Hembygdsgården Här följer information om de byggnader som finns på hembygdsgården. Föreningen äger och förvaltar även en del kulturbyggnader som finns kvar på sina ursprungliga platser i socknen. De beskrivs längst ner. Knektastugan Knektatorpet låg ursprungligen vid Hesslelycke vägskäl i Tävelsås socken några km härifrån. Stugan var bostad åt indelte soldaten i Allatorps rote. Under tiden 1684 till 1902 hade Sverige en armé med, av rotebönderna, anställda soldater. Varje soldat fick en liten stuga och en bit mark som skulle räcka till honom och hans familj. Som gentjänst skulle han vara förberedd att göra militärtjänst närhelst det behövdes. Detta system kallades Indelnings-verket. 1946 köptes och revs soldattorpet av den nybildade Hembygdsföreningen och flyttades till nuvarande plats under sommaren av Amandus Elmqvist, Karl Magnusson, Karl Nilsson, Gunnar Liljedal, Hilding Petersson och Erik Petersson. Återuppförandet var helt klart 1948. Stenen framför ingången är en av kvarnstenarna från den närbelägda Lankekvarn. Ängsladan Denna ängslada var en av många liknande som stod ute på kärren vid Hössjökärr. När man på den tiden tittade ut över kärrängarna kunde man se upp till 15 st liknande lador. Den här ladan som ursprungligen hade en mellanvägg är skänkt av Martin Johansson och Karl Thulin, ägarna till Kalvshaga Norragårdar. Det var typiskt för dessa lador att de hade en enkel stängningsanordning för gluggen. Dörren på ladan är inte ursprunglig utan kommer från knektatorpsladugården vid Bokudden. sida 1 / 7
Fram till början av 1900-talet var det brukligt att Kalvshagabönderna, när det var tid att skörda, tog mat med sig och bodde kvar i ladorna under höskörds-tiden. Man slog inte allt gräs varje år utan skiftade områden. Många är de höbyror som burits in i den här ladan under somrarna och lika många har vintertid burits ut för att transporteras hem till djuren på gården. Slåttern på ängarna upphörde när Kalvshaga laga skifte genomfördes 1945. Därefter revs den ena efter den andra av ladorna och försvann. I februari 1947 var Martin Johansson, Norragård; Hilding Petersson, Ekeholm; Karl Nilsson, Dönjanet ute vid Hössjökärr och rev den här ladan. Våren 1947 sattes den upp på nuvarande plats under ledning av Hilding Petersson. Önskemålet enligt ett protokoll från den tiden var att "Ängsladan för kommande tider må stå som ett minne från forna kärrslåtterdagar." Vällingklockan på taket kommer från gården Hässlelycke där den kallat till mat för arbetsfolket ute på åkern. Ladugården 1986 flyttades ladugården till Hembygdsgården. Den har stått på torpet Nybygget, i mannamun alltid kallat Fiskelyckan, på Ekamåla ägor. Ladugården var när den flyttades 120 år gammal. Vissa delar var ännu äldre då märken på en del stockar vittnar om att de använts tidigare. I ladugården har funnits plats för två kor, någon sida 2 / 7
kalv och en gris. Över det s.k. fähuset fanns plats för hö. I mitten på ladugården fanns en liten loge där säden slagtröskades. På ena sidan av logen "laades" säden in i stubbaflo och ringar. Efter tröskningen fick halmen ligga i foderladan närmast fähuset. Hö och säd togs in genom de små dörrarna på långsidan. Fiskalyckan beboddes av Nils Peter Nilsson och hans hustru Catarina. Nils Peter var född 1827 i Lockarör, Jät. Som 18-åring kom han som dräng till Ållaryd och 1852 flyttade han med familjen Petersson till Ekamåla som då köpt denna gård. Catarina var född 1816 i Harabolet, ett torp under Jätsberg. Catarina arbetade bl. a. i Tjugoboda. 1866 gifte sig Nils Peter och Catarina och flyttade då in i sitt nybyggda hem i Fiskelyckan. Nils Peter fortsatte att arbeta i Ekamåla under många år och fick för detta efter trettio års troget arbete mottaga Patriotiska sällskapets medalj. Catarina blev 76 år och dog efter många sjukdomsår den 27 juli 1890. Under dessa år hade Nils Peter bl. a. hjälp av Emma Christina Magnusdotter som i mannamun alltid kallades Emma Fisk. De bodde tillsammans på torpet till den 29 nov 1912 då Nils Peter flyttade till fattighuset Strömsborg. Nils Peter dog den 27 jan 1913, 86 år gammal. Emma bodde kvar i Fiskelyckan i 14 år och flyttade till ålderdomshemmet i Kalvshaga Ugglegård 1927. Stugan revs 1929 under det att ladugården fortsättningsvis användes till att förvara hö i. 1985 skänkte Tage och Margit Johansson ladugården till Hem-bygdsföreningen. Ladugården revs och återuppfördes på nuvarande plats 1985--86. Virket kompletterades med virke från ett uthus i Torsagård, Kalvs-haga och också från en nedfallen ängslada. 1986 försågs ladugården med spåntak med virke från Kalvshaga. Ryggåsstugan Stugan består av storstuga, kök och en mindre hall. Stugan uppfördes 1848 på torpet Granelund under gården Rungeboda i Jät socken. Torparen Anders Svensson och hans hustru Christina Svensdotter byggde det och sålde det därefter till Peter Jonasson, ägaren till Rungeboda för fyrtio Riksdaler rgs. Anders och Christina arrenderade därefter torpet och mark till detta, två skäppelands vidd, för tio riksdaler rgs/år på sin livstid. I arrendet ingick att stugan skulle underhållas av arrendatorn. Å andra sidan fick arrendatorn ta gärdsle, stör och ved av vindfälle men inte av färsk skog. Arrendatorn skulle utföra tre mans- och tre qvinsdagsverken till jordägaren. Orginalet av kontraktet finns i Hembygdsföreningens ägo. 1931 köpte Kalvsviks J.U.F. avdelning " Finka Katrins " stuga för 225:-. Stugan uppfördes i sitt förutvarande skick på inköpt tomt under Lyckanshöjd, Kalvsvik (nuv Hembygdsföreningens tomt). Hembygdsföreningen beslöt den 30 nov 1946 att: arrendera stugan av J.U.F. på ett 49-års kontakt. Enligt kontraktet "skall stugan användas som en Bygdestuga och fornminne åt föreningen". "Hembygdsföreningen skall ha rätt att fritt disponera byggnaderna, ha förköpsrätt om J.U.F. upphör samt sköta den, betala skatt och stå för övriga utgifter". Stugan och tomten ägs nu av Hembygdsföreningen. Utförligare beskrivning finns i Hembygdsföreningens årsbok nr 3. Kaffestugan Efterhand som verksamheten ökade inom föreningen uppstod önskemål om mer lättarbetade serverings- och samlingslokaler. sida 3 / 7
1988 hade alla ideer mognat och under under åren därefter uppfördes Kaffestugan med dels ett modernt kök och dels en samlingslokal som kan användas året om. Utöver detta fick föreningen möjlighet till arkivskåp och utställnings-utrymme för föremål som måste förvaras torrt och tempererat. Huset har kunnat byggas genom insamling av pengar och byggnadsmaterial och genom helt oavlönade arbetsinsatser från föreningens medlemmar. Nybygget Ladugården har i huvudsak uppförts under åren 1995 och 1996. Allt arbete har utförts på ideell basis och materialet har inköpts för medel som skänkts eller insamlats. Utställningar kommer med början våren 1997 att arrangeras i huset. Huset inrymmer dessutom en verkstad för vård av föreningens samlingar, samt ett mindre arkiv för böcker och tyger. Nöjda Svens stuga Sven Nöjd var född i Sandvik under Hagstad den 1 jan 1848. I hemmet rådde stor fattigdom. När Sven var 10 år fick han benröta i sitt ena ben. På den tiden var det inte någon tanke på att söka läkare. Han fick ligga där medan benflisorna ruttnade bort ur såret. Då han så småningom sida 4 / 7
efter flera års plågor tillfrisknade lärde han sig till förtennare. Det var ett ambulerande yrke. Förtennaren fick gå från hem till hem och utförde då arbete till bygdens folk. Sven hade äventyret i blodet och en vacker dag packade han sin ränsel och gav sig ut på vandring. Vandringen gick österut och därefter följde han Östersjökusten ända upp till Medelpad. Färden fortsatte därefter tvärs genom Sverige in i Norge och ända upp till Lofoten. Därefter gick färden söderut och han passerade Oslo och följde västkusten hemåt till hemsocknen. Året därpå ställde han sedan vandringen söderut ner genom Danmark, Tyskland och Österrike. Han återvände därefter via Polen, Östersjöprovinserna och Gotland till fastlandet och sin hembygd. När han i slutet av 1880-talet återkom efter sina vandringar beslöt han att uppföra en bostad åt sig. Han fann en plats på Kråketorp Södregårds ägor, vid kanten av ett stort stenblock. Han murade här upp två sidoväggar och framsidan med dörr och fönster snickrade han av yt- och brädstumpar. Taket byggdes av rundåsar som täcktes av vass. Inuti det lilla rummet snickrade han upp en stor trålåda som blev till säng och ytterligare en låda framme vid fönstret blev till ett bord. I ett litet skåp förvarade han det han behövde för livets nödtorft. På äldre dagar försörjde sig Sven på fiske och i någon mån på tjärbränning. Svens efternamn var rätt valt. Han var en i ordets bästa bemärkelse en Nöjd och godmodig man. När ålderdom och skröplighet gjorde att Sven inte längre kunde bo kvar i sin koja flyttade han till socknens ålderdomshem där han slutade sina dagar den 12 jan 1923. Hembygdsföreningen har restaurerat stugan och söker nu underhålla den på bästa sätt. Stugan har framförallt under sommarmånaderna många besökande även från anförvanter till de som han lärde känna på sina vandringar ute i Europa. Varggropen vid Kullen sida 5 / 7
August Jönssons smedja Paul Elmqvist vagnsmakeri Hembygdsföreningen fick verkstaden med alla gamla maskiner och verktyg i gåva vintern 2011 av Pauls dotter Viveka Sjögren. sida 6 / 7
Powered by TCPDF (www.tcpdf.org) Kalvsviks Hembygdsförening Samtidigt fick föreningen en tomt på 49-årskontrakt. Riksantikvarieämbetet har bidraget med medel för bevarande av gammal industrimiljö. Verkstaden komer att renoveras för att kunna visas för allmänheten. Paul i arbetstagen Paul var ursprungligen vagnmakare upplärd av sin far Amandus Elmqvist. Han arbetade också som snickare och byggde och renoverade hus främst inom socknen. Han övergick efterhand som pensionär till att tillverka slöjdprodukter. sida 7 / 7