Arbetsmarknadsutbildning 2004

Ura 2005:4 ISSN 1401-0844 Arbetsmarknadsutbildning 2004 - Uppföljning av deltagare som slutat arbetsmarknadsutbildning andra kvartalet 2004 AMS Farhad Abdi Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadsutbildning 2004 Uppföljning av deltagare som slutat arbetsmarknadsutbildning andra kvartalet 2004 Innehållsförteckning Sid SAMMANFATTNING... 3 1 INLEDNING... 5 1.1 BAKGRUND... 5 1.2 SYFTE... 6 1.3 METOD... 7 2 UTBILDNINGAR... 8 2.1 UTBILDNINGSINRIKTNING... 8 2.2 VOLYMERNA I ARBETSMARKNADSUTBILDNING... 12 3 DELTAGARNA... 14 3.1 FULLFÖLJANDEGRAD... 14 3.2 MOTIVATION OCH FÖRVÄNTNINGAR... 17 4 RESULTAT EFTER FULLFÖLJD ABETSMARKNADS- UTBILDNING... 23 4.1 PLACERINGSGRAD... 23 4.2 ARBETSMARKNADSLÄGE... 28 4.3 TYP AV ANSTÄLLNING OCH ARBETSTID... 30 4.4 REKRYTERING TILL ARBETE... 34 4.5 ERFARENHET AV TIDIGARE ARBETE... 36 5 DELTAGARNAS BEDÖMNING AV UTBILDNINGENS BETYDELSE OCH TRÄFFSÄKERHET... 41 5.1 TRÄFFSÄKERHET... 41 5.2 NYTTA AV UTBILDNINGEN... 43 BILAGA 1... 46 BILAGA 2... 50 BILAGA 3... 54

2

Sammanfattning I denna rapport studeras deltagarnas ställning på arbetsmarknaden sex månader efter avslutad arbetsmarknadsutbildning. Målet med arbetsmarknadsutbildning är att den skall bidra till att öka möjligheten för arbetslösa att få ett arbete samt motverka brist på arbetskraft. AMS har via enkätstudier sedan 1979 årligen följt upp personer som avslutat (fullföljt eller definitivt avbrutit) en arbetsmarknadsutbildning under årets andra kvartal. Syftet är att kartlägga vilken ställning deltagarna har på arbetsmarknaden sex månader efter avslutad utbildning (placeringsgrad). Utfallet delas upp på olika yrkesinriktningar. För att utbildningen verkligen skall ge avsedd kompetenshöjning för individen är det viktigt att deltagarna fullföljer utbildningen. Ett annat syfte är därför att undersöka hur stor andel av deltagarna som fullföljer utbildningen, (fullföljandegrad). Ett tredje syfte är att undersöka om deltagarna får arbete inom eller nära det yrkesområde som utbildningen syftade till, det vill säga träffsäkerheten. Undersökningens data utgörs av en enkätstudie riktade till samtliga deltagare som avslutade en arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet 2004. Totalt avslutade 5 110 personer sin arbetsmarknadsutbildning under denna period. Svarsfrekvensen uppgick till 69 procent. 71 procent av de deltagare som fullföljde arbetsmarknadsutbildning hade ett arbete vid mättillfället, dvs. ungefär sex månader efter avslutad utbildning. Motsvarande andel vid föregående års undersökning var 65 procent. Detta är en förbättring med sex procentenheter jämfört med resultatet för 2003, vilket innebär att andelen i arbete ökade trots att lediga platser anmälda till Arbetsförmedlingen minskade med 41 000 platser under 2004. Vidare var 22 procent av deltagarna som fullföljt arbetsmarknadsutbildning arbetslösa vid undersökningstillfället, vilket är en minskning med fem procentenheter i förhållande till året innan. Denna minskning är en följd av ökad andel i arbete under 2004. Skillnader mellan olika utbildningsinriktningar, vad det gäller andel i arbete är relativt stora. Deltagarna i vård- och omsorgsutbildningar fick arbete i högst grad. Närmare åtta av tio deltagare i dessa utbildningar hade arbete vid mättillfället (79 procent). Även deltagare som utbildats inom pedagogik och transport uppvisar ett förhållandevis bra resultat. Lägst andel i arbete redovisades bland deltagarna i teknikutbildningar. Andelen i arbete var lika hög för kvinnor som för män. Vidare hade äldre deltagare (55 år och äldre) svårare att få arbete än yngre. Den vanligaste anställningsformen var tidsbegränsad- eller timanställning. Varannan eller 56 procent av deltagarna som varit i arbete, fick en tidsbegränsad- eller timanställning. Denna typ av anställningar samt deltidsanställningar var vanligare bland kvinnor, vilket sammanhänger med att deltidsarbete är vanligare inom den kvinnodominerade yrkesområden vård 3

och omsorg. Kvinnor får i större utsträckning jobb inom den offentliga sektorn och män inom den privata sektorn. Nära åtta av tio eller 77 procent av männen fick arbete inom den privata sektorn mot 31 procent av kvinnorna. Majoriteten av respondenterna som fullföljde sin utbildning uppgav aktiva skäl att delta i arbetsmarknadsutbildningen, 89 procent. Deltagarna tillfrågades i undersökningen vilken som var den huvudsakliga anledningen till att de ville gå utbildningen. Svarsalternativen delas in i aktiva och passiva anledningar. Med aktiva anledningar menas att deltagaren tar en aktivare ställning att gå arbetsmarknadsutbildning. Att byta yrke eller höja kompetensen inom sitt yrkesområde var de vanligaste aktiva anledningarna till att delta i utbildningen. Med passiva skäl avses att det var ett krav från någon myndighet (arbetsförmedlingen, socialtjänsten eller försäkringskassan) eller att man gick utbildningen för att ha någonting att göra, vilket uppgick till sex procent. Undersökningen visar vidare att 88 procent av deltagarna som påbörjade en arbetsmarknadsutbildning fullföljde den. Varannan deltagare som avbröt sin utbildning gjorde det på grund av att de fick arbete. Deltagare som fått arbete efter fullföljd utbildning är i stor utsträckning verksamma inom eller nära det yrkesområde som utbildningen syftade till. 89 procent av deltagarna som fått arbete efter fullföljd utbildning var verksamma inom ett, för deras arbetsmarknadsutbildning, relevant yrkesområde (träffsäkerhet), vilket är en ökning med tre procentenheter jämfört med föregående års undersökning. Samtliga deltagare i mediautbildningar som fått arbete uppgav att man fått arbete inom sitt yrkesområde. Även utbildningar inom vård/omsorg samt bygg/anläggning hade en hög träffsäkerhet. Deltagarna i utbildningar inom datateknik och kundservice jobbade i minst grad inom sitt yrkesområde. Skillnader i träffsäkerheten mellan olika yrkesinriktningar beror dels på graden av yrkesspecifika kunskaper och dels på konjunkturen. Undersökningen visar även att 85 procent av de deltagare som fått arbete uppgav att utbildningen haft betydelse för att anställningen skulle komma till stånd och 82 procent ansåg att de haft nytta av utbildningen i sin nuvarande anställning. Av de samlade kvalitativa resultaten att döma kan konstateras att utbildningar inom vård/omsorg, pedagogik samt transport i större utsträckning än övriga utbildningar uppvisar positiva kvalitativa resultat. Deltagarna i dessa utbildningar har i hög grad fått arbete vid mättillfället samt var i högre utsträckning verksamma inom sitt yrkesområde som utbildningen syftade till. Vidare anser deltagarna i dessa utbildningar att de har stor nytta av utbildningen i sitt nuvarande arbete. Det omvända gäller för datateknikutbild- 4

ningar där utbildningarna haft låg träffsäkerhet och förhållandevis låg placeringsgrad samt ingen stor betydelse för deltagarnas anställbarhet. Vidare angav dessa deltagare i hög grad att man inte har stor nytta av utbildningen i sitt nuvarande arbete. 1 Inledning 1.1 Bakgrund Arbetsmarknadsutbildning bedrivs av arbetsmarknadspolitiska skäl och avser yrkesinriktad utbildning som syftar till att underlätta för den enskilde att få eller behålla ett arbete och som motverkar att brist på arbetskraft uppstår på arbetsmarknaden. Vidare är syftet med arbetsmarknadsutbildning att underlätta yrkesmässig rörlighet och därmed förhindra att flaskhalsar uppstår på arbetsmarknaden. Vem som får delta i arbetsmarknadsutbildning finns reglerad i förordning (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program. Enligt förordningen får den som är eller riskerar att bli arbetslös och är arbetssökande på Arbetsförmedlingen anvisas till utbildningen från den dag han eller hon fyller 20 år. De långsiktiga målen för arbetsmarknadsutbildningen är tillväxtpolitiska, stabiliseringspolitiska och fördelningspolitiska. Tillväxtpolitik Arbetsmarknadsutbildning är ett utbudspåverkande program såtillvida att den skall motverka arbetslöshet genom att påverka utbudet av arbetskraft. Arbetssökande erbjuds utbildning i yrken där det råder brist på arbetskraft, i syfte att främja tillväxten. Stabiliseringspolitik I händelse av arbetslöshet kan de arbetssökande utnyttja tiden till att utbilda sig i de yrken där efterfrågan förväntas öka mest när konjunkturen vänder. Syftet är att motverka framtida eller redan uppkomna bristsituationer inom vissa yrkesområden. Arbetsmarknadsutbildningen verkar på så sätt stabiliseringspolitiskt, eftersom den motverkar inflationsdrivande löneökningar som kan bli följden av brist på arbetskraft. Fördelningspolitik Arbetsmarknadsutbildning fungerar även fördelningspolitiskt genom att den riktas mot personer med svag ställning på arbetsmarknaden. Således skall vid anvisning till arbetsmarknadsutbildning särskild uppmärksamhet riktas arbetslösa ungdomar, arbetshandikappade och personer med ut- 5

ländsk bakgrund. Eftersom arbetsmarknadsutbildningen är ett program som Arbetsmarknadsverket helt och hållet förfogar över, är också möjligheten att ta fördelningspolitiska hänsyn stora. Detta faktum avspeglar sig i att de utsatta grupperna på arbetsmarknaden i hög grad är representerade i arbetsmarknadsutbildning i förhållande till sin andel av de arbetslösa. Därutöver skall arbetsmarknadsutbildning, för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, bredda mäns och kvinnors utbildnings- och yrkesval. Arbetsmarknadsutbildning och förberedande utbildning Den 1 augusti 2000 infördes en ny struktur för de arbetsmarknadspolitiska programmen. De förberedande utbildningarna inom arbetsmarknadsutbildningen, vilka saknar specifik yrkesinriktning, fördes till det nya programmet förberedande insatser. Det huvudsakliga syftet med förberedande utbildning är att ge deltagarna individuellt anpassade insatser av vägledande, rehabiliterande eller yrkesorienterande karaktär för den som särskilt behöver förbereda sig för ett annat arbetsmarknadspolitiskt program (exempelvis arbetsmarknadsutbildning) eller arbete. Med arbetsmarknadsutbildning avses numera enbart yrkesinriktad utbildning. De yrkesinriktade utbildningarna är i nivå med gymnasiala eller eftergymnasiala utbildningar. Denna rapport fokuserar endast på arbetsmarknadsutbildning. 1.2 Syfte Målet är arbete Målet med arbetsmarknadsutbildningen är att den skall leda till att deltagarna får ett stadigvarande arbete utan stöd. Av vikt är också att deltagarna fullföljer utbildningen och får arbete inom eller nära det yrke som utbildningen syftade till. Placeringsgrad, fullföljandegrad och träffsäkerhet AMS har via enkätstudier sedan 1979 årligen följt upp personer som avslutat (fullföljt eller definitivt avbrutit) en arbetsmarknadsutbildning under årets andra kvartal. Syftet är att kartlägga vilken ställning deltagarna har på arbetsmarknaden sex månader efter avslutad utbildning (placeringsgrad). Utfallet delas upp på olika yrkesinriktningar. Vidare är syftet att undersöka hur stor andel av deltagarna som fullföljer utbildningen, det vill säga fullföljandegrad, och om de får arbete inom eller nära det yrkesområde som utbildningen syftade till, det vill säga träffsäkerheten. 6

Att mäta värdet av en utbildning på längre sikt är förknippat med vissa svårigheter. Eventuella långsiktiga effekter syns inte efter sex månader. Det är också rimligt att anta att effekten minskar med tiden. Ju längre tiden går efter avslutad arbetsmarknadsutbildning, desto svårare är det att härleda deltagarens sysselsättningssituation till själva utbildningen. I denna uppföljning mäts därför endast utbildningens kortsiktiga effekter. 1.3 Metod Drygt 5 100 individer i urvalet Undersökningens data utgörs av en enkätstudie riktade till samtliga deltagare som avslutade sin arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet 2004. Totalt avslutade 5 110 personer sin arbetsmarknadsutbildning under denna period. Uppgifterna om urvalspopulationen har hämtats från AMS händelsedatabasen, HÄNDEL. Till skillnad från tidigare års undersökningar genomfördes på grund av den låga deltagarvolymen en totalundersökning under 2004. Således ingick samtliga deltagare som avslutade en arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet 2004 i urvalspopulationen. Vid enkätutskicket som skedde i slutet av november 2004 medföljde även ett missiv som upplyste respondenterna om undersökningens syfte, vem som beställt undersökningen, garantier om respondenternas anonymitet samt att deltagandet i undersökningen var frivilligt. Urvalsförfarandet beskrivs närmare i bilaga 2, där även en bortfallsanalys redovisas. Utöver enkätsvaren har registerdata såsom kön, ålder, utbildningsinriktning, utbildningsnivå osv. från HÄNDEL påförts för varje individ som ingår i urvalet. Svarsfrekvensen var 69 procent. 7

2 Utbildningar Arbetsmarknadsutbildningen kan delas in efter olika utbildningsinriktningar, vilka riktar sig mot olika yrkesområden. Denna rapport beskriver resultaten för utbildningsinriktningarna på en relativt detaljerad nivå. Fördelen är att man undviker en alltför grov och schablonmässig indelning. Nackdelen är att den statistiska osäkerheten i svaren blir större när det gäller vissa frågeställningar. Utbildningsinriktningar klassificeras med hjälp av AMS yrkesklassificering (AMSYK) på treeller tvåsiffernivå. I AMSYK har varje yrke en sexsiffrig kod. Den första siffran i koden står för yrkesområde, den andra för huvudgrupp, den tredje för yrkesgrupp osv. Nedan redovisas de olika utbildningsinriktningarna på två- eller tresiffernivå. 2.1 Utbildningsinriktning Datateknik, system och drift Denna grupp omfattar yrkesutbildningar inom ramen för datateknik 1 (system och drift) som normalt riktas mot yrken med krav på kortare eller längre högskoleutbildning. Utbildningsdeltagarna erhåller inte fullvärdig högskolekompetens, utan dessa utbildningar innehåller snarare vissa inslag av högskoleutbildning. Exempel på utbildningar inom detta yrkesområde är programmeringskurser i Java, C++ och SQL, utbildningar i UNIX-system, nätverksteknikerutbildningar samt kurser för PC-samordnare. För att deltagarna skall kunna tillgodogöra sig utbildningarna är förkunskapskraven högt ställda. Teknik och naturvetenskap Även för arbetsmarknadsutbildningar inom inriktning teknik och naturvetenskap 2 krävs ofta minst ett par års studier på högskola eller universitet. Utbildningarna är tidskrävande och deltagarna måste ha mycket goda förkunskaper, eftersom kvalifikationsnivån är hög. Innehållet i utbildningarna berör ofta områden som kvalitetssystem, produktionsteknik, automatisering och CAD. 1 2 I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena under yrkesgrupperna 213 och 312. I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena under huvud- och yrkesgrupperna 21 (utom 213), 221, 31 (utom 312), 321 och 324. 8

Kultur och media Inom gruppen kultur och media 3 återfinns utbildningar som normalt kräver ett par års akademiska studier. Kravet för att få delta i arbetsmarknadsutbildningar inom kulturområdet är att man är etablerad inom yrket. Informatör-, multimedia- och skulptörutbildningar tillhör de vanligaste. Mediautbildningarna består bland annat av olika former av grafisk design. Ekonomi och samhällsvetenskap Utbildningar inom ekonomi och samhällsvetenskap 4 kräver enligt gängse klassificering normalt ett par års högskolestudier. Med ekonomiutbildningar avses här främst företagsförsäljning, marknadsföring, ekonomi och administration. Därutöver förekommer även utbildningar för språkvetare, översättare och tolkar. Pedagogik Målgruppen för lärarutbildningar 5 är utomnordiska arbetssökande med lärarutbildning från hemlandet som är i behov av kompletterande utbildning, olika akademikergrupper vilka företrädesvis har behov av pedagogisk och praktisk utbildning samt etablerade lärare som behöver få behörighet i ytterligare ett ämne. Vård och omsorg Arbetsmarknadsutbildningar med inriktning mot olika vårdyrken 6 bedrivs i huvudsak på vårdgymnasier och riktas framför allt till arbetslös och deltidsarbetslös vårdpersonal med lägre formell utbildning. Målsättningen för vårdbiträden är exempelvis att erhålla undersköterskekompetens. Utbildningar för sjuksköterskor anordnas endast undantagsvis. Dessa personer är istället hänvisade till reguljära högskolestudier. 3 4 5 6 I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena under yrkesgrupperna 243, 245-246 samt 347-348. I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena inom yrkesgrupperna 241-242, 244, 247-249 samt 341-346. I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena inom huvudgrupperna 23 och 33. I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena inom yrkesgrupperna 222-223, 322-323 samt 513. 9

Kontor och lager Kontorspersonal 7 är i hög grad beroende av kunskaper i data och redovisning och utbildningsbehovet tillgodoses i dessa utbildningar. Hit räknas även utbildningar inom lagerhantering. Kundservicearbete Med utbildningar riktade mot kundservicearbete 8 avses utbildningar för försäljare inom fack- och dagligvaruhandel, resebyråtjänstemän, turistvärdar och receptionister. Restaurang Restaurangutbildningar 9 avser framför allt utbildningar till yrken som kock eller kokerska, men även servitör, hovmästare samt köks- och restaurangbiträde. Bygg- och anläggningsarbete De byggutbildningar 10 som upphandlas inriktar sig nästan uteslutande på fortbildning av arbetslösa personer med erfarenhet av byggnadsbranschen. Det kan röra sig om kompletterande utbildningar för lärlingar som närmar sig nivån för yrkesbevis samt kompletterande teoretisk och praktisk utbildning för erfarna byggnadsarbetare. Därutöver har det på senare år introducerats utbildningar som innebär att exempelvis byggnadsträarbetare får utbildning och yrkesbevis inom betongarbetar- eller muraryrket. Syftet är att dessa personer skall få dubbla kompetenser och därmed stärka sin konkurrenskraft på arbetsmarknaden. För en person utan formell utbildning och erfarenhet inom yrkesområdet finns idag inga möjligheter att inom ramen för arbetsmarknadsutbildning omskolas till ett byggnadsyrke. Under det senaste året har utbildningarna främst riktats mot hantverksyrkena, såsom installationselektriker och VVS-montörer. Tillverknings- och hantverksarbete Utbildningar med inriktning på tillverknings- och hantverksarbete 11 avser främst utbildningar till yrken som svetsare, plåtslagare samt styr- och reglermekaniker. Utbildningstiderna varierar kraftigt. Licensutbildningarna är 7 8 9 10 11 I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena inom huvudgrupp 41. I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena inom yrkesgrupperna 421-422, 511, 514, samt 521-522. I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena inom yrkesgrupperna 512 och 913. I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena inom huvudgrupp 71. I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena inom huvudgrupperna 72, 73 och 74. 10

inte längre än några enstaka dagar, medan styr- och reglerutbildningarna ofta överstiger ett år. Maskinoperatörsarbete Utbildningar inom maskinoperatörsarbete 12 domineras av personer med en framtid som CNC-operatörer inom främst verkstadsindustrin, men i förekommande fall även inom trävaruindustrin. Hit räknas även vissa utbildningar med inriktning mot processarbete. Transport Transportutbildningarna 13 domineras av fortbildningar och ger deltagarna yrkesbevis, intyg eller utökat körkort för respektive fordon. Vanliga utbildningar gäller busskörkort, tungt släp för etablerade lastbilschaufförer, truckförarbevis, grävmaskin- och hjullastarutbildning samt inte minst ADR-intyg (för frakt av miljöfarligt gods). Övriga yrkesutbildningar I övriga utbildningar 14 ingår bland andra utbildningar inom lokalvård, jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel samt olika former av säkerhetsarbete, exempelvis väktarutbildning. 12 13 14 I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena inom huvudgrupperna 81 och 82. I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena inom huvudgruppen 83. I AMS yrkesklassificering återfinns yrkena inom yrkesområdena 1, 6 och 9 (utom 913) samt yrkesgrupp 515. 11

2.2 Volymerna i arbetsmarknadsutbildningen Flest färdigutbildade inom vårdyrken Drygt 15 600 personer lämnade arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 2004, vilket är en minskning med drygt 7 600 personer i förhållande till föregående år (tabell 1). Liksom tidigare år stod utbildningar inom områdena vård och omsorg för det största utflödet av det totala antalet som lämnat arbetsmarknadsutbildning under 2004. Totalt lämnade knappt 3 700 deltagare med yrkesutbildning inom vårdsektorn, vilket utgör cirka 24 procent av samtliga som lämnade arbetsmarknadsutbildning under 2004. Utflödet var även stort inom yrkesinriktningar såsom transport, tillverkning/hantverk och maskinoperatörsarbete. Den genomsnittliga utbildningstiden och medianen för arbetsmarknadsutbildningar som fullföljdes under andra kvartalet 2004 var 174 dagar respektive 140 dagar. Den genomsnittliga utbildningstiden var kortast i transportutbildningar och längst i utbildningar inom pedagogik och vård/omsorg, 59 respektive 282 dagar. En bidragande orsak till de långa utbildningstiderna i utbildningar inom vård/omsorg är att många av dessa utbildningar bedrivs på deltid. Eftersom förutsättningarna på arbetsmarknaden snabbt kan förändras bör arbetsmarknadsutbildningar inte vara för långa. Under den tid då utbildningen genomförs kan arbetsgivarnas rekryteringsbehov ha förändrats. 12

Tabell 1 Genomsnittligt antal kvarstående 15 deltagare i arbetsmarknadsutbildning per månad samt antal deltagare som lämnat arbetsmarknadsutbildning under 2004, fördelat efter yrkesinriktning Yrkesinriktning Kvarstående Lämnat Antal Andel Antal Andel Datateknik (system/drift) 63 0,8 180 1,1 Teknik- och naturvetenskap 164 2,1 240 1,5 Kultur- och media 36 0,5 60 0,4 Ekonomi och samhällsvetenskap 390 4,9 768 4,9 Pedagogik 427 5,4 516 3,3 Vård och omsorg 2 124 26,8 3 684 23,5 Kontor och lager 233 2,9 540 3,4 Kundservice 270 3,4 648 4,1 Restaurang 489 6,2 876 5,6 Bygg- och anläggning 627 7,9 1 080 6,9 Tillverkning, hantverk 1 245 15,7 2 148 13,7 Maskinoperatörsarbete 1 094 13,8 2 028 12,9 Transport 584 7,4 2 316 14,8 Övriga utbildningar 180 2,3 600 3,8 Samtliga utbildningar 7 925 100 15 684 100 Minskat antal deltagare i arbetsmarknadsutbildning Ett alternativt sätt att mäta volymerna i arbetsmarknadsutbildningen är att beräkna antalet kvarstående deltagare månadsvis. Denna mätmetod avspeglar resursinsatsen på ett tydligare sätt, eftersom den tar hänsyn till utbildningens längd. I genomsnitt deltog drygt 7 900 deltagare i arbetsmarknadsutbildning per månad under verksamhetsåret 2004, vilket är en minskning med knappt 3 300 deltagare jämfört med året innan. Deltagarvolymen i arbetsmarknadsutbildning har sedan slutet av 90-talet minskat markant. Deltagarvolymen förväntas dock att öka under 2005. I syfte att motverka risken för arbetskraftsbrist har regeringen i den ekonomiska vårpropositionen för 2005 aviserat att antalet platser i arbetsmarknadsutbildning behöver utökas med 2 000 platser per månad under andra halvåret 2005. 15 Deltagaren är kvar i arbetsmarknadsutbildning vid månadens slut. 13

3 Deltagarna 3.1 Fullföljandegrad Av samtliga deltagare som avslutade en utbildning under andra kvartalet 2004 fullföljde 88 procent sin arbetsmarknadsutbildning (se tabell 2). Motsvarande andel under samma period föregående år var 83 procent. Den kärva arbetsmarknaden med en hög arbetslöshet och färre vakanser under 2004 kan ha påverkat fullföljandegraden positivt eftersom deltagarna blir mindre benägna att avbryta sin utbildning, exempelvis på grund av arbete. Fullföljandegraden fördelat på olika utbildningsinriktningar visar att cirka nio av tio deltagare i utbildningar inom transport, vård/omsorg, teknik/ naturvetenskap och kontor/lager fullföljde sin utbildning. Deltagarna i utbildningar inom datateknik avbröt sin utbildning i högst grad. Andelen som avbröt sin utbildning var även relativt stor bland deltagarna i maskinoperatörs- och tillverkningsutbildningar. Avbrott på grund av arbete var vanligare bland deltagarna i utbildningar med låg fullföljandegrad i förhållande till utbildningar med hög fullföljandegrad. Tabell 2 Fullföljandegrad år 2004, fördelat på yrkesinriktning (procent) Yrkesinriktning Kvinnor Män Totalt Datateknik (system/drift) 66,7 76,9 73,7 Teknik och naturvetenskap 77,8 93,8 91,9 Kultur och media 76,9 100,0 85,0 Ekonomi och samhällsvetenskap 84,5 85,9 85,1 Pedagogik 88,3 89,4 88,8 Vård och omsorg 93,7 89,9 92,8 Kontor och lager 94,2 80,0 92,2 Kundservice 88,8 80,0 86,4 Restaurang 86,5 84,5 85,8 Bygg och anläggning 80,0 86,4 86,0 Tillverkning, hantverk 78,6 78,1 78,1 Maskinoperatörsarbete 71,3 78,0 76,4 Transport 96,8 93,0 93,3 Övriga utbildningar 95,9 89,2 91,4 Samtliga utbildningar 89,6 86,2 87,6 Kvinnor fullföljde sin utbildning i högre utsträckning än män. Kvinnor hade högst fullföljandegrad i utbildningar inom kontor/lager och vård/omsorg och män i utbildningar inom kultur/media och teknik/naturvetenskap. Fullföljandegraden i transportutbildningar var i stort lika hög bland båda könen. 14

Däremot var fullföljandegraden relativt låg bland både män och kvinnor i utbildningar inom datateknik och maskinoperatörsarbete. Fullföljandegraden åldersfördelat visar att yngre avbröt den i högre grad än äldre och fördelat på län visar att deltagarna i Västerbottens län hade lägst avbrottsfrekvens medan deltagarna i Värmlands län hade högst avbrottsfrekvens. Avbrotten uppgick till 12 procent Av samtliga som avslutade arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet 2004 avbröt 12 procent utbildningen, vilket är fem procentenheter lägre än föregående år. Det finns olika anledningar till att deltagaren avbryter sin utbildning. I denna undersökning delas avbrotten upp i positiva och negativa avbrott. Med positivt avbrott avses att deltagaren har avbrutit utbildningen på grund av arbete. Med negativa avbrott avses att deltagarna avbröt utbildningen av någon annan anledning än arbete, exempelvis av personliga skäl, studier osv. (se bilaga 1, fråga 2). De totala avbrotten fördelade sig jämnt på dessa två kategorier av avbrott, sex procent vardera (se figur 1 nedan). Figur 1 Andel som fullföljt respektive avbrutit arbetsmarknadsutbildning 1979-2004 (procent) Procent 100 Fullföljare Avbrott pga arbete Avbrott andra skäl 75 50 25 0 79 81 83 85 87 89 80 82 84 86 88 91 90 93 92 Uppföljningsår 95 97 99 01 03 94 96 98 00 02 04 Avbrott pga. arbete vanligast inom datateknik Studerar man enbart deltagargruppen som avbrutit utbildningar framkom det att 50 procent av deltagarna uppgav att de avbröt utbildningen på grund av att de fick ett arbete, vilket är tre procentenheter högre än föregående undersökning. Avbrott på grund av arbete var vanligast bland deltagarna i 15

utbildningar inom datateknik (75 procent), teknik/naturvetenskap samt kultur/media, 67 procent vardera. Det bör dock påpekas att det i absoluta tal bara var ett fåtal personer som avbröt sin utbildning inom dessa yrkesinriktningar. Avbrott på grund av arbete var även vanligt förekommande bland dem som deltagit i tillverkning/hantverk och bygg/anläggning. Minst vanligt med positivt avbrott var det bland dem som deltagit i utbildningar inom vård/omsorg och kontor/lager, 27 procent vardera. Vid en regional fördelning framgår att den högsta andelen avbrott på grund av arbete uppvisades bland deltagarna i övriga län (se bilaga 2 för definition). Andelen positiva avbrott för dessa län uppgick till 54 procent, medan andelarna i storstadslänen och skogslänen var 50 respektive 46 procent. Positiva avbrott var vanligast bland deltagarna i Uppsala län, Jönköpings samt Västerbottens län. Avbrott på grund av arbete var minst vanligt bland deltagarna i Blekinge och Jämtlands län. Fler män än kvinnor avbryter utbildningen pga. arbete Det finns en tydlig skillnad mellan könen vad det gäller orsaken till avbrotten. Om man bara studerar deltagargruppen som avbrutit sin utbildning framgår att avbrott på grund av arbete var vanligare bland män än bland kvinnor, 55 respektive 40 procent. Även tidigare undersökningar visar att män avbryter utbildningen på grund av arbete i större omfattning än kvinnor. Kvinnor avbryter istället i större omfattning än män av personliga skäl (27 respektive 14 procent). Med personliga skäl menas bland annat hälsoskäl, sjukskrivning, barnledighet. Deltagare 55 år eller äldre hade den lägsta andelen avbrott på grund av arbete (41 procent) medan ungdomarna (under 25 år) och åldersgruppen 25-54 avbröt utbildningen på grund av arbete i samma omfattning med 51 procent vardera. Negativa avbrott uppgick till 6 procent Med negativa avbrott avses att deltagarna avbröt utbildningen av någon annan anledning än arbete (se bilaga 1, fråga 2). Av samtliga som avslutade sin utbildning under andra kvartalet 2004 avbröt sex procent på grund av andra skäl än arbete. Studerar man orsakerna närmare kan man konstatera att svarsalternativen personliga skäl samt andra orsaker ofta angavs som anledning till att avbryta utbildningen. Kvinnor avbryter utbildningen på grund av personliga skäl i högre grad än män. Vidare framgår att deltagarna i åldersgruppen 55 år eller äldre avbröt utbildningen på grund av personliga skäl eller att utbildningen lades ned i större utsträckning än de övriga åldersgrupperna. 16

3.2 Motivation och förväntningar Aktiva och passiva orsaker till deltagande i utbildning Hur motiverade deltagarna i arbetsmarknadsutbildning är och vilka förväntningar de har på utbildningen är faktorer som påverkar genomförandet och utbildningens utfall. Deltagarna tillfrågades i undersökningen vilken som var den huvudsakliga anledningen till att de ville gå utbildningen. Svarsalternativen kan delas in i aktiva och passiva anledningar. Med aktiva anledningar avses att skaffa yrkesutbildning, att byta yrke, att höja/ bredda kompetensen inom sitt yrkesområde, att komplettera sin utbildning, att få eller förnya behörighet/licens eller för att kunna starta eget företag. Med passiva skäl avses att det var ett krav från någon myndighet (arbetsförmedlingen, socialtjänsten eller försäkringskassan) eller att man gick utbildningen för att ha någonting att göra. Majoriteten av deltagarna var motiverade En klart övervägande andel av utbildningsdeltagarna, 89 procent, angav strikt aktiva anledningar att delta i arbetsmarknadsutbildning. Motsvarande andel i föregående års undersökning var 83 procent. Den vanligaste anledningen att delta i utbildningen var att förbättra sin kompetens inom det yrke man en gång varit verksam i. Det finns en klar skillnad i motivationen att delta i en utbildning mellan de som fullföljer utbildningen och de deltagare som avbryter den. Fullföljarna har i större utsträckning (89 procent) angivit en aktiv anledning att gå en utbildning än avbrytarna (82 procent). Sex procent angav passiva skäl att gå utbildningen Sex procent av deltagarna angav passiva skäl såsom att det var ett krav från någon myndighet eller att ha någonting att göra för att gå en utbildning. Trots ökad fokusering på rekrytering av deltagare och hårda antagningskrav förefaller det i viss utsträckning fortfarande finnas deltagare i arbetsmarknadsutbildning som inte är tillräckligt motiverade. Andelen deltagare med dessa skäl tenderar dock att minska över tiden. Andelen som har angett passiva skäl var högre bland dem som avbrutit utbildningen (14 procent) än bland dem som fullföljt utbildningen (6 procent) 16. 16 Utöver aktiva och passiva skäl angav fyra procent av deltagarna annan anledning än de specificerade svarsalternativen att gå utbildningen. 20 procent av dessa deltagare har i fritext angett att de velat få ett arbete eller att öka sin anställbarhet, som huvudsaklig anledning till att gå utbildningen, vilket skulle kunna räknas som en aktiv anledning. 17

Deltagare i utbildningen inom pedagogik var angav aktiva skäl i högst utsträckning De aktiva anledningar fördelade på de olika yrkesinriktningarna visar att deltagare i utbildningar inom pedagogik i störst utsträckning angav aktiva anledningar att gå en arbetsmarknadsutbildning (se tabell 3), 97 procent. Att få behörighet eller höja kompetensen inom yrkesområdet var de vanligaste anledningarna att delta i utbildningen bland dessa deltagare. Även deltagare i utbildningar inom bygg/anläggning, datateknik samt transport uppgav i stor utsträckning aktiva anledningar. Andelen aktiva anledningar ökade mest inom utbildningsinriktningar som pedagogik, bygg/anläggning samt vård/ omsorg medan utbildningsinriktningarna kultur/media minskade sin andel av aktiva anledningar i förhållande till föregående års undersökning. Studerar man svarsalternativen var för sig visar det sig att över hälften av deltagarna (52 procent) antingen har angivit att man ville höja/bredda sin kompetens inom sitt yrkesområde eller att man ville byta yrke, 26 procent vardera. Vidare angav 19 procent av deltagarna att man deltog i utbildning för att man saknade en yrkesutbildning och 12 procent angav att man ville få eller förnya behörighet/licens. De olika anledningar att gå en utbildning fördelat på olika yrkeskategorier visar att deltagare inom vårdoch restaurangutbildningar i störst utsträckning uppgav att man saknade yrkesutbildning medan deltagare i kontor/lagerutbildningar i stor utsträckning ville byta yrke. Även en relativ stor andel av deltagarna i yrkesutbildningar såsom kundservice, bygg/anläggning och maskinoperatörsarbete ville byta yrke. Deltagare i utbildningar inom datateknik samt kultur och media angav i större omfattning att man ville höja/bredda kompetensen inom sitt yrkesområde medan deltagare i utbildningar inom pedagogik i störst utsträckning uppgav att de ville komplettera sin utbildning samt att få behörighet inom yrket. Att starta eget företag uppgavs i högst grad av deltagarna i utbildningar inom kultur/media. De passiva anledningarna var mest framträdande bland deltagare i utbildningar inom maskinoperatörsarbete och restaurang. Deltagarna i åldrarna 25-54 angav i störst utsträckning aktiva anledningar att gå arbetsmarknadsutbildningen. Motivationsgraden skilde sig inte avsevärt mycket åt mellan ungdomar (under 25 år) och äldre (55 år och äldre) totalt sett, dock angav ungdomar i relativt i hög grad för att ha någonting att göra som anledning till att gå utbildningen. Ungdomar deltog i arbetsmarknadsutbildningen för att man saknade en yrkesutbildning, deltagarna i åldersgruppen 25-54 ville byta yrke medan den äldsta åldersgruppen ville höja sin kompetens i yrkesområdet. 18

Tabell 3 Huvudsakliga anledningar att delta i arbetsmarknadsutbildning år 2004, fördelat på yrkesinriktning (procent) Yrkesinriktning Aktiv anledning Passiv anledning Annan anledning Datateknik (system/drift) 94,4 5,6 0,0 Teknik och naturvetenskap 90,4 4,1 5,5 Kultur och media 90,0 0,0 10,0 Ekonomi och samhällsvetenskap 87,0 7,6 5,4 Pedagogik 97,2 1,9 0,9 Vård och omsorg 87,9 7,4 4,7 Kontor och lager 87,0 8,0 5,0 Kundservice 80,7 7,4 11,9 Restaurang 88,1 10,1 1,8 Bygg och anläggning 96,4 2,4 1,2 Tillverkning, hantverk 91,0 5,8 3,2 Maskinoperatörsarbete 81,7 12,7 5,6 Transport 91,3 6,1 2,6 Övriga utbildningar 81,8 12,2 6,1 Samtliga utbildningar 88,6 7,3 4,1 Det förekom ingen nämnvärd skillnad mellan könen vad det gäller motivationsgraden totalt sett. Däremot studerar man svarsalternativen var för sig visar det sig att kvinnor i något större utsträckning än män ville skaffa en yrkesutbildning medan män i något större utsträckning än kvinnor angav att de ville få/förnya behörighet eller licens. Även skillnaderna mellan regionerna var obetydlig. Om man däremot studerar svarsalternativen för sig visar det sig att deltagarna från storstadslän och övriga län i högre utsträckning uppgav att man saknade yrkesutbildning som skäl medan deltagarna från skogslänen oftare uppgav att man ville höja/bredda sin kompetens inom sitt yrkesområde. Fördelar man svarsalternativen på de olika länen framgår att deltagarna från Hallands län i högst grad angav aktiva anledningar att delta i arbetsmarknadsutbildning. Även deltagarna från AF-kultur, Jönköpings län, Västerbottens län, Västra Götalands län samt Stockholms län uppgav i större omfattning aktiva skäl att delta i arbetsmarkandsutbildning. Vidare visar resultatet att deltagarna från Blekinge län i högst grad uppgav passiva skäl att delta i utbildningen. Även deltagarna från Västernorrlands län och Södermanlands län angav i högre utsträckning passiva skäl att delta i arbetsmarknadsutbildning. 19

Deltagarnas bedömning av anställningstiden i det tilltänkta framtidsyrket man utbildar sig för För att ta reda på huruvida deltagarna ser arbetsmarknadsutbildning som en kort- eller långsiktig lösning på sin framtida arbetsmarknadssituation tillfrågades deltagarna hur länge de tänkte jobba inom det yrke de har utbildat sig för. Av svaren framgår att nästan varannan deltagare (49 procent) som avslutade sin utbildning under andra kvartalet 2004 uppgav att de tänkte jobba längre än fem år i det yrket som utbildningen syftade till. Dock var 43 procent osäkra hur länge de tänkte jobba i yrket medan två procent angav att de tänkte jobba inom yrket upp till ett år och sju procent mellan ett till fem år. Vid jämförelse mellan regionerna visar resultatet att utbildningsdeltagarna från storstadslänen i högst utsträckning (51 procent) vill jobba inom det tilltänkta yrket, längre än fem år, mot 47 procent för skogslänen och 50 procent för övriga län. Utbildningsdeltagarna från skogslänen är därmed i större utsträckning osäkra på hur länge de vill jobba i det tilltänkta arbetet som arbetsmarkandsutbildningen syftar till. Det var främst deltagarna från AFkultur, Östergötlands län, Hallands län och Västerbottens län som angav att man ville jobba i det tilltänkta yrket i mer än fem år medan deltagarna från Västernorrlands län, Blekinge län, Kalmar län samt Gotlands län var mest osäkra på hur länge de tänkte jobba inom det framtida yrket. Skillnader mellan könen var marginella i detta avseende men männen var något mer osäkra hur länge de tänker vara sysselsatta i det tilltänkta yrket. Ungdomarna (under 25 år) var i högst grad osäkra i denna fråga, vilket är naturligt med tanke på den långa yrkesverksamma tid som de har framför sig. Deltagare i datateknik- och kultur/mediautbildningar ser arbetsmarknadsutbildning som en långsiktig investering Fördelat på utbildningsinriktning angav deltagarna inom datateknik samt kultur/media i högst grad att de ville jobba i yrket längre än fem år, 90 respektive 70 procent (se tabell 4). Även deltagarna i pedagogik- och teknikutbildningar ser arbetsmarknadsutbildning som en långsiktig investering. Andelen som ville jobba mer än fem år uppgick till 64 respektive 58 procent. Deltagarna i utbildningar inom kundservice angav i högst utsträckning att de ville jobba inom det framtida yrket mellan ett till fem år. Det är främst deltagarna i utbildningar inom restaurang, maskinoperatörsarbete, transport, tillverkning/hantverk och vård/omsorg som är osäkra på hur länge de vill jobba i det framtida yrket som utbildning syftar till. 20

Tabell 4 Deltagarnas bedömning avseende frågan: Hur länge vill du arbeta inom det yrke du har utbildat dig för? fördelat på yrkesinriktning (procent) Yrkesinriktning < 1 år 1-5 år > 5 år Vet ej Datateknik (system/drift) 0,0 0,0 89,5 10,5 Teknik och naturvetenskap 0,0 13,7 64,4 21,9 Kultur och media 0,0 5,0 70,0 25,0 Ekonomi och samhällsvetenskap 1,6 8,0 54,5 35,8 Pedagogik 2,9 6,9 57,8 32,4 Vård och omsorg 1,6 7,2 49,2 42,1 Kontor och lager 1,5 5,8 55,5 37,2 Kundservice 1,9 14,0 43,9 40,2 Restaurang 0,6 6,1 44,5 48,8 Bygg och anläggning 0,0 4,8 55,7 39,5 Tillverkning, hantverk 1,2 5,6 49,1 44,2 Maskinoperatörsarbete 2,9 5,5 45,8 45,8 Transport 2,6 4,7 48,8 43,9 Övriga utbildningar 2,0 11,3 25,3 61,3 Samtliga utbildningar 1,7 6,6 49,1 42,5 Arbetsförlagd praktik ett vanligt inslag i arbetsmarknadsutbildning För att ta reda på hur en eventuell genomförd arbetsförlagd praktik påverkar resultatet tillfrågades deltagarna i enkäten om de gjort praktik under kursen. Av svaren framgår att 71 procent av deltagarna som avslutade sin utbildning under andra kvartalet 2004 gjort praktik. Det finns en klar skillnad mellan deltagare som fullföljt utbildningen och de som avbrutit den vad det gäller arbetsförlagd praktik. Fullföljarna angav i mycket högre utsträckning än avbrytarna att de gjorde arbetspraktik, 74 respektive 52 procent. Fördelat på utbildningsinriktning visar det sig att arbetsförlagd praktik förekommer inom samtliga inriktningar med varierande proportioner. Den var minst vanligt bland deltagarna i utbildningar inom kultur/media samt transport, 35 respektive 50 procent och mest vanligt bland de som utbildats i utbildningar inom vård/omsorg, restaurang och maskinoperatörsarbete. Nästan nio av tio av fullföljarna i vård- och restaurangutbildningar uppgav att de gjort praktik. 75 procent ansåg att utbildningen ökat chanserna att få ett arbete Deltagarna tillfrågades om de ansåg att chanserna att få ett arbete ökat, minskat eller inte påverkats alls av det faktum att de gått en arbetsmarknadsutbildning. 75 procent angav att de ansåg att chanserna till arbete ökat, vilket är en 21

ökning med fyra procentenheter jämfört med föregående års undersökning. Vidare visar resultatet att 13 procent av de ansåg att chanserna till arbete inte påverkats alls och endast en procent ansåg att chanserna minskade medan 11 procent angav att de inte visste huruvida deras chanser att få ett arbete påverkats av att gå en arbetsmarknadsutbildning. Det var framför allt de som fullföljde utbildningen som ansåg att chanserna att få ett jobb ökat genom den genomgångna arbetsmarknadsutbildningen. Av fullföljarna svarade 78 procent detta jämfört med 51 procent av avbrytarna. Denna skillnad är dock förklarlig, eftersom en fullföljd utbildning rimligtvis är en större merit än en avbruten. Deltagare i transportutbildningar var mest optimistiska Deltagare som gått utbildningar inom transportområdet ansåg i högst utsträckning att chanserna att få ett jobb ökade (84 procent). Detta kan förklaras av att dessa utbildningar ofta ger deltagarna yrkesbevis eller licens, vilket vanligtvis leder direkt till arbete. Även deltagare i utbildningar med inriktning mot teknik/naturvetenskap, bygg/anläggning samt datavetenskap ansåg att chanserna att få ett jobb ökade. Deltagarna i teknik- och datautbildningar var mest optimistiska i detta avseende och deras optimism ökade mest mellan detta och föregående år. Deltagare i utbildningar inom kultur/media, maskinoperatörsarbete samt har i förhållandevis hög grad angivit att utbildningen inte påverkat chanserna till arbete alls. Skillnader i kön och ålder Vid en uppdelning på kön framkom att män i större utsträckning än kvinnor angav att arbetsmarknadsutbildningen ökade chansen att få ett arbete,77 respektive 72 procent. Ungdomar (under 25 år) var mest optimistiska när det gäller hur arbetsmarknadsutbildning påverkar chanserna till arbete jämfört med övriga åldersgrupper medan den äldsta åldersgruppen (55 och äldre) var minst optimistiska. Skillnader mellan regionerna var små men svaren fördelat på de olika enskilda länen visar på ganska stora skillnader i synen på utbildningens betydelse på den eventuella framtida anställningen. Deltagarna från Jönköpings län var mest optimistiska då 84 angav att arbetsmarknadsutbildningen ökade chansen att få en anställning. Även deltagarna från Västernorrland, Kalmar län och Västerbottens län var i större omfattning än andra län optimistiska. Däremot var deltagarna från AF-kultur och Blekinge län minst optimistiska. Enbart var fjärde deltagare från AF-kultur angav att utbildningen ökade chansen till en anställning. Motsvarande siffra för Blekinge län var sex av tio eller 60 procent av deltagarna. 22

4 Resultat efter fullföljd arbetsmarknadsutbildning 4.1 Placeringsgrad Huvudmålet med arbetsmarknadsutbildning är att deltagarna ska få ett stadigvarande arbete. I tabell 5 redovisas endast arbetsmarknadssituationen för deltagare som fullföljt sin arbetsmarknadsutbildning, då fullföljare, enligt en strikt tolkning, är den enda grupp som nått utbildningsmålet. Resultatet av enkätundersökningen visar att 71 procent av deltagarna som fullföljde sin utbildning andra kvartalet 2004 fick arbete. Med arbete avses alla anställningsformer, dessutom egenföretagare. Andelen i arbete ökade trots att lediga platser minskade med 41 000 platser under 2004. Det bör dock noteras att huvuddelen av nedgången skedde under första halvåret 2004 men deltagarna besvarade enkäten först vid slutet av året. Högst placeringsgrad efter vårdutbildningar Deltagarna i utbildningsinriktningen vård och omsorg uppvisar bäst resultat (se tabell 5). Närmare åtta av tio eller 79 procent av dessa deltagare uppgav att de hade ett arbete vid mättillfället. Även deltagare som utbildats inom pedagogik, transport samt tillverkning/hantverk uppvisar ett förhållandevis bra resultat. Andelen i arbete för dessa deltagare var högre än genomsnittet. Däremot hade deltagare som utbildats inom teknik/naturvetenskap, kultur/ media och restaurang mindre utsträckning arbete. Lägst placeringsgrad uppvisade deltagarna i utbildningar inom teknik/naturvetenskap, 52 procent. 23

Tabell 5 Status efter fullföljd arbetsmarknadsutbildning 2004, fördelat på yrkesinriktning (procent) Yrkesinriktning Arbete Arbetslös Studier Program Annat Datateknik (system/drift) 64,3 35,7 0,0 0,0 0,0 Teknik och naturvetenskap 51,5 39,7 2,9 4,4 1,5 Kultur och media 52,9 35,3 0,0 0,0 11,8 Ekonomi och samhällsv. 59,3 28,8 3,8 6,9 1,2 Pedagogik 75,8 14,7 2,1 4,2 3,2 Vård och omsorg 79,4 13,6 2,5 2,5 2,0 Kontor och lager 60,4 22,5 1,6 11,6 3,9 Kundservice 63,2 23,1 6,3 5,3 2,1 Restaurang 58,6 31,0 4,8 4,8 0,7 Bygg och anläggning 69,6 25,0 1,4 2,0 2,0 Tillverkning, hantverk 72,6 21,9 0,3 4,0 1,2 Maskinoperatörsarbete 68,7 23,5 1,5 5,2 1,1 Transport 72,7 22,7 1,9 2,1 0,6 Övriga utbildningar 61,6 32,6 2,2 2,9 0,7 Samtliga utbildningar 70,5 22,1 2,2 3,8 1,5 Äldre hade svårare att få arbete Placeringsgraden fördelat på ålder visar att den äldsta åldersgruppen dvs. 55 år eller äldre hade något svårare att få arbete efter arbetsmarknadsutbildning, 63 procent. Ungdomar (upp till 24 år) och gruppen 25-54 år fick arbete i lika hög omfattning, 71 procent vardera. Följaktligen var arbetslösheten högre bland den äldsta åldersgruppen än övriga deltagare, 29 procent. Arbetslösheten bland ungdomar var 20 procent medan motsvarande andel bland deltagarna i åldrarna mellan 25 och 54 år var något högre, 22 procent. Andelen i arbete ganska jämnt fördelat mellan könen 71 procent av kvinnorna hade en anställning sex månader efter avslutat arbetsmarknadsutbildning. Motsvarande andel för männen uppgick till 70 procent. Vidare deltog kvinnor i andra studier i större omfattning än män sex månader efter avlutad arbetsmarknadsutbildning, 3,1 respektive 1,6 procent. Vidare framgår av resultatet att män blev arbetslösa i högre utsträckning än kvinnor efter avslutad utbildning, 24 respektive 19 procent. Regionala skillnader i resultat I en regional fördelning framkommer inga större regionala skillnader vad det gäller resultat efter fullföljd arbetsmarknadsutbildning. Andelen i arbete i storstadslänen uppgick till 71 procent, skogslänen 69 procent och övriga län 24

72 procent. Resultatet fördelat på de olika enskilda länen visar dock att relativt stora skillnader förekommer mellan länen (se tabell 6). Tabell 6 Status efter fullföljd arbetsmarknadsutbildning 2004, fördelat på län (procent) Yrkesinriktning Arbete Arbetslös Studier Program Annat Stockholm 69,3 22,9 3,2 2,8 1,8 AF-kultur 60,0 33,3 6,7 0,0 0,0 Uppsala 74,2 19,7 0,0 4,5 1,5 Södermanland 71,9 21,1 2,3 2,9 1,8 Östergötland 70,8 22,6 4,4 1,5 0,7 Jönköping 84,4 12,5 1,0 2,1 0,0 Kronoberg 71,9 24,6 3,5 0,0 0,0 Kalmar 73,8 21,4 1,0 3,9 0,0 Gotland 61,8 32,4 2,9 0,0 2,9 Blekinge 61,2 30,6 4,1 4,1 0,0 Skåne 70,6 19,1 1,3 6,4 2,7 Halland 75,0 21,9 0,0 0,0 3,1 Västra Götaland 71,1 21,5 2,2 3,9 1,4 Värmland 73,5 18,2 2,8 4,4 1,1 Örebro 64,5 25,9 3,0 4,2 2,4 Västmanland 76,7 17,1 3,4 2,1 0,7 Dalarna 70,6 22,2 0,8 4,0 2,4 Gävleborg 60,8 28,8 3,2 5,9 1,4 Västernorrland 80,8 15,2 2,0 2,0 0,0 Jämtland 72,0 20,4 1,1 4,3 2,2 Västerbotten 68,3 25,2 0,8 3,3 2,4 Norrbotten 63,6 28,0 0,8 6,1 1,5 Samtliga 70,5 22,1 2,2 3,8 1,5 Andelen i arbete fördelat på län visar att deltagarna från Jönköpings län fick arbete i högst utsträckning. Drygt åtta av tio eller 84 procent av dessa deltagare angav att de hade ett arbete vid mättillfället. Även deltagarna från Västernorrlands län, Västmanlands län, Hallands län och Uppsala län lyckades i större omfattning än andra deltagare att få ett arbete. Knappt åtta av tio deltagare från dessa län hade en anställning sex månader efter avslutad utbildning. Däremot var deltagarna från AF-kultur, Gävleborgs län, Blekinge län, Gotland samt Norrbottens län mindre framgångsrika i jakten på ett arbete. Lägst andel i arbete uppvisade deltagarna från AF-kultur, följt av deltagarna från Gävleborgs län. 25

Praktik under arbetsmarknadsutbildning leder till arbete Deltagare som gjort praktik uppnådde bäst resultat. Av de som fullföljde utbildningen med praktik angav 73 procent att de fick en anställning sex månader senare mot 65 procent för deltagarna som inte gjorde någon praktik under kursen. Att utbildningar med praktik i högre grad leder till arbetsplacering kan bero på att arbetsgivaren fått möjligheten att prova om personen passar in på arbetsplatsen samt att deltagaren fått praktiska kunskaper som är viktig för anställningen. Resultatet fördelat på utbildningsinriktning visar att flera utbildningsinriktningar med inslag av praktik uppnådde bättre resultat än inriktningar utan praktik. Resultatet påverkas av deltagarnas motivation Deltagarnas motivation att delta i arbetsmarknadsutbildning är en annan faktor som påverkar utfallet efter utbildningsinsatsen. Deltagarna tillfrågades i undersökningen vilken som var den huvudsakliga anledningen till att de ville gå utbildningen. Svarsalternativen har delats in i aktiva och passiva anledningar (se avsnitt 3.2). Undersökningen visar att deltagarna som uppgav aktiva anledningar att delta i utbildningen fick arbete i högre utsträckning än deltagarna med passiva anledningar, 72 respektive 59 procent. 22 procent var arbetslösa efter avslutat utbildning Andelen arbetslösa sex månader efter fullföljd utbildning uppgick till 22 procent, vilket är fem procentenheter lägre än föregående års undersökning. Deltagarna i utbildningar inom teknik/naturvetenskap, vilka hade lägst placeringsgrad, var följaktligen i högst grad arbetslösa (40 procent). Även deltagare i utbildningar inom datateknik, kultur/media samt restaurang visade hög arbetslöshet. Lägst andel arbetslösa återfanns, liksom föregående år, bland deltagare som gått vårdutbildningar (14 procent). Få gick vidare till reguljära studier Vidare framgår av tabell 5 att enbart två procent av utbildningsdeltagarna övergick till reguljära studier efter avslutat arbetsmarknadsutbildning. Det var framförallt deltagarna i utbildningar inom kundservice och restaurang som gått vidare till reguljära studier. Som väntat var övergången till annan utbildning än arbetsmarknadsutbildning större bland ungdomar (upptill 24 år) än övriga åldersgrupper. Fyra procent av ungdomar befann sig i annan utbildning efter fullföljd utbildning. 26