MU-AVTALET NULÄGESANALYS OCH FÖRSLAG TILL REVIDERING KULTURRÅDETS SKRIFTSERIE 2013:3

MU-AVTALET NULÄGESANALYS OCH FÖRSLAG TILL REVIDERING KULTURRÅDETS SKRIFTSERIE 2013:3

Tryck: Ineko Bild omslag: Moderna Museet, foto: Åsa Lundén Statens kulturråd 2013 ISSN 1654-210x ISBN 978-91-85259-99-1 Kulturrådet, Box 27215, 102 53 Stockholm Besök: Borgvägen 1 5 Tel: 08 519 264 00 Fax: 08 519 264 99 E-post: kulturradet@kulturradet.se Webbplats: www.kulturradet.se

INNEHÅLL Sammanfattning sid. 5 Inledning sid. 7 Introduktion och bakgrund sid. 7 Syfte sid. 7 Metod och material sid. 7 Rapportens upplägg sid. 8 Historik sid. 9 Konstnärers villkor sid. 9 Finansiering sid. 9 Tidigare avtal sid. 10 MU-avtalet sid. 10 Referensgrupp sid. 11 MU-avtalet som normgivande avtal sid. 11 Internationell relevans sid. 12 Enkätresultat sid. 13 Arrangörskategorier sid. 13 Kunskap om MU-avtalet sid. 14 Tillämpning av avtal sid. 15 Effekter av MU-avtalet sid. 17 MU-avtalets funktion sid. 20 Analys sid. 22 Kunskap sid. 22 Tillämpning sid. 22 Effekter sid. 24 Funktion sid. 25 Ekonomi sid. 27 Förslag på insatser sid. 29 Informationsinsatser sid. 29 Förtydligande och förbättring av avtalet sid. 29 Referensgruppens framtida roll sid. 29 Statens roll sid. 30 Bilagor sid. 31 Bilaga 1 Ramavtal för konstnärers medverkan och utställningsersättning (MU-avtalet) sid. 31 Bilaga 2 Lista över de arrangörer som fått enkäten i bokstavsordning sid. 43 Bilaga 3 Enkätfrågor sid. 46 Bilaga 4 Referenser sid. 51

4

SAMMANFATTNING Syftet med denna rapport är att ge en nulägesanalys av tillämpningen av och kunskapen om MU-avtalet på statlig, regional och lokal nivå samt att ge underlag för och förslag till en revidering av avtalet. MU-avtalet kallas det ramavtal för konstnärers medverkan och ersättning vid utställningar som tecknades mellan staten och Konstnärernas riksorganisation, Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare, Svenska Fotografers Förbund och Föreningen Svenska Tecknare och godkändes av regeringen för att träda i kraft 2009. Avtalets syfte är att skapa bättre förutsättningar för bildoch formkonstnärer att få betalt för utfört arbete. Det gäller för statliga institutioner och museer. Avtalet förutsätter en referensgrupp med representanter från parterna, där Kulturrådet ingår, med uppgift att följa upp hur avtalets bestämmelser implementeras och tillämpas. Utifrån frågeställningar som har kommit referensgruppen till del under de senaste tre åren har konstaterats att det finns ett behov av att göra en översyn av eventuella styrkor och brister i avtalet. Rapporten innehåller följande delar: En bakgrund till MU-avtalet. Där ingår även en kort presentation av tidigare avtal samt resultaten av ett urval undersökningar om konstnärers villkor. En presentation av resultaten av en enkätundersökning om MU-avtalet. Resultaten presenteras uppdelad på fyra områden: kunskap om avtalet, tillämpning av avtalet, effekter av avtalet, samt avtalets funktion. En analys med utgångspunkt i enkätresultaten, uppdelad i motsvarande fyra områden som enkätresultaten samt ett avsnitt där arrangörernas ekonomiska förutsättningar diskuteras. Förslag på fortsatta informationsinsatser, revidering av MU-avtalet, referensgruppens framtida roll samt statens framtida roll som avtalstecknare och bidragsgivare. Sammanfattningsvis konstaterar rapporten att det finns områden i MU-avtalet som kan förbättras och förtydligas för att främja en ökad tillämpning. Utifrån enkätsvaren kan även konstateras att det finns ett behov av fortsatta informationsinsatser om MU-avtalet främst till statliga och fria arrangörer samt regionala och kommunala politiker och huvudmän. Undersökningen visar också att det finns behov av resursförstärkning på bred nivå för att arrangörer ska kunna tillämpa avtalet i högre grad. Kulturrådet skickade under hösten 2012 ut en enkät till 277 statliga, regionala och kommunala museer och institutioner som ställer ut bild- och formkonst samt andra arrangörer inom bild- och formkonstområdet. Syftet var att samla in information om samt synpunkter och förslag kring hur MU-avtalet tillämpas och fungerar. Av dessa svarade 157 arrangörer på enkäten, vilket ger en total svarsfrekvens på 56,7 procent. Undersökningen visar att trots att arrangörerna i många fall har god kännedom om MU- avtalet, upplever de att det finns behov av ökad kunskap om avtalet och om de kostnader som en tillämpning av avtalet innebär hos framför allt kommunala och regionala huvudmän. Det finns även ett behov av ökad kunskap om avtalet hos bland annat statliga och kommunala arrangörer samt hos arrangörer inom det fria kulturlivet. Totalt uppger 39 procent av de svarande att de tilllämpar MU-avtalet. Statliga arrangörer tillämpar avtalet i högst grad, följt av regionala arrangörer, föreningar, kommunala, privata och övriga arrangörer. Enkätsvaren visar att det förekommer avvikelser från tillämpning av MU-avtalet även hos statliga arrangörer, som är bundna att tillämpa avtalet, samt hos regionala och kommunala arrangörer med offentlig huvudman. Föreningar, privata och övriga arrangörer tillämpar MU-avtalet i lägre utsträckning, främst på grund av ekonomiska förutsättningar. MU-avtalet bedöms fungera väl för större delen av de svarande som tillämpar avtalet. Undersökningen visar dock att för vissa utställare påverkar avtalet utställningsverksamheten negativt i något eller i flera avseenden. Utställningsperioder, antal utställningar och fördelning av resurser är de områden som främst anses ha påverkats negativt av MU-avtalet. Flera av de svarande arrangörerna uppfattar medverkans- och utställningsersättning till konstnärer som något som ligger utanför ordinarie budget. Även de svarande som budgeterar för dessa kostnader inom ordinarie budget, uppger avsaknad av ekonomiska förutsättningar som det huvudsakliga skälet till att de inte tillämpar MUavtalet, trots att dessa i många fall är offentligt finansierade institutioner. Detta visar att ersättningar till konstnärer inte ses som en lika självklar utgift som andra kostnader. Resultaten indikerar också att det har varit svårt för några av arrangörerna att tillämpa MU-avtalet utan en resursökning, utan att det anses ha lett till en negativ påverkan på utställningsverksamheten. Utifrån resultaten föreslås informationsinsatser om 5

MU-avtalet till följande grupper: statliga och kommunala arrangörer kommunala och regionala politiker och huvudmän arrangörer inom det fria kulturlivet Av undersökningen kan även konstateras att det finns ett behov av en komplettering av avtalet, med tydliga definitioner av för avtalet väsentliga termer. Avtalets ändamål och omfattning, bestämmelser för utställnings- och medverkansersättning samt den del av avtalet som avser tariffer för utställningsersättning kan identifieras som i behov av förtydligande eller revidering. En tydligare roll för referensgruppen som uttolkare av avtalet bedöms också som angelägen för att möjliggöra för referensgruppen att göra vägledande uttalanden vid en eventuell tvist mellan en upphovsman och en arrangör. En ökad tillämpning av MU-avtalet är en viktig aspekt för främjandet av bild- och formkonstnärers arbetsvillkor. Kulturrådet betonar att ersättningar till konstnärer vid utställning av deras verk bör prioriteras av arrangörer. Eftersom en tillämpning av MU-avtalet inom befintlig verksamhetsnivå innebär ökade kostnader för arrangörerna bedöms även ett behov av ökade medel hos arrangörer finnas för att en tillämpning av avtalet inte ska påverka befintlig verksamhet negativt, och därmed potentiellt bidra till att hämma utvecklingen av bild- och formkonstområdet. Utan förstärkt finansiering bedöms det i dagsläget också som svårt för flera arrangörer att åstadkomma en fullständig tillämpning av avtalet. 6

INLEDNING Introduktion och bakgrund Det ramavtal för konstnärers medverkan och ersättning vid utställningar (refereras fortsättningsvis till som MUavtalet) som tecknades mellan staten och Konstnärernas riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KRO/KIF), Svenska Fotografers Förbund samt Föreningen Svenska Tecknare trädde i kraft 2009. I följande rapport presenterar Kulturrådet en analys av hur avtalet har fungerat och tillämpats sedan det tecknades, samt ett förslag på revidering av MU-avtalet. Med utgångspunkt i den övergripande kulturpolitiska prioriteringen att förbättra villkoren för den nyskapande kulturen är syftet med MU-avtalet att skapa bättre förutsättningar för professionella utövare inom bild- och formkonstområdet. En tillämpning av avtalet förutsätter att mer resurser avsätts till ersättningar till konstnärer för utfört arbete i utställningssammanhang. Genom tariffer stadgar avtalet olika nivåer av utställningsersättning till konstnärer. Avtalet fastställer också att ett enskilt avtal ska upprättas mellan konstnär och arrangör av konstutställning där bland annat ersättning för konstnärers medverkan ska regleras. Avtalet gäller för alla statliga myndigheter och institutioner som får statligt anslag eller bidrag för sin verksamhet men bör också vara vägledande för övriga professionella utställningsarrangörer som mottar offentligt stöd. I anslutning till att MU-avtalet tecknades tillsattes en referensgrupp med representanter utsedda av parterna, med uppgift att följa upp hur avtalets bestämmelser implementeras och tillämpas. Kulturrådet har som uppgift att göra avtalet allmänt känt. Frågan om konstnärers ersättningar och inkomster har under flera år varit föremål för utredningar, och bild- och formkonstnärer tillhör de konstnärliga utövare som har lägst inkomst av konstnärligt arbete. MU-avtalet, om det implementeras på bred front, bedöms som en möjlighet att öka professionaliteten i relationen mellan utställande arrangör och konstnär. Därför har Kulturrådet, men även konstnärsorganisationerna, velat se MU-avtalet som vägledande även för andra offentligt finansierade utställare, trots att det endast är bindande för statliga myndigheter och institutioner. Den här rapporten undersöker därför användningen av avtalet både hos statliga arrangörer, som är bundna av avtalet, och andra utställningsarrangörer. MU-avtalet har sedan det tecknades bedömts i huvudsak fungera väl för de statliga institutioner som har som uppdrag att visa konst. Utifrån de frågeställningar som har kommit myndigheten till del sedan avtalet tecknades har Kulturrådet i samråd med referensgruppen bedömt det som angeläget att identifiera samt förbättra och förtydliga de områden där avtalet inte har fungerat. Hur avtalet fungerar för de arrangörer inom bild- och formkonsten som inte är bundna att tillämpa avtalet, men som erhåller offentlig finansiering, samt i vilken utsträckning avtalet tillämpas av dessa, har också bedömts kräva analys. Syfte Rapportens syfte är att utifrån enkätsvaren, referensgruppens synpunkter och de diskussioner som följt, ge en nulägesanalys av tillämpningen av och kunskapen om MU-avtalet på statlig, regional och lokal nivå samt att ge underlag för och förslag till en revidering av avtalet. Metod och material Urval och enkät Under oktober och november 2012 skickade Kulturrådet en enkät till de statliga myndigheter, museer och institutioner som har som uppgift att ställa ut bild- och formkonst samt de statliga museer som frekvent ställer ut samtida bild- och formkonst. Enkäten skickades även till regionala, kommunala och privata arrangörer, föreningar som ställer ut samtida bild- och formkonst samt ett antal andra arrangörer. Urvalet uppgick slutligen till 277 arrangörer. Svar inkom från 157 arrangörer, vilket ger en total svarsfrekvens på 56,7 procent. Syftet med enkäten var att undersöka många olika typer av arrangörer som är berörda av MU-avtalet. Enkäten innehåller 26 frågor som togs fram i samråd med referensgruppen. I gruppen ingår representanter från Föreningen Svenska Tecknare, Konstnärernas riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare, Svenska Fotografers Förbund, Kulturrådet, Moderna Museet, Riksutställningar, samt en adjungerad ledamot från Riksförbundet Sveriges museer. Frågorna formulerades med utgångspunkt i MUavtalet och de svar som inkommit från tidigare enkäter samt även utifrån de frågeställningar som har kommit referensgruppen till del sedan avtalets tecknande. För att möjliggöra svar från många olika arrangörer formulerades frågorna brett, med möjlighet till kvantitativa ja- och nej-svar, givna svarsalternativ samt kvalitativa förklarande svar. En del frågor var inte obligatoriska och några av frågorna var följdfrågor, vilket innebär att alla frågor inte besvarades av samtliga svarande. 7

Diskussion och synpunkter Kulturrådet har sammanställt och presenterat enkätresultaten för referensgruppen under hösten 2012 och gruppen har löpande diskuterat resultaten. Där det har funnits behov av förtydligande av enkätsvar har ytterligare synpunkter samlats in per telefon från några svarande. Under våren 2013 har referensgruppens representanter haft möjlighet att komma med skriftliga synpunkter på resultaten. Synpunkter har också tagits in från Konstnärsnämnden. Med utgångspunkt i enkätresultaten har referensgruppen gemensamt diskuterat förslag till en revidering av MU-avtalet. Kulturrådet har sammanställt materialet som skickats på synpunktsrunda till referensgruppen och därefter justerats. Rapportens upplägg Rapporten består av tre huvudsakliga delar: bakgrund till MU-avtalet, presentation av enkätresultat och analys med förslag till framtida insatser. En bakgrund till MU-avtalet presenteras i andra kapitlet. Där ingår även en kort presentation av tidigare avtal samt resultaten av ett urval undersökningar om konstnärers villkor. Enkätresultaten presenteras i tredje kapitlet uppdelade i arrangörskategorierna statliga, regionala, kommunala, privata, föreningar och övriga arrangörer. Resultaten presenteras uppdelat på fyra områden: kunskap om avtalet, tillämpning av avtalet, effekter av avtalet, samt avtalets funktion. I de flesta stycken presenteras resultaten först övergripande för samtliga svarande och därefter mer detaljerat utifrån angiven arrangörskategori. I fjärde kapitlet presenteras en analys med utgångspunkt i enkätresultaten samt några av de frågeställningar som kommit referensgruppen till del sedan avtalets tecknande. Kapitlet är uppdelat i motsvarande fyra områden som enkätresultaten samt ett avsnitt där arrangörernas ekonomiska förutsättningar diskuteras. Rapportens femte och avslutande kapitel presenterar förslag på fortsatta informationsinsatser, revidering av MU-avtalet, referensgruppens framtida roll, statens framtida roll som avtalstecknare och bidragsgivare samt diskuterar eventuella behov av resursökningar för att främja en ökad tilllämpning av MU-avtalet. Tidigare undersökningar Som kompletterande underlag till enkätresultaten har ett antal rapporter som tidigare tagits fram av Konstnärsnämnden, KRO och organisationen Reko i samband med MU-avtalets införande och implementering bedömts som aktuella för undersökningen. Kulturrådet skickade ut två mindre enkäter till 31 regionala museer under hösten 2010 med frågor som gav möjlighet till kvalitativa fritextsvar. Dessa har också använts som kompletterande underlag. Data från tidigare undersökningar har dock inte kunnat jämföras helt med data i denna rapport eftersom olika metoder har använts för undersökningarna. Någon liknande undersökning kring MU-avtalets tilllämpning och funktion som den som presenteras i denna rapport har inte tidigare genomförts. 8

HISTORIK Konstnärers villkor En utgångspunkt för regeringens kulturpolitik är att professionella kulturskapare ska kunna försörja sig på sitt konstnärliga skapande. Regeringen formulerar i budgetpropositionen för 2013 att ersättningarna inom kulturbudgeten för utfört konstnärligt arbete är en väsentlig del av kulturpolitiken. 1 Undersökningar från 2007 och senare visar att bildoch formkonstnärer i Sverige har arbetat och fortfarande arbetar under sämre villkor än genomsnittet bland arbetstagare med lika lång utbildning. I undersökningarna konstateras också att bild- och formkonsten är den konstform där utövarna i lägst grad har möjlighet att försörja sig på utfört arbete. KRO:s rapport från 2007 En genomgång av förhållandena kring konstnärers ekonomiska situation i anslutning till utställningar av deras verk beskriver de villkor under vilka många konstnärer har ställt ut sina verk, både hos statliga och regionala institutioner såväl som hos kommunala eller enskilda utställande organisationer. Rapporten konstaterar bland annat att samtliga tillfrågade konstnärer bedömde det troligt att KRO:s uppgifter från 1998, där det framgår att två tredjedelar av alla konstnärer gick med ekonomisk förlust i samband med en utställning, fortfarande gällde 2008. Rapporten visar även att det fanns kunskapsbrister hos statliga institutioner kring det dåvarande avtalet. 2 I en undersökning gjord av KRO som resulterade i rapporten Utsikt från ateljéerna från 2009 skickades en enkät ut till 4 547 konstnärer för att få information om deras arbetsförhållanden. I rapporten konstateras bland annat att 42 procent av 1 903 svarande konstnärer uppger att de någon gång har tackat nej till att delta i en utställning på grund av att de inte har haft råd. 3 Rapporten visar även att kvinnor var överrepresenterade i de lägre inkomstgrupperna, medan männen var överrepresenterade i de högre. 4 Konstnärsnämnden har publicerat tre rapporter om konstnärers inkomster mellan 2008 och 2011. I rapporterna analyseras konstnärers arbetsvillkor inom flera konstkategorier, där bild- och formkonsten ingår som en kategori. Konstnärers inkomster del 1 3 konstaterar att konstnärer inom området bild- och formkonst har de lägsta inkomsterna av konstnärer inom alla konstområden i landet. 5 Konstnärer med utbildning utöver tre års konstnärlig högskoleutbildning konstateras också ha i genomsnitt 85 000 kronor lägre inkomst än befolkningsgenomsnittet med motsvarande utbildning. 6 Detta trots att bild- och formkonstnärer arbetar mer än befolkningen i allmänhet. 7 Bild- och formkonstnärer uppskattar att de använder 67 procent av sin arbetstid till direkt konstnärligt arbete och administration, men får endast 47 procent av sina inkomster från detta arbete. Konstnärer kompenserar således i hög grad för att de har låg inkomst för utfört konstnärligt arbete genom indirekt konstnärligt arbete och annat arbete. 8 Bild- och formkonstområdet, som är det konstområde som samlar flest antal kvinnor, är också det konstområde inom vilket kvinnor har lägst nettoinkomst. 9 Finansiering Den statliga finansieringen till bild- och formkonstområdet sker inom olika områden. De områden som främst innefattar utställningsverksamhet är bidragsgivning direkt till statliga museer samt Kulturrådets bidragsgivning till regionala museer och andra arrangörer. Kulturrådet fördelar årligen drygt 28 miljoner kronor i stöd till bild- och formkonstområdet, där huvudparten avser verksamhetsbidrag till utställningsverksamhet av fria aktörer samt nästan 7 miljoner kronor till Centrumbildningar inom bild- och formkonstområdet för bland annat arbetsförmedlande insatser, inom vilka utställningsverksamhet kan ingå. Sedan 2013 ingår alla regioner och landsting utom Stockholm i Kultursamverkansmodellen, inom vilken det fördelas betydande statliga medel för regional verksamhet till bland annat museer. Inom ramen för detta stöd finns även verksamhet som rör bildoch formkonstområdet. Utöver detta fördelas regionala utvecklingsbidrag till bland annat bild- och formkonstområdet. Vid sidan av denna finansiering finns även annan statlig finansiering genom Konstnärsnämndens bidragsgivning till bild- och formkonstområdet, Konstrådets inköp av offentlig konst, Riksutställningars främjandeuppdrag inom konstområdet och BUS fördelning av den individuella visningsersättningen till bildkonstnärer. Landstingens och regionernas finansiering till bildoch formkonstområdet inklusive utställningar på museer var år 2009 knappt 120 miljoner kronor, borträknat det stöd som går till inköp av konst. En större andel av denna summa beräknas gå till utställningsverksamhet. Kommunernas finansiering av utställningsverksamhet inom bild- och formkonstområdet beräknas till knappt 200 miljoner kronor per år. 10 Avseende museernas totala finansiering bestod under 1. Sverige Regeringen, Budgetpropositionen för 2013, Utgiftsområde: 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid, Stockholm, 2012, s. 102 103 2. Gunilla Litzell, En genomgång av förhållandena kring konstnärers ekonomiska situation i anslutning till utställningar av deras verk, KRO, Stockholm, 2007, s. 4 7 3. Malin Åberg Aas, Utsikt från ateljéerna Rapport om enkäten om konstnärers förhållanden november 2008, KRO, Stockholm, 2009, s. 3 4. Ibid., s.6 9

2011 närmare 70 procent av museernas totala intäkter på drygt 3,8 miljarder kronor av offentliga bidrag. Staten stod för 60 procent av den totala bidragssumman, landstingen för 16,5 procent, kommunerna för 22 procent och EU för 1,5 procent. Entréavgifter och intäkter från näringslivet utgjorde cirka 11 respektive drygt 1 procent av museernas totala intäkter. Den statliga bidragsgivningen stod för 63 procent av de centrala museernas intäkter, 57 procent av de övriga statliga museernas intäkter, 21 procent av de regionala museernas intäkter, 7 procent av de kommunala museernas intäkter och 30 procent av övriga museers intäkter. 11 Dessa siffror gäller inte endast konstmuseer, utan landets samtliga museer. Särskilda medel Kulturrådet har sedan 1991 fördelat särskilda medel för utställningsersättning inom bidragsgivningen. Från år 2000 hade även regionala museer möjlighet att söka om stöd till utställningsersättning, med syfte att stimulera museerna att visa samtidskonst. Sedan 2010 ingår medel för utställningsersättning inom beviljade verksamhetsbidrag till arrangörer inom bild- och formkonstområdet. I fördelningen av verksamhetsbidrag till regionala museer för 2010 räknades utställningsersättningen från föregående år in i verksamhetsbidragen och Kulturrådet förordade i beslutet att ett urval museer skulle erhålla utställningsersättning samt påpekade att även övriga regionala museer bör följa villkoren förenade med utställningsersättning. Syftet med att inkludera medel för utställningsersättning som en del av verksamhetsbidragen var att öka arrangörernas ansvarstagande för att betala utställningsersättning till konstnärer. När Kulturrådet fördelade bidraget till utställningsersättning som ett separat bidrag möjliggjorde det för arrangörer att lägga ett större ansvar för utställningsersättning på staten om de inte erhöll utställningsersättning i den nivå som de sökt. Förändringen syftade till att arrangörerna i högre grad skulle se utställningsersättning som en reguljär utgift inom den egna verksamheten. 12 En fördelning av utställningsersättning inom verksamhetsbidragen medförde också en effektivisering av det som tidigare inneburit dubbel administration för ansökningar från samma organisationer. Tidigare avtal Centrala avtal om utställningsersättning har funnits i Sverige sedan 1971, då ett avtal träffades mellan MUS 65 (den statliga kommittén 1965 års musei- och utställningssakkunniga) och KRO. Avtalet löstes in av ett avtal mellan staten och KRO/KIF, Föreningen Svenska Tecknare och Svenska Fotografers Förbund 1978 och har successivt förnyats. 13 Den 1 januari 2006 sades det då gällande avtalet från 1999 upp av KRO. 14 KRO konstaterar i En genomgång av förhållandena kring konstnärers ekonomiska situation i anslutning till utställningar av deras verk att det fanns kunskapsbrister hos statliga institutioner kring det dåvarande avtalet. 15 Konstnärsnämnden genomförde 2007 en kartläggning av utställningsersättning för bild- och formkonstnärer, med syfte att undersöka hur den fungerade i teori och praktik som publicerades i rapporten Om utställningsersättning. 16 Rapporten konstaterar att det tidigare avtalet i första hand var anpassat för konst i en traditionell bemärkelse, som till exempel måleri. Konstnärer som arbetade med plats- och tidsspecifik konst, konceptkonst, installationer, performance, video och multimedia missgynnades av att avtalets tariffer beräknades på antal verk och utställningsyta i en utställning, medan till exempel fotografer gynnades, på grund av att de ofta visar många verk i en separatutställning. 17 I rapporten konstateras också att statliga utställare betalade ut låga ersättningar mellan de undersökta åren 2004 2006. 18 Av de nio statliga myndigheter som under 2004 2006 hade i uppdrag att redovisa utbetald utställningsersättning till upphovspersoner i samband med utställningar, var fem huvudsakligen verksamma inom bild- och formkonstområdet. 19 Endast tre av museerna betalade utställningsersättning under de undersökta åren, övriga sex gjorde det inte. Redovisningarna visade inte om och i så fall hur konstnärer hade kompenserats för arbete utfört i anslutning till utställningarna, men resultaten visar att de statliga institutionerna som betalade utställningsersättning inte betalade ersättning i nivå med de lägsta tariffer som avtalet stadgade. En annan brist som identifierades var att skriftliga avtal inte upprättades mellan de statliga arrangörerna och de utställande konstnärerna. 20 MU-avtalet Efter att KRO hade sagt upp avtalet om utställningsersättning gav regeringen 2007 Kulturrådet i uppdrag att förhandla med berörda konstnärsorganisationer för att träffa ett nytt avtal med dem om ersättning vid utställning av konstverk. MU-avtalet godkändes av parterna den 18 december 2007 och av regeringen den 22 september 2008 för att träda i kraft den 1 januari 2009. MU-avtalets huvudsakliga syfte är att bild- och formkonstnärer ska få rimlig ersättning vid utställningar av verk som är i deras ägo och därigenom även att främja en större bredd av utställningar. MU-avtalet skiljer sig från det uppsagda avtalet genom att det anger tariffer för utställningsersättning i fyra olika kategorier, definierade 10 5. Konstnärernas inkomster: en statistisk undersökning av SCB inom alla konstområden 2004 2005, Konstnärsnämnden, Stockholm, 2008, s. 16 6. Ibid., s. 7 7. Marita Flisbäck, Konstnärernas inkomster, arbetsmarknad och försörjningsmönster: med bilagan Konstnärernas sjukskrivningar, arbetsskador och pensioner, Konstnärsnämnden, Stockholm, 2011, s. 7

utifrån antal besökare, utställningens längd samt antal medverkande konstnärer. I det tidigare avtalet definierades tariffer utifrån antal verk, huruvida ett verk var ett unikt eller mångfaldigat verk och utställningslokalens yta. MU-avtalet innehåller även en instruktion kring vad som ska ingå i avtal mellan utställande institution och konstnär när det gäller konstnärens medverkan i form av arbete vid utställning av konstnärens verk, vilket inte ingick lika tydligt i tidigare avtal. MU-avtalet, som är ett statligt ramavtal, reglerar ersättningen till konstnärer vid visning av verk som är i konstnärens ägo under en utställning. Genom tariffer stadgar avtalet olika nivåer av utställningsersättning till konstnärer. MU-avtalet fastställer också att ett enskilt avtal ska upprättas som gäller mellan konstnär och arrangör av konstutställning där bland annat ersättning för konstnärers medverkan ska regleras. Former för förhandlingen av detta avtal och dess innehåll fastställs också. För att underlätta för utställningsarrangörerna och konstnärerna har organisationerna gemensamt tagit fram ett normalavtal, som arrangörer och utställande konstnärer kan använda som grund för det enskilda avtal som träffas inför en utställning. Normalavtalet reglerar bland annat detaljerna för konstnärers medverkansersättning. Begreppen MU-avtalet eller MU-avtalen används ofta som samlingsnamn för det statliga ramavtalet och det normalavtal som konstnärsorganisationerna har upprättat. I denna rapport avser begreppet MU-avtalet endast det statliga ramavtalet. Referensgrupp I anslutning till att MU-avtalet trädde i kraft tillsatte parterna en referensgrupp med representanter från Föreningen Svenska Tecknare, KRO/KIF, Svenska Fotografers Förbund, Kulturrådet, Moderna Museet samt Riksutställningar. Referensgruppens syfte är att följa upp hur ramavtalets bestämmelser implementeras och tillämpas. Referensgruppen består av sju ordinarie ledamöter, varav tre utsetts av organisationerna och tre av Kulturrådet, samt en av grupperna gemensamt utsedd ordförande. Referensgruppen träffas minst två gånger per år. I referensgruppen har bland annat principdiskussioner förts angående frågor och konflikter kring MU-avtalet och dess tillämpning som kommit parterna till del. Med anledning av att referensgruppen inledde arbetet med en översyn av avtalet utökades referensgruppen med en adjungerad representant från Riksförbundet Sveriges museer 2012. Referensgruppen har fungerat som en strategisk styrgrupp för översynen av avtalet. MU-avtalet som normgivande avtal MU-avtalet, som är tecknat mellan staten och konstnärsorganisationerna, är bindande för alla statliga myndigheter och institutioner som får statligt anslag eller bidrag för sin verksamhet. Men avtalets tariffer och normalavtalet för kontrakt mellan utställare och konstnär kan även användas av andra parter. Sedan avtalet trädde i kraft har Kulturrådet haft som mål att avtalet ska vara normgivande för övriga utställande organisationer som mottar statligt stöd. Konstnärsorganisationerna, både de etablerade och mer löst sammansatta grupper som Reko, har arbetat med att synliggöra konstnärernas ersättningar i allmänhet och MU-avtalet i synnerhet, främst genom två initiativ: MU-kampanjen och Rekorapporten. MU-kampanjen En informationskampanj om MU-avtalet, MU-kampanjen, initierades av KRO/KIF och Konstkonsulenterna i Sverige i januari 2009. Avsikten var att med utbildning och information öka kunskapen om det nya avtalet om medverkans- och utställningsersättning, i syfte att så många utställningsarrangörer som möjligt ska tillämpa MU-avtalet. I samband med att MU-avtalet tecknades 2009 fick KRO/KIF totalt 1 460 000 kronor från Konstnärsnämnden och Kulturrådet för att genomföra en första del av MU-kampanjen under 2009 2010. Syftet var att stärka konstnärernas förhandlingsförmåga, att höja konstnärernas ersättningar och att ge uppdragsgivare kunskap och förståelse för avtalet. 2010 erhöll KRO/KIF 400 000 kronor från Kulturrådet för att under 2011 i en andra del av kampanjen skapa förståelse för avtalet och dess intentioner i regioner, landsting och kommuner. För den tredje, pågående fasen har KRO/KIF erhållit 398 000 kronor från Kulturdepartementet för genomförande under 2012 2013. Projektets tre olika faser har genomförts i form av distribution av informationsmaterial via webb samt genom utskick till konstnärer, konsthallar och institutioner. I kampanjen har även workshops, seminarier, informationsmöten och panelsamtal ingått. Genomförda aktiviteter 2009 2012 Utskick till ca 8 000 konstnärer Utskick av informationsmaterial till 200 konsthallar och institutioner Drygt 40 workshops med totalt ca 1 200 deltagare Informationsmöten, seminarier och panelsamtal Distribution av informationsmaterial med 1 500 böcker, MU: Vägen till ett avtal, via utskick och webb Utskick till ca 300 statliga, regionala och länsinstitutioner Information till ca 150 politiker på kommunal nivå MU-kampanjen bedöms ha bidragit till kännedom om, 8. Ibid., s. 50 53 9. Marita Flisbäck, Konstnärernas inkomster ur ett jämställdhetsperspektiv Ekonomi, arbete och familjeliv, Konstnärsnämnden, Stockholm, 2010 s. 61 10. Bild och form 2009, Statens kulturråd, Stockholm, 2010, s. 36 37 11. Museer 2011, Kulturfakta 2012:2, Myndigheten för kulturanalys, Stockholm, 2012, s. 14 11

och gradvis ökad tillämpning, av MU-avtalet samt ett stöd för avtalet bland konstnärer, myndigheter och politiker. Avtalet nämns i alla regionala kulturplaner utom två och de flesta regioner och landsting uppger att de tilllämpar MU-avtalet eller planerar insatser för att öka tilllämpningen. Rekorapporten I januari 2009, när det statliga MU-avtalet trädde i kraft, startade konstnärerna Erik Krikortz, Jan Rydén och Tanja von Dahlern konstprojektet Reko för att kartlägga konstnärers arbetsvillkor. Reko beviljades under 2009 och 2010 totalt 195 000 kronor från Kulturrådet för projektet. Två rapporter presenterade konstnärers villkor under 2009 och 2010. 21 Inför Rekos andra rapport 2011 utvärderades 62 konstinstitutioner enligt kriterier som i hög grad grundar sig på MU-avtalet. Uppgifter samlades in från 134 unika enkätsvar från konstnärer, utställningsproducenter och curatorer gällande 178 utställningstillfällen. Rekorapporten 2011 konstaterar att majoriteten av de 62 undersökta konstinstitutionerna, trots offentlig finansiering, inte tillämpade MU-avtalet under 2010. Institutionens storlek var inte avgörande för konstnärers villkor vid utställningar. Det fanns större institutioner med hög offentlig finansiering som inte tillämpade MU-avtalet och mindre institutioner med låg offentlig finansiering som tillämpade avtalet. Rapporten visar att var fjärde svarande konstnär saknade ett skriftligt avtal 2010, att tre av tio undersökta institutioner lät konstnärer arbeta utan avtal vid enstaka eller upprepade tillfällen samt att nästan var femte svarande konstnär själv betalade delar av utställningens kostnader. Under 2010 betalades enligt Reko utställningsersättning i 32 procent av de undersökta fallen på eller över MU-avtalets miniminivåer. 22 Medverkansersättning betalades sällan eller aldrig. Detta visar att MU-avtalet inte tillämpades i dess helhet, även om arrangörer tillämpar de tariffer för utställningsersättning som MU-avtalet stadgar. I rapporten påpekas att denna typ av avtalsbrott eller missförhållanden inte skulle tolereras i andra branscher, varken av arbetstagaren eller av arbetsgivaren, som i de undersökta fallen oftast är staten eller kommunen. Reko understryker att MU-kampanjen dock har bidragit till att skapa offentlig debatt och medvetenhet samt att avtalet har blivit normerande för många arrangörer inom bildkonstområdet men att ytterligare kartläggning och informationsinsatser är nödvändiga för att främja långsiktig förändring. 23 Rekorapporten har fått medial uppmärksamhet och därmed också bidragit till debatt om konstnärers villkor samt ökad medvetenhet om MUavtalet. Projektet har också fått viss internationell uppmärksamhet. Internationell relevans Ett visst internationellt intresse har visats för MU-avtalet. Kulturrådet har fått förfrågningar om avtalet från intresseorganisationer i Norge, Danmark, Storbritannien, Australien och USA. MU-kampanjen deltog i december 2012 i en hearing i Deutscher Bundestag som syftade till att diskutera för- och nackdelar med utställningsersättning. I den tyska delstaten Sachsen har en motsvarighet till MU-avtalet införts efter svensk modell. MU-avtalet och presentationsmaterial finns översatt till engelska med hänsyn till att bildkonstscenen är internationell. MU-kampanjen planerar ett nordiskt samarbetsprojekt i syfte att inspirera grannländerna att initiera arbetet för egna MU-avtal. En ökad samsyn över nationsgränserna om utställnings- och medverkansersättning skulle kunna understödja implementeringen i Sverige och även ge svenska konstnärer ökad möjlighet till rimlig ersättning vid utställningar utomlands. 12. PM 2009-05-27, Kulturrådet, 2009. Statliga medel till alla regionala museer utom de i Stockholm fördelas sedan 2013 genom Kultursamverkansmodellen. 13. Nils Johansson och Ann Traber, Om utställningsersättning beskrivning och försök till analys, Konstnärsnämnden, Stockholm, 2007, s. 45 samt Per Svenson, Konstnärerna i kulturpolitiken En utredning om konstnärer, kulturpolitik och arbetsmarknad, Konstnärsnämnden, Stockholm, 2007, s. 83 14. Ibid. 15. Litzell, s. 4 16. Johanson och Traber, s. 6 17. Ibid., s. 27 18. Ibid., s. 48 51 19. De myndigheter som var återrapporteringsskyldiga var Arkitekturmuseet, Moderna Museet, Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde, Riksutställningar, Statens konstråd, Forum för levande historia, Naturhistoriska riksmuseet, Statens museer för världskultur och Statens musiksamlingar. 20. Johansson och Traber, s. 48 51 21. Rekorapporten 2011, Konstfrämjandet, REKO, Stockholm, 2011 s. 11 22. Under 2009 var motsvarande siffra 44 procent. En anledning till att andelen utställningar där utställningsersättning betalats ut hade sjunkit under 2010 relateras till att Riksutställningar, som var bundna att tillämpa avtalet, hade ett förändrat uppdrag. De arrangerade endast en utställning under 2010, i jämförelse med 2009 då de fortfarande hade som uppdrag att producera vandringsutställningar. 23. Rekorapporten 2011, s 12 14 12

ENKÄTRESULTAT Enkätresultaten presenteras sammanfattade i början av varje avsnitt och sedan uppdelade efter arrangörskategorierna statliga, regionala, kommunala, föreningar, privata och övriga arrangörer. Eftersom endast de statliga arrangörerna är bundna att tillämpa avtalet och även tillämpar MU-avtalet i högre grad än andra arrangörer får svaren till viss del olika innebörd beroende på arrangörskategori. Arrangörskategorier De svarande har tillåtits att själva klassificera sig inom olika arrangörskategorier, utifrån vilka resultaten till stor del kommer att presenteras. För att undvika klassifikationsfel har Kulturrådet dock valt att flytta tillhörighet för de arrangörer vars egen klassificering inte överensstämmer med de arrangörskategorier som tillämpas inom annan statistik på bild- och formkonstområdet. 24 Enkäten har skickats till följande arrangörskategorier. 1. Statliga arrangörer Här ingår de statliga myndigheter, museer och institutioner som har som uppgift att ställa ut bild- och formkonst samt de fyra av övriga tio statliga museer som ställer ut samtida bild- och formkonst i tillräckligt stor utsträckning för att de ska bedömas vara av intresse för undersökningen. Även en statlig institution som inte är ett museum, men som ställer ut bild- och formkonst ingår i denna arrangörskategori. 2. Regionala arrangörer Här ingår regionala museer och konsthallar som ställer ut bild- och formkonst. Urvalet har gjorts utifrån de arrangörer som bedömdes ha tillräckligt frekventa utställningar med bild- och formkonst för att vara av intresse för undersökningen. 3. Kommunala arrangörer Här ingår kommunala museer, konsthallar och kulturhus som ställer ut bild- och formkonst. De kommunala arrangörerna utgör den största arrangörskategorin i undersökningen. 4. Privata arrangörer Här ingår privata konsthallar och andra arrangörer som drivs privat. 5. Föreningar Här ingår konstföreningar med utställningsverksamhet, konsthantverkskooperativ, konstnärsdrivna gallerier och andra arrangörer som driver verksamhet i föreningsform. Föreningar utgör den näst största arrangörskategorin i undersökningen. För de tre ovanstående arrangörskategorierna har urvalet gjorts så omfattande som möjligt utifrån det adressregister som skapades för statistikinsamling till Kulturrådets publikation Bild och form 2009. För att nå arrangörer som inte ingick i Bild och form 2009 har adresser även hämtats från Riksutställningars adressregister. 6. Övriga arrangörer Här kan t.ex. stiftelser ingå. Urvalet har även inom denna kategori gjorts så omfattande som möjligt utifrån det adressregister som skapades för statistikinsamling till Kulturrådets publikation Bild och form 2009. Arrangör vars arrangörskategori har varit svår att fastställa har definierats som övrig. Tabell 1. Svarsfrekvens per arrangörskategori Arrangörskategori Antal utskick Antal svar Svarsfrekvens Statlig 11 8 72,7% Regional 19 16 84,2% Kommunal 95 56 58,9% Privat 20 14 70,0% Förening 78 52 66,7% Övrig 54 11 20,4% Totalt 277 157 56,7% Orsaken till den totalt sett relativt låga svarsfrekvensen, 56,7 procent, beror till stor del på att övriga arrangörer har svarat i liten utsträckning, 20,4 procent. Om arrangörskategorin övriga räknas bort blir svarsfrekvensen för de kvarstående arrangörerna totalt sett 65,5 procent. Även kommunala arrangörer har en relativt låg svarsfrekvens, 58,9 procent. Av det totala antalet svarande utgör kommunala arrangörer drygt en tredjedel och även föreningar utgör en tredjedel medan de statliga svarande, som är de arrangörer som är bundna att tillämpa avtalet, endast utgör en liten andel. Anledningar till att några av arrangörerna som har fått enkäten inte har svarat skulle kunna vara att MU-avtalet inte ses som relevant för verksamheten, eller att mottagaren kan ha varit osäker på MU-avtalets innebörd. Detta kan särskilt vara fallet för arrangörskategorin övriga, som har låg finansiering eller för de arrangörer som helt saknar offentlig finansiering. En annan orsak skulle kunna vara att avtalet inte tillämpas och att en arrangör då hellre låter bli att svara än att ge ett negativt svar. Eftersom det inte var möjligt att skicka in svaren anonymt bedöms det som sannolikt att arrangörer som tillämpar avtalet har varit mer motiverade att besvara enkäten, än arrangörer som inte tillämpar avtalet. 24. Tre arrangörer har flyttats från arrangörskategorin övrig till arrangörskategorin statlig. Fyra arrangörer har flyttats från arrangörskategorin övrig till arrangörskategorin regional. En arrangör har flyttats från arrangörskategorin övrig till arrangörskategorin kommunal. En arrangör har flyttats från arrangörskategorin förening till arrangörskategorin regional. En arrangör har flyttats från arrangörskategorin förening till arrangörskategorin kommunal. Två arrangörer har flyttats från arrangörskategorin förening till arrangörskategorin privat. En arrangör har flyttats från arrangörskategorin privat till arrangörskategorin regional. En arrangör har flyttats från arrangörskategorin privat till arrangörskategorin kommunal. Totalt har 14 arrangörer flyttats till annan än angiven arrangörskategori. 13

Två påminnelser har skickats ut, i vilka det även framgick att svaren skulle ge en direkt möjlighet att påverka diskussioner kring avtalets omfattning och tillämpning, med syfte att motivera till en hög svarsfrekvens. Kunskap om MU-avtalet Enkätsvaren visar att det finns behov av ökad kunskap om MU-avtalet. Av de svarande anser nästan tre fjärdedelar att det finns behov av mer information/utbildning till politiker om vad MU-avtalet innebär och ungefär hälften att det finns behov av information även till regionala och kommunala huvudmän. Ungefär en tredjedel av de svarande anser att den egna personalen och utställande konstnärer behöver mer information (Tabell 5). Arrangörers interna kunskap Nästan tre fjärdedelar av de svarande anser sig vara väl eller mycket väl insatta i MU-avtalet. Det är dock endast drygt hälften som känner till och förstår innebörden av att MU-avtalet är ett ramavtal. Detta tyder på att det är möjligt att de svarande överskattar den egna organisationens kunskap om avtalet. Störst behov av informationsinsatser inom den egna organisationen finns enligt de svarande hos statliga, kommunala, föreningar och övriga arrangörer, medan regionala och privata arrangörer anser sig ha ett mindre behov av att utöka kunskapen om MU-avtalet. Tabell 2. I vilken grad arrangörerna inom respektive arrangörskategori anser sig vara insatta i MU-avtalet Mycket Ganska Ganska då- Mycket då- Arrangör väl insatta väl insatta ligt insatta ligt insatta Svarande Statlig 25% 63% 13% 0% 8 Regional 25% 63% 13% 0% 16 Kommunal 15% 64% 16% 6% 55 Privat 15% 31% 46% 8% 13 Förening 12% 55% 28% 6% 51 Övrig 10% 50% 30% 10% 10 Totalt 15% 57% 23% 5% 153 Tabell 3. I vilken grad arrangörerna inom respektive arrangörskategori anser sig ha den information de behöver om MU-avtalets tillämpning Arrangör Ja Nej Svarande Statlig 38% 62% 8 Regional 87% 13% 15 Kommunal 65% 35% 52 Privat 58% 42% 12 Förening 50% 50% 48 Övrig 43% 57% 7 Total 59% 41% 142 Fem statliga arrangörer anser, trots att de flesta av dem ser sig som ganska eller mycket väl insatta i avtalet, att de som museum/utställare inte har den information de behöver om MU-avtalets tillämpning (Tabell 2 och 3). Av de regionala arrangörerna anser de flesta att de är mycket väl eller ganska väl insatta i MU-avtalet (Tabell 2). Dessa synpunkter bekräftas av svaren på huruvida de har den information de behöver om MU-avtalet (Tabell 3). Drygt en tredjedel av de kommunala svarande anser att de inte har den information de behöver om avtalets tillämpning (Tabell 3). Bland privata, föreningar och övriga arrangörer anser nästan hälften att de saknar den information de behöver om MU-avtalets tillämpning (Tabell 3). Kunskap hos politiker och huvudmän 42 procent av de svarande anser att deras huvudmän är informerade om att det finns ett MU-avtal medan 28 procent anser att huvudmännen saknar information om att MU-avtalet finns. Tabell 4. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som anser att deras huvudmän är informerade eller inte informerade om att det finns ett MU-avtal Huvudman Huvudman ej Ej aktuellt för Arrangör informerad informerad verksamheten Svarande Statlig 38% 13% 50% 8 Regional 67% 33% 0% 15 Kommunal 47% 45% 8% 51 Privat 27% 36% 36% 11 Förening 32% 11% 57% 44 Övrig 44% 11% 44% 9 Totalt 42% 28% 30% 138 Nästan hälften av de kommunala och en tredjedel av de regionala svarande anser att deras huvudmän saknar information om att MU-avtalet finns. Önskemål om informationsinsatser till huvudmän om de reella kostnaderna för utställningar framkommer också i fritextsvaren. Behov av informationsinsatser Generellt anses störst behov av information finnas hos politiker följt av huvudmän. En tredjedel av de svarande anser att den egna personalen behöver information om MU-avtalet och nästan en tredjedel anser även att konstnärer är i behov av information. 14

Tabell 5. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som anser att informationsinsatser behövs till egen personal, konstnärer, huvudmän, politiker samt övriga Behövs ej mer Arrangör Egen personal Konstnärer Huvudmän Politiker Övriga information Svarande Statlig 38% 38% 25% 25% 0% 25% 8 Regional 21% 29% 71% 93% 0% 7% 14 Kommunal 35% 10% 58% 81% 6% 8% 48 Privat 20% 40% 50% 40% 30% 20% 10 Förening 36% 51% 44% 73% 22% 7% 45 Övrig 38% 38% 50% 63% 13% 13% 8 Totalt 33% 32% 52% 72% 13% 10% 133 De regionala svarande, följt av de kommunala är de som i högst grad anser att det finns behov av informationsinsatser till politiker samt till arrangörernas huvudmän. När det gäller information till den egna personalen anses ett behov finnas i högre grad hos statliga, kommunala, föreningar och övriga svarande än hos regionala och privata arrangörer. Önskemål om information kring praktisk tillämpning av avtalet, såsom hur man budgeterar för medverkansersättning innan konstnärens insats är känd för arrangören framkommer i fritextsvaren. Det har också inkommit önskemål att öka kunskapen om hur utställningsersättning relaterar till medverkansersättning samt kring medverkansersättning generellt. I fritextsvaren framkommer även behov av ökad kunskap kring vilka arrangörer som är bundna att tillämpa avtalet och vilka utställande konstnärer (professionella och/eller amatörer) som avtalet avser. Tillämpning av avtal 39 procent av de svarande uppger att de tillämpar MUavtalet medan 46 procent tillämpar annat avtal och 15 procent inte tillämpar något avtal alls. Tabell 6. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som uppger att de tillämpar MU-avtalet, annan typ av avtal eller inget avtal Annan typ Inget Arrangör MU-avtalet av avtal avtal tillämpas Svarande Statlig 75% 25% 0% 8 Regional 67% 33% 0% 15 Kommunal 31% 54% 15% 52 Privat 25% 67% 8% 12 Förening 40% 42% 19% 48 Övrig 22% 44% 33% 9 Totalt 39% 46% 15% 144 Av de svarande som uppger att de är bundna att tilllämpa MU-avtalet tillämpar drygt hälften MU-avtalet i dess helhet och betalar därmed ut både medverkans- och utställningsersättning. Nästan hälften betalar endast ut utställningsersättning. Tabell 7. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som uppger att de tillämpar MU-avtalet, som tillämpar medverkansersättning, utställningsersättning eller både medverkans- och utställningsersättning Både utställar ersättning och Enbart Enbart medmedverkande- utställar- verkande- Arrangör ersättning ersättning ersättning Svarande Statlig 100% 0% 0% 6 Regional 70% 30% 0% 10 Kommunal 44% 56% 0% 16 Privat 67% 33% 0% 3 Förening 39% 61% 0% 18 Övrig 50% 50% 0% 2 Totalt 55% 45% 0% 55 70 procent av de svarande som inte tillämpar avtalet uppger att MU-avtalet inte heller används som vägledande vid diskussioner med konstnärer om ersättningsfrågor inför en utställning av deras verk (Tabell 8). De flesta av de arrangörer som inte tillämpar MU-avtalet har inte någon tidplan för när de ska börja tillämpa avtalet. Tabell 8. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som inte tillämpar MU-avtalet, som uppger att de använder MU-avtalet som vägledande vid diskussioner med konstnärer om ersättningsfrågor inför en utställning Arrangör Ja Nej Svarande Statlig 50% 50% 2 Regional 40% 60% 5 Kommunal 34% 66% 35 Privat 22% 78% 9 Förening 23% 77% 26 Övrig 33% 67% 6 Totalt 30% 70% 83 Drygt hälften av de svarande uppger att de aldrig betalar ut högre utställningsersättning än MU-avtalets miniminivåer och en tredjedel svarar att de sällan gör det. Ett mindre antal svarar att de alltid eller ofta betalar ut högre nivåer. Nästan hälften av de svarande uppger att muntliga avtal med konstnärer förekommer, men endast en mindre del av dessa uppskattar att samtliga överenskommelser inom utställningsverksamheten regleras genom muntli- 15

ga avtal. Muntliga avtal förekommer även hos 43 procent av de svarande som uppger att de tillämpar MU-avtalet. Eftersom MU-avtalet stadgar att arrangören är skyldig att sluta ett skriftligt avtal med konstnären innebär det att arrangörer som tillämpar muntliga avtal inte följer MU-avtalet till fullo. Statliga arrangörer Två av de statliga svarande uppger att de tillämpar annan typ av avtal än MU-avtalet vid utställning av konstnärers verk (Tabell 6). Övriga sex statliga svarande, som uppger att de tillämpar MU-avtalet, tillämpar både utställningsersättning och medverkansersättning och tillämpar därmed avtalet i dess helhet (Tabell 7). När de gäller kunskap om huruvida en arrangör är bunden att tillämpa MU-avtalet svarar alla utom en statlig arrangör att de är bundna att tillämpa MU-avtalet. En statlig arrangör uppger dock att de är osäkra på huruvida de är bundna av avtalet. Enligt alla utom en statlig svarande görs inte muntliga överenskommelser med konstnärer. En statlig arrangör uppskattar dock att hälften av överenskommelserna som arrangören gör med konstnärer, görs muntligen. Alla utom en statlig arrangör svarar att de sällan avtalar om högre utställningsersättning än de nivåer som anges i MU-avtalet och en statlig arrangör svarar att de aldrig gör det. Regionala arrangörer Två tredjedelar av de regionala svarande uppger att de tillämpar MU-avtalet, medan en tredjedel uppger att de tillämpar annat avtal (Tabell 6). Av de tio regionala svarande som tillämpar MU-avtalet är det sju som uppger att de tillämpar både medverkans och utställningsersättning, medan övriga tre endast tillämpar utställningsersättning till konstnärer (Tabell 7). Sex av de regionala arrangörerna bedömer att muntliga överenskommelser med konstnärer förekommer. Kommunala arrangörer Nästan en tredjedel av de kommunala svarande uppger att de tillämpar MU-avtalet, drygt hälften att de tillämpar annat avtal och en mindre andel att de inte tillämpar något avtal alls för konstnärers ersättningar (Tabell 6). Av de kommunala arrangörer som uppger att de tillämpar MU-avtalet uppger knappt hälften att de tillämpar både medverkans- och utställningsersättning medan drygt hälften endast tillämpar utställningsersättning (Tabell 7). Fem kommunala arrangörer svarar även att de är bundna att tillämpa MU-avtalet, trots att de juridiskt sett inte är bundna att tillämpa det. Nästan hälften av de kommunala svarande bedömer att muntliga avtal med konstnärer förekommer. Av de kommunala svarande som inte tillämpar MUavtalet uppger drygt en tredjedel att de använder MUavtalet som vägledande underlag vid diskussioner med konstnärer om ersättningsfrågor inför en utställning (Tabell 8). Andra arrangörer 40 procent av de svarande föreningarna, och ett fåtal av de privata samt övriga svarande uppger att de tillämpar MU-avtalet (Tabell 6). Sammanlagt betalar knappt hälften av dessa ut både medverkans- och utställningsersättning, medan resterande endast betalar ut utställningsersättning (Tabell 7). Av de föreningar som inte tillämpar MU-avtalet uppger knappt en fjärdedel att de använder MU-avtalet som vägledande (Tabell 8). Skäl att inte tillämpa MU-avtalet De arrangörer som inte tillämpar MU-avtalet uppger i fritextsvar brist på ekonomiska resurser som huvudsaklig anledning till att avtalet inte följs. I fritextsvaren framkommer en rad åtgärder som anses nödvändiga för att en verksamhet ska kunna följa MUavtalet. Några exempel på åtgärder är en minskning av antalet utställningar eller ett ökat antal utställningar med icke-etablerade konstnärer, alternativt ett begränsat antal utställningar med nu levande konstnärer. Anledningen som uppges för dessa åtgärder är bristande ekonomiska resurser. Flera ideella och andra mindre verksamheter ser i stället på grund av sina ekonomiska förutsättningar inte någon möjlighet att betala utställningsersättning till konstnärer eller följa MU-avtalet. Några arrangörer uppger att beslutande politiker inte sätter sig in i avtalet i tillräckligt stor utsträckning och att detta kan vara en anledning till att arrangören inte fått kompensation för ökade kostnader från huvudman. Av fritextsvaren framkommer även att det förekommer att arrangörer inte anser sig ha möjlighet att tillämpa MU-avtalet på grund av att de har fått sänkta statliga bidrag. Andra anledningar till att inte tillämpa avtalet som uppges är att arrangören inte är bunden att tillämpa det eller att avtalet inte anses aktuellt för verksamheten. Ytterligare skäl som uppges är att konstnärers disponerande av utställningsrummen ses som en slags ersättning. Att konstnärer har möjlighet att sälja sina verk, eller att man bekostar produktion av konstverk som konstnärer behåller i sin ägo ses också som anledningar till att inte tillämpa MU-avtalet. Normalavtalet upplevs även som krångligt att fylla i. 16

Brist på kunskap om avtalet uppges också som en anledning till att inte tillämpa det. Effekter av MU-avtalet Drygt hälften av de svarande som tillämpar MU-avtalet uppger att det inte påverkar någon del av utställningsverksamheten. Detta indikerar att avtalet fungerar väl för majoriteten av de svarande som tillämpar det. En mindre andel svarar också att det finns en positiv påverkan i något eller flera avseenden. 39 procent svarar att avtalet dock påverkar utställningsverksamheten negativt i något eller i flera avseenden. Utställningsperioder, antal utställningar och fördelning av resurser är de områden som främst anses ha påverkats negativt av MU-avtalet. De regionala svarande är den arrangörskategori som i högst grad uppger att tilllämpningen av MU-avtalet har haft negativa följder för utställningsverksamheten. Utställningsperioder Knappt tre fjärdedelar av de svarande som tillämpar MU-avtalet uppger att utställningsperioderna inte påverkats alls. En fjärdedel uppger att avtalet har påverkat utställningsperioderna negativt och en liten andel svarande anser att utställningsperioderna har påverkats positivt. Tabell 9. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som uppger att tillämpningen av MU-avtalet påverkar utställningsperioder negativt, positivt eller inte alls Arrangör Negativt Positivt Inte alls Svarande Statlig 17% 0% 83% 6 Regional 50% 0% 50% 8 Kommunal 33% 0% 67% 15 Privat 0% 33% 67% 3 Förening 13% 6% 81% 16 Övrig 0% 0% 100% 1 Totalt 25% 4% 71% 49 Av fritextsvaren framkommer att det förekommer att MU-avtalet har påverkat verksamheten genom att utställningsperioder kortats. Val av konstnärer Drygt tre fjärdedelar av de svarande som tillämpar MUavtalet anser inte att avtalet alls har påverkat valet av konstnärer. Det finns även ett mindre antal svarande som anser att MU-avtalet har påverkat valet av konstnärer positivt eller negativt. Tabell 10. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som uppger att tillämpningen av MU-avtalet påverkar val av konstnärer negativt, positivt eller inte alls Arrangör Negativt Positivt Inte alls Svarande Statlig 17% 0% 83% 6 Regional 38% 0% 63% 8 Kommunal 7% 7% 87% 15 Privat 0% 33% 67% 3 Förening 6% 19% 75% 16 Övrig 100% 0% 0% 1 Totalt 14% 10% 76% 49 De som anser att MU-avtalet har påverkat valet av konstnärer positivt hör till arrangörskategorierna privata och föreningar. En positiv påverkan av MU-avtalet som framkommer av fritextsvaren är att det har blivit lättare att få kvalitativa samtidskonstnärer att ställa ut hos mindre etablerade arrangörer när utställningsersättning betalas ut. Av svaren framkommer att det förekommer att utländska konstnärer prioriteras i stället för svenska eftersom de utländska konstnärerna inte täcks av avtalet. Andra svarande uppger att utställningar med verk av icke-yrkesverksamma prioriteras för att arrangören vill undvika kostnaden för medverkans- eller utställningsersättning. En svarande uppger också att utställningar med färre konstnärer som har möjlighet att arbeta som anställda i stället för att erhålla utställningsersättning prioriteras framför utställningar med flera frilansande konstnärer. Några svarande väljer att prioritera utställningar med mer etablerade konstnärer eftersom samma lägsta tariff gäller oavsett vilken konstnärs verk som ställs ut. Men även den motsatta effekten kan ses, att verk av mindre kända konstnärer prioriteras. Detta kan eventuellt bero på att dessa konstnärer inte har som krav att MU-avtalet ska tillämpas. Val av utställningar och innehåll Drygt tre fjärdedelar av de svarande som tillämpar MUavtalet anser inte att valet av utställningar och innehåll har påverkats av avtalet. 17 procent av de svarande uppger att avtalet har påverkat valet av utställningar och innehåll negativt och en liten andel uppger att det finns en positiv påverkan. 17

Tabell 11. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som uppger att tillämpningen av MU-avtalet påverkar val av utställningar och innehåll negativt, positivt eller inte alls Arrangör Negativt Positivt Inte alls Svarande Statlig 17% 0% 83% 6 Regional 38% 0% 63% 8 Kommunal 27% 0% 73% 15 Privat 0% 50% 50% 2 Förening 0% 6% 94% 16 Övrig 0% 0% 100% 1 Totalt 17% 4% 79% 48 Av fritextsvaren framkommer även att MU-avtalet bidrar till fler utställningar med extern finansiering. Det förekommer även att utställningar med icke-levande konstnärer eller av museisamlingar prioriteras och att grupputställningar väljs bort. Antal utställningar En fjärdedel av de svarande som tillämpar MU-avtalet uppger att avtalet har påverkat antalet utställningar negativt medan tre fjärdedelar inte anser att avtalet har påverkat antalet utställningar. Tabell 12. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som uppger att tillämpningen av MU-avtalet påverkar antal utställningar negativt, positivt eller inte alls Arrangör Negativt Positivt Inte alls Svarande Statlig 17% 0% 83% 6 Regional 50% 0% 50% 8 Kommunal 33% 0% 67% 15 Privat 0% 0% 100% 3 Förening 13% 0% 87% 16 Övrig 0% 0% 100% 1 Totalt 25% 0% 75% 49 Av fritextsvaren framkommer även att det förekommer att antalet utställningar anpassas efter den finansiering en arrangör erhåller. Extra utställningar under året väljs bort och lokaler hålls periodvis stängda på grund av att finansiering saknas. Jurybedömda utställningar Flertalet svarande uppger att MU-avtalet inte har påverkat förekomsten av jurybedömda utställningar. Av de föreningar som tillämpar MU-avtalet svarar en arrangör att det har påverkat antalet jurybedömda utställningar positivt. Antal vandringsutställningar Av de svarande är det främst en statlig arrangör som anser att antalet vandringsutställningar har påverkats negativt. I fritextsvaren anges även att antalet vandringsutställningar har påverkats negativt på grund av oklarheter kring MUavtalet från den arrangör som ska visa utställningen. Budgetering Knappt två tredjedelar av de svarande uppger att de diskuterar utställningsersättning i samband med interna budgetsammanhang. Fler av de svarande inom statliga och regionala arrangörer samt föreningar diskuterar utställningsersättning i budgetarbetet än inom kommunala, privata och övriga arrangörer. 16 procent uppger att frågan inte är relevant för deras verksamhet, vilket kan tolkas som att sammanlagt drygt en tredjedel av de svarande inte diskuterar utställningsersättning i interna budgetsammanhang. Tabell 13. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som uppger att de diskuterar utställningsersättning i samband med interna budgetsammanhang Ej relevant för Arrangör Ja Nej vår verksamhet Svarande Statlig 87% 0% 13% 8 Regional 73% 27% 0% 15 Kommunal 57% 41% 2% 49 Privat 55% 9% 36% 11 Förening 61% 7% 32% 44 Övrig 56% 22% 22% 9 Totalt 62% 22% 16% 136 De statliga och regionala svarande, som är de som uppger att de tillämpar MU-avtalet i högst grad, är också de som i högst grad diskuterar utställningsersättning i interna budgetsammanhang. Ekonomi Knappt tre fjärdedelar av de svarande som tillämpar MUavtalet anser inte att arrangörens fördelning av resurser har påverkats negativt av MU-avtalet. En fjärdedel anser att resursfördelningen har påverkats negativt medan två arrangörer anser att resursfördelningen har påverkats positivt. Tabell 14. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som uppger att resursfördelningen inom verksamheten påverkats negativt, positivt eller inte alls Arrangör Negativt Positivt Inte alls Svarande Statlig 17% 0% 83% 6 Regional 62% 13% 25% 8 Kommunal 40% 0% 60% 15 Privat 0% 33% 67% 3 Förening 0% 0% 100% 15 Övrig 0% 0% 100% 1 Totalt 25% 4% 71% 48 18

De regionala svarande, följt av de kommunala, är de som i högst grad uppger att tillämpningen av MU-avtalet har påverkat resursfördelningen inom verksamheten negativt. Få arrangörer uppger att en ambition att tillämpa MUavtalet har varit till hjälp i resursförhandlingar. Framför allt bland regionala, föreningar och övriga svarande uppger en låg andel att MU-avtalet har varit till hjälp i förhandlingar om ökade resurser för organisationen. Tabell 15. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som uppger att ambitionen att tillämpa MU-avtalet har eller inte har varit till hjälp i förhandlingar om ökade resurser för organisationen Ej aktuellt för Arrangör Ja Nej vår verksamhet Svarande Statlig 25% 50% 25% 8 Regional 13% 87% 0% 15 Kommunal 29% 58% 13% 48 Privat 18% 46% 36% 11 Förening 14% 45% 41% 42 Övrig 0% 56% 44% 9 Totalt 19% 56% 25% 133 I fritextsvaren uppges att det är svårt att få gehör från huvudmän för de kostnader som samtidskonstutställningar innebär. En regional arrangör svarar också att det är svårt att få museiledningen att ta hänsyn till avtalet. Drygt hälften av de svarande uppger att de inte får några särskilda anslag från huvudmän för ersättningar som betalas ut i samband med utställningar. Knappt en fjärdedel uppger att de får särskilda anslag. Den arrangörskategori där högst andel svarande uppger att de inte erhåller särskilda anslag är de regionala, följt av de kommunala och statliga. Tabell 16. Andel av de arrangörer inom respektive kategori som uppger att de får särskilda anslag från sina huvudmän för ersättningar som betalas ut i samband med utställningar Ej aktuellt för Arrangör Ja Nej vår verksamhet Svarande Statlig 25% 62% 13% 8 Regional 13% 80% 7% 15 Kommunal 24% 68% 8% 50 Privat 9% 55% 36% 11 Förening 31% 33% 36% 45 Övrig 22% 44% 33% 9 Totalt 24% 55% 21% 138 Dessa siffror kan ställas i relation till att två tredjedelar av de svarande inte ser framtida möjligheter att få ekonomiskt tillskott från sina huvudmän för att kunna tilllämpa MU-avtalet. 20 procent av de svarande uppger dock att en ambition att tillämpa MU-avtalet har varit till hjälp i förhandlingar om ökade resurser. Flera arrangörer lyfter ett behov av ökade anslag eller bidrag till verksamheten från statligt, regionalt och kommunalt håll, för att kompensera för de ökade kostnader som en tillämpning av MU-avtalet medför. Särskilda anslag Drygt dubbelt så många av de svarande som får särskilda anslag för ersättningar som betalas i samband med utställningar uppger att ambitionen att tillämpa MU-avtalet även har varit till hjälp i förhandlingar om ökade resurser till sin organisation i jämförelse med de svarande som inte får särskilda anslag. Tabell 17. Andel av de arrangörer som erhåller respektive inte erhåller särskilda anslag från huvudman för ersättningar som betalas ut i samband med utställningar, som uppger att MU-avtalet varit till hjälp i förhandlingar om resurser Särskilda anslag från huvudman för ersättningar Ej aktuellt som betalas i sam- Varit till Ej varit för vår band med utställningar hjälp till hjälp verksamhet Svarande Får särskilda anslag 40% 47% 13% 30 Får ej särskilda anslag 15% 77% 8% 73 Ej aktuellt för vår verksamhet 7% 14% 79% 29 Totalt 19% 56% 25% 132 Detta kan jämföras med att dubbelt så stor andel av dem som får särskilda anslag ser framtida möjligheter att få ekonomiskt tillskott från sina huvudmän för att kunna tillämpa MU-avtalet i jämförelse med dem som inte får särskilda anslag. Tabell 18. Andel av de arrangörer som erhåller respektive inte erhåller särskilda anslag från huvudman för ersättningar som betalas ut i samband med utställningar, som uppger att de ser framtida möjligheter att få ekonomiskt tillskott från sina huvudmän för att kunna tillämpa MUavtalet Särskilda anslag från huvudman för ersättningar som betalas i sam- Ser framtida Ser ej framtida band med utställningar möjligheter möjligheter Svarande Får särskilda anslag 61% 39% 31 Får ej särskilda anslag 30% 70% 73 Ej aktuellt för vår verksamhet 11% 89% 27 Totalt 34% 66% 131 En något större andel av de svarande som erhåller särskilda anslag för medverkans- och utställningsersättning uppger även att de är mycket väl insatta i MU-avtalet än av dem som inte erhåller särskilda anslag. 19

En större andel arrangörer av dem som inte erhåller särskilda anslag för ersättningar till konstnärer uppger också att utställningsperioderna, arrangörens fördelning av resurser samt antal utställningar påverkas negativt av MU-avtalet, än av de arrangörer som erhåller särskilda anslag. Även valet av konstnärer samt valet av utställningar och innehåll påverkas negativt i högre grad för de arrangörer som inte får särskilda anslag för ersättningar till konstnärer. Tabell 19. Andel av de arrangörer som tillämpar MU-avtalet, som erhåller respektive inte erhåller särskilda anslag från huvudman för ersättningar som betalas ut i samband med utställningar, som uppger att utställningsperioder har påverkats negativt, positivt eller inte alls Särskilda anslag från huvudman för ersättningar som betalas i samband med utställningar Negativt Positivt Inte alls Svarande Får särskilda anslag 7% 7% 86% 14 Får ej särskilda anslag 39% 0% 61% 28 Ej aktuellt för vår verksamhet 0% 14% 86% 7 Totalt 25% 4% 71% 49 Tabell 20. Andel av de arrangörer som tillämpar MU-avtalet, som erhåller respektive inte erhåller särskilda anslag från huvudman för ersättningar som betalas ut i samband med utställningar, som uppger att fördelningen av resurser har påverkats negativt, positivt eller inte alls Särskilda anslag från huvudman för ersättningar som betalas i samband med utställningar Negativt Positivt Inte alls Svarande Ja 8% 0% 92% 13 Nej 39% 4% 57% 28 Ej aktuellt för vår verksamhet 0% 14% 86% 7 Total 25% 4% 71% 48 Relation med konstnärer Nästan hälften av de svarande uppger att MU-avtalet har förändrat arrangörens diskussioner med konstnärer. Diskussioner med konstnärer har förändrats i högst grad hos de regionala svarande och även hos ungefär hälften av de statliga och kommunala svarande. Tabell 21. Andel av de arrangörer inom respektive arrangörskategori som uppger huruvida MU-avtalet har respektive inte har förändrat deras diskussioner med konstnärer Arrangör Ja Nej Svarande Statlig 50% 50% 8 Regional 71% 29% 14 Kommunal 51% 49% 51 Privat 18% 82% 11 Förening 32% 68% 44 Övrig 11% 89% 9 Totalt 42% 58% 137 Av fritextsvaren framkommer att en professionalisering av relationen mellan arrangör och konstnär har utvecklats. Utställningsersättning till konstnärer ses som självklarare och betalas ut i högre grad än tidigare. MU-avtalet har påverkat arrangörer att ta reda på konstnärers ställningstagande i relation till den ekonomiska ersättningen innan ett beslut om utställning tas, samt till att göra tydligare överenskommelser. I svaren uppges att utställande konstnärer ofta är insatta i avtalen idag och efterfrågar utställningsersättning samt att det förekommer att konstnärer avstår från att ställa ut om utställningsersättning inte betalas ut. Men även motsatsen hävdas, att få konstnärer känner till avtalet eller gör anspråk på ersättning. Det framkommer att ett större helhetstänkande kring ersättningar har utvecklats både hos arrangörer såväl som konstnärer. Förhandlingsprocessen ses av en arrangör som enklare än tidigare på grund av MU-avtalet, medan en annan arrangör upplever svårighet att förmedla till konstnärer att resurserna inte har ökat i anslutning till avtalets tillkomst. En arrangör uppger att det faktum att de erbjuder färre möjligheter att ställa ut på grund av att utställningsersättningen inte går att förhandla bort har också lett till besvikelse hos mindre etablerade konstnärer. En annan svarande uppger att konstnärer ofta efterlyser produktionsbidrag, men att arrangören inte längre har möjlighet att betala ut sådana bidrag på grund av att utställningsersättning enligt MU-avtalet inte kan förhandlas bort för att ersätta andra kostnader. Diskussioner kring definitionen av begreppet konstnär och professionalitet i relation till amatörverksamhet lyfts i fritextsvaren som problematiska. MU-avtalets funktion Många svarande är positiva till MU-avtalet och uppger i fritextsvar att det fungerar väl. Enkätsvaren ger också ett antal förslag på förtydliganden och ändringar i avtalet. Förtydligande och förbättring Önskemål om förenklade blanketter med tydligare och 20