Emelie Appelberg - Huskonstruktion - Politecnico di Milano

Transkript

1 Emelie Appelberg - Huskonstruktion - Politecnico di Milano Lecco. Åk. Bara åk. Det finns ingen anledning att tveka, en utbytestermin är det bästa du kan göra från alla synvinklar. Rent karriärstaktiskt är det en ren win, arbetsgivare älskar folk som har varit utomlands och vidgat vyerna. Dessutom knuffar det definitivt upp en några hopp på livserfarenhetsskalan. Med det sagt tänker jag övergå till den personliga vinsten av en utlandstermin. Genom att åka utomlands får du chansen att träffa nya, otroligt goa vänner från hela världen och ett ovärderligt kulturellt utbyte. Jag kan fortfarande inte komma över hur häftiga mina nya (förhoppningsvis livslånga) vänner är. Det fina med att åka utomlands är att alla nya kursare är likasinnade i det avseendet att de är öppensinnade, vänliga och assugna på att träffa nya kompisar. Nu har jag möjlighet att i princip åka världen runt och jag kommer alltid ha någons soffa att slagga på. Anyways, det var lite allmänt om utbyteserfarenheten. Nu tänkte jag snacka lite om min tid i Italien specifikt. Jag kom till Como i Italien i slutet av augusti för att ta en förberedande två veckor lång intensivkurs i italienska. Det var jättebra, för även om jag aldrig siktade på att bli flytande i språket under 5 månaders tid så var det helt klart fördelaktigt att kunna lite grann, typ att kunna kommunicera i mataffärn (läs puben) och framförallt bara lite kul att kunna fatta vad folk omkring en snackar om. Så rekommenderar helt klart att ta en sådan kurs om tillfälle ges. Och genom denna kurs träffade jag en hel hög Erasmusstudenter som man kunde ha massa kul med. Under terminen tog jag sedan en kurs 2-3 dagar i veckan som höll mig i schack så att säga, men helt ärligt var jag lite lat och prioriterade inte riktigt

2 språkinlärningen. Det roligaste för mig var bara att öva i skarpt läge såklart. Efter tvåveckorskursen drog jag och två nyfunna kompisar på road trip genom norra Italien. Ett ord: awesome. Vi var väl bara iväg strax över en vecka men hann med att se Verona, Venedig, Florens, Pisa, Siena, San Gimilgiano (antagligen felstavat). Det var hur kul som helst och vi träffade massa roliga människor. Det är ganska roligt att köra bil i Italien, speciellt i Milano. Man skulle kunna åldras typ 10 år men det gäller bara att behålla lugnet. Jag tog alltså en Erasmus exchange termin på Politecnico di Milano, campus Lecco. Lecco är en supermysig liten stad som ligger precis vid Comosjön, omgiven av alpernas bergstoppar. Otroligt vackert. Från Lecco till Milano är det ungefär en 45 minuters tågresa som knappt kostar någonting. När jag först fattade att jag inte skulle vara inne i Milano vart jag lite besviken men det hade jag ju inte behövt vara. Beroende på hur man är som person så har man olika preferenser såklart, men för mig var Lecco perfekt. Oslagbar natur utanför dörren och alla kompisar på promenadavstånd. Detta tillsammans med att campuset inte är så stort tror jag definitivt bidrog till den goda sammanhållningen, alla hänger med alla typ vilket var supermysigt. Sen är det superlätt att åka in till Milano när man känner för det också. Så jag trivdes som fisken i vattnet. Sen kan jag väl erkänna att man nog kanske kan känna sig ganska nöjd efter en termin eller kanske ett år eftersom staden inte är så stor. Angående boende: jag hade börjat reka lite redan hemma i Sverige på en hemsida som heter Easystanza som är en room mate sida, och det var jättebra. Hinner du så rekommenderar jag att börja kolla lite innan du åker så att du har några alternativ för det gör livet lite enklare. Annars ordnar det sig alltid, men gå absolut och kolla på lägenheten innan du bestämmer dig för någon. Jag har många kompisar som bara började leta på plats och det funkar såklart också. Jag bodde i en jättefin lägenhet tillsammans med två snubbar från Venezuela. Dem kommer jag definitivt att hålla kontakten med, att bo tillsammans är det absolut effektivaste sättet att lära känna folk. I princip alla delar lägenhet i Italien, och vissa delar till och med rum men det var inte riktigt min cup of tea. Från köket och min balkong hade vi utsikt över Comosjön och bergen, och det var typ 10 minuters promme till skolan. Awesome kort och gott.

3 Från köksfönstret. Livsstilen i Italien är helt oslagbar. Dem är riktiga jäkla livsnjutare som inte stressar i onödan, wait, som inte stressar överhuvudtaget. Det var nog min viktigaste lärdom, studierna inräknade. Var till exempel med en italiensk kompis och hans vänner på en sex timmar lång lunch med vin, digestivo (en speciell sort sprit som ska hjälpa matsmältningen) och hur många rätter som helst i princip. Man tar det lite mer piano helt enkelt. Vin är hur billigt och hur bra som helst såklart, och mozzarellan också. Vill inte ens tänka på hur många kilo mozzarella jag antagligen har ätit under 5 månader. Visste ni förresten att Nutella är italienskt? Och krämigare, fluffigare skum än det på italienska cappucini finns inte. Word. Sen en annan go grej är att gå på aperitivo på kvällen, det innebär att till sin drink får man ta för sig av en uppdukad buffé av varma och kalla italienska smårätter, det är hur gött som helst. Och man lär ju inte vilja missa pizzan under tiden man är där men det är väl needless to say. Gott.

4 Det var lite om livsstilen och maten som italienare är berömda för, nu till lite info om plugget. Jag läser alltså en master i huskonstruktion och översatt till engelska blir det typ Architectural engineering. Så jag tog några random kurser från architectural engineering mastern i Lecco, men det visade sig inte riktigt vara samma sak. Till att börja med var klassen en blandning av folk som hade (minst) en bachelor i engineering eller architecture. Så jag läste tillsammans med ett gäng arkitekter. Jättenyttigt på ett sätt, men mindre bra på andra sätt. Tog en arkitekturkurs som jag i och för sig var ganska dålig i i jämförelse med arkitekterna, men jag lärde mig jättemycket bara genom att se hur de jobbar och hur designprocessen faktiskt går till. Det var ärligt talat som grekiska för mig i början, men helt klart bra bara för att få insikten inte minst. Men övriga kurser som skulle vara mer engineering var väl kanske inte riktigt på samma nivå som hemma. De var liksom mer översiktskurser än djupgående som man kanske förväntar av masterkurser. Alla säger ju att universiteten i Sverige är kända för att vara så bra, och innan har jag tänkt att ja de är väl bra, what ever. Men ja, universiteten i Sverige är bra. Så åk inte utomlands med bara studierna i huvudsyfte, utbildningen och allt runt omkring det är inte riktigt lika bra i mina ögon. Men med detta sagt vill jag inte avskräcka från att åka, det är alla gånger värt. Alla gånger. Man lär sig så mycket annat som är helt ovärderligt för en själv som person. Typ social skills och att klara sig själv i ett främmande land etc. Och sen är det askul också. Jag läste alla mina kurser på engelska tillsammans med andra internationella masterstudenter, men professorerna var italienare såklart. Man ska komma ihåg att italienare inte är kända för att vara jättebra på engelska, och så var fallet även här gällande vissa av professorerna. Detta bidrog definitivt till att kvaliteten på vissa av kurserna försämrades. Vad gäller kurslitteratur så fanns det egentligen ingen, utan man använde lärarens power point slides. Jag läste egentligen bara en beräkningskurs (från civil engineering mastern), och den var ganska tung utan böcker, man fick sitta och bläddra igenom eurocodes och slides på datorn hela tiden. Men man vänjer sig. Ovan sa jag ju att de har en så avslappnad livsstil osv. i Italien och det reflekteras tyvärr på organisationen. Allt funkar inte alltid superbra och effektivt. Men å andra sidan är de sjukt mycket mer flexibla än i Sverige, har man en dialog med sin lärare kan man nästan alltid komma fram till en lösning. De är väldigt hjälpsamma. Jag fick till exempel ta en tenta helt själv före alla andra för att jag skulle hinna med mitt flyg och terminsstarten i Australien. Läraren satte mig i sitt kontor och så fick jag mitt betyg samma dag. Men ibland går vissa saker löjligt ineffektivt. Tentorna är förresten både skriftliga och muntliga, vilket var nytt för mig. Tänkte att en muntlig tenta är en walk in the park, det dumma är ju att om läraren märker att det är någonting du inte kan så bra kommer han ju garanterat fråga mer på det ämnet. Sen höftar de ett betyg på plats. Ganska roligt fenomen. Se förövrigt till att du har stenkoll på vad alla dina kurser har blivit godkända som hemifrån KTH; dvs. om de är villkorliga, inom annat teknikområde eller valfria. Efter att ha klagat på organisationen i Italien vill jag även slänga en känga och säga att allt inte alltid funkar skitbra administrativt hemma heller, så var beredd på att ta mycket ansvar själv på den fronten.

5 Fotboll är kul att kolla på. Min första match var i Como (Como-Milan) på en mindre arena med typ Milans b-lag men Zambrotta spelade så jag var glad. Sen var jag på tre matcher på San Siro i Milano, Inter-Napoli, Milan-Siena, och derby Inter-Milan! Askul. Zlatte, eller Ibra som han är känd som i Italien levererade. För mig var själva upplevelsen med alla supportrar och stämningen det häftigaste, bryr mig inte så mycket om fotboll egentligen men italienska supportrar är ganska roliga. Sammanfattningsvis: Jag älskar Italien. Jag tar med mig alla härliga kompisar och upplevelser och livsstilen därifrån. Tips: res så mycket som möjligt, Europa är löjlig litet egentligen och Italien är ännu mindre så passa på. Ha kul! Klichigt men sant: fånga dagen. Och ta mycket foton. Lär känna så många du bara kan. En termin går fort; jag hade bara möjlighet att stanna en termin eftersom jag nu ska ta en termin i Melbourne, men har du möjlighet så stanna ett år. Jag vet massor som förlängde sin stay från en termin till två. Undrar du något så hör av dig till: emelieap@kth.se