Koncentrationer av ftalater och kortkedjiga klorparaffiner i leksaker/barnavårdsartiklar

Transkript

1 INSTITUTIONEN FÖR BIOLOGI OCH MILJÖVETENSKAP Koncentrationer av ftalater och kortkedjiga klorparaffiner i leksaker/barnavårdsartiklar Kan återanvändning påverka utvecklingen av miljökvalitetsmålet giftfri miljö? Julia Bredstenslien Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig masterexamen med huvudområdet miljövetenskap 2018, 120 hp Avancerad nivå

2 Förord Jag vill börja denna rapport med att tacka de som har hjälpt mig under min studie. Framförallt vill jag tacka Bethanie Carney Almroth, Göteborgs universitet och Nina Zackrisson, Miljöförvaltningen Göteborgs stad som varit mina handledare. De har varit till stor hjälp, väglett mig och tagit sig tid att besvara alla frågor. Jag vill även tacka Lennart Bornmalm som varit kursansvarig och behjälplig med att svara på frågor. Jag studerar miljö-och hälsoskydd, masternivå på Göteborgs universitet. Kemikaliers påverkan på biologiska system tycker jag är ett mycket intressant ämnesområde, speciellt hur människors hälsa kan påverkas negativt. Idén att skriva om återanvändning av leksaker/barnavårdsartiklar och hur de kan påverka utvecklingen av giftfri miljö utvecklades successivt. När jag började fundera kring ämnet för masteruppsatsen, som är på 30 högskolepoäng, växte idén fram att skriva om barn och leksaksdirektivet, vilket verkade vara ett både intressant och viktigt område. Jag kontaktade Nina på Miljöförvaltningen i Göteborg och ett samarbete inleddes. Under ett personligt möte diskuterades olika idéer utifrån mina egna tankar om projektet. Då jag under min masterutbildning har arbetat på Kretslopp och vatten utvecklades idén att skriva om leksakdirektivet till att koppla detta till avfall och återanvändning. Att jag valde att analysera leksakers/barnavårdsartiklars innehåll av ftalater och kortkedjiga klorparaffiner berodde främst på att projektet behövde avgränsas. /Julia Bredstenslien

3 Abstract The production of chemicals has significantly increased. Chemical substances can have different properties harmful to our health. They can be cancerogenic, mutagenic, toxic to reproduction or endocrine disruptive. Therefore, it is important to limit the distribution of hazardous chemicals in the environment. Children are in many ways more sensitive to exposure from chemicals compared to adults. Children resides on the floor when they explore the surroundings. They suck, lick and bite on different things. Children also eats, drinks and breath more compared to their body size. Children are extra sensitive to chemicals during specific periods of development. Exposure to hazardous chemicals during these periods can disrupt processes in development and lead to serious injuries. It is therefore most important to decrease children s exposure to hazardous chemicals. For the toys produced today the security are high also regarding to the chemical content. The toys content of chemicals is controlled by several different directives and legislations like, the directive security of toys, the chemical regulation of the European Union REACH and the POP regulation, but it has not always been like that. Old toys can contain many of the hazardous chemicals restricted today. Reuse of old toys can therefore be a risk because of the chemical content. Non-Toxic Environmental is one of sixteen national environmental quality objectives in Sweden. The environmental quality objectives also have milestone targets which are intended to identify specific steps towards achieving one or more of the environmental quality objectives. For Non-Toxic Environmental two of the milestone targets are; 1) reducing children s exposure to dangerous chemicals 2) non-toxic and resource-efficient ecocycles. The Waste Framework directive implemented in the Swedish law through the Swedish Environmental Code and the Swedish Waste Ordinance requires at the same time waste prevention actions through the waste hierarchy. This creates a conflict because reuse can result in recirculation of hazardous chemicals in the society. Chemical substances common in toys and childcare articles include phthalates together with shortchain chlorinated paraffins. They are used as plasticizer but are known to have health negative effects including reproduction toxicity, endocrine disruption and cancerogenic effects. In this study concentrations of phthalates and short-chain chlorinated paraffins have been investigated in new and old toys/childcare articles. The purpose has been to investigate if there are any different between new and old toys/childcare articles with regards to content of hazardous phthalates and shortchain chlorinated paraffins. The goal was to see if reuse of old toys and childcare articles can counteract the development of a Non-Toxic Environmental. Analyses showed that 65.4% of the old toys and childcare articles contained concentrations of target substances above the legally defined limit. This is significantly higher than in the new toys and childcare articles where 5.2% contained concentrations of the chemical substances that were above set limit. 9 of 12 of the chemical substances investigated in this study occurred in the old toys and childcare articles above the legally defined limit. di-2-ethylhexyl phthalate (DEHP) was present above the limit in 41% and diisononyl phthalate (DINP) in 36.62% of the old toys/childcare articles and were the two substances which dominated our results. DEHP dominated above the limit in the categories childcare articles (84%), balls (56%) and dolls (43%). DINP dominated above the limit in the categories childcare articles (44%), toy figures (44%) and balls (33%).

4 Sammanfattning Framställningen av kemikalier har ökat betydligt. Kemiska ämnen kan ha egenskaper som är mycket skadliga för vår hälsa. De kan vara cancerframkallande, förstöra arvsanlagen, skada reproduktionsförmågan eller vara hormonstörande. Det är därför viktigt att begränsa spridningen av farliga kemikalier i vår omgivning. Barn är på många sätt känsligare för exponering från kemikalier jämfört med vuxna. När barn utforskar sin omgivning vistas de nära golvet. De suger, slickar och biter på saker. Barn äter, andas och dricker också mera i förhållande till deras kroppsstorlek. Barn är extra känsliga för kemikalier under vissa utvecklingsperioder. Exponering av farliga kemikalier under de här perioderna kan störa viktiga utvecklingsprocesser vilket kan leda till allvarliga skador längre fram i livet. Det är därför viktigt att minska barns exponering för farliga kemikalier. För leksaker som produceras idag är säkerhetskraven höga även avseende vilka kemiska ämnen som de får lova att innehålla. Det kemiska innehållet i leksaker regleras idag genom olika direktiv och lagstiftningar så som leksaksdirektivet, Europeiska Unionens kemikalielagstiftning REACH samt POPs-förordningen, så har det dock inte alltid varit. Gamla leksaker kan innehålla många av de farliga kemikalier som idag är reglerade och därför kan återanvändning medföra en risk. Giftfri miljö är ett av Sveriges sexton nationella miljökvalitetsmål. Till miljökvalitetsmålen finns uppsatta etappmål som ska visa vilka insatser Sverige ska göra för att uppnå miljökvalitetsmålet. Två av etappmålen till giftfri miljö är att minska barns exponering för farliga kemikalier samt giftfria och resurseffektiva kretslopp. Avfallsdirektivet som implementerats i svensk lag genom miljöbalken och avfallsförordningen ställer samtidigt krav på förebyggande av avfall genom avfallshierarkin, vilket leder till en konflikt då en återanvändning kan medföra att farliga kemiska ämnen kan återcirkulera i vårt samhälle. Farliga kemikalier som är vanligt förekommande i leksaker och barnavårdsartiklar är ftalater samt kortkedjiga klorparaffiner. De används som mjukgörare i plaster och har hälsoskadliga egenskaper som reproduktionshämmande, hormonstörande effekter och cancerframkallande. I denna undersökning har koncentrationer av ftalater och kortkedjiga klorparaffiner i gamla respektive nya leksaker/barnavårdsartiklar analyserats. Syftet med undersökningen har varit att undersöka koncentrationer av farliga ftalater samt kortkedjiga klorparaffiner i gamla och nya leksaker/barnavårdsartiklar som idag är begränsade genom olika lagstiftningar. Målet med undersökningen var att se om en återanvändning kan motverka utvecklingen av målet giftfri miljö. Analyserna visade att 65,4% av de gamla leksakerna/barnavårdsartiklarna innehöll koncentrationer av de studerade ämnena över gränsvärdet. Det är signifikant högre jämfört med de nya leksakerna/barnavårdsartiklarna där 5,2% innehöll koncentrationer av de studerade ämnena över gränsvärdet. 9 av de 12 studerade ämnena förekom i de gamla varorna i koncentrationer över gränsvärdet. di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) förekom i koncentrationer över gränsvärdet i 41% samt diisononylftalat (DINP) i 36,62 procent av de gamla leksakerna/barnavårdsartiklarna och var de två ämnena som dominerade i vårt resultat. DEHP dominerade över gränsvärdet i kategorierna barnavårdsartiklar (84 %), bollar (56%) och dockor (43%). DINP dominerade över uppsatt gränsvärde i kategorierna barnavårdsartiklar (44%), leksaksfigurer (44%) och bollar (33%).

5 Innehållsförteckning Förord Abstract Sammanfattning 1. Introduktion Bakgrund Farliga kemikalier Barn och kemikalier Giftfri Miljö Lagstiftning Syfte Frågeställning Avgränsningar 9 2. Metod Insamling av data Urval av varor Statistiska analyser och grafer Resultat Gamla och nya leksaker/barnavårdsartiklar Gamla och nya varor inte definierade som leksaker men kan användas som leksaker av barn Fördelning av de studerade ämnena i nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar Fördelningen av de studerade ämnena i olika kategorier Diskussion Slutsats Rekommendationer Referenser 32 Bilaga 1 Rådatamaterial 35 Bilaga 2 One-way anova bonferroni 39 Bilaga 3 Blandat material 49 Bilaga 4 Blandat material 50 Bilaga 5 Data independent-samples t-test och detekteringsgränsvärden 53

6 1.Introduktion 1.1 Bakgrund Farliga kemiska ämnen, använda i kemiska produkter och varor, kan läcka ut till miljön. Till följd av detta kan de påverka människor, djur och växter negativt. Det är därför viktigt att förhindra deras spridning. För att uppnå detta har Sverige tagit fram ett miljökvalitetsmål, giftfri miljö samt tillhörande etappmål (Naturvårdsverket, 2017a). Avfallsdirektivet har ett stort inflytande på om miljökvalitetsmålet ska hinna uppnås eller inte före år 2020 (Naturvårdsverket, 2015). Europeiska unionens länder ska genom nationella program arbeta avfallsförebyggande genom framförallt återanvändning (Naturvårdsverket, 2016). Barn är mera känsliga för kemikalier då deras kroppar inte är fullt utvecklade. De har även ett annat rörelsemönster och socialt uppförande, vilket ökar risken för att de exponeras (Kemikalieinspektionen, 2007). Barn lär sig genom att använda leksaker i olika lekar. Nu för tiden finns särskilda säkerhetskrav för leksaker, vilket inte har funnits tidigare (Kemikalieinspektionen, u.å). Återanvändning av gamla leksaker kan därför medföra att farliga kemikalier fortsätter att cirkulera i samhället (Kemikalieinspektionen, 2016a) Farliga kemikalier Framställningen av kemikalier har ökat betydligt och för att människor och miljö inte ska ta skada har en kemikalielagstiftning upprättats. Trots detta förekommer ändå produkter i omlopp innehållande farliga ämnen som kan läcka ut. (Kemikalieinspektionen, u.å) Olika kemikalier kan innebära stora risker då de är cancerframkallande, fortplantnings- och hormonstörande, bioackumulerande eller persistenta. Kemikalier som har hormonstörande egenskaper kan integrera med kroppens egna hormonsystem 1. (Landrigan et al., 2004) Ftalater är kemikalier som är vanligt förekommande och de omvandlas fort efter exponering till ftalatmetaboliter. I en undersökning studerades ftalatmetaboliter i urinen hos barn mellan sex och tolv år. Två prover på 2 ml togs av den första morgonurinen från varje barn. Urinutspädningen kontrollerades genom att fastställa halten av kreatinin i urinen med biokemiska analyser. Koncentrationen av kreatinin dividerades därefter med koncentrationen ftalatmetabolit. I studien framkom att barn som regelbundet lekte med leksaker hade större utsatthet av MBP som är metaboliten till ftalaten benzylbutylftalat (BBP). BBP används som mjukgörare i plastmaterial (Wu et al., 2016). Ftalater Ftalater används som mjukgörare i plastmaterial. De används i olika varugrupper, bland annat i leksaker och barnavårdsartiklar. Det kan förekomma i varor som: skötbord, aktivitetsmattor, bitleksaker, nappar, dockor, plastbollar, plastdjur och barnbassänger (Kemikalieinspektionen, 2014). 1 Hormonsystemet består av olika organ och vävnader som integrerar med varandra genom molekyler som kallas hormoner. De ansvarar i vuxen ålder för många olika organfunktioner men även för celldelning- och organbildning under tidig utveckling. Hormonerna produceras av olika körtlar och transporteras via blodet till sina målceller och vävnader där de ger effekt, oftast via signalvägar som kallas hormonreceptorer. (World Health Organisation, 2013) 1

7 Ftalsyraanhydrid tillsammans med alkohol eller en alkoholblandning används för att framställa ftalatsyraestrar (ftalater). Ftalsyraanhydrid har tre isomerer, orto, meta och para. Från dessa isomerer går det att framställa tre olika varianter av ftalsyraestrar: (Kemikalieinspektionen, 2014) Tabell 1.Visar vilka ftalsyraestrar som framställs från de tre isomererna av ftalsyraanhydrid. Ftalsyraanhydrid Orto-ftalsyraanhydrid Meta-ftalsyraanhydrid Para-ftalsyraanhydrid Ftalsyraestrar Orto-ftalater Iso-ftalater Tere-ftalater Orto-ftalat, som framställs genom orto-ftalsyraanhydrid, kallas oftast bara för ftalat (Kemikalieinspektionen, 2014). Fortsättningsvis i detta projekt när ftalat används kommer det därför avse orto-ftalater (det är orto-ftalater som utreds i denna undersökning). Utifrån mängden kol i estergruppens huvudkolkedja klassificeras ftalaterna och fördelas i olika grupper. Klassificeringen bygger på deras kemiska, toxiska och fysikaliska kvalitéer:(kemikalieinspektionen, 2014) - högmolekylära ftalater - lågmolekylära ftalater - övriga ftalater Högmolekylära ftalater har mellan 7 13 kol i estergruppernas huvudkolkedjor. Högmolekylära ftalater är till exempel: (Kemikalieinspektionen, 2014) - diisononylftalat (DINP) - diisodecylftalat (DIDP) - bis(2-propylheptyl) ftalat (DPHP). Lågmolekylära ftalater har 3 6 kolatomer i estergruppernas huvudkolkedjor. Lågmolekylära ftalter är till exempel: (Kemikalieinspektionen, 2014) - di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) - dibutylftalat (DBP) - diisobutylftalat (DIBP) - benzylbutylftalat (BBP). Antalet kol i estergruppernas huvudkolkedjor avgör ftalaternas toxiska egenskaper. De är lågmolekylära ftalater som anses utgöra de största riskerna och de är för dessa som reproduktionstoxiska egenskaper framkommit. (Kemikalieinspektionen, 2014) För flertalet lågmolekylära ftalater har reproduktionshämmande egenskaper upptäckts, men även påverkan på lever. DEHP, DBP, DIBP och BBP har bedömts som reproduktionstoxiska. De begränsas därför i leksaker och barnavårdsartiklar i Europeiska Unionens kemikalielagstiftning. Tre av dem anses även vara och är klassificerade som hormonstörande ämnen (DEHP, DBP, BBP). Dessa egenskaper har konstaterats både genom djurstudier samt epidemiologiska studier på människor. Ämnena anses främst påverka reproduktionsförmågan hos män genom så kallat testikulärt dysfunktionssyndrom (TDS). Det innebär att de kan påverka koncentrationen av könshormonet testosteron, bidra till skador på manliga könsorganet eller försämrad kvalitet på spermierna. Ämnenas hormonstörande egenskaper tros även kunna påverka de kvinnliga könsorganets mognad samt östrogenkänslig vävnad. (Kemikalieinspektionen, 2014) De toxikologiska egenskaperna anses vara lägre för de högmolekylära ftalaterna. Den högmolekylära ftalaten DINP tros kunna medföra reproduktionshämmande effekter på samma sätt som de lågmolekylära ftalaterna genom att sänka produktionen av könshormonet testosteron. Eftersom effekterna endast har kunnat konstateras vid högre koncentrationer klassificeras inte DINP som reproduktionstoxisk inom Europeiska Unionen. Genom att påverka andra kroppsfunktioner antas även DIDP kunna påverka reproduktionsförmågan. Istället för att använda DEHP som mjukgörare har fler gått över till att nyttja DPHP. Europeiska Unionen beslutade därför om att utreda denna ftalat ordentligt avseende reproduktionstoxiska och hormonstörande egenskaper. (Kemikalieinspektionen, 2014) 2

8 Klorparaffiner Klorparaffiner framställs genom att n-alken kloreras. De delas in i tre olika grupper beroende på hur många kol som förekommer i kolkedjan: (Xia et al., 2017) - kortkedjiga klorparaffiner (SCCP) med mellan kol - mellankedjiga klorparaffiner (MCCP) med mellan kol - långkedjiga klorparaffiner (LCCP) med mellan kol. Beroende på hur lång kolkedjan är skiftar kloreringen med mellan 30 procent upp till 70 procent. De används bland annat som flamskyddsmedel, smörjmedel och mjukgörare i PVC. (Xia et al., 2017) Klorparaffiner kan på grund av deras flyktiga egenskaper, färdas långa sträckor i atmosfären. Deras egenskaper medför även till att de är svårnedbrytbara i miljön (Xia et al., 2017) Kortkedjiga klorparaffiner har visat sig kunna orsaka större problem och skada i miljön jämfört med de andra två grupperna mellan-och långkedjiga klorparaffiner. Kortkedjiga klorparaffiner har visat sig vara giftigare för vattenlevande djur och däggdjur (Liu et al., 2016). De har egenskaper som gör att de kan bioackumulera och biomagnifiera i djur, människor och växter (Xia et al., 2017). De har visat sig kunna orsaka cancer hos människor (Liu et al., 2016) och det har påvisats i studier att de kan ha hormonstörande effekter genom att påverka syntesen av steroidhormoner och integrering med receptorer. Det är dock svårt att säga exakt vilka processer som har orsakat den hormonella påverkan eftersom olika kemiska strukturer förekom hos de kortkedjiga klorparaffinerna (Zhang et al., 2016) Barn och kemikalier Det finns flera skillnader mellan barn och vuxna, vilket orsakar en ökad känslighet för kemikalier. Barn har en högre exponering för kemikalier då de äter, dricker och andas mer i förhållande till deras kroppsstorlek. Barn leker ofta i närheten av golvet och de minsta barnen utforskar sin omgivning genom att suga, tugga och smaka på saker (hand- till munbeteende). Barns upptag, omvandling och utsöndring av kemikalier skiljer sig också från vuxnas då de är under utveckling, vilket påverkar deras förmågan att ta hand om giftiga kemikalier (Landrigan & Goldman, 2011). I en genomförd studie undersöktes hand- till munbeteendet och hur ofta barn mellan en månad och fem år stoppade föremål i munnen. Föremålen som stoppades in i munnen delades in i fyra olika grupper; nappar, fingrar (medräknat olika kroppsdelar på barnet eller annan person), leksaker samt övriga föremål. Föremålen grupperades även utifrån hur de stoppades i munnen, genom att slicka, bita eller tugga. De visade sig att benägenheten att stoppa leksaker i munnen var som högst vid sex till nio månaders ålder för att sedan minska. Hälften av alla de leksaker och övriga föremål som stoppades i munnen var tillverkade i plastmaterial. En bedömning gjordes om dessa var avsedda att stoppas i munnen (så som bitring, flaska eller kopp). Undersökningen visade att i åldersgruppen en till tre månader var samtliga leksaker och övriga föremål avsedda att stoppas i munnen. I resterande ålderskategorier var det högst 31 procent av föremålen som var avsedda att stoppas i munnen (Norris & Smith, 2002). Under fostertiden, de första åren och ända fram till puberteten sker snabba och komplicerade steg i utvecklingen (Landrigan & Goldman, 2011). Funktioner i kroppen som fortsätter att utvecklas under de första åren är bland annat; nerv-, reproduktion-, hormon- samt immunsystem. Njurarna är färdig utvecklade vid ett års ålder och antalet alveoler i lungorna ökar ända upp till två års ålder (Kemikalieinspektionen, 2007) Sårbarhetsfönstret visar under vilka stadier i utvecklingen som barn är mest känsliga för exponeringar från kemikalier och är ett vanligt begrepp som används inom forskning i utvecklingstoxikologi. Under dessa särskilda utvecklingsperioderna skulle en exponering kunna leda till betydande skador för ett barn redan vid mycket låga koncentrationer, skador som inte skulle uppstått hos en vuxen människa. (Landrigan & Goldman, 2011) 3

9 Figur 1. Känslighetsfönstret, visar känsliga perioder under utvecklingen då barn är extra känsliga för exponeringar från kemikalier (World Health Organisation, 2013) Att utsättas för farliga kemikalier under olika steg i utvecklingen kan leda till olika sjukdomar och symtom så som cancer eller nedsatta neurologiska funktioner (Landrigan & Goldman, 2011). Ett outvecklat nervsystem är mycket mer sårbart i jämförelse med ett fullt utvecklat. Alla steg i utvecklingen måste ske under rätt tid och i rätt ordning. Bestående skador kan uppstå på nervsystemet som senare blir svåra att laga om något steg i hjärnans utveckling skulle hämmas eller påverkas. Blod-hjärnbarriären till exempel är inte fullt utvecklad förrän vid sex månaders ålder och är därmed mottaglig för olika skadliga kemikalier som normalt inte hade kunnat nå den vuxna hjärnan. Farliga kemikalier skulle därför kunna tränga igenom och orsaka skada på barnets hjärna (Grandjean & Landrigan, 2006). Om ett spädbarns hjärnceller skadas genom exponering från olika pesticider eller bly kan detta medföra en försämrad neurologisk utveckling som kan öka risken för att utveckla sjukdomen Parkinson längre fram i livet (Landrigan & Goldman, 2011). Det har även konstaterats att barns exponering av OP (organophosphat) pesticider kan leda till lägre mentalutvecklingsindex (MID), antalet poäng på Bayleyskalan för spädbarnsutveckling (BSID) samt sänkt IQ-nivå (Muños-Quezada et al. 2013). Hormonstörande ämnen kan medföra olika konsekvenser som begränsad fertilitet, missbildning av könsorgan, hämmad funktion i sköldkörteln, cancer, diabetes, samt försämrade neurologiska funktioner. Effekterna har konstaterats genom in vitrostudier på celler samt i djurförsök. Konsekvenserna blir störst om barn utsätts under embryo- och fosterstadiet, de första levnadsåren samt innan puberteten (Landrigan et al., 2004). Exponering av hormonstörande ämnen under specifika utvecklingsstadier kan medföra att förändringar sker i de normala hormonnivåerna som initierar vissa steg i utvecklingen och därmed påverka utvecklingen av olika organ och vävnader. Skador kan då uppstå som sedan blir bestående genom hela livet. Dessa effekter behöver inte visa sig direkt utan kan uppkomma först längre fram i livet från några månader efter födsel till flera år. Effekterna av ett hormonstörande ämne kan också påverka genom generationer, då via epigenetiska effekter 2. Det betyder att skador som uppkommer kan bero på exponering av våra mor-och farföräldrar (World Health Organisation, 2013). 2 Epigenitik är likt en signatur i gensekvensen som kan reglera cellernas uttryck av gener. Det är som en femte kod utöver de vanliga genkoderna A-T-G-C och jämfört med genförändringar kan den påverka om en gen ska uttryckas eller inte utan att påverka den normala DNA-sekvensen. Den epigenetiska koden kan bestämma varaktigheten i och när gener ska uttryckas. Den epigenetiska koden kan även överföras till nästkommande generation. (eds. Su & Chiang, 2015) 4

10 Många sjukdomar orsakade av exponeringar från farliga kemikalier behöver inte ge symtom direkt utan kan ta lång tid på sig att utvecklas, så kallad early exposure, late effect. Till skillnad från vuxna har barn fler år kvar att leva och längre tid på sig att utveckla kroniska sjukdomar som följd av tidiga exponeringar. (Landrigan et al., 2004) Figur 2. Sjukdomar som kan uppkomma som följd av exponering av hormonstörande ämnen under tidig utveckling. (World Health Organisation, 2013) Giftfri miljö Sverige har ett nationellt miljökvalitetssystem innehållande sexton miljökvalitetsmål samt tillhörande etappmål. I Miljökvalitetsmålen förklaras vilken standard som miljön ska ha uppnått innan år (Naturvårdsverket, 2017b) Riksdagens definition av miljökvalitetsmålet giftfri miljö är följande: "Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna. (Naturvårdsverket, 2017a) Etappmålen har som uppgift att vägleda inom vilka områden förbättringar bör genomföras för att lyckas med ett miljökvalitetsmål (Naturvårdsverket, 2014). För giftfri miljö finns åtta etappmål. Två av dessa är: (Kemikalieinspektionen, 2013) - Minska barns exponering för farliga kemikalier - Giftfria och resurseffektiva kretslopp. Som situationen ser ut idag kommer inte Sverige innan år 2020 att lyckas nå en giftfri miljö. För höga koncentrationer av skadliga antropogena ämnen är fortfarande i omlopp och kan orsaka ohälsa för människor och negativ påverkan på biologisk mångfald. (Naturvårdsverket, 2015) Utfasningstakten för särskilt farliga ämnen måste öka för att Sverige ska lyckas nå målet. Den Europeiska Unionen har upprättat olika styrmedel och internationella avtal finns som till exempel Stockholmskonventionen, vilket har stor betydelse för utvecklingen. Dessa styrmedlen behöver dock förbättras så fler åtgärder kan utföras och för att inte hämma utvecklingen av giftfri miljö. (Naturvårdsverket, 2015) 5

11 1.1.4 Lagstiftning För leksaker finns gemensamma regler inom Europeiska unionen. Kemikaliekraven i dessa regler måste ha följts innan leksakerna får komma ut till försäljning. (Kemikalieinspektionen, 2016c). Ett sammandrag av regler avseende kemikalier i leksaker och för barnavårdsartiklar följer nedan: Kemikalielagstiftningen REACH (Registration, Evaluation, Authorithation and Restriction of Chemicals) Kemikalielagstiftningen REACH är en förordning, direkt tillämplig inom den Europeiska Unionens medlemsländer, som ska motverka att människor och miljön tar skada till följd av kemikalieanvändning. REACH omfattar nästan samtliga kemiska ämnen, både använda inom den industriella sektorn liksom kemikalier som brukas kontinuerligt i hemmet eller inom verksamheter, till exempel rengöringsprodukter och målarfärger. (European Chemicals Agency, 2017b) För leksaker, barnavårdsartiklar eller andra varor förekommer förbud eller begränsningar i REACH bilaga XVII. (Kemikalieinspektionen, 2016c) Sex stycken ftalater är reglerade genom begränsningar i leksaker och barnavårdsartiklar i REACH bilaga XVII. Tre av dessa är endast reglerade i leksaker och barnavårdsartiklar som kan stoppas i munnen (Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1907/2006). En eller delar av en leksak/barnavårdsartikel ska anses kunna stoppas i munnen om den kan föras till samt hållas kvar i munnen och därmed kan tuggas respektive sugas på av ett barn. Går den endast att slicka på ska den inte definieras som en leksak eller barnavårdsartikel som kan stoppas i munnen. (European Chemicals Agency, u.å). Följande ftalater är begränsade i REACH bilaga XVII (de tre sista nämnda i leksaker/barnavårdsartiklar som kan stoppas i munnen 3 ): (Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1907/2006). - Di(2-etylhexyl) ftalat (DEHP) - Dibutylftalat (DBP) - Butylbensylftalat (BBP) - Diisononylftalat (DINP) - Diisodecylftalat (DIDP) - Di-n-oktylftalat (DNOP) Dessa ämnen får inte förekomma i mer än 0,1 viktprocent (1000 mg/kg) i det mjukgjorda materialet. Begränsningen fördes in i REACH 2007 (se grundförordning) (Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1907/2006). Ftalaterna har dock varit reglerad sedan 1999 och trädde i kraft i Sverige 1 augusti 1999 (Kemikalieinspektionen, 2000). Enligt Bert-Ove Lund, myndighetsexpert på Kemikalieinspektionen, används 0,1 viktprocent (1000 mg/kg) ofta som generell gräns för att dels stoppa avsiktlig tillsats av ämnen i produkter (då det oftast krävs mer än 0,1 viktprocent för att uppnå den egenskap som kan erhållas vid avsiktlig tillsats av ämnen). Denna låga gräns tillåter dock att ämnet finns med som förorening i viss mån. Gränsen är även uppsatt för att tillsynen ska ha något att jämföra med. En nollgräns fungerar inte i praktiken då den till exempel blir beroende av analysmetoders känslighet men mera (Lundh, 2017). Definitionen av barnavårdsartikel enligt REACH är, alla produkter som är avsedda att underlätta barns sömn, barns avslappning, barns hygien, matning av barn eller barns sugning. (Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1907/2006) 3 Förbud mot att använda DINP, DIDP samt DNOP i leksaker/barnavårdsartiklar som kan stoppas i munnen kan ses som en försiktighetsåtgärd då ämnena inte är klassificerade som SVHC-ämnen. Studier har endast kunnat visa på viss reproduktions- och hormonstörande effekt vid högre koncentrationer. Därmed kan de medföra en lägre påverkan och inga större risker har ännu kunnat konstaterats för barn. (Lundh, 2017) 6

12 Leksaksdirektivet Leksakdirektivet trädde i kraft 2011 och är ett viktigt styrmedel som har upprättats inom Europeiska Unionen för leksakers säkerhet. Direktivet reglerar bland annat innehåll av kemiska ämnen i leksakerna som inte får orsaka negativa effekter på människors hälsa. Kemikaliekraven, som inte initierades förrän 20 juli 2013, har implementerats i de svenska lagarna, SFS2011:597 om leksakers säkerhet, förordningen SFS2011:703 om leksakers säkerhet samt Kemikalieinspektionens föreskrifter KIFS 2008:2, kapitel 8 och bilaga 5. Det förekommer flera viktiga regleringar av kemiska ämnen i direktivet, bland annat att ämnen inte får förekomma i leksaker bedömda som CMR-ämnen (cancerframkallande, mutagena och reproduktionshämmande) (Kemikalieinspektionen, 2015a). Ämnena klassas utifrån förordningen CLP som beskrivs längre ner. Leksaker är enligt direktivets definition: produkter som utformats eller är avsedda som leksaker för barn under 14 år, oavsett om det är produktens enda syfte eller inte. (Europaparlamentet och rådets direktiv 2009/48/EG) Kandidatförteckningen Kandidatförteckningen har flera funktioner. Dels ställer den krav på att medverkande i distributionskedjan måste informera om ämnen klassade som särskilt farliga förekommer i varor över 0,1 viktprocent. Om ett ämne förs upp på kandidatlistan medför detta också att den bli aktuell för prövning om den ska listas i bilaga XVII i kemikalieförordningen REACH och därmed omfattas av tillstånd. (Kemikalieinspektionen, 2014). CLP- förordningen (Classification, Labelling and Packaging) om klassificering, märkning och förpackning, identifierar kemiska ämnen eller blandningars egenskaper och bedömer därefter om de kan klassas som farliga. Förordningen är direkt gällande i alla länder som är medlemmar i Europeiska Unionen. Ämnena eller blandningarna tilldelas om de uppfyller kriterierna en viss faroklass och farokategori. De olika faroklasserna upplyser om fysikaliska risker, om ämnena kan orsaka negativ påverkan på miljö- och hälsa samt övriga speciella risker. (European Chemical Agency, 2017a) De ämnen som förs upp på kandidatlistan måste uppnå följande kriterier: (Kemikalieinspektionen, 2015b) - cancerframkallande (kategori 1A och 1B) - skadar arvsmassan (kategori 1A och 1B) - stör fortplantningsförmågan (reproduktionstoxiska kategori 1A eller 1B) - PBT-ämne (Långlivade, Bioackumulerande och Toxiska) eller vpvb-ämne (mycket Långlivade och mycket Bioackumulerande) - Har andra särskilt farliga egenskaper som anses vara lika allvarliga som de ovan, till exempel hormonstörande egenskaper. Dessa särskilt farliga ämnen som även brukar benämnas SVHC-ämnen (Substances of Very High Concern) kan förorsaka betydande konsekvenser genom negativ påverkan på människors hälsa och miljön. (Kemikalieinspektionen, 2015b). Inom Europeiska Unionen arbetas det kontinuerligt med att hitta ämnen med egenskaper som medför att de kan klassas som särskilt farliga ämnen (Kemikalieinspektionen, 2016b). Nya ämnen tillkommer och kandidatförteckningen utvecklas successivt (Kemikalieinspektionen, 2014). Kravet på att informera om varorna innehåller ämnen som klassas som särskilt farliga över 0,1 viktprocent, gäller även leksaker. Därmed har även de som säljer leksaker innehållande ämnen på kandidatförteckningen över 0,1 viktprocent ett informationskrav (Kemikalieinspektionen 2016c). Det är viktigt att poängtera att ämnen uppsatta på kandidatlistan är begränsade i leksaker genom CMR-förbudet (Cancerframkallande, Mutagena, Reproduktionstoxiska ämnen i kategori 1A, 1B och 2 enligt CLP-förordningen) i leksaksdirektivet och får då inte förekomma i halter över 0,1 viktprocent. (Kemikalieinspektionen, 2014) De kortkedjiga klorparaffinerna är uppsatta på kandidatlistan (Kemikalieinspektionen, 2016c) samt tretton stycken ftalater (Kemikalieinspektionen, 2014). 7

13 POP:s-förordningen Förordningen om långlivade organiska föroreningar (Persistent Organic Pollution) Ämnena uppsatta i Stockholmskonventionen som är en internationell överenskommelse om långväga gränsöverskridande luftföroreningar har antagits inom Europeiska Unionen genom POP:s förordningen, förordningen om långlivade organiska föroreningar. Ämnena är förbjudna eller begränsade på grund av att de kan medföra betydande påverkan på människors hälsa och miljön. Liksom övriga förordningar inom Europeiska Unionen ska den tillämpas direkt i alla länder som är medlemmar. (Kemikalieinspektionen, 2016d) Kortkedjiga klorparaffiner (SCCP) regleras i bilaga I till förordningen. Det är inte tillåtet att släppa ut varor på marknaden som innehåller ämnet över 0,15 viktprocent (1500 mg/kg) (Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 850/2004). Regleringen av kortkedjiga klorparaffiner inom Europeiska Unionen initierades 2012 (Kommissionens förordning (EU) nr 519/2012). Den nuvarande begränsningen infördes dock och började gälla först Begränsningen 0,15 viktprocent råder då det är; den mängd SCCP som får förekomma som orenhet i en vara som produceras med mellankedjiga klorparaffiner (MCCP) (Kommissionens förordning (EU) nr 2015/2030). Den internationella regleringen genom Stockholmskonventionen utanför Euroepiska Unionen började gälla från i år 2017 (Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants (POPs), 2017). Avfallsdirektivet Europeiska Unionen beslutade om ett nytt avfallsdirektiv år Direktivet är implementerat i svensk lag genom Miljöbalken SFS 1998:808 kapitel femton samt Avfallsförordningen SFS 2011:927. I avfallsdirektivet har Europeiska Unionen inrättat en avfallshierarki. Avfallshierarkin ska medföra att uppkomsten av avfall förebyggs samt ange en ordning för hur avfall ska tas omhand för att minska belastningen på miljön. Avfallshierarkin anger att avfall så lång som möjligt ska: (Naturvårdsverket, 2016) 1. Förebyggas 2. Återanvändas 3. Materialåtervinnas 4. Annan återvinning, till exempel energiåtervinning 5. Bortskaffas Varje land som är medlem inom den Europeiska Unionen ska enligt avfallsdirektivet upprätta nationella program som medför att avfall förebyggs samt att materialåtervinning och återanvändning gynnas. (Naturvårdsverket, 2016) 1.2 Syfte Syftet med projektet är att undersöka koncentrationer av farliga ftalater samt kortkedjiga klorparaffiner som idag är begränsade genom olika lagstiftningar i gamla och nya leksaker/barnavårdsartiklar. Målet är att se huruvida en återanvändning av gamla leksaker respektive barnavårdsartiklar kan motverka utvecklingen av miljökvalitetsmålet giftfri miljö. 1.3 Frågeställning - Innehåller fler gamla leksaker/barnavårdsartiklar farliga ftalater och kortkedjiga klorparaffiner i koncentrationer över gränsvärdet jämfört med nya? - Kan återanvändning av gamla leksaker/barnavårdsartiklar medföra att barn utsätts för farliga ftalater samt kortkedjiga klorparaffiner i större utsträckning? Kan det därmed skapa en konflikt mellan lagstiftning för avfall och gällande lagstiftning för kemikalier i leksaker/barnavårdsartiklar? 8

14 1.4 Avgränsningar Detta projekt kommer avgränsas till att analysera farliga kemikalier i leksaker och barnavårdsartiklar tillverkade av plastmaterial. Analyser har genomförts utifrån redan utförda provtagningar inhämtade från olika offentliga myndigheter. Undersökningen kommer begränsas till analys av ftalater och kortkedjiga klorparaffiner. Avgränsningen gjordes utifrån kunskaper om vilka farliga kemikalier som är vanligt förekommande i leksaker och barnavårdsartiklar tillverkade av plast. Följande ftalater och klorparaffiner har analyserats. Ämnena har valts då de antingen är uppsatta på kandidatlistan som CMR-ämnen och omfattas därmed av förbud i leksaker enligt leksaksdirektivets, regleras genom POPs förordningen alternativt är listade i REACH bilaga XVII (ämnena reglerade genom leksaksdirektivet omfattar inte barnavårdsartiklar): - di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP): reglerad i REACH bilaga XVII. - benzylbutylftalat (BBP): reglerad i REACH bilaga XVII. - dibutylftalat (DBP): reglerad i REACH bilaga XVII. - dipentylftalat (DPP): uppsatt på kandidatförteckningen och omfattas därmed av förbud enligt leksakdirektivet. - dihexylftalat (DHP): uppsatt på kandidatförteckningen och omfattas därmed av förbud enligt leksakdirektivet. - diisobutylftalat (DIBP): uppsatt på kandidatförteckningen och omfattas därmed av förbud enligt leksakdirektivet. - diisononylftalat (DINP): reglerad i REACH bilaga XVII. - diisodecylftalat (DIDP): reglerad i REACH bilaga XVII. - di-n-oktylftalat (DNOP): reglerad i REACH bilaga XVII. - diisopentylftalat (DIPP): uppsatt på kandidatförteckningen och omfattas därmed av förbud enligt leksakdirektivet. - n-pentyl-isopentylftalat (NPIPP): uppsatt på kandidatförteckningen och omfattas därmed av förbud enligt leksakdirektivet. - kortkedjiga klorparaffiner (SCCP): reglerad genom POPs förordningen. 9

15 2. Metodik Undersökningen är genomförd genom att data från provtagningar på gamla och nya leksaker samt barnavårdsartiklar inhämtats från olika myndigheter i Sverige. Urvalet av varor har gjorts utifrån det tillhandahållna materialet. Analyseringen av materialet har genomförts med hjälp av ett dataprogram för statistisk, IBM SPSS statistics 25. Analyserna är genomförda utifrån styrmedel- och lagstiftningsnivå. I denna undersökning avses: - Nya leksaker och barnavårdsartiklar: nyinköpta leksaker/barnavårdsartiklar analyserade 2014, 2015 samt Gamla leksaker och barnavårdsartiklar: gamla leksaker/barnavårdsartiklar från secondhand butiker och förskolor. Dessa är inte definierade i tid. 2.1 Insamling av data Projektet är genomfört i samarbete med Miljöförvaltningen Göteborg. Data från myndighetens egna provtagningar erhölls efter personligt möte. Kemikalieinspektionen kontaktades därefter i syfte att samla in mer material varav mailadresser erhölls till flera personer på olika kommunala myndigheter i Sverige. Följande kommuner kontaktades: - Halmstad - Helsingborg - Härjedalen - Karlstad - Stockholm - Umeå - Uppsala - Västerås - Östersund Samtliga kommuner svarade tillbaka och data erhölls från de som genomfört provtagningar. Materialet sammanställdes därefter i ett gemensamt dokument för att det sedan kunna analyseras i dataprogrammet IBM SPSS statistics 25. I de tillhandahållna analyserna hade så kallade detekteringsvärden använts och det är dessa koncentrationerna som medtagits i analyserna som genomförts i denna undersökning (se bilaga 5). 2.2 Urval av varor Varorna som analyserats i denna undersökning har valts utifrån det tillhandahållna provtagningsmaterialet. De gamla varorna i materialet är tagna från: - förskolor: i myndigheternas urval var leksaker och barnavårdsartiklar särskilt intressanta som saknade CE-märkning, saknade information om tillverkningsår, påtagligt gamla eller slitna, var kladdiga eller luktade. Även andra varor som inte misstänktes innehålla de ämnen som skulle analyseras valdes ut. - secondhand butiker De nya varor har köpts in från: - Leverantörer för möbler till förskolor - Ramavtal för hobby- och leksaksmaterial - Affärer med försäljning av leksaker. Ur det tillhandahållna materialet har varor valts att analyseras som omfattats av definitionen av leksak enligt leksaksdirektivet respektive barnavårdsartikel enligt kemikalielagstiftningen REACH bilaga XVII. Valet av 10

16 analyserade varor gjordes även utifrån vilka som var tillverkade i plast och som analyserats för ftalater respektive kortkedjiga klorparaffiner. Urvalet resulterade i barnavårdsartiklar som vilomadrass, skötbordsmadrass och haklapp. I undersökningen har även gamla varor analyserats som inte varit avsedda som leksaker från början men sedan återanvänts i syfte som leksaker. Nya varor har även analyserats som varit riktade till barn men som inte definierats som leksaker i leksaksdirektivet och därmed inte omfattats av kemikaliekraven. Exempel på denna typ av varor är väskor (både gamla och nya), plånböcker och utklädningskläder. I denna studie har jag valt att slå ihop de här varorna till en grupp och analysera som en kategori för sig då de gamla varorna återanvänds som nya leksaker. I graferna redovisas denna kategori som gamla. Sammanlagt analyserades 162 leksaker respektive barnavårdsartiklar. Av dessa varor var 104 gamla och 58 nya. I analyserna är varorna fördelade i följande kategorier: - bollar (16 st., 7 nya och 9 gamla) - dockor (17 st., 3 nya och 14 gamla) - leksaksfigurer (50 st., 18 nya och 32 gamla) - övriga leksaker (29 st., 19 nya och 10 gamla) - barnavårdsartiklar (36 st., 11 nya och 25 gamla) - varor ej definierade/klassificerade som leksaker (14 st.) 2.3 Statistiska analyser och grafer Statistikprogrammet IBM SPSS statistics 25 användas för att genomföra de statistiska analyserna. I projektet har tre statistiska analyser genomförts: - Independent-samples t-test - One-way anova bonferroni (variant av t-test) - Descriptive statistics Independent-samples t-test genomfördes för att undersöka signifikansen mellan koncentrationerna i nya och gamla varor. Analysen visade även i vilka av de studerade ämnena som skillnad i koncentration förekom. One-Way Anova Bonferroni användes också för att undersöka signifikansen mellan koncentrationerna men mellan de olika kategorierna bollar, dockor, leksaksfigurer, övriga leksaker, barnavårdsartiklar och varor inte definierade som leksaker. One-way Anova Bonferroni visade i vilka kategorier det förekom betydande skillnad koncentration. För att får reda på hur många av de gamla och nya varorna som innehöll de studerade ämnena i koncentrationer över (1000 mg/kg respektive 1500 mg/kg) respektive under gränsvärde numrerades varje vara med nummer 1 (över gränsvärde) respektive 2 (under gränsvärde) i xcelfilen med rådata. Därefter räknades varorna som var över respektive under gränsvärdet ihop och procenten räknades ut. Samma sätt användes för att räkna ut hur många procent av varorna som inte definierades/klassificerade som leksaker som överskred gränsvärdet gentemot de nya respektive gamla leksakerna. Spridningsgrafer gjordes med dataprogrammet Graph pad prism för varje enskilt ämne för att kunna visualisera fördelningen av ämnet i nya och gamla varor. För att lätt kunna urskilja de nya och gamla varorna med koncentrationer av ämnet som överskred gränsvärdet infogades en streckad linje vid 1000 mg/kg (0,1 viktprocent) för ftalaterna samt 1500 mg/kg (0,15 viktprocent) för kortkedjiga klorparaffiner. Alla de varor som låg ovanför linjen innehöll ämnet i koncentrationer över gränsvärdet. Programmen IBM SPSS statistics 25 samt Graph pad prism användes för att göra grafer med varornas olika kategorier. I SPSS statistics 25 gjordes så kallade boxplot grafer med medianen (50% av värdena), övre- och undre kvartilen (75% respektive 25% av värdena, extrema värden (outliers) samt whiskers (den högsta respektive lägsta koncentrationen som inte var extrema värden). I Graph pad prism gjordes grafer med medelvärde och standardavvikelse i de olika kategorierna både för nya och gamla varor. I dessa grafer infogades liksom i ovanstående spridningsgrafer en streckad linje med gränsvärdet 1000 mg/kg (0,1 viktprocent) för ftalaterna och 1500 mg/kg (0,15 viktprocent) för kortkedjiga klorparaffiner. Genom linjen går det att urskilja i vilka kategorier som medelvärdet överskrider gränsvärdet. Resultatet från one-way anova bonferroni analysen fälldes in i graferna genom en asterisk ovan de kategorier där analyserna visade en signifikans i koncentrationerna (se bilaga 4). 11

17 3. Resultat 3.1 Gamla och nya leksaker/barnavårdsartiklar Analysen visade att av de gamla leksakerna och barnavårdsartiklarna var det 65,4 % som innehöll någon eller några av de studerade ämnena i koncentrationer över gränsvärdet. Det var signifikant högre jämfört med de nya där det var 5,2% som innehöll koncentrationer av någon eller några av studerade ämnena över gränsvärdet. (Tab. 2) Tabell 2. Visar antalet gamla samt nya leksaker/barnavårdsartiklar med koncentrationer av de studerade ämnena över och inte över gränsvärde. Nya och gamla leksaker/barnavårdsartiklar över gränsvärde Antal Procent Nya Över gränsvärde 3,0 5,2% Inte över gränsvärde 55,0 94,8% Gamla Över gränsvärde 69,0 65,4% Inte över gränsvärde 35,0 34,6% En betydande skillnad i koncentration mellan gamla och nya varor förekom i ämnena benzylbutylftalat (BBP), di(2- etylhexyl)ftalat (DEHP), diisononylftalat (DINP), diisodecylftalat (DIDP), di-n-oktylftalat (DNOP), dihexylftalat (DHP) och dipentylftalat (DPP) (Tab.3). Utöver DPP där koncentrationerna var lägre hade samtliga ämnen högre koncentrationer i de gamla leksakerna och barnavårdsartiklarna jämfört med de nya (se bilaga 5 Tab.1). Tabell 3. Visar i vilka av de studerade ämnena en betydande skillnad i koncentration förekom mellan gamla och nya leksaker/barnavårdsartiklar (en betydande skillnad i koncentration förekom vid en signifikans <0,05). Signifikansen mellan gamla och nya leksaker/barnavårdsartiklar för respektive ämne Ämne Signifikans Diisobutylftalat (DIBP) 0,325 Dibutylftalat (DBP) 0,059 Benzylbutylftalat (BBP) 0,012 Di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) 0,000 Diisononylftalat (DINP) 0,000 Diisodecylftalat (DIDP) 0,005 Di-n-oktylftalat (DNOP) 0,012 Dihexylftalat (DHP) 0,000 Dipentylftalat (DPP) 0,007 Diisopentylftalat (DIPP) analys kunde inte genomföras pga att standardavvikelsen i båda grupperna var 0 N-pentylisopentylftalat (NPIPP) analys kunde inte genomföras pga att standardavvikelsen i båda grupperna var 0 Kortkedjiga klorparaffiner (SCCP) 0,343 12

18 3.2 Gamla och nya varor inte definierade som leksaker men kan användas som leksaker av barn I tabell 4 går det att utläsa att av alla de varor som inte definierades/klassificerades som leksaker innehöll 71,4% en eller flera av de studerade ämnena över gränsvärdet. Det var signifikant högre jämfört med de nya leksakerna där 4,3% innehöll en eller flera av de studerade ämnena i koncentrationer som överskred gränsvärdet och de gamla leksakerna där 55,4% innehöll en eller flera av de studerade ämnena i koncentrationer som överskred gränsvärdet (Tab. 4). Tabell. 4. Visar antalet gamla och nya leksaker respektive varor inte definierade/klassificerade som leksaker över och inte över gränsvärde. Nya och gamla leksaker respektive varor inte definierade/klassificerade som leksaker över gränsvärde Kategori Antal Procent nya över 2,0 4,3% gränsvärde inte över 45,0 95,7% gränsvärde gamla över 36,0 55,4% gränsvärde inte över gränsvärde 29,0 44,6% varor ej över definierade/klas gränsvärde sificerade som inte över leksaker gränsvärde 10,0 71,4% 4,0 28,6% 13

19 3.3 Fördelning av de studerade ämnena i nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar Samtliga av ämnena i figurerna 3 6 förekom i koncentrationer över gränsvärdet i gamla varor. Medianen av koncentrationerna för di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) i gamla varor överskred inte gränsvärdet. Medelvärdet av koncentrationerna mg/kg överskred däremot gränsvärdet. De lägsta koncentrationerna för DEHP var 20 mg/kg (detekteringsgränsvärde). De högsta värdena låg på mg/kg (40 vikt-%) (se bilaga 4 Tab.3). Varorna som dessa koncentrationerna återfanns i var en boll respektive docka (se bilaga 1). Det var 41% av de gamla varorna som innehöll DEHP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1). Medianen och medelvärdet av koncentrationerna för DEHP i nya varor överskred inte gränsvärdet. Den lägsta detekterade koncentrationen var 10 mg/kg (detekteringsgränsvärde) och den högsta detekterade koncentrationen 2600 mg/kg (0,26 vikt-%) (se bilaga 4 Tab.2). Varan som innehöll denna koncentration var en barnavårdsartikel, ett madrassöverdrag till en skötbädd (se bilaga 1). Av de nya varorna innehöll 1,72% koncentrationer av DEHP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1). För diisobutylftalat (DIBP) överskred medelvärdet av koncentrationerna, ,18 mg/kg, gränsvärdet i de nya varorna men inte medianen. Den lägsta detekterade koncentrationen var 10 mg/kg och den högsta koncentrationen mg/kg (60 vikt-%) (se bilaga 4 Tab.2). Varan som innehöll denna koncentration av DIBP var en boll och var även den vara som hade den högsta koncentrationen av alla de studerade varorna (se bilaga 1). 3,70% av de nya varorna hade en koncentration av DIBP som överskred gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1). Medianen av koncentrationerna för DIBP överskred inte gränsvärdet i de gamla varorna men det gjorde medelvärdet av koncentrationerna 2887,41 mg/kg. Den lägsta detekterade koncentrationen var 20 mg/kg (detekteringsgränsvärde) och den högsta koncentrationen mg/kg (29 vikt-%) (se bilaga 4 Tab.3). Varan som innehöll denna koncentration var en leksaksfigur i form av en giraff (se bilaga 1). Det var 3% av de gamla varorna som innehöll DIBP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1). Dibutylftalat (DBP) förekom inte i de nya varorna över gränsvärdet (Fig. 5, se bilaga 3 Tab.1). Den lägsta detekterade koncentrationen var 10 mg/kg (detekteringsgränsvärde) och den högsta 80 mg/kg (se bilaga 3). För de gamla varorna överskred medelvärdet av koncentrationerna för DBP 1584,20 mg/kg gränsvärdet men inte medianen. Den lägsta detekterade koncentrationen var 20 mg/kg (detekteringsgränsvärde) och den högsta koncentrationen som återfanns i en studsboll var mg/kg (se bilaga 4 Tab.3, se bilaga 1). Det var 4,80% av de gamla varorna som innehöll DBP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1). Ingen av de nya varorna innehöll butylbenzylftalat (BBP) över gränsvärde (Fig.6, bilaga 3 Tab.1). Den lägsta detekterade koncentrationen var 10 mg/kg (detekteringsgränsvärde) och den högsta detekterade koncentrationen 50 mg/kg (detekteringsgränsvärde) (se bilaga 4 Tab.2). För de gamla varorna överskred inte medianen eller medelvärdet av koncentrationerna för BBP gränsvärdet. Den lägsta detekterade koncentrationen var 20 mg/kg (detekteringsgränsvärde) och den högsta koncentrationen 7400 mg/kg (0,74 vikt-%) (se bilaga 4 Tab.3). Varan som innehöll denna koncentrationen var en barnavårdsartikel, madrassöverdrag till en skötbädd (se bilaga 1). Det var 6,73% av de gamla varorna som innehöll BBP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1). 14

20 Figur 3. Fördelning av DEHP i gamla samt nya varor. Figur 4. Fördelningen av DIBP i gamla samt nya varor. Figur 5. Fördelningen av DBP i gamla samt nya varor. Figur 6. Fördelningen av BBP i gamla samt nya varor. Av ämnena redovisade i figurerna 7 10 förekom alla fyra i koncentrationer över gränsvärdet i gamla varor. Inga av de fyra ämnena förekom i nya varor över gränsvärdet. (Fig. 7 10, se bilaga 3 Tab.1) Medianen av koncentrationerna för diisodecylftalat (DIDP) överskred inte gränsvärdet i det gamla varorna men det gjorde medelvärdet av koncentrationerna, 7280,96 mg/kg. Den lägsta detekterade koncentrationen var 50 mg/kg (detekteringsgränsvärde) och den högsta detekterade koncentrationen mg/kg (16 vikt-%) (se bilaga 4 Tab.3) återfanns i två överdrag till skötbordsmadrasser (barnavårdsartiklar) (se bilaga 1). 18,27% av de gamla varorna innehöll DIDP i koncentrationer som överskred gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1). För di-n-oktylftalat (DNOP) överskred medelvärdet av koncentrationerna 1290,58 mg/kg gränsvärdet men inte medianen av koncentrationerna för de gamla leksakerna/barnavårdsartiklarna. Den lägsta detekterade koncentrationen var 20 mg/kg (detekteringsgränsvärde) och den högsta var mg/kg (4 vikt-%) (se bilaga 4 Tab.3). Varan innehållande denna koncentration var ett överdrag till en vilomadrass (barnavårdsartikel) (se bilaga 1). Det var 11,54% av de gamla varorna som innehöll DNOP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1). För diisononylftalat (DINP) överskred inte medianen av koncentrationerna gränsvärdet i de gamla leksakerna/barnavårdsartiklarna men det gjorde medelvärdet, ,65 mg/kg. Den lägsta detekterade koncentrationen var 50 mg/kg (detekteringsgränsvärde) och den högsta som återfanns i en docka var mg/kg (40 vikt-%) (se bilaga 1. se bilaga 4 Tab.3). 34,62% av de gamla varorna innehöll DINP i koncentrationer som överskred gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1). För dihexylftalat (DHP) överskred varken medianen eller medelvärdet av koncentrationerna gränsvärdet i de gamla leksakerna/barnavårdsartiklarna. Den lägsta detekterade koncentrationen var 20 mg/kg (detekteringsgränsvärde) och 15

21 den högsta koncentrationen som återfanns i skumkärnan till en vilomadrass (barnavårdsartikel) var 3000 mg/kg (0,3 vikt-%) (se bilaga 1, se bilaga 4 Tab.3). Det var 4,80% av de gamla varorna som innehöll koncentrationer av DHP över gränsvärdet och samtliga var barnavårdsartiklar (se bilaga 1, se bilaga 3 Tab.1). Av de varor som innehöll DINP, DIDP, DNOP i koncentrationer över gränsvärdet, som bara är begränsade i leksaker /barnavårdsartiklar som kan stoppa i munnen, innehöll 79,7% även någon eller några av de andra studerade ämnena, som är begränsade i samtliga leksaker/barnavårdsartiklar över gränsvärde. Av de varor (20,3%) som bara innehöll DINP, DIDP och DNOP var 64,3% leksaksfigurer och 21,4% dockor (se bilaga 3 Tab.3). Figur 7. Fördelningen av DIDP i gamla samt nya varor Figur 8. Fördelningen av DNOP i gamla samt nya varor. Figur 9. Fördelningen av DINP i gamla samt nya varor Figur 10. Fördelningen av DHP i gamla samt nya varor. Av ämnena redovisade i figurerna förekom kortkedjiga klorparaffiner (SCCP) i både nya och gamla varor i koncentrationer över gränsvärdet 1500 mg/kg (0,15 vikt-%). De övriga ämnena kunde inte detekteras i koncentrationer över gränsvärdet i varken nya eller gamla leksaker och barnavårdsartiklar (se bilaga 3 Tab.1). För SCCP överskred medelvärdet av koncentrationerna 1950,50 mg/kg men inte medianen gränsvärdet i de nya varorna. Den lägsta detekterade koncentrationen var 100 mg/kg (detekteringsgränsvärde) och den högsta som fanns i en boll var mg/kg (6,6 vikt-%) (se bilaga 4 Tab.2, se bilaga 1). 3,45% av de nya varorna innehöll koncentrationer av SCCP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1). För de gamla varorna överskred varken medianen eller medelvärdet för SCCP gränsvärdet. Den lägsta detekterade koncentrationen var 100 mg/kg (detekteringsgränsvärde) och den högsta koncentrationen som återfanns i en leksaksfigur i form av en giraff var mg/kg (4,7 vikt-%) (se bilaga 4 Tab.3, se bilaga 1). Det var 3,48% av de gamla varorna som överskred gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1). 16

22 Figur 11. Fördelningen av DPP i gamla samt nya varor Figur 12. Fördelningen av DIPP i gamla samt nya varor. Figur 13. Fördelningen av NPIPP i gamla samt nya varor. Figur 14. Fördelningen av SCCP i gamla samt nya varor. Sammanfattningsvis förekom 9 av de 12 studerade ämnena i koncentrationer över gränsvärdet i de gamla leksakerna och barnavårdsartiklarna. Di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP), 41 procent samt diisononylftalat (DINP), 34.62% var de två ämnena som dominerade i de gamla leksakerna och barnavårdsartiklarna. Ämnena som förekom i de tre nya leksakerna och barnavårdsartiklarna som innehöll koncentrationer över gränsvärdet var DIBP, DEHP samt SCCP. 3.4 Fördelningen av de studerade ämnena i olika kategorier I nedanstående figurer visas nya och gamla varor indelade i deras olika kategorier för samtliga ämnen. Figurerna visar medianen (50 % av värdena), övre- och undre kvartilen (75 % av värdena respektive 25 procent av värdena), extrema värden samt whiskers (de lägsta och högsta värdena som inte är extrema värden). För att förtydliga har även medianvärdet lagts in som siffror i figuren. Medianen av koncentrationerna för diisobutylftalat (DIBP) överskred inte gränsvärdet i någon av kategorierna för de nya varorna. (Fig. 15) Medelvärdet av koncentrationerna överskred däremot gränsvärdet i kategorierna bollar mg/kg samt övriga leksaker mg/kg. De övriga kategorierna för nya varor hade ett medelvärde av koncentrationerna under gränsvärdet (se bilaga 4 Fig.1 graf A och Tab.1). I kategorierna bollar respektive övriga leksaker förekom extrema värden som överskred gränsvärdet (Fig. 15). Det var 14% av de nya bollarna som innehöll DIBP i koncentrationer över gränsvärdet och 5% av de övriga leksakerna (se bilaga 3 Tab.2). I de gamla varorna överskred inte medianen av koncentrationerna gränsvärdet i någon av kategorierna (Fig. 15). Medelvärdet överskred gränsvärdet i kategorin leksaksfigurer, 9411,81 mg/kg (se bilaga 4 Fig.1 graf A och Tab.1). Extrema värden som överskred gränsvärdet förekom i kategorierna dockor (på grund av för stor spridning på 17

23 koncentrationerna är det extrema värdet svårt att utläsa för denna kategori) och gamla leksaksfigurer. (Fig. 15). Det var 3% av de gamla leksaksfigurerna och 7% av de gamla dockorna som innehöll koncentrationer av DIBP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.2). Figur 15. Visar fördelningen av DIBP i de olika kategorierna för nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar. För di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) visade genomförd analys one-way anova bonferroni en betydande skillnad i koncentration mellan gamla bollar, gamla övriga leksaker och gamla leksaksfigurer med högre koncentrationer hos de gamla bollarna gentemot de två andra kategorierna. (se bilaga 2 Tab.3 4) Medianen av koncentrationerna för DEHP överskred inte gränsvärdet i någon av kategorier för de nya varorna (Fig. 16). Ingen av kategorierna för de nya varorna hade medelvärden av koncentrationerna som överskred gränsvärdet, men 9% av barnavårdsartiklarna innehöll koncentrationer av DEHP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.2). Denna barnavårdsartikel, ett madrassöverdrag till en skötbädd (2600 mg/kg), förekom som ett extremt värde i figur 16 men då andra varor med mycket högre koncentrationer förekom kan detta extrema värde vara något svårt att utläsa ur grafen. (Fig. 16) För de gamla varorna överskred medianen av koncentrationerna gränsvärdet i kategorier bollar 4100 mg/kg, barnavårdsartiklar 9600 mg/kg samt varor inte definierade som leksaker 3450 mg/kg. För kategorin gamla leksaksfigurer var medianen 215 mg/kg och för gamla övriga leksaker 145 mg/kg (Fig. 16). Medelvärdet av koncentrationerna för de gamla varorna överskred gränsvärdet i kategorierna bollar mg/kg, dockor ,6 mg/kg, leksaksfigurer ,6, barnavårdsartiklar mg/kg och varor ej definierade som leksaker ,6 mg/kg (se bilaga 4 Fig.1 graf B och Tab.1). I kategorierna leksaksfigurer, dockor och barnavårdsartiklar förekom flera extrema värden som överskred gränsvärdet (Fig. 16). 56% av de gamla bollarna innehöll koncentrationer av DEHP över gränsvärde, 43% av de gamla dockorna, 22% av de gamla leksaksfigurerna och 84% av de gamla barnavårdsartiklarna (se bilaga 3 Tab.2). 18

24 Figur 16. Visar fördelningen av DEHP i de olika kategorierna för nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar. För dibutylftalat (DBP) visade analysen one-way anova bonferroni en betydande skillnad i koncentration mellan de gamla bollarna och gamla leksaksfigurerna med högre koncentrationer i de gamla bollarna (se bilaga 2 Tab.3 4). Analysen visade även en betydande skillnad i koncentration mellan nya barnavårdsartiklar och de andra kategorierna för nya varor med högre koncentrationer i barnavårdsartiklarna, men inga som överskred gränsvärdet (se bilaga 2 Tab.1 2). Det var inga av de nya varorna som innehöll koncentrationer av DBP över gränsvärdet. Medianen av koncentrationerna var 20 mg/kg i samtliga kategorier förutom barnavårdsartiklarna där den låg på 50 mg/kg och ingen av kategorierna hade medelvärden av koncentrationerna (se bilaga 4 Fig.1 graf C och Tab.1) eller extrema värden (Fig. 17) som överskred gränsvärdet. Medianen av koncentrationerna överskred inte gränsvärdet i någon av kategorierna för de gamla varorna (Fig. 17). Medelvärdet av koncentrationerna överskred däremot gränsvärdet i kategorin bollar ,1 mg/kg (se bilaga 4 Fig.1 graf C). 22% av bollarna innehöll koncentrationer av DBP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.2). Extrema värden förekom bland bollarna varav en med mycket hög koncentration, mg/kg (denna går inte att utläsa ut figur 15 på grund av för spridda koncentrationer) (Fig. 17). Ingen av de andra kategorierna för gamla varor hade medelvärden av koncentrationerna som överskred gränsvärdet. Det var dock 14% av dockorna, 9% av leksaksfigurerna och 4% av barnavårdsartiklarna som innehöll DBP i koncentrationer över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.2). Extrema värden med koncentrationer över gränsvärdet förekom i samtliga av de tre kategorierna (Fig. 17). 19

25 Figur 17. Visar fördelningen av DBP i de olika kategorierna för nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar. För benzylbutylftalat (BBP) visade analysen one-way anova bonferroni en betydande skillnad i koncentration för kategorin nya barnavårdsartiklar som hade högre koncentrationer jämfört med de övriga kategorierna för nya varor. Koncentrationerna överskred dock inte gränsvärdet. (se bilaga 2 Tab.1 2) Varken medianen (Fig. 18) eller medelvärdet av koncentrationerna (se bilaga 4 Fig.1 graf D och Tab.1) överskred gränsvärdet i någon av kategorierna för de nya samt gamla varorna. Av de gamla barnavårdsartiklarna innehöll 20% och av de gamla leksaksfigurerna 6% koncentrationer av BBP som överskred gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.2). Extrema värden med koncentrationer över gränsvärdet förekom i båda kategorierna (Fig. 18). Figur 18. Visar fördelningen av BBP i de olika kategorierna för nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar 20

26 För diisononylftalat (DINP) visade analysen one-way anova bonferroni en betydande skillnad i koncentration i kategorierna nya barnavårdsartiklar respektive nya övriga leksaker jämfört med de övriga kategorierna. Barnavårdsartiklarna hade lägre koncentrationer och de övriga leksakerna hade högre koncentrationer jämfört med de andra kategorierna. (se bilaga 2 Tab.1 2) Medianen av koncentrationerna överskred inte gränsvärdet i någon av kategorierna varken för de gamla eller nya leksakerna (Fig. 19). Inga av de nya varorna innehöll koncentrationer av DINP över gränsvärde och ingen av kategorierna hade därmed medelvärde (se bilaga 4 Fig.1 graf E och Tab.1) eller extrema värden (Fig. 19) som överskred gränsvärdet. Samtliga av de gamla varornas kategorier hade för DINP medelvärden av koncentrationerna som överskred gränsvärdet, bollar 6447,78 mg/kg, dockor ,6 mg/kg, leksaksfigurer ,4 mg/kg, övriga leksaker mg/kg, barnavårdsartiklar ,4 mg/kg samt varor inte definierade som leksaker ,1 mg/kg (se bilaga 4 Fig.1 graf E och Tab.1). Extrema värden över gränsvärdet förekom i samtliga av de ovannämnda kategorierna (Fig. 19). Det var 33% av bollarna som innehöll koncentrationer av DINP över gränsvärde, 21% av dockorna, 44% av leksaksfigurerna, 20% av de övriga leksakerna, 44% av barnavårdsartiklarna och varor inte definierade som leksaker 50% (se bilaga 3 Tab.2). Figur 19. Visar fördelningen av DINP i de olika kategorierna för nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar. För diisodecylftalat (DIDP) visade analysen one-way anova bonferroni en skillnad i koncentration för kategorierna nya barnavårdsartiklar och nya övriga leksaker. Barnavårdsartiklarna hade lägre koncentrationer och de övriga leksakerna högre koncentrationer jämfört med de andra kategorierna. (se bilaga 2 Tab.1 2). Inga av de nya varorna innehöll koncentrationer av DIDP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1) och medianen (Fig. 20) respektive medelvärdet av koncentrationerna (se bilaga 4 Fig. 1 graf F och Tab.1) överskred därmed inte gränsvärdet i någon av kategorierna. För de gamla varorna visade analysen one-way anova bonferroni en betydande skillnad i koncentration mellan kategorierna barnavårdsartiklar och leksaksfigurer med högre koncentrationer i barnavårdsartiklarna (se bilaga 2 Tab.3 4). 21

27 Medianen av koncentrationerna överskred gränsvärdet i en av kategorierna för de gamla varorna, barnavårdsartiklarna 2500 mg/kg (Fig. 20). Tre av kategorier hade medelvärden av koncentrationerna över gränsvärdet, dockor 4653,57 mg/kg, leksaksfigurer 2541,25 mg/kg och barnavårdsartiklar ,2 mg/kg (se bilaga 4 Fig.1 graf F och Tab.1). Extrema värden över gränsvärdet förekom i samtliga av de tre kategorierna (Fig. 20). Det var 7% av dockorna som innehöll koncentrationer av DIDP över gränsvärdet, 13% av leksaksfigurerna samt 52% av barnavårdsartiklarna (se bilaga 3 Tab.2). 7,14% av varorna som inte definierades som leksaker innehöll DIDP över gränsvärdet. Denna vara förekom som ett extremt värde i figur 20, men är svår att utläsa på grund av för spridda koncentrationer. Figur 20. Visar fördelningen av DIDP i de olika kategorierna för nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar. För di-n-oktylftalat (DNOP) visade analysen one-way anova bonferroni en betydande skillnad i koncentration i de nya barnavårdsartiklarna som innehöll högre koncentrationer av DNOP jämfört med de andra kategorierna för nya varor (se bilaga 2 Tab.1 2). Inga av de nya varorna innehöll koncentrationer av DNOP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1) och medianen (Fig. 21) respektive medelvärdet av koncentrationerna (se bilaga 4 Fig.2 graf A och Tab.1) överskred därmed inte gränsvärdet. För de gamla varorna visade analysen one-way anova bonferroni en betydande skillnad i koncentration i barnavårdsartiklarna som innehöll högre koncentrationer jämför med kategorierna dockor, leksaksfigurer och varor som ej definieras som leksak. (se bilaga 2 Tab.3 4) Medianen av koncentrationerna överskred inte gränsvärdet i någon av kategorierna för de gamla varorna (Fig. 21). Medelvärdet överskred däremot gränsvärdet i en av kategorierna, barnavårdsartiklarna 5055 mg/kg (bilaga 4 Fig.2 graf A och Tab.1). Extrema värden förekom i kategorierna bollar, dockor och barnavårdsartiklar (Fig. 21). Det var 40% av de gamla barnavårdsartiklarna som innehöll koncentrationer av DNOP över gränsvärdet, 11% av de gamla bollarna och 3% av de gamla leksaksfigurerna (se bilaga 3 Tab.2). 22

28 Figur 21. Visar fördelningen av DNOP i de olika kategorierna för nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar. För dihexylftalat (DHP) visade analysen one-way anova bonferroni en betydande skillnad i koncentration i kategorierna nya barnavårdsartiklar och nya övriga leksaker. Både barnavårdsartiklarna och de övriga leksakerna hade högre koncentrationer än de andra kategorierna. Det var även en betydande skillnad i koncentration mellan barnavårdsartiklarna och de övriga leksakerna. Barnavårdsartiklarna hade högre koncentrationer gentemot de övriga leksakerna. (se bilaga 2 Tab.1 2) Inga av de nya varorna innehöll koncentrationer av DHP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.1) och därmed överskred varken medianen (Fig. 22) eller medelvärdet (se bilaga 4 Fig.2 graf B och Tab.1) gränsvärdet i någon av kategorierna. För de gamla varorna visade analysen one-way anova bonferroni en betydande skillnad i koncentration i kategorin barnavårdsartiklar som innehöll högre koncentrationer jämfört med de andra kategorierna. (se bilaga 2 Tab.3 4) Ingen av kategorierna för de gamla varorna hade en median (Fig. 22) eller medelvärde av koncentrationerna (se bilaga 4 Fig.2 graf B och Tab.1) som överskred gränsvärdet. Flera extrema värden över gränsvärde förekom dock i kategorin barnavårdsartiklar (Fig. 22). 20% av barnavårdsartiklarna innehöll koncentrationer av DHP över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.2). 23

29 Figur 22. Visar fördelningen av DHP i de olika kategorierna för nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar. Ämnena dipentylftalat (DPP), diisopentylftalat (DIPP) och n-pentylisopentylftalat (NPIPP) förekom inte i koncentrationer över gränsvärde i varken de nya eller gamla varorna (se bilaga 3 Tab.1). Median (Fig.23 25) respektive medelvärde av koncentrationerna (se bilaga 4 Fig.2 graf C-E och Tab.1) överskred därmed inte gränsvärdet i någon av kategorierna för de nya samt gamla varorna. Figur 23. Visar fördelningen av DPP i de olika kategorierna för nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar. 24

30 Figur 24. Visar fördelningen av DIPP i de olika kategorierna för nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar. Figur 25. Visar fördelningen av NPIPP i de olika kategorierna för nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar. För de kortkedjiga klorparaffinerna (SCCP) överskred inte medianen av koncentrationerna gränsvärdet i någon av kategorierna för de nya varorna (Fig. 26). Medelvärdet av koncentrationerna överskred däremot gränsvärdet i kategorierna bollar ,3 mg/kg (bilaga 4 Fig.2 graf F och Tab.1). Extrema värden över gränsvärdet förekom i kategorin bollar men även barnavårdsartiklar (Fig. 26). 14% av bollarna och 9% av barnavårdsartiklarna innehöll SCCP i koncentrationer över gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.2). Ingen av kategorierna för de gamla varorna hade en median som överskred gränsvärdet (Fig. 26). Medelvärdet av koncentrationerna överskred dock gränsvärdet i kategorin leksaksfigurer 1974,84 mg/kg (se bilaga 4 Fig.2 graf F och Tab.1). Extrema värden över gränsvärdet förekom i denna kategorin (Fig. 26). 13% av leksaksfigurerna överskred gränsvärdet (se bilaga 3 Tab.2). 25

31 Figur 26. Visar fördelningen av SCCP i de olika kategorierna för nya samt gamla leksaker/barnavårdsartiklar. Nedan följer en sammanställning över vilka ämnen som dominerade i koncentrationer över gränsvärde i respektive kategori för de gamla varorna: - Bollar: DEHP 56% av bollarna. - Dockor: DEHP 43 % av dockorna. - Leksaksfigurer: DINP 44% av leksaksfigurerna. - Övriga leksaker: DINP 20% av de övriga leksakerna. - Barnavårdsartiklar: DEHP 84% av barnavårdsartiklarna. - Varor inte definierades som leksaker: DEHP 64% av varorna som inte definierades som leksaker. Ämnena som överskred gränsvärdet i de nya varorna förekom i kategorierna Bollar (DIBP 14%, SCCP 14%), barnavårdsartiklar (DEHP 9%, SCCP 9%) samt övriga leksaker (5% DIBP). - 26