Joel Jonassons släkt. Av Sven Rosborn. Joel Jonasson och hans familj

Joel Jonassons släkt Av Sven Rosborn Joel Jonasson och hans familj Joel föddes i torpet Hjortholmen vilket låg under gården Werpeshult i Stenbrohult socken i Småland Året var 1859 och tidpunkten var dagen efter julafton Fadern, torparen Jonas Pehrsson, kom från gården Strängarås i samma socken och modern Fredrika Magnusdotter var bördig från Lenhovda socken Modern var vid Joels födsel 38 år och han var det sjätte barnet i familjen Av dessa barn förlorade föräldrarna det andra i barnaskaran Lars Gustaf, född 1849, redan i späd ålder När därför det femte barnet 1856 blev en pojke fick han samma namn som sin döde bror Trots moderns relativt höga ålder vid födseln av Joel skulle han komma att få en lillebror, Peter, som såg dagens ljus 1864 Jonas Pehrssons och Fredrika Magnusdotters familj Joel Jonasson Fotografiet är taget före 1892, det år då hustrun dog

Vislanda Värmanshult Agunnaryd Haghult Bölsnäs Strängarås Höghult Lilla Hjerpatorp Lindön Hörda skattegårds backstuga Stenbrohult Möckelsnäs Råshult Värpeshult Hjortholmen Fridhem under Dihult Kvarnatorp Södregård Bergön Norregård Kull Frös Björnhult Kvarnatorp soldattorp Lilla Kvarnatorp Virestad Hälmeshult Väst Stockanäs Olofshy Älmhult Idekulla Härlunda Karta över platser omtalade i artikeln Kartan skapad av Sven Rosborn 2010

Joel Jonassons anfädrar Joels farfar och farmor Joels farfar Pehr Ingemarsson var bonde, så kallad hälftenbrukare av egendomen Strängarås nr 53 Den andra hälften av egendomen låg som trumslagareboställe Pehr föddes 1793 som son till en enkel torpare i Hälmeshult i grannsocknen Västra Torsås Som 28-åring hade han gått åstad och gift sig med Anna Jönsdotter Det var ett gott gifte Joels farmor Anna var nämligen liksom hans farfar också av bondeätt När Pehr frågat hennes far Jöns om tillstånd att gifta sig med hans dotter har det varit vägen till Bölsnäs Norregård i Stenbrohults socken som han fått vandra Pehr har inte stigit in i den stora bondgårdens stuga Nej, dörren har i stället öppnats i det mindre hus som fanns på gården Annas far hade nämligen överlåtit gården, som han brukat som bonde under många år, till sin yngste son Arvid och de kvarvarande i familjen levde nu som inhyses Annas far Jöns var vid denna tid 52 år Endast två barn var kvar i gården, de två yngsta Anna och Arvid Det var en ung flickas hand som Pehr bad om Anna Jönsdotter var bara 17 år när hon gifte sig Strängarås gård av i dag Byggnaden är givetvis inte den samma som under Pehr Ingemarssons tid

Pehr Ingemarssons familj Jonas Pehrsson var Joels far Den 30 september 1821 har Stenbrohults kyrkklockor ringt för de nygifta Som den bonde han var har det säkert varit ett mera påkostat bröllop än vad som allmänt bjöds bland de fattigare torparna och backstugesittarna i socknen Det var givetvis till sin egen gård Strängarås som brudgummen Pehr nu fört sin brud och bröllopsgästerna Det var höst och lämplig tid för bröllop Årets arbete på åkrar och ängar låg bakom dem Vi får hoppas att bröllopsdagen varit solig vägen hem från kyrkan har varit lång Strängnäs ligger en bra bit norr om själva kyrkbyn Stenbrohult Fram till 1848 skulle Anna föda elva barn varav Joels far Jonas var nummer två i den stora barnaskara som tumlat runt på gården Strängarås Joels morfar och mormor Joel hade givetvis också en morfar och mormor Till skillnad från hans farfars och farmors släkt kom dessa från fattiga förhållanden Morfadern bar det annorlunda namnet Magnus Argus Förklaringen kommer av det faktum att han var indelt soldat Argus var ett av många soldatnamn som tilldelades de drängar som anslöt sig till den indelta svenska armén Magnus och hans hustru Ingrid Petersdotter gifte sig den 15 mars 1808 i Lenhovda kyrka Prästen har antecknat att hon, den enkla pigan, kom från Sävsjö vilket var ett stort järnbruk i socknen Även Magnus var vid tillfället bosatt på samma plats Att han redan då har namnet Argus och inte efternamnet efter sin far, dvs Jonasson, visar att han redan vid denna tid, som 22-åring, hade blivit soldat Efter giftermålet flyttade paret in i Östraby Södregårds soldattorp Soldattorpet hade blivit ledigt efter det att den förre soldaten Anders Griss rymt, misstänkt för stöld I detta lilla torp skulle paret komma att leva i sexton år Av den stora barnaskaran på sex barn skulle alla födas i soldattorpet Dottern Fredrika, Joels blivande mor, blev den nästa sista Hennes stämma hördes för första gången under de låga takbjäkarna den 19 september 1821 Tre år senare flyttade hela familjen till Vägershult, en by i socknen Lenhovda Här, på Norregårds ägor tog man in den sk Backstugan En backstuga var den uslaste formen av bostad Huset var halvt nergrävt eller ingrävt i en backe Familjens bostad verkar dock ha varit tillfällig I husförhörslängden för åren 1824 till 1828 noteras om Magnus Argus följande: Torpare? Nybyggare på Holmen Magnus har uppenbart byggt sig ett nytt hus Nu ska man tyvärr inte förledas att tro att nybygget Holmen som han lät uppföra var ett slott Fram till åtminstone 1843 bodde han och familjen här och bostaden omtalas under hela denna tid som en backstuga Redan 1836 hade dock Fredrika flyttat hemmifrån för att tjäna som piga Och så träffade hon då sitt livs kärlek, bondsonen Jonas Persson Joels far Jonas och hans mor Fredrika Joels far Jonas Persson såg dagens ljus den 27 september 1823 Redan dagen efter frambars han i Stenbrohult kyrka för att döpas Här kvarlevde nämligen den gamla seden att döpa barnet så fort som möjligt efter födseln Redan som sextonåring lämnade Jonas hemmet för att pröva på att tjäna som dräng i morbroderns gård Bölsnäs Norregård Efter ett år var han dock åter tillbaka i föräldrahemmet

Året 1841 flyttade Jonas med sin far och mor med deras kvarvarande familj från Strängarås och fadern satte sig i som hälftenbrukare på Bergön Norregård Några år senare packas åter flyttlasset En historisk anklang kryper fram i det historiska källmaterialet när man konstaterar att fadern Pehr 1845 flyttade från Bergön för att under tio år framåt bli bonde i Råshult Södergård på ett hälftenbruk under därvarande komministerbostället Samma plats som Carl von Linné föddes på i början av 1700-talet! Året är 1846 Det är i Råshult Sörgård som sonen Jonas bor när han detta år firar sitt bröllop med Fredrika Magnusdotter Vid vilken tid på året som bröllopet stod vet vi inte prästen har gjort det lätt för sig och konsekvent använt minimalt med bläck i de officiella böckerna Vad vi dock får reda på är att bruden kommer från storgården Möckelsnäs där hon tjänade piga Vi kan också lista ut att hon var gravid när vigseln skedde Parets första son föddes nämligen den 7 juni samma år som bröllopet Direkt efter vigseln flyttade de unga tu in i Stockanäs soldattorp i Stenbrohult socken Jonas var inte soldat utan han arrenderade det lilla torpet Bondsonen hade nu blivit en simpel torpare i ett litet och lågt soldattorp Det skulle bli värre Mellan åren 1849 och 1854 bodde paret med tre småbarn i Dihult Norregårds backstuga Så gick åter flyttlasset till närbelägna Fållan under samma gård Vi får anta att Jonas nu lyckats ordna en något bättre bostad för de sina Han är i varje fall upptagen som torpare i husförhörslängderna Snart var det emellertid tid för nästa flytt; denna gång lite längre bort, dock fortfarande inom Stenbrohult socken I byn Werpeshult på Norregårds utmarker låg torpet Hjortholmen Det var hit familjen flyttade 1856 Hustrun Fredrika var emellertid sjuk Så står det i husförhörslängderna Vi vet inte vad hon led av, bara att det uppenbart varit en mycket långvarig sjukdom I husförhörslängden 1856-1861 anges hon nämligen som Sjuk och i husförhörslängden 1861-1866 står antecknat Sjuklig Därefter upphör denna anmärkning i prästens böcker Mellan 1861 och 1867 bodde familjen i ett torp som i husförhörslängden kallas för Jonsboda Torpet hörde emellertid hemma under samma gård som Hjortholmen Det låg alltså på markerna till Norregårds ägor i byn Werpeshult En närmare kontroll visar också att torpet Hjortholmen under denna tid försvinner i längderna Alltså bör det vara frågan om samma torp Jonas har kanske fått ett torp uppkallat efter sig! Namnet står kvar även efter det att han och familjen flyttat vidare Man kan med fog fråga sig varför detta namnbyte ägt rum Kanske är det så att Jon uppfört ett nytt torp på platsen för det forna Hjortholmens torp På moderna kartor finns dock fortfarande ordet Hjortholmen kvar Det var på hösten 1867, efter elva år i Jonstorpet, som familjen bröt upp och flyttade till grannsocknen Virestad Samtidigt passade de två äldsta barnen på att söka tjänst som dräng och piga på gårdar i Stenbrohult Det är således mor och far och fyra barn som den 19 oktober detta år vandrar över sockengränsen till sitt nya hem Lilla Hjerpatorp på Lindön Åtta år senare, 1875, är det dags för nästa flytt Av den ursprungliga familjen är det bara de yngsta barnen Lars Gustaf, Joel och Peter som nu fortfarande bor hemma hos föräldrarna Denna gång bosätter man sig i en gammal övergiven vattenkvarnsbyggnad som rubriceras som backstuga Hörda skattegård, Backstugan (före detta kvarnen) står det i husförhörslängderna I senare längder ändras namnet till Kvarntorpet Åren innan Jonas dog 1889 överlät han torpet till den yngste sonen Peter och hans hustru Själv blev Jonas och Fredrika inhysesfolk i torpet På 1950-talet gjorde Virestad hembygdsförening en omfattande torp- och backstugeinventering av socknen För året 1877 har man antecknat följande om Jonas Persson: Backstuga, en liten med jordgolv, har legat 40 m norr om föregående (Kronogårds kvarn 1300 m SSV om gården) 1877 bodde troligen där Jonas Persson och hans son Peter Jonasson Numera finns inga lämningar efter stugan Här måste föreligga ett fel I samma inventering nämns nämligen Kvarntorpet:

Kvarntorpet (800 m SV gården mellan landsväg och järnväg) Vattenfallet revs ut på 1870-talet, då Örsjön sänktes Stengrund till damm- och kvarnbyggnad kvarstår Torpet innehades strax före 1900 av Rike-Jonas son Peter Jonasson Poff och Blända Nilsdotter Från ungefär 1900 till 1915 innehades torpet av Karl Gustav Johansson, som då med familj flyttade till Slättbacken i Skatelöv På stället fanns två kor och smådjur Stugan revs omkring 1918 Rester av fruktträd och bärbuskar finns på tomten Enligt husförhörslängderna framgår klart och tydligt att Kvarntorpet tidigare benämndes som backstuga Vi talar således här om en och samma plats, knappast den backstuga som inventeringen omnämner I inventeringsuppgifterna om Kvarntorpet insmyger sig en märklig sak Jonas omtalades tydligen i bygden som Rike-Jonas Vad ligger bakom detta smeknamn? Var han snål eller var det ett motsatsförhållande till verkligheten att han i själva verket var tämligen fattig? Snarare det sistnämnda Jonas dog på Kvarntorpet en snöig januaridag 1889, dödsorsaken anges till lung- och leversjukdom, hans ålder 65 år 3 månader och 14 dagar Hustrun Fredrika bodde kvar på Kvarntorpet som inhyses änka Hon slutade sina dagar 1907 som fattighjon på Arnanäs fattiggård Joel Jonasson Så har vi då i berättelsen kommit fram till Joel, son till Jonas Persson och hans hustru Fredrika Magnusdotter Joel föddes juldagen 1859 i torpet Hjortholmen i Stenbrohult socken Vad vi nu vet om hans föräldrar och hur de senare i sitt liv skulle bo i både backstuga och fattighus förstår man att det varit en mycket hård tillvaro Hela Joels uppväxt måste under dessa sociala förhållanden ha varit oerhört svår 1860-talet var nämligen missväxternas och den stora svältens årtionde i Sverige Desperat såg många från speciellt Kronobergs och Jönköpings län ingen annan möjlighet än att emigrera Emigranttoppen detta årtionde nådde sin kulmen åren 1868 och 1869 Då var Joel ännu under sitt första levnadsdecennium Tabellen nedan visar utvandrarstatistik från Virestad socken, sammanställd av Sven Rosborn Amerikautvandringen är påtaglig i slutet av 1860-talet Under samma tid utvandrade dessutom många från socknen till Danmark och Tyskland, allt för att undgå hungersnöden i Sverige År Totala antalet Varav till utflyttare Norra Amerika 1861 52 0 1862 42 1 1863 82 0 1864 81 0 1865 73 0 1866 81 5 1867 78 1 1868 70 8 1869 98 16 1870 84 6 Tre dagar efter sin födsel döptes lille Joel i Stenbrohults kyrka Under sin uppväxt har han följt med mor och far och resten av familjen från torpet Hjortholmen/Jonsboda, via Lilla Hjerpatorp till den lilla omgjorda kvarnen i Hörda by Så slog då kärleken till I vigselboken för socknen Virestad den 14 oktober 1882 läser vi att hemmavarande sonen i Hörda skattegårds backstuga Joel Jonasson gift sig med hemmavarande dottern Blenda Kvarnström som hade sin bostad hos föräldrarna i Fridhem under Kvarnatorp Södregård i Virestad socken Blenda var vid vigseln gravid och skulle tre månader senare komma att föda parets första barn, dottern Amalia Fredrika och sonen Karl Julius Detta var dock inte Blendas första barn Hon hade tre år tidigare fått den oäkta sonen Carl Johan Jonsson Blenda var

Blenda Qvarnströms anfädrar också vid vigseln trettio år, sju år äldre än Joel Direkt efter turen till prästen i Virestad kyrkby har paret flyttat in hos Blendas föräldrar De är här antecknade som inhyses Det är alltså här och nu på sin plats att klargöra lite om Blendas Kvarnströms släktförhållande i den småländska historien Blenda Kvarnstöms fädernesläkt På fädernets sida härstammade Blenda från Jämshög socken i norra Blekinge Här var hennes farfars far men också hennes farfar födda År 1824 flyttade farfadern Anders Larsson över landskapsgränsen och bosatte sig som brukare av gården Idekulla i Virestad socken, en gård på 3/8 hemman Han fortsatte här den tradition som bonde som hans far haft i Blekinge Hans lagvigda kvinna blev Bengta Pehrsdotter, även hon från bondesläkt, född i Härlunda socken år 1800 Av de fem barnen i familjen var Blendas far Lars den yngste, född den 24 maj 1829 Fyra dagar efter födseln, den 28 maj 1829, döptes Lars i Virestad kyrka tjugotvå år senare vigdes han i samma kyrka med Katarina Persdotter Bruden var fem år äldre men något bevis för ett påtvingat äktenskap på grund av graviditet föreligger knappast Första barnet, Blenda, föds nämligen tio månader efter vigseln Katarina var av torparefamilj och arbetade vid tiden för vigseln som piga i gården Låkan Från kyrkan bar det av till det nya hemmet i soldattorpet Kvarnatorp under Södregård Lars var nämligen vid giftermålet indelt korpral Torpet låg under 1:a korpralskapet, roten Qvarnatorp, Virestad i Kronobergs län Lars tjänstgjorde som soldat nr 827 i Allbo kompani i Kronobergs regemente Tack vare arméns rullor vet vi att han hade en längd på 6 fot 3 tum vilket motsvarar 189 cm Hans första tjänstgöring var vid militärmötet den 6 oktober 1849, alltså som endast tjugoårig soldat Lars ska också enligt uppgift ha tjänstgjorde som inkallad vaktsoldat på Malmöhus slott, dåtidens stora fängelse i södra Sverige, i troligtvis perioder under åren 1869 till 1873 Under lång tid återfinner vi Lars och hustrun Katarina i samma soldattorp vars dörr de öppnade som nygifta Enligt torpinventeringen 1954 kallades torpet Björkenäs och det låg hundra meter sydväst om gården Kvarnatorp Bostaden var soldattorp för både Kvarnatorp, Arnanäs och Lövön Enligt inventeringen hade Lars soldatnamnet Bom Lars tog nämligen avsked som soldat någon gång i början av 1880-talet År 1882 finner vi han och hustrun som inhyses, boende hos sonen Peter Magnus i torpet Lilla Fridhem under Kvarnatorp Södergård Ja, det är minsann inte bara dessa två som samsades om platsen i det lilla torpet De var i sanning

många Lars nygifta dotter Blenda och hennes man Joel finns här också och med åren även deras fem barn Vet vi något närmare om Lars och Katarinas barn? Dottern Anna Lisa Qvarnström verkar ha haft sinne för att läsa Hennes systerdotter Anny Joelsdotter kunde med stolthet berätta att mostern minsann hade varit småskolelärarinna En närmare kontroll i husförhörslängderna bekräftar detta Någon gång under perioden 1871 till 1876 har hon gått nödvändig utbildning Vi vet inte året men prästen har i husförhörslängden antecknat följande: Genomgått lärokurs såsom småskolelärarinna i Wexiö d 1/5-9/7, med betyg godkänd Hon måste genast ha fått arbete i socknen för efter 1876 står hon upptagen som småskolelärarinna i husförhörslängderna Om Lars son och Blendas bror Peter Magnus vet vi att han utbildade sig till snickare Detta kunde komma väl till pass när han och fadern Lars på 1880-talet beslöt sig för att bygga ett eget torp, Lilla Kvarntorp i Virestad socken, beläget tusen meter söder om gården Kvarnatorp Så här berättas det i Torp och backstugor i Virestad år 1954 om platsen: Lilla Kvarnatorp (1000 m s gården) Nuvarande stugan byggdes på 1880-talet av Lars Kvarnström Stället övertogs 1885 av sonen Peter, som då var hemkommen från fyrbygge Efter att Peter Kvarnström köpt ytterligare markområden, blev stället upptaget som hemmansdel De vackra stengärdesgårdarna här är bestående äreminnen efter gamle Lars Kvarnström Peter (Magnus) Kvarnström, född 1859, gift med Hanna Isaksdotter, född 1861, var byggmästare och möbelsnickare Lars Andersson Qvarnströms familj De av honom gjorda timmerbyggnaderna och hans handgjorda möbler var i hög grad funktionsdugliga och vackra De goda inventerarna hade inte helt rätt i sin beskrivning Lars med hustru och Peter Magnus med familj flyttade in i nybygget först året 1888 Anny Joelsdotter kunde berätta om detta torp som hon besökt många gånger i sin ungdom Det var ett rött hus med vita knutar och bestod av tre rum och kök Lilla Kvarnatorp skulle således vara byggt av Lars och sonen Peter Magnus Året 1885 gifte sig Peter Magnus med sin Johanna Isaksdotter Samtidigt tog han över som brukare av det torpet Lilla Fridhem efter sin far, den avskrivne soldaten Lars Kvarnström Att de två beslutat sig för att påbörja bygget av ett större torp var tämligen självklart Det gamla torpet hade nämligen trots beteckningen Lilla Fridhem en mängd inneboende Låt oss bringa fram namnet på de personer som trängdes i det lilla torpet: Peter Magnus Kvarnström var snickare och han var gift med Johanna 1886 fick de sonen Axel Ivert och 1888 dottern Thekla Kristina De flyttade 1888 till det nybyggda torpet Fadern Lars Andersson Kvarnström och modern Katarina Persdotter bodde kvar i Lilla Fridhem till 1888 då de flyttade med till Lilla Kvarnatorp Deras dotter Maria (Peter Magnus lillasyster) bodde kvar till 1886 (eventuellt till 1888) då hon flyttade på tillfälligt arbete i Danmark I torpet bodde också under denna tid Peter Magnus storasyster Blenda med sin familj, dvs mannen Joel, tvillingbarnen Karl Julius och Amalia Fredrika födda 1883, dottern Anna Maria född 1885, dottern Anny Martina född 1887 och dottern Hulda Kristina född 1889 Detta betyder att tex år 1885 fanns det tio personer i torpet och två år senare elva personer Vilken helt

Joel Jonassons familj Blenda Kvarnström Fotografiet är troligtvis taget vid samma tid som fotografiet av Joel Jonasson, alltså före 1892 annorlunda värld är inte detta jämfört med bostadssituationen i dagens moderna samhälle! Det hela har givetvis blivit alltmera ohållbar allt eftersom nya barn kom till På hösten 1888 stod Lilla Kvarnatorp klart och dit flyttade nu Peter Magnus med sin familj samt hans far Lars och mor Katarina; tillsammans sex personer Systern Blenda med make Joel och deras familj stannade dock kvar ett år i det gamla Fridhemstorpet men den 26 september 1889 var det dags för uppbrott även för dem Familjen lät häst och kärra köra deras enkla bohag över sockengränsen till Werpeshult i Joels födelsesocken Stenbrohult

Om Joel Jonasson och Blenda Qvarnström Även om Joel inte var soldat var det till ett litet soldattorp som paret flyttade in hösten 1889, soldattorpet nr 52 under Norregården i Werpeshult by Joel är i husförhörslängderna antecknad som arrendator till torpet Tre år varade lyckan i torpet innan tragedin slog till Hustrun Blenda drabbades av den tidens gissel, tuberkulosen I en ålder av 39 år och 6 månader dog hon i lungsot Hon gick bort den 16 mars 1892 i Virestad socken, antagligen hemma hos föräldrarna Varför detta? Varför inte i hemmet hos sin familj? I dödsboken för Virestad står bara: Kvarnström, Blenda, hustru från ST (soldattorpet) under Verpes-hult Norregård af Stenbrohults församling Något mer får vi inte fram De bevarade källorna tiger Lungsot var en långvarig sjukdom Var det kanske så att hon på slutet flyttat från sin familj för att bespara småbarnen att se det väldiga lidande med hosta och andnöd som kännetecknade sjukdomen? Eller var det så att hon om omsorg för de sina inte ville riskera att smitta sin familj? Blenda Kvarnström fick sin sista viloplats på Virestad kyrkogård Vi antar att hela familjen var samlad vid graven den där dagen den 20 mars då kistan sänktes ner i jorden; maken Joel 33 år, Blendas oäkta son Carl Johan 13 år, tvillingarna Karl Julius och Amalia Fredrika 9 år, Anny Martina 5 år och Hulda Kristina 3 år Kanske fick Blenda en gravplats bredvid sin dotter Anna Maria som fötts 1885 men som endast fått ett knappt ettårigt liv Med sin stora barnaskara hade nu Joel att ensam kämpa för familjens brödföda hemma i soldattorpet i Stenbrohult Dottern Anny Martina kunde på sin ålders höst berätta om sin far att han var förman för ett trävaruupplag Som kuriosa klargjorde hon att han hade haft ett krokigt lillfinger på högerhanden liksom Anny själv fått Att denna missbildning gått i arv kan Annys barnbarn, författaren till denna artikel, Sven Rosborn intyga Han har nämligen själv ett krokigt lillfinger på höger hand Trots en uppväxt utan en mors omsorger har barnen fått en god uppfostran När Anny började skolan fick hon hoppa över första klassen Hon kunde ju redan innan skolstart läsa, räkna och skriva Detta hade hennes större syskon Karl Julius (Julle) och Amalia Fredrika (Malin) redan lärt henne Skolan som Anny gick i, och som troligtvis också hennes större syskon använt sig av, var Regnhult skola Här fanns två lärare; Aron Lindgren och Elin Skolan låg endast tjugo minuters gångväg från hemmet Vid midsommartid 1898 gifte den 37 årige Joel Jonasson om sig efter att under sex år levt som änkeman Ny husmor i torpet blev den 25-åriga Betty Kanske var det så att Joel ställt till det för sig Betty födde nämligen en dotter innan året var till ända Hur det nu än var med denna saken blev plötsligt livet hemma i torpet inte lätt att leva för barnen från det tidigare äktenskapet Samstämmiga berättelser vittnade nämligen om en hård för att inte säga elak styvmor Några barn från det tidigare äktenskapet var hon inte intresserad av att ha hemma mer än den tid ungdomsåldern angav Tyvärr slutar husförhörslängderna 1895 varför exakt datum när alla barnen lämnade hemmet inte varit möjligt att få fram En granskning av utflyttningslängerna från Stenbrohult socken visar dock att Amalia Fredrika är den första att packa och för alltid lämna, inte bara hemmet utan även Småland Den 25 juni 1900 har hon tagit ångtåget från Liatorp station till Landskrona och därifrån båten till ön Ven mitt i Öresund Ja, ska man vara riktigt petig kan man nog säga att hon måste ha gjort resan lite senare Den 25 juni var ju det datum då hon begett sig till pastorsexpeditionen i Stenbrohult och anmält avflyttning till S:t Ibbs församling på Ven Hon skrivs emellertid inte in i öns församlingsbok förrän fyra månader senare Vad hon gjorde i mellantiden är för alltid en gåta Kanske var hon bara slarvig och anmälde inte ankomsten till kyrkans företrädare på Ven förrän långt efter att den skett Det var på gården Tuna nr 28 som hon städslade sig som piga Uppenbart har hon trivts här under de tre år hon tjänade på gården En granskning av S:t Ibbs inflyttningslängd S:t Ibb var den enda församlingen på Ven, visar att hon faktiskt dessutom var den första kvinnan från Stenbrohult socken som flyttade till ön Följande år, 1901, anlände däremot en hel hop av blivande pigor till ön från den småländska församlingen:

Den 19 mars pigan Ellen Martina Andersson född 1884 till gård 12 Den 19 mars pigan Anna Martina Petersson född 1881 till gård 39-40 (hon flyttade tillbaka till Stenbrohult den 4 november samma år) Den 6 maj jungfru Elna Maria Johannesdotter född 1881 till gård 26-29 Den 13 maj pigan Emma Kristina Johannesdotter född 1884 till gård 8 Allas födelseår stämmer tämligen väl med Amalia Fredrikas som ju var 1883 Det är därför inte långsökt att hennes brev hem till sina väninnor orsakat en veritabel utvandring till ön i Öresund Vad hände då med hennes tvillingbror Karl Julius? Han har säkert också flytt hemmet tidigt och sökt sig till att arbeta som dräng, men inom socknen I varje fall finns han inte i utflyttningslängderna för Stenbrohult fram till och med året 1910 Annie Joelsdotter En annan ung flicka som blev inspirerad av Amalia Fredrikas flytt var hennes lillasyster Anny Martina Hon hade blivit konfirmerad som 14-åring den 17 april 1901 Som 17 åring lämnade hon hemmet och sin otäcka styvmor Målet var ön i Öresund, gården samma gård som storsystern tjänat piga på Det var den 23 september som hon stått inne hos prästen i Stenbrohult och meddelat sina avsikter Troligen har hon träffat sin syster på Ven Amalia Fredrika har då haft en färdigpackad väska Hon lämnade nämligen ön den 26 oktober för att bosätta sig i Malmö S:t Pauli församling Anny eller Annie som hon själv skrev det kom att stanna på ön på samma gård i fyra år Hon har i en intervju med sitt barnbarn Sven Rosborn 1972 berättat om livet på ön: Vad hade ni för arbete? Jag tjänade hos en bonde Allt möjligt arbete, utearbete, hacka betor och gallra betor Som en tjänstepiga? Ja, sånt arbete Anteckning på fotot: Constans Welin mors (Annie Joelsdotters) väninna Jobbade i föräldrarnas affär på Ven Ellen bodde i huset där mor tjänade (Anm: Från vänster: Annie Joelsdotter, Ellen och Constans Wellin)

Hur många personer fanns det på gården? Vi var fem stycken, allt som allt Det var jag och en pojke, husbonden, husmor och så hade de en flicka Hur var bondens ställning i bygden? Han hade det gott ställt På vad sätt? Ja, han var så kallat förmögen Hade han en stor gård? Ja, han hade 2 hästar och 6 kor, grisar och höns Kan ni försöka beskriva gården? Det var en lång länga, liksom de har i Skåne Där var så mycket som fyra rum, kök och så ett ytterkök som gick tvärs genom huset Så var där två längor precis vid sidan om huset (u form) I ena var det kreatur och i andra det vi skördade Anteckning på fotot: Ellen Bergman, väninna till mor (Annie Joelsdotter) på Ven Vad var det byggt av; var det trä eller stenhus? Stenhus, tegelsten Det var alla hus där på Ven Inget korsvirkeshus? Jo, korsvirkeshus på Ven var där också Men den här gården? Nej, inte denna gården Hur såg taken ut? Var det halmtak eller Nej, inte hos dem Vad hade man hos dem? Ja, det kommer jag inte ihåg Nej, där var halmtak Hur fick man värme i huset? Kakelugnar överallt i alla rummen Eldade med kol, Höganäskol till och med hade vi Anteckning på fotot: Ellen Bergman, väninna till mor (Annie Joelsdotter) på Ven Hur såg kakelugnarna ut? Var det järnkakelugnar? Ja Så eldade vi den ene mest i dagligrummet Där eldade vi ute i köket och så var den inbyggd med kakelugnen därinne i rummet De andra kunde man inte elda på det viset? Nej Det var riktiga som man eldade i Det var gamla kakelugnar Såna där med sidor och tak på Och så var där en utbuktning på den sista skivan där Det kallade de skägget Kunde man använda ved? Det fanns väl inte så mycket träd på Ven? Nej Vart år sågade de ner pilarna, det som skulle sågas ner Sen växte där ju upp nya sådana Man nackade sina pilar, sedan hade de det och elda med Anteckning på fotot: Constans Wellin, mors (Annie Joelsdotters) väninna

Men räckte det? A ja Sen kunde de köpa lite De fick köpa överifrån så båtarna kom med det Köket, hur var det? Där hade vi en vanlig järnspis med ringar på som vi lyfte när vi satte matagrytorna och så eldade vi Anteckning på fotot: Ida från Ven, mors (Annie Joelsdotters) väninna Och en bakugn fanns väl? Nej, inte där jag bodde Vi bakade brödet uppe hos bagaren som bodde lite där i från Han bakade och sålde bröd till befolkningen Där var ju mycket med brukare på bruken, tegelbruken Och de köpte ju sitt bröd Så där bakade vi Det var en bekant så vi fick baka där uppe Vi hade ingen bagarugn där nere på det stället Den hade de nog murat igen Hur var inredningen i rummen? Fanns det tapeter? Ja då De var som vanliga tapeter Och så hade de en gammeldags, lång säng de bäddade upp med sängkläder och så höljde de med ett stort täcke över Sen hade de soffor, vanliga träsoffor, gammeldags göingasoffor Så var där ett stort slagbord och stolar, hörnskåp och ett annat som de kallade för skänk Och så hade de moraklockor Ja, där var en i alla fall Stor mora klocka Om vi går ifrån själva byggnaden och går ut till stallet Hur stallade man sina djur? Ja, där var riktiga Sådana; om de hade en långsida så var där olika bås till djuren att stå i Det var bara för korna Och så var där en bred gång emellan och sen hade hästarna två spiltor De hade två hästar Mors (Annies) vänner på Ven Kalle och Anna Möller Syskon Anna bagerska Kalle också bagare Modern Sofia, mannen död Bodde mitt på Ven Mor var ofta där Och hönsen? Ja, de var på den andra sidan huset i ett för sig själv Och grisen var där med Och så hade de så att på sina ställen kunde ju pågarna ligga när de hade sådana pågår De låg ute i stallet hos hästarna Varför detta? Om hästarna stod så, så var det en säng där borta Där låg pågen Vad var det för pågar? Sådana de hade till hjälp på stället Som var fast anställda? Ja Varför bodde de inte inne i stugan? Nej, sånt hade de det Ja, det var gammeldags fasoner att de låg i stallet De här djuren, var det sådana man vanligtvis höll sig med på ön eller hade man andra Oxar tex? Det fanns inga oxar Det var bara kor och hästar Anteckning på fotot: Karl Möller från Ven

Hur färdades bonden och hans familj? Hade man särskilda kärror eller vagnar? Vagnar Fjädervagnar, så kallat Hur såg den ut? Ja, det var ett säte fram och ett bak och så spände de hästarna för En eller två hästar? Två hästar och en häst Det kunde vara vilket som helst Om vi nu går ifrån huset och tittar på hur det såg ut på Ven i stort Hur kan man beskriva bebyggelsen på Ven? Fanns det någon by med massa hus som låg tätt samlade? Nej, det kan man inte säga där var Men de kallade byn därnere där prästen bodde Han bodde nere i byn, de kallte Där låg några hus förstås Och kyrkan? Nej, den låg mitt på Ven Den nya Den gamla var ju uppe vid Kyrkobacken mot danska sidan till Där var tornet avskjutet av danskarna Vilket år det var vet jag inte Anteckning på fotot: Axel från Ven När byggde man den nya kyrkan? Ja, den var byggd när jag kom dit så det kan jag inte säga Hade man särskilda kyrkstallar eller så? Nejdå, hela Ven gick till kyrkan Man åkte aldrig häst? Ja, då vände den och körde hem med detsamma Man kan alltså säga att det var mest enskilda hus som låg utspridda? Det var mest bönder De hade ju var och en sina ägor Därför blev det ju liksom lite långt ifrån Anteckning på fotot: Sven, vän till mor (Annie Joelsdotter) från Ven Det fanns bara bönder sa ni Det fanns inga Nej, där fanns ju andra också, men det var mest bönder Men så var det ju vanliga folk vid Bäckviken och runt om förstås Fiskare Uppe vid Kyrkobacken var det mycket med fiskare Där var ju fiskeri Och det kunde där ligga runt om också vid kusten Men det var liksom inget särskilt fiskarsamhälle? Nej De låg precis nere vid hamnarna vid Bäckviken och Kyrkbacken Där som båtarna kom in; de som gick där för jämnt som Bore som kom från Landskrona två gånger om dagen Ni sa vanligt folk och fiskare Fanns det mer än bönder och fiskare? Ja, så hade vi tegelbruken Där var två tegelbruk, det danska och Orlanders Och där kom ju många folk över ifrån och arbetade Hur bodde de här arbetarna vid tegelbruken? Jo, de bodde neråt vid tegelbruken Och så var det många ungherrar som Anteckning på fotot: Erssos, vän till mor (Annie Joelsdotter) från Ven

inte hade någon familj Men så hyrde de sig in hos folket där på Ven Var de här tegelbruken gamla? Ja, de var där när jag kom, och där hackade de grus till tegel och hade stora utgrävningar där de tog grus till tegelbruken Man brukar tala om att det i slutet av 1800 talet fanns fattig befolkning; torpare och backstugesittare Fanns det på Ven? Nej, vi hade inga torpare där De skötte sina jordbruk själv med en piga och en dräng, Torpare var där inte men själva Kungsgarden hade statare Anteckning på fotot: Vän från Ven Kungsgården? En stor gård Hade väl tredjedelen av Ven De hade statare De hade nog en fyra familjer En stor gård där kungen brukade gästa Därför kallades den för Kungsgården Det fanns fiskare sa ni Men fiskade även bönderna? Nej De hade inga båtar? Nej då, de fiskade inte Anteckning på fotot: Syster? Mors (Annie Joelsdotters) väninna Om vi skulle gå över och tänka tillbaka på arbetsdagarna Kan ni beskriva en vanlig arbetsdag? Vi som var tjänstefolk alltså Ja, vi skulle upp klockan 5; vi skulle mjölka och då skulle den vara kyld när den kom till mejeriet klockan 8 Sen efter det var det ju att man skulle ha lite i sig För man fick ingenting när man gick och mjölkade Och sen skulle man städa upp lite därinne och var det riktig brådska på sommaren så fick man ut i markerna med detsamma Annars hackade vi betor och gallrade och hackade igen De skulle vara fina till midsommar Sen skulle de växa ostörda När var nästa mål mat? Ja, sen var det frukost klockan 9 Det var sill, potatis och mjölk, smörgås Stående rätt Vad hade ni fått tidigare? Kaffe och smörgås när vi hade mjölkat Sen hade vi middag klockan 12 En rejäl middag Allt sorts husmanskost Sen var det eftermiddagskaffe klockan halv 3 3, en bar kopp Sen var det kvällsmat klockan 6 När ansåg man arbetsdagen vara slut? Vid sjutiden var vi fria alla, ibland halvsju Då fick man gå och vara var man ville Anteckning på fotot: Väninnor från Ven När man gick upp så tidigt fick man väl lägga sig tidigt? Man fick lägga sig då man var färdig Men det gjorde vi aldrig Då samlades vi ungdomar och hade så roligt när det var kväll Tvättning När tvättade man? Ja, vi tvättade när vi tyckte att vi behövde Vi hade stora tvättgrytor i

köket som gick tvärs över vid ena änden Hur gick det till att tvätta? Ja, då hade man liksom här i stan en bräda man filade på Och så kokte man i en stor gryta Hade man tvättmedel? Såpa och soda hade de på den tiden Sedan hängdes tvätten på tork? Ja, sedan hängdes den ut i trädgården Matlagningen Hur gick det till? Ja, det var i köket Vem stod för matlagningen? Det gjorde frun i huset Vi var ute i markerna för jämt Det var knappt vi hade tid att äta Mjölken såldes tydligen till mejeriet? Ja, där var ett mejeri uppe vid Kungsgården Det tillhörde Kungsgården Men där lämnade alla sin mjölk Lämnade man varje dag? Ja då, varenda dag Så man behöll aldrig någon mjölk? Man behöll vad man själv ölade där hemma Tillrede man den på något särskilt sätt? Man drack den och åt den och hade den till matlagning Ingen surmjölk eller så? Jo, när den stod blev där ju surmjölk När den stod så där en dag blev det tjock grädde på den Så vi hade grädde själv Och så drack vi mycket med drickablandning Det var stående rätt på Ven Och det drickat bryggde de själv Hur gick det till? Malt De köpte malt Och så hade de en tunna och så var där en kran och så slog vi vatten på det och så rände det under i en balja eller vad det va vi hade där att ta drickat i Så rände det en hel dag och sedan lades där jäst i, så jäste det så blev det så gott så gott så Jästen, behöll man den från gång till gång? Nej Man la i ny jäst När slaktade man? Till jul En stor gris Där var en slaktare på Ven Han hade kött med sig att sälja till de som inte hade grisar Han körde omkring med häst och vagn Fanns det någon ovilja att döda och slakta en häst på Ven? Ja, där var ingen som gjorde det när jag var där så jag vet inte hur de bar sig åt Ni vet inte om det var en särskild som slaktade hästen? Jo, det var klart de hade Annars så skickade de den till stan

Åkerbruket, hur gick det till? Man plöjde med hästar och sen harvade de och sedan sådde de vad de skulle ha sått och sedan byltades det ner Man hade ingen modernare maskiner? Jo, de började få så de hade skördemaskiner Slog man för hand? Ja, det gjorde vi på vårt ställe för vi hade ju inte så mycket Vi slog för hand och tog säden för hand och tog upp och band och satte upp för att torkas Sedan körde vi iväg det, och höet också när det var torrt Var det inte allmänt att man hade slåttermaskiner? Jo, mot slutet blev det mer bruket men jag ska säga att maskiner var inte så mycket i bruket förr i världen Det blev någonting som kom till sen Ni kommer inte ihåg vem som införde maskiner på Ven? Nej Antagligen den första som kom den var till Kungsgården Den stora gården Helgdagarna då Vad skiljde arbetsdag från helgdag? Det var de att vi var fria Det var hela alltet Vi tjänstefolk vi fick ju mjölka på söndagen också Och så var vi fria på eftermiddagen efter middagen, då var vi fria att göra vad vi ville Så ni hade ingen hel helgdag? Nej Inte alls under året? Det var den veckan vi hade fritt som var och en kunde resa till sitt och hälsa på Då fick de vara fria en vecka Totalt, då behövde vi inte alls vara där När inträffade den veckan? Det var nästan sådär de kallade det friveckorna De kunde ha det i april eller oktober Eller i en vecka när det var ledigt så de kunde komma ifrån Berätta hur en kyrkfärd gick till? Ja, de gick till kyrkan på söndagarna Man tog ju heldagskläder på sig det man hade, man gick ju inte i vardagskläderna Man skulle klä sig snyggt när man gick till kyrkan Efter kyrkgången - samlades man utanför kyrkan på något särskilt ställe eller gick var och en hem till sitt? Ja, var och en gick hem till sitt Vilken tid hölls predikan på? Liksom nu Klockan 1100? Ja Hur gick det till vid konfirmation? Ja, det vet jag inte

Ni var aldrig med om det? Nej Inte om bröllop heller? Joho, bröllop! Ja det hade de ju sjudundrande bröllop De hade de visst och sant Och de vigdes i kyrkan Och där samlades ju folket och skulle vara med på kalaset också Sen på kvällarna när det var bröllop i gården samlades hela folket utanom och så skrek dom: Brudparet fram Och så fick di komma fram och visa sig Vem var inbjudna till festerna? Ja, de var de goa vännerna Särskilt de som de var goa vänner med och det kunde ju vara släkt Det skulle lysa för brudparet också? Ja, tre veckor innan, liksom nu så lyste det för dom Tre veckor Tre söndagar i kyrkan Smyckade man kyrkan på något sätt? Nej Det gjorde vi inte Det finns något som heter kyrktagning Fanns det på Ven? Nej, det fanns inte Ni vet vad det betyder? Ja, det hade vi i Småland Hur gick det till vid begravning? Ja, där samlades de och följde till graven, precis som här Det var det samma Och så hade vi gravplats- Annie Joelsdotters konfirmationsbibel som hon hade med på Ven

en uppe vid gamla kyrkan Där var gravplatserna där uppe Man klädde sig i svart? Ja då, riktigt svart Och hur färdades man med kistan På vagn eller bar man? På vagn Och så åkte vi i häst och vagn till gamla kyrkan där gravplatsen var Smyckade man vägarna på något sätt? Med granris? Nej, det gjorde di jagu inte på Ven Där hade de inga granar Begravningen skedde inte i kyrkan? Nej Vid graven Julottan? På juldagsmorgon Man gick Det var ju inte så stort Och kyrkan låg mitt på Ven så hade de lika långt från alla ännarna Var det allmänt att alla skulle gå till julottan? Nej, det var inte allmänt alls Det var de som tyckte att de ville möta upp till julottan Hur gick det till att fira jul? Precis som nu Lutfisk och gröt på kvällen Man hade inga granar? Nej, det hade man inte Julklappar? Ja, det kunde vara en liten sak Det var inte så mycket med det Vad åt man? Klippfisk var det Det var inte lutfisk Vad är det som skiljer det? Ja, den lutades inte som vad lutfisken gör utan den lade vi vatten på natten och så kokte vi den i fläskspadet som de hade kokt fläsket i Men det var gott Och så senapssås Och så risgröt Vad gjorde ni på fritiden? Då samlades vi ungdomar och hade roligt och pratade Var samlades ni? Ja, det kunde vara hos en eller hos en annan eller på andra ställen Vi gick liksom till varandra Det var någon gång som de ställde till dans hos nån som upplåt till dans Så samlades vi där och dansade Så bjöds där kaffe och kakor och sånt Och så dansade vi till långt ut på natten Men det fick ungdomarna betala för Det var mest pojkarna som hade det om hand och samlade till de här och betalte till det Spelmännen, var kom dom ifrån? Ah, de hade en harmonika Alltid var det nån som kunde spela harmonika Så man hade inga särskilda spelmän? Nej Och så dansade vi i somrarna också i mosen

I mosen? Där va en dansebana där i mosen och där dansade vi efter harmonika Så det fanns en särskild dansbana? Ja, om sommaren Inte om vintern Om sommaren En utedansbana I mosen, det var den bortre delen där Ven tog slut Vad gjorde man på hösten när det blev mörkt på kvällarna och arbetet var slut för dagen Samlades gårdsfolket? Ja, så satt de ju och arbetade Manfolken de läste alltid sina tidningar för dagen som var komna och vi fruntimmer vi satt och arbetade Vi virkade, vi stickade och vi hade allt möjligt sånt för oss Man berättade aldrig sagor och historier? Nej, det kunde vi göra när vi kom själv vi ungdomar men inte annars Dom äldre berättade aldrig? Nej De läste och de arbetade Det var mycket arbetsamt folk Hade man särskilda skördefester? Nej, det hade vi inte Men när det var vinter och snön låg fin och grann så hade vi slädparti Var bonde med sin häst och så var han ute och körde ungdomarna och så hade de täcke på hästarna, stora virkade täcken och bjällror på hästarna och så körde vi runt hela Ven Det var en massa skjutsar och sedan hade vi på restaurangen där Wennerbergs, där var vi sen och dansade och hade kul på kvällen, på natten med mat också och kaffe så då var det fest i Kapernaum Restaurangen? Ja Där var Wennerberg Han hade restaurang Nere i byen så kallat Där var två stycken, där var Wennerberg och så var det en till som också hade restaurang Men vad var det han hette? Det var två men det kan jag inte precis säga men det var två stycken restauranger i byn Det var Wennerbergs som hade dansbanan i mosen på sommaren Trodde man på vidskepelse? Ja, det spökade på Nygård i hörnan Där stod fruen i hörnan men jag har aldrig sett henne men det sa allt folket Nygård, var det en bondgård? Ja Varför stod hon där? Ja, säg det Där stod hon Men annars var det väl lite spöken här och var tror jag Har ni själv upplevt något? Ja, det har jag Vill ni berätta? Jag såg en liten krigare i full rustning En kväll Då hade jag varit hos en som bodde längre upp Ja, det var så att det var klockan två på natten om vintern Och så var det så att fruns mor hade blivit sjuk och så bodde där en sjuksköterska uppe och så skulle de köra hem till byn för där bodde fruns mor och far Och så skulle jag springa upp och kalla på sjuksköterskan medan han husbonden ställde för hästen för vagnen Och jag sprang upp och kallade på henne Det var bara att knacka på fönstret så hörde hon och så fick man säga vad man ville Och så skulle jag springa hem igen Ja, jag sprang inte på hemvägen, då gick jag Och när jag kommer ett stycke ner vid där var först en grop så var där något som

skramlade Då tänkte jag: vad är det som skramlar? Här är väl ingen ute Det var mörkt och det var inga lyktor på vägen Och så tittade jag in från kanten och då står där en, en han var inte högre än så, med rustning på Men den som sprang det var jag Jag sprang Och jag kom hem Och där var husbonden ute på gården som satt för hästen Och när jag kom flåsandes in på gården: Nämen grebba, hur ser du ut, sa husbonden Jag hade närt trillat, jag var så rädd så Han kallade alla töser för grebba Men jag sa ingenting för de hade sagt att såg man någonting skulle man aldrig säga det förrän vissa dar efter Och det trodde jag och jag sa inget Hände det under stormiga nätter att fartygen förliste? Nej Hade man fyrar? Ja då Det var två fyrar på Ven Nej, fartyg som förlist här hörde jag aldrig om Fanns det någon räddningsstyrka på Ven med räddningsbåtar Nej, det fanns det inte Vilka förbindelser med fastlandet fanns det? Det var ju till Landskrona, ångaren Bore Han gick två gånger om dagen, på förmiddagen och eftermiddagen Inga förbindelser med Danmark? Nej, där var inga båtar Åkte man ofta in till fastlandet för att handla? Ja, till Landskrona Vi hade ingen annan stad Torpet Liatorp i Björnhult där Joels Jonasson bodde en stor del av sitt liv

Men det fanns väl handelsman på ön? Ja, du Vi hade en i Bäckviken, och en mitt på landet och en på Kyrkobacken Där var tre handelsmän handelsbutiker Men skulle det vara något särskilt så skickade de ju till Landskrona Så tog ju båten det med sig så vi körde och hämtade det nere vid båten Det var väl svårt att ta sig fram på vintern? När det var snö så var det häst och släde Så man skottade aldrig vägarna? Jo, de plogade De hade en stor plog Vem var det som plogade? Ja, det vet i kattsingen Det var väl de som hörde till förordningen där Så det var inte bönderna själva som gått samman? Ja, de fick sätta till hästarna Sen var där en särskild uppsyningsman som bodde nere vid Bäckviken ***** Den 30 november 1908 lämnade Annie Ven Troligen återvände hon aldrig hit men minnet av fyra spännande år skulle leva kvar liksom de slitna fotografierna av många av hennes ungdomsvänner på ön Hon tog färjan till Landskrona och åkte därifrån med tåget till Malmö där hon hyrt in sig i S:t Pauli församling för en framtida anställning som butiksbiträde Källorna tiger men nog är det storasystern Amalia Fredrika som åter skymtar som inspirationskälla Ett år senare, i november 1909, anlände också yngsta systern Hulda Kristina till Malmö Tre döttrar till Joel Jonasson och hans alltför tidigt avlidna hustru Blenda Kvarnström var åter samlade Hulda gifte sig med sin Oskar Petri, Malmöskomakare till yrket Hon dog dock ung i en blodsjukdom Malin och Annie skulle dock länge med sina respektive familjer fortsätta att bo nära varandra, på Öster i Malmö, adress Fredsgatan 7

Joel Jonassons ättlingar