Utbyte RMIT, Melbourne

Utbyte RMIT, Melbourne Vårterminen 2012 Fredrik Backman, F07 Det är ett par dagar före nyårsafton 2011, har precis tagit farväl av de sista människorna där hemma. Någon timme kvar tills planet går. Här sitter jag helt själv med en 32 timmar lång flygning framför mig. Ett halvår ska jag spendera på andra sidan jorden, helt ensam. En mycket märklig känsla i kroppen, vad har jag gett mig in i? Det är nervositet och ovisshet, men samtidigt också uppspelthet och en spänd förväntan inför vad som komma skall. Inför att den ganska inrutade tillvaron här hemma ska komma att förbytas mot något annat, okänt. Ett par månader senare, har slagit mig ner i Melbourne och påbörjat studierna på RMIT, Royal Melbourne Institute of Technology. Står på min balkong på elfte våningen och blickar ut över stadens centrala delar. Ständigt saker på gång, och jag kan bara konstatera att livet har aldrig varit så här bra. Hur ska jag kunna flytta hem igen? Varför Australien? Det hade länge lockat mig att åka till andra sidan jorden, om än bara för att få resa och uppleva ett tag. Det fanns en charm med Australien, Nya Zeeland och söderhavsländerna som för mig var väldigt tilltalande. Människorna, naturen, vädret och det avlägsna i det hela var sådant som stod ut. Med chansen till utbytesstudier dök det upp en möjlighet att åka till Australien, som jag verkligen ville försöka ta tillvara. Samtidigt kan man inte komma ifrån att det har sina fördelar att åka till ett engelsktalande land om man, som i mitt fall, inte har den kunskap som krävs i ett tredje språk. Därtill var det förstås en bra möjlighet att förbättra och finslipa engelskan. Staden Melbourne När jag kom till Melbourne, cirka en vecka innan skolans introduktion för utbytesstudenter skulle påbörjas, var jag inte överväldigad. Staden verkade förvisso trevlig men det fanns då inget som verkligen stod ut med den. Kändes snarare som en storstad i mängden, med skyskrapor, en rutnätsformad stadskärna och mycket folk. Hade innan min tid i Melbourne 1

varit i Sydney och rest upp längs östkusten, och då på flera ställen, bland annat Sydney, känt en större dragning till platserna omedelbart. Det fanns helt enkelt städer och andra platser i Australien som kändes mer iögonfallande. Jag hade inget permanent boende ordnat, så det blev att ta in på vandrarhem. Melbourne kryllar av backpackers som spenderar en längre tid i staden, ofta för att jobba ett tag. En stor andel av dessa är ensamresande precis som jag. Det tog inte lång tid på vandrarhem innan jag började lära känna folk, och med tiden skulle det visa sig varför Melbourne fått flera utmärkelser som den bästa staden i världen att leva i. De backpackers jag lärde känna umgicks jag mycket med i början, och lärde genom mitt umgänge med dessa även att lära känna staden. Det är en stad med hög puls och ständigt aktiviteter på gång. Förutom ett mycket aktivt och mångfacetterat nattliv, med många olika bar-, klubboch restaurangdistrikt som alla sätter sin egna unika prägel på staden, är Melbourne en stad där den ena folkfesten efter den andra äger rum. Speciellt under sommarmånaderna, november till mars, avlöser festivaler och andra evenemang såsom Australian Open och Melbourne Grand Prix varandra. Man blir aldrig uttråkad, och kan dessutom glädja sig åt att många festivaler är gratis. Melbourne är också känt för sin shopping och för sina kaféer som finns i varje gathörn. Det är inte bara svenskar som gillar att dricka kaffe. En annan sak som utmärker Melbourne är dess kollektivtrafik. Det är smidigt och lätt att ta sig runt, med världens mest utbyggda spårvagnsnät för färder i innerstan och de närmaste förorterna, samt tåg och bussar som förhållandevis snabbt transporterar en till förorterna lite längre ut. Detta, i kombination med de relativt överkomliga priserna, får Melbourne att framstå i lite bättre dager än andra australiska storstäder jag besökte Sydney och Brisbane där kollektivtrafiken inte var lika övertygande. Melbourne har också en gratis buss och en gratis spårvagnslinje för sightseeing av staden. Vill man spendera några timmar på stranden är det inte någon särskilt lång resa man har framför sig. Stadsdelen St. Kilda är belägen ett par kilometer från city med en lång, vit sandstrand och ett stort utbud av barer, restauranger och kaféer. Längs med kusten fortsätter sedan stränderna att breda ut sig i ett flertal av Melbournes förorter. RMIT RMIT är ett universitet med flera campus utspridda över olika delar av Melbourne och även ett i Vietnam. Det största av Melbournes campus, City campus, ligger i princip mitt i stan och upptar en stor del av denna. Under min första dag i Melbourne, innan jag visste var mitt universitet var beläget, dök namnet RMIT upp lite överallt på diverse byggnader runtom i stan. Det är en stor skola med totalt över 70 000 studenter, varav många in- 2

ternationella. Det är också en skola med ett väldigt brett utbud av program och kurser, något som vägde tungt i mitt val av utbytesuniversitet. I likhet med de flesta andra läste jag på City campus, vilket var mycket bekvämt tack vare närheten till allt. Introduktion, inskrivning, kurser och kursval En tid före avresa skulle en formell ansökan göras, och där ingick det att välja kurser. Samtliga kurser var på motsvarande 7.5 hp, och man kunde välja upp till åtta stycken. Jag valde det maximala antalet kurser och blev antagen till samtliga, vilket verkar vara det normala. Då studierna börjar ska man dock filtrera bland dessa så att endast fyra återstår, och det är dessa man sedan blir inskriven på. Innan själva studierna kom igång var det en så kallad orienteringsvecka, en introduktion för oss utbytesstudenter. Det fanns flera syften med denna. Först och främst var det ett välkomnande av oss, där vi informerades om allt man behöver veta om skolan och saker runtomkring. Sedan skulle vi nu börja slutföra kursval och inskrivning, och här fanns även möjlighet att byta ut de förvalda kurserna mot andra kurser om man ville. Det fanns gott om tid till detta, och man kunde till och med skriva in sig på en kurs, påbörja den och gå på någon föreläsning, sedan bestämma sig för att byta ut den mot en annan kurs (givetvis mot godkännande av KTH), fram till en utsatt deadline. Utöver detta skulle man lägga sitt eget schema med de kurser man valt, då det på många kurser fanns flera olika föreläsnings- och lektionspass att välja bland. När kursval, inskrivning och schemaläggning sedan var slutfört hade man samma schema varje vecka hela terminen. Ett mycket flexibelt system som innebar att man kunde undvika schemakrockar och dessutom planera kurserna på så sätt att någon eller några av veckans dagar blev lediga. Under orienteringsveckan anordnades även en del aktiviteter med avsikten att få oss studenter att lära känna varandra. I likhet med allt annat under veckan var detta helt och hållet anordnat av skolans avdelning för utbytesstudier, och inte av andra studenter på skolan. Vi var en grupp på några hundra utbytesstudenter och jag upplevde att det som arrangerats var ganska knapphändigt, man hann bekanta sig med några men lärde inte riktigt känna folk här. Studieförlopp och examination Alla kurser på RMIT löpte parallellt under hela terminen. Hur de sedan examinerades varierade något från kurs till kurs, men alla tentor var förlagda till en gemensam tentaperiod vid terminens slut. Jag valde ett par kurser med projekt och grupparbeten, vilket medförde att jag fick arbeta en del med australiska studenter. Ett utmärkt sätt att komma i kontakt med fler 3

australiensare, då det i övrigt väldigt lätt blev så att jag umgicks i första hand med andra utbytesstudenter. Dessa kurser examinerades till ganska stor del genom rapporter och presentationer. Vissa kurser hade obligatoriska deltentor, vilka kan jämföras med KS:ar men som regel med större tyngd mot slutbetyget. Tentorna var alla två timmar långa, med ett upplägg till stor del baserat på flervalsfrågor vilket tyvärr innebar ett fokus på utantillkunskaper snarare än djupinlärning. Tentaperioden föregicks av en ledig vecka och varade sedan i närmare tre veckor. Denna mycket generösa planering ledde till att man nästan hade för mycket tid på sig. Det var inte så att man behövde slita eller stressa ihjäl sig. Denna uppfattning kan väl stå som helhetsintryck för hela studietiden, och det tycktes vara en ganska genomgående uppfattning bland de flesta utbytesstudenter jag pratade med. Aktiviteter och studentliv På skolan fanns det ett stort utbud av olika studentklubbar man kunde gå med i, för sport och andra aktiviteter. Bland utbytesstudenter var det populärt att gå med i skolans surfklubb, av vilken anordnades några kortare weekendresor under terminens gång. Jag var själv inte med i denna då resorna krockade med annat. Det fanns i alla fall möjlighet att prova på saker. Jag gick med i en squashklubb, med ett schemalagt tillfälle per vecka. Skolan hade även en studentkår likt THS. Denna kunde man gå med i och engagera sig i arbetet på olika sätt, men det var inte nödvändigt för att ta del av dess aktiviteter. Fester anordnades med jämna mellanrum, och vissa eftermiddagar förekom gratis barbeque och öl på campus. Allt detta bidrog självklart till att man lärde känna mer folk. Boende Boende var något jag redan innan bestämt mig för att ordna på plats i Melbourne. Hade då fått lite information från skolan i form av ett antal olika studentboenden och dylikt som hade kunnat arrangeras i förväg, men dessa kändes inte aktuella på grund av pris och i de flesta fall en obligatorisk minimal kontraktstid på sex månader, samt det faktum att man inte kunde gå på visning. I och med att det är en så stor cirkulation på människor i Melbourne, dels utbytesstudenter men också backpackers och andra som är där i ett par månader, finns en stor marknad för kortsiktiga boenden. Framförallt delar folk boende i hus och lägenheter. Det fanns överlag många alternativ, dels utpräglade studentboenden i form av stora lägenhetskomplex och dels en uppsjö av bostäder och rum uthyrda av privatpersoner och fastighetsbyråer. Det tog mig cirka tre veckor att hitta ett mer permanent boende, men då låg jag inte direkt i stenhårt för att hitta något och var också ganska 4

kräsen. En stor anledning till detta är att jag trivdes så bra med att bo på vandrarhem, bland backpackers, och inte kände någon direkt stress. Det tog också ett par veckor innan skolan kom igång på allvar. Det annonseras ständigt ut boenden online på olika sajter, och jag var på ett antal visningar och anmälde intresse på några rum i delade boenden men fick till en början inget av dessa på grund av konkurrens. Vid en visning sprang jag på en annan utbytesstudent som jag träffat och samtalat flyktigt med någon vecka tidigare under orienteringen, och vi bestämde oss för att leta lägenhet tillsammans. Detta visade sig vara lätt och det tog några dagar innan vi kunde flytta in i en lägenhet med perfekt läge mitt i stan, med högst fem minuters promenad från skola, livsmedelsbutik, barer, restauranger, shopping, etc. Trivdes mycket bra i denna lägenhet och det gick utmärkt att dela med den andra utbytesstudenten. Vi fick skriva på ett sex månaders kontrakt, men då med vetskapen om att det skulle gå att överlåta kontraktet åt någon annan om vi ville flytta ut i förtid. Så blev fallet och det var inte svårt att hitta nya hyresgäster vid terminens slut. Studentliv Allt eftersom tiden gick lärde jag känna fler och fler andra studenter, samtidigt som de backpackers jag umgåtts mycket med i början alla så småningom lämnade staden, och min umgängeskrets förändrades därefter. På grund av storleken på gruppen av utbytesstudenter var det svårt att få en överblick över denna under orienteringen, och många hann jag aldrig växla ett ord med. Många av de jag i slutet stod närmast lärde jag känna ganska sent under terminen. Men det var väldigt mycket studentfester och andra aktiviteter vilket skapade en stark gemenskap och gjorde att det var en otroligt rolig tid. Pengar Australien är ett dyrt land att leva i, speciellt i de större städerna. Framförallt kostnader för boende och mat kan lätt rusa iväg, särskilt om man bor mitt i stan. Som svensk utbytesstudent har man dock den stora förmånen att få en rätt ansenlig summa pengar från CSN, visserligen till största del som lån, men de pengar man får räcker väldigt långt. Jag använde enbart CSN-pengar under den tid jag spenderade i Melbourne, och levde då förhållandevis dyrt. De räcker alltså lång väg. För att få pengar över till resande med mera kan man också enkelt skaffa ett extrajobb i Melbourne. Marknaden för kortsiktiga jobb är väldigt levande, återigen något som går hand i hand med att folk i så stor utsträckning kommer och går. Lönerna är också bra. 5

Jag öppnade ett bankkonto med Commonwealth Bank. Det är en av de större bankerna i Australien, andra stora inkluderar ANZ och Westpac. Att öppna ett australiskt bankkonto var enkelt, smidigt och kostnadsfritt. Det finns flera klara fördelar med att öppna ett bankkonto, dels de höga sparräntorna och frekventa utbetalningarna, dels att det är ett måste om man ska söka extrajobb. Sedan slipper man också uttagsavgifter på bankomater. Jag förde helt enkelt över en stor summa pengar till mitt konto så fort det öppnats, och använde sedan detta konto under min tid i Australien. Det finns ett annat sätt att kringgå uttagsavgifter vid bankomatuttag, och det är att skaffa ett konto hos ICA-banken på hemmaplan innan man åker. Jag gjorde inte detta men det är starkt rekommenderat, speciellt om man planerar att resa utanför Australien. Resande Utbytestiden innebar också en chans att resa och uppleva mycket. Australien är en hel kontinent och dess storlek är svår att greppa innan man åker dit. Det finns väldigt mycket att se i Australien och jag försökte uppleva så mycket som möjligt. Skolans orienteringsvecka inföll först i mitten av februari, medan jag anlände på nyårsafton. Spenderade mer än en månad i början med att resa längs Australiens östkust, med början i Sydney och sedan norrut till tropiska Cairns. En kuststräcka på 240 mil där milslånga stränder varvas med regnskogsklädda berg, och så emellanåt något samhälle eller stad. Australiens vidsträckthet uppenbarar sig så fort man lämnar storstaden. I närheten av Melbourne finns också resmöjligheter. Särskilt Great Ocean Road är populär, och närmast ett måste då man är där. Detta är en vacker kustväg som ringlar sig genom skog och berg, längsmed stränder och förbi storslagna klippformationer. Jag hyrde tillsammans med några backpackers en så kallad campervan, en bil i större format, smart utrustad med bäddar och kök, för en road trip på några dagar. Efter terminens slut passade jag också på att hyra bil med några andra utbytesstudenter, för en lång road trip genom öknen upp till Darwin längst i norr. Det blev runt 500 mil av körning, inklusive några avstickare bland nationalparker och på röda grusvägar. En häftig upplevelse som visade upp sidor av Australien jag inte innan hade sett. Det blev också resande utanför Australien, och jag förlängde min planerade utlandsvistelse med ytterligare ett halvår då jag fick sådan mersmak på att resa runt, speciellt då jag upptäckt hur enkelt det är att göra på egen hand. Besökte Nya Zeeland, Fiji, Vanuatu och Indonesien, vilka alla förtjänar sin egen reseskildring. 6

Sista ord Helhetsintrycket av Australien och Melbourne är att det var ett fantastiskt land respektive stad både att leva i under längre tid och att resa runt i. Som utbytesstudent hade jag väldigt roligt och lärde känna mycket folk, och det är en tid jag redan saknar. Det fina är att kontakterna finns kvar och att jag vuxit av erfarenheten. Det går verkligen att åka någonstans själv och ha det väldigt bra. Idag ser jag betydligt fler möjligheter i livet än jag gjorde innan jag reste iväg. 7