Vättlefjäll - en stadsnära och lättillgänglig vildmark

Transkript

1 Vättlefjäll - en stadsnära och lättillgänglig vildmark Borgens fotbollsplan Lägg märke till de helt skoglösa bergen. Foto Lars Holmberg Vättlefjäll är en ca 130 kvadratkilometer stor bergsplatå, som i väster gränsar till Göta älv, i sydväst till bostadsområdena Rannebergen och Lövgärdet och i söder till Lärjeåns dalgång. I norr och öster ansluter skogsområden i Ale och Lerums kommuner. Området är starkt kuperat och ett flertal höjder når upp till 150 m.ö.h. Under och 1800-talet var hela trakten i stort sett en enda stor ljunghed, där kala bergknallar stack upp- därav namnet fjäll. Ordet vättle har med väta och vatten att göra och det stora antalet sjöar, mindre vattendrag och surdrågor har bidragit till namnet. Vandrare har flera markerade stigar att välja på och för kanotister har en kanotled iordningsställts, som förbinder ett tiotal sjöar. Flera vindskydd och eldplatser möjliggör rastning och övernattning i det fria. Att hitta en privat badstrand eller till och med en egen liten ö är inga större problem. Vid Lövgärdet och vid Surte finns sandstränder, medan övriga stränder oftast är steniga, med svagt sluttande klippor. Fritidsfiske bedrivs under alla årstider. Under de få vinterdagar, då isarna bär, är vattenleden välfrekventerad av skridsko- och skidåkare.

2 Vättlefjäll - en stadsnära och lättillgänglig vildmark 2 Relsbo kvarnruin Kvarnstensämne Vika damm, Vattnet har särskilt i äldre tider haft en viktig betydelse för människan. Från början var vattnet livsviktigt som fiskevatten och senare nyttjade man även vattnet till kvarn- och sågverksamhet och för att få elektricitet. Om denna verksamhet vittnar utdikade mossmarker, uppdämda sjöar, kvarndammar och kvarnruiner. Ute i markerna kan man på flera ställen finna spår efter kvarnstensbrytning och på några platser ligger påbörjade kvarnstenar kvar. I många mossar har torvtäkt förekommit. I Sörmossen och Målemossen bedrevs industriell brytning av bränntorv under första halvan av 1900-talet, för att förse Surte glasbruk med bränsle till glasframställningen. På senare tid har även det ökade behovet av dricksvatten gjort Vättlefjäll intressant. I Surte har vattnet från fjället en fallhöjd på 100m, vilket bidragit till att det här varit särskilt lämpligt att anlägga sådan industriverksamhet, som var beroende av vattenkraft. Under många år var kvarnverksamheten dominerande och därefter kom Glasbruksepoken. Under 25 år i slutet av 1900-talet försörjdes södra Ale kommun med dricksvatten från Surtesjösystemet. Numera nyttjas vattnet endast av friluftslivet. Torvgrav, Sörmossen Jättegryta, Baddammen, Surte Gammalt dämme, Trångsjön,Surte Badplatsen, Surte

3 Vättlefjälls naturreservat En del av Vättlefjäll (2500 ha) har avsatts som Naturreservat för att skydda naturen och samtidigt främja det rörliga friluftslivet. Reservatet genomkorsas av olika vandringsleder, som Bohusleden, Vättlefjällsleden och Lödöseleden. Sjösystemet är iordningsställt för paddling. Flera vindskydd och eldplatser finns längs sjöarna. Vandringskartan över Vättlefjäll är ett måste att ha med sig!

4 Kanoting på Vättlefjäll Ut på Skyrsjön Vindskydd vid Gäddevattnet Trångt i kanalen söder om Gäddevattnet På väg mellan Toleredssjön och Surtesjön Text och kartbearbetning Pelle Dalberg

5 Något om växtlivet på Vättlefjäll Vättlefjälls naturliga ekskogar försvann redan i slutet av 1600-talet på grund av skogsskövling och hårt bete. Därefter följde en lång period då ljung och fukthedar bredde ut sig. Först i början av 1900-talet upphörde ljungbränning och skogsbete och en viss skogsplantering skedde. En stor del av området har utvecklats fritt genom självsådd. På de magra karga markerna trivs tallen särskilt bra. Några av karaktärsväxterna på fukthedarna är pors, blåtåtel, hedsäv, ljung samt myrlilja och klockljung. De två senare har en kustnära utbredning, vilket gör dem mycket ovanliga i övriga delar av landet. En raritet på den tidigare ljungheden öster om Stentjärnen är cypresslummern. Den vackra klockgentianan förekommer sparsamt i hela området, framförallt längs stigar och sjöstränder, där den slipper konkurrens av andra växter. Klockgentianor Cypresslummer Myrliljor Klockljung Pors

6 Något om djurlivet på Vättlefjäll Älgar vid Skärsjölund Råbock vid Jennylund Vättlefjäll har en däggdjurs och fågelfauna som är representativ för mager skogsmark med stort inslag av mossar och sjöar. Älg, rådjur, räv och grävling är ganska vanliga. Bäver, vildsvin, dovhjort och trana är på invandring. Skogens småfåglar har minskat kraftigt både här och i övriga skogsområden under de senaste decennierna. Orsaken till detta är inte klarlagd. Tjäder, orre, pärluggla och sparvuggla förekommer sparsamt. Strömstare och forsärla håller till i de rinnande vattnen och storlommen häckar i flera av sjöarna liksom den mindre omtyckta kanadagåsen. Flera av sjöarna kalkas och i några har ädelfisk inplanterats. Runt gårdarna Björsjöås, Björsjöbacka, Roten och Skrapekärr håller man idag markerna öppna med hjälp av får. Knipan finns i många sjöar Storlom, Surtesjön Småskrak, Skyrsjön Räv vid Skrapekärr Försommar vid Björsjöbacka Grävling vid Nedertorp Tjädertupp Trana vid Rördalen Orrspel Bild och text Pelle Dalberg