Det finns mycket att se precis under ytan. Titta noga. SNOR KLING

Transkript

1 Det finns mycket att se precis under ytan. Titta noga. SNOR KLING Snorkling, eller fridykning som det också kallas, är ett enkelt sätt att komma närmare den tysta världen under vattnet. Men för att underlätta introduktionen till undervattensvärlden krävs lite grundutrustning. Ofta kallas detta för ABCutrustningen och består av en mask med snorkel och fenor. 138

2 Ljuset bryts i glaset. Fisken verkar vara större och närmare. SYNEN UNDER VATTNET Det mänskliga ögat är anpassat för syn i luft och i vatten blir allt suddigt och oklart. Med hjälp av en mask (cyklop) skapas ett luftskikt framför ögonen och då blir sikten klarare. En mask kan vara utformad på många olika sätt, men har vissa gemensamma egenskaper. Den bör vara tillverkad av gummi eller silikon för att sitta bekvämt och hålla tätt mot ansiktet. Det bästa sättet att testa detta är att placera maskremmen på maskens framsida, sätta masken mot ansiktet och andas in lätt med näsan. Om masken hänger kvar är passformen bra. Remmen är bara till för att hålla masken kvar på huvudet, inte för att täta mot ansiktet. Det finns dessutom dubbla tätningskanter runt masken och om man drar remmen för hårt deformeras kanterna och vatten kan läcka in. Andra viktiga detaljer på masken är en näsficka för näsan, detta gör det möjligt att tryckutjämna då man håller för näsan med fingrarna och samtidigt blåser ut genom näsan. Glaset i masken skall vara härdat, ofta står det hardened eller tempered på glaset. Vanligt glas kan lätt krossas och ge upphov till skärsår. Glas av plast är inte bra eftersom det både åldras och lätt blir repat. Det är flera saker som kan variera mellan olika modeller, så som luftvolym, glasens utformning och glasens antal, ett eller två. Allt detta påverkar både sikt och synfält. Synfel behöver inte vara ett hinder för att upptäcka undervattensvärlden och vissa synfel kompenseras automatiskt på grund av ljusets brytning mellan vattnet och luften i masken. Saker kan verka vara större och närmare när man tittar genom masken under vattnet. Det går även bra att snorkla med mjuka kontaktlinser och till vissa maskmodeller kan man köpa färdigslipade ersättningsglas till en rimlig kostnad. TIPS! När ni skall snorkla, medan masken är torr, gnugga ut lite saliv på glasets insida och skölj. Detta förhindrar att det bildas imma på insidan av masken. 139

3 Luft Vatten Skenbar position Verklig position En vattenkikare gör det lättare att upptäcka det som finns under ytan vid strandzonen. Olika modeller av masker. 140

4 Snorklar för både vuxna och barn. ANDAS NÄR MAN SNOR KLAR En snorkel gör att man kan simma på ytan och titta ner i vattnet utan att behöva lyfta upp huvudet för att andas. Konstruktionen av en snorkel är enkel. Den består av ett bekvämt bitmunstycke monterat på ett böjt rör av mjuk plast. Dimensionering av detta rör är snorkelns viktigaste egenskap. Det är viktigt att den töms på gammal utandningsluft innan ett nytt andetag sker annars är risken att man andas in samma luft ut och in flera gånger. Detta leder till att koldioxidhalten i inandningsluften successivt ökar vilket kan leda till huvudvärk och i extrema fall medvetslöshet. En för smal snorkel ökar andningsmotståndet och blir trög att andas i, medan en för stor diameter gör att det kan vara svårt att vädra bort utandningsluften och hålla den ren från vatten. En för kort snorkel kan vara svår att hålla ren från vatten, men en för lång snorkel har samma effekt som en för smal. Lämplig längd för en vuxen persons snorkel är cirka millimeter med en diameter på cirka millimeter samt en volym av maximalt två deciliter. Ett barn däremot måste ha en mindre snorkel, maximalt 300 millimeter i längd, 15 millimeter i diameter och en volym av 1,2 deciliter. Snorkeln bör ha någon form av hållare för fastsättning på maskens rem. Snorklar man mycket kan en självtömmande snorkel med en ventil nära bitmunstycket vara ett bekvämt alternativ. VIKTIGT! Barn ska inte använda vuxensnorklar. 141

5 Olika storlekar och modeller av fenor. TIPS! Om man är osäker på vilken styvhet man ska välja är det bra att börja med en mjuk fena för att senare byta upp sig. ATT TA SIG FRAM I VATTNET Med fenornas hjälp förflyttar man sig lättare genom vattnet. Det finns många olika varianter av fenor, men alla är baserade på två grundmodeller. Den ena är helfotsfenor och den andra är hälremsfenor, båda med någon form av mjuk och bekväm fotficka med ett svagt böjt (10 15 ) fenblad av något styvare material som plast. Valet mellan helfots- och hälremsfenor är beroende på hur mycket tid man skall tillbringa i vattnet. Vanligtvis kombineras fenorna med en neoprensocka eller sko. På våra breddgrader där vattentemperaturen sällan överstiger 20 C är hälremsfenor med tillhörande neoprenskor ett bekvämare val. Var noga med val av storlek, fotfickan ska inte glappa på foten. Styvhet är också en viktig faktor, ju styvare fenan är, desto snabbare tar man sig fram genom vattnet, men det kostar mer energi och man blir tröttare. Detta kan resultera i kramp, speciellt i vaderna om inte benstyrkan är tillräcklig stor. 142

6 HA DET BEKVÄMT I VATTNET På våra nordliga breddgrader där vattentemperaturen väldigt sällan överstiger 20 C är nedkylning något man ska vara uppmärksam på. Så länge temperaturen i vattnet är lägre än kroppens, så kommer man att förlora kroppsvärme till det omgivande vattnet. Om nedkylningen inte hejdas kan det leda till allvarliga konsekvenser, som koordinationsproblem, trötthet, förvirring och resultera i olyckshändelser. För att minska värmeförlusten kan man använda en dräkt av ett cellgummimaterial med nylonbeläggning som kallas neopren. Dessa dräkter kallas för våt- eller semi-dry (halvtorr) dräkter. Principen för dräktens isoleringsegenskaper är att det vatten som tränger in innanför dräkten värms upp av kroppen och därmed dämpas värmeförlusten. Detta innebär att dräkten ska ha så bra passform mot kroppen som möjligt, annars blir genomflödet i dräkten stort och dräktens isolering sämre. Eftersom cellerna i dräkten också påverkar dess isolerande egenskap har även tjockleken betydelse. Dräkter finns i många olika tjocklekar och modeller. Vanligast i våra vatten är 5 och 7 millimeters. Dräkten kan bestå av flera delar, till exempel en hel overall med huva som kan kombineras med en kortärmad jacka ovanpå om man vill ha det lite varmare. En annan dräkttyp som finns är långa byxor med hängslen tillsammans med en långärmad jacka med huva utanpå. Man bör även tänka på att skydda huvud, fötter och händer genom att använda huva, neoprenskor och handskar av samma material som dräkten. Ett problem med neoprendräkter är att de har stor flytkraft vilket måste kompenseras med hjälp av blyvikter. Mängden bly som behövs är beroende av flera faktorer: egenvikt, dräkttyp och dräkttjocklek. Beräkning av rätt mängd bly beskrivs under tryckutjämning. Bältet som håller vikterna skall ha ett snabbspänne som är lätt att öppna vid en nödsituation. Viktstoppare hjälper att fixera vikterna på bältet så de inte glider runt. Boots, huva, handskar och våtdräkt av neopren för att hålla kroppen varm. VIKTIGT! Bra passform på dräkten ger en behagligare snorkling, även om en välsittande dräkt kan ge en viss obehaglig känsla av stelhet. 143

7 SNOR KLINGSTEKNIK Med rätt snorklingsteknik förflyttar man sig effektivare genom vattnet och sparar då en massa energi. Det kanske lättaste och säkraste sättet att ta sig ner i vattnet är med ett lätt hopp eller steg ut i vattnet om djupet är tillräckligt och inga undervattenshinder finns. Ett annat sätt är att vada försiktigt baklänges ut tills djupet är tillräcklig för att kunna simma. Man kan även vada ut en bit i vattnet och när man är på tillräckligt djupt vatten är det bara att sätta sig ner och ta på utrustningen. Fenornas uppgift är att underlätta en förflyttning framåt i vattnet. För att fungera optimalt ska fenorna hållas under vattenytan och bensparkrörelserna ska vara långsamma med svagt böjda knän. Det är lårmusklerna som ska göra arbetet, armarna används bara vid behov för snabba manövrar. På det viset kan man spara mycket energi och minska risken för kramp i benen och att trötta ut sig. Tips! Att ventilera är bra, men absolut inte för mycket. Att andas på rätt sätt i snorkeln är mycket viktigt. Normalandning fungerar dåligt när man snorklar för då löper man risken att utsätta sig för koldioxidförgiftning som kan orsaka stress och annat obehag. Som snorklare andas man lite djupare än normalt för att vara säker på att ventilera ut all gammal luft och koldioxid innan man tar nytt andetag. Man ska också andas långsammare än normalt, detta mest för att spara energi. Mycket av vår aktivitet i vattnet kretsar kring detta spar energi! För att kunna vara under vattnet längre tid så kan man andas långa djupa andetag så att man ventilerar ut lungorna ordentligt. Detta kallas hyperventilering. Man kan med hyperventilering, när den görs på rätt sätt, förlänga tiden under ytan, men gör man på fel sätt kan det vara mycket farligt. Tre till fyra snabba och djupa andetag är lagom för att sänka koldioxidhalten i blodet, vilket medför att andningsreflexen fördröjs och man kan därmed hålla andan längre än normalt, även om inte mängden syrgas i blodet höjs. Gör man för många snabba inandningar före ett dyk, kan koldioxidnivån (som triggar andningsreflexen) bli farligt låg och syrebrist kan inträffa innan man får andnöd med resultat att man kan förlora medvetandet och slutligen drunkna. Ytterligare ett sätt att spara energi är vid neddykningar och att då dra nytta av tyngden i kroppens nedre hälft, benen. När man ligger horisontellt på ytan och är beredd på att dyka, böjer man ned överkroppen samtidigt som man sträcker benen rakt upp i luften. Tyngden av benen ovanför vattenytan hjälper till att pressa hela kroppen ned under ytan tills fenorna kan ta vid. Under dykningen kommer snorkeln att fyllas med vatten, vilket är helt normalt. Vid uppstigningen mot ytan tittar man snett uppåt, dels för att orientera sig, men också för att vara säker på att det inte finns något hinder på ytan. Vid denna position kommer snorkeln att peka nedåt. Strax före ytan kan man sakta börja andas ut. Då börjar vattnet pressas ur snorkeln och när man bryter vattenytan rinner de sista vattendropparna ut. Därefter fortsätter man obehindrat att andas i snorkeln. Ytterligare ett sätt att tömma snorkeln är att vid ytan kraftigt andas ut och blåsa ut vattnet. Efter en snorkeltömning tar man sitt första andetag försiktigt om det skulle finnas vatten kvar i snorkeln. Glöm inte att vila på ytan, det ger kroppen en liten stund för återhämtning mellan neddykningarna. 144

8 Dykning och uppstigning vid snorkling. Om man sträcker benen uppåt vid neddykning så hjälper kroppens tyngd till. Vid uppstigning är det bra att titta uppåt och rotera så man ser eventuella hinder. 145

9 Vikter av bly med viktstoppare. Viktrem med snabbspänne. TRYCKUTJÄM NING Under neddykningen kommer snorklaren att känna av hur öronens trumhinnor böjs inåt på grund av det ökade trycket från omgivande vatten. Om man inte kompenserar för detta kommer man att få värk och ont i örat och i värsta fall kan trumhinnan brista. Denna kompensering kallas för tryckutjämning. Det vanligaste sättet är att orsaka ett mottryck genom att lätt klämma åt näsborren genom maskens näsficka och samtidigt blåsa mot näsan. Flera andra metoder finns, till exempel att sträcka på halsen sidledes eller sträcka på underkäken. Den gyllene regeln är att man ska tryckutjämna tidigt och ofta, då blir det mycket lättare under dykningen. Tidigare nämnde vi våtdräkter av olika modeller och tjocklekar för att göra snorklandet behagligare och för att förlänga säsongen. På grund av kroppens och dräktens flytkraft blir man då tvungen att kompensera med en viss mängd bly. Man brukar fästa bly på en rem med snabbspänne. Det är viktigt att en snorklare med dräkt tar tid på sig för att i lugn och ro testa rätt mängd bly. För lite bly gör att man blir för lätt, får positiv flytkraft och får kämpa för att komma ner under ytan. För mycket bly gör att man får det motsatta problemet och måste anstränga sig för att hålla sig kvar vid ytan. I båda fallen slösar man mycket av sin energi. Det senare utgör också en säkerhetsrisk. Börja på grunt vatten där man kan stå med fötterna på botten och huvudet ovanför vattenytan. När man anser att blymängden är nästan tillräcklig så testa genom att flyta på ytan och andas ut. Börjar man sjunka fort är det för mycket bly och vikter tas bort. Målet är att man skall flyta lätt vid ytan även när man har andats ut. Troligtvis måste denna övning upprepas ett flertal gånger tills rätt blymängd erhållits och det är väl värt ansträngningen. 146

10 ATT U N DERSÖKA NÄRMARE Det finns en mängd verktyg och redskap som man kan använda sig av vid stranden och i vattnet, vilket gör det roligare när man vill titta närmare på den marina faunan och floran. Genomskinliga plastburkar med lock, eller kraftiga plastpåsar med förslutning, kan användas för att samla in små eller ömtåliga organismer, vilka kan vara svåra att hantera för hand. Exempel är ömtåliga kammaneter, tångräkor med mera. Burkarna och påsarna med innehåll kan senare tas upp på land och studeras närmare med en lupp eller förstoringsglas. Vanliga enkla luppar och förstoringsglas gör det möjligt att undersöka små organismer och man kommer närmare in på dem vilket ger en ny syn på det man ser, även under ytan. Luppar och förstoringsglas av akrylplast är inte alltid lämpliga under vattnet på grund av att plastens brytningsindex är nästan samma som vattnets och därför inte ger en förstorande effekt. Finmaskiga nätkassar är också bra att ha med i vattnet. Mindre ömtåliga fynd kan läggas i dem, samt även medtagna plastburkar och påsar. Ett litet tips är att fylla burkarna med vatten innan man ger sig iväg på simturen, flytkraften i burkar kan annars vara ett problem, speciellt när man dyker nedåt eller ska hantera dem under ytan. Ljus består av flera olika färger. I våra vatten tränger det gröna ljuset ner djupast. Därför ser allt under vattnet grönare ut ju djupare man dyker. Om man använder en undervattenslampa så kan man se de verkliga färgerna under vatten. Prova att snorkla i skymningen eller på natten med en lampa. På natten är många arter aktiva som gömmer sig på dagen vilket gör att man kan upptäcka nya arter. Idag finns många enkla och prisvärda digitala kompaktkameror med vattentätt hölje eller hus. Oftast är dessa lätta att använda, man behöver inte vara proffs för att dokumentera sina upplevelser. Vid strandzonen finns också mycket att se. En hink, spade och håv är redskap som man kan ha glädje av i sina fortsatta undersökningar. Ta ett spadtag med blöt sand och häll i en hink med vatten, vänta och se vad som döljer sig där. Kompaktkamror. Enkla och billiga lösningar för att dokumentera dina observationer. Lampor för olika ändamål, även på dagtid. En tallrik eller skål med vatten gör dina observationerna intressantare ovanför ytan. 147