Grindslanten och Tunasol på årets första resa, Saltsjöbaden 2015-01-20 Denna tisdagsmorgon hade 45 pigga Grindslantare och Tunasolare mött upp vid kommunhuset kl 8:30 för att med Micke vid ratten transporteras till Saltsjöbaden med ett kort stopp på Sveavägen för att hämta upp Linnéa Sallay vår sjungande guide. Därefter blev första stoppet förmiddagskaffe i stationshuset med hembakade godsaker. (Pensionärernas viktigaste mål!!) Kaffe med smörgås och som pålägg lufttorkad skinka, gott, för 90:- Avsiktligt begränsar jag mina ord och sparar på bläcket. Det finns så många bilder och de säger nog en hel del mer än mina futtiga ord. Efter kaffet kunde vi strosa omkring ett tag kring Saltsjöbadens hotell eller ut på Bad-/restaurangholmen med nya bostadsrättshus och de upprustade kallbadhusen för kvinnor respektive män.
I huset stannade Saltsjöbadståget med städerskan! Hotellobbyn Korridor i entréplanet Badholmen sedd från lobbyn Saltsjöbadens första elverk, nu hemvist för KSSS (Kungliga Svenska Segel Sällskapet) Efter kaffet blev det en kort rundtur med bussen innan vi for till dagens clou, Grünewaldvillan. Text från Wikepedia Grünewaldvillan (tidigare Saltsjöklack) är en villa vid Hotellviken i Saltsjöbaden i Nacka kommun, Stockholms län. Villan utnyttjas idag som konferens- och utställningslokaler. Villan ritades av Ferdinand Boberg och var klar 1893. Ritningarna var för en representativ sommarvilla på en då 11 000 m² stor dubbeltomt. Beställare var vice häradshövding Knut Tillberg. Resultatet blev en trävilla om 550 kvadratmeter, som gavs namnet Villa Lugnet.
1911 köptes villan av bokförläggaren Ernst Hugo Geber. Efter arkitekten Carl Westmans ritningar utfördes en tillbyggnad på villans norrsida för ett nytt kök och ovanpå det, ett gästrum. Det gamla köket fick bli serveringsrum. Därutöver lät han installera centralvärme. Man fortsatte dock att använda villan som sommarbostad. December 1936 köptes villan av konstnären och professorn Isaac Grünewald. Han döpte om den till Saltsjöklack. Efter smärre moderniseringar i funktionalistisk anda flyttade han in 1937 tillsammans med konstnärinnan Märta Grundell, som strax därefter blev hans andra hustru. De kom att bli de första att bo i villan året runt. Isaac stod då på höjden av sin karriär. När Isaacs tjänst på konstakademin upphörde 1942 lät han, efter ritningar av Olov Grundell, Märtas bror, bygga till en 100 m² stor ateljé för konstnärligt arbete och representation. Villan fick därmed en total yta om 700 m². 1946, efter makarnas död, övertogs villan av Isaacs son, Iván Grünewald, som med sin hustru och döttrar kom att bo i villan fram till 1972. Namnet Grünewald har då förknippats med villan under 36 år, och benämns numera av saltsjöbadsborna som Grünewaldvillan. Inför försäljningen 1972 var villan ett tag rivningshotad, men dessa planer stoppades. I stället avstyckades den obebyggda delen av dubbeltomten för exploatering och villan kunde köpas av den nuvarande ägarfamiljen som börjat en upprustning som alltjämt pågår. Villan inrymmer numer konferens- och utställningslokaler. Föreningen "Grünewaldvillans Vänner" bildades 1998 för att värna villan och stödja de kulturella delarna av verksamheten.
Eva och Bearnice Byst i hörnet vid trappan från entrén Nuvarande ägaren hälsar oss välkomna i den senaste tillbyggnaden, Grünewalds ateljé Tack vare Antikrundans besök på Åland vet jag att de platta kolonnerna är pillastrar, stiligt!
En gammal rörpulares dröm, självcirkulationssystem. Det gamla köket Vacker blå färg, Gamla elverket. Oh, en samovar, fick té ur en i Izmir 1963 men inte i november i år Oh, så mycket intressant och fina saker På väg upp i utsiktstornet Lika kul att stanna kvar och vila Uppe i tornet
Badholmen sedd från tornet, magnifik utsikt. Litet som Dennis Hopper (heter väl Busshållplatsen?) Från taket hängande gymnastisk ljusstake. Tjusig och fantasieggande glasskulptur Lunch? Påklädning i garderoben, mot lunchen! En generös familj som visade sitt fantastiska museihem. En verklig lycka att ha fått se det och snart kanske det är över. Familjen skall sälja och orkar inte längre vårda mer. Har vi otur så kommer någon förmögen köpare som använder huset som privatbostad. När familjen köpte huset var det i princip helt tomt men nu är det helt möblerat med arvegods och inköpta möbler och konst. In i bussen för resan till Neglinge och lunchen på Sjökrogen.
Nästan som Bohuslän In i värmen på Sjökrogen Först sallad Kö till salladen framför bardisken Intressant genomgående öppen spis Minsann en liten senapssillbit
Vad i Saltsjöbaden, om inte Wallenbergare? Kaffet med små chokladtryfflar Text från Wikepedia Uppenbarelsekyrkan är en kyrka i Saltsjöbaden. Uppenbarelsekyrkan är en av två kyrkobyggnader som tillhör Saltsjöbadens församling i Stockholms stift; den andra är Skogsö kapell. Uppenbarelsekyrkan byggdes åren 1910-1913 efter ritningar av Ferdinand Boberg och invigdes den 18 maj 1913. Fasad såväl som stomme uppfördes i rött Helsingborgstegel. Den konstnärliga utsmyckningen utfördes av Olle Hjortzberg och Carl Milles. Stilistiskt är byggnaden en ovanlig kombination av nationalromantik och jugend, närmast jämförbar med Engelbrektskyrkan som stod klar året därpå. Kyrkan var en donation från Knut Agathon Wallenberg och Alice Wallenberg till Saltsjöbaden. Makarna ligger begravda i ett gravkor i kyrkan, som för övrigt inte har någon kyrkogård i närheten. Vid huvudentrén finns två märkliga bronsportar med reliefer skapade av Carl Milles. Högra portens reliefer skildrar livets glädje och tröst medan vänstra portens reliefer skildrar dess elände och olycka. Ovanifrån bevakas porten av två små änglahuvuden i sten, också skapade av Carl Milles. Det stora altaret är av vit Carraramarmor och är skapat av Ferdinand Boberg. Längs altarbordet finns fyra bibliska reliefer i alabaster utförda av Carl Milles. Reliefernas teman har valts ut av Nathan Söderblom och är följande: Jesu bergspredikan (Matteus 5:1-7:28), Jesus och äktenskapsbryterskan (Johannes 8:1-11), Jesu bönekamp i Getsemane (Matteus 26:36-46) samt Jesu möte med de båda lärjungarna i Emmaus (Lukas 24:13-35).
Kyrkan är verkligen en färggrann skapelse och det ät tråkigt att min kamerablixt är så klen (men det är ett stort rum) för fotona blir litet bleka. Orgeln till höger framför altaret Balkongen över vapenhuset Kupolen bakom altaret. I valvet tv om altaret finns Sveriges och Saltsjöbadens höjdare porträtterade Linnéa sjunger och spelar både från läktaren och framför altaret Knut och Alice gravkor. Graniten är svart men blixten! Fantastiska färger men blixtblekta
Linnéas guidekurskamrater Enda kyrkan jag sett med ett akvarium! Linnéa och en senior beundrare Efter lunchen och före kyrkobesöket var det en längre bussightseeing i Saltsjöbaden, Solsidan och Älgö. På den senare ön växte Linnéa upp i en sommarstuga. Kunnigt och engagerat visade Linnéa oss på många kändisars hus. Tack vare vintern var det lätt att se de olika husen när inga skymmande blad störde. Nu vet vi var filmen Tomten är far till alla barnen spelades in. Detsamma gäller var de första TV-avsnitten i Solsidan kom till. Vi såg hemmet där Alice Babs vistades de senaste åren men även huset hon bodde i tidigare. Jan Guillou s föräldrahem och kompisen Jonas Hallbergs hus. Karl Gerhard hade också ett hus ovanför tennisbanan där han spelade med Gustav V. Pampigt och stort är den udde på Älgö där Mark Levengood och Jonas Gardell har sitt viste och med prideflaggan
fladdrande i toppen på flaggstången. Många fler notabiliteter nämndes men man kan inte komma ihåg dem alla. Så tog då denna trevliga dag slut men jag tycker det blev en värdig avslutning för oss. Detta var Eva Ölvestedt s och mitt sista uppdrag som reseombud. Vi tackar för en härlig tid tillsammans med er. Det har verkligen varit kul och stimulerande att träffa er alla och många av er är trogna och har nästan åkt på alla resor vi arrangerat. Nu måste Eva och jag vidare. Det finns annat som vi vill hinna med. Ni kommer inte att bli utan resor utan Kerstin Fernstedt återupptar sin gamla mantel som reseombud. Välkommen Kerstin. Det blir sannolikt också min sista beskrivning av en Tunasolresa./Ulf Blanche