Colombia 2 24 mars 2013
Samuel Hansson www.heliangelus.se Bondegatan 2 heliangelus@telia.com 573 40 Tranås Tel. 0140-107 44 Deltagare Samuel Hansson, Tranås Mathias Bergström, Nacka Roger Holmberg, Kungsör Stefan Lithner, Karlshamn Johni Paakkonen, Storfors Fredrik Rudzki, Täby Andreas Viberg, Vallentuna Inledning Efter att ha arrangerat fem lyckade resor till världens fågelrikaste land hade jag förhoppningar om att snabbt få en sjätte resa fulllbokad. De negativa fördomarna mot Colombia sitter dock djupt hos svenska folket, och intresset för den här resan var länge ytterst svalt. Fantastiskt nog blev det i slutändan ändå sex deltagare, och Colombia gjorde ingen besviken. Förutom 670+ arter fåglar varav 50+ endemer fick vi uppleva en mycket vacker och varierad natur, och samtliga resenärer upplevde landet som säkert, välordnat och rent, med en ovanligt glad och trevlig befolkning. Prislappen på resan var inte obetydlig, men i jämförelse med andra arrangörer som erbjuder ett liknande upplägg kan man enkelt konstatera att resan dessutom var mycket prisvärd. Resan bestod av två delar. Först gjorde vi en rundtur i centrala Colombia som omfattade Andernas tre bergskedjor, sedan flög vi till den karibiska kusten där vi besökte Colombias högsta berg Sierra Nevada de Santa Marta, Isla Salamanca samt Ríohacha på Guajírahalvön. I centrala Colombia var transportlösningen ganska avancerad då vi ett flertal gånger fick växla mellan minibuss och jeepar. Trots att originalbussen olyckligen havererade efter bara några dagar lyckades min lokala arrangör Ecoturs lösa transportbiten på ett fullt tillfredställande sätt. Roger var tyvärr bara med de två första veckorna, men har redan uttryckt önskemål om att återvända och besöka Santa Marta Höjdpunkterna under resan var många. Nybeskrivna och obeskrivna arter inkluderade Antioquia Wren, Munchique Wood-Wren, Urrao Antpitta, Alto Pisones Tapaculo och Santa Marta Screech-Owl. Ovanliga övervintrare från norr var Green Heron i Cordillera Central (!), Black-throated Blue Warbler, Marbled Godwit och silltrut. Bland alla andra anmärkningsvärda arter kan nämnas Fasciated Tiger- Heron, Scarlet Ibis, Chestnut-winged Chachalaca, Military Macaw, Rufous-fronted och Goldenplumed Parakeets, Stygian Owl, Oilbird, 65 arter kolibrier inklusive Sapphire-bellied Hummingbird, Blossomcrown, Dusky, Blue-throated och White-tailed Starfrontlets, Ruiz Helmetcrest, Black-backed Thornbill och Gorgeted Woodstar, Barred Puffbird, Chestnut Piculet, Flammulated Treehunter, Magdalena Antbird, Brown-banded, Bicolored och Rusty-breasted Antpittas, Paramillo Tapaculo, Santa Marta Bush-Tyrant, Red-ruffed Fruitcrow, Andean Cock-of-the-rock, Black Solitaire, Chocó Vireo, Gray-throated Warbler, Chestnut-bellied Flowerpiercer, Velvet-fronted Euphonia, Yellow-collared Chlorophonia, Gray-throated Warbler, Golden-collared Honeycreeper, Multicolored, Gold-ringed, Black-and-gold och White-capped Tanagers, Rosy Thrush-Tanager, Olive Finch, Golden-winged Sparrow och Red-bellied Grackle. Tack Johni, Stefan, Roger och Andreas för alla foton till rapporten! En ny resa till Colombia kan bli möjlig 2015. Skicka gärna in en intresseanmälan! /Samuel Hansson
Kortfattad beskrivning av besökta lokaler Parque La Florida En av få kvarvarande våtmarker i Sabana de Bogotá och klassisk lokal för Bogotá Rail och Apolinar s Wren. Ligger precis i utkanten av Bogotá och är ett populärt utflyktsmål för allmän rekreation. Jardin Encantado Privat hus på västsluttningen av östra Anderna med mängder av feeders och mängder av hummare! Regelbundna arter är bl.a. Green Hermit, Lazuline Sabrewing, White-vented Plumeleteer, Indigocapped Hummingbird, Brown Violetear och både White-bellied och Gorgeted Woodstars. Laguna de Tabacal Denna lilla naturliga sjö och dess omgivande skogsrester nära La Vega är hem för flera eftertraktade arter, såsom Immaculate Antbird, Apical Flycatcher, Gray-throated Warbler, Rosy Thrush-Tanager och Velvet-fronted Euphonia. Även ett populärt utflyktsmål för vanligt folk på helgerna. Cañón del Río Claro Ett privat reservat på ca 500 meters höjd vid den östra foten av Cordillera Central, med boende i vackert belägna, halvöppna rum med utsikt över Rio Claro. Vi såg en hel del fågel men missade dessvärre flera av endemerna, vilka inkluderar White-mantled Barbet, Beautiful Woodpecker, Antioquia Bristle-Tyrant och Sooty Ant-Tanager. Andra specialarter är bland andra Oilbird, Barred och Black-breasted Puffbirds, Magdalena Antbird och Blue Cotinga. Medio Magdalena Samlingsbegrepp för den vägsträcka man passerar i Magdalenadalen. Naturen består av låglänta, mestadels flacka eller småkuperade områden med betes- och odlingsmarker, våtmarker (framfört allt säsongsbundna) och skogsrester. Northern Screamer är inte ovanlig i lämplig biotop. Tyvärr tvingades vi på grund av strejkande kaffebönder att åka norrut via Medellín, och missade därför det mesta av våtmarkerna och en hel del tillhörande fågelarter. Reserva Natural Arrierito Antioqueño Detta reservat (Arrierito Antioqueño = Chestnut-capped Piha) ligger i norra änden av Cordillera Central nära staden Anorí. Den skyddade arealen uppgår till 450 ha mellan 1500 1800 meter. Förutom pihan (dipp för första gången) är de stora specialarna Multicolored, Purplish-mantled och Black-andgold Tanagers, Parker s Antbird, Stiles s Tapaculo, Cinnamon Screech-Owl och Red-bellied Grackle. La Romera Ett lättillgängligt skogsområde kring 1 500 m på sluttningarna söder om Medellín. Lokalen är särskilt känd som en av de bästa för Yellow-headed Manakin och Red-bellied Grackle. Vi hade bara 1 ½ h till förfogande. Grackeln var mycket enkel och vi såg även White-crowned Tapaculo m.fl. Bolombolo Efter att flera gånger ha passerat torrskogarna i Caucaflodens mellersta dalgång och undrat vad som egentligen kan finnas där kom svaret 2012: Antioquia Wren Thryophilus sernai, upptäckt 2009! Vi fick tips om en lättillgänglig lokal utmed vägen till Urrao och lyckades spela fram ett par. Lokalen hyser också Grayish Piculet (dipp) och Apical Flycatcher. Reserva Natural Colibri del Sol Beläget nära Urrao i västra Andernas Páramo de Frontino, ett av Colombias bäst bevarade områden vid och ovanför trädgränsen. Reservatet är 582 ha stort och spänner mellan 2 750 3 800 meter i höjdled. Den endemiska Frailejon de Frontino Espeletia frontinoensis är karaktärsväxt uppe på páramon, och reservatet är kärnområdet för den nyligen beskrivna Urrao Antpitta, den mycket sällsynta Dusky Starfrontlet samt Paramillo Tapaculo och Chestnut-bellied Flowerpiercer.
Urrao El Carmen Denna vägsträcka passerar en del fina skogar i den övre subtropiska zonen på västsluttningen av västra Anderna. Munchique Wood-Wren är relativt enkel, och det finns också Tanager-Finch m.fl. Reserva Natural Las Tangaras Ett av ProAves senast inköpta reservat, beläget på västsluttningen av Västra Anderna i den lägre subtropiska zonen kring 1 400 1 800 m. Området bjuder på suverän skådning i centrum av Chocóregionen med den obeskrivna Alto Pisones Tapaculo, Bangsia x 2, Chocó Vireo och en uppsjö av andra Chocó-endemer som är betydligt enklare att se i Colombia än i Ecuador. Jardín Ovanför Jardin i västra Anderna ligger det 117 ha stora ProAves-reservatet Loro Orejiamarillo. Reservatet skyddar i första hand häckningsområdet för omkring 400 Yellow-eared Parrots, vilket är nästan halva världspopulationen! En hel del andra trevliga fåglar förekommer, men vi missade tyvärr (igen!) de främsta specialarna Chestnut-crested Cotinga, Munchique Wood-Wren och Tanager Finch. Río Blanco Detta reservat ägs av staden Manizales vattenbolag och skyddar det avrinningsområde på västsluttningen av centrala Anderna som Manizales tar sitt vatten ifrån. Höjden över havet är 1 600 3 500, men vi rörde oss mest kring 2 500 m. Utmärkt skog med massor av trevliga fåglar, vi fick in Brown-banded och Bicolored Antpittas samt Golden-plumed Parakeet. Nevado del Ruiz Vi åkte en bit längs med vägen till nationalparken Nevado del Ruiz, som skyddar naturen kring en av de högsta vulkanerna i Cordillera Central. Själva parken var stängd på grund av relativt hög vulkanisk aktivitet. Biotoperna är elfin forest, degraderad páramo samt en mindre sjö. Vi vände vid besökscentret, beläget på ca 4 050 meters höjd, och såg främst gott om kolibrier inklusive den nysplittade Ruiz Helmetcrest, Black-thighed Puffleg och Rainbow-bearded Thornbill men även den svårfunna Rufous-fronted Parakeet. Minca Kaffeplantager och skogsrester på Santa Martas nordsluttning kring 500 meter. Bland våra bästa fynd kan nämnas Military Macaw (38 ex.!), Lazuline Sabrewing, Coppery Emerald, Scaled Piculet, Blackbacked Antshrike, Lance-tailed Manakin och Golden-winged Sparrow. Med tur kan man hitta någon ovanlig flyttare från norr, men inte denna gång. Reserva Natural El Dorado, Santa Marta Detta ProAves-reservat ligger på nordsluttningen av utlöparen Cuchilla de San Lorenzo som är separerad från Santa Martas huvudmassiv av en bred dalgång. Lodgen är belägen på 1 950 meters höjd med fantastisk utsikt mot Karibiska sjön! Reservatet, som spänner mellan 1 000 2 700 meter, hyser i princip alla av Santa Martas 23+ endemer utom Santa Marta Wren och Santa Marta Helmetcrest; Santa Marta Sabrewing är dock mycket sällsynt och Black-backed Thornbill oregelbunden. Vi hade turen att få se sistnämnda art och alla andra rimliga endemer! Ytterligare arter med särskild splittvarning är Masked Trogon (sanctaemartae), Montane Woodcreeper (sanctaemartae) och Rufous Antpitta (spatiator). Bland övriga specialare bör nämnas Black-fronted Wood-Quail, Coppery Emerald, Blossomcrown, Tyrian Metaltail (districta), White-tipped Quetzal, Streak-capped Spinetail och Rustybreasted Antpitta. Vårt fynd av en hona Black-throated Blue Warbler var kanske det 10:e i Colombia! Parque Nacional Isla de Salamanca Denna nationalpark skyddar mangrove och andra viktiga karibiska kustbiotoper. Sedan man för ett par år sedan fick en privat entreprenör som ansvarig för besöksverksamheten har faciliteterna förbättrats avsevärt även om rörelsefriheten fortfarande är begränsad. Vi blev genast visade på ett träd där en Sapphire-bellied Hummingbird höll till! Hela området har hög potential när det gäller att hitta nordliga rariteter. Vi fick nöja oss med vackra Prothonotary Warblers, samt Reddish Egret, Pygmy Kingfisher och Bicolored Conebill m.fl.
Parque Nacional Los Flamencos Los Flamencos har nyligen blivit uppgraderad till nationalpark och skyddar en stor lagun med omgivande mangrove. Äntligen fanns här mängder med flamingos, närmare bestämt 3 500 fåglar, samt en helt röd Scarlet Ibis! Precis som 2011 såg både Lesser Black-backed Gull och Marbled Godwit. I buskskogen jobbade vi in de flesta av specialarna, inklusive Buffy Hummingbird, Chestnut Piculet, Russet-throated Puffbird, White-whiskered Spinetail, Glaucous Tanager och Orinocan Saltator. Tyvärr missade vi dock både Vermilion Cardinal och den gäckande Tocuyo Sparrow. Mundo Nuevo Betesmarker med starkt fragmenterad skog på lägre nivåer och sammanhängande skog övergående i páramo högre upp, precis utanför Chingaza NP i östra Anderna ovanför Bogotá. ProAves driver ett holkprojekt för Flame-winged Parakeet i området, som ligger på ungefär 2 700 3 000 meters höjd. Andra möjligheter inkluderar främst ett flertal trevliga kolibrier och White-capped Tanager. Guasca Ett litet våtmarksområde i östra Anderna öster om Bogotá. Lokalen är mycket bra för Bogotá Rail, Spot-flanked Gallinule, Andean Teal och Ruddy Duck. Vi hörde dessutom en Sora. Endemer Colombia har ungefär 80 endemiska fågelarter varav många är knutna till den centrala delen av landet eller Santa Marta. Vi hade chans att se ca 60 av dessa och missade 8 arter/former: Santa Marta Sabrewing (sällsynt), Grayish Piculet, Beautiful Woodpecker, Antioquia Bristle-Tyrant, Chestnutcapped Piha, Sooty Ant-Tanager, Turquoise Dacnis och Bronze-brown Cowbird. Med tanke på att många av Colombias endemer är hotade, fåtaliga och mycket lokalt förekommande är resultatet imponerande. Dessutom sågs ett stort antal arter näraendemer! Här har vi den kompletta listan: Colombian Chachalaca Chestnut-winged Chachalaca Chestnut Wood-Quail NT Bogotá Rail EN Flame-winged Parakeet VU Santa Marta Parakeet EN Rufous-fronted Parakeet VU Santa Marta Screech-Owl (obeskriven) Sapphire-bellied Hummingbird CR Indigo-capped Hummingbird Blossomcrown VU Black-backed Thornbill EN Dusky Starfrontlet CR White-tailed Starfrontlet Ruiz Helmetcrest* Santa Marta Woodstar White-mantled Barbet EN Santa Marta Toucanet* Silvery-throated Spinetail Rusty-headed Spinetail VU Santa Marta Foliage-gleaner NT Parker s Antbird Santa Marta Antbird Brown-banded Antpitta EN Urrao Antpitta CR Santa Marta Antpitta VU Santa Marta Rufous Antpitta* Matorral Tapaculo Brown-rumped Tapaculo Stiles s Tapaculo Alto Pisones Tapaculo (obeskriven) Paramillo Tapaculo EN Santa Marta Tapaculo Santa Marta Bush-Tyrant EN Apical Flycatcher Antioquia Wren EN? Apolinar s Wren EN Santa Marta Wood-Wren* Munchique Wood-Wren CR Yellow-crowned Whitestart Santa Marta Warbler VU White-lored Warbler NT Multicolored Tanager VU Black-and-gold Tanager VU Gold-ringed Tanager EN Santa Marta Mountain-Tanager Flame-rumped Tanager* Chestnut-bellied Flowerpiercer EN Santa Marta Brush-Finch Sierra Nevada Brush-Finch Crested Ant-Tanager Red-bellied Grackle EN Velvet-fronted Euphonia * Taxonomisk status oklar NT = near-threatened VU = Vulnerable Endangered EN = Endangered CR = Critically
Dagbok Lördag 2/3 Denna avresedag började för Mathias och Samuels del med transport från Nacka till Arlanda. Vid incheckningen stötte vi på Björn Ranelid, och en stund senare dök Andreas och hans sambo Marielle upp. Roger och Fredrik fann vi så småningom språkandes vid gaten. Alla var laddade inför resan! Flygningen till Frankfurt var en smidig historia, precis som flygplatsprocedurerna. Vi hann i lugn och ro äta lunch innan vi tog oss till gate 13 C där Stefan väntade, och någon halvtimme senare var vi fulltaliga! Två belgiska deltagare med Birdquest lokaliserades och pratades med under tiden, de skulle göra i stort sett samma program som oss men för detta betala minst 20 000 kr mer än mina egna deltagare. Den 12 timmar långa flygningen mot Bogotá gick bra men blev dryg mot slutet. Glädjande nog släppte delvis den rejäla svullnaden kring min styngflugelarv bakom örat (åkomma från Venezuela!) som plågat mig i ett par dagar, och förmodligen var det inte lång tid kvar innan denna snyltgäst tog sig ut på egen hand. Vi landade i Bogotá 19.18 lokal tid. En dryg timme senare hade vi alla fått våra väskor och växlat pengar, det var bara Samuel och Stefan som hade räknat med att även få ut pengar från en bankomat som misslyckades med sitt företag. Vi lokaliserade snabbt en kille som skulle ta både oss och Birdquestresenärerna till Hotel Santafe Real, men eftersom våra belgiska vänner inte dök upp fick vi åka själva i bussen. Strax innan 21.00 var vi framme! Incheckningsproceduren var seg, men 21.47 befann jag mig slutligen på rummet. Vilken bra start på resan, utan tillstymmelse till strul! Söndag 3/3 Tack vare en sömntablett sov jag några timmar, annars var jag igång tidigt och skrev dagbok samt pratade med vår chaufför Camilo som anlände i mycket god tid runt 05.10. Annars var det bestämt att vi skulle träffas 05.45 för att äta frukost. I vestibulen var det fullt med folk eftersom hela Birdquestgruppen också var på gång. De åkte genast till flygplatsen för transport till Santa Marta medan vi fick frukosten! Efter en halvtimme var vi på väg till Parque La Florida i stadens utkant, och den första fågeln vi såg när vi svängt av vägen var en vacker White-tailed Kite på ganska nära håll. På senare tid hade man tydligen börjat skåda från golfbanan i anslutning till detta klassiska våtmarksområde, så vi körde lite längre än "normalt" och fick oss snart tilldelade en ung caddie som skulle ledsaga oss runt golfbanan. Förutsättningarna visade sig mycket riktigt vara bättre inifrån golfklubben, och snart träffade vi också på en grupp fågelskådare ledda av den duktige guiden Pablo Florez som jag varit i kontakt med tidigare men inte träffat personligen. De skulle snart flyga till Medellín, vi däremot hade gott om tid på oss. I den lilla sjön fanns hela 57 Ruddy Ducks, nästan lika många Blue-winged Teals, Spot-flanked och Common Gallinules, American Coot, Striated Heron, Pied-billed Grebe, Southern Lapwing och Wattled Jacana. Endemerna var svårjobbade. Silvery-throated Spinetail sjöng till några gånger och sågs som hastigast, några Bogotá Rails spelade ute i träsket och efter mycket om och men spelades ett par Apolinar's Wrens fram till allmänt beskådande. Lite oväntade flyttare sågs också i form av Solitary Sandpiper, Northern Waterthrush och Mourning Warbler. Innan vi lämnade La Florida hade vi även fått se Rufous-browed Conebill och, inifrån ett stort buskage, ett par hyfsat medgörliga Silvery-throated Spinetails. Med andra ord fick vi in i stort sett det man kunde hoppas på undantaget den för årstiden svårare Noble Snipe. Nöjda kunde vi fortsätta färden över det låga krönet på Cordillera Oriental och köra ner i Magdalenadalen. Vi åt en god och billig lunch på en vägrestaurang som fågelmässigt också gav arter som Band-backed Wren och Blackand-white Seedeater. Vårt mål var nu Jardin Encantado en Jardin Encantado. Foto: Samuel Hansson.
Indigo-capped Hummingbird. Foto: Samuel Hansson. Black-billed Thrush samt Blue-necked, Scrub, Crimson-backed och Summer Tanagers. Efter denna intensiva fågelupplevelse styrde vi kosan mot Laguna de Tabacal där vi tillbringade några eftermiddagstimmar tillsammans med en mängd colombianer på söndagsutflykt. Trots den relativa trängseln på stigarna lyckades vi se en hel del fågel, och främst bland dessa var den endemiska Velvetfronted Euphonia vilken var reseledarens 27:e och sista art i släktet! Andra arter värda att notera var bland andra Spectacled Parrotlet, Red-billed Scythebill, Bar-crested Antshrike, Ochre-bellied Flycatcher, Speckle-breasted Wren, Southern Nightingale-Wren (hörd), Swainson's Thrush, Rufous-naped Greenlet, Bay-breasted, Canada och Chestnut-capped Warblers, Streaked Saltator samt Yellow-backed Oriole. Vi lämnade lokalen vid 18-tiden och åkte in till La Vega för att handla frukost, sedan for vi till vårt lantligt belägna boutiqehotell där vi sedermera fick forell till middag. En fin inledande dag, men styngflugelarven och svullnaden kring örat och lymfkörteln var minst sagt besvärande... White-bearded Manakin. Foto: Roger Holmberg. knapp halvtimme bort. Här blev vi varmt välkomnade av frun i huset, och från den fullsatta verandan fick vi omedelbart fullt upp med att kolla in mängder med kolibrier och Bananaquits som svärmade kring ett 30-tal feeders. Indigo-capped Hummingbird och Black-throated Mango var otroligt vanliga, och de andra arterna vi lyckades identifiera var White-vented Plumeleteer, Rufous-tailed och Steely-vented (SH) Hummingbirds, Andean Emerald, White-necked Jacobin, Sparkling, Green (SL) och Brown Violetears samt White-bellied och Gorgeted Woodstars. Ett stort fikonträd attraherade bland andra Red-crowned Woodpecker, Piratic Flycatcher, Bar-crested Antshrike. Foto: Roger Holmberg. Måndag 4/3 Natten blev en personlig utmaning med lite sömn och ett oväntat kraftigt blodflöde från larvtillhållet. Klockan 05.45 packade vi in i bilen och återvände till Laguna de Tabacal. Vädret var mulet och behagligt. Först skådade vi dock lite längs vägen och kunde notera godbitar som Olivaceous Piculet och Jet Antbird. Idag var vi ensamma i skogen. De häftigaste arterna var utan tvekan Rosy Thrush-Tanager och Gray-throated Warbler (tyvärr endast hörd), i övrigt sågs bland andra White-bellied Antbird, Plain Antvireo, Acadian Flycatcher, Black-andwhite Warbler, Plain-colored och Gray-
Det lyckade avlägsnandet av larven. Foto: Johni Paakkonen. Foto: Andreas Viberg. headed Tanagers, Rose-breasted Grosbeak samt hördes White-throated Crake. Ett lätt, behagligt regn föll under ca 20 minuters tid. Problemet med blödningarna fortsatte tyvärr men var under någorlunda kontroll. Klockan var väl runt 10.40 när vi lämnade lokalen och körde ner mot botten av Magdalenadalen. Vi åt lunch på en restaurang utmed vägen. Resan sinkades avsevärt av många tungt lastade lastbilar, men slutligen korsade vi Magdalenafloden och fortsatte norrut på mer snabbåkta vägar. Slutligen nådde vi Rio Claro och fick en dryg timmes skådning längs den kilometerlånga sträckan in till reservatets reception. I gläntan nära vägen var det mycket fågel i rörelse: Greater Ani, Yellow-olive Flatbill, Cinnamon Becard och Yellow-tufted Dacnis var bara några av dem. Inne i skogen var det betydligt lugnare. Väl framme vid receptionen blev läget aningen förvirrat, men slutligen var alla på väg till rum en tio minuters promenad in i skogen medan Camilo åkte iväg på sitt eget håll för att återvända på onsdag morgon. Rummen var fina och öppna och duschen svalkade skönt, men kvällens höjdpunkt blev onekligen när personalen oväntat tog tag i problemet med larven. En ung man vid namn Jonatan visade sig ha god erfarenhet av botflyavlägsnande och tillsammans med tjejen i receptionen skred han till verket iförd plasthandskar. Runtom stod en växande skara åskådare. Medan Jonatan klämde i för allt han var värd pressade tjejen på från andra sidan huvudet, och efter fem försök ur lite olika vinklar blev det napp. En tjock tre centimeters larv drogs ut till allmän beskådan, och efter det skulle eventuella rester pressas ut och såret desinficeras. En antibiotikakur rekommenderades, och en sådan hade jag lyckats få med mig hemifrån. Det var en tacksam reseledare som efter detta kraftfulla ingrepp satte sig till bords för middag! Härligt att efter detta få lägga sig mer eller mindre ute i naturen, utan några nya stickande kryp... Barred Puffbird, Rio Claro. Foto: Johni Paakkonen. Tisdag 5/3 Vi samlades till frukost 06.00 och började en knapp halvtimme senare att gå utmed vägen. Aktiviteten var god. Den art vi jobbade på mest under morgonen var Barred Puffbird som efter en halvtimmes hårt spanande förblev osynlig, men lite senare hittades en fågel i marknivå som satt helt öppet en lång stund! Vi såg även Whitewhiskered Puffbird och en hel radda trevliga arter inklusive Orange-chinned Parakeet, Bandrumped och Short-tailed Swifts, Long-billed och Rufous-breasted Hermits, Purple-crowned Fairy, Collared Aracari, Citron-throated Toucan,
Cinnamon Woodpecker. Foto: Roger Holmberg. Bay Wren. Foto: Roger Holmberg. Fasciated Tiger-Heron. Foto: Johni Paakkonen. Gartered Trogon, Cinnamon och Redrumped Woodpeckers, Straight-billed Woodcreeper, Plain Xenops, Pacific Antwren, Chestnut-backed Antbird, Longtailed Tyrant, Panama Flycatcher, Bluecrowned Manakin, One-colored Becard, Northern Waterthrush, Buff-rumped Warbler, Tawny-crested, Dusky-faced och Swallow Tanagers, Thick-billed Seed- Finch samt den endemiska lilla apan White-footed Tamarin. Endemer och specialare höll sig tyvärr utom syn- och hörhåll. Efter lunch följde siesta, där halva styrkan valde att bada i Rio Claro medan övriga vilade i de öppna rummen eller gjorde egna utforskningar. Arter som sågs under dessa varma timmar var Fasciated Tiger-Heron, Plumbeous och Double-toothed Kites, Laughing och Bat Falcons, Brown-capped Tyrannulet (hörd) samt Venezuelan Red Howler. Eftermiddagspasset började med en vandring uppströms. Miljön var läcker med grottor och branta klippväggar, men förhållandena visade sig snart vara mindre lämpade för skådning i grupp. En Rufous Motmot sågs i alla fall innan vi vände och gick längs med vägen istället. Fasciated Tiger- Heron visade sig fint, och Fredrik drämde till med dagens viktigaste art Whitemantled Barbet som snart kunde beskådas av alla. Mest oväntad var den Spectacled Owl som strax innan skymningen kom flygande och efter lite tumult återfanns på bekvämt obsavstånd. Kvar på programmet denna dag stod nu Oilbird, så vi vandrade åter uppför kanjonen tills vi nådde den strand där man skulle se fåglarna flyga ut från en grotta på andra sidan floden. Till en början hördes några fåglar djupt inifrån grottan, men ju mörkare det blev desto starkare ljöd de säregna skriken och slutligen började några fåglar fladdra runt i grottmynningen. Med hjälp av ficklampor fick vi fina obsar och antalet fåglar som slutligen flög ut i natten var säkert flera hundra! Denna trevliga dag avslutades så småningom med att himlen
Väntan vid Oilbirdgrottan. Foto: Stefan Lithner. öppnade sig i ett präktigt åskoväder. Fantastiskt nog lyckades några sova sig igenom denna mäktiga urladdning! Onsdag 6/3 Morgonen ägnades åt avslutande skådning vid Rio Claro, huvudsakligen längs en stig som hade behövt mer utforskning än vi hade tid till. De intressantaste tillskotten var Band-tailed Barbthroat, White-tailed Trogon, Western Slaty- Antshrike, Magdalena Antbird (hörd), Dot-winged Antwren, Striped Manakin och Rufous-winged Schiffornis. Vid 09.30-tiden var vi redo för avfärd, men när Camilo var på väg att svänga åt Medellín uppstod en diskussion om vilken färdväg vi skulle ta till Arrierito. Enligt programmet skulle vi nämligen köra genom Magdalenadalen för att ha chans att se Northern Screamer med flera. Camilo hade tvärtom fått order att åka via Medellín. Efter övertalning körde vi neråt dalen under det att vi försökte få kontakt med den transportansvarige Jeovanni eller någon på Ecoturs. Vi hann korsa Magdalenafloden innan det blev napp och fick nu veta orsaken till ändringen, nämligen risken att bli fast i vägspärrar i samband med en kaffeodlarstrejk. Det enda säkra alternativet blev trots allt att åka via Medellín, så en och en halv timme bortkastades så när som på en förbiflygande Large-billed Tern och ett gäng Black-bellied Whistling- Ducks. Nästa överraskning kom en timme efter att vi passerat Rio Claro: överhettad kylare! Motorn lade av och det tog en bra stund innan det gick att undersöka aggregatet ordentligt. Det såg inte bra ut! Som tur var passerade tämligen omgående en civil trafikvärd som kunde assistera oss, och efter lite övertalning av Jenny på Ecoturs fick vi byta den varma vägrenen mot en restaurang fem kilometer bort dit vi alla blev skjutsade. Restaurangägaren, en man med ett ovanligt fast handslag, skulle dessutom hjälpa till att bogsera bussen. Kanon! Snart fick vi besked om att en ny buss skulle komma från Medellín, vilket skulle dröja cirka tre timmar. Under tiden käkade vi naturligtvis lunch, utnyttjade restaurangens wifi och beskådade fåglar som Swallow-tailed Kite, Ruddy-breasted Seedeater och Giant Cowbird. På TV sändes det ena inslaget efter det andra om Hugo Chavez som precis hade fått sluta sina dagar. Den nya, rymliga bussen anlände vid 15.45 och kördes av den engelsktalande Octavio. Camilo skulle ta sig till Medellin och förhoppningsvis kunna hämta oss i Arrierito om ett par dagar. Octavio höll en hög men väl avvägd marschfart, så vi nådde Medellín redan vid 18-tiden och fortsatte sedan på ständigt krokiga vägar mot Arrierito Antioqueño med endast ett 15 minuters stopp. Sista sträckan var på grusväg med små byar vars säregna hus stod uppradade i längor utmed vägen intill de branta sluttningarna. Vi anlände vid 22.20 och välkomnades med en välbehövlig middag. Octavio återvände genast till Medellín där han hade ett nytt jobb påföljande morgon! Vi skattade oss lyckliga att slippa vägarna under ett par dagar och somnade snart till exotiska ljud i den svala natten. Torsdag 7/3 Dagen började med frukost 06.00. I takt med att det ljusnade spanade vi mer och mer på fåglar som kom för att ta för sig av utlagda bananer, t.ex. Black-faced och Scrub Tanagers och Black-winged Saltator. Roger hade tyvärr den stora oturen att tappa kameran i cementgolvet, vilket inte såg lovande ut. Efter en dryg halvtimme var vi dock redo att gå in i skogen tillsammans med den unge skogvaktaren José, och vi började med en matningsstation för Chestnut Wood-Quail. Fåglarna hördes i närheten men hade troligen redan varit framme, så vi fick nöja oss med Chestnut-capped Brush-Finch innan vi fortsatte stigen upp mot bergskrönet. Ett par Sickle-winged Guans sågs som hastigast innan
Crowned Woodnymph. Foto: Samuel Hansson. Purple-throated Woodstar. Foto: Samuel Hansson. Tennessee Warbler. Nedan en Andean Motmot. Foton: Samuel Hansson. skogen sveptes in i en dimma som skulle komma och gå under resten av morgonen och försvåra skådningen för oss. Det var förhållandevis tyst, fåglarna var inte intresserade av playback och obsarna var som regel snabba. Ändå lyckades vi skrapa ihop ett och annat under morgonen, och stigen utmed bergskammen gick genom suverän, mossdraperad molnskog med härligt gungande underlag. Innan lunch kunde vi således summera arter som Hook-billed Kite, Lined Quail-Dove, Booted Racket-tail, Bronzy Inca, Andean Motmot, Red-headed Barbet, Red-faced Spinetail, Streakcapped Treehunter, Lineated Foliage-gleaner, Rufous-rumped Antwren, White-crowned Tapaculo (hörd), Golden-breasted Fruiteater, Sooty-headed Wren, Andean Solitaire (hörd), Indigo Flowerpiercer, Yellow-throated Bush-Tanager samt Silverthroated, Golden och Beryl-spangled Tanagers. Vi fick en god lunch, molntäcket tunnades ut och det var fullt med liv och rörelse i trädgården med bl.a. Crowned Woodnymph, Steely-vented Hummingbird, Green-crowned Brilliant, Andean Emerald, White-necked Jacobin, White-bellied och Purple-
Cattleya trianae (?) och Green Heron. Foton: SH. Spaning vid Arrierito. Foto: Johni Paakkonen. throated Woodstars samt Tennessee Warbler. Stefan hade fått en plågsam speta under ena tumnageln, men som tur var hade reseledaren med sig både vaselin och pincett och lyckades därför dra ut den efter en stunds lirkande. Nästan som med larven! Den som ville kunde vila sig en trekvart innan vi gav oss ut på eftermiddagsvandring utmed vägen. Om morgonen hade varit något seg så blev kvällen desto bättre! Vi jobbade hårt på Parker s Antbird och Stiles s Tapaculo, den förstnämnda visade sig fint för Andreas medan den nästföljande slutligen bjöd på en sällsynt god uppvisning för de mest ihärdiga. Vidare såg vi Wattled Guan, Colombian Chachalaca, Golden-headed Quetzal, White-crowned Manakin, Canada och Blackburnian Warblers, Speckled Tanager och Yellow-throated Brush-Finch. Det växte även rikligt med orkidéer utmed vägen. Slutmålet för promenaden var en våtmark där vi utan problem fick se Blackish Rail och höra Russet-crowned Crake. Plötsligt kom en liten häger flygande och ställde sig exponerat ute i våtmarken en adult Green Heron! Detta var förmodligen första fyndet av arten i Cordillera Central, arten är annars en fåtalig övervintrare i norra Colombia! Innan vi vände hemåt lyckades vi identifiera en ensam White-thighed Swallow och några hundra meter före lodgen väntade vi in skymningen för att förhoppningsvis få se Lyre-tailed Nightjar. Fågeln hördes åtminstone på långt håll innan vi slutligen bröt upp. Efter middag och dubbel artlista tog José med oss alla utom Roger 100 meter uppför sluttningen mittemot lodgen för att göra ett försök på Stygian Owl som skulle hålla till i området. Med hjälp av playback lyckades vi faktiskt inte bara höra två individer (ungfåglar?) utan också se den ena. Fantastiskt! Vilken fin avslutning på dagen! Fredag 8/3 Vi hade många arter kvar att se och en halvdag till förfogande, så vi gav oss iväg en stund tidigare än igår och spenderade först någon kvart vid Wood-Quail-matningen utan resultat. Sedan gick vi en konturstig mot La Cascada och kunde snabbt konstatera att aktiviteten var hyfsat god. Också vädret var bra till en början, men efter ett tag ökade molnigheten och toppen sveptes in i dimma. Johni blev den lycklige upptäckaren av ett par vackra Multicolored Tanagers! Tyvärr var de sedvanligt kvicka i vändningarna och bara Samuel och Stefan lyckades få se juvelerna innan de försvann spårlöst i kronan på ett väldigt träd. Vi spanade länge efter tangarorna utan resultat men blev inte lottlösa, vandringen utmed stigen gav sådana utmärkta arter som Green-fronted Lancebill, en (g)ullig unge av Mottled Owl (hittad av José!), Collared Trogon, Moustached Puffbird, Striped Treehunter (hörd), Olive-backed
Woodcreeper, Parker s Antbird für alle, Marble-faced Bristle-Tyrant, Golden-winged Manakin, Paleeyed Thrush, Cerulean Warbler (AV), Purplish-mantled Tanager och Red-bellied Grackle. Vi spelade efter Chestnut-capped Piha med jämna mellanrum men varken hörde eller såg något misstänkt. Uppe på bergsryggen hördes ett par Blue-fronted Parrotlets och fantastiskt nog fick reseledaren se en fågel flyga förbi och sätta sig i ett träd. Att få resten att se fågeln visade sig dock stört omöjligt, den smälte in så väl i lövverket att den i praktiken blev osynlig och sedan flög den vidare i ett obevakat ögonblick. Golden-breasted Fruiteater sågs dock hyfsat av de flesta. På grund av dimma vände vi snart och gick ner mot konturstigen igen. En Black Hawk-Eagle passerade på nära håll, och innan morgonens skådning var över hade vi också fått se en cool Brown-billed Scythebill. Dippen på pihan och att bara hälften fick se Multicolored Tanager sved förstås, men annars var utdelningen vid Arrierito Antioqueño klart godkänd. På plats vid lodgen fanns Octavio, vilket innebar att Camilo inte lyckats laga den förolyckade bussen. Octavio lät meddela att han skulle köra oss ända till Manizales och därmed vara med på resten av resan i centrala Colombia. No problemas! Med Jeovanni som bollplank skulle det säkert gå alldeles utmärkt. Efter lunch for vi raka vägen mot Medellín och stannade bara för att sträcka på oss och fika. Vi nådde Medellín kring rusningstid, så det tog sin lilla tid att ta sig till vårt oväntat trevliga hotell i den sydvästra delen av staden. Receptionen var utsmyckad med gamla träsniderier och skulpturer av kyrkligt snitt och rummen var fina och prisvärda. Dessutom var Colombias fotbollslandslag här på träningsläger, åtminstone om man fick tro Roger som pratade med några av killarna. Åsikterna kring sanningshalten i detta påstående gick dock starkt isär! Efter middag och lista förberedde vi packningen inför Colibri del Sol och kunde uppdatera oss via internet. Synd att vi bara fick bo här en natt! Lördag 9/3 En enkel frukost bestående av mackor och kaffe/juice förtärdes medan vi väntade på att Octavio skulle dyka upp. Han var någon kvart försenad, men under tiden kunde vi spana in resans enda Cattle Tyrants. Bara 10-15 minuters färd från hotellet längs en smal och tidvis brant väg låg morgonens första skådarlokal La Romera. Dessa lättillgängliga, subtropiska skogar är särskilt bra för Red-bellied Grackle och Yellow-headed Manakin. Gracklarna var mycket riktigt enkla, men någon manakin hann vi inte hitta under vårt korta besök. Däremot sågs Colombian Chachalaca, Andean Motmot, Andean Toucanet, White-crowned Tapaculo, Slaty-backed Chat-Tyrant och Andean Solitaire. Redan vid 8- tiden lämnade vi La Romera för transport mot Bolombolo nere vid Caucafloden. Föga anade man under tidigare resor att torrskogsresterna i denna trånga del av Caucadalen hyste en obeskriven gärdsmyg, och det var först 2009 som några inhemska skådare uppmärksammade den avvikande smyg som 2012 kom att beskrivas som Antioquia Wren Thryophilus sernai. Jeovanni kunde ge oss en specifik kilometerangivelse, så det kändes som att vi i stort sett hade fågeln i en liten ask! På andra sidan Caucafloden åkte vi igenom ett fint litet skogsparti för att sedan komma ut i öppnare marker med skog endast kring en bäckfåra. Kunde detta verkligen vara rätt ställe? Efter playback hördes något misstänkt på håll, men bara vid ett tillfälle. Det var nog bäst att ringa upp Jeovanni igen. Jodå, det var rätt ställe! Efter ytterligare några försök kom så det efterlängtade svaret, och snart kunde vi beskåda ett par Antioquia Wrens under riktigt goda omständigheter. Yes! Synd bara att ingen hade kameran redo. Även Grayish Piculet och Apical Flycatcher skulle finnas på lokalen, och eftersom tiden rann iväg och förmiddagen höll på att försvinna fick vi tråla med playback. Under tiden hittade vi arter som White-whiskered Puffbird, Greenish Elaenia, Golden-crowned och Yellow Warblers samt Yellowbacked Oriole. I sista stund fick Mathias syn på en Apical Flycatcher, så vi hängde in två av tre endemer. Gott! Snabblunch intogs på ett café i Concordia, Anioquia. Foto: Samuel Hansson. den mysiga kaffestaden Concordia,
Framme vid vägs ände! Foto: Roger Holmberg. och vi hann insuga lite av atmosfären i lördagsstimmet innan vi var tvungna att fortsätta mot Urrao. Allt såg bra ut tidsmässigt tills vi missade en oskyltad avfart nära slutmålet, och det dröjde någon kilometer innan jag började ana att vi var fel ute. När skog plötsligt omgav oss var felkörningen ett faktum, men det var samtidigt trevligt att se så mycket fin skog stå kvar så lättillgängligt. När vi en halvtimme försenade äntligen kom fram till vägs ände stod skogvaktaren Luis redo med ett helt gäng mulor till vårt förfogande. Dessutom skulle all packning med upp till lodgen. Och vi som hade räknat med att gå till fots och bara ta med en del av våra saker! Jaja, så var det med den saken. När alla utom undertecknad satt på hästryggen var det slut på mulor. Luis föreslog att jag skulle sitta på en av packhästarna men det kändes alldeles för instabilt för en ovan ryttare. Jag fick helt enkelt gå istället och pinnade iväg för att få lite försprång. Vandringen/ridningen tog drygt en och en halv timme, ett träningspass i en hastighet som min PT var klart nöjd med! Halvvägs kom Luis ifatt mig och befriade mig från ryggsäcken, och när de sista mulorna passerade var det inte långt kvar till lodgen. Härligt att komma fram till Colibri del Sol, och trevligt att se de förbättringar som skett sedan sist vilken skillnad från pionjärbesöket 2007! Kolibrispaning avslutade dagen, vi hann bland annat med att se Collared Inca, Buff-tailed Coronet, Mot Colibri del Sol! Reseledaren är låångt före. Foto: Andreas Viberg.
Tourmaline Sunangel, Mountain Velvetbreast, White-bellied Woodstar och Sword-billed Hummingbird (FR och JP). Luis hustru Flor bjöd på middag och Schwarzenegger stod för familjens kvällsunderhållning. Vi var mer intresserade av de mängder med nattflyn som satt översållade på yttervägarna! De kalla temperaturer jag varnat för kanske skulle komma vid ett senare klockslag? Man behövde ju inte mer än två filtar, och det räckte med att ha på sig t-shirt och långkalsonger! Dusky Starfrontlet. Foto: Stefan Lithner. White-bellied Woodstar. Foto: Samuel Hansson. Söndag 10/3 Vi vaknade till en fin och inte särskilt kall morgon, och genast efter frukost påbörjades vad som hade beskrivits som resans utmaning att vandra upp till páramon med en stigning på 650 höjdmeter. Vi tog det lugnt men såg inte mycket på den första och längsta etappen. Intressantast var onekligen Streak-throated Bush-Tyrant och en Slate-crowned Antpitta som vi duellerade med men inte lyckades se. För att ha störst chans att se Paramillo Tapaculo gick vi sedan en bit på en ny stig som relativt plant ledde inåt basen av den skogbevuxna dalgången. Denna ytterst lokala endem visade sig vara svårflörtad. Spillmann s Tapaculo hördes liksom Chestnut-naped Antpitta, och vi såg Sword-billed Hummingbird, White-browed Spinetail och Lacrimose Mountain-Tanager innan vi vände. De flesta hade nog gett upp när vi äntligen fick napp, och alla fick slutligen mer eller mindre bra obsar på den lilla skulkaren. Yes! Styrkta av denna framgång tog vi oss till Trappan som ledde genom ett skogsparti upp mot páramon. Här fick man regelbundet stanna och andas ut! Alla tog sig dock till kolibristationen utan problem, och här fick vi snart läckra obsar på nästa superendem Dusky Starfrontlet, samt Sword-billed Hummingbird och de vanligare arterna som även fanns nere vid lodgen. Fika var inte heller dumt! Ute i den vackra páramon och i det sista avsnittet av trolsk elfinskog kunde vi addera Chestnut-bellied Flowerpiercer samt White-tailed Hawk, Golden-breasted och Glowing Páramo med Espeletia frontinoensis. Foto: Samuel Hansson. Pufflegs, Purple-backed Thornbill,
Den lilla lodgen vid Colibri del Sol. Foto: Roger Holmberg. Barred Parakeet (hörd), Brown-backed Chat-Tyrant, Pale-footed Swallow, Golden-crowned Tanager, Black-throated Flowerpiercer, och Andean Siskin samt beundra olika orkidéer. Uppe på toppen satte vi oss på en stor stenbumling och blickade ut över det storslagna landskapet! Luis ringde och beställde lunch, och bara en trekvart senare efter att vi hade satt oss till rätta på ett par bänkar precis vid trädgränsen kom Flor och parets son med lunchlådor, vars innehåll fortfarande var varmt. Oerhört lyxigt! Vi kunde samtidigt som vi åt beskåda vackra kolibrier som drack sockervatten från ett rött fat. Vid 13.15-tiden påbörjades nedstigningen som innefattade en repris på hummarna längre ner. Den sista etappen var rätt så jobbig för knäna, men vi blev förstås upplivade av att höra en Urrao Antpitta sjunga sin enkla tretonssång! Klockan 15.20 var alla tillbaka vid lodgen. Stövlarna åkte snabbt av och kamerorna snabbt fram för fotografering av kolibrier. Även ett par Black-billed Mountain-Toucans hittades. Ingen rast och ingen ro! Redan 15.50 begav vi oss till matstationen för Urrao/Fenwick s Antpitta som låg drygt 150 meter bort. Efter någon halvtimmes väntan hördes plötsligt ett kraftfullt lockläte och fram hoppade ett exemplar av denna högst omtvistade art, som hittills bara hittats i denna enda dalgång. Häftigt! Tyvärr försvann fågeln väl så snabbt, och när vi lämnade lokalen efter ytterligare en kvart hade den inte gett något mer livstecken ifrån sig. Colibri del Sols fyra specialendemer var dock inhängda, och vilket fint väder vi hade haft! Sannerligen en dag att minnas. Måndag 11/3 Även denna morgon var klar och fin. Vi startade med att skåda lite runt huset innan den fem kilometer långa återvandringen påbörjades. Fågelaktiviteten var tyvärr inte så god som man skulle ha önskat, men vi lyckades åtminstone se White-rumped och Plain-breasted Hawks, Chestnut-collared Swift, Torrent Tyrannulet, White-capped Dipper, Brown-capped Vireo, Blackburnian Warbler, Goldenfronted Whitestart, Blue-and-black och Saffron-crowned Tanagers, Hooded Mountain-Tanager, Capped Conebill och Mountain Cacique. Vi kom fram till parkeringen vid 10-tiden, och här väntade två jeepar som skulle ta oss till nästa ProAves-reservat, Las Tangaras. Vi tackade Luis för vårt fina besök till Colibri del Sol och for in till Urrao där vi åt en tidig lunch i form av hamburgare. Även
Vy från vandringen ner från Colibri del Sol. Foto: Roger Holmberg. tillgången på kontanter säkrades. Under eftermiddagen färdades vi på en stundtals usel grusväg (eller lerväg!) som ledde oss över till den västra sluttningen av västra Anderna. Till en början var skogarna hårt påverkade av sentida avverkning, men från och med den högsta punkten av vägen var förhållandena bättre. Vädermässigt var det dock grått med växlande dimma och tidvis lätt regn. Vid en militärpostering längs med vägen stod två män med en stor kartong innehållande en (trasig?) vattenpump. Vi blev stoppade och tillfrågade om de kunde få lifta med oss. Det fick de, och det var tur för dem, för våra bilar var de enda som passerade på hela eftermiddagen! I den lågvuxna skogen vid passet spelade vi efter den skönsjungande Munchique Wood-Wren, vilket slutligen resulterade i riktiga kanonobsar! Någon Tanager-Finch såg dock inte (som vanligt), men vi jobbade in en del annat som Pearled Treerunner, Rufous-breasted och Streak-necked Flycatchers, Black-capped och Oleaginous Hemispinguses, Gray-hooded Bush- Tanager, Purplish-mantled Tanager samt Blue-winged och Buff-breasted Mountain-Tanagers. Vid 17.15-tiden åkte vi raka vägen mot El Carmen där vi släppte av våra tacksamma liftare, och anlände till Las Tangaras Lodge runt halv sju. Vi välkomnades av den socialt utåtriktade platschefen Ubernei och inkvarterades genast i våra rum. Snart serverades middag, och alla var vi nyfikna på vad morgondagen skulle bära med sig. Hyggligt väder vore en bra start Tisdag 12/3 Frukosten serverades 04.50 och 20 minuter senare var vi på väg till Las Tangaras som låg en 25 minuters jeepfärd bort. Vädret såg riktigt lovande ut! Väl framme fick vi vänta in ljuset men kunde lyssna till den begynnande morgonkören och snart börja skådningen. Det blev riktigt hektiskt att hänga med i svängarna den första dryga halvtimmen, för den ena efter den andra höjdarfågeln upptäcktes på en vägsträcka av 40 meter: Toucan Barbet, Pacific Tuftedcheek, Alto Pisones Tapaculo (hörd), Handsome Flycatcher, Rufous-throated, Glisteninggreen, Purplish-mantled och Black-and-gold Tanagers, Black-chinned och Blue-winged Mountain-Tanagers, Indigo Flowerpiercer, Olive Finch (AV), Tricolored Brush-Finch, Yellow-collared och Chestnut-breasted Chlorophonias Efter denna häftiga inledning började vi att gå på reservatets huvudstig som Black-and-gold Tanager. Foto: Samuel Hansson. först gick genom betesmarker för att snart leda in i suverän molnskog. Och molnskog var just rätta namnet, för det fina vädret utbyttes snart till dimma med avsevärt försvårade observationsförhållanden. Trots detta lyckades vi få se ett par av den
Blomma, Moustached Puffbird och Puerta Satyr. Foton: Samuel Hansson. allmänt svårsedda Chocó Vireo, och några fick hyfsade obsar på Black Solitaire. Andra fåglar värda att notera var Violet-tailed Sylph, Golden-headed Quetzal, Scalythroated Foliage-gleaner, Uniform Treehunter, Yellow-breasted Antwren (hörd), Yellow-breasted Antpitta (hörd), Alto Pisones Tapaculo, Nariño Tapaculo (hörd), Olivaceous Piha och Sharpe s Wren. Vi vände vid ett vackert vattenfall och hoppades på att det skulle råda bättre förhållanden en bit neråt vägen. Det gjorde det! Snart kunde vi addera nya arter i form av Masked Trogon, Moustached Puffbird, Greenish Puffleg, Club-winged Manakin (hörd), Uniform Antshrike, Scale-crested Pygmy- Tyrant och Flame-rumped Tanager. Ubernei hade åkt iväg i en av jeeparna för att hämta lunch, och den kom lägligt vid 12.30-tiden. Sedan fortsatte vi till ett skogsparti ännu längre ner i dalen där vi fick se fler godbitar i form av Rufous-browed Tyrannulet, Lemon-browed Flycatcher, vackra hanar av Blackburnian Warbler, Crested Ant-Tanager, Black-and-gold Tanager, chocóformen av Russet-backed Playbackförsök på Nariño Tapaculo. Foto: Andreas Viberg.
Flame-rumped Tanager. Foto: Roger Holmberg. Oropendola och Red-bellied Grackle. Vid 14.30-tiden åkte vi upp till passet där ett helt gäng med unga militärer höll vakt i dimman. Bakom deras lilla öppna stuga fanns reservatets hummingbird feeders, och snart kunde vi beskåda läckerheter i form av Velvet-purple Coronet, Empress och Fawn-breasted Brilliants, Greenish Puffleg, Violet-tailed Sylph och Purple-throated Woodstar. Då dimman inte ville ge med sig återvände vi till lodgen där vi tog det lugnt resten av eftermiddagen och skådade i trädgården. Minst sagt oväntad var den Red-ruffed Fruitcrow som lät sig väl beskådas, och vi noterade även Scrub och Flame-rumped Tanagers, Crimson-rumped Toucanet och lite annat smått och gott. En fin dag var snart till ända, och vi hade ytterligare en hel morgon till förfogande för att se nya fåglar! Vandring över rasbrant på tillbakavägen från Gold-ringed Tanager-ridgen. Foto: Stefan Lithner. Onsdag 13/3 Vi startade samma tid som gårdagsmorgonen, men gick genast in på stigen när vi kom fram till Las Tangaras. Nu var det Gold-ringed Tanager uppe på ridgen som gällde! Glädjande nog fick alla se en Olive Finch hoppa runt på stigen, annars gick vi på förbi vattenfallet, över en rasbrant och sedan uppför ett brantare parti innan vi nådde upp till den hägrande bergsryggen. Vädret var fortfarande fint, men molnen började tränga upp genom dalgången och skulle nå oss inom en timme. Det var Johni vår egen Tanager Man som hittade hanen av Gold-ringed Tanager. Nice indeed! Ochre-breasted Tanager var inte i samma klass utseendemässigt, även om sången var betydligt mer imponerande.
Tillbakavägen präglades delvis av dimma, men det var hyfsade förhållanden och vi fick se flera nya fåglar inklusive Tawny-bellied Hermit, Spotted Woodcreeper, Flavescent Flycatcher, Lita Manakin och Orange-breasted Fruiteater. White-headed Wren fick vi bara höra på håll. Vår sista skådarinsats blev ett återbesök till hummarna där en White-tailed Hillstar blev ett välkommet nytillskott. Las Tanagaras hade sannerligen bjudit på många fina arter! Tillbaka på lodgen hade Octavio anlänt, och vi hann duscha och packa innan lunch. Ubernei tyckte att jag skulle komma tillbaka snart med en ny grupp, men jag kunde inget lova. Åtminstone inte snart! Att komma upp för backen med bussen visade sig knepigt, så vi fick hoppa ur bussen och putta på. Andreas, Mathias och Samuel lyckades hänga i ända till toppen! Färden mot Ciudad Bolivar gick nerför hårt avverkade sluttningar med kaffeplantager, och allt gick bra ända tills vi hamnade vid ett vägarbete där väntetiden beräknades till minst en trekvart. Detta gav dock upphov till ett span som producerade Hepatic Tanager, Yellow-faced Grassquit och Lesser Goldfinch. Vi blev genomsläppta efter 25 minuter! Härefter körde vi genom Ciudad Bolivar och fortsatte på asfalterad väg ner mot Caucafloden och upp igen mot Jardin dit vi anlände vid 15-tiden. Tanken var att vi först skulle kolla in en lek med Andean Cock-of-the-rock, men lokalen var så nära plazan att vi istället genast checkade in på Hotel La Casona. Sedan började det att ösregna! Octavio lät meddela att han själv inte kunde köra oss till Manizales nästa dag, utan hans brors/systerdotter Elisabet skulle komma med reguljärbuss och ta över. Coolt med en kvinnlig chaufför! Vi fick därmed tacka Octavio som själv skulle åka reguljärbuss till Medellín. Roger och Fredrik valde att stanna på hotellet medan övriga traskade iväg i regnvädret. Först hamnade vi på busstationen där Octavio förklarade närmare vart vi egentligen skulle gå, och när vi kom på rätt gata var det bara att följa en brant cementerad väg ner mot en strid flod. Nere vid bron sågs en trolig Cockof-the-rock-hona som hastigast, men det var först när vi gav oss in på en sidostig som vi kunde höra och slutligen lokalisera fåglarna. Säkert ett 10-tal hanar visade sig fint liksom en eller två honor. Suveränt! Pablo Florez grupp bodde på samma hotell som oss, och även de kom för att titta på klipptupparna. På tillbakavägen såg Samuel och Stefan för övrigt en Acorn Woodpecker. Efter frukosthandling kunde man ta det lite lugnt innan det var dags för middag. Vi velade runt lite i jakt på en pizzarestaurang men hamnade slutligen på en traditionell restaurang vid plazan där de flesta som vanligt beställde pollo. Den andra skådargruppen var också på plats, och utanför hade ett gäng fotbollshuliganer samlats för att titta på ett Medellín-derby på storskärm. De var helt vilda! Jag trodde först att det var folk som firade valet av den nye påven Franciscus, men ack vad man bedrog sig. Roger försvann titt som tätt för att fotografera hästar som passerade. Att göra listan till oväsendet på torget var ingen idé, så den klarades av på hotellet. Ytterligare en händelserik dag gick mot sitt slut White-capped Tanager. Foto: Stefan Lithner. Torsdag 14/3 Två jeepar skulle infinna sig klockan 05.00 utanför hotellet. När klockan närmade sig kvart över anade jag oråd och frågade om hjälp i receptionen. Först försökte vi ringa till någon som kunde hjälpa till, men det var för tidigt på morgonen. Lösningen blev att gå bort till busstationen där även ett jeepkooperativ huserade, och lyckligtvis fanns två jeepar redo att betjäna oss. Chaufförerna visade sig köra ofta åt Ecoturs men hade inte blivit informe- rade om vår grupp, vilket var konstigt då jag igår hade pratat om jeeparna med Jeovanni. Hur som helst kom vi slutligen iväg kvart i sex och anlände till passet vid Loro Orejiamarillo-reservatet 06.40. Den tid vi förlorade kan tyckas knapp, men det var en ack så viktig halvtimme när det gällde att se Yellow-eared Parrot. Vi gick upp till en utsiktsplats där vi såg ett par Speckle-faced Parrots flyga förbi och hörde en Undulated Antpitta, sedan hördes chaufförerna