folkbildningens framsyn f b r Folkbildningsrådet Framtidens folkbildning, roll och uppgifter

Transkript

1 framsyn folkbildningens f b r Folkbildningsrådet Framtidens folkbildning, roll och uppgifter

2 Folkbildningens Framsyn Framtidens folkbildning, roll och uppgifter F o l k b i l d n i n g s r å d e t folkbildningens framsyn 1

3 Folkbildningens Framsyn Framtidens folkbildning, roll och uppgifter Folkbildningsrådet Box Stockholm Tel: Fax: E-post: Hemsida: Grafisk form: Thomas Östlund Produktion Omslagsbild: Jonas Berggren/Mira Tryck: Norra Skåne Offset, Hässleholm Stockholm, mars folkbildningens framsyn

4 Förord Att lyfta blicken emellanåt är nyttigt och nödvändigt. Folkbildningens Framsyn är ett utmärkt tillfälle att lyfta blicken. Och att göra det samtidigt inom hela folkbildningen i all dess mångfald. Det har inte skett tidigare i de här formerna. I rådslagsarbetet kring Folkbildningens Framsyn, som engagerat folkbildningsorganisationer över hela landet, har den stora bredden i svensk folkbildning tydligt manifesterats. De svenska studieförbunden och folkhögskolorna har en unik position som idéburna och självständiga organisationer. De ska inte vara kopior av varandra och är det inte heller. Ideologisk grund, verksamhetsinriktning och målgrupper kan variera. Likväl finns i studieförbund och folkhögskolor en samsyn beträffande folkbildningsarbetets grundläggande utgångspunkter som idéburen, fri och frivillig verksamhet. Detta vill alla slå vakt om även inför framtiden. Samtidigt synliggörs möjligheterna till förnyelse och utveckling av folkbildningsarbetet på denna grundval. Det primära syftet med Folkbildningens Framsyn är att med stöd av samtal och rådslag bland folkbildare, förtroendevalda, forskare och andra presentera en samlad bild till regeringen av folkbildningens roll och uppgifter inför 2010-talet. Regeringen har begärt in underlag inför arbetet med nästa folkbildningsproposition. Vad propositionen kommer att innehålla vet ingen i dag, bara att den med säkerhet kommer att påverka villkoren för folkbildningsarbetet i Sverige i en tid av snabba samhällsförändringar när behovet av folkbildningens insatser är större än kanske någonsin. Föreliggande slutrapport från Folkbildningens Framsyn är mot den bakgrunden ett viktigt dokument att lämna vidare till regeringen. Ett lika viktigt resultat av folkbildningens framsynsarbete är den stimulans till framtidsinriktade samtal som framsynen gett på många håll i studieförbund, folkhögskolor, länsbildningsförbund och bland folkbildningsintresserade forskare. Förhoppningen är att denna rapport ska bidra till att framåtsyftande diskussioner om folkbildningens roll och uppgifter går vidare i folkbildningens olika miljöer och att diskussionen ger avtryck både inom folkbildningen och i samhället i övrigt. Stockholm i mars 2004 Folkbildningsrådets styrelse Anders Ljunggren Marie Linder Rigmor Breidemalm ordförande vice ordförande Bernt Gustavsson Kent Johansson Leif Linde Walter Rönmark Majléne Westerlund Panke Sverker Ågren Åke Gustavsson Ulf Johansson Per Olof Öhrn Folkbildningsförbundet Landstingsförbundet Rörelsefolkhögskolornas intresseorg. (adjungerad) (adjungerad) (adjungerad) Britten Månsson-Wallin kanslichef folkbildningens framsyn 3

5 Innehåll Sammanfattning 5 Om framsynsarbetet och rapporten 8 Om framtidens folkbildning inledningsvis 9 Folkbildningens idémässiga grund 10 Folkbildningen och folkbildningens organisationer 11 Om framtiden och framsynen 11 Ett övergripande uppdrag att utveckla demokratin 13 Uppgifter för framtidens folkbildning 17 Folkbildning för alla 17 Folkbildningens roll i lokalsamhället 19 Folkbildning i ett mångkulturellt samhälle 21 Folkbildning för internationell solidaritet och hållbar utveckling 22 Folkbildningen och framtidens lärande 24 Folkbildningen i utbildningssamhället 27 Folkbildning för bättre folkhälsa 30 Folkbildningen och framtidens kultur 32 Folkbildningens organisation, finansiering och styrning 35 Finansiering och styrning 35 Folkbildningens framtida organisation 38 Forskning och utvärdering 42 4 folkbildningens framsyn

6 Sammanfattning Ett framsynsarbete med brett engagemang I Folkbildningens Framsyn presenteras en samlad bild av folkbildningens roll och uppgifter inför 2010-talet. Grunden för framsynsdokumentet är ett omfattande rådslagsarbete i studieförbund och folkhögskolor, ett arbete som har utmärkts av stort intresse och engagemang. Totalt har 117 rådslag med deltagare genomförts. Inom Folkbildningsrådet har en särskild planeringsgrupp lett arbetet med framsynen. Föreliggande slutdokument har varit föremål för en bred remissbehandling inom folkbildningens organisationer. där den praktiska pedagogiken, med sina medborgarbildande inslag, möter deltagarens behov av individuell kompetensutveckling och personlig utveckling. I detta demokratiarbete ska det gränsöverskridande perspektivet, det egna skapandet och det reflekterande samtalet betonas. Aktiva insatser för ökad jämställdhet i samhället är en grundläggande demokratisk fråga och ska därför ha högsta prioritet. Folkbildningens organisationer ska tydligare än i dag verka som inspiratörer för ett nyskapande folkrörelse- och föreningsliv. Folkbildningens idéer möter en ny tid Folkhögskolor och studieförbund möter framtiden med en idégrund som starkt betonar bildningens egenvärde, frihet, frivillighet och samspelet mellan människor. Det livslånga, livsvida och livsdjupa lärandet visar vägen in i framtiden. Ett globalt och pluralistiskt samhälle gör att etablerade institutioner och traditionella synsätt kommer att utmanas och ifrågasättas. Framsynsdokumentet utgår från ett perspektiv där folkbildningens organisationer utifrån sina skilda profiler, men med en gemensam idégrund spelar en aktiv roll för att forma framtidens samhälle. Demokratisk utveckling och förnyelse Utveckling och förnyelse av demokratin är ett överordnat uppdrag för svensk folkbildning. Folkbildningen ska stimulera till ökat demokratiskt engagemang i samhället. Genom ett utvecklat deltagarinflytande är folkbildningen i sig en skola i demokrati. Framtidens folkbildning eftersträvar en dynamik, Folkbildning med alla för minskade klyftor Folkhögskolor och studieförbund ska ytterligare skärpa sina insatser för att nå utsatta människor och grupper. Folkbildningen ska vara en möjlighet för alla människor, med en klar ambition att motverka diskriminering och klyftor i fråga om utbildning, genus, sexuell läggning, religion, etnicitet och mellan generationer. Folkbildningen ska göra det möjligt för deltagarna att växa som människor och påverka samhället. Studieförbund och folkhögskolor engagerar stora grupper av unga, men också många äldre som lämnat yrkeslivet. Ytterligare insatser för att övervinna olika studiehinder måste vidtas. Att människor med funktionshinder kan delta i folkbildande verksamhet är av central betydelse, nu och i framtiden. Folkbildningens förhållningssätt grundas i en stark tilltro till människans inneboende kraft och potential till utveckling. folkbildningens framsyn 5

7 En stark kraft i lokalsamhället Folkhögskolor och studieförbund ska vara drivkrafter för lokal och regional mobilisering, utveckling och tillväxt. Folkbildningens lokala förankring grundas inte minst i ett nära samarbete med folkrörelserna och föreningslivet. Folkbildningen ska utgöra en förnyelsekraft i de etablerade rörelserna, men också vara en arena där nya rörelser kan växa och ta form. I framtiden är det en central uppgift för folkbildningens organisationer att stärka sina positioner också i storstädernas lokalsamhällen. Samarbetet med olika aktörer i det civila samhället, näringslivet och den offentliga sektorn måste utvecklas, i sökandet efter lösningar på framtida samhällsproblem. En klar röst för mångfald och pluralism Det mångkulturella samhället bär på stora möjligheter. Att människor med olika etnisk, religiös och kulturell bakgrund möts inom folkbildningen skapar en positiv dynamik i verksamheten. Grundläggande idéer och pedagogik kan tillämpas och vidareutvecklas. För människor som söker sig till vårt land ska folkhögskolor och studieförbund vara en självklar möjlighet. Folkhögskolor och studieförbund bör själva framstå som mångkulturella förebilder. Invandrarnas organisationer och nya sociala rörelser som växer fram i det mångkulturella samhällets spår, måste få en starkare roll i folkbildningens organisationer och verksamhet. Globalt och lokalt för en långsiktigt hållbar utveckling Folkbildningen ska bidra till ett ökat vardagsengagemang för globala frågor genom konkreta, lokalt förankrade insatser. Folkhögskolor och studieförbund kan stärka sitt deltagande i utvecklingsprojekt och olika former av utbyten samt intensifiera de opinionsbildande insatserna för en långsiktigt hållbar utveckling. Folkbildningen bör även stärka sitt engagemang i internationella organisationer och nätverk. Framtidens lärande tar form Folkbildningens organisationer står inför betydande pedagogiska utmaningar. Framtidens lärmiljöer blir mer varierade och mångfacetterade. Flexibla studieformer kommer att få en avsevärt större roll i framtidens folkbildning. Alla ska ges möjligheter till olika former av lärande. Folkhögskolor och studieförbund kan, ibland i samarbete med bibliotek, lärcentra och andra utbildningsanordnare, stärka och utveckla sin roll som lokala stödjepunkter för lärande i hela landet. Folkbildningen i utbildningssamhället Folkbildningens förmåga att anpassa innehåll och arbetsformer till människors skiftande behov är en tillgång i olika former av utbildning. Folkbildningen kan ta ett ökat ansvar för utbildning av vuxna, inte minst mot bakgrund av de goda erfarenheterna från Kunskapslyftet. Potentialen är stor även ifråga om olika former av yrkesutbildningar. Folkbildningen har stor erfarenhet av verksamhet med unga deltagare, och bör få möjlighet att genomföra gymnasieutbildning för unga, på samma sätt som är möjligt inom vuxenutbildningen. Folkbildningen utgör en brygga till högskolestudier, men folkbildningen kan också vara ett komplement till högskolan. Arbetet med validering bör även omfatta folkbildningens olika studiemöjligheter. Studiestödssystemet måste ses över i syfte att skapa en större flexibilitet som sätter den studerande i centrum. Hoten mot folkhälsan och folkbildningens möjligheter Folkbildningen ska bidra till att utveckla effektiva rehabiliteringsinsatser med sikte på ökad livskvalitet och med ambitionen att människor ska kunna ta ansvar för sin egen försörjning. Verksamheten i studieförbund och folkhögskolor är i sig folkhälsobefrämjande och det finns stora möjligheter att förstärka de förebyggande insatserna. 6 folkbildningens framsyn

8 Genom ett aktivt arbete tillsammans med nätverk, självhjälpsgrupper, patientsammanslutningar och andra frivilliga grupper kan människor få stöd att ta ansvar för sin egen hälsa. Kultur för personlig utveckling och livskraftiga lokalsamhällen Folkbildningen ska i framtiden bibehålla och utveckla sin position som Sveriges största kulturarena, både när det gäller att förmedla kulturupplevelser och erbjuda människor möjlighet till eget skapande. Insatserna inom kulturområdet ska ha en bred bas men också tillfredsställa högt ställda förväntningar inom olika specialområden. Folkhögskolor och studieförbund ska vara självklara mötesplatser och drivkrafter i ett lokalt kulturliv. Insatserna för att möta ungdomars vilja att utöva och uppleva kultur ska intensifieras. Detsamma gäller rollen som entreprenörer och initiativtagare till olika lokala kulturella evenemang. Framtidens finansiering och styrning av folkbildningen Inom folkbildningen ska det finnas en hög beredskap för att ompröva etablerade organisations- och verksamhetsformer. Folkbildningsrådets roll ska bibehållas med en stark integritet att fatta beslut till nytta för folkbildningen som helhet. Principen att staten anger övergripande motiv för anslaget till folkbildningen, men avstår från detaljreglering, bör ligga fast. Detta innebär ett stort ansvar för folkbildningens organisationer att själva prioritera mellan olika angelägna uppgifter. Kraven på fortbildning inom folkbildningens organisationer kommer att växa. Tillfälliga projektbidrag ökar i omfattning, vilket innebär möjligheter, men också risker. Samhällsstödet till folkbildningen har kraftigt urholkats och bör stärkas. För att skapa förutsättningar för vidgade insatser krävs nya resurser. Behovet av folkbildningsforskning är stort och forskningen har en angelägen uppgift att bidra till idédebatt och utveckling av folkbildningsverksamheten. folkbildningens framsyn 7

9 Aptiten växer medan man äter. Man vill veta mera, utvecklas och pröva nya saker. ur Cirkelns kraft Om framsynsarbetet och rapporten Bakgrund och syfte Regeringen beslutade hösten 2002 att ställa 2,5 mkr till Folkbildningsrådets disposition för att rådet, tillsammans med berörda aktörer och med stor öppenhet, skall möjliggöra för folkbildningen att utarbeta ett samlat dokument om dess framtida roll och uppgifter. Folkbildningsrådet ska senast den 31 mars 2004 redovisa arbetet till Utbildningsdepartementet. Den statliga utvärderingen av folkbildningen, SUFO 2, har lämnat sitt betänkande 15 mars (SOU 2004:30). Dessutom pågår en kompletterande utredning som ska belysa frågan om vilka som inte deltar i folkbildande verksamhet och varför. Den statliga utvärderingen har i sig ett bakåtblickande perspektiv. SUFO 2-betänkandet, den kompletterande utredningen och folkbildningens framtidsdokument blir tillsammans underlaget för regeringens bedömningar i arbetet med den nya folkbildningsproposition som kommer att lämnas till riksdagen. Planeringsgrupp Efter samråd med medlemsorganisationerna tillsatte Folkbildningsrådets styrelse hösten 2002 en särskild planeringsgrupp för det fortsatta arbetet med Folkbildningens Framsyn. Gruppen har bestått av företrädare för Folkbildningsrådets styrelse och kansli samt från rådets medlemsorganisationer. Ordförande för planeringsgruppen har varit Ewa Ställdal, tidigare ledamot i Folkbildningsrådets styrelse och från och med april 2003 Anders Ljunggren, ordförande i Folkbildningsrådet. Övriga ledamöter är Kerstin Enlund, Maria Elinder, Åke Göransson (till och med april 2003), Anders Lorentzon, Britten Månsson-Wallin, Gunilla Ramberg (från och med april 2003), Bo Toresson, Majléne Westerlund Panke (från och med april 2003). Projektledare har Ingemar Nordieng respektive Björn Garefelt varit. Rådslag i folkbildningsorganisationerna Planeringsgruppen har inventerat frågeställningar och preciserat huvudområden för de centralt planerade aktiviteterna, vilka innefattade ett nationellt seminarium samt ett antal forskarkonferenser. Folkhögskolor och studieförbund genomförde under våren 2003 rådslag och andra aktiviteter där Folkbildningens Framsyn stod i fokus. Länsbildningsförbunden medverkade aktivt för att skapa dessa mötesplatser. Studieförbunden och folkhögskolorna kunde ansöka om medel för att dokumentera rådslagen. Dokumentation från 117 rådslag där personer deltagit sändes in till Folkbildningsrådet under sommaren En sammanställning av inkomna svar publicerades under hösten på Folkbildningsrådets hemsida och på Folkbildningsnätet tillsammans med ursprungstexterna från folkhögskolor och studieförbund. Dokumentationen av rådslagen utgör bilaga till föreliggande rapport. 8 folkbildningens framsyn

10 Att kunna förhålla sig kritisk till information och lära sig värdera den, det är en grundläggande demokratisk fråga. ur Röster om folkbildning och demokrati Om framtidens folkbildning inledningsvis Man lär så länge man lever. Kunskap är makt. Aldrig har dessa ordspråk haft större giltighet än i dag. Det livslånga, livsvida och livsdjupa lärandet kommer att få allt större betydelse i framtiden. Människor vill lära under hela livet, på olika sätt och i skiftande sammanhang. Den kunskap som efterfrågas, är ofta nära sammankopplad med den totala livssituationen och ett uttryck för önskan att erövra mer kunskap, nå djupare insikter och personlig utveckling. Detta sätt att se på kunskap vidgar avsevärt synen på lärandet, i kontrast till en instrumentell syn på lärande som något som enbart sker utifrån ett givet syfte. Framtidens lärande är en integrerad del av människans vardagsliv och speglar en vilja att utvecklas, ta ansvar och spela en aktiv roll som medmänniska och medborgare. Förändringarna i samhället föder nya utmaningar. Den moderna informationstekniken har dramatiskt ökat utbudet av information. Lärandet kommer därför allt mer att handla om att få överblick, se sammanhang och kritiskt kunna granska olika budskap och företeelser man exponeras för. Alla människor ska ha tillgång till kunskap och bildning. Det finns alltid risk att några hamnar vid sidan av. Därför behövs det en mångfald av bildnings- och utbildningsvägar som människor kan gå för att lära och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och behov. Framtidens människor eftersträvar ett större utrymme för individuella livsval, men också möjlighet att tillsammans med andra påverka samhällsutvecklingen. Människor kommer att ställa krav på ökat inflytande. I detta perspektiv är demokratisk utveckling och förnyelse en central framtidsfråga. Kontakterna över nationsgränserna ökar och i takt med detta insikten om de allt mer gränslösa globala sambanden. Miljöhoten och skillnaderna i livsvillkor mellan fattiga och rika framstår som framtida ödesfrågor. För allt fler människor blir det uppenbart att en långsiktigt hållbar utveckling måste inrymma såväl en ekologisk, social som ekonomisk dimension. I dag bor i Sverige en miljon svenskar med ursprung i andra delar av världen. En mer gränslös arbetsmarknad utvecklar Sverige till ett allt mer mångfaldigt samhälle. Den demografiska utvecklingen visar att Sverige kommer att ha en allt större andel äldre i befolkningen. Färre är yrkesaktiva, fler äldre blir allt friskare och lever längre. På folkhälsoområdet sker utvecklingen i olika riktningar. Allt fler drabbas av sjukdomar, antingen relaterade till arbetslivet eller av andra orsaker. Större krav ställs på hälso- och sjukvård samt på effektiva insatser för folkhälsa, oavsett om det gäller förebyggande arbete, vård eller rehabilitering. Folkhälsan påverkas i hög grad av förhållandena i arbetslivet. I dag råder en obalans på arbetsmarknaden som förenklat kan beskrivas som att allt färre arbetar allt mer. För andra, som har svårt att få tillträde till en allt mer effektiviserad arbetsmarknad, är problemen av annorlunda karaktär. De kan ofta beskrivas i termer av utanförskap, dålig självtillit och social isolering. Att forma ett arbetsliv där alla får plats, men där tiden också räcker till för annat än arbete, är en central framtidsuppgift. Mycket talar för att framtidens samhälle kommer att kännetecknas mer av pluralism och mångfald, mindre av likriktning och konformism. Mångfaldens samhälle bär inom sig intressemotsättningar och spänningar, utifrån en rad olika dimensioner. En stor utmaning ligger i att bejaka mångfalden folkbildningens framsyn 9

11 Jag är rädd för att studiecirkeln blivit ett livsprojekt. Jag kan inte dra mig ur, det är en drog, ett snurrande hjul. ur Rock i cirklar och se dess möjligheter. Samtidigt gäller det att verka för att bryta de strukturella orsakerna till att enskilda människor och grupper diskrimineras, underordnas och marginaliseras och därmed löper risk att inte kunna verka som aktiva och ansvarstagande samhällsmedborgare. Folkbildningens idémässiga grund Folkbildningen bär ett mer än hundraårigt idéarv, och med detta arv som grund formas framtidens folkbildning. I denna process är det nödvändigt att anta ett lyssnande och prövande förhållningssätt. I folkbildningens organisationer förs fortlöpande samtal om vad som kännetecknar dess roll i samhället. I själva verket rymmer detta faktum i sig en del av folkbildningens särart. Folkbildningens idéarv är ständigt föremål för kritisk granskning och diskussion. Samtidigt är det uppenbart att folkbildning inte är någon teoretisk konstruktion, utan formas när människor i olika sammanhang möts för att lära och utvecklas. Ett sätt att beskriva folkbildning är följaktligen att utgå från ett antal kännetecken som får sin konkreta innebörd i folkhögskolekurser och studiecirklar. Folkbildningen har följande kännetecken: Kunskap och bildning har ett egenvärde I folkbildande verksamheter relateras lärandet till människans totala livssituation. Denna holistiska syn på människor och kunskap står i kontrast till en renodlat instrumentell kunskapssyn, där kunskap förmedlas och inhämtas utifrån ett givet syfte. Begreppet bildning är komplext och knyter an till ett synsätt där den kunskap som människor tillägnar sig leder till personlig utveckling. Bildande kunskap kan i detta perspektiv beskrivas som en process en resa där människor utvecklas i takt med att nya erfarenheter görs. Människor tar fritt och frivilligt del i en lärandeprocess som innefattar samarbete, diskussion och reflektion I folkbildningen deltar människor av egen fri vilja i lärandeprocesser som ofta inbegriper ett socialt samspel med andra människor. I den lilla gruppen kan åsikter och värderingar brytas mot varandra. Dialog och samarbete betonas och ses som ett sätt att ge kunskapen ytterligare dimensioner. Att reflektera och upptäcka sammanhang är betydelsefullt, liksom att stärka självkänslan och se möjligheter till nya steg i livet. Deltagaren har stort inflytande över verksamheten I folkbildningen är deltagaren en aktiv medskapare i lärandeprocessen. Detta rymmer i sig en öppen och odogmatisk syn på verksamheten. Deltagarinflytande betyder dock mer än en möjlighet att påverka studiernas inriktning och uppläggning. Det innebär i sin förlängning en tilltro till människors förmåga att ta aktivt ansvar för den verksamhet de deltar i. Människors samhällsengagemang utvecklas och kanaliseras I folkbildningen vävs erövring av ny kunskap och strävan efter samhällsförändring samman. Idéer kan brytas mot varandra och även omsättas i handling, i en demokratisk process som baseras på ömsesidig respekt. En stark anknytning till folkrörelserna Folkbildningen är starkt förankrad i svenskt folkrörelse- och föreningsliv. Detta faktum påverkar i stor utsträckning den konkreta verksamheten i folkhögskolor och studieförbund. Flexibilitet och ideellt engagemang är utmärkande liksom en beredvillighet till ständig dialog med det civila samhällets mångfald av organisationer och grupper etablerade folkrörelser, lokala föreningar och nätverk. Folkbildningens idégrund kan givetvis beskrivas utifrån andra dimensioner än dessa. Ibland betonas den informella karaktären uttryckt exempelvis i frånvaron av läroplaner och betyg. En kunskapssyn som värderar praktiska och teoretiska färdigheter lika högt brukar också framhållas, liksom förmågan att agera flexibelt och med okonventionella metoder för att möta nya behov i samhället. 10 folkbildningens framsyn

12 Jag själv har fått en större erfarenhet av livet och livets olika sidor, genom människors sätt att berätta om sig själva och sin miljö. ur Cirkelledarskapet Basen för folkbildningens idégrund är ett starkt försvar för människors lika värde oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder och utbildningsbakgrund. Detta ska också återspeglas i den praktiska verksamheten. Kommer folkbildningens idémässiga grund, såsom den här har skisserats, att förändras i framtiden? Det är uppenbart att folkbildande verksamhet föds i ett spänningsfält mellan tradition och förnyelse, där ett idéarv möter en samtid i ständig förändring. På så sätt kan idégrunden sägas utgöra ett slags inre kompass som pekar ut riktningen, snarare än en detaljerad karta som i varje läge visar vägen. Det är angeläget att samtalet om folkbildningens idégrund fortsätter, med en insikt om att det alltid finns risk för att inarbetade synsätt och traditionella metoder hämmar och hindrar i stället för frigör och förnyar. Ytterst avgörs förmågan till framgång av folkhögskolornas och studieförbundens förmåga att i varje tid, utifrån en grundläggande syn på människa och bildning, formulera sina värdebaserade och tidsanpassade mål samt utveckla metoder för att uppnå dessa. Folkbildningen och folkbildningens organisationer Det är viktigt att göra en åtskillnad mellan folkbildning och folkbildningens organisationer/institutioner. Folkbildning utifrån de kännetecken som beskrivits ovan kan givetvis förekomma på en rad skilda håll och inom olika sammanhang. Sådana situationer kan uppstå spontant när människor kommer samman för att lära och utvecklas. Det finns också anledning att framhålla att allt fler utbildningsanordnare, såväl offentliga som privata, på senare tid har inspirerats av folkbildningens pedagogik och metodik. Utgångspunkten för framsynsarbetet är att folkbildning även i framtiden kommer att ske i organiserad form. Vilka dessa organisationer kommer att vara, och hur verksamheten i dessa formas, är däremot inte självklart. Blickar vi tillbaka är det ett faktum att folkbildningens organisationer kontinuerligt genomgått förändringar. Det finns ingen anledning att tro att denna utveckling kommer att upphöra. När framtidens folkbildningen diskuteras är en viktig utgångspunkt att folkbildningens organisationer i dag utgörs av 10 självständiga studieförbund och 147 folkhögskolor, samtliga med olika profil och inriktning på verksamheten. Detta speglar också mångfalden i svenskt folkrörelse- och föreningsliv. Det innebär att det snarare är relevant att tala och tänka i plural om folkbildningarnas framtider. Det är ju i de enskilda studieförbunden och folkhögskolorna som de avgörande framtidsanalyserna och prioriteringarna görs och ska göras. Mångfalden är en del av folkbildningens kännetecken. Det pluralistiska samhälle som vi inledningsvis skisserat kommer att kräva olika lösningar och möjligheter för medborgarna, inte minst på utbildningsområdet. Att det finns folkhögskolor och studieförbund med olika traditioner, metoder och profilering är i det perspektivet en uppenbar styrka. Folkbildningens organisationer kommer i varje tid att ställas inför kortsiktiga och långsiktiga prioriteringar i den konkreta verksamheten på folkhögskolor och i studieförbundsavdelningar. Här är den egna profilen, sedd i relation till folkbildningens gemensamma idégrund, av stor betydelse för de vägval som görs. Om framtiden och framsynen En framtidsdiskussion kan ta sin utgångspunkt i mer eller mindre väl underbyggda spekulationer om hur framtidens samhälle kommer att gestalta sig. Ett sådant förhållningssätt kan visserligen förefalla innovativt, men riskerar också att bli svävande och till intet förpliktigande i de konkreta vägval som folkbildningens organisationer står inför. En annan risk är av motsatt karaktär att i en framtidsdiskussion i allt för hög grad utgå från dagens lösningar för att möta framtidens problem och möjligheter. I framsynsarbetet är utgångspunkten en stark till- folkbildningens framsyn 11

13 Vi vill ju vara med och påverka. Man vill vara engagerad. ur Folkbildning som lokal utvecklingskraft tro till folkbildningens förmåga till nytänkande, grundad i ambitionen att i varje tid ta ett aktivt samhällsansvar. Tilltron förstärks ytterligare av det faktum att folkbildningen varje dag möter sina kritiska deltagare, som knappast låter sig nöjas med gårdagens lösningar. I ett framtidsperspektiv är det också viktigt att folkbildningens organisationer ställer sig frågan i vilken mån de ser som sin uppgift att reagera på olika samhällsförändringar och i vilken grad de har ambitionen att agera för att forma framtiden. Huvuddelen av detta framsynsdokument riktar fokus på ett antal konkreta samhällsområden. Inom dessa identifieras möjligheter för folkhögskolor och studieförbund att göra aktiva insatser, nu och i framtiden. Detta ska dock inte tolkas som att folkbildning är lösningen på alla samhällsproblem och inte heller som att folkbildningens organisationer sitter inne med alla lösningar. Men faktum är att på vart och ett av de områden som lyfts fram, finns det åtskilliga konkreta exempel där folkhögskolor och studieförbund gör ett betydelsefullt arbete. När folkbildningens organisationer identifierar olika behov och brister i samhället samt utvecklar strategier för att åstadkomma förändringar, får detta inte förväxlas med att de kommer ovanifrån med ett slags välvillig ambition att ställa saker och ting till rätta för medborgarna. Folkbildningens grundhållning är att agera med människor, inte för människor. Folkbildningens organisationer kan utifrån detta synsätt ta ett aktivt samhällsansvar och verka för ökad självkänsla och frigörelse hos utsatta människor och grupper, med respekt och tilltro till människors inneboende förmåga. I folkbildningen deltar alla på lika villkor men med olika förutsättningar. En offensiv folkbildning tar intryck av sin samtid och befinner sig nära människor men uppmärksammar också de strukturella förhållanden i samhället som skapar klyftor och utanförskap. Detta förhållningssätt är i allra högsta grad förenligt med folkbildningens idémässiga traditioner. Miljontals folkhögskoleelever och studiecirkeldeltagare kan vittna om vad det har betytt för dem att delta i folkbildande verksamhet. Sammantaget är dessa berättelser också en historia om enskilda människors kraft att förändra sina egna livsvillkor och att påverka samhällsutvecklingen. 12 folkbildningens framsyn

14 När ni hör vad politikerna står och säger. När de lovar procent hit och dit, då ska ni själva kunna bedöma om det är möjligt. ur Cirkelledarskapet Ett övergripande uppdrag att utveckla demokratin I ett framtidsperspektiv framstår förnyelse, utveckling och förankring av demokratin som ett centralt och angeläget uppdrag för folkhögskolor och studieförbund. Folkbildningens framtida styrka kommer också i stor utsträckning att avgöras av dess förmåga att i varje tid tolka detta uppdrag och i konkret handling bidra till att stärka det demokratiska samtalet i samhället, inte minst i folkrörelserna. Genom folkbildningen kan människor erövra redskap så att de med självtillit kan verka i och stärka det demokratiska samhället. De senaste årens demokratidebatt har varit omfattande. Det påstås att demokratin är hotad eller i varje fall uppvisar allvarliga brister. I debatten framhålls också att det föreligger en förtroendeklyfta mellan folket och dess valda representanter mellan en politisk och ekonomisk elit och medborgare som upplever sig som allt mer marginaliserade och maktlösa. Samtidigt är medborgarnas samhällsengagemang stort, särskilt bland de yngre. I internationell jämförelse är valdeltagandet fortfarande högt. Tvärtemot den allmänna bilden så växer antalet ungdomsorganisationer. En stor andel av befolkningen är fortfarande aktiv i folkrörelser och andra ideella organisationer. Totalbilden är alltså inte entydig. Men demokrati är inget statiskt tillstånd som uppnås en gång för alla. Insikten om brister och ofullkomligheter i demokratins förmåga att vara ett verkningsfullt redskap för människor att tillsammans råda över de gemensamma angelägenheterna är en utmaning. CENTRALA UPPGIFTER I FOLK- BILDNINGENS DEMOKRATIARBETE Det sägs att demokratin måste erövras av varje ny generation. Det är ingen överdrift. I varje tid krävs insatser för att skapa en grogrund för demokratisk utveckling. Denna består bland annat i att varje människa kan tillägna sig förmågan att lyssna och förstå, ta till sig argument och argumentera för sin sak, ha förmåga att göra kompromisser och acceptera olikheter. Denna demokratiska grogrund kräver både kunskaper och praktisk träning. Den förutsätter att människor har tillhörighet i en gemenskap där de kan öva sig i demokrati och pröva sina kunskaper. Det kan ske i folkhögskolekursen eller studiecirkeln. I ett mångkulturellt och gränslöst samhälle blir det dessutom allt viktigare att kunna förstå att den värdegrund och det normsystem som vi fått med oss från barndomen inte är de enda, utan ständigt prövas i mötet med det nya. Denna individuellt anpassade mognad till en demokratisk medborgare sker bäst i ett samhälle med många aktörer, såväl i det offentliga som i det civila samhället. I folkbildningen skapas en demokratisk kultur. Arbetssätt, metodik och pedagogik utgör en god jordmån för utveckling av självständiga och kritiskt granskande individer. Det är i mötet mellan människor och deras unika erfarenheter och perspektiv som ny kunskap växer fram. Det är också här förmågan att praktiskt utöva demokrati utvecklas. Vi lyfter här fram ett antal områden där folkbildningen vill medverka till demokratisk utveckling och förnyelse. Dessa uppgifter bidrar också till att definiera och bestämma folkbildningens framtida roll i relation till andra utbildningsanordnare. Samtidigt är det folkbildningens framsyn 13

15 Även mellan valperioderna skall man ta aktiv del av vad som händer i samhället. ur Röster om folkbildning och demokrati viktigt att slå fast att svensk folkbildning inte kan reduceras till enbart ett instrument eller ett medel i demokratiarbetet. I själva verket är folkbildningens organisationer en del av den svenska demokratin. Den rollen kan fullgöras bäst om folkbildningen även i framtiden har en självständig ställning i förhållande till staten, kommunerna och marknaden samt genom ett eget offensivt och konkret demokratiarbete, drivet av inre övertygelse och egen kraft. En klar röst för demokrati Demokratin är en relativt ny företeelse i Sveriges historia och är i ett internationellt perspektiv långt ifrån självklar. En stor del av jordens befolkning saknar de demokratiska fri- och rättigheter som vi tar för självklara. Folkbildningens organisationer och företrädare har ett stort ansvar när det gäller att stå upp för grundläggande demokratiska värden och mänskliga rättigheter i Sverige och i omvärlden. Hoten mot det öppna och demokratiska samhället tar sig olika uttryck. De kan ha sin grund i etniska, religiösa, genusrelaterade och politiska motsättningar. Varje tid kräver förmåga att se och analysera dessa hot, liksom mod att konsekvent motarbeta de krafter som utmanar det öppna och demokratiska samhället och dess medborgare. Folkbildningen bidrar här som en aktör bland andra till att upprätthålla ett stabilt försvar för demokratin. I det nyligen avslutade treåriga demokratiprojektet Folkbildningen och de demokratiska utmaningarna som Folkbildningsrådet initierat, har särskilda medel avdelats till lokala demokratiprojekt. Projektet har haft fyra frågeställningar i fokus: Hur kan folkbildningen bidra till demokratins utveckling? Hur kan folkbildningen genom verksamhetsformer och organisation stödja individer i deras önskan att utöva sina demokratiska rättigheter och skyldigheter? Hur kan folkbildningen delta i demokratiarbetet genom att vara en arena för offentliga samtal? Kan folkbildningen vara en förändrande och oppositionell kraft i samhället? Folkbildningens organisationer ska öka sina ansträngningar för att i praktisk handling möta dessa demokratiska utmaningar. Folkbildning för ett stärkt medborgarskap En levande demokrati förutsätter kunniga, bildade och aktiva medborgare, med förmåga att verka tillsammans med andra. I ett demokratiskt samhälle uppmuntras och stöds människors drivkraft att lära sig mera, att utveckla sina inneboende förmågor och söka nya insikter. Folkhögskolor och studieförbund har, med sina drygt två miljoner deltagare årligen, en stor betydelse i detta. Folkbildningens uppgift är självklar och unik den är och ska vara medborgarbildande. Verksamheten i studieförbund och folkhögskolor ska i hela sin bredd tydligt stödja de medborgarbildande inslagen. Dessa inslag är knappast framträdande inom annan vuxenutbildning. Här finns i stället en inriktning mot ett mer ekonomistiskt perspektiv, att betrakta utbildning, och särskilt vuxenutbildning, som i huvudsak individuella projekt. I dessa projekt förväntas människor under sin livscykel att kontinuerligt utveckla sin kompetens, ofta med en mer eller mindre klart uttalad ambition att tillfredsställa arbetsmarknadens behov. I kontrast till detta synsätt vill folkbildningen framhäva de medborgarbildande aspekterna. Det innebär att deltagarnas personliga utveckling i studiecirklar och folkhögskolekurser relateras till deras förmåga att tillsammans med andra verka som aktiva och engagerade samhällsmedborgare. Dessa två perspektiv behöver inte stå i motsättning till varandra och i praktiken förekommer de sällan i renodlad form. Likaväl som det finns medborgarbildande inslag i det allmänna skolväsendet så finns målinriktat kunskapsbyggande inom folkbildningen. Framtidens folkbildning eftersträvar att i den praktiska lärandeprocessen åstadkomma en fruktbar dynamik, där folkbildningens pedagogik, med sina medborgarbil- 14 folkbildningens framsyn

16 Det var en som frågade om vi pratade politik i cirkeln. Inte politik på regeringsnivå men visst pratar vi om allt som rör sig, sjukvård, skolor. Det är politik det också. ur Cirkelledarskapet dande inslag, möter deltagarens behov av individuell kompetensutveckling och personlig utveckling. I denna verklighet lever många folkbildare redan i dag och i detta ligger även en stor framtida utmaning för folkbildningens organisationer. Hur kommer då de medborgarbildande dimensionerna i framtidens folkbildning att gestalta sig? Vilken roll kan och vill folkbildningen spela i dessa sammanhang? Vi vill lyfta fram några av flera områden där folkbildningen kan bidra till en utveckling av den svenska demokratin. Framtidens bildningsverksamhet är: Gränsöverskridande I framtiden är demokratin inte enbart en nationell fråga, utan allt mer en global angelägenhet. Framtidens medborgarbildning måste ta sin utgångspunkt i detta faktum. För att människor ska kunna hävda sina åsikter och sin rätt, krävs insikt om de demokratiska beslutsprocesserna lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Det gäller för medborgarna att kunna förstå och påverka olika beslutsnivåer och institutioner, från kommunal till europeisk nivå. Lika viktigt är möjligheterna att engagera sig i de ideella organisationer som verkar över nationsgränserna. Kommunikativ Medborgarnas förmåga att kommunicera kommer även i framtiden att ha avgörande betydelse för möjligheterna till inflytande. I detta ligger rent kommunikativa färdigheter, alltså att genom språk eller på annat sätt formulera åsikter och argument i olika politiska frågor. Sannolikt kommer modern informationsteknik att bli ett allt mer framträdande demokratiskt verktyg. Här öppnas möjligheter till ökat medborgarinflytande, under förutsättning att alla har tillgång till tekniken och kunskap om hur den kan användas. Kommunikation mellan människor är dock långt mer än en fråga om teknik. Funktionshinder av olika slag måste ibland övervinnas. I ett allt mer multietniskt samhälle där många, även infödda svenskar, har språksvårigheter, krävs stora insatser för att alla ska kunna delta i en demokratisk process. Reflekterande Att finna information blir knappast ett problem i framtiden. Svårigheten ligger snarare i att välja bland och kritiskt granska det informationsflöde som varje människa exponeras för. Därtill kommer att traditionella normer och värderingar utmanas och förändras. Här är folkbildningens förmåga att erbjuda människor tid och rum för samtal, eftertanke och reflektion av central betydelse. Folkhögskolor och studieförbund ska möta människors behov av överblick och perspektiv i ett samhälle som för många framstår som allt mer fragmentariskt och svåröverskådligt. Livsnära Framtidens bildningsverksamhet knyter an till människors vardag och tar sin utgångspunkt i möjligheterna till inflytande över närmiljön. Folkbildningen ska vara pådrivande i det lokala utvecklings- och demokratiarbetet, där lokalsamhället och bostadsområdet ofta är basen. Här finns en stor potential för utveckling och förnyelse av svensk demokrati en medborgarmakt som formas underifrån. Ibland kan denna utmana vad människor uppfattar som förstelnade och hierarkiska maktstrukturer. Men utgångspunkten kan också vara möjligheter att skapa ny verksamhet och sysselsättning, där andra inte kan eller vågar. Folkhögskolor och studieförbund har, med sin starka lokala förankring och sina utvecklade kontakter i det civila samhället, stora möjligheter att bidra till en sådan utveckling. Jämställd En folkbildning med medborgarbildande inslag ska bidra till ökad jämställdhet i samhället så att män och kvinnor på lika villkor aktivt kan delta i att forma framtidens samhälle. Strukturell ojämlikhet ska uppmärksammas och bekämpas, inte bara i teorin, utan också i den praktiska verksamheten med deltagarna, liksom i folkbildningens egna organisationer. I framtidens demokratidiskussion kommer frågor om identitet, genus och mänskliga relationer att få allt större betydelse. Folkbildningen kan utgöra en viktig arena för dessa samtal. folkbildningens framsyn 15

17 Men om jag då kommer ut bland andra människor, så är det ofta delade meningar, och då bli det mer av... inte konfrontation, men mer diskussion. ur Cirkelledarskapet Rum för demokrati Folkhögskolor och studieförbund ska vara attraktiva mötesplatser, öppna för alla människor. På kurser och i studiecirklar diskuteras, oavsett ämne, såväl globala som lokala samhällsfrågor, sådant som är av betydelse i människors vardagsliv; samhällsservice, skola, sjukvård, jämställdhet, kulturupplevelser etc. Ibland uppstår laddade diskussioner av ideologisk karaktär. Det är i sig en demokratisk process. Folkbildningens organisationer måste ständigt söka mötesplatser som är tillräckligt lockande och attraktiva. De ska vara initiativtagare till nya demokratiska arenor fysiska och virtuella, tillfälliga och beständiga. Föreläsningsverksamhetens renässans är ett exempel på detta. I framtiden är sannolikheten stor att studieförbund och folkhögskolor i större utsträckning också behöver lämna sina egna fysiska rum, de traditionella studieoch skollokalerna. Folkbildningens mötesplatser ska finnas nära till hands, vara öppna för alla och upplevas som angelägna. Arbetsplatsen är en viktig arena för demokratiutveckling. Att kunna vara med och påverka sin roll och sitt arbete i vardagen är lika naturligt som att kunna vara med och påverka samhällsutvecklingen i stort. En del av det civila samhället Folkrörelserna beskrivs ofta som en omistlig del av den svenska demokratin. Folkbildningens organisationer har av tradition nära kopplingar till svenskt folkrörelseliv. Inte minst i samarbetet mellan studieförbunden och dess medlemsorganisationer och folkhögskolorna och dess huvudmän, som ofta är folkrörelser, formas en stark allians till försvar och förnyelse av svensk demokrati. Även de offentligt ägda folkhögskolorna har ett utvecklat samarbete med det civila samhället. Samarbetet byggs upp i växelverkan mellan människor verksamma både i sina organisationer och i det praktiska folkbildningsarbetet. Begreppet civilt samhälle används ibland för att ringa in den del av samhället, skild från staten, marknaden och de enskilda hushållen, där människor frivilligt organiserar sig tillsammans med andra. Här ryms folkrörelser, föreningar, nätverk och andra grupper. Det civila samhällets betydelse har uppmärksammats på senare år och då ofta i samband med frågor om socialt kapital och social tillit. Studier har visat att ett rikt förgrenat föreningsliv, kulturliv och olika former av nätverk ökar tilliten och stabiliteten i samhället, samtidigt som den demokratiska basen stärks. Människors möjligheter och förmåga att ta ansvar i olika sammanhang ökar, som del i en arbetsgemenskap, som boende etc. Just denna stimulans och uppbyggnad av social tillit är vid sidan av kunskapssökandet en av folkbildningens starkaste egenskaper. I ett allt mer splittrat och föränderligt samhälle blir detta en allt viktigare framtidsuppgift för folkbildningen. Om hur framtidens folkrörelseliv kommer att gestalta sig finns många uppfattningar. Det kommer med säkerhet att bli mer föränderligt. Människor kommer mer sällan att identifiera sig med en enda organisation genom hela livet. I stället söker man det engagemang som för tillfället passar ens egna behov och intressen. Folkhögskolor och studieförbund har goda förutsättningar att knyta samman och verka i relation med såväl gamla som nya folkrörelser. Folkbildningen kan och bör också utmana folkrörelserna såväl idémässigt som ifråga om pedagogik och metodik. Människors vilja till aktiva insatser i det civila samhällets folkliga rörelser med olika idéinnehåll är alltså av stor vikt för samhället. För folkbildningen är det angeläget att tydligare än i dag bli en inspirationskraft för ett nyskapande folkrörelseliv. För samhället i stort är det, i ett demokratiperspektiv, viktigt att stimulera ett vitalt civilt samhälle. 16 folkbildningens framsyn

18 Jag har gått från att knappt våga gå in i en affär till att stå på scen och sjunga! ur Hälsa i cirkel Uppgifter för framtidens folkbildning I det följande behandlas ett antal centrala uppifter för den framtida folkbildningen. Folkbildning för alla Det svenska välfärdssamhället har skördat stora framgångar under de gångna decennierna. Men bakom framstegen döljer sig också brister. Ungdomar lämnar grundskolan med ofullständiga betyg och alla fullgör inte sina gymnasiestudier. Långvarig arbetslöshet, ekonomisk otrygghet och ohälsa är andra faktorer som tillhör välfärdens skuggsida. Människor passar inte in och blir över. Folkbildningen ger ett starkt bidrag till minskade klyftor genom att inrikta sina ansträngningar på att nå dem som hamnat vid sidan av det formella utbildningssystemet. Regering och riksdag har pekat ut särskilt viktiga målgrupper och gett extra stimulanser till folkbildningsorganisationerna. Särskilda utvärderingar och forskningsrapporter har påvisat att folkbildningen också framgångsrikt motsvarat de krav och önskemål som ställts. Riskerna för ett hårdare, mer ojämlikt samhälle är uppenbara. Ojämlikhet skapar spänningar som i sin förlängning öppnar för ökade motsättningar och konflikter. I den enskilda människans perspektiv manifesteras bristande jämlikhet i samhället ofta i känslor av att vara systematiskt missgynnad, orättvist behandlad eller marginaliserad. Det kan exempelvis gälla inkomst, utbildning, hälsa, kön, sexuell läggning och ålder men det handlar även om regionala, etniska och kulturella klyftor. UTGÅNGSPUNKTER FÖR FRAMTIDA INSATSER En folkbildning som är till för alla bidrar till att minska klyftorna i samhället. Frågan hänger nära samman med folkbildningens demokratiuppdrag. Det svenska folkstyret ska gälla alla medborgare och grundas på allas lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Det gör att folkhögskolorna och studieförbunden även i framtiden kommer att prioritera personer med särskilda behov. Detta är ett klassiskt folkbildningsuppdrag vars konkreta innebörd emellertid måste omformuleras i varje tid för att inte förlora i styrka. Det är viktigt att slå fast att ambitionen att minska klyftorna i samhället inte är liktydig med en strävan efter konformitet och likriktning. Klyftor låser fast och hindrar. Minskade klyftor ger fler människor förutsättningar att kunna växa och utvecklas på sina egna villkor, i skilda riktningar. Att folkbildningens organisationer prioriterar insatser för att nå ut till alla i samhället, i synnerhet till marginaliserade grupper, innebär dock inte att studieförbund och folkhögskolor kommer uppifrån med hjälp till svaga individer. Ett sådant förhållningssätt är främmande för folkbildningen. Utgångspunkten är i stället att människor som av olika anledningar befinner sig i utsatta, sårbara livslägen och samhällspositioner har rätt till stöd för att få kraft att själva och tillsammans med andra ta nya steg i livet. Inte minst manifesteras detta förhållningssätt i den omfattande och framgångsrika verksamheten med funktionshindrade i folkhögskolor och studieförbund. På folkhögskolornas långa kurser var 2003 antalet deltagare med funktionshinder 5 044, vilket utgjorde 19 procent av det totala antalet deltagare. Studiecirkel- folkbildningens framsyn 17

19 Skolan här är det bästa jag varit med om i hela mitt liv. I fjol var ett toppenår. Jag behövde inte vara rädd hela tiden och då kunde jag koncentrera mig. ur Funktionshindrade och folkhögskolan verksamheten hade 2003 cirka deltagare med funktionshinder, vilket motsvarar cirka 9 procent av det totala antalet cirkeldeltagare. Människor med psykiska funktionshinder, dyslexi eller utvecklingsstörning svarar för särskilt höga deltagartal. Verksamheten med funktionshindrade i folkbildningen har en dokumenterat mycket stor betydelse för människa och samhälle. Den motverkar upplevelser av maktlöshet och beroende och stärker deltagarnas medvetenhet, minskar social isolering och ökar delaktigheten och förmågan att påverka samhällsutvecklingen. Med ett underifrånperspektiv och en medvetenhet om att människor påverkas av sin omgivning och miljö, riktar folkbildningen således i sin pedagogiska praxis fokus på deltagarens framtida möjligheter och visar därmed att varje människa bär på inneboende kraft och potential till utveckling. En vägvinnande strategi för att möta enskilda deltagare innebär dock inte att folkbildningens insatser för att minska klyftorna i samhället enbart kan reduceras till en fråga om ett antal individuella projekt. Det finns visserligen tecken på att ojämlikheten individualiseras i så måtto att det blir allt mer vanskligt att peka ut några väl avgränsade målgrupper, där individerna per automatik kan definieras som marginaliserade. Inte desto mindre kan folkbildningen bidra till att identifiera de strukturella orsakerna till att klyftor i samhället uppstår och vidgas, i syfte att de ska kunna minskas. FRAMTIDA UPPGIFTER Hur arbetet för minskade samhällsklyftor konkret ska bedrivas nu och i framtiden finns det knappast några enkla och enhetliga svar på. Inte heller är det något som folkbildningens organisationer ensamma kan ta på sitt ansvar. I ett samhälle i ständig utveckling finns det alltid risk för att nya klyftor uppstår. Utifrån en gemensam övergripande och väldefinierad viljeinriktning gäller det därför för varje folkhögskola och studieförbund, gärna i samarbete med andra samhällsaktörer, att formulera sina mål och metoder. Dessa kan exempelvis utgå från att: skapa självförtroende och självtillit samt ge kunskaper och färdigheter för ett aktivt deltagande i den demokratiska processen, möjliggöra för dem som saknar grundutbildning att komplettera sina kunskaper för vidare studier och arbetsliv, möjliggöra för medborgarna att skaffa sig kunskap och redskap för att kunna nyttja den nya teknik som tas i bruk inom allt fler samhällsområden, skapa reella möjligheter till deltagande i kulturaktiviteter och kulturupplevelser, vara en resurs för utveckling av den lokala och regionala livsmiljön och tillväxten, bibehålla och utveckla sociala kontaktnät och social förmåga hos dem som på grund av arbetslöshet och ohälsa hamnat utanför arbetslivet, ge förutsättningar för dem som från olika håll i världen och av olika orsaker sökt sig till vårt land att skapa ett nytt liv och ny försörjning, medverka till att de som har funktionshinder har rätt och möjlighet att leva som fullvärdiga samhällsmedborgare, underlätta fortsatt delaktighet i samhälls- och kulturliv för dem som lämnat det aktiva arbetslivet, låta sig påverkas av de nya behov som blir tydliga i ett mångfaldigt samhälle. Folkbildningen har visat en väldokumenterad förmåga att få människor som befinner sig i underläge att lyfta sig själva, tänka nytt och ta nya steg i livet. Denna praktiska erfarenhet inspirerar till ytterligare insatser och ger folkbildningen trovärdighet och styrka i diskussionen om hur klyftorna i samhället ska minska. 18 folkbildningens framsyn

20 Vi ville få till stånd en dialog om samhällsutvecklingen med medborgarna i Vingåker. Och då erbjuder studieförbunden mötesplatser för den dialogen. ur Folkbildning som lokal utvecklingskraft Folkbildningens roll i lokalsamhället Det är i lokalsamhället som folkbildningen har sin största styrka. Här kan man utveckla en lyhördhet inför lokala behov och strategier för att tillgodose dessa. Den lokala förankringen grundläggs inte minst i det nära samarbete som folkhögskolor och studieförbundsavdelningar har med det lokala folkrörelse- och föreningslivet. Folkbildningen bidrar därmed till att stärka sammanhållning och tillit skapa ett kitt i lokalsamhället som stärker det sociala kapitalet. Mycket talar för att framtida politiska beslut kommer att förskjutas från den nationella nivån, till såväl den internationella som den lokala och regionala. För Sveriges del ligger denna utveckling väl i linje med en månghundraårig tradition av starkt lokalt självbestämmande, från sockenstämmor till kommunalt självstyre. Regeringens senaste regionalpolitiska proposition (2001/02:4) konstaterar också att den framtida tillväxten måste komma underifrån och att den lokala och regionala nivån måste ges större handlingsfrihet och inflytande över den egna utvecklingen. Den statliga Demokratiutredningen (SOU 2000:1) hävdar att ett ökat engagemang för den egna hembygden representerar en lokal medborgaridentitet som den nuvarande nationella och kommunala representativa demokratins utövare har förlorat ur sikte. UTGÅNGSPUNKTER FÖR FRAMTIDA INSATSER Folkbildningens organisationer finns i dag över hela Sverige. Folkbildningens framtida utbredning påverkas av prioriteringar som görs inom folkhögskolor och studieförbund, men är också beroende av den allmänna ambitionen att upprätthålla infrastruktur och samhällsservice i hela landet. Det finns en stor risk att framtidens offentliga finanser kommer att vara ansträngda. Det innebär att medborgarna, via sina förtroendevalda representanter, ställs inför svåra prioriteringar mellan olika angelägna uppgifter inom det offentliga välfärdssystemet. Folkbildningens organisationer måste i ord och handling inför medborgarna synliggöra att folkbildningsverksamheten är en omistlig tillgång både för att möta enskilda människors bildnings- och utbildningsbehov och för samhället i stort. Studieförbund och folkhögskolor behöver göra sig oumbärliga. Många folkhögskolor och studieförbund gör offensiva insatser för lokalsamhällets utveckling, en del i större utsträckning än andra. I framtiden kommer sannolikt betydelsen av den sociala ekonomin att öka och därmed behovet av insatser från folkbildningens organisationer för lokal mobilisering, utveckling och tillväxt. Samverkan med offentliga institutioner och det lokala näringslivet liksom mellan folkbildningsorganisationerna själva är av stor betydelse, kanske rent av en förutsättning, för att nå framgång i denna ambition. Att folkbildningen värnar sin ideologiska självständighet är viktigt, men detta får inte leda till slutenhet och ovilja att pragmatiskt söka lösningar på framtida samhällsproblem. All samverkan fordrar öppenhet, lyhördhet och kompromissvilja. I den andan ska folkbildningens organisationer utveckla sin roll i lokalsamhället. FRAMTIDA UPPGIFTER Lokalt arbete måste alltid ta sin utgångspunkt i lokala förutsättningar och behov. Att peka på generella framtida uppdrag är följaktligen vanskligt. Vi lyfter ändå fram några områden där folkbildningens organisationer sannolikt kommer att få stor betydelse. Det nya föreningslivet civila samhällets utveckling Det svenska folkrörelselandskapet förändras. I detta arbete ska folkhögskolor och studieförbund vara en drivkraft för förnyelse och utveckling. En stor del av detta arbete sker i samarbete med de mer etablerade folkrörelsernas lokalföreningar, som ofta har starka folkbildningens framsyn 19

21 Det gällde att komma med genomtänkt kritik. Och så ville vi få med så mycket som möjligt om kultur. Vi ville pressa politikerna. ur Folkbildning som lokal utvecklingskraft organisatoriska band till folkbildningens organisationer. Här spelar studieförbund och folkhögskolor en stor roll när det gäller ledar- och förtroendemannautbildning och även andra utbildningsinsatser. Detta innebär stora möjligheter när det gäller att bidra till förnyelse och kvalitetsutveckling i föreningslivet. Men folkbildningen ska även spela en roll i det nya föreningsliv som växer fram. Hur detta framtida lokala föreningsliv kommer att gestalta sig är oklart. Det är dock viktigt att studieförbund och folkhögskolor utvecklar förmåga att möta nya uttrycksformer av folkligt engagemang. Detta kan till exempel gälla stöd till nya lokala föreningar men även till mer tillfälliga sammanslutningar, nätverk och aktionsgrupper. Det sker för närvarande en snabb ökning av nya ungdomsorganisationer, ofta med etnisk/kulturell inriktning, vilket Ungdomsstyrelsen redovisat. År 2003 hade folkbildningens studiecirklar mer än deltagare under 25 år och över en miljon deltagare under 25 år i annan gruppverksamhet. De många positiva exemplen på folkbildningsinsatser inom ungdomskultur och nya rörelser kan bli ännu fler. Att i dialog med ungdomarna själva stödja och uppmuntra deras engagemang är i detta sammanhang en särskilt angelägen uppgift. Under de senaste decennierna har det växt fram ett stort antal lokala utvecklingsgrupper, byalag, samhällsföreningar etc. Det råder ingen tvekan om att dessa grupper har mycket att bidra med när det gäller nya former för närdemokrati och ett stärkt medborgarengagemang, vid sidan av etablerade politiska partier och folkrörelser. Redan i dag finns tusentals sådana lokala utvecklingsgrupper med över aktiva medlemmar. Dessa grupper kommer med stor sannolikhet att spela en allt större roll i lokalsamhällets utveckling. På många håll finns en nära samverkan mellan de lokala utvecklingsgrupperna och folkbildningens organisationer. Det gäller även folkbildningsorganisationernas samverkan med föreningar som arbetar med exempelvis miljöfrågor och kultur eller som organiserar olika etniska grupper. Detta är ett angeläget arbete som kan utvecklas ytterligare. Nya lokalsamhällen Begreppet lokalsamhälle får många att osökt tänka på landsbygd och mindre orter. Det är viktigt att ha i minnet att lokalsamhällen också finns i och omkring våra större städer. Förorter och nya bostadsområden lider ofta brist på sociala nätverk och det utvecklade föreningsliv som är kännetecknande för mindre samhällen. I många storstäder finns en kraftig segregation. Många av dessa städernas lokalsamhällen är mångkulturella, med starka sociala nätverk inom kulturgrupper och många olika föreningar. Där kan dock finnas en bristande kontakt med etniskt svenska nätverk och föreningar. Studieförbund och folkhögskolor är ofta närvarande i dessa lokalsamhällen, men inte i den utsträckning som är önskvärd och nödvändig. I allmänhet är man dock medveten om detta problem och på många håll görs aktiva insatser för att möta de behov som finns. Utmaningarna är här delvis annorlunda än i det traditionella lokalsamhället. Folkbildningen har redan tagit sig an denna uppgift och där finns många goda exempel att lära av. Lokal mobilisering och samverkan Den offentliga sektorn kommer i framtiden att söka nya lösningar för att möta medborgarnas skiftande behov. Det öppnar möjligheter för folkhögskolor och studieförbund att spela en mer aktiv roll för att utföra uppdrag i samarbete med exempelvis lokala och regionala kultur- och utbildningsanordnare (bibliotek, lärcentra, teatrar), inom arbetsmarknadsutbildning, fritidssektorn, hälso- och sjukvården samt när det gäller verksamhet med funktionshindrade. En följd av regionala tillväxtavtal/tillväxtprogram och utvecklingsprogram är en intensifierad samverkan mellan offentliga aktörer (länsstyrelser, landsting/regioner, kommuner) och näringslivet. Ett uttryck för detta är de regionala kompetensråd som har inrättats. Här ingår arbetsmarknadens parter och offentliga utbildningsanordnare. Folkbildningsinsatser inom dessa områden kan vara av skiftande karaktär, men bör intensifieras i framti- 20 folkbildningens framsyn

22 Tänk att jag, som inte ens fått mina fyra sista siffror i personnumret, har blivit cirkelledare i salsa. ur webbintervju/folkbildning och demokrati den. Insatserna kan äga rum inom ramen för det ordinarie folkbildningsanslaget men också i form av uppdrag och projektverksamhet. Folkbildningen har även potential att erbjuda kompetensutveckling för lokala och regionala politiker i demokratifrågor. Dessutom kan studieförbund och folkhögskolor utgöra en brygga mellan medborgare och politiker, dels för att kanalisera medborgarnas behov och synpunkter till beslutsfattarna, dels genom att vara en demokratisk resurs när beslutsfattarna önskar medborgarnas åsikter. Hur ett sådant arbete konkret kan bedrivas tydliggörs i projektet Folkbildning som lokal utvecklingskraft som genomfördes i Sörmland Projektet initierades av Folkbildningsförbundet, Landstingsförbundet och Kommunförbundet, i syfte att öka medvetenheten hos politiker och tjänstemän om studieförbundens roll och betydelse i kommuner och landsting. Folkbildning i ett mångkulturellt samhälle Vi lever i dag i ett mångkulturellt land. Med stor sannolikhet kommer framtidens Sverige i ännu högre utsträckning att utmärkas av kulturell mångfald och pluralism. Denna utveckling bär på stora möjligheter, där folkbildningen har en viktig roll att spela. Att leva i ett mångkulturellt samhälle är en förmån. UTGÅNGSPUNKTER FÖR FRAMTIDA INSATSER Det mångkulturella samhället innebär stora möjligheter för folkbildningen. Att människor med olika etnisk och kulturell bakgrund finns inom folkbildningen skapar en positiv dynamik, där folkbildningens grundläggande idéer och pedagogik inte bara kan tillämpas, utan också vidareutvecklas. Folkhögskolor och studieförbund ska bidra till att möjliggöra för människor att fullt ut delta i det svenska samhället och i den svenska kulturen, men på sina egna villkor och utifrån sina förutsättningar. Det svenska präglas i det mångkulturella samhället just av pluralism och inte av strävan till enhetlighet. Även det mångkulturella samhället ska omfattas av grundläggande gemensamma normer. Dessa uttrycks ytterst i vår lagstiftning, men manifesteras även i ett samhällsklimat där en gemensam värdegrund formas i samtal mellan grupper i samhället, i en ständigt pågående process. Många människor måste engageras i detta arbete. Studieförbund och folkhögskolor ska, genom en öppen och bred verksamhet, aktivt medverka i denna process. I ett mångkulturellt perspektiv ligger folkbildningens ansvar och uppgifter alltså både på en individuell och en strukturell nivå. Folkhögskolor och studieförbund ska ha beredskap för att inkludera människor från hela världen och samtidigt aktivt verka i samhället för att bekämpa de strukturer som leder till utanförskap, fördomar och all form av diskriminering på grund av kön, sexuell läggning, religion eller etnicitet. Studieförbund och folkhögskolor ska också i sig själva framstå som mångkulturella förebilder genom att i sina egna organisationer spegla det framväxande mångkulturella samhället. Detta gäller självfallet inte enbart bland deltagarna utan även bland medarbetare och förtroendevalda. FRAMTIDA UPPGIFTER Folkbildning och invandrade I en framtid som med stor sannolikhet innebär ökad migration kommer studieförbund och folkhögskolor att ha en viktig uppgift i mötet med människor som av olika anledningar söker sig till vårt land. Den första tiden i ett nytt land innebär omvälvningar och ibland stora påfrestningar. Folkbildningen ska vara en möjlighet för människor som nyligen kom- folkbildningens framsyn 21

23 Det går alltid att fokusera på skillnaderna. Men vi insåg att likheterna var större än skillnaderna. ur Integration pågår mit till Sverige, utifrån de behov som de själva uttrycker. Så är det redan i dag på många håll. Ett stort antal människor som kommit till Sverige kan vittna om att folkbildningen blivit en inkörsport som bidragit till ökad förståelse och kunskap om det svenska samhället. I folkbildningen har de stärkts som människor, vilket bidragit till deras möjligheter att självständigt forma sina liv i det nya samhället. Detta inspirerar folkbildningens organisationer till ytterligare insatser i framtiden. Folkbildningen ska möta alla, också nyanlända till Sverige, utifrån en positiv syn på enskilda människors möjligheter och potential, där allas erfarenheter och kunskaper berikar. Mångkulturella möten Det mångkulturella samhället kan utvecklas genom samtal och möten som ett effektivt vapen mot barriärer mellan grupper och människor. Folkbildningen kan utgöra och aktivt verka för möten på mångkulturella arenor. Det är inte alltid sådana möten uppstår spontant, utan det krävs en klar strategi och ett målmedvetet arbete i studieförbund och folkhögskolor för att lyckas i denna ambition. Mötet i sig är inte alltid heller tillräckligt. I folkhögskolor och studieförbund kan människor utveckla metoder för interkulturell dialog och reflektion. Stärkt kulturell identitet, stöd till invandrarnas och de nationella minoriteternas föreningsliv De etniska och nationella minoriteter som vill måste få möjlighet att utveckla sin kulturella särart och verka för sin grupps särskilda intressen. Ofta sker detta i föreningar och nätverk som under de senaste årtiondena utvecklats till en väsentlig och vital del av svenskt folkrörelseliv. I framtiden måste dessa organisationer och nya sociala rörelser, som växer fram i det mångkulturella samhällets spår, få en starkare roll i folkbildningens organisationer och verksamhet. Folkhögskolor och studieförbund måste aktivt söka kontakt med dessa föreningar och grupper. Folkbildning för internationell solidaritet och hållbar utveckling Kampen mot fattigdomen och de globala miljöhoten är vår tids ödesfrågor. I arbetet för en hållbar utveckling utmanas beslutsfattare, organisationer och enskilda medborgare över hela världen till aktiva insatser. Trots att de globala problemen kan synas övermäktiga, gäller det att inte drabbas av uppgivenhet. Det är viktigt att framhålla att det görs en mängd goda insatser, att utvecklingen går att påverka i positiv riktning. Det gäller alltså att öka insikten om att man genom gemensamma ansträngningar kan påverka framtiden. Alla har ansvar, ingen kan ensam klara uppgiften. Vad kan då svensk folkbildning bidra med? UTGÅNGSPUNKTER FÖR FRAMTIDA INSATSER En viktig utgångspunkt för folkbildningens insatser i arbetet för en hållbar utveckling är att dra nytta av och använda den kompetens man utvecklat på andra områden; som pedagoger, kulturanordnare och som motor för lokalt engagemang och utvecklingsarbete samt som utbildare av framtidens folkbildare och ledare. Huvudprincipen är alltså att folkbildningens kärnverksamhet även bestämmer inriktningen på arbetet för global rättvisa och hållbar utveckling. Så arbetar många folkhögskolor och studieförbund redan i dag, ofta med stor framgång. En annan utgångspunkt är att inte betrakta frågor om hållbar utveckling och global rättvisa som avskilda från övrig verksamhet som något isolerat, som görs vid sidan av. Det handlar i stället om att inkludera nya perspektiv i all verksamhet. Detta är ytterst ett uttryck för att frågor om global rättvisa och hållbar utveckling i framtiden måste integreras i människors vardagliga medvetande, i vårt sätt att tänka, handla och agera. Det kommer alltså att krävas grundläggande mentalitets-, värderings- och livsstilsförskjutningar för att 22 folkbildningens framsyn

24 I vår cirkel kan vi bilda opinion och sen som ringarna på vattnet så kan våra uttalanden gå till pressen eller bli insändare och då väcker de en större debatt. ur Cirkelledarskapet komma till rätta med de globala överlevnadsfrågorna. Självklart sker sådana förändringar inte över en natt. Men en långsiktig och framsynt strategi för hållbar utveckling måste även omfatta denna ambition. Mycket talar också för att allt fler människor kommer att inse nödvändigheten av grundläggande förändringar i vårt sätt att leva i den rika delen av världen. Ökat resande och det faktum att Sverige är ett mångkulturellt samhälle bidrar till att öppna människors sinnen. Inte minst uppvisar många ungdomar medvetenhet om globala samband liksom ett starkt intresse för frågor om etik och global solidaritet. För allt fler blir det också uppenbart att en långsiktig hållbar utveckling måste inrymma såväl en ekologisk, social som ekonomisk dimension. Folkbildningens organisationer ska med förutsättningslös nyfikenhet möta detta intresse, med respekt för att unga människors engagemang måste få utvecklas på sina egna villkor. Trovärdighet är ett nyckelbegrepp för den som vill påverka andra, inte minst när det gäller grundläggande värderings- och livsstilsfrågor. Att folkbildningens organisationer själva framstår som goda förebilder har i detta sammanhang självklart stor betydelse. FRAMTIDA UPPGIFTER Folkbildningens organisationer har kompetens och beredskap för att i framtiden spela en aktiv roll i frågor som rör global rättvisa och hållbar utveckling. Insatserna ska i första hand koncentreras och fördjupas inom tre områden: Vägvisare och inspiratör på hemmaplan Arbetet för global rättvisa och hållbar utveckling börjar för folkbildningens del på hemmaplan, bland människor i de lokala sammanhang där studieförbund och folkhögskolor är drivande samhällsaktörer. Här väntar stora framtida uppgifter, fokuserade på ett handlingsbaserat vardagsarbete. Det gäller att utveckla effektiva metoder för att engagera fler för globala frågor, utifrån insikten att människors intressen och förutsättningar är olika. Det finns inte en väg att gå, snarare behövs många ingångar till ökat engagemang. Några exempel på ett sådana ingångar kan vara: Möt människors behov av kunskap Folkhögskolorna och studieförbunden ska i framtiden möta medborgarnas intresse och vilja att lära sig mer. Frågor om hållbar utveckling kan, som tidigare nämnts, vävas in i många olika sammanhang. Men det är också viktigt med ett utbud som direkt knyter an till frågor om global rättvisa och hållbar utveckling. Folkhögskolorna kan här bygga vidare på en tradition, exempelvis när det gäller utbildning av biståndsarbetare och u- landsinformatörer. Visa väg från ord till handling Många människor vill se att deras insatser ger uppenbara och synliga resultat. Ett sådant engagemang kan exempelvis ta sig uttryck i konkreta miljöinsatser, jämställdhetsarbete, stöd för rättvis handel och praktiskt solidaritetsarbete. Agenda 21-deklarationen betonar också kvinnors och mäns ansvar för sitt konsumtionsmönster. Dessa aktiviteter kan mycket väl genomföras inom ramen för cirklar och folkhögskolekurser, men här gäller det att i framtiden vara öppen och fantasifull, med målet att fler människor ska engageras. Möten som ger kunskap på djupet Möten mellan människor berör och ger kunskap på djupet och är ofta början på ett aktivt och långsiktigt engagemang. Folkbildningen har stora möjligheter att åstadkomma möten mellan människor från olika delar av världen. Kulturella aktiviteter och eget skapande kan ofta vara dörröppnare och överbrygga språkklyftor. Pedagogisk metodutveckling för möten över gränserna är en framtida uppgift för folkbildningen. Här kan även informationstekniken spela en förenande roll. Resande med mervärde Människors resande ökar. Allt fler söker annorlunda upplevelser och fördjupade insikter om hur männis- folkbildningens framsyn 23

25 Det finns inga gränser för vad man kan göra här. För att vi är fria och det är ju unikt eller hur? ur Folkhögskolan som mångkulturell mötesplats kor lever och vilka förutsättningar och hinder som finns för utveckling. Här kan studieförbund och folkhögskolor spela en viktig roll i framtiden, för ökad medvetenhet och för att utveckla alternativa resformer med folkbildande inslag. Aktiv partner i utvecklingsinsatser I det svenska utvecklingssamarbetet ges ideella organisationer en framskjuten roll. En betydande del av det svenska utvecklingsbiståndet kanaliseras via olika frivilligorganisationer. Här är folkhögskolor och studieförbund beredda att ta ett större ansvar i framtiden, som initiativtagare och aktiv samarbetspartner. Liksom när det gäller insatserna i Sverige ska utvecklingssamarbetet ha en tydlig lokal förankring, både i Sverige och i samarbetslandet. Det är också naturligt att rikta insatserna mot de områden där folkbildningen har kompetens och erfarenheter; inom utbildningsområdet, när det gäller demokratiutveckling och stöd till det civila samhället. Redan i dag bedriver både folkhögskolor och studieförbund ett omfattande internationellt utvecklingssamarbete i form av direkta utvecklingsprojekt, utbyten etc. Dessa insatser knyter ofta an till den profilering som finns inom respektive studieförbund och folkhögskola. Flera folkhögskolor har u-landslinjer där delar av studierna genomförs utomlands. Många har kontinuerligt samarbete med vänskolor och frivilligorganisationer i Afrika, Asien och Latinamerika. Projekten bygger ofta på direkta kontakter mellan lokalsamhällen i samarbetslandet och i Sverige och innefattar ofta även direkta stödinsatser. Denna inriktning medverkar till att ge projekten en karaktär av utbyte, där båda parter bidrar med kunskap och erfarenheter, för ömsesidig utveckling. Nationell och internationell opinionsbildning Folkbildningens insatser för global rättvisa och hållbar utveckling ska, som nämnts, ha en tydlig inriktning på lokalt arbete. Denna huvudinriktning måste emellertid kompletteras med ett aktivt arbete för att åstadkomma förändringar på ett mer strukturellt plan. På samma sätt som folkbildningens organisationer i framtiden behöver bli mer aktiva i den nationella samhällspolitiska debatten, krävs ytterligare ansträngningar för att spela en roll i på den internationella arenan. Behovet av internationellt opinionsbildningsarbete ökar i takt med ekonomins och politikens globalisering och som en följd av att internationella beslut får konsekvenser på nationell nivå. Den samlade folkbildningen, liksom enskilda skolor och studieförbund, ska här spela en aktiv roll. Internationella kontakter och nätverk kommer i framtiden att bli en allt mer naturlig del av folkbildningens vardagsarbete. På så sätt kan också de lokala och globala perspektiven förenas. Ur detta växer förhoppningsvis en insikt om att de globala ödesfrågorna avgörs både av förmågan att fatta politiskt progressiva beslut och av var och ens förmåga att ta ett ökat individuellt ansvar i sin vardag. Folkbildningen och framtidens lärande Vi står inför en utveckling där lärande och bildning i ökad utsträckning sker genom hela livet och på en rad olika arenor i samhället. Begreppen livslångt, livsvitt och livsdjupt lärande ger en bild av hur framtidens lärande kan komma att gestaltas. I ett samhälle som kännetecknas av högt tempo, snabba förändringar och stora informationsflöden, är behovet av bildning större än någonsin. Helhetssyn, förståelse av sammanhang, förmåga till överblick och ett kritiskt förhållningssätt är avgörande för att kunna förändra den egna livssituationen och för att som medborgare navigera i och påverka ett samhälle i förändring. Den tekniska utvecklingen är kanske den enskilda faktor som mer än någon annan kommer att förändra förutsättningarna för framtidens lärande. Men också medborgarnas krav och förväntningar förändras. Kam- 24 folkbildningens framsyn

26 Går det att bli kär via Internet så går det väl att studera också. ur Möte på nätet pen om människors tid hårdnar, rörligheten ökar, nya behov uppstår och andra försvinner. Framtidens lärmiljöer kommer att behöva organiseras för att tydligare utgå från deltagarnas behov snarare än från ett fast utbud av kurser och cirklar. Innebörden av kurs och studiecirkel kan mycket väl komma att behöva formmässigt omdefinieras i framtiden. En ökad frihet i tid och rum är ofta nödvändig för att möjliggöra ett ökat deltagande. De flexibla studieformer, som de senaste åren snabbt har utvecklats i många folkbildningsorganisationer, kommer att få en avsevärt större roll i framtidens folkbildning. UTGÅNGSPUNKTER FÖR FRAMTIDA INSATSER Folkbildningen har goda förutsättningar att möta människors olika behov av bildning och utbildning. Flexibiliteten i folkhögskolekurser och studiecirklar underlättas genom avsaknaden av centrala läroplaner. De pedagogiska värden som ligger till grund för dagens studiecirklar och folkhögskolekurser det mötesbaserade lärandet, deltagarinflytandet, tilliten och gemenskapen samt betoningen på sammanhang och förståelse har om möjligt än större betydelse i ett framtidsperspektiv. Ett förhållningssätt där utbildningsanordnare betraktar människor som kunder snarare än som deltagare kommer att ha allt svårare att motsvara medborgarnas behov. I stället är de värden som präglar verksamheten i folkhögskolor och studieförbund en styrka inför framtiden. Den framgångsrika utvecklingen av det flexibla lärandet med stöd av IT under senare år i många folkhögskolor och studieförbund, har tydligt demonstrerat kraften och dynamiken i folkbildningens pedagogiska tradition, liksom förmågan till förnyelse och utveckling. De flexibla studieformerna ska självfallet ses som ett värdefullt komplement och inte som en ersättning för fysiska möten. Den tekniska och vetenskapliga utvecklingen går allt snabbare. I folkbildande verksamhet finns stora möjligheter för människor utanför forskarsamhället att tillägna sig och reflektera över nya vetenskapliga rön och upptäckter. Inte minst är det viktigt att sådana diskussioner förs utifrån ett helhetsperspektiv på människa och samhälle. Folkhögskolor och studieförbund ska i framtiden forma tidsenliga och lockande lärmiljöer. Möjligheten att nå framgång i denna ambition vilar inte minst på folkbildningens förmåga att snabbt, flexibelt och med innovativa metoder möta människors behov av lärande. Ett utvecklat kvalitetstänkande kombinerat med förmåga till pedagogisk förnyelse bidrar till att höja verksamhetens attraktionskraft. Viktiga hinder måste dock undanröjas för att lärandet ska vara en möjlighet för alla. Staten har det övergripande ansvaret för att en IT-infrastruktur är tillgänglig för alla. Baskompetens att använda datorer är också en förutsättning för att kunna studera med stöd av IT. Enbart den fysiska tillgången till tekniken leder inte med automatik till förmåga att hantera den. FRAMTIDA UPPGIFTER Utveckling av det flexibla lärandet Det pedagogiska landskapet har avsevärt förändrats under de senaste tio åren, inte minst som en följd av den tekniska utvecklingen. Och förändringarna fortsätter. IT ger nya förutsättningar att anpassa studier efter deltagarnas behov och förutsättningar samt möjligheter att utveckla nya pedagogiska och organisatoriska modeller för lärande. Det är viktigt att folkbildningen tar vara på de möjligheter som verksamhet med IT-stöd ger, samtidigt som folkbildningsprofilen bibehålls och utvecklas. Kommunikationen mellan deltagarna, grupprocessen och deltagarinflytandet, värden som är centrala för folkbildningen, måste självfallet gälla även när verksamheten sker helt eller delvis på distans. I praktiken innebär detta att folkbildningen ska bygga framtida lärmiljöer där olika studieformer fysiska och digitala möten och samtal, distansinslag och folkbildningens framsyn 25

27 Att studera på distans och hålla kontakten via nätet är en hissnande upplevelse ett klassrum där alla ord hänger kvar i luften. ur Mitt i wwwerkligheten fysisk undervisning kan varieras på ett optimalt sätt i varje utbildningssituation. Folkhögskollärare och cirkelledare måste ha förutsättningar att möta deltagarnas behov av flexibelt lärande. Fortbildning är därför en central faktor för den pedagogiska utvecklingen och kvaliteten även i ett längre perspektiv. Tillvaratagande och spridning av tidigare erfarenheter samt av forskningsresultat stärker kunskapsuppbyggnaden. Nya stödjepunkter för flexibelt lärande Utvecklingen av det flexibla lärandet gör att det uppstår behov av lokala stödjepunkter. Folkbildningen finns över hela landet och en utbyggd IT-infrastruktur är en förutsättning för en bred folkbildningsverksamhet som använder ny teknik. Det måste finnas ett vittförgrenat nätverk av fysiska lärmiljöer med handledarresurser som utgör stödjepunkter för flexibelt lärande. Dessa lärmiljöer kan utgöras av studieförbundsavdelningar och folkhögskolor men även av exempelvis bibliotek, kommunala lärcentra och andra utbildningsanordnare. Biblioteken intar en central plats i diskussionen om ett sammanhållet kunskapssamhälle, inriktat på lärande och kunskapsspridning. Folkbibliotek finns i alla kommuner och är en viktig del av en infrastruktur för kultur, information och vuxnas lärande. Bibliotekens roll som resurs för vuxna studerande har ökat starkt på senare år, en utveckling som kommer att fortsätta i takt med ökat genomslag för flexibla studieformer. För biblioteken innebär det delvis nya uppgifter, när de i större utsträckning än i dag får pedagogiska handledande funktioner. I Kulturdepartementets utredning Om biblioteksverksamheterna (Ds 2003:66) presenteras resonemang om den framtida biblioteksutvecklingen. Högkvalitativa nationella bibliotekstjänster bör kunna samordnas i ett nätverk och göras tillgängliga på såväl stora som små bibliotek, vilket skulle öka medborgarnas tillgång till dessa tjänster. Detta förutsätter emellertid att biblioteken backas upp av en fungerande och modern IT-infrastruktur och att nätverkstänkande och samordning får genomslag i biblioteksvärlden. Folkhögskolornas egna bibliotek kan även få en vidgad roll i detta perspektiv. Exempel på nya former av samarbete mellan folkbildningen och folkbiblioteken växer fram i dag, ofta relaterat till folkbildningens flexibla lärande. Inte minst i ett deltagarperspektiv är det angeläget att folkbiblioteken och folkbildningsorganisationerna utvidgar och vidareutvecklar samarbetet i framtiden. Över hela landet utvecklas nu lärcentra, vilket kanske är ett av de tydligaste exemplen på att lärandets landskap förändras. I dag finns lärcentra i 248 av landets 290 kommuner. De flesta lärcentra drivs i kommunal regi. Lärcentret kan ha rollen som en naturlig ingång för all form av lärande i närområdet utan att själv vara en egen utbildningsaktör. Inom lärcentret kan det finnas exempelvis kompetens för vägledning, validering, handledning och uppsökande verksamhet. Det är väsentligt att folkbildningens organisationer medverkar aktivt i den lokala infrastruktur för lärande som formas. Hittills har de inte i någon större utsträckning deltagit i och påverkat detta arbete. Detta innebär ett ineffektivt resursutnyttjande och är till nackdel, såväl för enskilda människor som för samhället i stort. Ansvaret för att detta förändras vilar både på kommunala företrädare och folkbildningsorganisationer. Det finns goda förutsättningar att lyckas i denna ambition, förutsatt att samverkan sker på lika villkor och att båda parter visar en öppenhet och vilja att se den potential som ligger i en ökad samverkan. Inom vissa kommuner är det helt naturligt att ett lokalt lärcentrum inryms i en folkhögskola. Folkbildningens resurser är givetvis avgörande för dess möjligheter att vara en aktiv part i utvecklingen av lärcentra. En eller ett fåtal lärcentra inom en kommun kommer inte på sikt att motsvara behovet av fysiska stödjepunkter för flexibelt lärande. Mindre stödjepunkter och mötesplatser, till exempel på bibliotek, större arbetsplatser samt i studieförbunds- och föreningslokaler kommer sannolikt att växa fram. Genom folkbildningens medverkan har lärcentra och mindre lokala stödjepunkter för lärande goda förutsättningar att utvecklas till ett aktivitetscentrum som inrymmer flera funk- 26 folkbildningens framsyn

28 Jag var väldigt hungrig att utbilda mig. Det fattades så mycket i min utbildning, så därför blev jag väldigt närig när det gällde studiecirklar. Ur Cirkelledarskapet tioner. Innehåll, organisatoriska modeller och finansieringsformer kan variera för olika typer av aktiviteter där folkhögskolor och studieförbund medverkar genom att exempelvis tillhandahålla kurser och cirklar samt olika stöd- och gemenskapsfunktioner. Den centrala utgångspunkten ska vara att tillmötesgå medborgarnas behov av folkbildning. Studieförbund och folkhögskolor ska i framtiden vara mer framträdande i denna utveckling. Folkbildningen i utbildningssamhället I morgondagens samhälle behövs en mångfald av utbildningsvägar, i olika former och vid olika tillfällen i livet. De krav som kommer att ställas på människor i framtiden förutsätter utbildningsalternativ som kan utveckla deras kreativitet, helhetssyn och engagemang. Enbart en instrumentell kunskapssyn kommer inte att kunna svara mot framtidens utmaningar. ser att genom ökade kunskaper kunna påverka sin situation. Folkbildningen bör ytterligare skärpa sina insatser för att på ett flexibelt sätt möta de utbildningsbehov som finns inom eller utanför arbetslivet. Folkbildningen måste öka sina ansträngningar att nå de svårmotiverade genom att utveckla rekryteringsmetoder och pedagogik. Särskilt viktig är folkbildningens roll som en första ingång till studier för deltagare med negativa skolerfarenheter eller en bakgrund utan studietradition. Dessa hinder kan övervinnas genom ökat självförtroende och positiva upplevelser av lärande i folkbildningsmiljön. Det är också väsentligt att i framtiden undanröja regler och villkor som försvårar samverkan med andra utbildningsformer. Folkhögskolan har alltid varit en alternativ väg till fortsatta studier och har på ett unikt sätt kunnat utveckla en egen form för att intyga behörighet för högskolestudier. Även studieförbunden har på senare år genom förändringarna i utbildningssystemet fått helt nya möjligheter att medverka i behörighetsgivande och yrkesförberedande utbildning. FRAMTIDA UPPGIFTER UTGÅNGSPUNKTER FÖR FRAMTIDA INSATSER Folkbildningens självständighet och idémässiga grund ger den en särskild position gentemot andra utbildningsanordnare. Genom sina specifika förutsättningar kan folkbildningen ge viktiga bidrag till framtidens utbildningssamhälle. Självfallet kan detta också innebära en svår balansgång mellan ibland skilda synsätt och intressen. Genom att bli en aktiv part i det formella utbildningssystemet riskerar folkbildningen att bli en del av ett meritsystem där andra bestämt vilka kunskaper som ska prioriteras och hur dessa ska mätas och redovisas. Vägledande för folkbildningen i denna balansgång ska vara deltagarnas behov och möjligheten att erbjuda dem som tidigare fått minst nya chan- Gymnasieskolan Framtidens gymnasieskola ska möta ungdomars skiftande behov. Gymnasiekommittén, som nyligen lagt fram förslag till en reformerad gymnasieskola, har ambitionen att alla i framtiden ska kunna gå igenom gymnasiet genom speciella lösningar inom skolformens egen ram. För att kunna skapa en gymnasieskola som passar alla behövs dock olika utbildningsanordnare på arenan. Ungdomar måste ha möjlighet att göra personliga val. Därför bör folkbildningen ges ökade möjligheter att bli ett reellt utbildningsalternativ också för ungdomar i gymnasieåldern. Redan i dag finns erfarenheter från sådan verksamhet i folkhögskolan, inom ramen för gymnasieskolans individuella program. Vissa studieförbund är också huvudmän för gymnasiesko- folkbildningens framsyn 27

29 Här har man en ärlig chans, det är kanon. Jag trodde att jag var korkad för att jag inte kunde fatta vad jag läste. Det har jag förstått sen, att det var jag ju inte. ur Funktionshindrade och folkhögskolan lor och genomför även undervisning i exempelvis estetiska ämnen som uppdragsverksamhet. I framtiden bör studieförbund och folkhögskolor få möjlighet att genomföra gymnasieutbildning för enskilda studerande och för grupper, på samma sätt som det nu är möjligt inom vuxenutbildningen. För folkhögskolornas del ska det också kunna ske i form av folkhögskolekurser. Utbildning inom folkbildningens ram för ungdom i gymnasieåldern förutsätter full kommunal finansiering i form av skolpeng eller uppdragsersättning. Vuxnas lärande Genom att med gott resultat medverka i de stora utbildningssatsningar som inleddes i och med 1990-talets stora arbetslöshet har studieförbund och folkhögskolor visat att de kunnat ta ett stort ansvar för vuxnas lärande. Kunskapslyftet skapade många goda kontakter mellan olika utbildningsanordnare sinsemellan och med lokala myndigheter. Dessa kontakter är en utmärkt plattform för folkbildningens fortsatta medverkan för vuxnas lärande. Det är därför viktigt att följa upp Kunskapslyftet så att de goda erfarenheterna av mångfald och samverkan inte går förlorade, vilket ytterst skulle drabba den enskildes möjligheter att fritt välja utbildning som vuxen. Metoder för rekrytering och vägledning behöver utvecklas för att nå dem som har störst behov av vuxenutbildning. På samma sätt måste folkbildningen och andra vuxenutbildare utveckla sina pedagogiska metoder och uppläggningen av utbildningen för att passa dem som i dag är obenägna att studera. Folkhögskolornas långa allmänna kurser är för många vuxna en viktig alternativ väg till grundläggande behörighet och fortsatta studier. Allt eftersom utbildningsnivån stiger i samhället kommer det sannolikt att bli mer ovanligt med fleråriga studier vid de breda, allmänna kurserna. I stället kommer det att ställas allt högre krav på flexibla lösningar inom den allmänna kursens ram, för att möta de skiftande behoven hos studerande med avbrutna gymnasiestudier eller med andra luckor i sin skolbakgrund. Varierande kursinnehåll, studieomfattning, kurslängd och kursstart samt studier på distans innebär nya utmaningar. Det handlar för folkhögskolan om att kunna hantera denna större individualisering utan att förlora inriktningen på helhet, sammanhang och ett gemensamt kunskapssökande. Redan nu finns en snabbt ökande specialisering av den allmänna kursen, en utveckling som säkert kommer att fortsätta. Samtidigt som man studerar kärnämnen eller inhämtar andra allmänna kunskaper kan man fördjupa ett intresse eller pröva en eventuell kommande yrkesinriktning. Denna specialisering är ett direkt svar på de studerandes önskemål samt ett uttryck för de olika folkhögskolornas profilering gentemot varandra och mot annan vuxenutbildning. Den öppna högskolan Även om högskolan närmar sig målet att 50 procent av en årskull ska genomgå högskolestudier, finns fortfarande en social snedrekrytering till högre teoretiska studier. I propositionen Den öppna högskolan (2001/ 02:15) fick högskolan i uppdrag att öka rekryteringen av studerande med invandrarbakgrund och från grupper utan studietradition eller med andra studiehinder. Viktigt är också att bredda människors yrkesval för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Genom rekryteringsdelegationen har en ökad samverkan kommit till stånd mellan å ena sidan studieförbund och folkhögskolor och å andra sidan högskolor och universitet i form av exempelvis collegeutbildningar. I folkbildningen finns många deltagare som hör till de grupper som högskolan behöver nå och försöken visar goda resultat. Det är viktigt att erfarenheterna tas tillvara och att samverkan mellan folkbildning och högskola möjliggörs och utvecklas i framtiden. Tillträdessystemet spelar också stor roll för vem som studerar vid högskolan. Folkhögskolans deltagare har en egen urvalsgrupp som medger att folkhögskolan kan ha en unik form för omdömessättning. Denna urvalsgrupp måste bevaras. Andra metoder för urval till högskolan, som inte lika ensidigt bygger på gymnasiebetygen, måste utvecklas. Likaså måste högskolans nya 28 folkbildningens framsyn

30 Vi kan jobba ämnesintegrerat på ett sätt som man inte gör i ungdomsskolan och komvux. ur Folkhögskolan som mångkulturell mötesplats möjligheter till bedömning av reell kompetens utvecklas och utvärderas. Yrkesutbildning Även om 50 procent av framtidens ungdomar går vidare till högskolan, behövs ett väl utbyggt utbud av yrkesinriktad utbildning för dem som inte väljer högskolestudier. Få ungdomar kommer att kunna gå direkt ut på arbetsmarknaden efter gymnasiet. Det behövs också kortare yrkesutbildningar för dem som vill komplettera tidigare utbildning eller byta yrke längre fram i livet. För närvarande är tio folkhögskolor och två studieförbund anordnare av KY-utbildning. Folkbildningen har också utvecklat en rad yrkesutbildningar, exempelvis inom media, fritid, kultur, friskvård samt inom det pedagogiska, språkliga och sociala området. Folkbildningen har en stor potential vad gäller utbildning för framtidens arbetsliv. Genom sin småskalighet, sina korta beslutsvägar och pedagogiska metoder kan folkbildningen vara tidigt ute för att svara mot nya behov av yrkesinriktad kompetens, också för små yrkesområden. En ökad samverkan kommer att behövas med företrädare både för arbetslivet och för andra utbildningsanordnare för att tydliggöra utbildningens innehåll och kvalitet. Vidare måste frågor om studiestöd, utbildningsfinansiering, validering och utbildningarnas ställning i förhållande till annan mer formell utbildning belysas ytterligare. För människor i arbetslivet har folkbildningen också mycket att ge. Det kan ske i form av fortbildning/personalutbildning på uppdragsbasis, där folkhögskolornas och studieförbundens vuxenpedagogiska kompetens tas tillvara. På den enskildes initiativ kan det inom den ordinarie folkbildningsverksamheten finnas möjligheter till kunskapsfördjupning och personlig utveckling. Inte minst skulle det aviserade individuella kompetenssparandet kunna ge människor möjlighet till fortbildning. Det kommer samtidigt att ställa nya krav på folkbildningen, när det gäller att erbjuda intressanta och flexibla studiemöjligheter för dessa grupper. Validering Hittills har valideringsarbetet i Sverige i första hand varit inriktat på att pröva och tillgodoräkna teoretiska kunskaper motsvarande gymnasieskolans läroplaner och på att erkänna utländsk yrkeskompetens. Högskolan har nu också fått större möjligheter att göra behörighetsprövning av reell kompetens. Det är dock angeläget att valideringen inte gör halt vid porten till högskolan. Det måste skapas möjligheter att på ett mer fristående sätt bli validerad också för eftergymnasiala kunskaper av både allmän och mer yrkesinriktad karaktär som kan ha förvärvats inom folkbildningen. I dag är detta möjligt endast genom tillgodoräknande i samband med att man skrivs in vid en högskoleinstitution. Folkbildningen behöver samtidigt för egen del utveckla metoder för att beskriva vilka särskilda kunskaper, färdigheter och förmågor som en studerande utvecklat genom att delta i just folkbildning. Studiestöd Dagens studiestödssystem är i huvudsak utformat för den som tar en ganska rak väg genom utbildningssystemet i relativt unga år. Folkhögskolan är studiestödsberättigad men måste hela tiden relateras till det formella utbildningssystemet genom att studierna klassas som gymnasiala, eftergymnasiala etc. Det kan för enskilda studerande leda till orimliga spärrar och återvändsgränder. Större flexibilitet i studiestödssystemet som sätter den studerande i centrum är nödvändig för framtidens lärande som vuxen, exempelvis genom att lösa upp gränserna mellan de olika utbildningsnivåerna i studiestödssystemet och att mildra åldersspärrarna, liksom att ge möjlighet till viss omorientering av studieinriktning. Inom studiestödssystemet finns åldersgrupper som är klart missgynnade. Det gäller studerande över 40 år men också ungdomar, dels gruppen under 20 år som inte har tillgång till studiemedel, dels gruppen upp till 25 som tvingas till stark skuldsättning även för studier upp till gymnasiekompetens. Uppföljningen av det nya studiestödssystemet från 2001 måste beakta hur syste- folkbildningens framsyn 29

31 Många med mig är vana att arbeta väldigt konkret. Det här sättet att arbeta i nätverk kan vara väldigt frustrerande till en början. ur Röster om folkbildning och demokrati met bättre ska kunna anpassas till behoven av livslångt lärande. Det behövs också en översyn av studiestödsreglerna som bör syfta till ökade studiestödsmöjligheter för studieförbundens utbildningar. När det gäller det studiesociala området finns också olyckliga krockar med andra försörjnings- och försäkringssystem. Studier med bibehållen a-kassa, sjukpenning eller socialbidrag är sällan tillåtna, trots att en utbildning i dessa sammanhang skulle kunna vara en väg ur bidragsberoendet. Också här behövs en större öppenhet mellan olika samhällssektorer och finansieringsformer. Det bör i framtiden vara möjligt för vuxna att studera med bibehållen ersättning från dessa olika stödformer. Folkbildning för bättre folkhälsa På senare tid har vi i Sverige sett allvarliga tecken till att folkhälsoläget försämras. Ökad sjukfrånvaro och det faktum att många människor upplever stress i arbetslivet vittnar om en ökad psykosocial ohälsa. Kombinationen av yrkesarbete och ensamansvar för hemarbete skapar påfrestningar. Allt fler ungdomar prövar narkotika och alkoholkonsumtionen stiger. Stillasittande, osunda kostvanor och brist på sociala kontakter är andra av välfärdens baksidor som påverkar folkhälsan negativt. Ohälsans orsakssamband är komplexa, men frågan kan inte avgränsas till ett individuellt perspektiv utan måste utgå från en helhetssyn på människa och samhälle. Det är svårt att göra några säkra prognoser över det framtida folkhälsoläget. De senaste åren har med all önskvärd tydlighet exponerat samhällets bristande förmåga att snabbt och effektivt bemästra nya hot mot folkhälsan. Att så långt det är möjligt utveckla en sådan beredskap inför framtida folkhälsohot är en angelägen uppgift för alla samhällsaktörer. UTGÅNGSPUNKTER FÖR FRAMTIDA INSATSER Folkbildning är i sig folkhälsobefrämjande. När en människa tar steget från passivitet till aktivitet, från stillasittande till rörelse, från ensamhet till social gemenskap då händer något positivt. Det egna skapandet kan ge identitet och mening och därmed medverka till bättre hälsa. En studiecirkel eller folkhögskolekurs kan för många människor vara det första steget i en förändring som även sprider sig till andra områden i livet. Folkhälsoarbetet måste anpassas till olika målgrupper. Den största utmaningen är kanske att nå ungdomar och bidra till att redan tidigt etablera en hälsosam livsstil. De allt fler äldre i samhället är en annan nyckelgrupp. Goda möjligheter till ett aktivt åldrande är av stor betydelse för framtidens folkhälsa. För många äldre bidrar studiecirklar, kulturarrangemang och folkhögskolekurser till ökad delaktighet och livskvalitet. Här kan de framtida behoven knappast överskattas. Inom folkbildningens breda verksamhetsutbud finns redan i dag en lång rad kurser, cirklar och projekt som på ett mer direkt sätt knyter an till folkhälsobefrämjande åtgärder. På detta område sker en successiv utveckling som svarar mot deltagarnas behov och önskemål. Folkbildningens organisationer ska vara drivande på detta område, inte minst när det gäller att snabbt fånga upp och sprida ny kunskap och tillämpa nya metoder i folkhälsoarbetet. Det finns dock inga enkla svar på hur folkhälsan kan förbättras. Och framför allt finns det inga lösningar som passar alla individer och sammanhang. Förmåga att med fantasi och flexibilitet möta enskilda människors behov är en viktig utgångspunkt för konstruktiva åtgärder för hälsa och livskvalitet. 30 folkbildningens framsyn

32 Jag har vänt något som var väldigt stort och svart till något ljust. Jag har hittat min väg, det som fungerar för mig. ur Hälsa i cirkel FRAMTIDA UPPGIFTER Folkbildningens organisationer är beredda till aktiva insatser inom folkhälsoarbetet. Verksamheten kan organiseras dels inom ramen för folkbildningsanslaget, dels som uppdragsverksamhet. Förebyggande arbete I takt med medicinska framsteg och ökade sjukvårdskostnader kommer fokus i det folkhälsobefrämjande arbetet att riktas på förebyggande insatser. Effekterna av sådana insatser är visserligen alltid svåra att belägga, men både från ett samhällsekonomiskt och inte minst ett mänskligt perspektiv, är det en angelägen framtida uppgift att utveckla verkningsfulla och kostnadseffektiva förebyggande insatser på folkhälsoområdet. Här finns också konkreta exempel från folkbildningen, särskilt när det gäller ett effektivt förebyggande arbete, bland annat i syfte att bryta människors isolering och utanförskap. I folkbildningen finns en tradition att se människors möjligheter, förmåga till utveckling och eget ansvarstagande. Detta är en god utgångspunkt för ett förebyggande folkhälsoarbete. Här finns alltså en stor utvecklingspotential för folkbildningen. Studieförbund och folkhögskolor har ambitionen att utveckla sådana folkhälsobefrämjande åtgärder, gärna i samverkan med andra samhällsaktörer som offentliga myndigheter, folkrörelser, företag och fackliga organisationer. Rehabilitering genom folkbildning Hur framtidens arbetsliv kommer att utvecklas är av central betydelse för folkhälsan. Många av de senaste årens folkhälsoproblem är dels relaterade till arbetslivet, dels fördelningen av hemarbete och dels till situationen under sjukskrivning och rehabilitering. Det mänskliga lidande som det innebär att hamna vid sidan av arbetslivet är mycket stort. Långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar tär även hårt på de offentliga finanserna. Offentliga myndigheter och näringslivet har visat en bristande förmåga att möta enskilda människors behov av effektiva rehabiliteringsinsatser. Långa perioder av sjukskrivning kan vara direkt kontraproduktiva, särskilt om de leder till social isolering och passivitet, vilket det gör för många människor. För att angripa problemet med långtidssjukskrivningarna är det en central uppgift att agera förebyggande så att inflödet av långtidssjuka hejdas. Folkbildningen har möjlighet att spela en aktiv roll för att utveckla flexibla och effektiva metoder för att möta enskilda människors behov av särskilda rehabiliteringsinsatser, med sikte på förbättrat hälsoläge och ökad livskvalitet. Utifrån ambitionen att människor åter ska kunna ta ansvar för sin egen försörjning, är det också viktigt att de med bibehållet ekonomiskt stöd kan delta i exempelvis folkhögskolekurser som ett led i rehabiliteringen. Regelsystemen får inte vara hinder för dessa insatser utan ska i stället bidra till att möjliggöra dem. En aktiv samhällsaktör för bättre folkhälsa Människors liv formas i vardagen; hemma, på arbetet, i skolan och på fritiden. Här finns de stora hoten mot folkhälsan, men här finns också de största möjligheterna till effektiva folkhälsobefrämjande insatser. I ett lokalt folkhälsoarbete kan studieförbund och folkhögskolor i framtiden spela en mer framträdande roll, vilket sker på många håll redan i dag och ofta med lyckat resultat. Stöd till nätverk och självhjälpsgrupper Att betona varje människas ansvar för sin hälsa är något som sannolikt kommer att accentueras i framtiden. En viktig förutsättning för detta är givetvis att människor får reella möjligheter att ta sitt ansvar. Nya levnadsvanor kan aldrig tvingas på utifrån. Folkbildningen ska stödja och uppmuntra människors vilja att ta ansvar för sitt eget hälsotillstånd. Folkbildande insatser bidrar till att stärka medborgarna och deras möjligheter att hävda sin rätt i relation till olika vårdgivare. I detta avseende är olika former av självhjälpsgrupper, närståendearbete, patientsammanslut- folkbildningens framsyn 31

33 Samhället klarar sig nog i och för sig utan att vi kan väva. Men jag tror att samhället mår väl av att vi mår väl. ur Cirkelledarskapet ningar, andra frivilliga grupper och nätverk självklara samarbetspartners. Den lilla gruppens möjligheter till samtal och reflektion är kanske det bästa sättet att nå insikter som ger perspektiv på den egna situationen och ger kraft till varaktiga förändringar av levnadsvanor. När många människor engageras i kulturella aktiviteter skapas också vad som skulle kunna kallas ett demokratiskt mervärde. Människor kommer samman, lokala nätverk och kontaktytor uppstår och utvecklas. Ett socialt kapital skapas och återskapas i en kontinuerlig process. Folkbildningen och framtidens kultur Folkbildningen ska i framtiden bibehålla och utveckla sin position som Sveriges största kulturarena, både när det gäller att förmedla kulturupplevelser och erbjuda människor möjlighet till eget skapande. Utifrån ett samhällsperspektiv har ett rikt kulturliv stor betydelse för en bygds eller regions förutsättningar att leva och utvecklas. Ett kulturliv med variation och hög kvalitet är en del av samhällets infrastruktur och en viktig faktor när människor avgör var de vill bo och verka. Kulturell verksamhet hör till samhällets mest fundamentala beståndsdelar. Det är därför en viktig uppgift för folkbildningen att göra kultur tillgänglig för alla. Kulturverksamhet ger möjlighet till personlig utveckling. I en framtid, där människors längtan efter immateriella värden i livet sannolikt kommer att tillta, ökar också behovet av ett rikt kulturliv. Människor kommer, oavsett vilken kulturpolitik som förs, att initiera och skapa olika kulturella aktiviteter. Detta kan dock underlättas om det i samhället finns aktörer som kan fånga upp olika initiativ, föra samman människor med gemensamma intressen och uppmuntra enskilda att våga ta steget in i något av kulturens många rum. Att uppleva och utöva kultur handlar ofta om att våga tänja sina egna gränser som människa. För många kan en del kulturella uttrycksformer verka främmande och ibland skrämmande. Här kan folkbildningens organisationer både utmana och vägleda, så att människor vågar vidga sina vyer och kanske överraska såväl omgivningen som sig själva. UTGÅNGSPUNKTER FÖR FRAMTIDA INSATSER Folkhögskolor och studieförbund ska vara självklara mötesplatser och drivkrafter i ett lokalt kulturliv. Folkbildningen ska inte nöja sig med att enbart erbjuda kulturaktiviteter, utan också aktivt söka upp människor och visa fram de möjligheter som kulturen bär på. För många elever innebär tiden på folkhögskolan en inkörsport till nya kulturella upplevelser. Ett brett kulturliv är utmärkande för folkhögskolan. Inom folkhögskolan finns även ett rikt utbud av kvalificerade estetiska kurser som ofta förbereder till yrkesverksamhet inom kultursektorn. Studieförbunden möter allmänhetens behov genom kulturarrangemang och studiecirklar i kulturella och estetiska ämnen samt genom aktivt stöd till det lokala kulturlivets institutioner, föreningar och nätverk. Folkhögskolor och studieförbund ska uppmuntra kulturell verksamhet som inte enbart reducerar människor till konsumenter i en upplevelseindustri. Detta synsätt ligger i linje med folkbildningens allmänna kunskapssyn, där människan betraktas som aktiv, kreativ och medskapande. De folkbildande insatserna inom kulturområdet ska ha en bred bas men också tillfredsställa högt ställda förväntningar inom olika specialområden. Folkbildningens kultursyn ska präglas av en positiv inställning till olika kulturella uttrycksformer. Dörren ska vara öppen både mot framtiden och historien. Nya experimentella kulturyttringar kan här existera sida vid sida med gamla hantverkstraditioner. I kulturens värld är steget mellan gammalt och nytt ibland kortare än man tror. Det är alltför lätt att kultur uppfattas som något 32 folkbildningens framsyn

34 Runt om i landet finns det många sådana här eldsjälar som med mycket lite uppmärksamhet och uppbackning står på kulturens barrikader. ur Utan musiken dör man som endast sker på de stora kulturinstitutionerna av professionella utövare. Dessa delar av kulturlivet är visserligen väsentliga, men den kulturpolitiska debatten får inte begränsas till att enbart gälla denna del av kulturlivet. Folkbildningen ska därför i framtiden i ökad utsträckning lyfta fram en folklig kultur, där medborgarnas breda deltagande och engagemang sätts i fokus. Att uppleva och utöva kultur har givetvis ett egenvärde, men kulturella aktiviteter är också en viktig del av folkbildningens pedagogik. Teater, bild och musik kan vara effektiva medel för att gestalta olika frågor, oavsett det ämnesområde som behandlas. De hundratusentals kulturella aktiviteter som genomförs i folkbildningens organisationer får sällan stor uppmärksamhet i den nationella kulturpolitiska debatten. Men just kombinationen av att uppleva och utöva kultur, liksom det breda deltagandet i folkbildningens kulturverksamhet, har i sig ett stort kulturpolitiskt värde. I ett framtidsperspektiv är det vanskligt och inte heller önskvärt att peka på vilka kulturella uttrycksformer som kan bli aktuella att stödja och uppmuntra. I detta avseende ska kulturen födas underifrån, utifrån människors behov. En central utgångspunkt för folkbildningens kulturinsatser är däremot att bibehålla och utveckla en ständigt hög beredskap för att möta dessa behov. När människor vill närma sig kulturella uttrycksformer genom upplevelser och i eget utövande ska det finnas möjligheter därtill. FRAMTIDA UPPGIFTER Skapandets kraft 1900-talet har präglats av ett synsätt där kunskap och bildning i stor utsträckning blivit liktydigt med intellektuella aktiviteter boken i ena handen och pennan i den andra. Även folkbildningen har tidvis påverkats av denna kunskapssyn. Traditionella hantverk och handens arbete har ibland närmast betraktats som något tillhörande en förgången tid. Det finns dock tydliga tecken på att vi står inför en renässans för skapande aktiviteter och hantverk. Studieförbund och folkhögskolor har en ledande roll i detta arbete och en viktig framtida uppgift när det gäller att bevara och föra hantverkstraditioner vidare. Sannolikt är detta uttryck för djupt liggande mänskliga behov. Att skapa med sina egna händer är något fundamentalt men ibland förbisett i dagens högteknologiska samhälle. Att tillsammans med andra ge plats för kreativitet och eftertanke i en stressad tillvaro berikar både kropp och själ. Studieförbund och folkhögskolor ska möta denna utveckling och de nya behov som människor uttrycker med ett rikt utbud av verksamheter som inspirerar människors vilja till eget skapande. Folkbildningen ska också utveckla arenor där nya och framtida kulturyttringar kan möta redan etablerade. Kulturverksamhet med unga Folkbildningens kulturverksamhet är till för alla. Detta hindrar inte att särskilt fokus måste riktas mot vissa målgrupper. Inte minst är det viktigt att ungdomar, genom folkbildningens organisationer, hittar ingångar till att uppleva och utöva kultur. Det lokala kulturlivet, särskilt när det gäller ungdomskultur, är ofta uppbyggt kring lokala föreningar, projektgrupper och nätverk, som ofta saknar den starka organisatoriska struktur som utmärker mer traditionella folkrörelser. Dessa föreningar och grupper utgör i allmänhet kraftfulla och dynamiska centrum i ett lokalt kulturliv. Samtidigt är de ofta sårbara och känsliga för tillfälliga motgångar. Folkbildningens organisationer ska utgöra ett aktivt stöd till dessa grupper, lokalt anpassat utifrån varje grupps egna behov och förutsättningar. Redan i dag möter studieförbund och folkhögskolor i stor utsträckning ungdomars vilja till kulturella aktiviteter, till exempel genom studieförbundens omfattande verksamhet inom musikområdet. Detta är en utveckling som måste fortsätta. folkbildningens framsyn 33

35 Vad som helst kan man fråga om. Det finns bra grejer här, det gör att det låter bra. Bra ljud är viktigt. ur Om rock i cirklar Kulturentreprenörer Genom sin roll som lokala kulturinstitutioner har folkhögskolor och studieförbund en bred kompetens och ett väl utvecklat kontaktnät inom kultursektorn. Det ligger till grund för en omfattande verksamhet, där folkbildningens organisationer, ofta i samarbete med föreningslivet, arrangerar olika kulturella aktiviteter. Här finns dock potential för en mer offensiv hållning. Studieförbund och folkhögskolor kan i ökad utsträckning fungera som kulturentreprenörer, exempelvis när det gäller lokala festivaler och större kulturella evenemang. Folkbildningen kan också på uppdragsbasis arbeta för att utveckla kulturella aktiviteter i exempelvis barnomsorg, ungdomsskolan, i kommunernas omsorgsverksamhet och även i arbetslivet. 34 folkbildningens framsyn

36 Nu har jag fått lägga upp det på mitt sätt och då har det gått väldigt bra. Lärarna bryr sig om människan. De tycker att alla ska ha en ny chans. ur Funktionshindrade och folkhögskolan Folkbildningens organisation, finansiering och styrning Folkbildningen ska forma en organisationsstruktur utifrån en fortlöpande analys av omvärlds- och behovsförändringar, i relation till ideologi och mål med verksamheten. Det innebär att det ständigt ska finnas en beredskap att värdera och ompröva etablerade organisations- och verksamhetsformer. Stöd för den ideologiska kompassriktningen ges inte minst i det vardagliga samspelet med deltagare och närstående organisationer. Folkbildningens organisationer bör utveckla strategier för att öka medvetenheten om och förändra de manligt hierarkiska mönster som ännu kan finnas i dem. Risken för institutionalisering, förstelning och revirtänkande motverkas bäst genom en levande diskussion om folkbildningsuppdraget. Därtill krävs förmåga hos ledningarna för folkhögskolor och studieförbund att lyssna och analysera samt med beslutsamhet omsätta resultaten av diskussioner och analyser i praktisk handling. Då kan folkbildningens organisationer även i fortsättningen utgöra vitala och trovärdiga samhällsaktörer med en attraktiv verksamhet som människor vill delta i. Finansiering och styrning Folkbildningen har sin förankring i ett demokratiskt kunskapsarbete som sker i nära relation till folkrörelser och föreningsliv. Det har under lång tid rått en samsyn om principen att folkbildningen ska stå fri från statlig detaljreglering. Det är en styrka att vid sidan av offentliga institutioner ha självständiga och kraftfulla aktörer i det civila samhället. Pluralismen, dynamiken och mångfalden förstärks. Staten bör även i framtiden begränsa sig till att ange övergripande motiv för statsbidragen till studieförbund och folkhögskolor. Samma princip bör gälla vid utformning av regleringsbrev och särskilda förordningar. Förväntas folkbildningen medverka i särskilda folkbildnings-, utbildnings- och kultursatsningar bör detta ske utifrån folkbildningens eget regelsystem och egna värderingsgrunder. Staten bör i sådana fall undvika styrning via speciella riktade statsbidrag och i stället tillföra det allmänna folkbildningsanslaget mer medel. Friheten från statlig detaljstyrning innebär också ett stort ansvar. Folkbildningens organisationer måste själva analysera behov, formulera sin uppgift samt styra och genomföra verksamhet i enlighet med såväl den enskilda organisationens som samhällets mål och syften. Detta förhållande gäller både när man själv styr över fördelningen av resurserna och när man använder alternativa finansieringsvägar, där den egna styrningen kan vara begränsad. Finansieringen av folkbildningens verksamhet sker genom: det allmänna statliga anslaget, kommun- och landstingsbidrag, verksamhet med särskild finansiering (riktade offentliga bidrag, projekt- och uppdragsverksamhet), deltagaravgifter (gäller studieförbunden), egenfinansiering genom ideella insatser, till exempel av ej arvoderade cirkelledare. Ett samlat statligt anslag till folkbildningen Modellen för den statliga finansieringen av folkbildningen i form av ett samlat anslag till Folkbildningsrådet, som självständigt fördelar detta till folkhögskolor och studieförbund, har existerat i drygt ett decennium. folkbildningens framsyn 35

37 Kul att vi fick resultat av cirkeln. Ensam kan man inte påverka, man måste vara många. ur Folkbildning som lokal utvecklingskraft Folkbildningens interna styrning av resurserna möjliggör en hög grad av flexibilitet. Att snabbt kunna möta nya behov av bildning och utbildning har länge varit en av folkbildningens starka sidor. Den förmågan kommer att ställas på än högre prov i framtiden. Den här modellen ger de bästa förutsättningarna för att folkbildningen ska spela en aktiv roll i lokalsamhället, eftersom man lokalt har möjlighet att styra resurserna och anpassa insatserna efter faktiska förutsättningar och behov. Under det senaste decenniet har det allmänna statliga stödet till folkbildningen urholkats värdemässigt och staten har tenderat att i ökad utsträckning använda sig av riktade anslag. En ökad andel riktade medel till folkhögskolor och studieförbund för kortvariga insatser inom olika områden är knappast ändamålsenligt på längre sikt. En komplex verklighet kräver lösningar utifrån en lokal analys och i samarbete med dem som deltar i verksamheten. Centrala styrinstrument blir lätt trubbiga. Folkbildningens organisationer måste, som en följd av detta, ytterligare utveckla sina interna styrmekanismer så att resurserna hamnar där de bäst behövs. Sammantaget finns alltså starka skäl för att det statliga folkbildningsanslaget även i framtiden ska vara ett samlat anslag. Fördelningen av det allmänna anslaget till folkbildningen sker genom beslut i Folkbildningsrådet. Statsbidrag fördelas enligt fastställda kriterier och med beaktande av statens syften med statsbidraget dels till de 10 studieförbunden, dels till de 147 folkhögskolorna. I studieförbunden sker sedan en intern fördelning från central till regional och lokal nivå. I den interna bidragsfördelningen ställs organisationernas ledningar inför stora krav på lyhördhet för att möta omvärldsförändringar och göra anpassningar utifrån nya förutsättningar och behov. Bidragssystemen får inte uppfattas som konserverande verktyg som står i vägen för möjligheterna att tillgodose behov av nya angelägna insatser. Samtidigt finns det berättigade krav på en viss stabilitet i bidragssystemen för att organisationerna ska kunna ha ett mått av långsiktighet i verksamhetsplaneringen. Kommun- och landstingsbidrag Kommunernas bidrag till studieförbunden har det senaste decenniet minskat i stor omfattning. Variationerna är avsevärda men tendensen är tydlig. Statens bidrag har urholkats samtidigt som kommunernas bidrag har minskat kraftigt. Denna minskning har ägt rum samtidigt som behovet av folkbildning har ökat och i ett framtidsperspektiv sannolikt kommer att öka ytterligare. En förutsättning för att möta dessa behov är att det samlade samhällsstödet till folkbildningen ökar. I detta sammanhang är det inte minst angeläget att markera det kommunala och landstingskommunala ansvaret för att medborgarna har tillgång till folkbildning. Dialogen i dessa frågor med kommun- och landstingsföreträdare måste utvecklas och breddas i syfte att nå en högre grad av samsyn om värdet av studieförbundens och folkhögskolornas insatser i samhället. En särskild statlig utredning bör tillsättas med uppgift att se över frågan om kopplingen mellan statsbidrag och kommun-/landstingsbidrag. Förhållningssätt till annan finansiering av verksamheten Den gemensamma nämnaren för riktade allmänna anslag, projektstöd och uppdragsfinansiering är att dessa specialdestinerade medel innebär en högre grad av styrning från bidragsgivarens sida, vilket kan minska förutsättningarna både för ideologisk styrning från organisationernas sida och för deltagarstyrning. Folkbildningen måste i framtiden förhålla sig till en verklighet där förutsättningen för medverkan i angelägen verksamhet bygger på möjligheten att få finansiering, helt eller delvis, via externa projektmedel och uppdragsverksamhet. Dessa, ofta tidsbegränsade bidrag och uppdrag, har på senare år ökat i omfattning. Detta kan ses mot bakgrund av att det i studieförbunden och folkhögskolorna finns en basorganisation, beredd att tas i bruk för offensiva samhällsinsatser. Här finns kompetenta medarbetare, utvecklade kontakter i samhällslivet och ett stort förtroende bland allmänheten. Folkbildningens organisationer har på senare 36 folkbildningens framsyn

38 Jag har fått prova på saker jag inte visste att jag kunde. ur Om folkhögskolan år visat en allt större öppenhet för att på detta sätt, enskilt eller i samarbete med andra aktörer, möta olika samhällsproblem. En förutsättning är dock att den organisatoriska baskompetens som folkbildningen besitter kan bibehållas och utvecklas. För detta krävs en finansiering som till övervägande del grundas i ett generellt anslag. Att projektformen har blivit allt vanligare innebär både risker och möjligheter. Två långsiktiga förhållningssätt är viktiga när folkhögskolor och studieförbund hanterar frågor kring verksamhet med särskild finansiering. Det ena innebär att kritiskt beakta förutsättningarna att förena insatserna med de mål som organisationen har. Konkret betyder det att bejaka deltagande i folkbildningsverksamhet, även om det sker med annan finansiering, men också att avstå om insatserna inte är förenliga med organisationens mål. Det andra förhållningssättet innebär en mer offensiv hållning gentemot externa aktörer och finansiärer. Detta kan ske genom att folkhögskolor och studieförbund själva tar initiativ till insatser där finansieringen helt eller delvis sker via tillfälliga anslag. På så sätt får organisationerna möjlighet att under en period få extra resurser för att pröva ny angelägen verksamhet. Deltagaravgifter respektive avgiftsfri undervisning Studieförbund och folkhögskolor ges olika förutsättningar i Folkbildningsförordningen. Folkhögskolornas undervisning ska vara avgiftsfri. Någon motsvarande regel finns inte för studieförbunden. Detta har sin grund i att folkbildningsuppdraget skiljer sig åt så till vida att folkhögskolorna ger behörighetsgivande kurser, medan basen för studieförbunden är studiecirkeln. Det finns dock även studieförbund som genomför längre utbildningar och som eftersträvar de villkor som gäller för folkhögskolorna. I ett folkhögskoleperspektiv är det viktigt att värna om den avgiftsfria undervisningen. I en pressad ekonomi tvingas folkhögskolorna redan i dag avgiftsbelägga allt mer av kursernas kringkostnader (material, studiebesök, användning av dyrbar utrustning etc). Om skolformen ska vara tillgänglig för alla får inte sådana avgifter bli så höga att de riskerar att stänga ute vissa grupper. För en likställighet med högskola, KY-utbildning, kommunal vuxenutbildning etc, är det vidare nödvändigt att försvara den avgiftsfria indervisningen. Det innebär samtidigt att den offentliga finansieringen måste hålla en sådan nivå att inte kvaliteten försämras. Förhållandena för studieförbunden är väsentligt annorlunda. Studiecirkelverksamhetens stora omfattning skulle inte vara möjlig utan avgifterna från deltagarna. Det finns självfallet en gräns där höga deltagaravgifter kan innebära att människor med låga inkomster i praktiken utestängs från cirkelverksamheten. Samtidigt är det angeläget att ha ett stort verksamhetsutbud, vilket i sin tur kräver dessa avgifter. Deltagaravgifterna har därigenom en styrande funktion. Nivån på samhällsstödet för de kommande åren är en faktor av stor betydelse för möjligheterna till en fortsatt bred studiecirkelverksamhet som inte exkluderar människor med små ekonomiska resurser. Folkbildningens målgrupper Folkbildningen har visat en väldokumenterad förmåga att ge enskilda människor och grupper verktyg i form av kunskaper, ökat självförtroende och förmåga att delta i samhällsaktiviteter och kulturverksamhet. Detta oavsett om en enskild målgrupp pekats ut av staten eller om folkbildningsorganisationerna själva av ideologiska motiv inriktat sig mot vissa grupper. I Folkbildningsförordningen anges de målgrupper som är särskilt viktiga: Verksamhet som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället skall prioriteras liksom verksamhet som riktar sig till utbildningsmässigt, socialt och kulturellt missgynnade personer. Personer med utländsk bakgrund, deltagare med funktionshinder och arbetslösa utgör särskilt viktiga målgrupper för statens stöd. (sfs 1998:973) Om dessa syften med statsanslaget råder en stor enighet i svensk folkbildning. Varje folkhögskola och folkbildningens framsyn 37

39 Här är en 14-åring lika mycket värd som en 70-åring. Vi gör något tillsammans och vi når ett jäkla bra resultat. ur Röster mitt i verkligheten studieförbund ska därutöver, utifrån idégrund och profil, precisera egna mål och de målgrupper man har för verksamheten. Genom sin informella och fristående ställning samt sin lokala närvaro kan folkbildningen på ett unikt sätt arbeta med en bred arsenal av verktyg och metoder. Den blir därmed en självständig del i kunskapssamhället och inte enbart ett komplement till det formella utbildningssystemet. Det måste i ett snabbt föränderligt samhälle finnas utrymme för flexibilitet och förändringar över tiden i synen på målgrupper både från statens och folkbildningsorganisationernas sida. Det handlar om att alla människor ska ges reella förutsättningar att delta i en livslång lärandeprocess som ger redskap för ett rikt liv som fullvärdiga samhällsmedborgare. Folkbildningens aktörer bör ges frihet att forma sin verksamhet för att nå olika grupper i vårt samhälle som kan behöva stöd i olika skeden av livet och i olika livssituationer. Allmän kurs på folkhögskolan I Folkbildningsförordningen anges att varje folkhögskola ska anordna en allmän kurs. Detta krav bör bibehållas även i framtiden, med tillägget att den allmänna kursen kan vara behörighetsgivande. Folkbildningens framtida organisation Den inre utvecklingen hos varje folkhögskola och studieförbund är avgörande för om de många aktörerna ska klara sina uppgifter och spela en aktiv roll i framtiden. Några centrala områden för denna inre utveckling är: ledningarnas förmåga till styrning av verksamhet och resurser, huvudmannaskapsfrågor och ägarnas roll i verksamheten, omvärldsbevakning, analys och kompetensutveckling för att öka förmågan att möta nya behov, integration av IT-stöd och flexibelt lärande i verksamheten, stöd till utveckling av ny verksamhet, stöd till utveckling av befintlig verksamhet, samverkan med andra aktörer. Att möta nya behov av folkbildning Det är en stor utmaning för den samlade folkbildningen att fånga upp nya behov av bildning och utbildning, antingen inom ramen för existerande organisationer eller genom att ge förutsättningar för nya folkhögskolor eller studieförbund när det är motiverat. Här ställs stora krav på ett öppet förhållningssätt både i tanke och handling. En aktivare roll för folkbildningen i samhället kan leda till långvarigt samarbete med nya föreningar och grupperingar. Det gäller för organisationerna att kunna hantera relationen till dessa föreningar och grupper, vad gäller deras möjligheter till delaktighet och inflygande. Ett tjugotal nya folkhögskolor har etablerats sedan början av 1990-talet, många tidigare filialer belägna i storstädernas förortsområden. Härigenom har skolorna bättre kunnat möta behoven bland de boende i dessa områden. De etablerade huvudmännen för folkhögskolorna kan bidra till utvecklingen genom att släppa in nya organisationer i sina folkhögskoleföreningar eller motsvarande. Man kan också framöver vänta sig att nuvarande huvudmän i ökad omfattning ser över sitt folkhögskoleinnehav och emellanåt önskar överlåta en folkhögskola till annan huvudman. Sådana diskussioner förs inom flera landsting men också i folkrörelser som inte längre av ekonomiska eller andra skäl kan driva alla sina folkhögskolor vidare. Risken finns då att det främst är starka organisationer som redan finns i systemet som kommer i fråga som nya huvudmän. Formerna för eventuella överlåtelser behöver därför uppmärksammas för att skapa bättre förutsättningar för förnyelse och mångfald i framtiden. Inga nya studieförbund har tillkommit sedan SISU bildades av idrottsrörelsen i mitten av 1980-talet. Behov hos olika organiserade grupper tycks dock ha fång- 38 folkbildningens framsyn

40 Jag har ändrat uppfattning. I studieförbunden finns en oerhört stor resurs och många inom kommunen är ovetande om förbundens kompetens. ur Folkbildning som lokal utvecklingskraft ats upp genom samarbete med existerande studieförbund. Ett stort antal etniska och religiösa organisationer är medlemmar i eller samarbetar med olika studieförbund, vilket ger goda förutsättningar för förbunden att möta nya behov av folkbildning. Detsamma gäller andra organiserade grupper som vuxit fram på senare tid. Möjligheterna att erbjuda statsbidrag till nya organisationer hänger självfallet samman med utvecklingen av nivån på det samlade folkbildningsanslaget. Det är dock rimligt att ställa krav på prioritering av befintlig folkbildningsverksamhet. Det finns i dag ett tryck från olika slag av organisationer som önskar starta nya verksamheter både inom och utom existerande folkbildningsorganisationer. Detta är ett naturligt uttryck för ett växande behov som finns av långsiktiga organiserade folkbildningsinsatser. Det behöver dock inte betyda att man ska nedmontera väl fungerande verksamhet med motiveringen att den existerat under lång tid. Folkbildningens lokala närvaro Folkbildningen måste kunna motivera sin existens i lokalsamhället genom att identifiera och möta människors behov. Kärnan i den lokala närvaron är människors tillgång till folkbildning över hela landet. Den geografiska spridningen av folkbildningens utbud av kurser och cirklar kan förbättras med stöd av informationstekniken. Studiecirklar och kurser som sker delvis eller i sin helhet på distans gör det möjligt för allt fler människor att ta del av folkbildningens utbud. Den tekniska utvecklingen kommer också att förbättra möjligheten till olika former av kommunikation bland deltagarna med stöd av både text och rörlig bild. Den lokala närvaron kan dock inte tillgodoses enbart genom IT-stöd och ett vidgat utbud på distans. De fysiska mötesplatserna är omistliga för folkbildningens deltagare och kan fylla många funktioner, för till exempel cirkelstudier, social samvaro och handledning/ stöd för distansstuderande. Anknytningen till folkrörelserna är en central faktor för folkbildningens stora utbredning över landet i dag och för möjligheterna att finnas även på mindre orter i framtiden. De stora förändringarna i fråga om lokal närvaro gäller studieförbunden, som rationaliserat sin verksamhet och gjort stora omorganisationer, vilket lett till att antalet studieförbundsavdelningar närmast halverats på bara något decennium. Den försämrade ekonomin har varit en av orsakerna. Många lokala studieförbundskontor har lagts ner. Verksamheten på dessa orter genomförs nu ibland under andra villkor där förutsättningar finns, exempelvis genom ideellt arbete i medlemsorganisationerna. Vad innebär den organisatoriska mångfalden inom folkbildningen i förhållande till geografisk täckning i ett framtidsperspektiv? Hur säkras exempelvis den lokala folkbildningsnärvaron på en ort där det inte finns förutsättningar för mer än enstaka studieförbund att ha lokalkontor? En framtida strategi är att finna former för ökad samverkan, dels inom folkbildningen, dels mellan folkbildningen och andra aktörer på lokal och regional nivå, till exempel bibliotek och lärcentra. En sådan samverkan behöver inte innebära idémässig utslätning, utan tar fasta på praktiska lösningar utifrån de lokala förutsättningarna i syfte att ge människor tillgång till folkbildning där de bor. Folkbildning för vuxnas lärande och skapande i hela landet kan ta sig nya former utifrån skiftande lokala förutsättningar. Staten kan tillse att det allmänna anslaget till folkbildningen har en nivå som möjliggör hög grad av tillgänglighet. På folkbildningens organisationer ankommer att finna tidsenliga modeller för att stärka den lokala närvaron. Kompetensutveckling för framtidens folkbildare Behovet av kompetensutveckling inom folkbildningen kommer att öka. Kompetensutvecklingen ska i första hand inriktas på att förbättra förutsättningarna för att genomföra de insatser som respektive organisation har prioriterat. Nyckelpersonerna är här folkhögskolans lärare och studieförbundens cirkelledare, även om fortbildningsbehov hos till exempel ledning och administratörer också måste tillgodoses. Folkbildningen arbetar i spänningsfältet mellan det folkbildningens framsyn 39

41 Det handlar om möjligheten att bli sedd och märka att ens erfarenheter räknas. ur Röster om folkbildning och demokrati ideella och det professionella. Studieförbunden har ett stort antal ideellt arbetande cirkelledare i folkrörelserna samtidigt som man har en professionell administration och verksamhetsledning. Vissa cirkelledare är avlönade, men antalet heltidsanställda pedagoger är litet. Folkhögskolorna har en professionell lärarkår som ofta genomgått den särskilda folkhögskollärarutbildningen. Både studieförbundens enheter och folkhögskolorna har lokala lekmannastyrelser med förankring i respektive huvudmannaorganisation. Cirkelledarna i studieförbunden har en nyckelposition i mötet med folkbildningens deltagare. Kraftfulla åtgärder måste vidtas både för att öka cirkelledarnas kompetens och för att stärka deras identitet som cirkelledare inom ramen för det studieförbund de verkar i. Cirkelledarna bör i framtiden erbjudas tillgång till virtuella mötesplatser som kan användas för kommunikation och fortbildning. Kompetensutveckling för studieförbundens verksamhetsledare liksom för folkhögskolornas rektorer är viktig för att ge dem bättre förutsättningar att leda utvecklingsarbetet i organisationen. Organisationerna måste också ta ansvar för att säkra kompetensutvecklingen av sina styrelser. Stabila modeller för utbildningen av dessa grupper bör skapas. På folkhögskolans område är det angeläget att grundutbildningen till folkhögskollärare både representerar kontinuitet och förnyelse. Förändringar i folkhögskollärarrollen ska ge avtryck i utbildningen. Dimensioneringen av folkhögskollärarutbildningen behöver öka för att bättre motsvara framtida behov. Åldersstrukturen bland folkhögskolans lärare är densamma som i andra skolformer, varför det inom en tioårsperiod behövs en stor nyrekrytering. Folkhögskolans lärare hämtas även i viss utsträckning från andra skolformer och från andra lärarutbildningar eller yrkesområden. Det är då viktigt att det finns väl avpassad folkbildningsspecifik fortbildning för dessa grupper. Den formaliserade kompetensutvecklingen är inte tillräcklig. En ständigt pågående bred diskussion i organisationerna om mål- och prioriteringsfrågor samt insatser för verksamhetsutveckling är nödvändig både i folkhögskolor och studieförbund. En faktor som kan motverka tendenser till organisatorisk och idémässig förstelning är det faktum att verksamheten i både folkhögskolor och studieförbund bygger på frivilligt deltagande samt att man har breda kontaktytor i samhället och organisationslivet. Det innebär en positiv stimulans till utveckling och kvalitetsarbete eftersom deltagarna annars riskerar att utebli. Folkbildningsrådets framtida roll Folkbildningsrådet har sedan starten 1991 haft både myndighetsuppgifter och medlemsuppdrag. Rådets myndighetsuppdrag är att fördela statsbidragen till studieförbund och folkhögskolor samt att följa upp och utvärdera verksamheten i förhållande till de syften som anges av regeringen och enligt de villkor som föreskrivits. Staten anger syften med statsbidragen och Folkbildningsrådet utformar kriterierna. Det faktum att Folkbildningsrådet tilldelats vissa myndighetsuppgifter innebär inte att rådet är en statlig myndighet och rådet ska därför inte inrymmas i de former för styrning som gäller för myndigheter. Statens styrning av Folkbildningsrådet sker genom utfärdande av förordning för statsbidragsgivning och genom riktlinjer avseende användningen av anslagen. Denna form av styrning bör vara tillräcklig också för framtiden. Om staten under pågående verksamhetsår önskar att Folkbildningsrådet ska genomföra ytterligare myndighetsuppgifter bör finansieringen av dessa insatser ske med särskilt avdelat anslag. Folkbildningsrådets båda uppdrag, dels att vara myndighetsutövare, dels att vara folkbildningens eget samarbetsorgan ställer höga krav på både Folkbildningsrådets styrelse och kansli. Det finns en ständig diskussion bland medlemmarna om hur Folkbildningsrådet fullgör sina myndighets- och medlemsuppgifter. Medlemmarna har, liksom staten, vid flera tillfällen också utvärderat Folkbildningsrådets roll och uppgifter. Folkbildningsrådets representantskap tar årligen ställning till budgetramen för rådets verksamhet med beaktande av såväl myndighetsuppgifterna som medlemsuppdragen. Folkbildningen företrädare vill inte förändra Folk- 40 folkbildningens framsyn

42 Jag upplever att detta att gå in på den arenan och ta musiken på så himla stort ansvar som vi gör, det är inte så många som gör det. ur Utan musiken dör man bildningsrådets myndighetsuppdrag att fördela statsbidragen till folkbildningen. De vill ej heller förändra formerna och ansvaret för uppföljningen och utvärderingen av folkbildningsverksamheten mellan staten, Folkbildningsrådet, studieförbund och folkhögskolor. En fri och frivillig folkbildning bör ha stort inflytande och ansvar också på nationell nivå. Det garanterar att villkor och förutsättningar för stödet till folkbildningsarbetet utformas med stor hänsyn till lokala förutsättningar och behov. Det är angeläget att Folkbildningsrådet har styrkan och integriteten att fatta beslut till nytta för folkbildningen som helhet och dess utveckling, trots att det kan innebära kontroversiella beslut för vissa delar av folkbildningen på kort sikt. folkbildningens framsyn 41

43 Jag är oerhört tacksam när diskussionens vågor går höga. Det är ett tecken på att man är intresserad. ur Cirkelledarskapet Forskning och utvärdering Utvärdering av folkbildningen I 1991 års folkbildningsproposition lades fast att övergången från regelstyrning till målstyrning av folkbildningen förutsatte uppföljning och utvärdering på tre nivåer; av studieförbunden och folkhögskolorna själva, av Folkbildningsrådet samt av staten. Studieförbund och folkhögskolor följer upp och utvärderar den egna verksamheten i relation till sina egna mål. Folkbildningsrådet följer upp och utvärderar effekterna av statsbidragsfördelningen i relation till statens syften med statsbidraget. Staten ska vart femte år göra en bred genomlysning av folkbildningens verksamhet och karaktär. Folkbildningens resultat kan inte mätas med de effektivitetsmått som förekommer i statliga myndigheter. Folkbildningsrådet har därför i samverkan med olika utvärderare utvecklat andra modeller för redovisning av utvärderingsresultat som kan tillgodose riksdagens och regeringens behov av information om verksamheten i studieförbund och folkhögskolor. Om staten är i behov av ytterligare utvärdering av folkbildningen kan Folkbildningsrådet utvärderingsuppdrag vidgas och fler utvärderingar kan genomföras i samverkan med enskilda utvärderare och högskoleinstitutioner. Folkbildning som forskningsfält Folkbildningens breda verksamhetsfält och folkbildningsbegreppets skiftande innebörder förutsätter forskning som från olika perspektiv kritiskt analyserar, synliggör och fördjupar kunskapen om folkbildning. Det gäller både folkbildning som samhällsfenomen och dess individuella och kollektiva betydelser historiskt, i samtiden och inför framtiden. Forskning om folkbildning bedrivs inom en rad olika discipliner. Detta tydliggör forskningsområdets tvärvetenskapliga karaktär. Om man tar fasta på dynamiken i folkbildningen, det vill säga betraktar folkbildning som något pågående, ännu ej avslutat, blir dess innehåll och process centrala drag. Forskningen kan ha många olika infallsvinklar men problemformuleringen tar utgångspunkt i folkbildningsskeendet. I Folkbildningsforskning en kunskapsöversikt (Sundgren, 1998) efterlystes en bredare samhällsanalys där folkbildningen sätts i relation till samhällsutvecklingen men som också ger en mer detaljerad bild av vad som faktiskt händer i verksamheten. Tvärvetenskapliga och samhällsrelevanta problemställningar hamnar i fokus om man tar utgångspunkt i dels synen på folkbildning som ett dynamiskt skeende, dels om folkbildning sätts i relation till andra samhällsområden. Det är viktigt att forskare fritt kan välja frågeställningar. Här kommer emellertid tre angelägna forskningsområden att lyftas fram. De har diskuterats i samverkan mellan forskare och folkbildare inom ramen för framsynsarbetet: Folkbildning och lokalsamhälle/lokal utveckling. Folkbildning och arbetsliv. Folkbildning och folkhälsa. Forskning inom dessa områden kräver å ena sidan kunskap om folkbildning som begrepp och verksamhet, å andra sidan om lokalsamhälle, arbetsliv respektive folkhälsa som fenomen och praktik. Kunskapsutvecklingen sker i dag i stor utsträckning i skilda världar. Det finns få exempel på att till exempel folkhälsoforskare upptäckt folkbildning som empirisk arena för sina problemställningar. Ny gränsöverskridande forskning bör komma till stånd utifrån ambitionen att problematisera möjliga samband. Samverkan mellan forskare från olika kunskapsfält blir således av central betydelse. En breddad forskning där folkbildning och andra samhällsområden ställs i relation till varandra förväntas generera nya empiriska och teoretiska kunskaper om samband och grundläggande problem inom respektive fält. 42 folkbildningens framsyn

44 Det som blivit tydligare för alla är att det är meningen att jag som boende i det här samhället ska ta ansvar och ta makt i det som berör mig och samhället. ur Röster om folkbildning och demokrati Genom forskning kan resultatet av utvecklingsinsatser och utvärderingar sättas in i ett större sammanhang och effekterna av genomförd folkbildningsverksamhet kan få en mer allsidig belysning. MIMER, Rådet för folkbildningsforskning, är i dag och bör även i ett längre perspektiv vara en arena där folkbildningsforskare samlas för att utbyta erfarenheter. MIMER:s databas är en tillgång för dem som söker kunskap om folkbildningsforskning och folkbildningsforskare. folkbildningens framsyn 43

45 Källor till rapportens citat överst på varje sida: Cirkelledarskapet, Eva Andersson, FBR, 2001 Cirkelns kraft, Folkbildningsförbundet, 2002 Folkhögskolan som kulturell mötesplats, Lisbeth Eriksson, FBR, 1998 Folkbildning i ett mångfaldigt samhälle, Lisbeth Eriksson, FBR, 1999 Folkbildning och demokrati, FBR, 2003 Folkbildning som lokal utvecklingskraft, Folkbildningsförbundet, 2003 Funktionshindrade och folkhögskolan, Ola Holmström, 2000 Hälsa i cirkel, Folkbildningsförbundet, 2003 Ingen växer utan möten, Magnus Nordkvist, Bilda, 2003 IT-stött lärande i folkbildningen, Per Andersson, FBR, 2002 IT-mönster i folkbildningen, Inger Landström, FBR, 2003 Mitt i wwwerkligheten, Folkbildningsförbundet, 2001 Möte på nätet, FBR, 2001 Om folkhögskolan, FBR, 1996 Om rock i cirklar, Folkbildningsförbundet, 2002 Röster mitt i verkligheten, Folkbildningsförbundet, 2003 Röster om folkbildning och demokrati, FBR, 2002 Utan musiken dör man, Magnus Nordkvist, Bilda, folkbildningens framsyn

46 Folkbildningsrådet Box Stockholm Tel: Fax: E-post: Hemsida: