Avfallsplan för Robertsfors kommun

Avfallsplan för Robertsfors kommun Antagen av Kommunfullmäktige 2006-02-23 10

Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 1 Inledning... 6 1.1 Utgångspunkter... 6 1.2 Syfte och metod... 7 1.3 Begreppsförklaring... 9 2 Mål för avfallshanteringen... 11 2.1 Europeiska mål... 11 2.2 Nationella mål... 11 2.3 Regionala mål... 12 2.4 Lokala Mål för Robertsfors kommun... 13 3 Planeringsförutsättningar... 16 3.1 Centrala förutsättningar... 16 3.2 Regionala förutsättningar... 20 3.3 Lokala förutsättningar... 21 3.4 Ansvarsfrågor... 21 3.5 Befolkning, hushåll och näringslivsstruktur... 23 4 Nulägesbeskrivning och probleminventering... 24 4.1 Avfallsmängder och avfallsbehandling i kommunen.24 4.2 Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall... 31 4.3 Producentansvar förpackningsavfall... 37 4.4 Producentansvar övrigt avfall... 38 4.5 Verksamhetsavfall... 39 4.6 Specialavfall och farligt avfall... 41 4.7 Deponier... 42 4.8 Gasformigt avfall... 44 5 Handlingsprogram... 45 5.1 Avfallsmängder och avfallsbehandling i kommunen.45 5.2 Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall... 51 5.3 Producentansvar förpackningsavfall... 54 5.4 Producentansvar övrigt avfall... 55 5.5 Verksamhetsavfall... 56 5.6 Specialavfall och farligt avfall... 58 5.7 Deponier... 59 5.8 Gasformigt avfall... 59 6 Ekonomi... 60 6.1 Nuvarande ekonomi... 60 6.2 Framtida ekonomi... 62 7 Miljökonsekvenser... 63

Sammanfattning Hållbar utveckling bygger på de fyra s.k. systemvillkoren (Karl-Henrik Robèrt och John Holmberg, Det Naturliga Steget). Kortfattat kan systemvillkoren för det hållbara samhället beskrivas så här: I det hållbara samhället utsätts inte naturen för systematisk: - koncentrationsökning av ämnen från bergrunden. - koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion. - undanträngning med fysiska metoder. Och i det samhället. - hindras inte människor att systematiskt tillgodose sina behov. Avfall uppstår som ett resultat av de olika mänskliga aktiviteterna. Avfall omfattar allt ifrån människors egna avfall i form av urin och fekalier, till avfall som uppstår av människornas produktion och konsumtion av varor och tjänster. Avfallsplanering handlar om att inte utsätta naturen för systematiskt koncentrationsökning av avfallsämnen, samt att hushålla med världens resurser. Återanvändning och materialåtervinning av produkter och ämnen blir därmed viktiga verktyg både när man planerar produktionen och när man planerar för hanteringen av avfallet. Avfall i kretsloppsperspektivet kan illustreras med EU:s s.k. avfallshierarki (figur 1). Det främsta målet med hanteringen av avfall är att man skall förebygga uppkomsten av avfall, minska mängderna av avfall och minimera innehållet av farliga ämnen. För det avfall som uppkommer är målet att det skall återanvändas, eller materialåtervinnas, eller energiåtervinnas genom förbränning. Som sista utväg kan avfallet deponeras (75/442/EEG). Denna hanteringsordning är också den utgångspunkt som Robertsfors arbetar efter i sin avfallshantering. Deponering med höga krav på miljöskydd Materialåtervinning Energiåtervinning Återanvändning Minska uppkomsten Figur 1 EU:s avfallstrappa, utgångspunkter för Robertsfors kommuns avfallshantering 1

Avfallsplanen är tänkt att fungera som ett styrdokument och en informationsbank för kommunen. Här beskrivs den nuvarande avfallshanteringen och här sätts upp mål för den framtida avfallshanteringen och åtgärdsprogram ställs upp. Planen omfattar sådant avfall som kommunen har ansvar för enligt miljöbalken och renhållningsförordningen, samt innehåller uppgifter om annat avfall som företag såsom producenter har ansvar för. Avfallsplanen redovisar också vilka behandlingsmetoder som används och som kommer att användas under planeringsperioden (2006-2010). Den långsiktiga visionen (till år 2050) för kommunens avfallshantering är att inget avfall, varken fast, flytande eller gasformigt, som inte är en del i ett ekologiskt kretslopp uppstår (jmf. det sista trappsteget i EU:s avfallshierarki). Visionen för år 2020 är att producenterna skapar produkter som klarar 100% återvinning, att bioenergi har ersatt annan energi, att fordon drivs av drivmedel framställt av ved/biomassa, att elbilar är ett vanligt inslag i storstäderna, samt att avfallsfrågor behandlas och planeras regionalt. Visionen för 2010 är att skatter och förordningar, bl.a. via EU, gör det omöjligt att inte återvinna avfall, men fortfarande energiutvinns merparten genom förbränning, att allt flytande kommunalt avfall kan ingå i kretsloppet, att gasformigt avfall fasas ut och då främst från fordon. De övergripande målen för Robertsfors kommun är att förebygga uppkomsten av avfall, att minska mängderna av avfall och att minimera innehållet av farliga ämnen (tabell 1). Robertsfors kommun vill alltså gå mot en långsiktig utveckling där vi minskar eller förebygger uppkomsten av avfall, där vi minskar mängderna av uppkommet avfall, där vi ökar återanvändning och återvinning av avfall, där vi minimerar innehållet av farliga ämnen och där vi slutförvarar i deponier sådant som inte går att ta hand om på annat sätt (Figur 2). Kurvan visar nuvarande fördelning på avfallsbehandling Minska uppkomsten Energiåtervinning Återanvändning Materialåtervinning Deponering Figur 2 Illustration över färdriktningen på avfallshanteringen för Robertsfors kommun. 2

Tabell 1 Mål för avfallshanteringen i Robertsfors kommun 2006-2010. Mål Övergripande mål Förebygga uppkomsten av avfall Minska den totala mängden avfall Minimera innehållet av farligt avfall Öka återanvändning och återvinning, Hushållsavfall: Förebygga uppkomsten av avfall Minska mängden invägt hushållsavfall Öka materialåtervinning av hushållsavfallet, öka kompostering av hushållsavfallet, öka återvinning och återanvändningen av grovsoporna, Återvinna matavfall genom biologisk behandling Park- och trädgårdsavfall Öka komposteringen och/eller energiåtervinningen av trädgårdsavfall Bygg- och rivningsavfall Förbättra hanteringen av bygg- och rivningsavfall Avfall från energiutvinning Öka återföring av aska till kretsloppet Avfall från behandling av kommunalt avloppsvatten Ordna ett användningsområde för slammet Avfall från behandling av industriellt avloppsvatten Avfall från utvinning av mineraliska produkter Branchspecifikt industriavfall Icke branschspecifikt industriavfall Specialavfall och farligt avfall Förbättra hanteringen av farligt avfall Ekonomi Förbättrad ekonomi för kommunens renhållning Deponier Minska mängden avfall som skickas till deponi Gamla deponier och avfallsupplag ska inte utgöra risk för miljö och hälsa. Gasformigt avfall Öka kunskapen om mängd och innehåll av det gasformiga avfallet i kommunen Beskrivning av målen Förebygga att avfall uppstår genom att öka återanvändning och återvinning, samt genom information och rådgivning Den totala mängden avfall per kommuninvånare ska minska under perioden Minimera innehållet av farligt avfall, Öka insamlingen av farligt avfall Öka återanvändning och återvinning, Förflytta oss uppför avfallstrappan. Förebygga att avfall uppstår genom att öka återanvändning och återvinning, information och rådgivning Mängden invägt hushållsavfall per kommuninvånare ska minska under perioden Avfall och restprodukter skall sorteras så att de kan behandlas efter sina egenskaper och återföras i kretsloppet. I kommunen ska erbjudas en tillfredsställande insamling av förpackningar och annat avfall som faller under producentansvaret. Mängden återvunnet material till återvinningsföretagen per kommuninvånare skall öka, stimulera till hushållskompostering, öka återvinning och återanvändningen av grovsoporna, Samma som för länet, dvs. återvinning av avfall genom kompostering eller rötning ska år 2010 utgöra minst 35 procent av den i länet biologiskt behandlingsbara mängden avfall Öka komposteringen och/eller energiåtervinningen av trädgårdsavfall Öka återanvändning respektive återvinning av bygg- och rivningsavfall. Aska från uppvärmning ska återföras till kretsloppet Ordna ett användningsområde för slammet Förbättra hanteringen av farligt avfall Bättre statistik och kunskap Förbättrad ekonomi för kommunens renhållning Minska mängden avfall som skickas till deponi Aveckla deponin Fagerliden i enlighet med de föreskrifter som finns. Följa upp nedlagda deponier Utreda mängd och innehåll av det gasformiga avfallet i kommunen för att se om och ev. hur kommunen kan påverka de gasformiga utsläppen 3

Det övergripande problemet med avfallshanteringen i kommunen består i hur man skall kunna förebygga uppkomsten av avfall, hur man skall minska mängderna av avfall, hur man skall minimera det farliga avfallet och hur man skall åstadkomma den färdriktning av avfallshanteringen som illustreras i figur 2. Avfallsstatistik i en tidsserie saknas, men det kan konstateras att sedan 1991 har stora förändringar i färdriktningen skett. Behandlingen av avfallet har förändrats mycket. Deponeringen har minskat drastiskt och upphörde i egen regi vid utgången av år 2005. Energiåtervinningen av hushållsavfallet har minskat, istället har en allt större del materialåtervunnits genom producentansvaret. Återanvändning av produkter sker i mycket liten omfattning. Tabell 4 ger en översiktlig bild av avfallsmängderna som behandlats (hanterats) av kommunen år 2004 (deponin och återvinningscentralen vid Fagerliden, kommunala reningsverken, invägt kärlavfall, samt inlämnat producentansvarsavfall). Jämfört med 1991 har de totala avfallsmängderna minskat betydligt, medan mängden hushållsavfall har ökat. Tabell 4 Avfallsmängder 2004 hanterade vid kommunala avfallsanläggningar, fördelat efter avfallstyper i Robertsfors kommun. Jämförande siffror 1991. Avfallstyp 2004, Mängd, kg 1991, Mängd, kg Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall 3 004 481 Ca 2 100 000 Park- och trädgårdsavfall Uppgift saknas Bygg- och rivningsavfall Uppgift saknas Avfall från energiutvinning 3 920 Avfall från behandling av kommunalt 3 400 000 avloppsvatten Avfall från behandling av industriellt Uppgift saknas Ca 17 100 000 avloppsvatten Avfall från utvinning av mineraliska produkter och fossila bränslen Verksamhet saknas i kommunen Branschspecifikt industriavfall 39 790 Ej branschspecifikt industriavfall 227 646 Specialavfall 15 040 Ca 800 000 Totalt 6 690 877 Ca 20 000 000 De behandlingsmetoder som förekom 2004 var materialåtervinning för det avfall som omfattas av producentansvar, samt en slags materialåtervinning av bygg- och rivningsavfall (gäller jord- och schaktmassor). Vidare förekom energiåtervinning genom förbränning av kärlavfall samt visst verksamhetsavfall. Deponering gjordes av aska och gjuterisand. Det farliga avfallet skickades iväg för annan särskild destruktion vid behandlingsanläggningar utanför kommunen. Mängdmässigt utgjorde hanteringen av det enskilda avloppsslammet den största behandlingsformen (53,8%). Detta slam lades i slamlaguner. Vidare utgjorde energiåtervinning genom förbränning 24%, materialåtervinning utgjorde 21,3% av behandlingen, samt deponering 0,7% och särskild destruktion 0,2%. Det är således en mängd olika åtgärder som kommer att påverka resultatet av avfallsbehandlingen 2010. Kommunen kan också på andra sätt försöka påverka utvecklingen. Taxesättningen, t.ex. nivån på den rörliga delen, kan påverka kundernas beteenden och handlande. Genom information till kunderna kan man också påverka dem till ett annat beteende och handlande. Genom att tillhandahålla väl fungerande anläggningar skapas förutsättningar för återvinning och återanvändning. Tillgänglighet till återvinningscentral och återvinningsstationer kan t.ex. stimulera (eller motverka ifall det är dåliga förhållanden) till ökad återvinning. 4

Med en konstant befolkningsutveckling antar vi att de totala avfallsmängderna i kommunen blir desamma, men om man jämför med värdena för 2004 så finner man att det blir ganska stora förändringar av behandlingsformerna. Förbränningen av hushållsavfall minskar kraftigt och återvinningen samt kompostering ökar. Återvinning av elektronik, kylmöbler och skrotbilar fördubblas. Med en sammanlagd befolkningsökning om 1000 personer får vi en ökning av avfallsmängderna med 14% till år 2010. Vi antar att de ökar med 14% för alla avfallstyper. Därmed blir det återvinningsmaterial och kärlavfall som ökar mest i antal kg. Fördelningen av behandlingsformer blir oförändrad. Avfallsplanen och dess aktiviteter förväntas innebära positiva miljökonsekevenser i kommunen. Genom åtgärder för att öka återvinning och återanvändning förväntas energiförbränningen av avfallet att minska. Ändrad hantering av slam från enskilda avlopp förväntas ge ett renare slam. Energiåtgärder i kommunen förväntas minska det gasformiga avfallet och minska koldioxidutsläppen, samt bidra till en renare luft. Följande åtgärder planeras för perioden 2006-2010: - Gemensam insamling av kärlavfall i Umeåregionen 2006. Genom en gemensam upphandling för insamling av kärlavfall i Umeåregionen antas att stordriftsfördelar uppnås, vilket leder till lägre insamlingskostnader och därmed lägre kostnader för kommunen. - Stimulera till ökad hemkompostering genom information till hushåll, företag och organisationer 2006. - Kommunal information om återanvändning och återvinning. Med information antas invånarna stimuleras till ökad återanvändning och ökad återvinning. - Stimulera till återvinning och återanvändning genom väl fungerande återvinningsanläggningar. - Öka återvinningen genom att flytta återvinningscentralen till tätorten 2007. - Utreda möjligheter till källsortering i kommunala hyreshus och kommunala verksamheter 2006. - Taxesättning så att ett önskvärt beteende premieras. Taxesättningen antas kunna styra hur invånarna hanterar sitt avfall. Genom taxesättningen skulle man därmed kunna påverka så att man får de miljöeffekter man vill ha. - Förbättra hanteringen av park- och trädgårdsavfall. Anläggning för hantering av parkoch trädgårdsavfall 2006. - Förbättra hanteringen av bygg- och rivningsavfall. Genom en förbättrad hantering skulle t.ex. en ökad mängd träavfall kunna sorteras ut till energiåtervinning. - Stimulera till ökad insamling av farligt avfall. - Ändra hanteringen av slam från enskilda avlopp. - Sluttäckning av deponin 2006-2010 (2012). - Uppföljning av deponin 2006-2010. - Uppföljning av gamla deponier 2006-2010. - Förbättra statistikhanteringen. - Kompetensutveckling för personal inom avfallsområdet. - Utreda förutsättningarna för återbruksverksamhet 2006. 5

1 Inledning 1.1 Utgångspunkter Robertsfors kommun arbetar för att bli en långsiktigt hållbar kommun. Hållbar utveckling handlar om en ekologisk, ekonomisk och social hållbar utveckling. Den ekologiska hållbara utvecklingen handlar om att förhålla sig till att världens resurser inte är oändliga. En ekonomisk hållbar utveckling innebär att alla människors grundläggande behov tillgodoses utan att naturresurserna tar slut. Ett social hållbart samhälle hushåller med resursen människan. Hållbar utveckling bygger på de fyra s.k. systemvillkoren (Karl-Henrik Robèrt och John Holmberg, Det Naturliga Steget). Kortfattat kan systemvillkoren för det hållbara samhället beskrivas så här: I det hållbara samhället utsätts inte naturen för systematisk: - koncentrationsökning av ämnen från bergrunden. - koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion. - undanträngning med fysiska metoder. Och i det samhället. - hindras inte människor att systematiskt tillgodose sina behov. Systemvillkoren utgör en vägledning för utvecklingen av kommunen generellt, men även när det gäller utformningen av avfallsplanering är systemvillkoren viktiga eftersom avfall uppstår pga. hur vi människor förhåller oss till systemvillkoren, t.ex. när det gäller produktion och konsumtion av produkter. Uppfyllandet av systemvillkoren kan därför ses som kriterier för en långsiktig hållbar utveckling. Förhållningen till systemvillkoren är också tillämpbara på kort sikt, eftersom det vi gör idag får ett utfall någon gång i framtiden. Avfall uppstår som ett resultat av de olika mänskliga aktiviteterna. Avfall omfattar allt ifrån människors egna avfall i form av urin och fekalier, till avfall som uppstår av människornas produktion och konsumtion av varor och tjänster. Detta i sin tur innebär bl.a. att avfall uppstår från utvinningen av ämnen från berggrunden och från samhällets produktion, vilket gör att avfallshantering får en direkt koppling till systemvillkoren. Kopplingen består i att inte utsätta naturen för systematiskt koncentrationsökning av avfallsämnen, samt att hushålla med världens resurser. Återanvändning och materialåtervinning av produkter och ämnen blir därmed viktiga verktyg både när man planerar produktionen och när man planerar för hanteringen av avfallet. Hantering av avfall är således en del i arbetet för en hållbar utveckling och dess kretsloppsperspektiv på materialflödena. I det sammanhanget har materialkvalitén betydelse för hanteringen av avfall. Återanvändning innebär att materialet har en sådan kvalité att det kan brukas igen i samma funktion som tidigare, eller ev. i en annan funktion. Även för materialåtervinningen är kvalitén på materialet viktig, eftersom många material inte går att återvinna hur länge som helst. Det beror bl.a. på hur strukturen på materialet degraderar med tiden samt på att andra ämnen tillförs materialet, vilket till slut påverkar materialets funktion. Avfallshanteringen har utfall på samtliga hållbarhetsformer. För den ekologiska hållbarheten så hänger begreppen avfall och kretslopp intimt ihop, eftersom avfallet både är en del av och 6

att det hanteras i samhälliga kretsloppet. För den ekonomiska hållbarheten så handlar det ytterst om en hushållning av naturresurserna, där avfallsmängderna minskas och där återanvändningen ökar. I det sociala hållbarhetsperspektivet ligger bl.a. frågor som konsumtionsvanor, fördelningsfrågor, information och demokrati, frågor som dels har att göra med attityder till avfallets uppkomst och hantering, dels till påverkan på hanteringen av det avfall som uppstår. Avfall i kretsloppsperspektivet kan illustreras med EU:s s.k. avfallshierarki (figur 1). Det främsta målet med hanteringen av avfall är att man skall förebygga uppkomsten av avfall, minska mängderna av avfall och minimera innehållet av farliga ämnen. För det avfall som uppkommer är målet att det skall återanvändas, eller materialåtervinnas, eller energiåtervinnas genom förbränning. Som sista utväg kan avfallet deponeras (75/442/EEG). Denna hanteringsordning är också den utgångspunkt som Robertsfors arbetar efter i sin avfallshantering. Deponering med höga krav på miljöskydd Materialåtervinning Energiåtervinning Återanvändning Minska uppkomsten Figur 1 EU:s avfallstrappa, utgångspunkter för Robertsfors kommuns avfallshantering 1.2 Syfte och metod Avfallsplanen är en plan för hur avfallet skall hanteras under perioden 2006-2010. Syftet med avfallsplanen är ytterst att vara det handlingsprogram som skall leda till att Robertsfors kommun förebygger uppkomsten av avfall, att man minskar mängderna av avfall och att man minimerar innehållet av farliga ämnen. Avfallspanen blir därmed en fördjupning av delprogrammet avfall i den hållbara utvecklingsplanen. Avfallsplanen är i praktiken tänkt att fungera som ett styrdokument och en informationsbank för kommunen. Här beskrivs den nuvarande avfallshanteringen och här sätts upp mål för den framtida avfallshanteringen och åtgärdsprogram ställs upp. Planen omfattar sådant avfall som kommunen har ansvar för enligt miljöbalken och renhållningsförordningen, samt innehåller uppgifter om annat avfall som företag såsom producenter har ansvar för. Avfallsplanen redovisar också vilka behandlingsmetoder som används och som kommer att användas under planeringsperioden. 7

Genom avfallsplanen skall politikerna kunna styra den del i avfallshanteringen som kommunen har ansvar för. Genom att politikerna kan besluta om genomförande av planens åtgärder kan målen uppfyllas. Åtgärderna kan då i sin tur genomföras av den tekniska förvaltningen. Vid de flesta åtgärder får tekniska förvaltningen vanligtvis upprätta speciella projektbeskrivningar över respektive åtgärder. Vid större åtgärder s.k. projekteringar sker vanligen upphandlingar. Genom informationsbanken fås en större översiktlig kunskap om avfallsförhållandena i kommunen. Ökad kunskap om avfallsförhållandena i kommunen leder dels till ett bättre underlag till att fatta beslut över de avfallsfrågor som kommunen har ansvar för, dels till att kunna fatta beslut om t.ex. informations- och rådgivningsåtgärder till aktörer som har ansvar för andra avfallsfrågor. Det är därför viktigt att åtgärder och måluppfyllelser följs upp så att politikerna kan fatta nya beslut. Själva avfallsplanen skall revideras vart femte år. Då skall också en total uppföljning av hela planen genomföras. Planens mål och åtgärder skall uppföljas varje år. Uppföljningarna är tänkta att i första hand följa upp respektive åtgärd, men även bedömningar om åtgärdens påverkan på långsiktiga avfallsmål skall göras i samband med den årliga uppföljningen. Detta sker för att kunna stämma av att åtgärderna verkligen pekar mot de långsiktiga visionerna. Uppföljning av specifika åtgärder skall inarbetas i verksamheten och på sikt bli en del i kommunens miljö- och kvalitetsledningssystem. När det gäller de delar av avfallshanteringen som kommunen inte har ansvar för, fungerar avfallsplanen som kunskapssamling och informationsbank, med olika uppgifter om avfallets typer, mängd och behandling. Detta ger kommunen en ökad samlad kunskap om det totala avfallet i kommunen. Denna samlade information kan sedan användas som grund för t.ex. informationsspridning, påverkan, rådgivning, stöd, etc. till kommunens invånare, företag och andra organisationer. Upprättande av avfallsplaner regleras av lagar och förordningar, främst Miljöbalken, Avfallsförordningen och föreskrifterna om innehållet i kommunal avfallsplan. Bl.a. säger Miljöbalken att det är en kommunal skyldighet att upprätta avfallsplaner. Vi kommer närmare att gå igenom lagar och förordningar kring avfallsplaner i kapitel 3 som handlar om planeringsförutsättningarna. Arbetet med att upprätta avfallsplanen har gått till så att vi har utgått från ett hållbart utvecklingsperspektiv med dess systemvillkor, från EU:s avfallshierarki, från avfallsmålen, från reglerna i Miljöbalken och Avfallsförordningen, samt från föreskrifterna för innehåll i kommunal avfallsplan och från det förslag till nya föreskrifter som finns. Upplägget har också styrts utifrån hur direktiven till utarbetandet av utvecklingsplanen i kommunen ser ut. I arbetet med att ta fram denna avfallsplan så används därför systemvillkoren och avfallshierarkin som referenspunkter vilka kommunens mål och åtgärder skall sträva mot. I övrigt har arbetet bestått i att stämma av denna plan mot de regler och förordningar som finns, att titta på andra kommuners avfallsplaner, att undersöka vilka samarbeten och utredningar som pågår inom området, att samla in statistik och uppgifter om avfallshanteringen i kommunen, samt att samråda internt inom förvaltningen. Den metod vi använder oss i planarbetet utgår från Stiftelsen Det Naturliga Stegets metodik, den s.k. Kompassen. Metoden består av fyra delar. Del 1 är att utgå från systemvillkoren som är de långsiktiga målen för hållbar utveckling. Del 2 handlar om att analysera och problembeskriva nuläget utifrån systemvillkoren. I del 3 tas en långsiktig vision fram och övergripande åtgärder för att kunna nå visionen utarbetas. Del 4 består i att ta fram ett handlingsprogram. 8

Den tidigare avfallsplanen för Robertsfors kommun upprättades 1992. Sedan dess har det skett förändringar i förutsättningarna, bl.a. miljö- och avfallspolitiken (t.ex. nya mål, beskattningar etc.), utvecklandet av det hållbara utvecklingsprogrammet, utvecklingen på avfallsområdet, samt delvis ny lagstiftning. Den nya planen består av följande delar; inledning (kap. 1), mål (kap. 2), planeringsförutsättningar (kap. 3), nulägesbeskrivning och probleminventering (kap.4), handlingsprogram (kap. 5), ekonomi (kap. 6) samt miljökonsekvenser (kap. 7). Detta upplägg innebär att planen får ett planeringsperspektiv genom att vi inleder med utgångspunkter för planeringen, därefter presenteras den långsiktiga visionen, samt miljö- och avfallsmålen och därefter förutsättningarna för planeringen. Sedan anlyseras nuläget, som tillsammans med de tre tidigare kapitlen utgör en grund för det verkliga planeringsavsnittet för planeringsperioden, bestående av kapitel 5 där vi tar fram handlingsprogrammet, kapitel 6 där vi tittar på intäkter och kostnader och en avslutning med kapitel 7 där vi analyserar vilka konsekvenser för miljön som avfallsplanen kommer att få.. Ett förslag till avfallsplan var under 3 veckor hösten 2005 ute på remiss till utvalda intressenter, bl.a. till lokala samhällsorganisationer och de två största företagen i kommunen, samt var under november månad 2005 utställt på kommunkontorets reception. Inkomna synpunkter från remissen har inarbetats. Under utställningen inkom inga synpunkter. Samråd har skett med tjänstemän och politiker. Förslaget antogs av tekniska nämnden den 1 december 2005 för vidare beredning i kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Avfallsplanen antogs av kommunfullmäktige den 23 februari 2006. Den träder i kraft den 1 april 2006. 1.3 Begreppsförklaring Olika begrepp används i avfallsplaneringen. Här är några exempel på begrepp och vad de innebär. Avfall Varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med (Miljöbalken 15 kap. 1 ). Biologiskt avfall Biologiskt lättnedbrytbart avfall, dvs. den del av det organiska avfallet som på kort tid kan brytas ner i biologiska processer, exempelvis mat- och trädgårdsavfall (jmf. RVF:s ordlista). Brännbart avfall Avfall som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen har startat, ex. plaster och trä (Avfallsförordningen 4 ). Deponering Bortskaffningsförfarande som innebär att avfall läggs på en deponi (Avfallsförordningen 4 ). Energiåtervinning Tillvaratagande av energi som alstras i en anläggning för avfallsförbränning eller tillvaratagande av gas från nedbrytning av organiska ämnen, t.ex. i en rötningsanläggning eller deponi (Källa: andra kommuner, ex. Umeå kommuns avfallsplan). Grovavfall Hushållsavfall som är så tungt eller skrymmande att det inte är lämpligt att samla in behållare (jmf. RVF:s ordlista). Hushållsavfall Avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet (Miljöbalken 15 kap. 2 ). Exempel på avfall från hushåll är köksavfall, latrin, grovavfall och 9

farligt avfall. Avfall från annan verksamhet som är jämförligt med hushållsavfall är t.ex. städsopor, avfall från personalmatsalar, storkök och livsmedelsbutiker, toalettavfall m.m. Hantering En verksamhet eller en åtgärd som utgörs av insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall (Miljöbalken 15 kap. 3 ). Icke brännbart material Avfall som inte kan förbrännas även om energi tillförs, ex. sten, metall, keramik och porslin (jmf. RVF:s ordlista). Komposterbart avfall Avfall som lämpar sig för biologisk behandling (kompostering eller rötning), ex. matavfall. Kompostering Biologisk nedbrytning av organiskt lättnedbrytbart avfall under syrerika (aeroba) förhållanden (jmf. RVF:s ordlista). Miljöstation Mindre anläggning för mottagning av hushållens farliga avfall (jmf. RVF:s ordlista). Organiskt avfall Avfall som innehåller organiskt kol, ex. matavfall och plaster (jmf. RVF:s ordlista). Producentansvar Skyldighet för producenterna att se till att avfall som faller under deras ansvar samlas in, transporteras bort, återvinns, återanvänds eller bortskaffas på ett sätt som kan krävas för en hälso- och miljömässigt godtagbar avfallshantering (miljöbalken 15 kap. 6 ). Restavfall Det som återstår efter att återvinningsbart, brännbart och komposterbart avfall har sorterats ut, dvs. sådant avfall som inte går att ta hand om på något annat sätt än deponering. Rötning Biologisk nedbrytning av organiskt lättnedbrytbart avfall under syrefria (enaeroba) förhållanden. Biogas bildas vid nedbrytningen (jmf. RVF:s ordlista). Återvinning Användning av material, näringsämnen eller energi från avfall (jmf. RVF:s ordlista). Med återvinning avses bland annat materialåtervinning, energiutvinning, kompostering och annan biologisk omvandling. Återvinningscentral (ÅVC) En bemannad anläggning för mottagning av avfall som hushållen själva får transportera bort (dvs. grov- och trädgårdsavfall, batterier, elektronik o. dyl.) (jmf. RVF:s ordlista). Återvinningsstation (ÅVS) Obemannad mindre anläggning för mottagning av visst avfall under producentansvar, dvs, förpackningar och returpapper (jmf. RVF:s ordlista). 10

2 Mål för avfallshanteringen 2.1 Europeiska mål Europeiska Unionen har med sin s.k. avfallshierarki, eller avfallstrappa, i direktivet om avfall lagt upp en målsättning för avfallshanteringen som har en prioritetsordning (75/442/EEG, 1991/156/EG). Det främsta målet med hanteringen av avfall är att man skall förebygga uppkomsten av avfall, minska mängderna av avfall och minimera innehållet av farliga ämnen. Prioritetsordningen syftar till att avfallets belastning på miljön skall minska. Den går ut på att vi i första hand ska förebygga att avfall uppstår. I andra hand ska vi återanvända avfallet. I tredje hand skall materialet återvinnas och i fjärde hand skall man utvinna energi ur avfallet, när detta är miljömässigt motiverat. I sista hand ska avfallet deponeras på ett säkert sätt. Deponering har varit en vanlig åtgärd för att hantera avfall i Europa. Målen med direktivet om deponering av avfall (99/31/EG) är att förebygga eller minska de skador som deponering av avfall vållar på miljön, särskilt ytvatten, grundvatten, mark, luft och människors hälsa. 2.2 Nationella mål Riksdagen antog år 1999 miljökvalitetsmål för 15 områden (Begränsad klimatpåverkan; Frisk luft; Bara naturlig försurning; Giftfri miljö; Skyddande ozonskikt; Säker strålmiljö; Ingen övergödning; Levande sjöar och vattendrag; Grundvatten av god kvalitet; Hav i balans, levande kust och skärgård; Myllrande våtmarker; Levande skogar; Ett rikt odlingslandskap; Storslagen fjällmiljö; God bebyggd miljö). Riksdagen antog år 2005 ytterligare ett miljömål, Ett rikt växt- och djurliv. Dessa 16 miljömål beskriver vad som är ekologiskt hållbart på lång sikt när det gäller kvalitet och tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser. Miljökvalitetsmålen syftar till att främja människors hälsa, värna den biologiska mångfalden och naturmiljön, ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena, bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga, samt trygga en god hushållning med naturresurserna. För de 16 miljökvalitetsmålen finns också 72 nationella delmål som anger vad som skall uppnås under olika tidsperioder. Riksdagen arbetar för att till nästa generation lösa miljöproblemen, vilket innebär att alla viktiga åtgärder i Sverige ska vara genomförda till år 2020 (2050 då det gäller klimatmålet). Några aktiviteter såsom transporter, energianvändning, flöden av material, kemikalier och varor med mera, orsakar flera olika miljöproblem. Åtgärder på dessa aktiviteter kan därför leda till att mer än ett miljömål nås. Riksdagen har fastställt att tre strategier ska vara vägledande i arbetet med miljökvalitetsmålen: - En strategi för effektivare energianvändning och transporter - för att minska utsläppen från energi- och transportsektorerna. - En strategi för giftfria och resurssnåla kretslopp som innefattar en miljöorienterad produktpolitik - för att skapa energi- och materialsnåla kretslopp och för att minska de diffusa utsläppen av miljögifter. - En strategi för hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö - för ökad hänsyn till biologisk mångfald, kulturmiljö och människors hälsa, för god hushållning med mark och vatten, miljöanpassad fysisk planering och hållbar bebyggelsestruktur. 11

Riksdagens övergripande mål för avfallshanteringen är att den totala mängden avfall och avfallets farlighet skall minska, att avfall och resprodukter sorteras så att de kan behandlas efter sina egenskaper och återföras i kretsloppet i ett balanserat samspel mellan staden och dess omgivning. Det här innebär att behandlingen av det avfall som uppkommer skall förbättras. Bl.a. ska avfallsmängden som deponeras minskas, vilket innebär ökat behov på källsortering. Sedan den 1 januari 2005 är det förbjudet att deponera organiskt avfall och deponierna ska senast år 2008 ha uppnått en enhetlig standard och uppfyllt högt ställda miljökrav. De nationella delmålen för avfallshanteringen är att: - Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall skall minska med minst 50 % till år 2005 räknat från 1994 års nivå samtidigt som den totala mängden genererat avfall inte ökar. - Samtliga avfallsdeponier har senast år 2008 uppnått enhetlig standard och uppfyller högt uppställda miljökrav enligt EU:s beslutade direktiv om deponering av avfall. - Senast 2010 skall minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central behandling. - Senast år 2010 skall matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling. Avfall och avfallshantering berör på ett eller annat sätt miljömålen, men även speciella avfallsproblem berör flera olika miljömål. T.ex. påverkar utsläpp av freoner från kylmöbler miljökvalitetsmålen frisk luft, skyddande ozonskikt och begränsad klimatpåverkan. Avloppsrening och slamhantering har påverkan på miljökvalitetsmålen grundvatten av god kvalité, levande sjöar och vattendrag samt ingen övergödning. I propositionen "Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp" (prop. 2002/03:117) föreslog regeringen mål, strategier och åtgärder för att få ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp. Där konstaterades att den ekonomiska utvecklingen till stor del bygger på produktion och konsumtion av produkter, vilka förbrukar material och energi. Produktionen och konsumtionen leder därmed till stora mängder avfall. Regeringen anser därför att en viktig del i kretsloppsarbetet är en ekologiskt god avfallshantering. Regeringen vill bl.a. göra det enklare för konsumenterna att sortera sitt avfall, särskilt det farliga avfallet, för att stimulera till återvinning. Genom en miljöorienterad produktpolitik vill regeringen förebygga och minska produkters negativa påverkan på miljö och människors hälsa under produkternas hela livscykel. Syftet är att producenterna redan vid tillverkningen av en produkt måste tänka över dess miljöpåverkan i ett livscykelperspektiv. Genom ökad återanvändning och återvinning sparas såväl material som energi, samtidigt som miljöproblem från avfallshanteringen kan minska. Sedan den 1 januari 2002 är det förbjudet att deponera utsorterat brännbart avfall. 2.3 Regionala mål Västerbottens läns regionala miljömål bygger på de nationella målen, men man har också kompletterande regionala mål för de olika miljömålen. När det gäller avfallsmålen så utgörs 12

kärnan i de nationella delmålen, men man har också förändrat eller tagit fram egna regionala delmål. De regionala delmålen för avfallshanteringen är att: - Senast år 2005 sorteras avfall och restprodukter så att de kan behandlas efter sina egenskaper och återföras i kretsloppet i ett balanserat samspel mellan staden och dess omgivning. Restprodukter och avfall som används i samhällsbyggandet ska miljövarudeklareras (fristående regionalt mål). - Återvinning av avfall genom kompostering eller rötning ska år 2010 utgöra minst 35 procent av den i länet biologiskt behandlingsbara mängden avfall (ett fristående regionalt mål med nära koppling till förslag till nationellt mål, se prop. 2002/03:117). - Den totala mängden avfall i länet som deponeras ska minska med 70 procent, exklusive gruvavfall, fram till år 2005 räknat från år 1994 (högre ambitionsnivå än det nationella delmålet). - Samtliga avfallsdeponier ska senast under år 2008 uppnå en enhetlig standard och uppfylla högt ställda miljökrav enligt deponiförordningen och enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering (överensstämmer med de nationella delmålen). Inom Umeåregionen (Ett samarbetsorgan för Bjurholms, Nordmalings, Robertsfors, Umeå, Vindeln och Vännäs kommuner) samarbetar man bl.a. kring avfallsfrågorna. Följande målsättningar har utarbetats där: - Källsortering och kompostering ska uppmuntras genom differentierad taxa. Det ska vara ekonomiskt fördelaktigt att minska avfallsmängden. Vi ska minska mängden avfall som deponeras genom att öka sorteringsmöjligheterna. Möjligheter till sortering av avfall ska finnas vid samtliga deponianläggningar och återvinningscentraler i regionen. Materialbolagen ska få hyra plats på deponianläggningar och återvinningscentraler för insamling av de material som de ansvarar för. - Det är viktigt att avgifta kretsloppet. Farligt avfall ska sorteras ut från övrigt avfall till de insamlingsplatser som kommunerna anvisar. Kommunerna ska informera om vad som menas med farligt avfall och var insamlingsplatserna finns. - I regionen ska vi fortsätta att arbeta för samordnade transporter från deponier/återvinningscentraler. Genom gemensamma upphandlingar har vi större möjlighet att påverka och ställa krav på miljöanpassade drivmedel, etc. - Förändringsarbetet kräver att vi sprider information till allmänhet och verksamhet/industri om vad som gäller och vad som är på gång. Gemensamma informationskampanjer inom olika områden kan vara ett sätt. 2.4 Lokala Mål för Robertsfors kommun Robertsfors kommuns miljömål bygger på de regionala målen, se tidigare kapitel, samt på målen om en hållbar utveckling och systemvillkoren. De lokala miljömålen redovisas i den hållbara utvecklingsplanen för kommunen. De lokala målen för avfallshanteringen bygger på, förutom de ovan nämnda målen, en långsiktig vision för avfallshanteringen i kommunen. Den långsiktiga visionen (till år 2050) för kommunens avfallshantering är att inget avfall, varken fast, flytande eller gasformigt, som inte är en del i ett ekologiskt kretslopp uppstår (jmf. det sista trappsteget i EU:s avfallshierarki). Visionen för år 2020 är att producenterna skapar pro- 13

dukter som klarar 100% återvinning, att bioenergi har ersatt annan energi, att fordon drivs av drivmedel framställt av ved/biomassa, att elbilar är ett vanligt inslag i storstäderna, samt att avfallsfrågor behandlas och planeras regionalt. Visionen för 2010 är att skatter och förordningar, bl.a. via EU, gör det omöjligt att inte återvinna avfall, men fortfarande energiutvinns merparten genom förbränning, att allt flytande kommunalt avfall kan ingå i kretsloppet, att gasformigt avfall fasas ut och då främst från fordon. För att nå visionen har kommunen utarbetat egna målsättningar, baserat på ett hållbart utvecklingsperspektiv med dess systemvillkor, på EU:s avfallshierarki, på de nationella och regionala avfallsmålen, samt på reglerna i Miljöbalken och Avfallsförordningen. De övergripande målen för Robertsfors kommun är att förebygga uppkomsten av avfall, att minska mängderna av avfall och att minimera innehållet av farliga ämnen. Detta betyder att vi arbetar efter avfallshierarkin, dvs. vi arbetar för att förebygga att avfall uppstår och har en prioriteringsordning på behandlingen av avfallet som uppstår. Avfallet skall därför behandlas i följande steg: återanvändning, materialåtervinning och energiåtervinning. I sista hand ska avfallet deponeras på ett säkert sätt. Robertsfors kommun har ställt upp följande mål för den närmaste femårsperioden (2006-2010), tabell 1. Målen harmonierar till såväl de regionala som de nationella avfallsmålen. I kapitel 5 kommer målen, med åtgärdsförslag och uppföljning etc., att beskrivas närmare. Robertsfors kommun vill alltså gå mot en långsiktig utveckling där vi minskar eller förebygger uppkomsten av avfall, där vi minskar mängderna av uppkommet avfall, där vi ökar återanvändning och återvinning av avfall, där vi minimerar innehållet av farliga ämnen och där vi slutförvarar i deponier sådant som inte går att ta hand om på annat sätt (Figur 2). Förhållningen mot systemvillkoren blir då positiv i.o.m. att detta sätt att behandla avfallet strävar mot systemvillkoren, vilka i sig kan anses vara ett slags mål för hållbar utveckling. När det gäller att inte utsätta naturen för systematisk koncentrationsökning av ämnen från berggrunden så stimulerar främst materialåtervinning till att bromsa behoven av utvinning av berggrundsmaterial, samt förhindrar att sådant material hamnar på deponier. Materialåtervinning, men även återanvändning, är också viktigt för att inte utsätta naturen för systematisk koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion. Ju mer vi kan återvinna och återanvända, desto mindre material behöver gå till deponier eller till förbränning. Inom avfallshanteringen är det de olika avfallsanläggningarna som främst utsätter naturen för systematisk undanträngning med fysiska metoder. Deponierna är oftast mest arealkrävande och i naturen lokaliserade. Förbränningsanläggningar, återvinningsanläggningar, återvinningscentraler och återvinningsstationer, är arealkrävande i olika utsträckning och där återvinningsstationen är den anläggning som kräver minst yta. Alla dessa anläggningar ligger oftast lokaliserade i tätorterna, alternativt i anslutning till deponierna, dvs. i redan bebyggda områden eller från naturen redan brukade områden. Undanträngningseffekterna på naturen blir där marginella, även om de i en del fall (t.ex. tätortsnära anläggningar i naturen, eller storskaliga förbränningsanläggningar i naturen) kan vara betydande. I lagar och förordningar kring avfallshanteringen hänvisas ofta till miljö- och hälsoskyddet. Det har att göra med att man vill göra en avfallshantering som är bra både för naturen och för människorna, dvs. att uppfylla det fjärde systemvillkoret om att tillgodose mänskliga behov överallt. 14

Tabell 1 Mål för avfallshanteringen i Robertsfors kommun 2006-2010. Mål Övergripande mål Förebygga uppkomsten av avfall Minska den totala mängden avfall Minimera innehållet av farligt avfall Öka återanvändning och återvinning, Hushållsavfall: Förebygga uppkomsten av avfall Minska mängden invägt hushållsavfall Öka materialåtervinning av hushållsavfallet, öka kompostering av hushållsavfallet, öka återvinning och återanvändningen av grovavfallet Återvinna matavfall genom biologisk behandling Park- och trädgårdsavfall Öka komposteringen och/eller energiåtervinningen av trädgårdsavfall Bygg- och rivningsavfall Förbättra hanteringen av bygg- och rivningsavfall Avfall från energiutvinning Öka återföring av aska till kretsloppet Avfall från behandling av kommunalt avloppsvatten Ordna ett användningsområde för slammet Avfall från behandling av industriellt avloppsvatten Avfall från utvinning av mineraliska produkter Branchspecifikt industriavfall Icke branschspecifikt industriavfall Specialavfall och farligt avfall Förbättra hanteringen av farligt avfall Ekonomi Förbättrad ekonomi för kommunens renhållning Deponier Minska mängden avfall som skickas till deponi Gamla deponier och avfallsupplag ska inte utgöra risk för miljö och hälsa. Gasformigt avfall Öka kunskapen om mängd och innehåll av det gasformiga avfallet i kommunen Beskrivning av målen Förebygga att avfall uppstår genom att öka återanvändning och återvinning, samt genom information och rådgivning Den totala mängden avfall per kommuninvånare ska minska under perioden Minimera innehållet av farligt avfall, Öka insamlingen av farligt avfall Öka återanvändning och återvinning, Förflytta oss uppför avfallstrappan. Förebygga att avfall uppstår genom att öka återanvändning och återvinning, information och rådgivning Mängden invägt hushållsavfall per kommuninvånare ska minska under perioden Avfall och restprodukter skall sorteras så att de kan behandlas efter sina egenskaper och återföras i kretsloppet. I kommunen ska erbjudas en tillfredsställande insamling av förpackningar och annat avfall som faller under producentansvaret. Mängden återvunnet material till återvinningsföretagen per kommuninvånare skall öka, stimulera till hushållskompostering, öka återvinning och återanvändningen av avfallet Samma som för länet, dvs. återvinning av avfall genom kompostering eller rötning ska år 2010 utgöra minst 35 procent av den i kommunen biologiskt behandlingsbara mängden avfall Öka komposteringen och/eller energiåtervinningen av trädgårdsavfall Öka återanvändning respektive återvinning av bygg- och rivningsavfall. Aska från uppvärmning med biobränsle ska återföras till kretsloppet Ordna ett användningsområde för slammet Förbättra hanteringen av farligt avfall Bättre statistik och kunskap Förbättrad ekonomi för kommunens renhållning Minska mängden avfall som skickas till deponi Aveckla deponin Fagerliden i enlighet med de föreskrifter som finns. Följa upp nedlagda deponier Utreda mängd och innehåll av det gasformiga avfallet i kommunen för att se om och ev. hur kommunen kan påverka de gasformiga utsläppen 15

Kurvan visar nuvarande fördelning på avfallsbehandling Minska uppkomsten Energiåtervinning Återanvändning Materialåtervinning Deponering Figur 2 Illustration över färdriktningen på avfallshanteringen för Robertsfors kommun. 3 Planeringsförutsättningar 3.1 Centrala förutsättningar Globala förutsättningar Miljöförstöring är ett globalt problem. Det beror dels på att de sammanlagda utsläppen i världen påverkar jordklotets klimat, t.ex. den s.k. växthuseffekten och ozonskiktsförtunningen. Men det beror också på att utsläppen sprids från utsläppskällorna över stora områden genom luften och vatten. Politiker från hela världen träffas därför för att bestämma vad man skall göra åt de globala miljöproblemen. De beslut som fattas i sådana sammanhang, t.ex. vid Riokonferensen 1992, påverkar hur vi i Sverige skall hantera miljöproblem och vårt avfall. Avfallshanteringen påverkas även av andra faktorer i vår omvärld. Minskande råvarutillgångar resulterar i ökande priser på råvaror. Stigande världsmarknadspriser på råvaror leder t.ex. till att efterfrågan på återvinningsbart material ökar och att incitamenten till att använda andra produkter ökar. Europeiska förutsättningar Avfallshanteringen regleras av avfallspolitiken och dess lagar och förordningar. Den styrs dels av EU och dess direktiv, samt den svenska avfallspolitiken och dess regler. När det gäller EU så är direktivet om avfall (75/442/EEG) som är mest betydelsefullt för utformningen av den svenska politiken. Det handlar bl.a. om att ha liknande avfallsbestämmelser i EUländerna för att kunna ha jämlika konkurrensvillkor på den inre marknaden. Men, det handlar 16

också om EU:s målsättningar kring miljöskyddet och förbättring av livskvalitén. Bestämmelser om bortskaffande av avfall syftar till att skydda människors hälsa och att skydda miljön mot de skadliga effekter som uppkommer i samband med insamling, transport, behandling, förvaring och deponering av avfall. Enligt direktivet bör återvinning av avfall och användning av återvunnet material främjas. När det gäller tillsynen så säger direktivet att ett tillståndssystem bör tillämpas för företag som behandlar, förvarar eller deponerar avfall för andras räkning. Företag som själva bortskaffar sitt avfall eller insamlar andras avfall bör omfattas av ett system för tillsyn. EU:s avfallshierarki har också betydelse för utformningen av svensk avfallspolitik. Enligt artikel 1 i avfallsdirektivet definieras avfall som varje ämne, substans eller föremål som innehavaren bortskaffar eller är skyldig att bortskaffa enligt gällande nationell lagstiftning. Bortskaffande av avfall definieras som insamling, sortering, transport, behandling, lagring och deponering av avfall på eller under markytan, nödvändig återanvändning för vidareutnyttjande, återvinning och återanvändning. Enligt artikel 3 skall medlemsstaterna besluta om lämpliga åtgärder för att främja att avfall inte uppkommer, att avfall återanvänds och behandlas så att råvaror och eventuellt energi kan utvinnas, eller att andra processer för vidareutnyttjande används. Enligt artikel 4 skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att avfall bortskaffas utan fara för människors hälsa och utan att processer eller metoder används som kan skada miljön. Enligt artikel 5 skall medlemsstaterna inrätta eller utse en eller flera behöriga myndigheter som skall ansvara för planering, organisation, bemyndigande och övervakning av bortskaffandet av avfall inom ett visst område. Dessa myndigheter skall vara skyldiga att så snart som möjligt upprätta en eller flera planer (artikel 6) omfattande: typ och kvantitet beträffande det avfall som skall återvinnas eller bortskaffas, allmänna tekniska krav, lämpliga områden för bortskaffande, och speciella åtgärder i fråga om vissa typer av avfall. Direktivet om deponering av avfall (99/31/EG) syftar till att förebygga eller minska de skador som deponering av avfall vållar på miljön, särskilt ytvatten, grundvatten, mark, luft och människors hälsa. Det här direktivet har påverkat utformningen av den svenska förordningen om deponering av avfall. Svenska förutsättningar, olika lagar och förordningar som styr avfallshanteringen Utifrån direktiven från EU och från de mål som utformas av den svenska avfallspolitiken (se kapitel 2.2) skapas lagar och förordningar som styr hanteringen av avfallet. Det finns ett flertal lagar, förordningar och bestämmelser som reglerar kommunernas och företagens hantering av avfall, t.ex.: Avfallsförordningen SFS 2001:1063 Bilskrotningslagen SFS 1975:348 Förordningen om batterier SFS 1997:645 Förordningen om deponering av avfall SFS 2001:512 Föreskrifter om deponering av avfall NFS 2001:14 Föreskrifter om innehållet i kommunal avfallsplan SNFS 1991:3 Förordningen om producentansvar för bilar SFS 1997:788 Förordningen om producentansvar för däck SFS 1994:1236 Förordningen om producentansvar för elektriska och SFS 2005:209 elektroniska produkter Förordningen om producentansvar för glödlampor SFS 2000:208 och vissa belysningsarmaturer Förordningen om producentansvar för förpackningar SFS 1997:185 17