Rasspecifika avelsstrategier för Pyreneisk Mastiff (Mastin del Pirineo)

Rasspecifika avelsstrategier för Pyreneisk Mastiff (Mastin del Pirineo) Pyreneiska Mastiffklubben (PM-klubben) RAS 2013 Revidering av RAS 2005

Allmänt Namn: Pyreneisk Mastiff Grupp: 2, sektion 2, FCI 92 Hemland: Spanien (Pyrenéerna) Användning: Vakt och skyddshund, men idag i Sverige endast sällskapshund Rasklubb: Pyreneiska Mastiffklubben Specialklubb: Svenska Bergs- och Herdehundsklubben Rasens Historia Vart det än har funnits boskap eller får, har det funnits rövare och plundrare, och därmed behovet av väktare av djurflocken; Mastifferna, som räknar sitt ursprung från de stora legendariska Molosserna. Under medeltiden utkämpades krig på den Iberiska halvön, mellan kristna i norr; Aragon och muslimer i söder, Castilla, under nästan 700 år. Målet var kontroll över hela landet. För befolkningen i norr var ull den viktigaste handelsvaran. Bönderna där var nomader. Varg och björn var inte ovanliga i de pyreneiska bergen. Så uppstod behovet av en vakthund, både för djuren och människorna. Pyreneisk Mastiff, eller som den tidigare kallades; O Mastin, blev en nödvändighet i kulturen. Upphovet till just rasen Pyreneisk Mastiff är detsamma som för de raser som utvecklats i de sydliga delarna av Europa; från Svarta havet till Atlanten. Gemensamt har de traditioner i vakthållning av får eller boskap. Alla raserna blev utvalda för att anpassas, både fysiskt och mentalt till ekologiska, sociala, ekonomiska och arbetsmässiga förhållanden i de olika länderna. Den genetiska egenskapen med fysisk styrka hos Molosserna var nödvändig, om de skulle lyckas i sitt arbete med att bekämpa en fiende, antingen det var rovdjur eller plundrare. Det var också viktigt att hundarna hade nedärvt en genetisk betingad herdefunktion, för att kunna bistå herden i hans arbete och fridfullt leva med fårflocken och försvara den som sin egen. Den Pyreneiska Mastiffen är framavlad att skydda sin flock och sitt territorium, den är inte tränad till att utföra den här funktionen. Den här instinkten avlas det på än idag och är en viktig del av den Pyreneiska Mastiffens särdrag. Den här storvuxna flockvaktaren är: Mycket intelligent, pålitlig, mycket aktiv för en så stor ras, lättränad och försiktig med små barn och de djur den är satt att vakta. Aggressivt beteende uppträder endast vid fara/hot eller det sker en direkt utmaning Härstammar dom här hundarna ursprungligen från den legendariska Tibetanska Mastiffen? Från Molosserna av Assyria, Epirus, Aryan eller Fönikerna? Det finns inga klara bevis på att någon av dessa teorier är rätt. Vi vet bara att molosser/herdehundar existerade i många århundraden, från Kaukasus till Alentejo, från Leon till Istanbul, från Tatrafjällen till Abruzzi och i Pyrenéerna.

Vår ras, Pyreneisk Mastiff, är utan tvekan, den mest imponerande av dem alla, och tillsammans med Spansk Mastiff (från Castilla) den största av dem alla. Självklart, är det en förbindelse mellan Pyreneisk Mastiff, Spansk Mastiff och Pyrenéerhunden (Från Franska sidan av Pyrenéerna). Pyreneisk Mastiff var mer rustik, mer mollossoid, den hade en annan hemvist än till exempel; Castilla/Spansk Mastiff. Där folket på låglandet hade mer långvariga säsongbetingade förflyttningar med sina djur. Pyreneisk Mastiff hade sin historiska kris när varg och björn försvann från Pyrenéerna. Detta faktum, markerade nästan definitivt, rasens tillbakagång; i verkligheten utrotades den nästan för alltid. Det spanska inbördeskriget hade just avslutats, ekonomin var dålig. Vi kan lätt föreställa oss hur svårt det var att behålla de här stora hundarna med stor aptit och inget arbete att utföra. De goda gamla dagarna, när den Pyreneisk Mastiffen vandrade stolt framför eller bredvid sin flock, med strupen beskyddad av imponerande halsband; specialgjorda av järn, med skarpa utstickande taggar, var definitivt över. Det var tack vare några få boskapsskötare och fåraherdar som behöll ett litet antal hundar, huvudsakligen av tradition, som gjorde att rasen kunde fortleva. På så sätt kunde dom enstaka individerna överleva ytterligare 30 år, fram till mitten på 1970-talet. Då påbörjade en liten grupp av passionerade anhängare den omfattande restaureringen. Sökandet av hundarna bedrevs över hela bergområdet i norr där det kunde tänkas finnas en Pyreneisk Mastiff. De här Pyreneiska Mastiff entusiasterna tog på sig det stora ansvaret för att ge O Mastin en ny start. Arbetet bestod av att hitta hundar av den rätta o mastin- typen och samtidigt att försöka överbevisa ägarna att de ägde en reell skatt; en klenod med både historiskt och zoologiskt intressevärde. Rafael Malo Alcrudo, President i den spanska rasklubben och ägare av kennel Tajadera del Tio Roy, var en av männen som letade upp hundar. Samme man bildade 1977 Klubben för Pyreneisk Mastiff i Spanien. Här kom klubben att bli ett viktigt instrument i rekonstruktionen av rasen. Steg för steg, nya medlemmar kom till. 1981 hölls den första utställningen med 24 deltagande hundar. Klubbutställningar hålls årligen också idag; under namnet Monografica /Rasspecialen. Uppgiften med att restaurera rasen var självklart inte lätt. I början var det viktigaste objektet att välja hundar med en mer traditionell karaktär av den typ man kunde se på gamla fotografier. (De äldsta historiska fotografier man kunde hitta.) Rafael Malo berättar själv hur han väl kommer ihåg när han som barn var hemma hos sin Tio Roy (farbror Roy) och lekte ihop med hans Pyreneiska Mastiffer, han minns den tiden idag som en entusiastisk romantisk saga Från varje kull valpar som föddes, valde man bara ut de med traditionell exteriör och karaktär. Några få år senare fanns det mer än 30 uppfödare som gav sin tid, entusiasm och pengar i arbetet på just denna ide; att rädda den gamla O Mastin.

I början av 1980-talet, började också utlandet intressera sig för Pyreneisk Mastiff. Allra första exporten från Spanien gick till Sverige, därefter Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Italien, Frankrike, Portugal, Ungern och sedan; hela Europa. Något senare kom första importen av Pyreneisk Mastiff till Amerika; först Brasilien, Santa Domingo, Peru, Mexico och lite senare USA och Australien. Ibland undrar man, hur en ras på så kort tid har vunnit så många människors hjärtan runt om i hela värden. Hemligheten är, som alla säger, det säregna, speciella utsökta temperamentet hos Pyreneisk Mastiff, en hund med ett sunt beteende, och som visar sig mycket imponerande och kraftfull med sin molosserlika närvaro. Till Sverige togs den första Pyreneiska Mastiff in 1981 av Gunilla Marin, kennel Jariwa s. Det var en hane vid namn Ombrizo de la Tajadera del Tio Roy från Rafael Malo Alcrudo, Spanien. Den första tiken kom 1983 hon hette Gitana de la Tajadera del Tio Roy och den första kullen föddes i Sverige året efter. Det resulterade i 9 valpar, 3 tikar och 6 hanar. 1985 bildades av 5 personer Pyreneiska Mastiffklubben, grundarna var bland andra Gunilla Marin och Mats Vestin, vilken var den första rasklubben för Pyreneisk Mastiff utanför rasens hemland. Rasen är till antalet liten i Sverige och det har sällan fötts mer än ett par kullar om året. Dels beroende på få uppfödare och svårigheten att köpa in hundar från utlandet. Under senare år har rasen spridits till flera europeiska länder vilket gjort att den har utvecklats fortare än på 80-90 talet. 1994 togs karantän bort i Sverige för import av hundar i Europa men problem kvarstod eftersom få uppfödare i Spanien var villiga att hålla hundar tills de var 9 månader, vaccinera och blodtesta hundarna. De spanska uppfödarna var också angelägna om att behålla en så bred avelsbas som möjligt, vilket begränsade deras möjlighet att exportera hundar till andra länder. I Finland öppnades gränserna 1994, det gjorde att de kunde köpa in hundar lättare. Idag är rasen där ganska stor med ca 1 000 hundar och flera duktiga uppfödare. Nuläge Sedan rasen kom till Sverige så har den nästan oavkortat används som sällskapshund, detta har gjort att dess ursprungliga vaktegenskap inte bevarats. Idag ser man mer och mer att rasen har anpassat sig till att vara just en sällskapshund och inte en arbetande hund.

Mentalitet/egenskaper Pyreneisk Mastiff skall vara vänlig, lugn, stolt och synnerligen intelligent. Mot främlingar skall den vara orädd och aldrig undfallande. Mot andra hundar är den vänligt inställd och medveten om sin styrka. Om den tvingas slåss är den en ytterst skicklig slagskämpe och visar då ett beteendemönster utvecklat sedan sekler i strider mot vargar. Skallet skall vara djupt och respektingivande. Rasen skall ha ett vaksamt uttryck. Raser som genom sitt ursprungliga användningsområde kan förväntas ha t ex stark vaktinstinkt och/eller stor misstänksamhet mot främmande personer medför ett särskilt ansvar för såväl uppfödare som hundägare. SKK och SBHK anser därför att individer av dessa raser bör genomgå Beteende- och personlighetsbeskrivning hund, BPH, alternativt Mentalbeskrivning hund, MH. Hundarnas resultat registreras och redovisas officiellt och bör utgöra ett underlag i avelsarbetet. Det finns ännu ingen Pyreneisk Mastiff som genomfört MH, men 3 individer har genomfört BPH. Klubben rekommenderar att MH/BPH görs efter ca: 2 år ålder Mål - Att MH/BPH beskriva sina hundar Strategi - Verka för att uppfödarna ska beskriva sina uppfödda hundar, samt att hundägare ska beskriva sina hundar - Arbeta för att erbjuda plats på mentalbeskrivning genom rasklubben och special klubben SBHK, för att på så sätt öka antalet MH/BPH beskrivna individer

Population Det finns idag inga säkra uppgifter på hur många levande hundar det finns i Sverige, då få hundägare anmäler avlidna hundar till klubben eller SKK. Det troliga är att det aldrig funnits en population på över 100 hundar. Det är viktigt att alla uppfödare har god kunskap om avel och genetik. Har man god kunskap gällande avel och genetik förstår man vikten av att arbeta för att hålla en genetisk variation i vår ras. Detta för att inte öka risken att recessiva allvariga defektanlag dubbleras och utgör en riskfaktor i den framtida utvecklingen av rasen. Registreringar Antal registrerade/år 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1998 1999 2000 Tikar (varav importer) 2 6 5 6 13 5 6 8 4 1 Hanar (varav importer) 1 10 2 6 8 3 7 4 1 12 Totalt 3 16 7 12 21 8 13 12 5 13 Antal registrerade/år 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Tikar (varav importer) 1 0 8 20 12 12 (4) 16 12 (1) 12 (2) 13 Hanar (varav importer) 12 3 4 14 10 (1) 17 8 (1) 12 (1) 14 (2) 18 Totalt 13 3 12 34 22 29 (4) 24 (1) 24 (2) 26 (4) 31 Antal registrerade/år 2010 2011 2012 2013 Tikar (varav importer) 6 (1) 16 (5) 5 (3) 9 (2) Hanar (varav importer) 6 10 (3) 1 9 Totalt 12 (1) 26 (8) 6 (3) 18 (2) Importer kan visas from 2004 Pyreneisk Mastiff är i Sverige till antalet registrerade en liten ras.

Djur använda i avel 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1998 1999 2000 2002 2003 2004 2005 Kullar 2 2 1 3 1 2 2 2 3 1 5 2 4 Tikar 2 2 1 3 1 2 2 2 3 1 5 2 4 Hanar 2 2 1 2 1 2 1 2 2 1 5 2 3 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Totalt Kullar 3 4 7 4 1 2 1 3 55 Tikar 3 4 7 4 1 2 1 3 41 Hanar 3 3 5 4 1 2 1 3 33 I dags läget är matador avel inget problem, vilket är viktigt att det aldrig får bli då rasen är så liten skulle det bli en katastrof. Kullstorlek 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1998 1999 2000 2002 2003 2004 2005 Kullstorlek genomsnitt 8,0 7,5 4,0 7,0 7,0 6,5 5,5 4,0 2,3 6,0 7,0 8,0 6,3 Antal kullar 2 2 1 3 1 2 2 2 3 1 5 2 4 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Kullstorlek genomsnitt 7,7 5,5 4,1 6,0 11,0 9,0 3,0 5,3 Antal kullar 3 4 7 4 1 2 1 3 Kullstorleken varierar lite under åren, men ca: 6 valpar verkar vara ganska normalt.

Föräldradjurets ålder vid första valpkull föräldrar djurets ålder 19-24 mån 2-3 år 4-6 år föräldrar djurets ålder kullar födda 2013 kullar födda 2002 19-24 mån moder 3 moder 1 fader 2 fader 2012 2000 moder 1 moder 1 fader 1 fader 1 2011 1999 moder 1 moder 1 1 fader 1 fader 1 1 2010 1998 moder 1 moder 2 fader 1 fader 1 2009 1996 moder 1 moder 1 fader 1 1 fader 2008 1995 moder 3 moder 1 fader 3 fader 2007 1994 moder 2 1 moder 1 1 fader 2 2 fader 2006 1993 moder 2 1 moder 1 fader 2 fader 2005 1992 moder 2 2 moder fader 3 fader 2 2004 1991 moder 2 moder 2 fader 1 fader 2 2003 moder 2 3 fader 1 2 2-3 år 4-6 år Det normala för första valpkullen är 2-3 år, vilket kan anses bra, då de mognar mentalt ganska sent. Inavelsgrad 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 Inavelsgrad - 3,9 % 2 % 0 % 0,1 % 4,7 % 0,7 % - 1,1 % 1,7 % 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Inavelsgrad 1,2 % - 3,9 % 1,6 % 1,5 % 1,5 % 0,7 % 2,7 % 2,7 % 2,7 % 2010 2011 2012 2013 Inavelsgrad 1 % 3,9 % 0 % 1,7

Inavelstrend: Under åren 1991 2004 har inavelstrenden legat mycket bra. Utav de 26 kullar som fötts, så har endast 1 kullar legat mellan 6,26% - 12,49%. Det är alltså hela 25 kullar som har hållit sig inom den, enligt SKK godkända maxgränsen, upp till 6,25%. Räknat på ett genomsnitt över 5 generationer så håller de flesta kullar sig under 2% i inavel och den högsta procentsatsen är 4,7% under dessa år. Mål: - Att bibehålla inavelsgraden på en låg nivå - Att ingen kombination ska överstiga 6,3 i inavelsgrad (kusinparning) - Att bättre utnyttja tillgängliga hundar i aveln - Att motverka matadoravel - Att öka den genetiska variationen - Det är viktigt att knyta nya intresserade människor till rasen samt att öka samarbetet mellan gamla och nya uppfödare. Strategi: - Att till aveln inte använda mer närbesläktade avelsdjur än kusiner motsvarande inavelsgrad på 6,3 % - Att endast i undantagsfall upprepa samma kombinationer av föräldradjur - När import sker, är det önskvärt att större hänsyn tas till att om möjligt importera hundar som kan bidra med genetisk variation - Att varje år avhålla minst ett uppfödare möte, samt medlemsmöten - Vi skall ta tillvara den kunskap som redan finns inom rasen, lyssna och lära, dra egna slutsattser, dela med dig av egna kunskaper och sätta upp egna mål med standarden och rasens bästa för ögat.

Hälsa Pyreneisk Mastiff i Sverige uppvisar ett gott hälsoresultat. Det förekommer sjukdomar av varierande slag men endast på någon enstaka individ, dock kan man se att akuta öronproblem förekommer hos fler hundar. Detta gör att man bör vara extra vaksam på sin hunds öron. Det förekommer även HD/AD i rasen och ser man på hur resultatet varit under 2000 talet, så har tyvärr statistiken för HD ökat. Resultaten för D och E hundar har ökat och uppfödarna bör börja, om möjlighet finns, kontrollera vad som ligger bakom tilltänkta avelsindivider. I vissa lägen måste dock undantag göras för att bredda den genetiska variationen av rasen, då man i vissa länder inte har samma tillgång till databaser för att kontrollera HD status. Det svåra är att få hundägaren att röntga sin hund. Under 2011 gick första utskicket av hälsoenkäter ut till alla med en Pyreneisk Mastiff som var 3 år eller äldre. I Sverige är Pyreneisk Mastiff en liten population och tyvärr är frekvensen av antalet röntgade hundar fortfarande för låg för att få en rättvis statistik. Som man kan se så är det ett stort antal hundar som är inte blir undersökta. Det är svårt för uppfödarna att få sina valpköpare att röntga sina hundar, bl.a. då flertalet av hundarna inte är tänkta till att användas i avel. Höftledsdysplasi (HD) (födelseår) Gamla avläsningssystemet 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1998 HD ua 2 2 11 1 4 4 HD grad 1 1 1 1 4 2 1 HD grad 2 3 2 2 3 HD grad 3 1 1 1 HD grad 4 Totalt antal undersökta Snittålder för undersökning (månader) 4 7 1 17 6 8 4 19 21 22 20 21 21 17 Antal födda 16 15 4 21 7 13 11 Nya avläsningssystemet 1996 1998 1999 2000 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 HD grad A 1 3 1 1 4 2 6 2 2 7 5 HD grad B 2 1 7 3 1 1 5 1 1 1 HD grad C 1 1 1 2 4 1 1 3 3 1 2 HD grad D 1 1 3 1 1 5 1 1 1 HD grad E 1 1 1 1 2 1 Totalt antal undersökta Snittålder för undersökning (månader) 1 3 4 3 4 13 4 10 8 6 16 14 4 9 48 34 21 19 23 25 19 28 23 23 24 27 17 24 Antal födda 13 11 8 7 6 35 16 25 23 22 29 24 11 18 Antalet HD röntgade kunde önskas vara lite högre. Ålder för HD röntgen är runt 2 år, vilket är en bra ålder. Rasklubben har ansökt att hos SKK skulle 18 mån vara den tidigaste ålder för HD röntgen, men fått avslag på sin ansökan.

Föräldradjurens diagnos vid parningstillfället Registreringsförbud för avkomma efter föräldradjur som ej har officiell höftledsstatus. I enlighet med SKKs grundregler ska giltigt resultat föreligga före parning. Föräldradjur Kullar födda Kombinationer 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1998 1999 2000 2002 2003 HD grad A HD grad 1 1 HD grad B HD grad D 1 HD grad C HD grad D 1 HD grad D HD grad 1 1 HD ua HD ua 2 2 1 HD ua HD grad 1 1 okänt HD grad A 1 okänt HD ua 2 1 1 2 1 1 1 okänt HD grad 2 1 1 okänt okänt 1 1 Föräldradjur Kullar födda Kombinationer 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 HD grad A HD grad A 1 1 1 HD grad A HD grad B 1 1 2 1 HD grad A HD grad C 1 1 2 HD grad A HD grad 1 HD grad B HD grad B 2 2 HD grad B HD grad C 2 1 1 okänt HD grad A 1 1 1 okänt HD grad B 1 1 okänt HD grad C 1 2 okänt HD grad D 1 okänt okänt 1 1

Några HD belastade hundar har använts i avel, men då rasen är liten till antalet så måste allt vägas emot varandra och ett HD fel kan inte alltid få vara det som avgör om den ska användas i avel, det viktigaste är att inte dubbla på ett fel. Armbågsdysplasi (ED) (födelseår) Diagnos 1991 1992 1994 1995 1996 1998 1999 2000 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 ED ua (0) 3 5 16 3 6 4 2 1 1 10 3 6 8 4 12 10 4 8 ED grad 1 1 1 1 2 2 1 2 3 1 1 3 ED grad 2 1 1 1 1 1 ED grad 3 1 1 1 Totalt antal undersökta Snittålder för undersökning (månader) 4 6 17 6 8 5 3 1 4 11 4 10 8 5 13 14 4 9 19 21 18 20 24 18 23 24 23 25 19 21 23 22 24 27 18 24 Antal födda 16 15 21 7 13 11 8 7 6 35 16 25 23 22 29 24 11 18 Idag finn ingen krav på ED men trots detta så röntgas ED men antalet kunde önskar vara lite högre. Hos ED röntgade ser statistiken bra ut. Ålder för ED röntgen är runt 2 år, vilket är en bra ålder.

Föräldradjurens diagnos vid parningstillfället Föräldradjur Kullar födda Kombinationer 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1998 1999 2000 2002 2003 ED ua (0) ED ua (0) 1 2 1 ED ua (0) ED grad 1 1 1 ED ua (0) ED grad 2 ED grad 1 ED grad 1 1 okänt ED ua (0) 2 1 1 1 1 1 1 2 2 okänt ED grad 1 okänt ED grad 2 1 1 okänt okänt 1 1 1 Föräldradjur Kullar födda Kombinationer 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 ED ua (0) ED ua (0) 1 3 7 3 1 2 2 ED ua (0) ED grad 1 ED ua (0) ED grad 2 1 ED grad 1 ED grad 1 okänt ED ua (0) 1 1 1 1 1 okänt ED grad 1 1 okänt ED grad 2 okänt okänt 1 3 1 Av 184 hundar som är födda 1991-2005 så är 51,6% av hundarna, som är kvar i Sverige, HD röntgade och 45,1% ED röntgade. Mellan 2005 till 2010 föddes det 134 hundar och av dessa är 40% HD röntgade och 36% ED röntgade. Målen är satta till 60% HD röntgade och 40% ED röntgade under en 5 års period. Dessa mål nås inte i dagsläget, men det borde inte vara så svårt att komma dithän om uppfödarna får fler av sina valpköpare att röntga hundarna. En röntgen är ju inte enbart ett resultat av hur kombinationen blivit, utan även en sorts måttstock på hur ens hund faktiskt mår och att den kan, baserat på utgången av en röntgenundersökning, få ett bra liv. Medellivslängd 8-10 år Mål - Få en så övergripande bild över rasens hälsa som möjligt - Att hälsoenkät besvaras till ett antal av 50 % av svenska populationens storlek - Att öka antalet HD röntgade hundar till minst 60 %. - Att öka andelen ED röntgade hundar överlag, gärna till samma procentsatser som HDröntgade. - Pyreneisk Mastiff skall vara en frisk ras som lever länge - I rasen skall vi ha en stor genetisk variation och andelen anlagsbärare av ärftliga sjukdomar skall vara låg.

Strategi - Att uppfödare samt ägare uppmanas att informera avelskommitté om diagnoser som påverkar hundens liv menligt eller avlivning. Detta kan ske anonymt via hälsoenkäten. - Att uppmuntra ägare och uppfödare att höftledsröntga sina djur, oavsett om de ska gå i avel eller ej. - Att hela syskongruppen HD och ED röntgas. - Med jämna mellanrum skicka ut hälsoenkäter med klubbtidningen och på hemsidan.

Exteriör Helhetsintryck Rasen skall vara välproportionerlig, synnerligen kraftig, storvuxen - över medelstorlek - och muskulös med kraftig benstomme. Trots sin storlek får den aldrig verka tung eller lymfatisk. Pälsen skall vara lång men utan överdrifter. Viktiga måttförhållanden Hunden skall alltid vara proportionerligt och harmoniskt byggd. - Kroppslängden skall överstiga mankhöjden något. - Förhållandet mellan skallens och nospartiets längd skall vara 5:4. - Skallens bredd skall vara lika med eller något överstiga skallens längd. - Förhållandet mellan mankhöjd och bröstomfång skall vara ca 7:10 Mål - Att bevara Pyreneiska Mastiffen som den beskrivs enligt rasstandarden och värna om rasens särdrag och detaljer, såsom anatomi och funktion. - Att värna om en sund anatomi och god konstruktion, som är den grundläggande - Förutsättningen för ett långt och friskt liv för en så stor och tung ras. - Att i alla avseenden sträva efter att höja kvalitén hos rasen. Strategi - Verka för att ordna rasutbildningar med temat rasstandarden. - Under de kommande fem åren inventera rasen beträffande mankhöjd hos båda könen, för att kunna se genomsnittet hos våra hundar. - Styrelsen skall anordna uppfödarkonferenser/medlemsmöten där fortlöpande information om rasens. 2006-2013 finns det 46 hundar som erövrat titeln SEUCH SRD Pyreneisk Mastiff ingår inte som en observandums ras i SRD, men kan ha vissa av problem som ingår i SRD. Vad man bör titta på är: Strama ögonkanter Att den inte har en grotesk dimension Franskyska benställningar Kohasighet eller frånvaro av vinklar i bakstället Pyreneiska Mastiffklubben har varit i kontakt med Rafael Malo Alcrudo i Spanien, som är både uppfödare i rasen och extriördomare, för att få en bild om hur vårt avelsarbete ligger till i jämförelse med Spanien, även Finland. Detta var det svar vi fick: Först av allt vill jag TACKA alla svenska Pyreneiska Mastiffuppfödare, för att Ni har valt att hålla på med vår kära spanska ras! Ni gör ett bra jobb och jag har sett utmärkta hundar när jag har varit i Sverige och dömt. Självklart, finns det (precis som i alla andra länder, även Spanien) både bättre och sämre hundar i Sverige men svensk uppfödning håller en riktigt bra standard. Det finns fler hundar i Finland men vi i Spanien uppskattar verkligen erat arbete lika mycket som vi uppskattar Finlands arbete, det ska ni vara helt säkra på! Rafael Malo Alcrudo

Framtid Pyreneiska Mastiffklubben har som mål att utveckla rasen i en positiv riktning. Med tanke på den låga populationen av Pyreneisk Mastiff i Sverige är det viktigt med ett samarbete mellan uppfödarna i framför allt Europa. Under de senaste åren har uppfödare i Sverige importerat, hyrt eller lånat hundar till avel från bl.a. Spanien, Finland, Norge, Nederländerna och Tjeckien. Det här avelsarbetet har gynnat rasens genetiska utveckling i Sverige och är en bra grund för fortsatt gott avelsarbete. För närvarande finns det olika avelslinjer i Sverige och det är oerhört viktigt att vi tar tillvara dessa för framtiden. Pyreneiska Mastiffklubben har, utöver SKK:s grundregler, avelsrekommendationer som uppfödarna bör följa. Kennlar Av Molåsia Dulanilo s 2009 Evecta s Evitagårdens 2013 Flomsens Fourteenfeets Gamekeeper s Giesecke Gigantesco s Hedendis Jariwa s Mega Can s Miembro s 2009 Navahoos No Lobos 2004 Ojinegra s Pompino s 2013 PrimeGuardians Pure Blood s Sjöfararen s 2013 Soromagårdens Testarudos 2011 Senaste valpkull Ej verksam inom rasen Ännu ingen kull Ännu ingen kull Ännu ingen kull Ej verksam inom rasen Ännu ingen kull Ej verksam inom rasen Ännu ingen kull Ej verksam inom rasen Ännu ingen kull Ej verksam inom rasen Ej verksam inom rasen Ej verksam inom rasen Ännu ingen kull R.A.S gicks igenom på Pyreneiska Mastiff klubbens uppfödarmöte 20140308 Källa: Förordet Ur Mastiff Breeds skrivet av Rafael Malo Alcrudo, uppfödare och President i Spanska Rasklubben. (utg. England, 1999) ISBN 1 86054 165 8 Edited by Douglas Oliff. Översatt av Edith Lien. Bearbetad till svenska av Maria Byhage och Lars Hultgren SKK avelsdata SKK hunddata Ras Standarden