M Vintrig bild av Murarns ikael Raatikainen besökte vår kommun även vintertid. Här har han målat det nya huset med ekonomibyggnader någon gång på 1930-talet. Det ser ut som taket och övervåningen ombyggts om man jämför med fotot på föregående sida. Här har vi lite personalia av familjen från det lilla jordbruket Murarns. Murarns Ester gift Johansson. Bodde en tid i missionshuset i Björboholm och var vaktmästare där. Hon var även sömmerska. På mittbilden håller Karl och Evald på med höbärgning och till höger ser vi Murarns Kalle, fjärdingsman i Björboholm, urklippt ur en större bild. Dokument nr. D 796 i Stora Lundby hembygdsförenings samling. Bildmaterial och fakta: Calla Hagström. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 796.
Remneå I norra delen av Stora Lundby socken alldeles vid kanten av Vättle Fjäll och sockengränsen mot Östad ligger jordbruksfastigheten Remneå, här målad av gårdamålaren Mikael Raatikainen. Ner till höger ser vi Emil Karlsson, född 1877 och död 1971. Han tjänade dräng på olika gårdar i Hjällsnäs, arbetade som stenarbetare och rallare, dock ej på Västgötabanan, och har lagt grundmurar och trädgårdsdammar i flera fastigheter i början av seklet i Björboholm. Den här ateljébilden har ett annorlunda utseende än vad som var vanligt i Svenska fotoateljéer. Bilden ser ut att varit tagen i Amerika någon gång före år 1900. Dokument nr D 797 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 797.
Personalia från Remneå På bilden till vänster ser vi Anna Karlsson i vitt, gift med Emil, med sin syster Stina Cederlund. De är födda i Ödenäs. Stina fick plats i Göteborg och Anna i Gråbo, där hon träffade Emil. De gifte sig och bosatte sig i Remneå. Nedre bilden är tagen på Annas 80- årsdag i Remneå. Einar Karlsson hette sonen som fortsatte jordbruket och även sysslade med trädgårdsarbete i Björboholm. Senare generation tog sig det med avseende på gårdsnamnet och platsen passande namnet Remneman. Dokument nr. D798 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 798.
Gäster hos Edvins år 1926 amiljen Torén gästar eller är sommargäster hos Edvins. Edvin och Agnes barn, Karl-Erik, Maj- FBritt och Emma-Lisa syns till höger på bilden. På den vänstra bilden kör Edvin Andersson in hö, ock på lasset har han som brukligt var sommargästernas och sina egna barn. Längst fram dottern Maj-Britt och till vänster Anders Dymling. Den högra bilden är från år 1950 då dottern Emma-Lisa hälsar på i mor Agnes i sitt bardomshem. Dokument nr D. 800 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text: Karl-Erik Andersson. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 800
I Banmästare Fagerbergs villa i Björboholm, målad år 1935 av Mikael Raatikainen Björboholm fanns ibland upp till fem personer som tjänstgjorde på Västgötabanan. Det var stinsen, senare stationsföreståndaren, stationsskrivare och banpersonal. Banvakten Karl Olsson byggde en stuga i Stenbrokärr, och inte långt därifrån byggde banmästare Fagerberg sin villa på 1930-talet. Han bodde där till sin bortgång på 1970-talet. Även stationsföreståndare Rydbom byggde sig ett hus vid Burhultsvägen.. Banpersonalen hade ibland andra uppgifter än skötsel av banan och byggnader. Banmästare Fagerberg visade mig vid ett tillfälle ett par långa breda skidor och rejäla gammaldags bambustavar som han använt när han tillsammans med andra banarbetare fick ge sig ut skogen och köra upp skidspår när man väntade dom ofta fullsatta sporttågen från Göteborg. Då skulle lederna vara ordentligt märkta och spårade. I banvaktsstugan i Björboholm kan det ha bott banpersonal under de första åren när Västgötabanan trafikerade Stora Lundby, men den ende som hade anknytning till banan som bodde där under den tid som banan ägdes av SJ var banarbetaren Haldor Åhlberg. Banvaktsstugan är nu friköpt. Dokument nr. D 803 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling.. Text, bild och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 803.
Ä Banvaktstuga ven banvaktsstugor hade samma snickarglädje under de första tjugotal åren som stationsbyggnaderna. Denna stuga vet vi inte exakt var den är belägen efter banan, men de var lika varandra utefter hela banan. Bilden är nog tagen några år efter att banan börjat trafikeras då man har fått färdigt refuger som saknades i början. Banarbete på 1930-talet. På bilden ser vi Axel och Evald Hallgren, Gråbo, Helgesson, Sjövik. Båtsmans Gustav och Johan från Sjövik är också några av personerna. Enligt uppgift skulle kaggen som står på dragdressinen varit fylld med svagdricka. Dokument br. D. 804 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Personfakta: Evald Hallgren.. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 804
Tåg på väg in till Björboholms station n tidig bild av Björboholm i början på seklet. Restaurang Strandkullen är ännu inte byggd. Den Ekom att uppföras på toppen av Björbo Huvde till höger i bild. Här går banvallen alldeles vid strandkanten innan infarten till Björboholms station. Vid denna tid vara sjön inte så reglerad som nu och det tycks vara lågvatten vid denna höstdag år 1911. Dokument nr. 833 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 833
Björboholmsviken ilden är tagen från båt in mot banvallen och Björboholmsviken. Här har avsändaren utnyttjat Bhimlen att skriva sitt meddelande på. I Björboholms-Postens upplaga sommaren 1913 kan man läsa ovanstående annons. I ingressen heter det att Björboholmsposten var Organ för Västgötabanans stamkunder och andra intresserade Väschötter. Dokument nr D.834 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: karl Gustafsson. Ordningsnr 834
Björboholmsvillor Fridhäll, Björboholm. Byggt i början av 1900-talet. I förgrunden taket på Kristinedal. Vinterbild av Vilohemmet i Björboholm Dokument nr. D.845 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling., Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 845
Fortsättning, Björboholmsvillor. På bilden står det, Förlag: J. Erikssons Gråbo. Vilken villa som är på bilden är vi inte riktigt säkra på. J. Eriksson hade en lanthandel under några år i början på 1900-talet intill stationsområdet i Gråbo. I dag år 2001 är där en videouthyrare. På en vacker udde vid Mjörns station byggdes dennna sommarvilla av Norling i början av 1900-talet. Huset revs på 1960-talet, och ny modernare villa uppfördes. I dag år 2001 ägs fastigheten och udden av Blennow. Dokument nr D. 846 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr, 846.
D Skyttens Betty, och Skyttens Oskar. essa syskon brukade en gård i Ryd i Björboholm. Jordbruket kallades för Skyttens efter deras far som av sommargästerna ansågs för en skicklig jägare och skytt. Idag ligger Annekärrs villaområde på ägorna. Här ser vi de både syskonen på äldre dagar på var sin sida av Kalle Axelsson från Burhult, och de ser ut att ha det trevligt vid ett stabilt stenbord med tillbehör och sjöutsikt. Dokument nr. D 893 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.. Ordningsnr. 893.
Nabben röderna Albert och Herman tillsamman med sin mor Kristina utanför sommarbostaden. BBoendet var inte så dåligt som det ser ut på bilden utan man gjorde som många andra jordbrukare i Björboholm, nämligen hyrde ut sitt hus till sommargäster och sommartid flyttade till det som var någorlunda beboeligt. När man i stället för postlådenummer ändrade till gatu eller vägadresser i Björboholm fick vägen som går på deras marker namnet, Mor Kristinas Väg. En annan väg som ligger centrala Björboholm fick namnet Alfreds Hage, efter den mångårige kolumnisten i Göteborgsposten, Allan Fredriksson. Denna bild kan vara tagen på Nabben, Lyckes eller något annat jordbruk i Björboholm. Här tar man upp potatis. Personerna på bilden har ej kunnat identifierats. Dokument nr. D.894 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 894.
Laga skiftes-protokoll upprättat i Ryd i Björboholm åren 1842-1843 Detta skiftesprotokoll berör tre jordägare, Jonas Andersson, Andreas Andersson och Anders Persson och en torpare, Andreas Hansson som brukade Nolgärdet som ägdes av Jonas Andersson. Handlingarna är blekta och papperet så skört att det inte tål många genomläsningar så en avskrift följer på innehållet i 10 sidor med skiftesprotokoll fördelade på två sammanträden och 19 paragrafer. Dagens stavning tillämpas men de gamla formuleringarna har fått vara som de är. Förutom sammanträdesprotokollen finns noggranna ägobeskrivningar och taxeringshandlingar upprättade på ytterligare 30 sidor där några exempel visas efter avskriften av sammanträdesprotokollen.. Handlingarna är skänkta till Stora Lundby Hembygdsförening av Ulla Kastenssom efter att gården i Ryd har sålts. Dokument Nr. D 1145 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson Ordningsnr. 1145. Sid 1
På frälse hemmanet Ryd i mantal beläget Elfsborgs Län Vättle Härad och Lundby Socken infann sig underskrivna lantmätare den 15 augusti 1842, för att enligt Konungens höga befattningshavare det förordnade laga skiftet förrätta å alla ägorna till omskrivne hemman varvid efter laga tid uppläsen kungörelse i Lundby Sockenkyrka fanns utfärdade kallelse till Gode män sig invalde av delägare: Jonas Andersson 1/8 mantal, Andreas Andersson ¼ mantal och Andreas Persson 1/8 mantal. Av rågrannar tillträde kom icke någon och såsom gode män anmälde sig Anders Andersson i Tollestorp och Johannes Jonasson i Gällsnäs. Paragraf 1 Förrättningsmannens förordnande upplästes, varefter parternas tillspordes om jäv vore att andraga emot lantmätaren eller de gode männen, - vilket besvarades med nej. Paragraf 2 Några handlingar, till upplysning vid detta skifte kunde delägarna icke förevisa, men rågångarna omkring hemmanet uppgavs vara ostridige och följa efter de på marken befintliga hägnader. Paragraf 3 Torparen Andreas Hansson föreviste åtkomsthandlingar till en jordlägenhet, Nohlgärdet kallat, frånsålt Johans Anderssons åttondelare, påstående att, i händelse detta skifte, faller på annan jordägares skifte, få den efter gradering uttaget på det åttondels hemman från vilken den är frånsåld. Paragraf 4 Som något hinder icke mot detta skiftets fortgång, så företogs ägoavfattningen vilket göromål var fullbordat den 19 augusti 1842. Till denna dag var så väl de vid förra sammanträdandet biträdande Goda Män, som närvarande delägare kallade, att, med lantmätaren sammanträda på Ryd, för att om de vid laga skifte föregående överläggningsämnen besluta. Paragraf 5 I samråd med förrättningsmännen överenskommo delägarna i följande punkter: 1) Förmedlade hemmantalet skulle vi detta skifte tjäna till delningsgrund. 2) Fiske i sjön Mjörn med de intill ägorna varande vassar, komma att uteslutas från skiftet och till hemmanen vara gemensamma. 3) Den utflyttning, ävensom odlings, gödsel och spannmålsersättning som vid detta skifte kan komma i fråga, skall vara fullgjorda inom 3:ne år från skiftets tillträde. 4) Den ståndskog, som vid likvidationen icke kan gå i utbyte skall vara avverkad och platsen avförd inom 3:ne år, men sådana telningar som ej överstiger 1 ½ tum i diameter, räknat 4 alnar från roten får ej borttagas utan överlämnas till jordägaren utan ersättning. 5) Om efter delningen någon jordägare skulle bekomma mindre åker än på hans andel kan belöpa, så skall den som därav bekommit mer till honom odla så stor vidd som efter uträkning av förättningsmannen bestämmes. Fullgöres ej detta så skall varje kappland geometrisk vidd betalas med 20 riksdaler B:o då gödsel till odlingen är inberäknad. 6) Av skiftet uttages följande samfällda lägenheter: 6 alnar bred väg uttages längs efter ägorna från norr till söder. Från sistnämnda väg uttages en 4 alnars bred väg till sjön. Vidare undantag ansåg jordägarna icke av behovet, dock skall tillges att var och en får åtkomst till sina skiften. Paragraf 6 Med bestämmandet av gräns emellan in och avrösningsjorden begärde jordägarna uppskov tills ägogradering förrättad. Paragraf 7 Några rågångsrättningar ansågo jordägarna icke av behovet. Paragraf 8 Ägotaxeringen företogs i parternas och gode männens närvaro, då bästa ägorna åsattes 1:ste graden, de hälften hamna i 2:a graden, och de övriga i proportion därefter. Varefter ägobeskrivning och taxeringslängd upplästes och lämnad utan anmärkning. Paragraf 9 Jordägarna överenskommo nu, att såsom inrösningsjord skall beräknas alla ägor som under graderingen åsattes 1:ste till och med 8:e graden. De däröver från och med 10:- till 96:e graden skall såsom avrösningsjord beräknas. Paragraf 10 Sedan alla förberedelse nu var undanröjda, företogs planläggningen, då delägarna begärde att få sina in och utägoskiften sammandragna till ett skifte för vardera, och Anders Persson för 1/8 mantal skulle med utflyttningsskyldighet få sitt skifte söderut?, att Jonas Andersson för 1/8 mantal skulle med kvarboenderättighet åtnjuta Nohlgärdet och fyllnad efter diken? Och Granåkrarna, Lillåkrarna och Strååkrarna, samt utmed där intill av Åsen, Att Anders Andersson för ¼ mantal, således med kvarstående skulle åtnjuta ägorna nordost och fyllnad i utmarken av åsen. Förrättningsmännen togo detta projekt i övervägande och fann att den för Johannes Andersson uppgivna plan troligen överstiger det ägobelopp som på honom kan belöpas, såvida icke skillnadslinjen förskjutes längre mot norr, då Kvarn- Lill-och Strååkrarna komma att avskäras. Genom detta läge på linjen förklarade sig Jonas Andersson få för lite ängamark och obekvämt skifte, föreslog för den skull att Anders Persson 1/8:dels mantal skulle läggas i Nohlgärdet samt få fyllnad där intill av Kvarn-Lill-och Strååkrarna, och att hans 1/8:dels mantal skulle därefter sträcka sig åt den uttagna sjövägen och maderna där intill. Hans skogsskifte skulle förenas. Detta av Johannes Andersson uppgivna projekt bestriddes av de övriga delägarna, och som förrättningsmännen icke kan själva i denna tvist sig bestäm yttra, förrän ägorna blivit uträknade och professionell planläggning av lantmätaren bli uppgjord, så slutade sammanträdet. Betygas å ämbetets vägnar Förestående protokoll är för oss uppläst samt varder härmed justerat. Jonas Andersson, Andreas Andersson Anders Persson Såsom Gode Män underskrivas Johannes Johansson i Hjelsnäs. Anders Andersson i Tollestorp. Dokument nr. 1146 sid.2
Ägobeskrivning Ägobeskrivning och taxeringslängd över ägorna till mantal frälse Ryd, i Elfsborgs Län, Wättle Härad, Lundby Socken upprättat år 1842. Ägobeskrivningen omfattar 10 fullskrivna sidor där första sidan är avbildad. Denna ägobeskrivning var alltså upprättat till det första sammanträdet som ägde rum den 15/8 1842. Sedan följde delningsförrättningen och ett nytt sammanträde som ägde rum 1 maj 1843 där en delningsbeskrivning presenterades för parterna och framlades för godkännande. Även detta sammanträde är utskrivet med dagens stavning. Dokument nr. 1147 sid.. 3
1843 den 1:e maj infann sig underskrivne lantmätare på hemmanet Ryd för att skiftesförrättningen därstädes fortsätta, varvid efter förutgångna lagliga kallelser, sig underställda av delägarna Jonas Andersson, för 1/8 mantal, Andreas Andersson för ¼ mantal och Anders Persson för 1/8 mantal. Såsom Gode Män infunno sig efter kallelse Anders Andersson i Tollestorp, Johannes Jonasson i Gällsnäs. Paragraf 11 Efter vid förra sammanträdet beslutade planläggningen, var nu varje delägares skifteslotter uttagna på kartan och som de utan förändring av delägarna antogos så utstakas och röslades desamma på marken i samtliga parters och gode mäns närvaro. Paragraf 12 Delägarna Andreas Andersson och Anders Persson avsade sig äganderätten till det kvarnfall som är beläget på Jonas Anderssons skifteslott Litt A. och tillägnades honom för evärdeliga tider. Paragraf 13 Enär Andreas Andersson fått från sitt eget skifte obekväm åtkomst till den honom utdelta åsen, så upplåta de övriga delägarna nu honom rättighet att då grödan och gräset är avtagit få med körslor och övrigt färdas över deras ägor utan ersättning. Paragraf 14 Delägarna beslöt att själva sig emellan dela den på ägorna varande ståndskog utan förrättningsmannens biträde. Paragraf 15 Av jordägarna beslöts att nu genast tillträda de för dem utviste skiftena, samt att ersättningar icke skall utgå än till utflyttande Anders Persson, vilket skall såsom odling och gödselersättning av de övriga delägarna erhålla fyrtio riksdaler Banco den 1:a nästkommande november, med 2/3 av Anders Andersson och 1/3 av Jonas Andersson. Ävensom att under3:ne års tid avlämna till utflyttanden 1 ¾ tunna ärter 4 ¼ tunna korn och 6 tunnor blandkorn.. Sålunda: att första året lämnas honom 1 tunna ärtor, 2 tunnor korn och 3 tunnor blandkorn, -andra året ½ tunna ärtor, 1 ½ tunna korn och två tunnor blandkorn,- samt 3:e ¼ tunna ärtor ¾, ¾ tunna korn, 1 tunna blandkorn. Denna ersättning skall fullgöras av de kvarboende efter innehavande hemmantal i medio av december månad varje år. Fullgöres ej detta skall spannmålen betalas efter det årets markegångspris på den skall utgå. Paragraf 16 Husflyttningsförslag å den manbyggnad som tillhör Anders Persson och skall utflyttas till det nya skiftet upprättades och bilades handlingarna, och som flyttningskostnaden härför uppgick till så ringa värde, att understödet av allmänna medel ansågs bliva så obetydligt att behovet därmed icke uppväger gåvan, så avsade sig delägarna allt anspråk därpå. Paragraf 17 Andreas Andersson, som av Jonas Andersson erhållit gödslad jord utan att avlämna lådan tillbaka, förband sig att till honom avlämna 15-tals nötgödsel, beräknar efter 1 ½ tunna på lasset. Paragraf 18 Jonas Andersson upplät frivilligt fri sådrift över sin tåmark för Andreas Andersson å Wettle fjäll betande kreatur. Paragraf 19 Som i och för denna förrättning icke vidare var tillgöra, så överlämnades parterna avskrift av detta protokoll, jämte ägobeskrivning, taxeringslängd och delningsbeskrivning, och förklarades denna förrättning slutad, samt att den missnöjde äger anföra klagan hos herr ordf. i Wettle Härads ägodelningsrätt inom sextio dagar härefter vid förlust av vidare talan o målet. Betyga å ämbetets vägnar Förestående protokoll är för oss uppläst och varder härmed justerat Andreas Andersson, Jonas Andersson, Anders Persson. Och egenhändiga underskrifterna intyga gode män Anders Andersson, Johannes Jonasson På nästa sida kan vi se första sidan av den delningsbeskrivning som parterna hade att rätta sig efter. Hemmanen i Ryd var Frälse Hemman, och har då gjort dagsverken eller skattat till Björboholms Säteri som i sin tur under många år lydde under Aspenäs i Lerum. Efter detta och andra skiften i området verkar det som dessa jordbruken i Björboholm och på andra ställen blev införda i en vanlig taxeringslängd och deras inkomster beskattades av stat och kommun. Så var detta skifte slutfört och jordägarna kunde börja planera för framtiden. När det gällde att bruka jorden kom den att sträcka sig c:a 110 år framåt. Man kan förundra sig över den detaljrikedom som ett sånt här laga skifte innehåller, både när det gäller arealernas värde för deltagarna, och den ömsesidiga hänsyn som parterna i detta skifte tydligen visat varandra. Detta var ju ett litet skifte, och man kan förstå att det inte var lika lätt att skifta Hjällsnäs och Stannums byar. Dokument nr 1148 sid. 4
Delningsbeskrivning Delningsbeskrivning vid Laga skiftet å ägorna till ½ mantal Ryd i Elfsborgs Län, Vettle Härad Lundby Socken uppmätt år 1843. Även denna del omfattar nära tio sidor uppgifter och där varje part fick sin del noggrant uppmätt och beskriven. Denna kopia på delningsbeskrivningen erhöll Jonas Andersson, där han skrivit under och godkänt sin del av skiftet. Dokument nr. 1149 sid. 5
Ryd enligt turistkarta från slutet av 1990-talet. På denna karta finns en gata som heter Nolgärdesvägen som troligen leder till Nolgärdet som torparen Andreas Hansson brukade när laga skiftet upprättades 1842-1843. Från Dämsjön utgick det så kallade kvarnfallet som står omnämnt i skiftesprotokollet. Området Ryd där sträcker sig från Dämsjön ner mot Mjörns strand. Enligt ett gammalt utdrag ur Wättle Härads rätt erhöll Edvard Olsson lagfart på 1/8 hemman i Ryd som han köpt av Johannes Johansson och dennes hustru Annika Andersdotter. Under hela 1800-talet och fram till 1940-tal fanns många jordbruk kvar i Björboholm. Från nuvarande Annekärr mot Boden, en sträcka på några kilometer, fanns det minst 12 jordbruk som födde sina familjer. I Edvard Olssons familj fanns 9 barn vilket framgår av köpekontraktet när Edvard Olsson dödsbo sålde hemmanet till Gösta Wallman år 1930. Dämsjön hette under många år i folkmun Zetterbergs Damm. Advokat Zetterberg köpte tomten runt Dämsjön någon gång 1930 av dåvarande ägaren Gösta Wallman. I de handlingar som Ulla Kastensson överlämnat till Stora Lundby Hembygdsförening finns också en lagfart från 1883 där det fortfarande står Mantal Frälse Ryd, ställd på Edvard Olsson och hans hustru Anna Beata Andersdotter. Där står: enligt avhandling den 8 April 1882, för tvåtusensjuhundra kronor köpt av Johannes Johansson och dennes hustru Annika Andersdotter. Köpehandlingar av avstyckade tomter till sommarboende samt köpekontraktet till Gösta Wallman ingår också i samlingen. Dokument nr. D 1145 i Stora Lundby Hembygdsförening Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.1150 sid.6
S Björboholms IF 1953 tående Valter Attefalk, Bertil Svensson, Evert Gustavsson, Karl Berggren, Lars Sannestål, Gunnar Gustavsson, Sigfrid Eriksson. Knästående Nils Wendeblad, Carl Ringgren, Leif Joakim, Karl- Magnus Nordqvist och Folke Wendeblad. Bild nr: 931 Bildbehandling: Thomas Svensson Text: Gunnar Gustavsson S.0413 Dokumnet Nr. D 1153 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling Ordningsnr. 1153
Foto taget på Magra idrottsplats B Björboholm IF 1957 IF segrade med 5-2, vid seriematch mot Magra IS. Stående från vänster: Leif Sannestål, Lars Sannestål, Gunnar Gustavsson, Jarl Andreasson, Karl-Axel Karlsson, Bertil Brunbäck och Lennart Klasson. Knästående: Bertil Carlsson, Stig Sjöstedt, Daniel Johansson, Sigge Carlsson och Roland Karlsson. Bild nr. 843 i Östad Hembygdsförenings fotosamling. Bildbehandling: Thomas Svensson Text: Gunnar Gustavsson S.0326 Dokument nr. D 1154 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Ordningsnr. 1154
Nostalgivandring i Björboholm den 18/9 2005 Denna vandring hade egentligen planerats att äga rum på våren. Söndagen startade med ihållande regn som dock avtog på förmiddagen och som upphörde helt när vandringen startade klockan 1. Cirka 40 personer, den flesta bosatta i Björboholm infann sig vid den lilla lekparken vid Strandkullen och alla var mycket intresserade av vad Irené Johansson och K-G Gustafsson hade att berätta. Utsiktsbild från Strandkullens topp där Skeppsredare Vallers hus på Bua Huvde är mitt i bild, och som har givit udden det nuvarande namnet Vallers Udde. Dokument nr.d1165 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Foto: Tomas Svennson. Text: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 1165
Hamnen med Villa Ivy. Under vandringen runt strandpromenaden gjordes uppehåll då och då där K-G och Irené berättade hur det hade sett ut och med hjälp av hembygdsföreningens bilddokumentation beskrev Restaurang Strandkullens och sommarsocietetens historia under de första 35 åren under 1900-talet. Deltagarna ställde många frågor och några hade gjort egna iakttagelser som alla nu kunde få del av. Den sista stigningen upp till toppen av kullen skedde med hjälp av de gamla trapporna. Nostalgivandrarna tog en kaffepaus på grunden till den nedbrunna restaurangen. Från taket till restarungens kallförråd, som används än i dag av ägarna till Strandkullens gamla annex, talade K-G om minnen som gamla björboholmare berättat Dokument nr. D 1166 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling.. Foto: Tomas Svensson: Text: Karl Gustafsson.. Ordningsnr. 1166.
Granlinds enna jordbruksfastighet revs omkring 1980, och på tomten byggdes ett modernare hus. DFastigheten gränsade till Björboholms stationsbyggnad. Teofil Granlind hette ägaren när denna tavla målades år 1934 av gårdamålaren Mikael Rattikainen. Då låg fortfarande restaurang Strandkullen på toppen av Björbo Huvde, men i slutet på 1930-talet brann restaurangen och ersattes av en ny restaurangbyggnad nedanför kullen. De flesta av Rattikainens tavlor är målade på sommaren, men det finns också en del vintermotiv. Den här tavlan skildrar ju fyra företeelser som inte finns längre. 1)Själva jordbruksfastigheten är borta. 2) Den gamla björboholmsvägen som strök förbi Granlinds häck är nu ersatt av en landsväg. 3) Västgötabanans tåg rullar inte längre. 4) Restaurang Strandkullen finns inte kvar. Bara den gamla förfallna strandpromenaden, några trappor och en husgrund på kullen minner om denna tid då societetslivet blomstrade sommartid i Björboholm. Tavlan skänktes till Stora Lundby Hembygdsförening år 2006 efter att Teofil Granlinds son Göran hade gått bort. Enlig Göran Granlind kom Granlinds till Björboholm omkring sekelskiftet 1800-1900 efter att ha drivit jordbruk på Sunnerön. I dokument nr. 747 berättar Margareta Muchardt om somrar i Björboholm där Granlind omnämns. Dokument nr. D 1187 i Stora Lundby Hembygdsförening samling. Text och foto: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 1187
Grans ilden är från Remneå. Stället kallades i bygden för Grans. Emma Johansson sitter till Bvänster, bredvid står maken Alfred. Vem damen till höger är var uppgiftslämnaren osäker om, men då mönstret på damernas kläder verkar vara identiskt, kanske man kan gissa på en syster till någon av makarna Johansson. Tiden bör vara omkring år 1910, men är något osäker. Dokument nr.d 1188 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text: Lennart Remneman. Identifikation: Leif Helegård. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.1188
H Vykort av Björboholm 1910-tal är ett exempel på extremt högvatten. Vägen ut till Björbo Huvde= Vallers Udde är översvämmad, och endast en smal vassrugge sticker upp ur vattnet. Den lilla ön mitt i inloppet till Björboholmsviken syns nätt och jämnt över vattenytan. På detta gamla vykort är däremot vattenståndet extremt lågt. Att vattenståndet växlar så mycket är relativt ovanligt sedan vattendomar och regleringar har tillkommit, men vid väderlek med ovanligt mycket nederbörd har hög vattennivå förekommit vid flera tillfällen. Boende på Vallers Udde måste några gånger ta sig ut till sina hus med båt. Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson Ordningsnr.1223
V ykort, troligen taget på 1910-talet. Egen Poststation fick Björboholm år 1900 då Västgötabanan invigdes. På baksidan står skrivet Foto O-Hallgren Förlag J.E. Lindqvist J.E. Lindqvist var först stationsinspektör i Björboholm. År 1909 då erhöll samma tjänst i Gråbo. Bilden är tagen från toppen av Strandkullen=Björbo Huvde mot Hjällsnäsviken. Landtungan som sticker ut vid Agnekärr (Numera Annekärr), kallades en tid för Norlings Udde efter ägaren av den sommarvilla som låg på halvön. Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson Ordningsnr. 1224
Björboholms-posten augusti 1913 Oskar Isaksson hade boktryckeri i Göteborg och hade sommarbostad vid Mjörns anhalt. Han tillhörde Björboholmssocieteten, och under ett antal år sommartid tryckte han denna avisa med annonser och humoristiska skildringar om sommargästernas nöjesliv och annat som kunde intressera björboholmarna. Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Ordningsnr.1229
I I nnehållet i Björboholmsposten var, förutom annonser, mestadels humoristiska uppsatser om sommargästernas eskapader och nöjen. Samlingsplatsen för dessa förmögna göteborgare som byggt sina hus på denna natursköna plats var Strandkullens restaurang. Föreningen Björboholms Vänner bildades dels, kanske för att man inte fick servera starka drycker på restaurangen om det inte var till slutna sällskap, och för att ha en kommitté som kunde organisera sommaren baler, maskerader, fisketävlingar m.m. Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Ordningsnr.1230
E Siesta på Buan. rik och Ellen Arnfelt med dottern Margit i gungan hyrde sommarvistelse i Granåsen i början av 1900-talet innan man köpte en tomt intill Björbo Huvde som man kallade för Uddnäs. Vårpromenader i Slottskogen i Göteborg var tydligen ett vanligt söndagsnöje för familjen Arnfelt. Denna bild är från år 1911 och visar hatt och klädmode från denna tid. På bilden ser vi Erik och Ellen Arnfelt med barnen Margit, Märta och Brita tillsammans med Anna-Stina Christoffersson. Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Fakta: Brita Lindström. Bildbehandling: Karl Gustafsson Ordningsnr. 1231
Ä Vykort, Björboholm i början av 1900-talet. n har inte Restaurang Strandkullen byggts på toppen av Bua Huvde. Man kan se några bondgårdar nedanför kullen. Uddnäs, där famljen Arnfelt byggde sitt sommarhas, ligger till höger strax utanför bild. Det här vykortet är taget innan förmögna Göteborgsfamiljer började bygga sina sommarhus, och Björboholm var endast bebodd av ett tiotal jordbruksfamiljer. Den siste bonden slutade på 1960-talet att driva jordbruk i Björboholm. Även järnvägen är borta sedan 1967. Alla sommarvillorna är idag åretrunt-bostäder, och det har tillkommit en hel del nya villor i Björboholm, Annekärr, Granåsen, m.m. Det har inte bott så mycket folk i Björboholm i någon annan tid som det gör idag. Där spåren ser ut att sluta på bilden ligger banvaktsstugan som har varit bebodd av andra än banvakter. Här följer en nedteckning som troligen är skriven av Asta Hultberg som en tid i slutet på 1900-talet bodde i banvaktstugan. Ungefär ett decennium inpå Västgötabanans historia i Björboholm finns en händelse som bör bli ihågkommen, en mycket vacker handling av dåvarande chefen för banan, major Nyström, Göteborg. Den förste banvakten i Björboholm bodde då i banvaktsstugan med sin familj, hustru och tre barn (söner). Han dog och det måste komma en ny man som övertog sysslan. Hur skulle det gå för änkan med de tre små barnen?? Jo, major Nyström lät bygga ett nytt litet rödfärgat hus uppe vid stora vägen, som numera heter Sjöviksvägen. Huset skänktes till änkan och det står kvar på samma plats än i dag. Major Nyström byggde sig en egen villa inte långt från Björboholms station som fick namnet Duvebo. Majorskan Nyström bodde kvar i Björboholm in på 1960-talet. Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text: Karl Gustafsson och Asta Hultberg. Ordningsnr. 1232
E Hilding Hultberg n dryghalvsida i Göteborgsposten onsdagen den 16 augusti 1961 består av en skildring om hur Hilding Hultberg hamnade i Björboholm och hur han där byggde upp sin tillvaro. I en artikel där rubriken är De tusen idéernas man kan man läsa: Han sitter framför den öppna spisen i ateljén och suger på sin snugga medan han berättar om sin nybyggargärning. Han säger att trångboddheten alltid hämmat honom i hans arbete och att han därför tog till ordentligt när han fick möjlighet att bygga en egen ateljé. Den skulle ju också fungera som bostad under de första åren innan bostadshuset blev färdigt, Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Ordningsnr.1237
Några av rubrikerna i GP:s artikel. Tarzan vid Mjörn Konstnären som lever vildmarksliv, bygger hus, bryter sten, målar, trivs. Hilding Hultberg arbetade också mycket med utsmyckning av offentliga miljöer. I Stora Lundby kan man beundra hans verk i Röselidsskolan, Hjällsnässkolan Begravningskapellet i Stora Lundby och Stora Lundby Församlinghem. Hilding Hultberg gick bort år 1995. År 1997 ordnades en stor utställning på Nolhaga slott i Alingsås där framför allt hans måleri ställdes ut. Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling Ordningsr- 1238
En utställning med på Nolhaga Slott i Alingsås där Hilding Hultbergs konst visades och hans livsverk skildrades. Ordningsnr. 1239
Bilden är tagen ur Alingsås tidning som fredagen den 9 oktober 1964 besökte Hilding Hultberg och tog bilder både inomhus och denna bild på bostadshuset och ateljén till höger Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Ordningsnr.1240
A Interiör från Kasenssons affär i Björboholm. ffären ägdes av Chalmar och Sara Kastensson med barnen Ingerid, Ulf och Kerstin mellan februari 1947---februari 1955. Bilden visar en demonstration av Nils-Johans produkter. Från vänster syns tre flickor från Björboholmshemmet. Den fjärde, Irene Persson, är dotter till David Persson, Sjötuna. Därefter ytterligare tre flickor från Björboholmshemmet. Stående Augusta Magnusson, Ulf Kastensson och Nils-Johans demonstratris. Bilden tagen i börrjan av 1950-talet. Här en annan femtiotalsbild från Björboholm. Varje år hade man en Björboholmsdag som började med en fisketävling på morgonen. Här väger man troligen fisk. Till höger ser vi Föreningen Mjörns ordförande Axel Lindström. Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text. Ulla Kastensson och Karl Gustafsson Ordningsnr. 1243
Vad kan inte hända på Mjörns berömda is Så löd rubriken i GT en dag någon isvinter på 1960-talet. Så här skrev reporortern: Det tycks alltid finnas människor som är villiga att utmana ödet. Ett bra sätt att utmana ödet är att ge sig ut på Mjörns is. Ni kommer väl ihåg historien med huset som brakade igenom isen för ett par år sedan. Och nu har det hänt igen. Den här gången var det en Volkswagenbuss som råkade illa ut. En fritidsfiskare gav sig ut på sjön en söndag för några veckor sedan. Han körde sin Volkswagenbuss ett par hundra meter ut på isen, och fortsatte sedan till fots. Bäst som han satt och pilkade hörde han ett oroväckande isbrak. Han vände sig om och upptäckte - jo, just det. Isen höll inte för trycket av den tunga bussen som snabbt brakade igenom och sjönk till botten. Men fiskaren ville inte bli av med sin bil, så nästa söndag gav han sig ut till sjön igen, för att bärga bilen. Med hjälp av specialutrustning lyckades han fästa pontoner under den sjunkna bilen, och se, bilen flöt upp till ytan! Nu står den på sina pontoner och väntar på att våren skall komma. Så fort isen smält tänker fiskaren bogsera bilen i land. Den som lever får se hur det går. Slut på artikeln. Detta är inte något ovanligt att bilar går igenom isen vid vinterfiske på Mjörn. Varje vinter då isen har verkat vara tjock nog att bära nästan vad som helst har någon eller några optimister kört ut på isen och lyckats hitta platser där isen inte har burit. Kanske det ovanliga med den här situationen var sättet att bärga. Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Bildbehandling: Karl Gustafsson Ordningsnr.1244
Ekåsa pensionat år 1947 I april 2008 fick vi följande brev. Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Ordningsnr.1253
Vykort från Ekåsa och Strandkullen Utsikt från strandpromenaden nedanför Restaurang Strandkullen. Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Ordningsnr.1254
D Charlotta och Karl Olsson. et gamla huset som syskonen Charlotta och Karl bodde i till omkring 1911-1912 då Karl byggde sitt nya hus vid Stenbrokärr. Raatikainen målade tavlan som vi ser på bilden nedan någon gång på 1920 eller 1930-talet. Karl var järnvägsrallare och sedan banvakt på Västgötabanan till sin pensionering. Fastighetsbeteckningen är Björboholm 1.32, och nuvarande ägare är Tommy Meyer ( 1988 ). Raatikainens tavla finns nu hos Jan Orrefelt. Dokument nr. D 1 I Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Faktauppgifter Lennart Orrefelt. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr 145.
V Storfiskarn. arje sommar var det stora festligheter i Björboholm, där fisketävlingar var ett populärt inslag med många deltagare. Banvakten Karl Olsson, bilden tagen ur ett tidningsklipp från 1942, har här erhållit pris för största gäddan. Fisket i Mjörn hade även ekonomisk betydelse för dom fast boende i Björboholm. Man fiskade mycket till husbehov och på det viset förenades nytta med nöje. Det fanns yrkesfiskare i Sjövik och en del andra orter runt den fiskrika sjön. Sista bilden på Karl Olsson år 1947 utanför sin stuga i Stenbrokärr i Björboholm, där han bodde så gott som hela sitt liv. Här tillsammans med svärdottern Anita. Bild nr. 105 och 319 i Stora Lundby hembygdsförenings bildsamling. Text: Lennart Orrefelt. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 158
S Björboholms järnvägsstation den 16/7 år 1900. tinsen J.Edw. Lindqvist, stationspersonal och ortsbor väntar på extratåget från Skara med Konung Oscar II med uppvaktning som passagerare. Den officiella invigningen av Vestergötlands-Göteborgs Järnväg har börjat med högtidligheter i Skara och fortsätter nu med invigningstågets färd genom det vackra landskapet mot Göteborg där invigningsfirandet fortsätter med fest på Börsen vid Gustaf Adolfs torg. Alla stationerna längs banan är festsmyckade, inte minst Björboholm, och många ortsbor har kommit till stationsområdena för att om möjlig få se en skymt av Kungen. Järnvägen har varit i drift sen Januari men invigningen har fått vänta till Oscar II årliga sommarvistelse på Marstrand. Björboholm är naturskönt beläget vid den västra delen av sjön Mjörn. Två uddar med var sin kulle bildar Björboholmsviken, den norra heter Bua Huvde och den södra Björbo Huvde men är mera känd som Strandkullen. På östra sidan av Mjörn går stambanan Göteborg- Stockholm med många vackra platser längs banan, bland andra Västra-Bodarna, där många förmögna Göteborgsfamiljer byggt stora sommarhus. Nu börjar även Björboholm bli intressant som sommarort för grosshandlare, redare, direktörer och andra med god kassa. Tomtförsäljning kommer snabbt igång och den ena villan efter den andra med plats för herrskap och tjänstefolk växer upp i den lilla småbrukarorten. Järnvägsbolaget bygger på toppen av Björbo Huvde Strandkullens restaurang med strandpromenader, bad och båtbryggor som blir en samlingsplats för sommarbjörboholmarna med maskerader, baler och andra societetsfester. Så påverkade tillkomsten av Vestergötlands-Göteborgs Järnväg, allmänt kallad Västgötabanan, Björboholm. Dom flesta sommarvillorna finns kvar, nu bebodda året runt, restaurangen brann ner i slutet av 1930-talet, en ny restaurang byggdes nedanför Björbo Huvde, men tiderna förändrades och societetslivet avtog, Strandkullens restaurang blev privatbostad i mitten av 1960:talet, alla småbruken är nu borta och med dom det öppna landskapet. Bild nr. 189 i Stora Lundby Hembygdsförenings fotosamling, Bildbehandling och text Karl Gustafsson.
Ordningsnr.1 B Björboholms järnvägsstation omkring 1910. jörboholms stationshus hade andra och tredje klass vänthall. Ett litet rum med finare möbler gjorde väntetiden bekväm för andraklasspassagerarna. Snickarglädjen på gavlarna är typisk för stationshusen på Västgötabanan. Lyktan till vänster på bilden kunde man hissa ner så att man lätt kunde komma åt att tända den när det började skymma. Lyktan kan vi idag hitta uppe på toppen av Björbo Huvde där Restaurang Strandkullen legat. Den flyttades troligen dit någon gång i slutet på 1910-talet efter det att stationen fått elektriskt ljus. Även i Björboholm hade man lagt an på att plantera träd och häckar för att få lite grönska på stationsområdet. Banvakten Karl Olsson ser vi vid högra gaveln på stationshuset. J.Edw. Lindquist var stins dom första åren i Björboholm men förflyttades år 1909 till Gråbo där han efterträdde Edvin Lundgren. Bild nr, 4 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling och Text: Karl Gustafsson. Ordningsnr.33.
K Isupptagning i björboholmsviken omkring år l920. yl, sval och frys var inte känt på den tiden, men man klarade färskhållningen bland annat med is som man lagrade och isolerade med sågspån och halm i isrum och källare. Man byggde också islador för att kunna bevara isen under sommaren. Mjölkaffärer, charkuterier och fiskaffärer behövde mycket is, restauranger likaså, och i städerna fanns en yrkesgrupp som levererade och skötte ishanteringen till dessa, och även till hushåll som så önskade. En tid, omkring år 1920, fraktades is från Mjörn till isbolaget i Göteborg. Isbolagets ägare, Georg Baur, hade sommarhus i Björboholm och tillhörde Björboholmssocieteten. Restaurang Strandkullen, Pensionat Ekåsa och alla som bodde i dom relativt stora sommarhusen behövde is för kyla ner lite av varje, bland annat den då populära punschen, så det fanns ett flertal islador i Björboholm på den tiden. Rester av en islada finns i mitten av Björboholmsviken intill en allmänning vid sjön. Bilder som togs på den tiden och tidigare har ofta en lugn framtoning, vilket berodde på att den tidens film inte var så ljuskänslig som i dag, och man behövde långa exponeringar, så fotografen var ofta tvungen att be dom som skulle fotograferas att stå stilla. De flesta personerna på bilden är okända, men personen längst till höger är stationsmästare Karl Rydbom och mannen intill med den stora hatten Oskar Edvardsson. Bild nr. 23 i Stora Lundbys Hembygdsförenings fotosamling. Bildbehandling och text: Karl Gustafsson.. Ordnings nr.4
V Isjakt i Björboholmsviken. ackra vinterdagar kunde sommarvillorna i Björboholm vara befolkade av skridsko och skid-entusiaster. Men även de populära sporttågen med lok nr.31 som dragare, och med upp till 1000 passagerare, kunde fylla Björboholmsskogar och isar med vintersportare. Banmästare Fagerberg, kunde med hjälp av anställda på järnvägen få ge sig ut och köra upp skidspår, att brukas av sporttågsresenärerna. Pensionat Ekåsa som normalt hade stängt under vinterhalvåret öppnade och serverade kaffe, te, kakao och smörgåsar till hungriga skid- och skridskoåkare. Skridskosegling och även segling med isjakt förekom ofta när isarna bar och inte var för mycket snötäckta. Dessa sporter bedrevs mestadels av de som hade sommarhus, men även några av de fast boende deltog i dessa aktiviteter. På bilden ser vi från vänster: Okänd, Lisbeth Baur, Göthe Baur och Georg Baur. Dokument nr.d. 402 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Ur familjen Baurs familjealbum: Fakta: Marianne Pihl. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 402.
P Restaurang Strandkullen. å Toppen av Björbo Huvde anlade Vestergötlands-Göteborgs Järnväg någon gång i början på l900-talet en restaurangbyggnad med strandpromenad som gick runt kullen, bryggor och badhus, och så småningom även ett flertal övernattningsstugor som fortfarande ligger kvar uppe på toppen. Namnet på restaurangen blev Restaurang Strandkullen, som kanske var lättare att marknadsföra än Restaurang Björbo Huvde. Den blev snart en samlingspunkt för Björboholmsocieten, där man ordnade maskerader, baler och andra fester eller bara samlades för att förfriska sig med på den tiden populära punschen, eller ta en stärkande promenad runt kullen och upp för dom branta trappavsatserna med den vackra utsikten över Mjörn. Lennart Orrefeldt, född och uppvuxen i Björboholm, som i tonåren, omkring 1930, fick hjälpa till med allehanda sysslor på restaurangen, berättar att fina sommardagar med bra vind kunde det hända att Alingsås Segelsällskap gjorde strandhugg på Strandkullen. Fru Fors, som arrenderade Restaurangen höll sådana dagar särskild utsikt över sjön för att se om några segel dök upp vid Sunneröns sydspets. När dom siktades blev det brått för personalen att duka fram och kyla drycker till törstiga seglare. Lennart berättar att det var en vacker syn att se Björboholmsviken intagas av smäckra segelbåtar med vita segel. Starköl var det som då gällde, men Strandkullen som i dessa restriktionstider inte hade några sprit och vinrättigheter, skulle egentligen inte få servera starkare drycker än Lyckholms Ljusa, klarade det problemet efter-som man kylde dryckerna i zinkbaljor med is, vilket gjorde att etiketterna lossnade och ev spritspioner inte kunde se vad som serverades. Vid ett tillfälle var seglarnas törst särskilt stor eller starkölslagret för dåligt, och då Lennart frågade Fru Fors hur man skulle lösa problemet, svarade hon: Ta utav de svaga, dom märker nog inte någon skillnad nu. Bild nr.566 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Text: Lennart Orrefeldt och Karl Gustafsson.Ordningsnr.17.
Björbo Huvde. ykort från första decenniet av 1900-talet. På denna bild har Restaurang Strandkullen Vendast en våning. Inga stora sommarhus syns ännu vid strandkanten i Björboholmsviken. I Början av 1910-talet byggdes Restaurang Strandkullen på med en våning. Det blev en perfekt punschveranda. Så här såg restaurangen ut till slutet 1930-talet då den brann ner. Nu finns endast grunden kvar och en källare. Restaurangen byggdes upp igen, men då nedanför själva kullen. Bild nr.552 och 16 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling och text; Karl Gustafsson. Ordningsnr.18
B S/S Jonas Alströmer. ilden föreställer S/S Jonas Alströmer förtöjd vid Björboholms båtbrygga någon gång i början av 1910-talet. Så här kan det ha gått till när denna bild togs. Det är Söndag och Alingsås stadsbefolknings tur att ta båtens tjänster i anspråk. Man satsar 75 öre på en söndagstur, löser sin biljett vid båten som idag skall göra en tur till Björboholm och Strandkullen. Avgång sker kl. l5,oo. Det blir ej så många att det behövs en barkass efter, utan man tränger ihop sig på Jonas bänkar. Under sakta fart går båten på Säveåns vatten, om vilken Jossi en gång efter lustresa skrev vita näckrosor simma på vattenytan, svärdsliljor buga sig i vassen och förgätmigej blicka med små blå ögon fram vid åkanten. Ute på sjön passerades öarna Rödkullen, Jönsholmen, Hareklätten och Risö. Det vinkas från den bofasta befolkningen på Torsö, Bokö och Sunnerön då kursen går mot Järns Udde i Sjövik. Då resan mellan Alingsås och Björboholm tar omkring 2 timmar, beroende på vädrets makter, finns kaffe och läsk ombord för den som vill ha. Framkomna vid båthamnen nedom Strandkullen i Björboholm, möter nere vid bryggan ortsbefolkningen upp, och efter urlastning med liten båt tågar man med dragspel i täten upp mot kullens topp där serveringen ligger. Kaffebordet länsas, sedan ser man på den underbara utsikten mot Vättle Fjäll och upp mot Hemsjö, Alingsås kunde endast anas. Besöket här rör sig om en timma. Går hemresan bra så är man framme och kan angöra hemmahamnens brygga vid Lugnet i Nolhaga vid åttatiden på kvällen. Bild nr.588 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Text: Tage Pettersson. Ordningsnr,19
R Paradisets port. estaurang Strandkullen blev snart ett centrum för Björboholms sommargäster. Varje Lördag vid åttatiden passerade förväntansfulla medlemmar ur Björboholmssocieten genom denna vackra grind för att dansa och föra ett mondänt sällskapsliv. I Björboholms-posten, årgång 1913, kan vi se hur en kostymbal kunde gå till. Bild nr. 175 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.193.
B Järnvägsspår i Björboholmsviken. ilden kan vara tagen någon gång på 1920-talet uppifrån Strandkullens restaurang på toppen av Björbo Huvde, och visar att Västgötabanan lossar och lastar gods från öarna i Mjörn, troligen i första hand Sunnerön. Där järnvägens stickspår slutade tog båtbryggan vid. Skeppsredare Valler köpte mark och byggde hus på Bua Huvde, huset till höger ungefär mitt i bild, och udden har sedan dess fått heta Vallers Udde. Bild nr. 324 och 152 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling och text: Karl Gustafsson.. Ordningsnr. 32.
B En banvakts vardag. anvakten skulle åka sträckan för att tillse att banan var trafikduglig. Säkerheten för tågen fick inte åsidosättas. Man hade olika arbetsmoment att utföra då banan kunde vara svårskött på vissa ställen. Sträckor med kurvor var mer arbetskrävande än raksträckor. Tågen ( tunga tåg ) som kanske dessutom körde lite för fort genom kurvor, kunde åstadkomma att rälsen förskjöts och den måste då baxas tillbaka i sitt rätta läge. Staket utmed banan där djur betade måste alltid vara i perfekt skick. När grusvägar kom i lutning mot en järnvägsövergång, följde ofta grus med regnvattnet och fyllde igen mellan rälsen och planket och måste då rensas. Vattentrummor under banan fick inte slamma igen. Där sträckan hade hållplats fick banvakten hålla rent för snö och sanda vid halka. Efter ånglok fick banvakten under torrperioder åka efter tågen för att vid antändning släcka en begynnande eldsvåda. Byta enstaka ruttna slipers, skyffla ogräs och hålla banslänterna krattade och prydliga hörde till arbetsuppgifterna. Ogräsbekämpning med gift förekom inte. Banvakten vid Anten skulle hålla tunneln fri från istappar i taket och rälsen fri från överisning. Före 1960 gjordes detta livsfarliga jobb på morgnarna i mörkret utan fast belysning. Banvakten fick lysa med sin lykta och samtidigt jobba med hacka, spett och skyffel och en lång skrapa för att slå ned istapparna från det flera meter höga tunneltaket. Undrar vad nutida skyddsombud skulle sagt om dom sett detta livsfarliga arbete i mörker och kyla kl. 6 på morgnarna. Då tjälen sköt upp spåret på vissa platser, måste banvakten kila under rälsen intill tjälskottet för att få banan så jämn som möjligt. På våren fick kilningen tas bort när tjälen började släppa här och där. Många gånger var detta arbete omöjligt att utföra, utan lokförarna fick order om hastighetsbegränsning på vissa sträckor. Banvakten på bilden ovan är Karl Olsson, Björboholm. Bild nr. 17 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Text: Gunnar Egerbo och Lennart Orrefeldt. Ordningsnr.34.
L Lyckebor i början av 1900-talet. yckeborna på Buan har besök av kyrkvaktmästaren och Lyckebarnas morbror och moster, Petter och Maria Eriksson. Fredrik Pettersson har på denna bild sin yngsta dotter Ester på armen. Och sedan följer mor Charlotta, moster Hilma och morfar Olaus. Rut, den lilla flickan som står främst fick det på den tiden icke ovanliga yrket glansstrykerska, och gossen Axel tog så småningom över jordbruket efter smeden och bonden Fredrik, och Josef som på bilden står lägst till höger blev telegrafarbetare i Göteborg. Olaus, den gamle nybyggaren på Lycke härstammade från granngården Stakes. Namnet Lycke kommer troligen från att Olaus Andersson vid arvskifte erhöll några åkrar lyckor, som med idogt arbete utökades så att han med familj fick sin Bärgning. När Fredrik Pettersson gifte sig med Olaus dotter Charlotta tillkom även en smedja. Bilden kan vara tagen omkring år 1905. Bild NR. 463 Stora Hembygdsförenings bildsamling. Text: Ester Lindqvist. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 47.