Ämnen i grundlärarprogrammets inriktning mot arbete i förskoleklass och i årskurserna 1-3

Transkript

1 Ämnen i grundlärarprogrammets inriktning mot arbete i förskoleklass och i årskurserna 1-3 Här presenteras ämnena Engelska och lärande, Matematik och lärande, Naturorientering, teknik och lärande, Samhällsorientering och lärande samt Svenska och lärande vilka ges inom grundlärarprogrammet vid Malmö högskola. Ämnespresentationerna är avsedda att fungera som stöd för såväl studentens undervisning i den verksamhetsförlagda utbildningen som handledarens vägledning och vfu-lärarens bedömning av studentens kunskaper, färdigheter, förhållningssätt och värderingsförmåga. Syftet är att belysa principer för undervisning i grundskolan utan anspråk på att föreskriva hur denna undervisning ska bedrivas. Grundlärarprogrammets ämnen är både akademiska och professionsinriktade. Ämneskunskaper med tillhörande forskningsområde knyts samman med kunskaper som en blivande lärare behöver för att kunna stödja och stimulera elevers lärande. Ämnena inbegriper således akademiskt ämne, didaktik och metodik samt skolans kunskapsuppdrag. Varje student läser minst 30 hp i svenska respektive matematik och minst 15 hp i engelska, NO/teknik och SO. Ett av dessa ämnen väljs som fördjupningsämne. I fördjupningsämnet skriver studenten två självständiga arbeten varav ett är examensarbetet. I fördjupningsämnet integreras också en del av den utbildningsvetenskapliga kärnan med ämnesstudierna. Ämnesstudierna sker både på högskolan och partnerskolan. De erfarenheter som studenten gör i sin verksamhetsförlagda utbildning bearbetas och fördjupas i de högskoleförlagda kurserna. Ämnespresentationerna kan med fördel användas i detta arbete. I de verksamhetsförlagda kurserna ska studenten på motsvarande sätt ges möjlighet att använda de kunskaper och kompetenser som hon/han tillägnat sig i de högskoleförlagda kurserna för att kunna fördjupa sin förståelse och sin handlingskompetens. I detta arbete är ämnespresentationerna avsedda att ge ett gott stöd. 1

2 Engelska och lärande Inledning Denna text är avsedd att fungera som stöd för studentens undervisning i engelskämnet och vfu-lärarens bedömning av studentens undervisning i förskoleklass och i årskurserna 1-3. Även om engelskundervisning inte ska stöpas i en viss form, är det möjligt att beskriva principer som språkundervisning bör bygga på. Förutom kursplanen i engelska utgår denna presentation från Kommentarmaterial till kursplanen i engelska (2011) och Sharon Keaveney & Gun Lundberg (2014), Early language learning and teaching Beskrivningen som följer är språkspecifik och nämner därför inte sådant som förekommer i de två första delarna av Lgr 11. Kommunikativ språkundervisning En kommunikativ språkundervisning som stödjer elevers språkutveckling i förskoleklass och i årskurserna 1-3 bedrivs nästan helt på engelska och bygger på principen om aktivt lärande. Undervisningen är strukturerad, och mål och syften tydliggörs. Eleverna får möjlighet att utveckla sin språkförmåga i samarbete med andra och utveckla tilltron till sin språkförmåga och vilja att använda engelska. Undervisningen fungerar på funktionell grund och bygger inte bara på det verbalspråkliga utan också på sådant som lek, rörelse och ritande. Språkinlärningen är varierad, engagerande och lustfylld! I denna tidiga lärandefas sker därför språkundervisningen till stor del gemensamt och utgår från tydliga stödstrukturer i form av bilder, fraser, ramsor, meningar och sånger. Kommunikationens innehåll är tematiskt ordnat och bygger på den konkreta verklighet som omger eleverna i kombination med deras förförståelse. Innehållet gäller också intressen, personer och platser. Kulturinnehållet behandlar sådant som vardagsliv, lekar, fritidsaktiviteter och musik. I undervisningen görs kopplingar till elevernas liv utanför skolan. 2

3 Lyssna och tala Den tidiga engelskundervisningen bygger på principerna höra göra och lyssna förstå imitera tala. Utgångspunkten för samtal är det talade språket, och grammatisk terminologi undviks. Eleverna bygger upp en språklig medvetenhet genom att de med lärarens stöd lägger märke till (notice) ord, fraser och språkliga mönster. De ord som introduceras är konkreta, och ord och fraser återanvänds (recycling). Vidare isoleras inte orden och fraserna från de texter (tal, skrift och bilder) där de förekommer. Ett fokus på det talade språket innebär att läraren är en viktig språklig förebild som bidrar till att barnen badar i engelska. Samtidigt som de tränar att använda ord och fraser uppmuntras de till att använda sig av strategier som hjälper dem att minnas dem. En känsla för uttal byggs upp genom bl a fraser, ramsor, sånger och enkla dialoger. Gott uttal handlar inte om brittiskt eller amerikanskt uttal utan om tydlighet. Det är vidare naturligt om elevernas förstaspråk används som en resurs i språkinlärningen. Men principen om flerspråkighet (plurilingualism) innebär inte att all språkinlärning går via elevernas förstaspråk och avgjort inte att allt översätts. I flerspråkiga klassrum är det dessutom olyckligt om alla förklaringar går via svenska språket, bl a beroende på att många barn kan ha bättre kunskaper i engelska jämfört med svenska. Här bidrar stödstrukturer (till exempel i form av bilder och gester) till elevernas förståelse. Skrift och text Det skriftliga språket förekommer i begränsad omfattning, särskilt i förskoleklass och under det första skolåret. När väl läsning kommer ifråga kombineras det skrivna ordet med lyssnande och bilder. Överlag används texter från olika medier, och korta animerade filmer där det talade språket textas förekommer ofta. Vad gäller lyssnande och läsning ligger fokus på texter som beskriver, berättar och instruerar. När det gäller att skriva, tala och samtala hamnar enkla meddelanden, beskrivningar, berättelser och presentationer i fokus. 3

4 Bedömning Bedömning av elevernas språkförmåga fungerar som en del av undervisningen, vanligen i form av muntlig återkoppling på det eleverna säger. European Language portfolio Junior version (Council of Europe, 2006) visar hur elever genom att ta ställning till olika jag kanpåståenden ) kan bygga upp bild över hur deras språk utvecklas. Referenser Council of Europe (2006) European Language portfolio Junior version. Keaveney, Sharon & Lundberg, Gun (2014), Early language learning and teaching. Kommentarmaterial till kursplanen i engelska (2011), Stockholm: Skolverket. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011). Stockholm: skolverket. 4

5 Matematik och lärande Inledning Denna text är avsedd att fungera som stöd för studentens undervisning i matematikämnet och vfu-lärarens bedömning av studentens undervisning i förskoleklass och i årskurserna 1-3. Förutom kursplanen i matematik utgår denna presentation från kommentarmaterial till kursplanen i matematik, Paul Black & Dylan William (2009), Developing the theory of formative asseessment och Lisa Björklund Boistrup (2010), Assessment discourses in mathematics classrooms: a multimodal social semiotic study samt Richard Skemp (1976), Relational understanding and instrumental understanding. Mångfacetterad matematik Matematiken har en unik ställning bland olika vetenskaper som ett verktyg, men den har också ett estetiskt egenvärde. Att uppleva matematisk skönhet kan innebära att urskilja ett matematiskt mönster, eller att uppleva ett samband mellan till synes olika begrepp, utan att omedelbart fundera över om det kan användas praktiskt. Matematiken är således mångfacetterad genom att den - förutom att vara ett nyttoverktyg - också utgör ett språk, ett kulturarv, en konstform och en vetenskap. Matematiska kompetenser Lgr 11 och kursplanen i matematik betonar en undervisning där elever får utveckla sin matematik genom fem matematiska kompetenser: 1) att formulera och lösa problem med hjälp av matematik samt värdera valda strategier och metoder, 2) att använda och analysera matematiska begrepp och samband mellan begrepp, 3) att välja och använda lämpliga matematiska metoder för att göra beräkningar och lösa rutinuppgifter, 4) att föra och följa matematiska resonemang samt 5) att använda matematikens uttrycksformer för att samtala 5

6 om, argumentera och redogöra för frågeställningar, beräkningar och slutsatser. Denna syn på matematik präglar ämnet Matematik och lärande vid Malmö högskola. Matematik som aktivitet Den matematik som studenten möter tar sin utgångspunkt i det faktum att hon/han ska bli lärare i matematik. Studenten ska därför utveckla sin förmåga att organisera undervisningssituationer för att elever på bästa sätt ska kunna lära sig matematik. Därför präglas undervisningen i lärarutbildningen av synen på matematik som en aktivitet: matematisering, upptäckande, argumentering, formulering och hypotesprövning. Studentens egen utvecklingsprocess betonas genom självständigt arbete med didaktiska situationer för att därigenom göra upptäckter, finna mönster och samband samt skapa relationer och argumentera. Studenten får även möta matematiken i förhållande till andra ämnen och ur ett samhällsperspektiv. Matematik handlar om mycket mer än att räkna ut uppgifter korrekt. Det handlar snarare om att prova sig fram för att nå svaret på ett problem som ska lösas. I undervisningen möter studenten därför begrepp och metoder utifrån olika situationer och sammanhang. I detta perspektiv kommer även leken in. Studenten får möta ett lärande utifrån spel, lekar etc. En annan aspekt av matematikundervisningen rör språkets betydelse för utveckling av en ämnesförståelse. De språkligt stödjande formerna kan vara bild, drama samt talat och skrivet språk. Bedömning Undervisningen i bedömning bygger på bedömning för lärande genom formativ bedömning. Detta är ett synsätt som bygger på att läraren med hjälp av bedömning kan stödja elever vidare i lärprocessen. 6

7 Referenser Björklund Boistrup, Lisa (2010). Assessment discourses in mathematics classrooms: a multimodal social semiotic study. Department of Mathematics and Science Education, Stockholm University. Black, Paul & William, Dylan (2009). Developing the theory of formative asseessment. Educational Assessment, Evaluation and Accountability (formerly: Journal of Personnel Evaluation in Education), 2009, 21, 1, 5-31, Springer. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011). Stockholm: skolverket. Skemp, Richard (1976). Relational understanding and instrumental understanding. Mathematics Teaching, 77, (7 s). 7

8 Naturorientering, teknik och lärande Inledning Denna text är avsedd att fungera som stöd för studentens undervisning i naturorientering och teknik samt vfu-lärarens bedömning av studentens undervisning i förskoleklass och i årskurserna 1-3. Förutom kursplanerna biologi, fysik, kemi och teknik utgår denna presentation från kommentarmaterial till kursplanerna, Pauline Gibbons (2013), Stärk språket stärk lärandet och Skolinspektionens granskningsrapport Teknik gör det osynliga synligt 2014:04. Naturvetenskaplig förståelse Begreppet naturorientering betyder i detta sammanhang att eleverna i förskoleklass och de tre första skolåren får stifta bekantskap med och får erfarenhet av några vanliga naturvetenskapliga fenomen i sin omgivning och vardag. De har redan sådana erfarenheter, och dessa kan bli en bra grund för nya upptäckter och erfarenheter. Att eleverna ges möjlighet att utveckla naturvetenskaplig förståelse är en viktig uppgift för skolan. Det handlar om att eleverna får möjlighet att erfara samband mellan olika skeenden i naturen. Lärarutbildningen har som mål att hjälpa studenten att förstå "bärande begrepp" inom naturvetenskapen. Det är begrepp som ger möjlighet att förstå många skeenden och som tillsammans bildar ett mönster. De naturvetenskapliga ämnena refererar till de traditionella skolämnena kemi, fysik och biologi. De tre skolämnena ska dock inte behandlas som fristående ämnen, varken i lärarutbildningen eller i arbetet med eleverna i förskoleklassen eller i de tidiga skolåren. I skolans styrdokument är denna avsikt och detta förhållningssätt tydligt genom att exakt samma centrala innehåll och kunskapskrav återfinns under alla tre skolämnesrubrikerna. NOämnena har också snarlika syftestexter och formuleringar som inte bara betonar ämnesförståelse, utan också naturvetenskapens karaktär och frågor som rör en hållbar 8

9 utveckling. Detta går även att hitta i läroplanens första kapitel som fullt ut gäller för förskoleklassen. Teknisk medvetenhet Teknik är ett fristående ämne, som syftar till att eleverna ska utveckla en teknisk medvetenhet som behövs i vår allt mer teknikintensiva värld. Elevernas intresse av hur saker i deras vardag fungerar, hur tekniken runt dem löser olika problem och hur de själva kan utveckla tekniska idéer står i fokus. I Lgr 11 står även att tekniska lösningar ska relateras till frågor som rör estetik, etik, könsroller, ekonomi och hållbar utveckling vilket gör ämnet lätt att integrera med såväl de naturorienterande ämnena som de samhällsorienterande och estetiska, så länge teknikämnets gränser och särdrag inte suddas ut. Lärande i olika situationer Lärande i naturorientering och teknik för de yngre eleverna har ofta sin utgångspunkt i konkreta, autentiska upplevelser, som t ex att eleverna upptäcker och blir intresserade av imma på en fönsterruta, småkryp på gården, månens olika faser o s v. Utgångspunkter kan även vara upplevelser i form av sagor, sånger och dikter, som kan engagera och väcka intresse för ett naturvetenskapligt innehåll. Leken är en annan infallsvinkel. Det finns en mängd fysikoch teknikkunskaper att hämta på en lekplats! Det kan också vara så att lärare i NO avsiktligt låter eleverna göra sina upptäckter och få sina erfarenheter via iscensatta lärandesituationer. För att eleverna i skolan ska ges förutsättningar att utveckla sina tekniska förmågor är det viktigt att läraren är insatt i vilka dessa förmågor är och hur de kan stärkas hos eleverna. Teknikämnet blir lätt ett ämne som domineras av att bygga och konstruera och tar alltför sällan sin utgångspunkt i kursplanen och elevernas intressen. Därför har lärarutbildningens undervisning som mål att studenten ska se teknikämnets alla delar som lika viktiga och känna sig förtrogna med dem i mötet med eleverna. Teknik är ett kreativt ämne där eleverna ska få möjlighet att vara innovativa och utveckla sina entreprenöriella egenskaper samtidigt som de får en större förståelse för världen vi lever i. 9

10 Ämne och språk språk och ämne En annan aspekt av NO- och teknikundervisning rör språkets betydelse för utveckling av ämnesförståelse. De språkliga stöttande formerna kan vara bild och form, talat eller skrivet språk, drama, o s v. Språket utvecklas genom behovet av att uttrycka sig i ämnesspecifika situationer. Man kan alltså påstå att det naturvetenskapliga och tekniska innehållet ger stöd åt språket samtidigt som språklig aktivitet leder till lärande. En medveten undervisning i NO och teknik präglas därför av iscensättande av kommunikativa situationer, där kunskaper i språk och NO/Teknik utvecklas samtidigt. Bedömning I årskurserna 1-3 sätts inga betyg men elevernas prestationer ska ändå bedömas. I Lgr 11 definieras kunskapskrav för godtagbara kunskaper i slutet av årskurs 3. Det är samma kunskapskrav för samtliga NO-ämnen. Teknikämnet har egna kunskapskrav. Utifrån kunskapskraven görs en summativ bedömning i slutet av årskurs 3. På vägen mot dessa ska bedömningen vara framåtsyftande, formativ. Formativ bedömning är bedömning för lärande. Den stödjer elever i deras lärande och förutsätter att undervisningen formas efter elevernas mål och de behov som eleverna har för att uppnå dem. Referenser Gibbons, Pauline (2013). Stärk språket, stärk lärandet. Stockholm: Hallgren & Fallgren. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011). Stockholm: skolverket. Teknik gör det osynliga synligt 2014:04 (2014). Stockholm: Skolinspektionen. 10

11 Samhällsorientering och lärande Inledning Denna text är avsedd att fungera som stöd för studentens undervisning i samhällsorientering och vfu-lärarens bedömning av studentens undervisning i förskoleklass och i årskurserna 1-3. Förutom kursplanerna i geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap utgår denna presentation från kommentarmaterial till kursplanen i respektive ämne, från Olof Franck, red. (2013), Samhällsämnenas didaktik. F-åk 3 samt från Skolverkets Diskussionsunderlag för förskoleklass (2011). Demokratisk värdegrund Undervisningsinnehållet i SO-ämnena svarar mot skolans demokrati- och värdegrundsuppdrag. Därför finns det anledning att här särskilt betona de två första kapitlen i Lgr11. Dessa kapitel ligger även till grund för planeringen av verksamheten i förskoleklassen. Läraren i förskoleklassen ska, utifrån elevernas behov och intressen samt lust och nyfikenhet, tillsammans med dem planera sådan verksamhet som förbereder dem för fortsatt utbildning på samma sätt som i skolan Lek och kreativitet är här centralt för ett aktivt lärande (Diskussionsunderlag s 3ff). Ämnesöverskridande helhet SO-ämnena har beträffande förskoleklass och årskurserna 1-3 ett gemensamt centralt innehåll. Detta signalerar att undervisningen ska bedrivas ämnesöverskridande. I ett sådant arbetssätt ska SO-läraren kunna identifiera de olika skolämnena geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap. I Lgr11, kap. 2, understryks att helheter ska främjas. Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att utveckla förståelse för hur olika ämnesområden hänger ihop i större kunskapsområden, detta för att undvika att eleverna utvecklar fragmentariska ämneskunskaper. 11

12 Progressionen i undervisningen inom de olika ämnena geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap, har de första åren som bas, vilket syns i det centrala innehållets tydliga ämnesprofil. I kommentarerna till kursplanen står att det är av stor vikt att läsa och tillgodogöra sig alla fyra kursplanerna [ ] för att förstå det centrala innehållet i SO. Det är viktigt för att kunna se progressionen i respektive ämne. (Kommentarmaterial s 11). Likalydande text finns för de andra SO-ämnena i respektive kommentarmaterial. I styrdokumenten finns alltså en inneboende spänning mellan en samlad SO-undervisning och en undervisning i fyra separata ämnen. Den ämnesdidaktiska forskningen har främst varit inriktad på respektive ämne, och det finns därför få studier som handlar om de samhällsorienterande ämnena som en helhet. En kommunikativ undervisning En kommunikativ undervisning, som överbryggar de till synes motstridiga kraven och stödjer elevers kunskapsutveckling i SO, kan beskrivas på följande vis. Elevernas associationer, frågor och resonemang kring det arbetsområde/ämne som behandlas välkomnas av en följsam och inkännande lärare. I ett sådant arbetsklimat tillåts eleverna att arbeta ämnesöverskridande, och deras väg till förståelse går via egna frågeställningar inom andra skolämnen än det som tillfälligtvis står på schemat. SO-ämnena är viktiga för att utbilda självständiga, kritiskt tänkande samhällsmedlemmar. Undervisningen ger eleverna förutsättningar att tänka i termer av orsak och verkan samt att kritiskt värdera argument. Att söka information, att vara källkritisk, att kunna jämföra och därefter dra slutsatser om likheter och skillnader är centrala förmågor som eleverna ska utveckla under hela sin skoltid. Metodik En ny skrivning i högskoleförordningen (SFS 2013:1118) kräver att studenten, för att erhålla examen, ska visa både kunskaper i och förmåga att tillämpa sådan metodik som krävs för undervisning i sina olika undervisningsämnen. Lgr11 föreskriver inte hur undervisning ska 12

13 bedrivas. Den lokala nivån kan därför fritt välja arbetsformer utifrån det lokala sammanhanget. En god undervisning förutsätter en bred undervisningsrepertoar och möjliggör för eleverna att lära sig på olika sätt. Undervisningen organiseras i syfte att skapa förutsättningar för alla elever träna och utveckla kunskap om ämnesspecifika begrepp i funktionella sammanhang. En granskning av redskapen för lärande görs därför utifrån ett första- och andraspråksperspektiv. Eleverna får möjlighet att börja i sin egen erfarenhet och nära omvärld. Detta kan innebära såväl långt borta som nära både rumsligt och tidsmässigt. Närområdet kan tolkas i vidaste bemärkelse och anpassas till det valda innehållet samt till elevernas erfarenheter. Ute är inne är centralt för SO-undervisningen. Det är av vikt att eleverna får egna erfarenheter i autentiska miljöer som ett sätt att nå uppställda mål och läroplanens kunskapskrav. I ämnet samhällskunskap kan det handla om demokrati, d v s att läraren lyssnar på och inkluderar elevernas erfarenheter. I religionskunskap kan det betyda att läraren ger eleverna möjlighet att få insyn i varierande verkligheter med olika religioner och livsåskådningar. Utifrån exkursioner i närmiljön samt museibesök kan eleverna se sig själva i ett historiskt sammanhang och med lärarens hjälp förknippa sin plats med framtiden och det ansvar vi alla har för kommande generationer. Samtal utifrån sådana besök har inga ämnesgränser. Frågor om vad som är ett gott liv, geografiämnets koppling till kunskap om andra delar av världen och komplexiteten kring hållbar utveckling är frågor som ryms inom samtliga SO-ämnen. Estetiska lärprocesser SO-ämnena kan med fördel kopplas till olika estetiska lärprocesser där eleverna - som redskap för lärande - skriver, ritar, fotograferar, dramatiserar, bygger tredimensionellt, skapar bilder i olika material, arbetar med musik, rörlig bild och sociala medier/internet samt berättar om sina erfarenheter med sina egna frågor som utgångspunkt och med lärarens kunskap och engagemang som en betydelsefull förutsättning för elevernas utveckling och lärande. 13

14 Bedömning Formativ bedömning, bedömning för lärande, som stödjer elevernas lärande, förutsätter att undervisningen anpassas/formas efter målet med undervisningen och de behov eleverna har på vägen dit. Referenser Diskussionsunderlag för förskoleklass (2011). Stockholm: Skolverket. Franck, Olof (red.) (2013). Samhällsämnenas didaktik. F-åk 3. Lund: Studentlitteratur. Kommentarmaterial till kursplanen i religionskunskap (2011). Stockholm: Skolverket. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011). Stockholm: skolverket. 14

15 Svenska och lärande Inledning Denna text är avsedd att fungera som stöd för studentens undervisning i svenskämnet och vfulärarens bedömning av studentens undervisning i förskoleklass och i årskurserna 1-3. Förutom kursplaner för svenska och svenska som andraspråk utgår denna presentation, till största delen, från kommentarmaterial till respektive ämne, samt från aktuell forskning. Kunskapens sammanhang Kunskaper om omvärlden och oss själva är inte statiska, utan skapas och omskapas i samspel med andra. Framför allt är det viktigt att studenten skapar undervisningsförlopp som utgör en helhet och inte delas upp i mindre fragment. En utgångspunkt för utbildningen är att kunskap skapas i språkliga sammanhang, bärs fram via olika medier och ger uttryck åt människors sociala och kulturella tillhörighet. Även språk, liksom text, uppfattas i en utvidgad mening. Bild, musik, rörelse, lek etc är språk som skapar texter där ordet inte alltid dominerar. Lgr 11 och kursplanen i svenska betonar en undervisning, där elever får utveckla sitt språk genom att läsa, skriva och samtala med allvar och mening kring ett viktigt innehåll. Genom att få göra detta kan eleverna stärka sin tilltro till sin kommunikativa förmåga i tal och skrift. Samtidigt bör undervisningen genom lek, läsning och samtal ge möjlighet för eleverna att få uppleva och känna. En grundläggande tanke är att elevers tidiga och fortsatta läs- och skrivutveckling byggs på ett sådant sätt att de redan från början uppfattar och använder språket, både det talade och det skrivna, som ett verktyg för att uttrycka egna tankar och ta del av andras. I den högskoleförlagda undervisningen får studenten möta olika typer av texter i skilda sammanhang. 15

16 Språk och förståelse Språk är centralt i allt lärande. Språk-, kunskaps- och identitetsutveckling går hand i hand, och det ena kan inte frikopplas från det andra. Genom språket uttrycker människor sina tankar, kunskaper, erfarenheter och känslor och kan förstå hur andra människor tänker och känner. Det är viktigt att ha ett rikt och varierat språk för att kunna förstå och verka i dagens kulturellt heterogena samhälle. Denna syn på språk präglar lärarutbildningens ämne Svenska och lärande. Vägar in i skriftspråket Studenten får under sin utbildning utveckla kunskap om olika synsätt och metoder för den tidiga läs- och skrivundervisningen från förskoleklass till årskurs 3. Studenten får också arbeta med att förstå elevernas olika vägar in i skriftspråklighet och hur denna utveckling kan stöttas och bedömas. Studentens arbete med att förstå och göra undervisning av det centrala innehållet blir viktigt liksom att förstå att man använder språket olika i olika sociala sammanhang. Undervisningen måste ge studenten och därigenom också elever insikt om att sättet vi kommunicerar på kan få konsekvenser för andra människor. Den undervisning som studenterna iscensätter ska ge möjlighet för alla elever att bli synliggjorda genom att olika språk och kulturer ges plats. I slutänden handlar det om att förbereda elever för att kunna och vilja aktivt delta i samhällslivet. Referenser Kommentarmaterial till kursplanen i svenska (2011). Stockholm: Skolverket. Liberg, Caroline (2007). Språk och kommunikation. I: Att läsa och skriva forskning och beprövad erfarenhet. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling. 16

17 Liberg, Caroline & Säljö, Roger (2014) Grundläggande färdigheter att bli medborgare I: Lundgren, Ulf P., Säljö, Roger & Liberg, Caroline (red.) Lärande Skola Bildning. Grundbok för lärare. Stockholm: Natur & Kultur.( S ) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011). Stockholm: skolverket. Nya språket lyfter!: bedömningsstöd i svenska och svenska som andraspråk för grundskolans årskurs 1-4. Rev. uppl. (2011). Stockholm: Skolverket

18 18