna mot strafflagen voro som vanligt vid fylleriförseelserna procenttalen synnerligen höga (över 99 %). Ej mycket lägre voro procenttalen vid brott mot 10: 6 och 11:15 samt vid snatteri. Däremot voro de jämförelsevis låga bl. a. vid mord, mordförsök och dråp samt mordbrand. Överhuvudtaget var sakfällningsprocenten högre vid brott mot staten än vid andra brott mot strafflagen. B) Brott och förseelser av olika slag, för vilka personer sakfällts. a) Brottsligheten i hela riket. Hela antalet brott och förseelser, för vilka personer sakfällts under åren i hela riket, framgår av tab. A, kol. 3 och 9, samt av tab. B, där även till jämförelse motsvarande siffror för föregående år meddelas. Absoluta antalet brott och förseelser av olika slag har satts i relation till hela medelfolkmängden i riket under resp. år, i det att antalet brott per invånare uträknats. Jämföras siffrorna för samtliga brott och förseelser under de år, som sistnämnda tabell upptager, med varandra, finner man, att brottsligheten överhuvudtaget efter den under åren 1921 och 1922 inträdda minskningen återigen tilltog under de tre därpå följande åren, liksom förhållandet förut varit under åren Denna ökning gällde i fråga om såväl fylleriförseelserna (utom år 1925), förseelserna mot 11:15 och övriga brott mot strafflagen (utom år 1924) som överträdelserna av speeialförfattningarna, men ej i fråga om brotten mot krigslag. Beträffande de särskilda brotten mot strafflagen hänvisas till tab. A samt till de detaljerade uppgifterna i tab. 1 och 4. I förstnämnda tabell hava dessa brott underindelats i fyra grupper: a) brott mot staten (utom mot 11: 15 och 18:15), b) brott mot 11:15 och 18: 15, c) brott mot enskild person, d) brott mot egendom. Såsom brott mot staten hava räknats religionsbrott, brott mot rikets säkerhet och majestätsbrott samt brott mot offentlig myndighet, brott i ämbete eller tjänst, fridsbrott, äktenskapsbrott och sedlighetsbrott (inberäknat våldtäktsbrott) eller brott mot 7 11 kap., 15 kap , 17 och

19 Tab. B. Brottsligheten i hela riket, på landsbygden och i städerna åren * 1 Inberäknat tryckfrihetsförordningen. '-' Då, brotten mot S.L.f.k. ej uppdelats på landsbygd och städer, ingå de ej i brottslighetstalen för landsbygd och städer, men väl i motsvarande tal för hela riket Brottsligheten

20 8* 18 kap. samt 25 kap. Såsom brott mot enskild person hava räknats mord, dråp och annan misshandel, brott mot annans frihet (utom våldtäktsbrott) samt falsk angivelse och annan ärekränkning eller brott mot 14 kap., 15 kap. (utom ) och 16 kap. Såsom brott mot egendom hava räknats mordbrand och annan skadegörelse, snatteri, stöld, rån, bedrägeri (jämväl i konkurs) samt åverkan o. dyl. eller brott mot kap., men dessutom hava tijl dessa brott förts förfalsknings- och menedsbrott eller brott mot 12 och 13 kap. Av vidstående diagram, där förseelserna mot 11: 15 dock förts tillsammans med brotten mot staten (andra än fylleriförseelserna), framgå de förändringar, som brottslighetstalen undergått åren i fråga om nyssnämnda grupper av brott. Ökningen i brottsligheten under redogörelseåren gällde såväl fylleriförseelserna för sig (utom år 1925) som andra brott mot staten ävensom brotten mot enskild person (utom år 1924). I fråga om egendomsbrotten, vilka under åren avtagit i antal, är den starka ökningen år 1925 anmärkningsvärd. Ovan påpekade ökning i fyllerifrekvensen under två av redogörelseåren torde till stor del kunna tillskrivas den alltjämt fortgående spritsmugglingen ävensom inflytandet av de i någon mån förbättrade ekonomiska konjunkturerna. Fr. o. m. år 1923 har årligen i kontrollstyrelsen verkställts en be arbetning av de uppgifter, som domstolarna, enligt bestämmelse i 37 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, insänt till vederbörande systembolag rörande personer, som genom domstolarnas utslag blivit sakfällda för fylleri. Resultatet av denna bearbetning har offentliggjorts dels kvartalsvis i»sociala meddelanden», dels för varje år i berättelsen om rusdrycksförsäljningen m. m. Vissa differenser finnas mellan antalet fylleriförseelser för här föreliggande år enligt kontrollstyrelsens beräkningar och enligt statistiska centralbyråns. Dessa differenser hava emellertid för varje år kunnat allt mer nedbringas. Vanligast förekommande av brotten mot strafflagen, närmast efter fylleriförseelserna och förseelserna mot 11: 15, voro: våldsamt motstånd vid offentlig förrättning eller brott mot 10: 6, ringare misshandel eller brott mot 14: 13, stöld och snatteri eller brott mot 20 kap. samt bedrägeri och annan oredlighet eller brott mot 22 kap. Anmärkningsvärd är den starka stegringen år 1925 i frekvensen av bedrägeribrotten, bl. a. brotten mot S.L. 22: 11 och 14, (förskingring, trolöshet mot huvudman), vilken stegring fortgått alltsedan år Även förskingringsbrott, begångna av ämbets- och tjänstemän enligt S.L. 25:11 och 12, ha stigit i antal åren , men därefter börjat avtaga. Ar 1925 visade ett flertal andra brott av olika slag en ej obetydlig ökning i frekvensen i jämförelse med de närmast föregående åren, bl. a. våld och missfirmelse mot ämbets- och tjänstemän, hemfridsbrott, misshandel, stöld m. m. Det stora antalet brott samma år enligt S.L. 19:17 i Malmöhus och Kristianstads län berodde huvudsakligen på överträdelser av föreskrifterna för hämmande av mul- och klövsjukan i dessa län.

21 Antal brott mot strafflagen på ar medelfolkmängden åren *

22 10* Antalet överträdelser av tryckfrihetsförordningen var helt ringa, men steg år 1925 i jämförelse med de föregående åren. Av brotten mot krigslag (se tab. A samt tab. 5) voro, liksom under tidigare år, rymningsbrotten de vanligast förekommande. Därnäst kommo subordinationsbrotten och i tredje rummet stöld- och snatteribrotten samt skadegörelse och förskingring. Beträffande överträdelserna av specialförfattningarna hänvisas till de detaljerade uppgifterna i tab. 1 och 4, där dessa förseelser indelats i ett antal grupper efter de olika lagarna, förordningarna m. m. Med ingången av år 1924 trädde vägtrafikstadgan ävensom den nya motorfordonsförordningen i kraft. Antalet förseelser mot sistnämnda förordning resp. den förut gällande automobiltrafikförordningen har alltsedan år 1919 visat en kraftig tillväxt utom under åren 1921 och 1924, beroende på en viss nedgång i frekvensen av dessa förseelser i städerna sistnämnda båda år. Den under inflytande av de år 1921 skärpta straffbestämmelserna i fråga om bl. a. olovlig rusdrycksförsäljning, lönnbränning m. m. inträdda minskningen i antalet dylika förseelser fortfor under de påföljande åren, men efterträddes i vissa fall av ökning. Genom ändringar i lagstiftningen åren 1923 och 1924 infördes skärpta straffbestämmelser för olovlig vaiuinförsel m. m., särskilt i fråga om olovlig införsel av rusdrycker. Under förstnämnda år trädde sålunda i kraft dels lagen om straff för olovlig varuinförsel, vilken lag ersatte vissa delar av tullstadgan, dels även lagen ang. förbud mot införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten. Den 1 juli 1924 trädde lagen om olovlig befattning med spritdrycker och vin i stället för dessa båda lagar, ehuru den förstnämnda av dem fortfarande var tillämplig beträffande olovlig införsel av andra varor än spritdrycker och vin. Beträffande de i berättelsen redovisade förseelserna mot tullstadgan och övriga lagar om olovlig varuinförsel m. m. må anmärkas, att uppgifterna härom, försåvitt de angå till böter eller konfiskation dömda personer och icke återfunnits i form. 3 till rättsstatistiken eller i saköreslängderna, hava hämtats ur generaltullstyrelsens diarier. Efter den starka ökningen åren i antalet fall av olovlig införsel av framför allt rusdrycker inträdde år 1924 en viss nedgång, men år 1925 återigen ökning härutinnan. Sistnämnda ökning torde åtminstone delvis bero på det skärpta beivrandet av förseelser till följd av den nya lagstiftningen. I tab. 3 och 4 lämnas uppgifter beträffande brotten mot S.L. (utom 11:15 och 18: 15) om antalet brott, för vilka sakfällning ägt rum, och som blivit begångna av en person (kol. 2) eller av två eller flera personer gemensamt (kol. 3). I tab. 5, kol. 2 och 3, lämnas motsvarande uppgifter i fråga om brotten mot krigslag. I tab. A ha sammanfattats ifrågavarande uppgifter angående antalet brott och förseelser, som blivit begångna av två eller flera personer gemensamt, varvid i kol. 5 meddelas deras absoluta antal och i kol. 6 antalet av dessa brott i % av hela antalet brott mot samma lagrum, för vilka personer sakfällts. Av procenttalen framgår, att beträffande bl. a. följande brott mot S.L. ofta två eller flera personer sakfällts för gemensamt begånget brott: brott mot annans frihet, kvalificerad stöld

23 och äktenskapsbrott. Överhuvudtaget synas, åtminstone försåvitt av nyssnämnda tabell framgår, brotten mot enskild person ävensom egendomsbrotten oftare begås av två eller flera personer gemensamt än övriga brott mot strafflagen (varvid hänsyn ej tagits till förseelserna mot S.L. 11: 15 och 18: 15, beträffande vilka uppgifter i berörda avseende icke meddelas i tabellerna). b) Brottsligheten på landsbygden och i städerna. Vid en jämförelse mellan brottslighetssiffrorna för landsbygden och för städerna, vilka bl. a. framgå av tab. A och B, böra en del omständigheter hållas i minnet. A ena sidan torde skillnaden mellan landsbygdens och städernas brottslighet i verkligheten ej vara fällt så stor som av dessa siffror framgår på grund därav, att åtskilliga brott och förseelser, vilka beivras i städerna, på landsbygden komma att förbliva obeivrade till följd av det mindre effektiva polisväsendet på landet än i städerna. A andra sidan äro landsbygdens siffror i tabellerna tydligen något för höga till följd av det förut påpekade förhållandet, att städerna under landsrätt måst redovisas tillsammans med landsbygden. 1 Brottsligheten i städerna är alltjämt mycket större än på landsbygden. Mot varje 100-tal brott i städerna svarade under åren 1923 och 1924 endast c:a 17 brott på landsbygden, men år 1925 c:a 20, varför brottsligheten sålunda i städerna var 5 à 6 gånger så stor som på landet, om hänsyn tages till folkmängden. Av tab. B framgår emellertid, att skillnaden mellan landsbygdens och städernas brottslighet var väsentligen olika för de olika huvudgrupper av brott, som där återgivas. Störst var skillnaden i fråga om förseelserna mot S.L. 11: 15 och 18: 15 och minst i fråga om andra brott mot strafflagen än de nu nämnda. Jämföras siffrorna för de år, som tab. B upptager, med varandra, finner man, att brottsligheten överhuvudtaget såväl på landsbygden som i städerna efter nedgången åren 1921 och 1922 åter ökades under redogörelseåren (utom år 1925 i städerna). Denna ökning gällde i fråga om såväl förseelser mot 11:15 och 18:15 (i städerna dock ej under alla tre åren) som överträdelserna av specialförfattningarna. I fråga om andra brott mot strafflagen än de nyssnämnda förseelserna inträdde en betydlig ökning år 1925 såväl på landsbygden som i städerna. Ökningen i brottsligheten överhuvudtaget framträdde relativt starkast på landsbygden år I förhållande till städernas brottslighetstal var landsbygdens brottslighetstal sagda år högre än under något annat av åren efter år I fråga om de särskilda brotten mot strafflagen meddelas i tab. A, kol. 7 och 8, uppgifter för landsbygd och städer angående det antal brott och förseelser, som beräknas falla på varje tal invånare av landsbygdens, 11* resp. städernas hela medelfolkmängd. I kol. 10 har uträknats, huru stor % landsbygdens brottslighetstal utgjorde av städernas. Särskilt talrika i stä- 1 Detta förhållande har med åren fått en allt större betydelse, viltet framgår av följande: år 1911 funnos endast t! städer under landsrätt med en sammanlagd folkmängd av invånare, medan år 1925 antalet dylika städer uppgick till 22 med en sammanlagd folkmängd av invånare.

24 12* Tab. C. Brott och förseelser (utom mot krigslag), för vilka personer sakfällts i

25 första instans, på landsbygden och i städerna samt inom varje län, åren *

26 14* derna i jämförelse med på landet voro följande brott och förseelser: sedlighetssårande handling m. m. (18: 13 S.L.), fylleri samt våldsamt motstånd vid offentlig förrättning. Om ett antal andra brott åter gällde, att de voro reladivt taget ungefär lika talrika på landet som i städerna eller talrikare på landet än i städerna. Det sistnämnda var förhållandet ifråga om framför allt åverkan m. m., men även mordbrand, vissa fridsbrott och åtminstone under ett eller två av redogörelseåren våldtäkt, vissa andra grövre sedlighetsbrott, rån m. fl. Överhuvudtaget var skillnaden mellan brottsligheten på landsbygden och i städerna större i fråga om brotten mot staten än i fråga om övriga brott mot strafflagen. c) Brottsligheten inom olika län. I tab. C meddelas för varje län och för hela riket, särskilt för landsbygd och städer, uppgifter i relativa tal, per invånare av medelfolkmängden, om antalet brott och förseelser (utom mot krigslag), för vilka personer sakfälits i första instans under åren Brotten mot strafflagen hava i tabellen indelats i fyra grupper på samma sätt som skett i tab. A. I kol. 4 i tab. C meddelas uppgifter om hela antalet brott per invånare av medelfolkmängden inom de olika länen, varvid landsbygd och städer tagits tillsammans. De högsta siffrorna hade Stockholms stad, närmast följd av Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus' län. Minsta antalet brott åter hade Kronobergs län. Överhuvudtaget synes brottsligheten vara högre inom de län, vilka hava en jämförelsevis talrik stadsbefolkning," än inom andra län, vilket sammanhänger med det förut konstaterade förhållandet, att brottsligheten i allmänhet är högre i städerna än på landet. Särskilt anmärkningsvärda, men tydligen beroende av andra anledningar än den nyssnämnda, äro de höga siffrorna för norrlandslänen, bland vilka dock Västerbottens län, i fråga om länet i dess helhet, intager en något gynnsammare ställning än de övriga. Om landsbygd och städer tagas var för sig, ställa sig siffrorna för de särskilda länen aågot annorlunda. Beträffande enbart landsbygden hade åren 1923 och 1924 Norrbottens län och år 1925 Malmöhus län de högsta siffrorna, medan resp. Västmanlands, Gotlands och Blekinge län hade de lägsta. Höga siffror hade år 1925 även Norrbottens län samt Stockholms, Jönköpings och Göteborgs och Bohus län. Beträffande enbart städerna hade under de tre åren resp. Göteborgs och Bohus, Västerbottens och Västernorrlands län de högsta siffrorna, medan resp. Jönköpings, Östergötlands och Kopparbergs län hade de lägsta. Höga siffror hade åren 1923 och 1925 även Kristianstads län samt år 1924 Västernorrlands län. Stockholms stad, som i jämförelse med övriga län i deras helhet visade de högsta siffrorna, intog däremot i jämförelse med enbart städerna inom övriga län en gynnsammare ställning. I tab. C meddelas även, såsom nyss nämndes, länssiffror för särskilda grupper av brott mot strafflagen. Beträffande länens landsbygd återfinnas de högsta brottslighetssiffrorna, liksom de lägsta, ganska ofta i något av länen i Götaland, de lägsta brottslighetssiffrorna däremot i intet fall i något av norrlandslänen. Beträffande länens städer återfinnas de högsta brotts-

27 15* lighetssiffrorna i intet fall i något av länen i Svealand, de lägsta brottslighetssiffrorna däremot i intet fall i något av norrlandslänen. Vid en jämförelse mellan siffrorna för länen i deras helhet har Stockholms stad i regel att uppvisa maximum inom samtliga grupper av brott. II. Tilltalade och sakfällda personer. Vid utarbetande av föreliggande berättelse har använts samma metod för räkning av å ena sidan antalet brott och å andra sidan antalet tilltalade och sakfällda personer som tillämpats i föregående berättelser fr. o. m. år I tab. 2 lämnas uppgifter angående antalet för brott och förseelser (utom mot krigslag) i första instans tilltalade och sakfällda personer för varje län i dess helhet ävensom för vissa större städer. De sakfällda äro fördelade efter kön och samtliga personer i grupper efter de brott, för vilka de tilltalats eller sakfällts, varvid emellertid specifikationen efter lagrum gjorts mindre utförlig än i tab. 1. I tab. 4 lämnas för hela riket mera detaljerade uppgifter angående antalet för brott och förseelser (ntom mot krigslag) tilltalade och sakfällda personer, varvid specifikationen efter lagrum, liksom i fråga om brotten, är densamma som i tab. 1. Beträffande såväl tilltalade som sakfällda personer lämnas uppgifter om kön, varjämte för dem, som sakfällts för brott mot S-L. (utom 11: 15 och 18: 15) och tryckfrihetsförordningen, tillika lämnas uppgift om antalet män och kvinnor, som äro under 18 år. Dessutom lämnas särskilda uppgifter om ej sakfällda personer. I tab. 3 meddelas särskilt för landsbygd och städer samma uppgifter om tilltalade och sakfällda personer, som i tab. 4 lämnas för hela riket, dock att fördelningen efter lagrum är densamma som i tab. 2. Beträffande åter de personer, som tilltalats för brott mot strafflagen för krigsmakten, lämnas särskilda uppgifter i tab. 5 såväl för dem, som sakfällts, som för dem, som icke blivit sakfällda. I fråga om samtliga under de tre redogörelseåren för brott sakfällda personer, som äro upptagna i straffregistret, meddelas dessutom i tab. 6 fullständiga uppgifter om ålder, civilstånd, yrken m. m. och för dem, som återfallit i brott, vissa uppgifter härom. I tab. D har en sammanfattning gjorts för hela riket av de föreliggande uppgifterna om antalet tilltalade och sakfällda personer, varvid dessa indelats i grupper efter arten av brott på samma sätt som brotten i tab. A. I kol. 2 4 i tabellen lämnas uppgift om antalet tilltalade män, kvinnor och hela antalet tilltalade personer, i kol. 5 7 motsvarande uppgifter om sakfällda män, kvinnor och hela antalet sakfällda personer, varefter i kol uträknats sakfällningsprocenten, d. v. s. huru stor procent de sakfällda utgöra av de tilltalade, för män, kvinnor och båda tillsammans. I kol lämnas uppgift om relativa antalet sakfällda män, kvinnor och sakfällda personer överhuvud, i det att antalet sakfällda personer satts i relation till den straffmyndiga manliga, kvinnliga resp. hela medelfolkmängden under resp. år och antalet sakfällda per invånare uträknats. Medan vid uträknandet av relativa antalet brott hela medelfolkmängden tagits i betraktande, har vid uträknandet av relativa antalet sakfällda personer i denna tabell endast den del därav tagits

28 16* Tab. D. I första instans tilltalade och sakfällda personer, fördelade

29 17* efter arten av brott samt efter kön, i hela riket åren Inberäknat S. L. 3:9 och 10.

30 18* 1 Inberäknat S. L. 3: 9 och 10.

31 19* i betraktande, som omfattar straffmyndiga personer, d. v. s. personer över 15 års ålder, då endast denna del av befolkningen har kunnat sakfallas för brott. Enligt S.L. 5: 1 skall nämligen eljest straffbar gärning, om den begås av barn, innan det fyllt 15 år, vara strafflös. I tabell E har slutligen antalet för brott och förseelser (i fråga om hela riket jämväl mot krigslag) under redogörelseåren och föregående år sakfällda män och kvinnor fördelats dels på landsbygd och städer, dels även, för så vitt angår hela riket, efter huvudgrupper av brott. De i denna tabell anförda relativa talen ha uträknats med ledning av hela medelfolkmängden, den manliga resp. den kvinnliga, emedan tillförlitliga uppgifter om den straffmyndiga medelfolkmängdens fördelning å ena sidan på landsbygd och städer under landsrätt och å andra sidan på städer med egen jurisdiktion saknas. A. Tilltalade personer. a) Sakfällningsprocent. Av alla tilltalade personer sakfälldes under de tre redogörelseåren resp. 96-7, 97'0 och 96-7 % mot 96-8 % år För dem, som tilltalats för brott mot strafflag, krigslag eller tryckfrihetsförordning, voro procenttalen lägre, men för dem, som tilltalats för förbrytelse mot andra lagar, förordningar m. m., något högre än för alla tilltalade. Helt naturligt överensstämma dessa procenttal i tab. D ganska nära med motsvarande procenttal i fråga om brotten i tab. A; de förra äro för alla tilltalade i genomsnitt endast obetydligt lägre än de senare. Av alla tilltalade män sakfälldes resp. 96-8, 97-0 och 96'7 %, men av alla tilltalade kvinnor endast resp. 95l, 967 och 96-0 %. Beträffande persöner, tilltalade för brott mot S.L., voro motsvarande procenttal för männen nära på lika höga som för alla tilltalade män, men för kvinnorna ej obetydligt lägre än för alla tilltalade kvinnor. Skillnaden mellan männens och kvinnornas procenttal beror säkerligen väsentligen på att de olika slagen av förbrytelser ingå med olika andelar i männens och kvinnornas brottslighet. b) Icke sakfällda personer. Om antalet personer, som tilltalats för brott, men av olika anledningar icke blevo sakfällda, meddelas uppgifter i tab. 3 och 4, kol , samt i tab. 5, kol Av hela antalet där redovisade personer blevo under de tre åren resp. 3-6, 3-0 och 3 - l % icke sakfällda, enär ansvarstalan ej upptogs till prövning, resp. l - 6, 2-7 och 3-0 % blevo strafflösa på grund av bestämmelsen i S.L. 5: 5 och resp. O03, 02 och O03 % ställdes under framtiden, medan de övriga frikändes. B. Sakfällda personer. a) Hela antalet sakfällda personer, fördelade efter arten av brott, kön m. m. Av tab. E framgår, att antalet i hela riket under vart och ett av åren för brott och förseelser sakfällda såväl män som kvinnor ökats i jämförelse med föregående år. Denna ökning gällde jämväl i fråga om de särskilda huvudgrupper av brott, som äro upptagna i tabellen, beträffande antalet sakfällda män (utom år 1925 i fråga om förseelserna mot S.L. 11: 15

32 20* Tab. E. För brott och förseelser sakfällda personer, fördelade efter kön och ådömda straff, på landsbygden, i städerna och i hela riket åren Inberäknat strafflagen för krigamakten samt tryckfrihetsförordningen. 2 För brott och förseelser ntom mot krigslag sakfällda personer.

33 och 18: 15, tagna tillsammans). I fråga om brott mot krigslag särskilt hade däremot minskning inträtt under alla tre åren beträffande antalet sakfällda män. Beträffande antalet sakfällda kvinnor förelåg ökning i fråga om förseelserna mot S.L. 11: 15 och 18: 15, tagna tillsammans, endast år 1923 och i fråga om andra brott mot S.L. endast år 1925, men i fråga om förseelserna mot specialförfattningarna under alla tre åren. Av tab. E framgår, att kvinnornas brottslighet i förhållande till männens överhuvudtaget alltjämt är ganska liten: mot 100 sakfällda män svarade under redogörelseåren endast omkring 6 sakfällda kvinnor, vilket emellertid sedan år 1921 innebär en viss ökning i procenttalet för kvinnorna. Beträffande de olika huvudgrupperna av brott var skillnaden mellan männens och kvinnornas brottslighet ganska växlande: den var minst i fråga om överträdelserna av specialförfattningarna och störst i fråga om fylleriförseelserna m. m. Beträffande de sakfällda personernas fördelning efter de särskilda lagrum, enligt vilka de sakfällts, hänvisas till tab. D samt till de detaljerade uppgifterna i tab. 4, kol , och tab. 5, kol Antalet sakfällda för brott mot S.L. var högst vid fylleriförseelserna och därnäst högst vid förseelserna mot 11:15, varefter kom motsvarande antal vid stöld och snatteri m. m., ringare misshandel samt våldsamt motstånd vid offentlig förrättning. Däremot var antalet sakfällda synnerligen lågt bl. a. vid följande brott: mord, mordförsök och dråp, rån, koppleri m. m. samt våldtäkt. I kol. 14 i tab. D har för särskilda slag av brott relativa antalet sakfällda kvinnor omräknats till procent av relativa antalet sakfällda män. I fråga om barnamord och fosterfördrivning översteg procenttalet betydligt 100, i fråga om övriga brott var det i allmänhet synnerligen lågt, med endast några undantag. Det var jämförelsevis högt bl. a. vid koppleri, äktenskapsbrott, mord, mordförsök och dråp samt ärekränkning. Vid inbrottsstöld var procenttalet betydligt lägre än vid övriga tjuvnadsbrott, vilket visar, att skillnaden mellan männens och kvinnornas brottslighet var större vid förstnämnda slag av brott än vid sistnämnda. Överhuvudtaget var kvinnornas brottslighet i jämförelse med männens lägre i fråga om brott mot staten än i fråga om övriga brott mot strafflagen. Liksom i hela riket hade på landsbygden antalet sakfällda såväl män som kvinnor under de tre år, som denna berättelse avser, ökats i jämförelse med föregående år. I städerna inträdde ökning för männen endast under de båda första åren och för kvinnorna endast under det första året, men därefter vidtog minskning för båda könen. I tab. E har relativa antalet sakfällda personer, män och kvinnor, på landsbygden omräknats till procent av motsvarande antal sakfällda personer i städerna, varjämte relativa antalet sakfällda kvinnor i hela riket, ävensom på landsbygden och i städerna för sig, omräknats till procent av motsvarande antal sakfällda män. Mot 100 sakfällda personer i städerna svarade på landet åren 1923 och à 17, men år Sedan år 1921 har landsbygdens ställning i fråga om brottsligheten försämrats i jämförelse med städernas. Detta berodde i relativt högre grad på kvinnorna än på männen. På landsbygden kommo 21*

34 22* Tab. F. Antal i straffregistret upptagna åren (i medeltal) sakfällda personer, fördelade efter kön, ålder och civilstånd samt brott. 1 På av medelfolkmängden inom resp. åldersklasser och civilståndsgrupper, i medeltal för åren Här avses endast brott mot S. L. 3 Här avses samtliga brott, för vilka de i straffregistret upptagna personerna blivit sakfällda. 4 Inberäknat de frånskilda.

35 under två av redogörelseåren ett högre antal sakfällda kvinnor på 100 sakfällda män än i städerna. b) I straffregistret upptagna sakfällda personer, fördelade efter kön, ålder, civilstånd, yrken, bildningsgrad m. m. För de i straffregistret upptagna under resp. år för brott sakfällda männen och kvinnorna föreligga vissa uppgifter om deras personliga förhållanden samt om återfall i brott. Av tab. 6 framgår, att hela antalet av nämnda personer år 1923 uppgick till män och 297 kvinnor, år 1924 till män och 312 kvinnor och år 1925 till män och 349 kvinnor, varvid de personer, som sakfällts mer än en gång, räknats lika många gånger som de sakfällts. Verkställes med ledning av registerakterna i straffregistret avräkning av antalet fall, i vilka sakfällning av en och samma person under vart och ett av dessa år ägt rum mer än en gång, «rhålles följande resultat: år 1923 sakfälldes män och 292 kvinnor, år %2 män och 310 kvinnor och år män och 336 kvinnor, vilka upptagits i straffregistret. En närmare bearbetning av uppgifterna angående de sakfälldas personliga förhållanden har verkställts för hela femårsperioden , och meddelas resultatet därav här nedan. De i straffregistret upptagna sakfällda personernas fördelning efter kön, ålder och civilstånd samt efter vissa grupper av brott framgår av tab. F, där uppgifter lämnas i medeltal för nyssnämnda femårsperiod. Beträffande de sakfälldas ålder framgår av siffrorna, att brottsligheten överhuvudtaget var i fråga om männen näst störst bland åringarna och störst bland åringarna och i fråga om kvinnorna störst redan bland åringarna, men därefter avtog för varje högre åldersklass bland såväl män som kvinnor. Brottsligheten bland åringarna var i fråga om männen lägre än bland åringarna och i fråga om kvinnorna lägre än bland åringarna, men i fråga om båda könen högre än bland dem, som voro äldre än nyss nämndes. Kvinnornas brottslighet var i jämförelse med männens störst bland åringarna, men minst bland dem, som voro 60 år och däröver. Beträffande de särskilda grupperna av brott framgår av tabellen, att brotten mot staten och mot enskild person nådde sin kulmen i fråga om männen bland åringarna, men i fråga om kvinnorna redan bland åringarna 1 resp åringarna, medan egendomsbrotten i fråga om såväl män som kvinnor gjorde det inom den näst yngsta åldersklassen, åringarna. Med varje högre åldersklass än de nyssnämnda avtog däremot brottsligheten för män resp. kvinnor i fråga om nu nämnda olika slag av brott. I tablån överst å sid. 24* hava upptagits medeltalssiffror i relativa tal såväl för åren som för åren beträffande hela antalet i straffregistret upptagna under resp. är sakfällda män och kvinnor inom olika åldersklasser. Om medeltalen för den senaste perioden omräknas till procent av motsvarande medeltal för den närmast föregående perioden, erhålles följande resultat: 23* 1 De minderåriga kvinnor, som i tab. F upptagits såsom dömda f5r brott mot staten, voro huvudsakligen dömda för sedlighetsbrott Brottsligheten

36 24* Inom alla åldersklasser kan för såväl män som kvinnor konstateras en betydlig nedgång i brottsligheten under den senaste perioden i jämförelse med den föregående. Starkast var denna förbättring i brottsligheten bland de yngre männen, vilka under kristiden utmärkts av en synnerligen hög brottslighet. Till följd av de abnorma förhållandena under kristiden torde siffrorna för åren säkerligen mera motsvara det normala läget än siffrorna för de föregående åren. Utom de fullständiga åldersuppgifterna i straffregistret i fråga om där upptagna personer föreligga beträffande alla i form. 3 och 16 redovisade sakfällda män och kvinnor uppgifter om ålder under eller över 18 år. Då sistnämnda uppgifter beträffande nu nämnda båda åldersklasser avse ett större antal brottslingar än som äro upptagna i straffregistret, har, för att ytterligare belysa ungdomsbrottsligheten, en sammanställning därav för åren verkställts i nedanstående tablå: Antalet sakfällda minderåriga män och kvinnor var såväl i och för sig som i förhållande till antalet sakfällda äldre män och kvinnor under den senaste femårsperioden avsevärt lägre än under den närmast föregående. Denna nedgång i ungdomsbrottsligheten, vilken börjat redan under åren 1919 och 1920, motsvarades emellertid icke av en nedgång under vart och 1 Pä av medelfolkmängden inom resp. åldersklasser. 2 På av den straffmyndiga medelfolkmängden under resp. över 18 är. Här avses brott och förseelser mot S. L. (utom 11: 15 o. 18: 15) ävensom brott mot S. L. f. k.

37 25* ett av åren Sålunda inträdde en stegring i brottsligheten åren 1921, 1923 och 1925 för de minderåriga männen och åren 1924 och 1925 för de minderåriga kvinnorna. Sistnämnda år voro till följd härav brottslighetstalen för minderåriga personer, såväl män som kvinnor, ej obetydligt högre än år I medeltal för femårsperioden var brottsligheten bland de minderåriga männen mindre än hälften så stor som bland de äldre männen, medan brottsligheten bland de minderåriga kvinnorna däremot var något större än bland de äldre kvinnorna. Skillnaden mellan männens och kvinnornas brottslighet, ehuru mindre för de minderåriga än för de äldre, avtog för de förra, men tilltog för de senare under den sista femårsperioden i jämförelse med den närmast föregående. Beträffande de sakfälldas civilstånd framgår av fab. F, att brottsligheten överhuvudtaget var avgjort störst bland de ogifta, en naturlig följd av åldersfördelningen bland de sakfällda, betydligt lägre bland änklingarna resp. änkorna och de frånskilda, men lägst bland de gifta. I fråga om männen var emellertid inom åldersklassen år brottsligheten högst bland de gifta och inom åldersklasserna år brottsligheten högst bland änklingarna och de frånskilda. 1 fråga om kvinnorna var inom åldersklasserna år brottsligheten likaledes högst bland änkorna och de frånskilda. Bland de i straffregistret upptagna under åren sakfällda personerna voro födda utom äktenskapet, i medeltal för nyssnämnda femårsperiod, 397 män och 53 kvinnor, utgörande 117 resp. 15'9 % av samtliga i registret upptagna under samma år sakfällda män resp. kvinnor. Med hänsyn till yrken fördelade sig de i straffregistret upptagna under åren för brott (även mot krigslag) sakfällda personerna i medeltal för dessa år sålunda:

38 26* Av de för brott mot krigslag sakfällda personerna hava i tablån å föregående sida officerare och civila ämbets- och tjänstemän av motsvarande grad förts till tjänstemän av högre grad, underofficerare ha förts till tjänstemän av lägre grad och det fast anställda manskapet till militärt manskap, varemot de värnpliktiga fördelats på de olika yrkesgrupperna efter sina civila yrken. Efter tjänsteställning fördelade sig samtliga för brott mot krigslag sakfällda personer sålunda: Huru ovanstående personer fördelade sig på armén och marinen, framgår av uppgifterna i tab. 5, kol Med hänsyn till bildningsgrad fördelade sig de i straffregistret upptagna under åren sakfällda personerna i medeltal för dessa år sålunda: c) I straffregistret upptagna sakfällda personer, fördelade efter återfall i brott. Av de i utdragen ur straffregistret förekommande uppgifterna om återfall i brott hava i denna berättelse för femårsperioden bearbetats uppgifterna om antalet sakfällda personer, som förut icke för brott ådömts sådant straff, att uppgift om den sakfällde lämnats till straffregistret, och antalet sakfällda, som förut ådömts sådant straff, varvid sistnämnda förut straffade personer fördelats efter det antal gånger de förut varit straffade (se tab. 6, kol ). En sammanfattning av ifrågavarande uppgifter för vart och ett av nyssnämnda fem år lämnas i såväl absoluta som relativa tal i omstående tablå. Men dessutom hava till bearbetning upptagits vissa andra i utdragen ur straffregistret meddelade uppgifter, vilka

39 äro av intresse för återfallsstatistiken. Resultatet därav för åren meddelas jämväl i tab. 6 (kol ), och avse de där sammanställda uppgifterna dels de brott, för vilka de förut straffade vid närmast föregående straffällnin g sakfällts, dels ock de straff, som de därför undergått, ävensom den tid, som förflutit mellan tidpunkten, då sistnämnda straff blivit tillfullo undergånget, och tidpunkten för det nya brottets begående. I medeltal för åren hava motsvarande uppgifter sammanfattats i tablån å sid. 28*. 27* Av siffrorna i ovanstående tablå framgår, att av hela relativa antalet sakfällda personer hade under de fem åren högst 38'4^, år 1921, och lägst 33-1 %, år 1924, förut straffats för brott. Ett procentuellt taget alltjämt mindre antal av de sakfäljda såväl männen som kvinnorna hade under dessa år (utom i fråga om männen år 1925) bestått av personer, vilka återfallit i brott. De, som förut straffats för brott 2 eller flera gånger, hade även procentuellt taget i regel minskats i antal för varje år. Detta gäller även om dem, som förut straffats endast en gång, utom år 1925, då en höjning i procenttalet i stället inträdde. Överhuvudtaget hade ett vida större antal av de sakfällda männen förut varit straffade för brott än av de sakfällda kvinnorna.

40 28* Av hela antalet i straffregistret upptagna under åren sakfällda personer, vilka förut varit straffade, hade, i medeltal för nyssnämnda femårsperiod, vid närmast föregående straffällning 60'6 % dömts för stöld, rån eller snatteri enligt S.L. 20 och 21 kap., 21-5,% hade dömts för andra brott mot S.L. och återstoden för brott mot S.L. för krigsmakten m. fl, lagar och förordningar. Av samma antal hade på grund av nyssnämnda straffällning 61-5 % undergått straffarbete, 32-2 % hade undergått fängelse och återstoden hade varit ådömda böter. För mindre än hälften hade återfallet i brott skett inom 2 år, för de övriga senare. Beträffande de särskilda grupper av brott, som äro upptagna i tablån, meddelas jämväl motsvarande procenttal i fråga om de för dessa brott sakfällda personerna. I fråga om vissa slag av brott, stöld och rån, där straffmätningen är beroende av om återfall i samma slag av brott skett eller ej (jfr S.L. 20: 7 och 21: 3), meddelas uppgifter i tab. 4 jämväl om dylika återfall, i det att

41 29* de sakfällda fördelats, allt eftersom de dömts för l:a resp. 2:a, 3:e eller 4:e och följande resan stöld eller för itererat rån (inbegripet rån efter 2:a resan stöld). Dessa uppgifter belysa sålunda icke endast den närmast föregående strafffällningen, utan eventuellt jämväl tidigare straffällningar, för såvitt sakfällning då ägt rum för samma slag av brott. I nedanstående tablå har med ledning härav och de i tab. 6 meddelade uppgifterna hela antalet för brott mot 20 och 21 kap. under åren sakfällda personer, i medeltal för dessa år, fördelats, allteftersom de förut icke varit straffade för stöld eller rån eller förut varit straffade för dylikt brott, varjämte motsvarande medeltalssiffror för närmast föregående femårsperiod meddelas till jämförelse. Av förut anförda uppgifter framgår, huru samma antal sakfällda personer fördela sig, allteftersom de förut överhuvudtaget icke varit straffade eller förut varit straffade för brott. Av hela antalet i tablån upptagna personer hade i medeltal för den senaste femårsperioden 23 % förut straffats för stöld eller rån. Då 38-9 % av samma antal personer förut straffats för brott överhuvudtaget, hade sålunda 159 % varit straffade för annat brott än stöld eller rån. Av de för stöld eller rån sakfällda personerna hade under den senaste femårsperioden i jämförelse med de föregående åren ett procentuellt taget högre antal förut varit straffade för stöld eller rån, liksom för brott överhuvudtaget. III. Ådömda straff. I tab. 4 och 3, kol , lämnas detaljerade uppgifter för hela riket resp. dess landsbygd och städer beträffande samtliga sakfällda (utom för brott mot krigslag) om straffens beskaffenhet. För varie län samt för vissa 1 Pä 100 0Q0 av den straffmyndiga medelfolkmängden. 2 Härnti inbegripas de sakfällda, vilka förut straffats för stöld eller rån, mén enl. S. L. 4:14 ändock icke erhållit straff för återfall i dylikt brott.

42 30* större städer lämnas dessutom uppgifter om straffen i tab. 2. Beträffande dem, som sakfällts för brott mot krigslag, lämnas uppgifter om straffen i tab. 5, kol Under vart och ett av de tre redogörelseåren dömdes i hela riket till straffarbete inalles följande antal personer: år , år och år Av dessa voro för mord eller sedlighetsbrott dömda till straffarbete på livstid under nyssnämnda år resp. 4, 1 och 2 personer, de övriga voro dömda till straffarbete på viss tid. Under de tre åren dömdes vidare till fängelse resp. 1374, 1307 och 1441 personer, till böter resp , och personer och till disciplinstraff resp. 756, 746 och 774 personer. Av de till annan bestraffning dömda hade inalles resp. 4, 7 och 5 personer dömts allenast till avsättning eller förlust av ämbete eller tjänst på viss tid och de övriga allenast till konfiskation. I tab. E (sid. 20*) ingå bl. a. uppgifter i relativa tal för hela riket ävensom för landsbygd och städer om samtliga sakfällda personers fördelning efter vissa huvudgrupper av straff (ifråga om hela riket jämväl efter vissa huvudgrupper av brott). I hela riket var de sakfälldas procentuella fördelning på de särskilda straffen under de tre åren följande: till straffarbete hade dömts resp. 2-1, 1 9 och 22 %, till annat urbota straff resp. 2 - ö, 2-6 och 2-5 % (därav till fängelse resp. 1 6, 1"5 och 1-6 % och till disciplinstraff resp. 0-9, 0-8 och 0-8 %) och till böter resp. 95-3, 95-5 och 95 3 %. I procenttalen hade under de tre senaste åren inträtt endast obetydliga förändringar, i det att desamma för dem, som ådömts urbota straff, 'Voro något lägre, men för dem, som dömts till böter, till följd härav något högre än under åren 1921 och På landsbygden hade av hela relativa antalet sakfällda personer under de tre åren likaledes 95 à 96 % dömts till böter, mindre än 3 % till straffarbete och återstoden till annat urbota straff. I städerna hade under samma år till böter dömts 97 % eller något däröver av hela antalet, till straffarbete 2 % eller något därunder och till annat urbota straff återstoden. Som vanligt voro sålunda i städerna procenttalen för de till böter dömda högre än på landet, varemot procenttalen för de till urbota straff dömda till följd härav voro lägre än på landet. Genom den under åren 1923 och 1924 i kraft trädda nya lagstiftningen skärptes straffbestämmelserna i fråga om olovlig införsel m. m. av bl. a. spritdrycker. Även bötesstraffet för fylleri skärptes år 1925 och redan under året dessförinnan hade lagen ang. förverkande i visst fall av spritdrycker och vin trätt i kraft. I hela riket hade av de personer, som sakfällts för brott mot S. L. (utom 11:15 och 18: 15), 70 % eller mer dömts till böter, 20 % eller mindre hade dömts till straffarbete och återstoden till annat urbota straff. Även för överträdelse av andra lagar m. m. än strafflag, krigslag och tryckfrihetsförordning hade i vissa fall dömts till urbota straff. Sålunda hade inalles 10 personer år 1924 och 5 personer år 1925 dömts till straffarbete för överträdelse av brännvinstillverkningsförordningen eller lagarna om olovlig varuinförsel resp. olovlig befattning med spritdrycker och vin. Till fängelse dömdes un-

43 der de tre åren inalles resp. 63, 116 och 155 personer, vilka överträtt någon av sistnämnda författningar, förordningen ang. rusdrycksförsäljning eller ang. motorfordon, stadgandena ang. utlänningar m. fl. Till enbart konfiskation hade dömts i vissa fall för olovlig varuinförsel m. m. I ett antal fall av olovlig varuinförsel hade, utom i de i tab. 3 och 4 upptagna fall av konfiskation, varan konfiskerats, men dess ägare förblivit okänd, varför talan om ansvar ej kunnat föras. En fördelning av de till straffarbete dömda efter strafftidens längd giver följande procenttal: 31* En liknande fördelning av de till fängelse dömda giver följande procenttal Enligt utdragen ur straffregistret hade straffskärpning, enligt lagen den 22 juni 1906, under alla tre åren ådömts vid straffarbete och under år 1925 vid fängelse i vissa fall 1 (se tab. 3 och 4, kol. 45, 46; tab. 5, kol. 85, 86). Beträffande straffskärpning vid disciplinstraff lämnas uppgifter i tab. 5, kol I det föregående har vid översikten över de ådömda straffen, för den händelse att i ett och samma mål en person ådömts straff av olika slag, personen i fråga likväl endast upptagits en gång, i allmänhet vid det straff, som ansetts vara det svåraste. På samma sätt har förfarits med uppgifterna om straffen i tab. 2. I tab. 3, 4 och 5 hava däremot i regel samtliga såväl huvudstraff som bistraff medtagits. Sålunda har i kol. 22 i tab. 3 och 4, kol. 66 i tab. 5 lämnats uppgifter om hela antalet personer, som dömts till böter, inberäknat dem, som tillika dömts till straffarbete, fängelse eller disciplinstraff. Om sistnämnda antal (jfr kol. 23 resp. kol. 67 i ovannämnda tabeller) dragés från hela antalet till böter dömda personer, erhålles antalet personer, som dömts uteslutande till böter (jfr uppgifter härom å sid. 30*). Till avsättning från ämbete eller tjänst dömdes inalles under de tre åren resp. 36, 35 och 39 personer, av vilka resp. 2, 5 och 4 uteslutande dömdes till detta huvudstraff, de övriga tillika till annat dylikt straff. Till mistning av ämbete 1 Jfr de i fångvårdsstyrelsens berättelse om fångvården förekommande uppgifterna om antalet under motsvarande år nykomna straffarbetsfångar och fängelsefångar, vilka ådömts straffskärpning.

44 32* eller tjänst på viss tid dömdes resp. 4, 4 och 5 personer, av vilka resp. 2, 2 och 1 uteslutande ådömdes detta straff (se tab. 3 och 4, kol jfrda med kol. 43; tab. 5, kol jfrda med kol. 83). Ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas ådömdes resp. 35, 27 och 28 personer, medan ovärdighet att föra annans talan inför rätta under redogörelseåren endast ådömdes i ett fall. Till påföljd enligt S. L. 2:19 dömdes under de tre redogörelseåren resp. 611, 556 och 628 personer, utgörande omkring en tredjedel eller något mindre av hela antalet till straffarbete dömda personer. De, som dömdes till dylik straffpåföljd, fördela sig efter strafftidens längd på följande sätt i procent: Enligt lagen angående villkorlig straffdom den 28 juni 1918 blevo i hela riket för brott villkorligt dömda det antal personer, som framgår av nedanstående tablå (jfr tab. 3 och 4, kol. 57; tab. 5, kol. 94): 1 Av personer, som dömts för brott mot strafflagen för krigsmakten, har här endast medtagits det antal, som dömts för brott enl. 8 kap. i nämnda lag. 2 Korrigerade procenttal.

45 33* Av tablån framgår, att de personer, som villkorligt dömts till frihetsstraff under åren , utgjorde i medeltal för dessa år 38'5 % av alla till dylikt straff dömda personer, å vilka den villkorliga domen överhuvudtaget, med hänsyn till det ådömda straffet, kunnat tillämpas. Sistnämnda antal utgöres av personer, som dömts till högst 6 månaders straffarbete eller högst 1 års fängelse, dock att i fråga om personer, som dömts för brott, för vilket straff är utsatt i strafflagen för krigsmakten, den villkorliga domen är tillämplig endast i det fall, då straffet ådömes efter 8 kap. i nämnda lag. De personer, som dömts villkorligt endast till böter, utgjorde under redogörelseåren mindre än 02 % av alla dem, som enbart ådömts bötesstraff. Vid en jämförelse med motsvarande procenttal för de båda närmast föregående åren finner man, att den villkorliga domen beträffande de till frihetsstraff dömda personerna under åren tillämpats i relativt större omfattning än under förenämnda år. Av de villkorligt dömda hade det största antalet begått tjuvnadsbrott eller rån, medan de övriga dömts för bedrägeri (jämväl i konkurs), misshandel, förfalskning, brott mot 8 kap. S. L. för krigsmakten m. m. Av procenttalen i kol. 11 i tablån framgår emellertid, att den villkorliga domen relativt taget tillämpats i större utsträckning i fråga om personer, som dömts för förfalskning, än i fråga om personer, som dömts för tjuvnadsbrott av olika slag, bedrägeri m. m. Enligt uppgifter ur straffregistret hade under de tre åren förordnande skett om övervakning, jämlikt 4 och 10 i lagen ang. villkorlig straffdom, beträffande resp. 525, 537 oeh 774 personer, motsvarande i medeltal för dessa år 66'2 % av hela antalet villkorligt dömda personer. Enligt tab. 3, 4 och 5 har under de tre redogörelseåren i resp. 53, 41 och 80 fall beviljat anstånd med straffs verkställande förklarats förverkat till följd därav att den villkorligt dömde ånyo dömts för brott ( 11 i lagen angående villkorlig straffdom). I procent av det antal villkorligt dömda personer, för vilka prövotiden, jämlikt 3 i nyssnämnda lag, kan beräknas ännu hava varat, utgjorde antalet personer, för vilka anståndet av förut nämnd anledning förverkats under de tre åren endast resp. 24, 1-9 och 3-3 %. Enligt gällande bestämmelser ( 13 i samma lag) har emellertid dylikt anstånd förklarats förverkat i vissa fall jämväl av annan anledning än nyss omförmäldes. Enligt de fr. o. m. den 1 juli 1924 gällande bestämmelserna kan förordnande om insättande av minderårig brottsling i allmän uppfostringsanstalt meddelas beträffande sådan minderårig brottsling, som dömts till böter eller fängelse eller till straffarbete i högst 2 år. Före nyssnämnda dag gällde detsamma beträffande minderårig brottsling, som dömts till böter eller till fängelse i högst 1 år eller till straffarbete i högst 6 månader. Numera kan även minderårig brottsling, som erhållit villkorlig dom, men sedan förverkat anståndet med därigenom ådömt straff, i stället för att undergå detta straff, insättas i allmän uppfostringsanstalt, även om ny straffdom ej meddelats. Antalet minderåriga brottslingar, vilka, i stället för att undergå dem ådömt straff, under de senaste fem åren insatts i allmän uppfostringsanstalt, framgår av tablån å sid. 35* (jfr tab. 3 och 4, kol. 59; tab. 5, kol. 96).

46 34* Tab. G. Brott och förseelser samt tilltalade och sakfällda personer m. m., om vilka slutligt utslag meddelats i första instans vid nedannämnda domstolar åren Brott enl. S. L. 25:17 m. m. 2 Brott och förseelser enl. andra lagar än krigslag. 5 Av de sakfällda voro är , år och år 1925 likaledes 2 kvinnor.

47 35* Såvitt av uppgifterna till straffregistret framgår, har i resp. 6, 1 och 6 fall sålunda meddelade förordnanden förfallit av den anledning, att i uppfostringsanstalt intagaa minderåriga brottslingar, innan de från anstalten utskrivits, övertygats att hava begått annat brott. I överensstämmelse med stadgandet i lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig frigivning ( 13) hade under redogörelseåren den villkorligt medgivna friheten förklarats förverkad för inalles 2 brottslingar, vilka villkorligt frigivits, men under prövotiden för brott dömts till straffarbete eller fängelse. 2 * * * I tab. 1 4 ingå uppgifter om brott och förseelser (utom mot krigslag) samt tilltalade och sakfällda personer m. m., om vilka slutligt utslag meddelats i första instans utom vid de allmänna underrätterna jämväl vid överrätterna omedelbajt samt vid specialdomstolarna. Likaså ingå i tab. 5 uppgifter om brott och förseelser m. m. mot krigslag, om vilka slutligt utslag i första instans meddelats utom vid krigsdomstolarna jämväl vid de allmänna underrätterna. I vilken utsträckning detta är fallet, framgår av tab. Gr å föregående sida. 3 IV. Till tvångsarbete dömda personer. I tab. 7 hava sammanställts uppgifter angående antalet i straffregistret upptagna personer, vilka av länsstyrelser och poliskamrar under åren ådömts tvångsarbete för lösdriveri enligt lösdrivarlagen, inberäknat dem, som gjort sig förfallna till bettleri enligt fattigvårdslagen, och vilka ådömts tvångsarbete enligt 75 i sistnämnda lag. Angående ifrågavarande personer meddelas uppgifter i tabellen om tvångsarbetstidens längd samt huruvida 1 Därav två personer, som erhållit villkorlig dom, men sedan förverkat anståndet med därigenom ådömt straff (jfr S. L. 5 kap. 3 ). 2 Jfr de i fångvårdsstyrelsens berättelse om fångvården för resp. år ingående uppgifterna om villkorligt frigivna personer. 3 I denna tabell bava bland specialdomstolarna dock icke upptagits polisdomstolar ock poliskammare.

48 36* de förut varit straffade för brott eller ådömda tvångsarbete, vidare om deras kön, ålder, civilstånd, yrken m. m. I fråga om förut straffade personer lämnas jämväl uppgifter om brott, för vilket de senast varit straffade, och straffet härför m. m. Till tvångsarbete har under vart och ett av åren dömts det antal personer, som framgår av efterföljande tablå, varvid bör anmärkas, att de personer, som ådömts tvångsarbete mer än en gång, räknats lika många gånger som de ådömts tvångsarbete. Av de till tvångsarbete dömda personerna har för varje år antalet män ökats, medan antalet kvinnor däremot i regel minskats. Det övervägande flertalet av såväl de manliga som kvinnliga tvångsarbetarna hade dömts för lösdriveri enligt lösdrivarlagen, vare sig de tillika gjort sig förfallna till bettleri eller icke. Ett antal frigivna manliga och kvinnliga f. d. tvångsarbetare hade jämväl dömts enligt samma lag för tredska att efterkomma givna föreskrifter (enl mom. lösdrivarlagen). I medeltal för åren utgjorde detta antal i % av hela antalet till tvångsarbete under nämnda år dömda personer, för män endast 8-7 % men för kvinnor 31-1 %. Dessutom hade ett antal personer, huvudsakligen män, som intagits i fattigvårdsanstalt eller inställt sig eller hämtats till förrättande av arbete utanför dylik anstalt, ådömts tvångsarbete enligt 75 i fattigvårdslagen, emedan de undandragit sig att fullgöra dem anvisat arbete. 1 medeltal för de fem åren utgjorde sistnämnda antal, likaledes i % av hela antalet till tvångsarbete under samma år dömda personer, för män 84 % men för kvinnor endast 2-0 %. Beträffande tvångsarbetarnas ålder kan anmärkas, att i medeltal för nyssnämnda femårsperiod mindre än 2 /s av männen, men mer än s /& av kvinnorna voro yngre än 30 år, medan antalet tvångsarbetare, som voro 50 år och däröver, var relativt ringa, särskilt bland kvinnorna. Härav framgår,

49 37* att inom de yngre åldersklasserna kvinnorna voro relativt talrikare än männen, medan inom de äldre åldersklasserna förhållandet var det motsatta. I fråga om civilstånd övervägde i hög grad de ogiftas antal bland såväl de manliga som kvinnliga tvångsarbetarna. I medeltal för de fem åren voro av de förra endast 125 % och av de senare endast 13-8 % gifta eller änklingar resp. änkor och frånskilda. Födda utom äktenskapet voro 13-9 % av männen och 204 % av kvinnorna, likaledes i medeltal för nyssnämnda år. Med ledning av uppgifterna i straffregistret har i tab. 7 bl. a. verkställts en fördelning av tvångsarbetarna med hänsyn till yrken eller samhällsställning, varvid är att märka, att ett stort antal av tvångsarbetarna i verkligheten kanske aldrig utövat något hederligt yrke eller torde böra betecknas såsom f. d. yrkesutövare. I straffregistret, liksom i nyssnämnda tabell, har ett ej obetydligt antal av männen angivits såsom bettlare eller vagabonder o. dyl. och ett i regel ännu större antal av kvinnorna betecknats såsom prostituerade, ehuru i vissa fall uppgifter jämväl föreligga i straffregistret om det yrke, dessa personer tidigare utövat. I medeltal för den senaste femårsperioden utgjorde antalet manliga bettlare eller vagabonder o. dyl. 23'7 % av hela antalet under dessa år till tvångsarbete dömda män och antalet kvinnliga prostituerade ej mindre än 63-3 % av hela antalet under samma år till tvångsarbete dömda kvinnor. I efterföljande tablå har verkställts en fördelning av antalet under femårsperioden till tvångsarbete dömda män och kvinnor, i medeltal för dessa år, med hänsyn till om de förut varit eller icke varit straffade för brott eller ådömda tvångsarbete. Antalet för brott förut icke straffade män, som ej heller förut varit ådömda tvångsarbete, var procentuellt taget lägre än motsvarande antal kvinnor. Antalet män, som förut varit ådömda tvångsarbete, vare sig de förut tillika varit straffade för brott eller icke, var relativt taget likaledes lägre än motsvarande antal kvinnor. Däremot var antalet manliga tvångsarbetare, som förut överhuvudtaget varit straffade för brott, vida högre än antalet för brott förut straffade kvinnliga tvångsarbetare. De tvångsarbetare, vilka förut varit straffade för brott, hade i det övervägande antalet fall senast varit straffade för stöld och ådömda straffarbete.

50 38* En fördelning av tvångsarbetarna efter tvångsarbetstidens längd giver följande procenttal:

51 TABELLER.

52 2 Tab. 1. Brott och förseelser (utom mot krigslag), för vilka personer sakfällts

53 i första instans inom varje läns landsbygd och städer åren

54 4

55 5

56 6

57 7

58 8

59 9

60 10

61 11

62 12

63 13

64 14

65 15

66 16

67 17

68 18

69 19

70 20 1 Trädde i kraft den 1 jan Förordningen om motorfordon trädde i kraft den 1 jan

71 21

72 22

73 23

74 24 1 Denna lag trädde i kraft den 1 juli Lagen om straff för olovlig varainförsel trädde i kraft den 1 juli 1923, men var fr. o. m. den 1 juli påförseelser enl. lagen ang. förbud mot införsel av spritdrycker och viu till svenskt territorialvatten, vilken lag

75 följande ar i regel icke tillämplig betr. olovlig införsel av spritdrycker och vin. I ovanstående siffror ingå även trädde i kraft den 1 ang och gällde t. o. m. den '30 juni

76 26

77 27

78 28

79 29

80 30

81 31

82 32

83 33

84 34

85 35

86 36

87 37

88 38

89 39

90 40

91 41

92 42

93 43

94 44

95 45

96 46

97 47

98 48

99 49

100 50 Tab. 2. För brott och förseelser (utom mot krigslag) i första instans åren

101 tilltalade och sakfällda personer inom varje län samt i vissa städer

102 52 1 Avsättning 2. 2 Konfiskation Avsättning 1, suspension 1. 4 Konfiskation Kon-

103 fiskation Konfiskation 2. 53

104 54

105 55

106 56 1 Konfiskation 2.

107 57

108 58

109 59

110 60 1 Konfiskation. 2 Avsättning 1, suspension 1. 3 Konfiskation Konfiskation 6. 6 Konfiskation

111 20. 6 Suspension. 7 Konfiskation 5. 8 Konfiskation 2. 9 Konfiskation 1. 61

112 62

113 63

114 64 1 Konfiskation 6. 2 Konfiskation 23. s Konfiskation 3. 4 Konfiskation 10.

115 65

116 66

117 67

118 68 1 Avsättning. 2 Konfiskation 3. 3 Konfiskation 1. 4 Konfiskation 2. 5 Suspension.

119 69

120 70

121 71

122 72 1 Konfiskation 3. 2 Avsättning. s Konfiskation l. 4 Konfiskation 7. 6 Konfiskation 2.

123 73

124 74 Tab. 3. Brott och förseelser (utom mot krigslag) samt därför i första instans

125 tilltalade och sakfällda personer på landsbygden och i städerna åren

126 76

127 77

128 78

129 79

130 80 1 Avsättning 1, jfr kol. 55; suspension i, jfr kol Konfiskation. s Avsättning, jfr kol. 55.

131 81

132 82

133 83

134 84

135 85

136 86

137 87

138 88 1 Avsättning, jfr kol Konfiskation. s Avsättning 4, jfr kol. 55; suspension 1, jfr kol. 54.

139 4 Avsättning 2; jfr kol. 55; suspension 1; jfr kol

140 90 Tab. 4. Brott och förseelser (utom mot krigslag) samt därför i första

141 instans tilltalade och sakfällda personer i hela riket åren

142 92

143 93

144 94 1 Dömd enl. 13:1 jfrd m. 5: 6 S. L.

145 95

146 96 1 Därav 1 person dömd för delaktighet i brott jäml. 14:1 jfrd m. 3: i S. L., en dömd enl. 14:1 jfrd m.

147 5: 6 S. L. 97

148 98 1 Dömd enl. 14: 11 jfrd m. 5: 9 S. L. 2 Tilltalad och dömd till böter för delaktighet i brott jäml. 14: 22

149 jfrd m. 3: 9 S. L. 99

150 100

151 101

152 102 1 Tilltalad och dömd för delaktighet i brott jämlikt 14: 25 jfrd m. 3: 3 S. L.

153 103

154 104

155 105

156 106 1 Dömd enl. 18: 9 jfrd m. 5: 6 S. L. - ' Dömd enl. 18: 10 jfrd m. 5: 6 S. L.

157 107

158 person döind enl. 18: 7 jfrd m. 5:6 S. L.

159 109

160 110 1 Därav 1 person dömd till böter för delaktighet i stöld enl. 20:1 st. 1 jfrd m. 3: 4 S. L.

161 111

162 112

163 113

164 114

165 115

166 116 1 Dömd för delaktighet i rån enl. 21: 1 jfrd m. 3: 4 S. L.

167 117

168 118 1 Dömd för delaktighet i brott enl. 23: 1 jfrd m. 3: 4 S. L.

169 119

170 person dömd för delaktighet i brott jämlikt 23: 1 ji'rd m. 3: 4 S. L.

171 121

172 122 1 Dömd enl. 25: 16 jfrd m. 2: 17 S. L. 2 Dömd till böter för delaktighet i brott enl. 24: 16 jfrd m. 3:4

173 S. L. 3 1 dömd enl. 25: 11 jfrd m. 2:17 S. L. 123

174 124 1 Avsättning; jfr kol. kol Suspension; jfr kol Dömd enl. 25:16 S. L. till suspension, men

175 tillika för annat brott till böter (jfr kol. 22). 125

176 126 1 Trädde i kraft den 1 jan Förordningen om motorfordon trädde i kraft den 1 jan

177 127

178 128

179 129

180 130

181 131

182 132

183 133

184 134 1 Denna lag trädde i kraft den 1 juli Lagen om straff för olovlig varuinförsel trädde i kraft den och vin. I ovanstående siffror ingå även förseelser enl. lagen ang. förbnd mot införsel av spritdrycker och

185 1 juli 1923, men var fr. o. ra. den 1 juli påföljande år i regel icke tillämplig betr. olovlig införsel av spritdrycker vin till svenskt territorialvatten, vilken lag trädde i kraft den 1 ang och gällde t. o. m. den 30 juni 135

186 136 1 Konfiskation.

187 137

188 138 Tab. 5. Brott och förseelser mot strafflagen för krigsmakten m. m. samt därför 1 Därav 1 brott enligt Desantom har ett antal personer av krigsdomstolarna i första instans gementskrigsrätterna vid Bodens trupper. i Uppgifterna i kol. 25 avse särskilda krigsrätten i Boden.

189 i första instans tilltalade och sakfällda personer i hela riket åren Bakfällts för brott enligt andra lagar än krigslag, huvudsakligen 25 kap S.L.; (jfr tab. G). 8 Inberäknat re-

190 140 1 Därav 1 person tilltalad och sakfälld enl. 59. s Beträffande ett antal av de i kol. 42 upptagna saknas uppgifter, huruvida de tillhört armén eller marinen.

191 officerarna, vilka dömts ar krigshovrätten i första instans (nämligen 9 är 1923, 2 är 1924 och 3 år 1925), 141

192 142 1 Dömda för bedrägeri, resp. snatteri till böter, men tillika för annat brott enligt S. L. f. k. till av kol , 68 72, 74 81, i Dömda villkorligt för brott enl. allmänna S. L. 6 Suspension, jfr kol. 91. Anmärk- Om en person i ett och samma mål sakfällts för olika brott dels enligt krigslag, dels enligt annan lag, i ovanstående tabell, även om brottet mot, krigslag medfört lindrigare straff än det eller de andra brotten.

193 143 disciplinstraff. 2 Dömda enl. 128 S. L f. k. jfrd m. lag om skyddskoppympning. 3 Upptagna i någon 6 Därav 1 person dömd enl. 59. ning. har, om slutliga ntslaget meddelats av krigsdomstol, personen i fråga jämte hela det ådömda straffet redovisats

194 Tab. 6. I straffregistret upptagna för brott i första instans åren sakfällda personer, fördelade efter kön, ålder, civilstånd, yrken, återfall i brott m. m. 144

195 1 Inberäknat 3:9 och 3:10 S. L. (beträffande de enligt sistnämnda lagrum sakfällda personerna endast de villkorligt dömda). 2 Inberäknat de frånskilda. s Därav 1 gift. 145

196 146

197 147

198 148

199 149

200 150

201 151

202 152

203 1 Inberäknat tryckfrihetsförordningen. 153

204 154 Tab. 7. Av länsstyrelser och poliskamrar till tvångsarbete 1 Inberäknat dem, som gjort sig förfallna till bettleri enl. fattigvârdslagen. 2 Poliskamrarna i Eskilatana, Norrköping, Karlskrona, Malmö, Hälsingborg, Göteborg och Örebro.

205 åren dömda personer, upptagna i straffregistret Inberäknat de frånskilda.

206 156

207 1 Efter avräkning av dubbelräknade. 157

208