Jakt, Ammunition & Ballistik. Ammunition och ballistik. Johan Larsson. 2006

Transkript

1 Jakt, Ammunition & Ballistik Ammunition och ballistik Johan Larsson. 2006

2 Innehållsförteckning INLEDNING... 1 BAKGRUND... 2 KULAMMUNITIONEN... 3 TÄNDHATTEN... 3 HYLSAN... 3 KRUTET... 4 KULAN... 4 HAGELAMMUNITIONEN... 6 HYLSAN... 6 FÖRLADDNINGEN... 6 HAGEL... 7 Generellt... 7 Laddningsvikt... 8 Blyhagel... 8 Stålhagel... 9 Bismuthhagel... 9 Tungsten Matrix hagel HeviShot hagel KALIBERN KULVAPEN HAGELVAPEN VAPNET KULVAPEN Cylinderrepeterstudsare Bygelrepeterstudsare Halvautomatstudsare Dubbelstudsare KOMBINATIONSVAPEN HAGELVAPEN Dubbelpipiga hagelvapen Halvautomatiska hagelvapen SAMSPELET MELLAN KULA OCH KALIBER HUR AMMUNITION DÖDAR KULSKOTTET HAGELSKOTTET Övrigt om jakt med hagel Att tänka på vid hageljakt SLUTORD BILAGA: ANTAL HAGEL... I

3 Inledning Från det tillfälle när pilbågar började användas så har ballistik varit en avgörande faktor för att kunna träffa och döda. Även ammunitionen var av stor betydelse då pilarna ej kunde vara krokiga eller asymmetriska. Detta föll sig troligtvis ganska naturligt för dem som började använda detta vapen. När sedan vapen med krut som drivladdning började användas så blev detta ändå tydligare. De första krutvapnen var av typen mynningsladdare. Detta innebar att alla som hanterade dessa vapen kunde kalla sig handladdare. Då patronladdade vapen fick sitt intåg så försvann den annars så naturliga handladdningen. För att göra ammunition då krävde komponenter som ej gemene man hade tillgång till. Alla dessa krutladdade vapen hade en slätborrad pipa vilket innebär att kulorna ej roterade. Detta gav att vapnen hade mycket dålig precision, då även den minsta ojämnhet på kulan gjorde att kulbanan blev ojämn. Ganska snart så började vapnen att tillverkas med räfflade pipor. Detta förbättrade precisionen oerhört. Idag så experimenteras det ganska mycket med räfflingen, bland annat Marlin har en egen teknik vad gäller räfflingen. Denna teknik innebär att istället för att som normalt ha 4 6 räfflor så har dessa vapen ca 20 mikroräfflor vilka inte går lika djupt i kulan. Detta skall enligt Marlin ge ökad precision på alla kalibrar fast särskilt de grövre och långsammare, som exempel kan nämnas.444 Marlin. Annars så brukar det i regel vara så att klenare kalibrar (7,62 och under) ha 4 5 räfflor. De grövre kalibrarna särskilt då magnumkalibrarna har 6 räfflor. Ballistiken har en stark koppling till hur väl en pipa är räfflad, en normal räffelstigning ligger på 1:12 (ett varv på 12 tum). De kalibrar som är avsedda för precision har oftast 1:10 eller 1:8 vilket ger att kulan i dessa vapen roterar mycket fortare. Vanliga kulor klarar oftast inte denna räffelstigning utan havererar. Detsamma gäller kulor som är avsedda för stigning 1:8 eller 1:10 om dessa skjuts i normala vapen. En kalibers räffelstigning beskrivs av diverse standardiseringsorganisationer, de allra flesta tillverkare följer dessa då de annars kan ha problem med att få vapnen sålda i framförallt USA. Idag så finns det strikta regler gällande olika kultypers användningsområden. Dessa innebär i korthet att vid jakt på djur i klass 1 eller 2 så skall en expanderande kultyp användas. Detta för att djur av denna storlek kräver att mycket energi överlämnas från kulan till djuret vid träff. Vid handladdning så krävs det oftast en djupare förståelse för ballistik och ammunition, detta för att kunna experimentera med egna laddningar. Att experimentera fram egna laddningar är oftast ett krav för att kunna göra ammunition som går bäst i ett specifikt vapen. Men för att dessa experiment ska bli bra så är det viktigt att följa givna gränser för mängden krut. 1

4 Bakgrund Anledningen till att detta ämne behöver beskrivas är det faktum att ingen bra bok finns i ämnet. Syftet är att knyta samman begreppen: vapen, ammunition och ballistik till en helhet som behövs för att kunna tillämpa varje enskild enhet för sig. Alla dessa hänger samman på ungefär samma sätt med undantag för handladdningen vilken inte är en sammanhängande vetenskap utan en vetenskap som använder samtliga av de andra. Att handladdning tas med är för att kunna knyta ihop begreppen till ett förståeligt användningsområde, även fast varje person med intresse för jakt och vapen borde se det som en självklarhet att kunna grunderna i samtliga av dessa vetenskaper. Detta för att kunna göra korrekta bedömningar av kalibrar och skottets verkan. Allt för lite energi läggs på att lära ut dessa kunskaper till vapenägare och skyttar. Den grupp som absolut borde ha kunskap om dessa ämnen är jägarna där det är viktigt att förstå varför en kula reagerar som den gör vid viss påverkan. Det bör även nämnas att kulans reaktion på påverkningar på intet sätt är linjär som vore naturligt att tro. Det är istället så att kulan har mer en kaosartad karaktär. Ballistik är mycket viktigt i de fall en strävan finns efter maximal precision. Ballistik är dock inget medel utan istället mer ett matematiskt system som kan generera vissa data. Man skiljer på Innerballistik (vad som händer innan kulan lämnar pipan), ytterballistik (Vad som händer med kulan i luften), och efterballistik (vad som händer med kulan vid träff). Ammunitionen är en viktig framgångsfaktor vid jakt, detta är i många fall bortglömt då de flesta jägare fastnar för en kaliber och en kultyp som de tycker fungerar. Tyvärr är inte ett sådant beteende att eftersträva då intresset för nya alternativ försvinner. Både kalibern och kulans utformning är viktiga, men det viktigaste är balansen mellan dessa, samt vilket syfte som skottet skall användas till. Vapnet som används är inte heller det irrelevant utan den största framgångsfaktorn för att ett skott skall kunna avfyras. Vapnet och ammunitionen hänger starkt tillsammans och relationen mellan dessa bör vara väl balanserad. Handladdning är ett sätt att framställa ammunition på egen hand. Det går många rykten om att handladdad ammunition skall vara sämre än fabriksladdad, vilken kan vara sant om den som har laddat ammunitionen inte haft tillräckliga kunskaper om ballistik och vapen. Men om ammunition handladdas på rätt sätt så är det mycket troligt att den ammunitionen blir bättre än fabriksladdad på alla sätt. Framförallt vad gäller precision för ett specifikt vapen. Vad gäller vapnets utformning är det viktigaste att det passar dig och att du har förtroende för det. Som ni kanske förstår så är inte detta ämne inte helt trivialt. Det är därför denna text har skrivits, för att ge intresserade en inblick i hur relationen mellan ammunition, ballistik, vapen och handladdning fungerar. 2

5 Kulammunitionen För att få en helhetsbild så är det viktigt att först och främst förstå komponenterna. Här beskrivs ammunition avsedd för kulvapen. Mycket här går dock att applicera på hagelammunition. Valda delar av hagelammunition kommer att beskrivas separat. Tändhatten Tändhatten är den komponent som är nyckeln till att dagens ammunition fungerar. Ett anslag på tändhatten sker av vapnets hane. Detta slag ger tillräckligt med energi för att tändhattens tändsats skall explodera. Tändhatten är därför mycket explosiv. Tändhattarna delas ofta upp efter hur mycket tändsats den har samt vilken kvalité som tändhatten har. Denna indelning ser ut på följande sätt, där uppradningen kommer att börja med den med minst tändsats och gå uppåt: liten pistol, liten pistol magnum, stor pistol, stor pistol magnum, liten gevär, liten gevär magnum, stor gevär, stor gevär magnum. Därefter så finns även tillägget: Match på samtliga av dessa vilket innebär en större jämnhet i tändsatsen. Var och en av dessa har sitt eget användningsområde som hörs på namnet. Tillägget Magnum innebär att tändsatsen brinner med en kraftigare flamma under en längre tid. Detta har en viss inverkan på gastrycket vilket kommer att diskuteras senare. Magnumtändhattar är utformade på detta sätt i och med att magnumkrut är mer svårantändligt och brinner under en längre tid. Tändhattens inverkan på precisionen är minimal om inte syftet är extrem precision. Det viktiga är att valet av tändhatt faller på en tändhatt som fungerar väl med ammunitionens övriga komponenter, vilket ofta stämmer överens med namnet på tändhattstypen. Hylsan Hylsans kvalité kan till viss del inverka på precisionen. Med kvalité så menas materialet av vilket hylsan är gjord, hur den är härdad, samt hur tjocka hylsans väggar är. Hylsans material är i de flesta fall mässing vilken härdas i diverse steg som här är irrelevanta. Hylsan skall dock ha den egenskapen att vid antändningen av krutet så skall hylsan expandera till patronlägets storlek och därefter så skall den återgå till sin ursprungliga storlek Det är detta som härdningen syftar till. Om denna expansion sker olika fort från hylsa till hylsa så inverkar det negativt på precisionen. Det bör beaktas att om väggarna på hylsan skiljer sig i tjocklek så blir krutets komprimering olika. Detta gäller även om kulan har bucklor eller motsvarande. Om krutet komprimeras hårdare genom att hylsans volym minskar så kommer ammunitionen att bete sig på ett annat sätt. Det mest troliga är att kulan kommer att få en högre utgångshastighet. Vilket kan sägas vara försumbart vid vanligt skytte på normala håll då skillnaden inte blir mer än någon centimeter. Dock bör det nämnas att samma laddningsvikt i en hylsa med tjocka väggar ger ett betydligt högre gastryck än i en hylsa med tunna väggar. En tumregel kan vara att en hylsa som väger ett gram mer än en annan hylsa ska ha 0,1 grain mindre laddvikt. Vid handladdning så bör hylsorna sorteras efter fabrikat och antalet omladdningar, Anledningen är att olika fabrikat har olika härdning och hylstjocklek, samt att omladdade skott får tunnare väggar efter varje omladdning. Det är viktigt att vid handladdning använda hylsor av god kvalité och samma fabrikat. Det bör även eftersträvas att använda hylsor som har använts lika många gånger. 3

6 Krutet Krutet är en mycket avancerad komponent. Det finns ett hundratal olika krut som har olika prestanda och användningsområden. Krutet kan också ha olika form beroende på användningsområden. Det vanligaste krutet till gevärskalibrar är så kallat stavkrut vilket helt enligt namnet har stavformade krutkorn med ett hål i sig. För gevärskrut eftersträvas progressiva krut, alltså krutkorn som brinner fortare ju längre tiden går. En typ av krut som knappt används är elliptiskt krut som har elliptiskt formade krutkorn, detta krut är mycket snabbrinnande och ger ett högt gastryck. För hagelammunition används bladkrut vilket har platta och tunna krutkorn, denna typ av krut brinner mycket fort och lämpar sig nästan enbart till hagelammunition. Blandkrut är degressivt, alltså det tappar i brinnhastighet ju längre tiden går. Inriktningen kommer här att ligga på stavkrut eftersom detta är vanligast. Detta krut framställs till största del av nitrocellulosa. Krutets snabbhet beror oftast inte på sammansättningen utan istället på krutets storlek, vissa variationer av sammansättningen kan dock existera, till största del är förändring till för att hålla nere gastrycket för snabba krut. Som jag tidigare nämnde så beror krutets snabbhet på hur stora krutkornen är, vilket är ganska logiskt. Vem har inte märkt skillnaden i värme mellan att elda stora respektive små vedträ. Detsamma gäller för krutet. Mindre krutkorn ger som effekt att krutet brinner fortare. Kulan De första kulorna var runda och var gjutna av solitt bly. Problemet med dessa var flera, då framförallt att det var svårt med den tidens teknik att framställa helt runda kulor. Ett annat problem var då att vapnen hade slätborrade pipor. Precisionen var med andra ord inget att skryta med. Dagens kulor har en strömlinjeformas kropp som syftar till att minska luftmotståndet till ett minimum. I vissa fall är det dock omöjligt att göra kulorna så bra som det teoretiskt skulle gå då vissa vapen laddas i rörmagasin, vilket sätter krav på att kulan måste ha en platt nos. Kulornas förmåga att bibehålla hastighet beräknas med en så kallad Ballistisk Koefficient vilken kommer att behandlas senare. Det sägs att kulor med en mindre hålspets innehar den största potentialen till att ge god precision, detta kommer sig utav det faktum att i hålspetsen så ansamlas en mindre mängd luft som bidrar till att luftströmmen på kulan blir mer optimal. För att kulan ska få maximalt grepp mot räfflorna i pipan så bör kulans diameter skall vara mellan pipans kalibermått och pipans bottenmått, helst så nära bottenmåttet som möjligt utan att det uppstår risker för pipsprängning. Kalibermåttet är pipans diameter mätt mellan två räfflor (bommar) vilket är pipans kaliber. Bottenmåttet är pipans diameter mätt vid sidan av bommarna i pipan, med andra ord pipans maximala diameter. Kulans mantel är idag oftast av en koppar tombak blandning, men det förekommer mantlar av nickel eller kopparplätterat stål. 4

7 I Dagsläget finns en uppsjö av olika kulor och kultyper. Dessa kan dock sorteras efter vissa gemensamma nämnare: Blyspets. Enkla kulor i en kopparmantel med en liten mängd bly exponerad i spetsen. Är direkt olämpliga till jakt med kalibrar som uppfyller klass 1. Exempel på sådan kula är Norma Alaska Interbond kulor. Blyspetskulor som har en mekanisk låsning som minskar risken att blykärnan släpper från manteln. Ett exempel på en sådan kula är Hornady SP. Kulor med två blykärnor. Dessa kulor har två separerade blykärnor. Den främsta kärnan görs mjuk föra att få en god expansion. Den bakre kärnan har som syfte att bibehålla kulans vikt, även om den främre kärnan separeras från manteln, Dessa kulor har oftast en restvikt på procent. Ett exempel på en sådan kula är Nosler Partition. Bondade kulor. Dessa kulor går igenom en kemisk process där manteln och blykärna löds ihop. Denna process gör det omöjligt för manteln och blykärnan att separera. Dessa kulor har oftast en mycket hög restvikt som brukar ligga mellan procent. Ett exempel på en sådan kula är Norma Oryx. Helmantlade kulor. Dessa kulor har inget bly exponerat i toppen på kulan utan blyet i dessa kulor fylls på bakifrån. Vid extrema belastningar så kan dessa kulor göra en så kallad bottom out vilken innebär att blyet i kulan pressas ut genom öppningen i botten. Detta kan liknas vid en kaviar tub effekt. Jaktmatch kulor är ett av de otaliga exempel som finns för denna kultyp. Totalmantlade kulor. Dessa kulor har inget exponerat bly någonstans. Manteln i dessa kulor läggs oftast på genom en elektrolytisk process. På vissa kulor har problemet lösts på så sätt att hålet som finns för påfyllnad av bly har täckts av en liten platta som svetsas fast. Remington är en av tillverkarna som tillhandahåller dessa kulor. Solida kulor. Dessa kulor består för det mesta av koppar och är helt solida. Kulorna används nästan enbart till större afrikanskt vilt, där kravet på kulan är extremt högt. Barnes Solid är ett exempel på en sådan kula. Expanderande kopparkulor. Dessa kulor arbetar med principen av att lufttrycket inuti en hålspets komprimeras vid träffen i något hårdare än luft. Detta tryck gör sedan att hålspetsens väggar fläks upp på ett eller annat sätt. Problem som ofta uppstår med kopparkulor är att flikarna kan brista och orsaka splitter. Samt att dessa kulor generellt kräver större hastighet vid träff för att expandera. Dessa kulor har även nackdelen att koppar är lättare än bly vilket således ger att kulan måste vara längre för att uppnå samma kulvikt. Detta ger ett högre gastryck, samt att kulan i vapen som inte är avsedda för långa kulor har en förmåga att bli ostabil och välta. 5

8 Hagelammunitionen I detta stycke kommer det som är specifikt för hagelammunition att beskrivas. Hylsan Hylsan för hagelammunition var i början gjord av mässing, vilket blev för dyrt och papper började användas istället. Fast nu på senare tid så är ofta hylsan utav plast istället. Hylsan på en modern hagelpatron består av plast eller papper som hålls samman av en mässingsfot, som kallas culot. Culoten består oftast av mässing och kan sägas vara grunden i en patron. Culoten har som uppgift att stadga upp hylsan, fördela trycket från det brinnande krutet, samt att den har en plats för tändhatten. Vid svagt laddad ammunition så behövs det en ganska liten culot, ca 10mm. Men för starkare laddningen som har högre tryck, så kan det behövs upp till 25mm höga culoter. När papper används som hylsmaterial så vaxas detta för att kunna motstå fukt. Men vaxet slits ganska lätt bort och vatten kan tränga in och få hylsan att expandera. Det kan till och med gå så illa att en patron kan svälla så pass att den fastnar i patronläget på vapnet. Papper har den fördelen att det är miljövänligt. Vissa personer anser att patroner med pappershylsor känns mer klassiskt. Huvuddelen av den ammunition som tillverkas idag har plast som hylsmaterial. Plast har ingen egentlig nackdel förutom det att den inte bryts ner i naturen, vilket gör det mycket viktigt att ta hand om sina avskjutna hylsor. Hagelpatroner har en förslutning i form av en krympning. Förr i tiden så var det vanligaste sättet att rullkrympa patronerna. Man gjorde helt enkelt så att ett papperslock lades på haglen, och därefter så rullades kanterna ner mot locket och på så sätt blev hagelpatronen försluten. Dessa patroner ser betydligt längre ut an de moderna, men det beror på att inte lika mycket av hylsan gick åt för att krympa. Moderna patroner har en stjärnkrympning vilket innebär att hylsans kanter viks ner mot mitten och formar en stjärna. Därefter brukar ett tunt lager vax läggas på krympningen för att få denna vattentät. Förladdningen Förladdningen är en stötdämpare och tätare mellan krut och hagel. Den kan även fungera som ett skydd för haglen när dessa pressas genom pipan. Det finns två egentliga huvudgrupper av förladdningar: Fiberförladdningar och plastförladdningar. Fiberförladdningar består oftast av flera lager av fibermaterial. I botten så brukar det ligga en skiva av kork, därefter så brukar det vara något slags cellulosa eller konstfibermaterial, korkskivan brukar vara ca 1mm tjock och de övriga lagren av fiber brukar vara 1/10 1/4 millimeter tjocka. Fiberförladdningar ger inget skydd för haglen när dessa far genom pipan, men har fördelen att vara naturvänliga. Det finns undantag när det gäller detta, då vissa fiberförladdningar har en skål av fibermaterial som haglen ligger i. En patron med fiberförladdning brukar sprida finfördelat papper efter patronen har avlossats. Plastförladdningar har en skål som haglen ligger i, samt att botten är formad för att verka stötdämpande. Skålen består av fyra väggar som efter skott vecklar upp sig och stoppar plastförladdningen så att haglen kan fortsätta ostörda. Plastförladdningen har fördelen att den skyddar haglen mot deformation i pipan. Då plast inte är snabbt nedbrytbart i naturen, så är det inte helt miljövänligt. Nya förladdningar består dock till stor del av kolsyreplast som bryts ner förhållandevis fort. Tyvärr kan det se lite skräpigt ut efter att många skott med plastförladdningar har avlossats. Gemensamt för alla förladdningar är de ska ge haglen en så mjuk start som möjligt, genom att verka stötdämpande. Samt att de ska täta mot pipan så att maximal utgångshastighet ges. Man kan ha som regel att Fiberförladdningar finns i papphylsor och plastförladdningar finns i plasthylsor, men självklart finns det undantag. 6

9 Hagel Hagel kan vara gjorda av flera olika material och blandningar, här ska jag försöka reda ut vad som särskiljer de olika materialen. Sen är det även viktigt att veta vad haglens storlek har för inverkan, samt vad laddningsvikten innebär. Generellt Alla hageltyper består av metall eller en metallegering. För att beskriva tillverkningsprocessen så enkelt som mojligt så kan man säga att det används för det mesta en så kallad droppteknik, som innebär att droppar med en viss storlek droppas från hög höjd ner i ett bad av vanligtvis vatten eller liknande. Haglen stelnar då i luften och får en rund form. Hagel finns i ett flertal olika storlekar. De som får användas för jakt i Sverige har så kallade US-nummer som går från 1 och nedåt. För varje ökning av numret så minskar storleken med 0,25mm i diameter. USnr 1 är 4mm i diameter och är den grövsta hagelstorleken som får användas för jakt i Sverige. USnr 2 är då följaktligen 3,75mm i diameter. Någon lägsta gräns för hagelstorlek vid jakt finns inte, det finns heller ingen lag som säger vilken storlek man ska ha på varje djur. Naturvårdsverket har dock gjort en rekommendationslista för vilka hagel man bör använda. Lite förenklat ser den ut såhär: USnr Vilt Morkulla, Bekasin X X X Rapphöna Duva X X Fasan Orre Tjäder X X X X Sjöfågel X X X Gås X X X Kanin X X X Hare X X X Grävling Räv Rådjur X X X Denna tabell kan ge en bra ledning i vilka hagelstorlekar man ska använda till olika djur. Men i slutändan så är det ändå det sunda förnuftet som måste användas. Är det vinter så har djuren tjockare päls så innebär det att lite grövre hagel ska användas. Denna tabell visar egentligen vilka min och maxvärden som finns. Men sen bör man ju betänka att en duva dör utav en USnr 1 patron, medan ett rådjur kan skadeskjutas med en USnr 8 patron. Man kan inte alltid räkna med att man får perfekta bredsidor och perfekta håll varje gång. Det bör även nämnas att denna tabell är för blyhagel. Vid jakt med stålhagel så får man öka grovleken med ca 3 storlekar. Vid jakt med tungsten eller Bismuth hagel så kan man i princip ta samma storlek som för blyhagel. Blyhagel kan även ha pläteringar av koppar eller nickel för att minska risken för att de ska deformeras i pipan. 7

10 Laddningsvikt Hagelammunition kan ha mycket olika laddningsvikter, laddningsvikten säger hur mycket hagel som finns i patronen. Laddningsvikten har en direkt inverkan mot rekylen då en tung laddning kräver mer krut att få iväg. De tyngre laddningarna (42 gram och uppåt) har oftast en lägre utgångshastighet, denna skillnad kan vara upp till 10 %. Normal utgångshastighet för en hagelpatron är cirka 400 m/s. Typiska laddningsvikter för hagelammunition avsedd för jakt är 30 gram till 42 gram. Flera omständigheter styr valet av laddvikt. Är patronen avsedd för jakt där många skott kan komma att avlossas samma dag så bör en patron med lägre laddvikt väljas för att undvika en ömmande axel. En viktig sak att betänka är även att om patronen har grova hagel så minskar antalet hagel drastiskt, vid dessa patroner så bör en högre laddningsvikt väljas för att öka antalet hagel. Naturvårdsverkat har tagit fram rekommendationer för detta: För USnr 8 4 så är laddningsvikter upp till 36 gram fullt tillräckliga. För hagelpatroner med USnr 4 1 så bör laddningsvikten vara 36 gram eller mer. För att göra en jämförelse så finns det ungefär samma mängd hagel i en patron USnr 6 med 30 grams laddning som i en patron med USnr 2 med 52 grams laddning. Slutsatsen av detta är att dessa patroner har samma täckning, men patronen med högre laddningsvikt har betydligt mer rekyl. Blyhagel Blyhagel är det material som är vanligast bland hagelpatroner. Anledningarna till detta är många. Bly är relativt billigt, det är lätt att hantera, det har en hög densitet, det oxiderar inte, samt att det är tillräckligt mjukt för att inte skada vapnen. Bly har även fördelen att det är mjukt nog att inte skada tänderna om man råkar bita i ett hagel. Blyhagel har även en mycket låg risk för rikoschetter. De nackdelar som finns med bly är bland annat att det lätt kan deformera i pipan och få hagel som avviker från svärmen. Vissa politiker hävdar att blyhagel är farligt för miljön. Det finns dock inga vetenskapliga bevis för detta än så länge. Blyhagel kan vara farligt om fåglar äter haglen, och därför har jakt med blyhagel i våtmarker förbjudits. Bly är annars det idag mest optimala ämnet för hageltillverkning. Fördelar: + Segt och tungt material + Kan användas i alla vapen + Billigt + Få rikoschetter Nackdelar: - Kan vara giftigt för djur med muskelmage att förtära. 8

11 Stålhagel Stålhagel var ett av de första blysubstituten som kom. Vid användande av stålhagel så kräver det att vapnet är godkänt för detta. Stålhagel är mycket hårda vilket kan skada pipan om inte en tillräckligt tjock förladdning används. Den tjocka förladdning som krävs ger en mycket koncentrerad hagelsvärm, därför bör man använda så öppen trängborrning som möjligt för att inte svärmen ska få samma effekt som ett kulskott. Då stål är mycket lättare än bly så krävs det betydligt grövre hagel, ca 3 USnr, för att få samma effekt som blyhagel. Vilket i sin tur innebär att färre hagel i svärmen. Den låga vikten innebär även att utgångshastigheten måste ökas vilket leder till en större rekyl och högre gastryck i vapnet. Stålhagel har även en otrevlig egenhet i att haglen väldigt lätt rikoscherar på träd och dylikt. Därför skall alltid skyddsglasögon bäras vid skytte med stålhagel. Stålhagel fungerar utmärkt som ett substitut för blyhagel vid lerduveskytte. Men något alternativ vid jakt är det inte. Fördelar: + Billigt Nackdelar: - Kan inte användas i alla vapen - Hög rikoschettrisk - Dålig dödande verkan - Kan rosta - Skotthållen måste kortas med ca 25% - Extremt täta träffbilder Bismuthhagel Bismuth är en metall som är i formen av ett vitt pulver, metallen fås ofta som biprodukt vid brytning av bly. När hagel skapas så utsätts pulvret för mycket hårt tryck, då blir det hagel som till utseendet är mycket lika blyhagel, dock något ljusare. Denna metall är något lättare än bly, men tyngre än stål. Bismuth är rent teoretiskt ett bra alternativ till bly, men i verkligheten så har den en del svagheter. Bismuth haglet har ungefär samma hårdhet som bly och går därför att använda även i gamla vapen som inte är godkända för stålhagel. Vid stora påfrestningar som till exempel träff i ben så återgår haglet till sin pulverform och gör därför ingen effekt. Rikoschettrisken är mycket låg med dessa hagel. Bismuth kan fungera som ett någorlunda alternativ vid jakt på fågel. Men vid jakt på större vilt så finns det stor risk för skadeskjutningar. Det är viktigt att tänka på att ca en storlek grövre hagel bör användas an de föreslagna storlekarna för bly. Bismuth är en mycket dyr metall som är ovanligare i naturen än silver, vilket gör att ammunitionen blir kostsam. Det bör dock nämnas att utvecklingen av dessa hagel går framåt, tillverkare hävdar idag att det går att använda bismuth precis på samma sätt som man använde bly innan. Vissa tillverkare har löst problemet med splittringen av haglen genom att tillsätta tenn. Tyvärr så har ingen utveckling skett gällande priset. Fördelar: + Kan användas i alla vapen + Få rikoschetter Nackdelar: - Lättare än bly - Splittringsrisk - Mycket dyrt (ca 25kr per skott) 9

12 Tungsten Matrix hagel Tungsten Matrix är en benämning på hagel tillverkade av en blandning av metallen wolfram och en polymerplast. Wolfram är en mycket tung metall som har en densitet som är mycket högre än bly. För att få ner vikten på haglen så blandas metallen upp med plast så att den får samma vikt som hagel av bly. Skyttet med dessa hagel är mycket likt skytte med blyhagel, samma storlekar kan användas, och ingen minskning av skotthåll behövs. Vissa mycket gamla vapen kan gå sönder vid skytte med dessa hagel, då gastrycket med dessa patroner blir något högre. Men de flesta moderna vapen klarar av dem. Det finns ett antal negativa aspekter med dessa hagel. Det första och främsta är att rikoschettrisken är betydligt högre än med blyhagel, den är till och med högre än med stålhagel. Gnistbildningar vid träff i sten kan orsaka bränder, ett problem som har blivit verklighet ibland annat Spanien. Vissa tillverkare har fortfarande problem med att hagel kan splittra sig i luften och på så sätt minska effektiviteten. Dessa hagel lämpar sig bäst för jakt på fågel och mindre vilt. Då tillverkningsprocessen är mycket komplicerad och wolfram är en dyr metall så blir ammunitionen mycket kostsam. Fördelar: + Bra dödande effekt + Samma vikt som bly Nackdelar: - Klumpar i träffbilderna är vanligt - Hög rikoschettrisk - Mycket dyra (ca 30kr per skott) - Gnistbildningar - Splittringsrisk 10

13 HeviShot hagel HeviShot är ett registrerat varumärke av Remington. Detta är hagel som består av en patenterad blandning av stål, wolfram och nickel. Denna blandning har en något högre densitet än bly och ger därför stor effekt även på långa håll. Enligt Remington så ska dessa hagel fungera bra även på håll upp till 55m. Rikoshettrisken är extrem och ammunitionen bör därför användas med förnuft. Dessa hagel är så hårda att en mycket tjock förladdning behövs, vilket ger extremt täta träffbilder. Detta problem har man försökt lösa genom att ge haglen samma utseende som svetsloppor. De irreguljära formerna gör att haglen sprids något mer. Vid jakt med dessa hagel så kan man använda en storlek klenare hagel än vid samma jakt med blyhagel. Öppen trångborrning skall användas på vapnet då hagelsvärmen trots irreguljära former blir ganska tät. Vid skytte med dessa patroner ska stålhagelgodkända vapen användas. Rekylen är relativt kraftig. Priset för dessa patroner är mycket högt, och då blandningen är patenterad så kan inga andra tillverkare kan konkurrera. Förutom detta så är dessa skott ett bra alternativ till blyhagel. Fördelar: + Tyngre än bly + Bra dödande effekt, även på längre håll + Kan gå ner en hagelstorlek Nackdelar: - Vissa bevis talar för att dessa hagel är cancerframkallande - Extrem rikoschettrisk - Gnistbildningar - Kan inte skjutas i alla vapen - Extremt hårda hagel - Extremt täta träffbilder - Extremt dyra (ca 50kr per skott) 11

14 Kalibern Kaliber är ett knepigt begrepp som måste delas upp i kulvapen och hagelvapen för att kunna beskrivas. Kulvapen Kaliber är ett mått på diametern som mäts mellan två bommar i loppet. Vilket kan ses som ett mått på pipans invändiga diameter. Det är dock viktigt att tänka på att diametern mäts mellan två motstående bommar (räfflor) i pipan. Detta är dock en sanning med modifikation, vissa kalibrar har mätts mellan två bottnar i loppet. Det senare nämnda sättet att mäta ger självklart ett mycket större mått på fysiskt samma kaliber. De flesta kalibrar anges med ett mått åtföljt av en tillverkare eller liknande. Måttet kan vara i tum eller i millimeter. Då måttets anges i tum så anges det som regel i tusendels eller hundradels tum. Anges måttet i millimeter så åtföljs det i regel av hylslängden i millimeter. Det finns dock ett otaligt antal undantag, vilket gör det omöjligt att redogöra för alla. Först av allt måste vi dock redogöra vad begreppet magnum innebär. Magnum är egentligen bara att begrepp som ammunitions och vapentillverkare lanserade för att visa att detta var deras kraftigaste patron i en viss kaliber. Egentligen har magnum ingenting med prestanda att göra. För att detta ska bli enklare att förstå så tar jag ett exempel: Springfield är magnum till 308 Winchester på samma sätt som 300 Winchester magnum är magnum till Springfield. Och 300 Weatherby magnum är magnum till 300 Winchester magnum. Då kaliberförklaring inte är helt enkelt så kommer jag här att ge några exempel: Som de flesta vet så har Springfield, 308 Winchester, Winchester och 300 Winchester Magnum samma diameter på kulan. Kulans diameter för dessa kalibrar är 7,82mm, medan kalibern är 7,62mm. Vilket betyder att kulan i detta fall är 0,2mm större än kalibern. Detta för att bommarna i loppet ska kunna gripa i kulan. Samt att kulan ska tätna mot bottnarna i loppet. I kalibern Springfield så står 30 för kalibern, alltså 0,30 tum vilket ger 7,62mm. 06 står för året du kalibern introducerades, alltså år Springfield står för var kalibern utvecklades. Vad gäller 308 Winchester så står 308 för kulans diameter, alltså 0,308 tum vilket ger 7,82mm. Winchester står helt enkelt för företaget som utvecklade kalibern. För Winchester så står det första 30 för kalibern, den andra 30 står för hur mycket svartkrut den skulle laddas med på den tiden svartkrut användes. Detta gäller även kalibrar så som Government, och de flesta kalibrar som skrivs på detta sätt. För 300 Winchester Magnum så är det inte mer komplicerat än att 300 står för kalibern 0,300 tum, Winchester står för tillverkaren och Magnum står för att den är klassad som en magnumkaliber. Det bör dock upprepas att inte alla kalibrar följer detta mönster. För att ta det bästa exemplet så kan man nämna revolver kalibern 38 Special som har samma diameter på kulan som 357 Magnum. Båda har alltså kalibern 0,357 tum vilket är 9,1mm. Anledningen till att det är såhär ska vi inte gå in på. Men det kan vara bra att ha detta i åtanke. 12

15 För kalibrar som är angivna i millimeter så är dessa oftast lite mer exakta. Dessa brukar ju som jag tidigare nämnde vara angivna i formen kaliber gånger (x) hylslängd plus en tillverkare eller annat namn. Det kan även vara så att vissa tillägg finns efter måtten. Dessa kan vara till exempel: R som betyder att hylsan är av rand-typ vilket innebär att hylsan har en utstående rand längs ner, vilket är till för att få en bättre funktion i brytvapen. De kan även anges med BR som betyder Belted Rimless Vilket innebär att hylsan har en förstärkning längs ner för att kunna motstå större tryck. Detta används som regel bara på magnumkalibrar. En särskilt viktig förkortning finner man på kalibrarna 8x57J och 8x57JS. Där bokstaven S innebär att kalibern är ca 0,1mm större. Det kan vara förenat med stor fara att avfyra en S-märkt patron i ett vapen som är tillverkad för den icke S-märkta kalibern. Lite kuriosa om dessa kalibrar är att bokstaven J från början var ett I som stod för Infanteri. Alla kalibrar kan anges i millimetermått. Som exempel här kan man ta 338 Winchester Magnum som får betäckningen 8,6x64BR, eller 308 Winchester som får betäckningen 7,62x51. Problemet med att märka med denna typ av märkning är att flera kalibrar kan få exakt samma mått. Ta som exempel 6,5x55 Swedish Mauser vilken för det mesta bara kallas 6,5:an, vilken har exakt samma mått som den nyligen utvecklade kaliber 6, Skillnaden är den att hylsan till 6,5-284:an har en kortare och brantare nacke, vilket möjliggör en högre laddningsvikt. 284 i det här fallet är bara 6,5mm återgivet i tum. Sen är det inte helt säkert att de angivna måtten är helt överensstämmande med verkligheten. 338 Winchester Magnum har t.ex. i verkligheten en hylslängd på 63,2mm. Och det finns flera exempel som visar på en betydligt större diskrepans. Hagelvapen För hagelvapen så finns det en helt egen kaliberbeteckning. Beteckningen kommer ursprungligen från hur många kulor med en viss diameter som man kunde gjuta av ett engelskt pund bly (454 gram). För kaliber 12 så kan man helt enkelt gjuta tolv kulor med diametern 18,5mm vilket således blev kaliber 12. Detsamma gäller med kaliber 10, 16, 20, 36 o.s.v. Kaliber 36 anges ibland med sitt mått i tum som är.410. Men för att kunna ange hagelkalibrar helt korrekt så måste kalibern åtföljas av hylslängden, detta för att stora skador skulle kunna ske om en för lång patron stoppades in i ett vapen med för kort patronläge. De vanligaste längderna som finns idag är: 65mm (2,5 tum), 70mm (2,75 tum), 76mm (3 tum) och 89mm (3,5 tum). Dessa mått är mått som beskriver en hylsas maximala längd, när den är avskjuten. På grund av stukningen på hylsan så är hylsan betydligt kortare innan den har blivit avskjuten. Vapnet Det finns ingen egennytta av att beskriva vapnets tekniska funktion i minsta detalj. Däremot är det viktigt att kunna vapnets grundläggande funktioner, detta för att kunna välja ett vapen som passar skytten. Detta kapitel är indelat i kulvapen, hagelvapen och kombinationsvapen. Där de typiska egenskaperna hos varje vapentyp kommer att beskrivas. 13

16 Kulvapen Kulvapen görs med ett flertal olika mekanismer som alla har både fördelar och nackdelar. Här kommer jag att ta upp de vanligaste typerna och göra en enkel förklaring av funktion, samt fördelar och nackdelar. Cylinderrepeterstudsare Mekanismen som dessa vapen bygger på har inte förändrat sig nämnvärt från 1894 då Mauser kom fram med sin nu världsberömda mekanism. Mauser färdigställde sin mekanism år 1898, och de enda egentliga skillnaderna mellan den mekanismen och de moderna är att de moderna är lättare och smidigare. Före varje skott måste en manuell rörelse av slutstycket utföras. Slutstycket är uformat som ett handtag som förs uppåt, utåt och sedan inåt, nedåt. Denna rörelse medför att den avskjutna tomhylsan som befinner sig i loppet kastas ut och att en ny patron matas in från magasinet. Någonstans i denna rörelse spänns även mekanismen upp för att kunna avfyra skottet. Var mekanismen spänns upp beror på modell och tillverkare av vapnet. Fördelar. Fördelen med denna typ av med denna typ av mekanism är att toleranserna i inpassningen kan göras väldigt små och på så sätt få en precision som inte är hotad av något annan mekanism. Nackdelar. Mellan varje skott måste en relativt långsam manuell rörelse av mekanismen utföras. Detta gör att det kan vara lång tid mellan varje skott. Mekanismen innebär även att en hand måste flyttas till slutstycket vilket kan inverka på precisionen om ett annorlunda grepp tas efter det att rörelsen är fullbordad. Mekanismen är beroende av om skytten är höger eller vänsterhänt. Bygelrepeterstudsare Bygelrepetrarna är bland de äldsta typerna av vapen med magasin. Det verkar som om den modell av bygelrepetrar som används idag har sin grund i en konstruktion från Bygelrepetern är ur många synvinklar ganska lik cylinderrepetern. En manuell rörelse av mekanismen måste utföras mellan vart skott för att spänna mekanismen och byta tomhylsa mot patron i patronläget. Skillnaden är den att repeteringen utförs utan släppa händerna från vapnet. Mekanismrörelsen utförs av en bygel som handen befinner sig i vid skjutning. Denna bygel dras nedåt, uppåt för att utföra repetering. Fördelar. Mycket snabb repetering erbjuds för dem som har lärt sig att använda mekanismen på rätt sätt. Stor magasinkapacitet kan erbjudas när rörmagasin används. Mekanismen är helt oberoende av om skytten är höger eller vänsterhänt. Nackdelar. Billiga mekanismer kan ha som effekt att skytten klämmer ett finger mellan avtryckaren och bygeln vid snabb repetering, dock finns det modeller där avtryckaren följer med i bygeln. Precisionen blir aningen lidande då ett större spel mellan komponenterna krävs för att förebygga repeteringsfel. Vid användning av rörmagasin måste kulorna vara plattnosade för att inte en massdetonation inuti magasinet skall uppstår. Plattnosade kulor har sämre ballistik. Att använda bygelrepeterns fördelar kräver mycket träning. 14

17 Halvautomatstudsare Dessa vapen har två grundläggande mekanismer. Den ena är rekylomladdning och den andra är gasomladdning. Rekylomladdning Detta är den äldre av de två mekanismerna. Här används den rekyl som överförs till hylsan vid skott för att sköta mekanismens rörelse. För att kunna använda rekylen på ett säkert sätt så krävs det en fördröjning innan mekanismen börjar röra på sig så att kulan hinner lämna loppet. Om mekanismen skulle röra på sig innan kulan har lämnat loppet så skulle krutgaser under högt tryck gå in i mekanismen och i värsta fall mot skytten. Denna fördröjning ges ofta genom en stark fjäderbelastning på slutstycket vilket tar någon tiondel av en sekund att låsa upp och på så sätt ger att kulan hinner lämna loppet. När mekanismen har låsts upp så rör sig slutstycket bakåt och utför samma operationer som vilket flerskottsvapen som helst. En fjäder ser sedan till att slutstycket återgår till sitt låsta läge med en ny patron i patronläget. Andra typer av rekylomladdning är: tungt slutstycke där slutstyckets vikt och fjäderbelastning sköter fördröjningen. Samt kort piprekyl där pipan följer med slutstycket bakåt några millimeter innan upplåsning sker för att på så sätt ge den nödvändiga fördröjningen. Gasomladdning Denna mekanism använder lite av de krutgaser som finns i pipan för att utföra omladdning. Krutgaserna tas upp genom ett litet hål i pipan, för att sedan gå vidare till en pistong som trycks baklänges. Denna bakåtrörelse låser upp slutstycket för att sedan föra detta bakåt och genomföra omladdning. Den nödvändiga fördröjningen ges genom den tid det tar att låsa upp slutstycket. Efter denna upplåsning fungerar mekanismen på samma sätt som ett rekylomladdat vapen. Fördelar generellt med halvautomater. Till viss del oberoende av om skytten är höger eller vänsterskytt. Erbjuder ett mycket snabbt andraskott. Nackdelar generellt med halvautomater. Mekanismen är relativt känslig för smuts och kyla. Precisionen blir lidande då spelet mellan delarna i mekanismen måste vara relativt stort. Funktionen kan vara mycket känslig för olika typer av ammunition. Svårt att visa övriga skyttar att vapnet är oladdat. Fördelar med rekylomladdning. Relativt okänslig för smuts och temperatur mot gasomladdade vapen. Säker funktion med olika typer av ammunition. Nackdelar med rekylomladdning. Utdragen och relativt stark rekyl. Anses omodern av många skyttar och vapenfirmor. Fördelar med gasomladdning. Svag rekyl då lite av krutgaserna tas upp till mekanismrörelsen. Nackdelar med gasomladdning. Temperatur och ammunitionsberoende mekanism. Känslig mot smuts. Svår vapenvård. 15

18 Dubbelstudsare Med dubbelstudsare menas brytvapen som har två kulpipor. Dessa vapen tillhör de ovanligaste på marknaden, framförallt beroende på priset. Vanligt med dubbelstudsare är att de har två avtryckare, en till varje pipa, och två helt oberoende mekanismer för varje avtryckare. Anledningen till detta är att vapnet är gjort för att vara funktionssäkert då ett klick på en pipa inte gör att hela vapnet fallerar, utan istället ger möjligheten att använda den andra pipan. Detta kan vara värt mycket vid jakt på farligt vilt då skytten måste få iväg ett skott för att rädda sitt eget liv. Regling och uppspänning av mekanismen sker någonstans i brytmomentet antingen vid topleverns sidorörelse, eller vid vapnets brytning. Dessa vapen är som tidigare nämnt mycket dyra och anledningen till detta är att det är svårt och kostsamt att få två pipor att skjuta på exakt samma ställe. De lite dyrare vapnen av denna typ ger ofta en garanti att piporna med en viss ammunition inte skjuter mer fel än 10cm på 100m. Detta är inga vapen för nybörjare utan har som syfte att erbjuda proffsjägare säker funktion vid jakt på farligt vilt. Fördelar. Extremt säker funktion. Snabbt andraskott. Nackdelar. Dyra vapen. Särskjutning mellan piporna. Svårhanterlig rekyl. Tunga vapen. Svag mekanism vilket erbjuder problem för kraftiga kalibrar. Endast två skott i vapnet samtidigt. Kombinationsvapen Med kombinationsvapen menas alla vapen som har mer än en kaliber eller mer än en typ av patron i samma vapen. Det finns otaliga kombinationer av kalibrar och typer. De vanligaste är dock kombin och drillingen, där kombin oftast har en kulpipa och en hagelpipa, medan drillingen har oftast en kulpipa och två hagelpipor. Variationer kan dock förekomma. Dessa vapen är relativt ovanliga utanför Europa. Framförallt beroende på att vid europeisk jakt så jagas ofta flera viltarter på samma gång, vilket är relativt ovaligt på andra ställen. Vapnen fungerar i princip på samma sätt som dubbelstudsare, dock är det mindre vanligt att kombinationsvapen har skilda mekanismer för varje pipa. Tvåpipiga kombinationsvapen har ofta en mekanism som sköter båda piparna på samma sätt som ett vanligt hagelvapen. En drilling har ofta två mekanismer, en för kuldelen och en för hageldelen. Drillingar är ofta ganska dyra då mekanismen för dessa är tekniskt svår. Fördelar. Vapnen kan användas till många olika jaktformer, samt att lösa pipset ofta erbjuds. Nackdelar. Udda kalibrar med rand som ofta har lägre utgångshastigheter beroende på vapnens svagare konstruktion. För drillingar avancerade mekanismer vilket ger dyra vapen. Få skott kan vara i vapnet samtidigt. 16

19 Hagelvapen De vanligaste hagelvapnen är dubbelpipiga vapen med brytfunktion. Lite mindre vanligt är halvautomatiska hagelgevär. Dubbelpipiga hagelvapen Dessa vapen finns med två pipkonstruktioner där den idag vanligaste är över/under, även kallad bock. Anledningen till övergången från den gamla konstruktionen med sida/sida är att bockvapnen erbjuder en mindre rekyl samt ett större siktområde. Sida/sida erbjuder dock en något snabbare omladdning då brytningsvinkeln är mindre. Fördelar. Stort utbud av vapen. Billig konstruktion. Snabbt andraskott. Funktionssäkra vapen. Nackdelar. Endast två skott i vapnet samtidigt. Ej tillåtna för jakt med slugs eller brenneke. Halvautomatiska hagelvapen Dessa fungerar enligt samma princip som halvautomatiska kulvapen. Både rekylomladdade och gasomladdade vapen finns på marknaden. Till många av dessa vapen finns räfflad pipa för slugs som tillbehör. Fördelar. Stor magasinkapacitet, Svag rekyl. Slugspipa finns som tillbehör och får användas vid jakt på vissa djurarter. Nackdelar. Känslighet för temperatur och ammunition. Känslighet för smuts. Svår vapenvård. Erbjuder ej möjligheten att ha två typer av ammunition laddade samtidigt. Samspelet mellan kula och kaliber Jägare som har flera olika kalibrar kanske har tänkt på att fabriksladdad ammunition har olika kulval för olika kalibrar. Min erfarenhet är att väldigt få jägare har funderat på varför det är just på det sättet. Denna del har som syfte att ge en viss förståelse för detta. Som berörts tidigare så tillhör kulans verkan i en kropp inte den linjära matematiken utan snarare kaosteorin. Alla tillverkare av kulor försöker skapa en kula som uppför sig lika oberoende hur denna träffar i djurkroppen, ingen har dock lyckats. Det som bör beaktas vid val av kula är framförallt syftet med den, ska den klara av att penetrera djupt i stora djur, eller ska den expandera fort för att på så sätt göra verkan i mindre djur. Det hela handlar egentligen om kulan skall överföra så mycket energi som möjligt på en gång, eller ha en jämnare energiöverföring genom hela kroppen. En kula som lämnar av all energi de första centimetrarna i en djurkropp ger en mycket ful skadeskjutning av större vilt då den kanske ändrar riktning och helt missar vitala organ, eller når den inte ens in tillräckligt långt i kroppen utan stannar i ben och muskelvävnad före den har trängt in till organen. En kula som däremot ger en långsam energiöverföring i djurkroppen kan fungera i det närmaste som en helmantel på mindre vilt och på så sätt knappt lämna av någon energi alls, vilket kan leda till ett långt eftersök då blodförlusten för djuret blir minimal. Eftersöket kan även få problem med att såret efter en sådan kula sluter sig och inte ger något blodspår att följa. 17

20 Kalibervalet kommer in i resonemanget på så sätt att kulans energiavlämning till ganska stor del beror på hur stor anslagsyta som kulan har då den passerar kroppen. Normalt brukar kultillverkare ha som mål att kulan skall expandera till den dubbla diametern. Detta ger att en kula som har diametern 5,56 mm med expanderande kula lämnar av lika mycket energi som en kula med diametern 11,12 mm utan expanderande kula om denna kula skjuts i samma kropp. Detta är dock inte helt sant då en del av den expanderande kulans energi går åt till att expandera kulan. Samt att denna kula får en yta som är mycket effektivare på att lämna av energi än en vanlig icke expanderande kula. Då dessa variabler är ganska knepiga att beräkna så tänker jag inte ge formeln för detta. Dock så blir resultatet faktiskt att kulan som expanderar lämnar av betydligt mer energi. Om vi gör om experimentet fast gör den icke expanderande kulan till en exakt kopia av spetsen på expanderande kulan efter det att den har expanderat, så blir resultatet något helt annat. Då blir det faktiskt så att den icke expanderande kulan lämnar av mer energi, just beroende på att ingen energi åtgår till att expandera kulan. Dock så är ju en sådan kula helt oanvändbar av rent ballistiska orsaker. Läs gärna stycket en gång till, då det kan vara lite lurigt att hänga med i resonemanget. Om detta omsätts i praktiken så ger det att två kulor med samma energimängd inte behöver expandera lika mycket om den ena har större begynnelsediameter än den andra. De behöver bara få samma diameter efter träff för att göra samma energiavlämning. Den skarpsinte reagerar säkert här och säger att det går åt mindre energi att expandera den större kulan till samma diameter och därför så har den mer energi kvar. Detta resonemang är helt sant, men skillnaderna blir så minimala att det resonemanget blir onödigt att tänka på för en vanlig skytt eller jägare. Kalibrar som har utgångshastigheter över 900 m/s har ett stort problem när det gäller kulor. Detta gäller särskilt kalibrar som kombinerar höga hastigheter med relativt tunga kulor. Här kan 300 Winchester magnum nämnas som ett bra exempel. Då hastigheten vid anslaget har stor betydelse för hur snabbt en kula ska expander och således även har en stor inverkan på hur snabbt energi avlämnas. Ger det att dessa kulor måste vara väldigt stabila i sin konstruktion och tåla mycket stryk för att de vid ogynnsamma träffar inte ska splittras och separera. Med separering menas att kulans blykärna släpper i från manteln. En sådan separering kan ge fula skadeskjutningar samt koppar och blysplitter i djuret. När en kula separerar ger det även att energin som kulan håller sprids på flera ställen i kroppen och på så sätt ger en mycket dålig chock och djupverkan. En utgångshastighet på 900 m/s kan ses som ett bra riktmärke för kalibrar under 8 mm, då detta fenomen inträffar. För kalibrar över 8mm kan 800 m/s vara samma riktmärke. Kalibrar som uppfyller dessa krav ska passa sig för att använda vanliga blykulor utan ett effektivt blylås. Här bör skyttarna istället se sig som efter så kallade premiumkulor som exempelvis Norma Oryx, Swift A-frame, eller Nosler Partition. Självklart finns det många fler premiumkulor, men anledningen till att dessa nämndes är att de är de mest kända. 18

21 Hur ammunition dödar Vad händer egentligen när ett kul eller hagelskott träffar ett djur? Vad är det som gör att vissa djur efter en perfekt träff kan springa flera hundra meter, medan djur som har en mindre perfekt träff stupar i skottet? Finns det något som heter chockverkan, och vilken effekt har i så fall denna? Hur dödar egentligen hagelskottet? Detta är frågor som vi ska försöka lösa i denna sektion Kulskottet För att döda ett djur med kula så krävs det att skottet träffar vitala (livsnödvändiga) organ och förstör dessa på ett sådant sätt att djuren inte kan överleva. De organ som brukar betraktas som vitala är: hjärta, lever, lunga samt centrala nervsystemet. Vid träff i lungor så punkteras och förstörs dessa så att djuret inte klarar sin syreupptagning. När syret i blodet börjar tryta så stänger kroppen av tillförseln av syre till de icke livsnödvändiga delarna av kroppen. Detta innebär rent krasst att musklerna i lemmarna inte får den mängd syre de skulle behöva för att fungera. Vilket ger som effekt att djuret ramlar ihop. Men vid en bra träff i lungorna så fortsätter syremängden i djuret att minska vilket gör att även hjärnan drabbas. När hjärnan får syrebrist så faller djuret in i en djup sömn som åtföljs av koma och därefter hjärndöd. Träff i lungor är därför mycket effektivs för att korta flyktsträckan för djuret. När träffen tar i lever eller hjärta så leder det till en mycket snabb blodtryckshöjning. Förr i tiden så trodde man att det var denna höjning av blodtrycket som gjorde att djuret dog i skottet, förklaringen skulle ha varit att blodådror i hjärnan exploderade och gav en hjärnblödning. Nuförtiden så är denna teori motbevisad. Direkt efter denna höjning så kommer det en mycket snabb blodtryckssänkning, sänkningen kommer sig av att blod från dessa blodrika organ forsar ut i en snabbare takt än hjärtat kan pumpa. Om hjärtat är träffat så upphör blodets kretslopp helt i djuret, då pumpas blodet istället runt av djurets rörelser vilket ofta kan ses genom att det sprutar blod ur skotthålet när djuret springer. Djuret dör även här på grund av syrebrist. När syret i det blod som befinner sig i hjärnan tar slut så somnar djuret in och hjärndöd blir oundviklig. Vid träff i blodrika organ så tar det ca en minut att pumpa ut allt blod ur kroppen. Det som gör att det fortfarande kan bli ganska långa flyktsträckor vid träff i hjärta eller lever är att kroppens skyddsfunktioner för hjärnan inte sätts i spel på samma träff som vid ett lungskott. Detta gör att ickevitala muskler fortsätter att få syre Vid träff i det centrala nervsystemet så blir djuret förlamat från den punkt där ryggraden är förstörd och bakåt. Vid träff i hjärnan är döden omedelbar, dock så ska man aldrig sikta här då risken för skadeskjutning är allt för stor. Vid träff i nervsystemet bakom hjärnan så förlamas som tidigare nämnt djuret från denna punkt. Vid exempelvis träff i nacke så stoppas alla signaler från hjärnan till resten av kroppen. Detta gör att vitala organ så som hjärta och lungor slutar fungera. Djuret dör precis som vid andra träffar av syrebrist i hjärnan. Dock så förlamas djuret omedelbart vilket leder till att djuret stupar i skottet, till synes helt död. Medvetslöshet och hjärndöd inträffar egentligen ett tiotal sekunder senare. 19