Uppföljning av deltagare som slutat arbetsmarknadsutbildning andra kvartalet 2001

Transkript

1 Prora 2002:2 Uppföljning av deltagare som slutat arbetsmarknadsutbildning andra kvartalet 2001 Uppföljning och utvärdering Rapporten ingår i serie Prora som utges av AMS Programenhet

2 Sammanfattning AMS har sedan 1979 årligen följt upp personer som avslutat en arbetsmarknadsutbildning under årets andra kvartal. Syftet är att se vilken ställning deltagarna har på arbetsmarknaden efter avslutad utbildning. Målet med arbetsmarknadsutbildningen är att den skall leda till ett stadigvarande arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Av vikt är också att deltagarna fullföljer utbildningen. Deltagarna skall dessutom helst ha fått arbete inom eller nära det yrkesområde som utbildningen syftade till. Placeringsgraden, som är huvudmålet vid uppföljning av arbetsmarknadsutbildning, mäter andelen deltagare i arbete sex månader efter avslutad utbildning. I årets undersökning hade 66 procent arbete sex månader efter avslutad arbetsmarknadsutbildning. Fullföljandegraden, är ett delmål och mäter hur stor andel som fullföljer utbildningen. Uppföljningen för år 2001 visar att 82 procent av samtliga deltagare fullföljde utbildningen. Träffsäkerheten, mäter andelen deltagare som fullföljt utbildningen och fått arbete inom eller nära det yrkesområde som utbildningen syftade till. Träffsäkerheten uppgår i denna undersökning till 83 procent. Uppgifterna bygger på deltagarnas egna bedömningar. Jämfört med föregende års undersökning har placeringsgraden och fullföljandegraden sjunkit med fyra respektive en procentenheter. Träffsäkerheten har sjunkit med tre procentenheter. Samtliga förändringar är statistiskt säkerställda. Undersökningen visar även att: det finns ett starkt positivt samband mellan arbetsmarknadsläge och placeringsgrad. På lång sikt förefaller det även finnas ett visst negativt samband mellan deltagarantal och placeringsgrad. Samtidigt finns det indikationer på att länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas arbete med behovsanalys, upphandling av utbildning och rekrytering av kursdeltagare utvecklats de senaste åren och bidragit till en förbättring av placeringsgraden, deltagare i utbildningar inom vård och omsorg, som var den yrkesinriktning som hade flest deltagare under år 2001, hade högst placeringsgrad med 80 procent i arbete sex månader efter avslutad utbildning, 51 procent av männen som avbröt utbildningen avbröt på grund av arbete, medan motsvarande andel för kvinnor var 34 procent, 88 procent av deltagarna som fått arbete ansåg sig ha nytta av utbildningen i sitt nuvarande arbete. 76 procent av deltagarna som fått arbete ansåg att utbildningen haft betydelse för att de skulle få det arbete de har nu, deltagare som gått datateknikutbildningar var mest positiva i sina omdömen om arbetsmarknadsutbildningen.

3 Innehållsförteckning 1 INLEDNING BAKGRUND SYFTE METOD UTBILDNINGAR DELTAGARNA FULLFÖLJANDEGRAD MOTIVATION OCH FÖRVÄNTNINGAR RESULTAT PLACERINGSGRAD ARBETSMARKNADSLÄGE OCH VOLYMER TYP AV ANSTÄLLNING REKRYTERING TILL ARBETE ERFARENHET AV TIDIGARE ARBETE KVALITATIVA ASPEKTER TRÄFFSÄKERHET NYTTA AV UTBILDNINGEN Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Svarsenkät Teknisk beskrivning och bakgrundsvariabler Tabeller

4 Prora 2002:2 Arbetsmarknadsutbildning

5 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Prora 2002:2 1 Inledning 1.1 Bakgrund Arbetsmarknadsutbildning bedrivs av arbetsmarknadspolitiska skäl och de långsiktiga målen för arbetsmarknadsutbildningen är tillväxtpolitiska, stabiliseringspolitiska och fördelningspolitiska. Arbetsmarknadsutbildning är ett arbetsmarknadspolitiskt program som kan erbjudas personer som söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen. Arbetsmarknadsutbildning är ett utbudspåverkande program såtillvida att den skall motverka arbetslöshet genom att påverka utbudet av arbetskraft. Arbetssökande erbjuds utbildning i yrken där det råder brist på arbetskraft, i syfte att främja tillväxten. I händelse av en konjunkturnedgång kan de arbetssökande utnyttja tiden i arbetslöshet till att utbilda sig i de yrken där efterfrågan förväntas öka mest när konjunkturen vänder. Risken finns annars att arbetskraft slås ut under en lågkonjunktur, vilket leder till efterfrågeöverskott när arbetskraftsefterfrågan åter ökar. Arbetsmarknadsutbildningen verkar på så sätt stabiliseringspolitiskt, eftersom den motverkar inflationsdrivande löneökningar som kan bli följden av brist på arbetskraft. Arbetsmarknadsutbildning fungerar även fördelningspoliskt genom att den riktas mot personer med svag ställning på arbetsmarknaden. Eftersom arbetsmarknadsutbildningen är ett program som Arbetsmarknadsverket helt och hållet förfogar över, är också möjligheten att ta fördelningspolitiska hänsyn stora. Detta faktum avspeglar sig i att de utsatta grupperna på arbetsmarknaden i hög grad är representerade i arbetsmarknadsutbildning i förhållande till sin andel av de arbetslösa. Därutöver skall arbetsmarknadsutbildning, för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, bredda män och kvinnors utbildnings- och yrkesval. Den 1 augusti 2000 infördes en ny struktur för de arbetsmarknadspolitiska programmen. De förberedande utbildningarna inom arbetsmarknadsutbildningen, vilka saknar specifik yrkesinriktning fördes till det nya programmet förberedande insatser. Med arbetsmarknadsutbildning avses numera enbart yrkesinriktad utbildning. Denna rapport fokuserar endast på arbetsmarknadsutbildning och framförallt i vilken mån den leder till att deltagarna får arbete. Tillväxtpolitik Stabiliseringspolitik Fördelningspolitik Yrkesinriktad och förberedande utbildning 3

6 Prora 2002:2 Arbetsmarknadsutbildning Syfte Målet är arbete Placeringsgrad, fullföljandegrad och träffsäkerhet Målet med arbetsmarknadsutbildningen är att den skall leda till ett stadigvarande arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Av vikt är också att deltagarna fullföljer utbildningen och får arbete inom eller nära det yrke som utbildningen syftade till. AMS har via enkätstudier sedan 1979 årligen följt upp personer som avslutat (fullföljt eller definitivt avbrutit) en arbetsmarknadsutbildning under årets andra kvartal. Syftet är framförallt att se vilken ställning deltagarna har på arbetsmarknaden sex månader efter avslutad utbildning (placeringsgrad). Utfallet kan delas upp på olika yrkesinriktningar. Vidare är syftet att undersöka hur stor andel av deltagarna som fullföljer utbildningen, fullföljandegrad, och om de får arbete inom eller nära det yrkesområde som utbildningen syftade till, träffsäkerheten. Att mäta värdet av en utbildning på längre sikt är förknippat med vissa svårigheter. Eventuella långsiktiga effekter syns inte efter sex månader. Det är också rimligt att anta att effekten minskar med tiden. Ju längre tiden går efter avslutad arbetsmarknadsutbildning, desto svårare är det att härleda deltagarens sysselsättningssituation till själva utbildningen. I denna uppföljning mäts därför endast utbildningens kortsiktiga effekter. 1.3 Metod 6000 individer i urvalet Undersökningen har genomförts som en enkätundersökning. Urvalet omfattar cirka individer som avslutat en arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet Urvalet har dragits ur undersökningspopulationen, vilken omfattar knappt personer. Urvalsförfarandet beskrivs närmare i bilaga 2, där även en bortfallsanalys och stratifiering redovisas. Utöver enkätsvaren har registerdata från AMS händelsdatabas, HÄNDEL, påförts för varje individ som ingår i urvalet. 4

7 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Prora 2002:2 2 Utbildningar Arbetsmarknadsutbildningen kan delas in i olika yrkesområden och nivåer. Denna rapport beskriver resultaten för utbildningsinriktningarna på en relativt detaljerad nivå. Fördelen är att man undviker en alltför grov och schablonmässig indelning. Nackdelen är att osäkerheten i svaren blir större när det gäller vissa frågeställningar. Nedan redovisas de olika utbildningsinrik t- ningarna. Yrkesutbildningar inom ramen för datateknik (system och drift) motsvarar utbildningsinriktningar som normalt riktas till yrken med krav på kortare eller längre högskoleutbildning. Utbildningsdeltagarna erhåller inte fullvärdig högskolekompetens, utan dessa utbildningar innehåller snarare vissa inslag av högskoleutbildning. Exempel på utbildningar inom detta yrkesområde är programmeringskurser i Java, C++ och SQL, UNIX-system, nätverksteknikerutbildningar samt kurser för PC-samordnare. För att deltagarna skall kunna tillgodogöra sig utbildningarna är förkunskapskraven högt ställda. I AMS yrkesklassificering återfinns ovanstående yrken under yrkesgrupperna 213 och 312. Även för yrken inom teknik och naturvetenskap krävs ofta minst ett par års studier på högskola eller universitet. Utbildningarna kräver mycket tid och deltagarna måste ha mycket goda förkunskaper, eftersom kvalifikationsnivån är hög. Innehållet i utbildningarna berör ofta områden som kvalitetssystem, produktionsteknik, automatisering och CAD. Yrkena återfinns under huvudoch yrkesgrupperna 21 (utom 213), 221, 31 (utom 312), 321 och 324. Inom gruppen kultur och media återfinns yrken som normalt kräver ett par års akademiska studier. Kravet för att få delta i arbetsmarknadsutbildningar inom kulturområdet är att man är etablerad inom yrket. Informatör-, mult i- media- och skulptörutbildningar tillhör de vanligaste. Mediautbildningarna består bland annat av olika former av grafisk design. Yrkena återfinns inom yrkesgrupperna 243, samt Yrken inom ekonomi- och samhällsvetenskap kräver enligt gängse klassif i- cering normalt ett par års högskolestudier. Med ekonomiutbildningar avses här främst företagsförsäljning, marknadsföring, ekonomi och administration. Därutöver förekommer även utbildningar för språkvetare, översättare och tolkar. Yrkena återfinns inom yrkesgrupperna , 244, samt Målgruppen för lärarutbildningar är utomnordiska arbetssökande med lärarutbildning från hemlandet som är i behov av kompletterande utbildning, olika akademikergrupper vilka företrädesvis är i behov av pedagogisk och praktisk utbildning samt etablerade lärare som är i behov av att få behörighet i ytterligare ett ämne. Yrkena återfinns inom huvudgrupperna 23 och 33. Arbetsmarknadsutbildningar med inriktning på olika vårdyrken bedrivs i huvudsak på vårdgymnasier och riktas framförallt till arbetslös och deltidsarbetslös vårdpersonal med lägre formell utbildning. Målsättningen för vårdbiträden är exempelvis att erhålla undersköterskekompetens. Utbildningar Datateknik, system och drift Teknik och naturvetenskap Kultur och media Ekonomi och samhällsvetenskap Pedagogik Vård och omsorg 5

8 Prora 2002:2 Arbetsmarknadsutbildning 2001 för sjuksköterskor anordnas endast undantagsvis. Dessa personer är istället hänvisade till reguljära högskolestudier. Yrkena återfinns inom yrkesgrupperna , och 513. Kontor och lager Kundservicearbete Restaurang Tillverknings- och hantverksarbete Bygg- och anläggningsarbete Maskinoperatörsarbete Transport Kontorspersonal är i hög grad beroende av kunskaper i data och redovisning och utbildningsbehovet tillgodoses i dessa utbildningar. Hit räknas även utbildningar inom lagerhantering. Yrkena återfinns inom huvudgrupp 41. Med kundservicearbete avses utbildningar för försäljare inom fack- och dagligvaruhandel, resebyråtjänstemän, turistvärdar och receptionister. Yrkena återfinns inom yrkesgrupperna , 511, 514, samt Restaurangutbildningar avser framförallt utbildningar till yrken som kock eller kokerska, men även servitör, hovmästare samt köks- och restaurangbiträden. Yrkena återfinns inom yrkesgrupperna 512 och 913. De byggutbildningar som upphandlas inriktar sig nästan uteslutande på fortbildning av arbetslösa personer med erfarenhet av byggnadsbranschen. Det kan röra sig om kompletterande utbildningar för lärlingar som närmar sig nivån för yrkesbevis samt kompletterande teoretisk och praktisk utbildning för erfarna byggnadsarbetare. Därutöver har det på senare år introducerats utbildningar som innebär att exempelvis byggnadsträarbetare får utbildning och yrkesbevis inom betong- eller muraryrket. Syftet är att dessa personer skall få dubbla kompetenser och därmed stärka sin konkurrenskraft på arbetsmarknaden. För en person utan formell utbildning och erfarenhet inom yrkesområdet existerar få möjligheter att inom ramen för arbetsmarknadstutbildning omskolas till ett byggnadsyrke. Under det senaste året har utbildningarna främst riktats mot hantverksyrkena, såsom installationselektriker och VVS-montörer. Yrkena återfinns inom huvudgrupp 71. Utbildningar med inriktning på tillverknings- och hantverksarbete avser främst utbildningar till yrken som svetsare, plåtslagare samt styr- och reglermekaniker. Utbildningstiderna varierar kraftigt. Licensutbildningarna är inte längre än några enstaka dagar, medan styr- och reglerutbildningarna ofta överstiger ett år. Yrkena återfinns inom huvudgrupperna 72, 73 och 74. Utbildningar inom maskinoperatörsarbete domineras av personer med en framtid som CNC-operatörer inom främst verkstadsindustrin, men i förekommande fall även inom trävaruindustrin. Hit räknas även vissa utbildningar med inriktning på processarbete. Yrkena återfinns inom huvudgrupperna 81 och 82. Transportutbildningarna domineras av fortbildningar och ger deltagarna yrkesbevis, licens, intyg eller utökat körkort för respektive fordon. Vanliga utbildningar gäller busskörkort, tungt släp för etablerade lastbilschaufförer, truckförarbevis, grävmaskin- och hjullastarutbildning samt inte minst ADRintyg. Yrkena återfinns inom huvudgruppen 83. 6

9 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Prora 2002:2 I övriga utbildningar ingår bland andra utbildningar inom lokalvård, jordoch skogsbruk, trädgårdsskötsel, samt olika former av säkerhetsarbete, exempelvis väktarutbildning. Yrkena återfinns inom yrkesområdena 1, 6 och 9 (utom 913) samt yrkesgrupp 515. I tabell 1 nedan visas genomsnittliga antalet kvarstående personer i arbetsmarknadsutbildning år 2001 fördelat på yrkesinriktning. Av tabellen framgår att utbildningar inom vård- och omsorg, som utgjorde 21 procent av totala antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning, var den klart dominerande yrkesinriktningen under år Även utbildningar som riktar sig till yrken inom industrin, dvs. tillverkning/hantverk och maskinoperatörsarbete, utgjorde en stor andel. Jämfört med föregående års undersökning har andelen inom bygg och anläggning, maskinoperatörsarbete och transport ökat. Övriga yrkesutbildningar Vårdutbildningar dominerade Tabell 1 Genomsnittligt antal kvarstående personer i arbetsmarknadsutbildning per månad år 2001, fördelat på yrkesinriktning Yrkesinriktning Antal Andel (%) Datateknik (system/drift) ,2 Teknik och naturvetenskap 324 2,1 Kultur och media 308 2,0 Ekonomi och samhällsvetenskap 632 4,2 Pedagogik 506 3,3 Vård och omsorg ,0 Kontor och lager ,9 Kundservice 653 4,3 Restaurang 869 5,7 Bygg och anläggning 660 4,4 Tillverkning, hantverk ,8 Maskinoperatörsarbete ,3 Transport 855 5,7 Övriga utbildningar 312 2,1 Samtliga utbildningar Källa: AMS sekvensfiler 7

10 Prora 2002:2 Arbetsmarknadsutbildning Deltagarna 3.1 Fullföljandegrad Fullföljandegraden 82 procent Konjunkturläget inom industrin påverkar fullföljandegraden Andelen deltagare som fullföljt en arbetsmarknadsutbildning uppgick 82 procent, vilket är en procentenhet lägre än föregående års undersökning. Den högsta fullföljandegraden, 95 procent, återfanns inom kultur- och mediautbildningar (se tabell 2 nedan). Även deltagare i utbildningar inom transport samt teknik och naturvetenskap hade en hög fullföljandegrad. Lägst fullföljandegrad uppvisade deltagare i tillverkning och hantverk med 65 procent. Dessa hade istället i stor utsträckning avbrutit utbildningen på grund av arbete. Den största ökningen i fullföljandegraden jämfört med förra årets undersökning kan noteras i utbildningar inom maskinoperatörsarbete (5 procentenheter). Tidigare undersökningar vittnar om att fullföljandegraden tenderar att öka vid sämre konjunkturläge. Industrin drabbades under 2001 av många varsel, vilket kan vara en förklaring till att deltagarna i maskinoperatörsutbildningar fullföljde utbildningarna i högre grad än tidigare år. Samtidigt sjönk fullföljandegraden med åtta procentenheter bland deltagare i restaurangutbildningar. Tabell 2 Fullföljandegrad år 2001, fördelat på yrkesinriktning (procent) Yrkesinriktning Fullföljandegrad Datateknik (system/drift) 84 Teknik och naturvetenskap 90 Kultur och media 95 Ekonomi och samhällsvetenskap 85 Pedagogik 85 Vård och omsorg 83 Kontor och lager 81 Kundservice 83 Restaurang 79 Bygg och anläggning 84 Tillverkning, hantverk 65 Maskinoperatörsarbete 75 Transport 92 Övriga utbildningar 88 Samtliga utbildningar 82 Högst fullföljandegrad i den äldsta åldersgruppen Åldersgruppen 55 år och äldre hade den högsta fullföljandegraden med 90 procent. Lägst fullföljandegrad hade ungdomarna (under 25 år) med 78 procent. Skillnaden mellan dessa åldersgrupper följer tidigare erfarenheter, där ungdomar har högre benägenhet att avbryta utbildningen på grund erbjudande om tillfälligt arbete. Fullföljandegraden var något högre bland kvinnor än bland män. 8

11 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Prora 2002:2 Av de som avslutade arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet 2001 avbröt 18 procent utbildningen. Dessa kan delas upp i positiva och negativa avbrott. Med positivt avbrott avses att deltagaren har avbrutit utbildningen på grund av arbete. Denna andel uppgick till åtta procent (se figur 1 nedan). 8 procent avbröt utbildningen p.g.a. arbete Figur 1 Andel som fullföljt respektive avbrutit arbetsmarknadsutbildning (procent) 100 Fullföljare Avbrott pga arbete Avbrott andra skäl Procent Uppföljningsår Studerar man enbart deltagare som avbrutit utbildningar, framkom det att avbröt på grund av arbete, var vanligast bland deltagarna i utbildningar inom tillverkning/hantverk (60 procent). Avbrott på grund av arbete var även va n- ligt förekommande bland de som deltagit i maskinoperatörs- samt kontor- /lagerutbildningar. Minst vanligt med positivt avbrott var det bland de som deltagit i utbildningar inom vård och omsorg (20 procent). Jämfört med förra årets undersökning har positiva avbrott ökat mest bland deltagarna i utbildningar inom kontor och lager. Det omvända gällde för deltagarna i utbildningar inom bygg och anläggning. Positiva avbrott vanligast inom tillverkning/ hantverk Vid en regional fördelning framgår att den högsta andelen avbrott på grund av arbete uppvisades bland deltagarna i övriga län (se bilaga 2 för defin i- tion). Andelen positiva avbrott var i "övriga" län 48 procent, medan andela r- na i skogs- och storstadslänen var 45 respektive 39 procent. Det är möjligt att utbildningsdeltagarna i storstadslänen i högre grad bedömer att arbetsmarknaden är så pass god att de kan avvakta utbildningens slut. Självfallet har dessa aspekter även med varaktigheten på en eventuell anställning att göra. Det visar sig också att tillsvidareanställningar var vanligare bland de som fick arbete i storstadslänen. Positiva avbrott på grund av arbete har för alla tre regionerna minskat jämfört med föregående års undersökning. Skogslänen står för huvuddelen av minskningen. 9

12 Prora 2002:2 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Fler män än kvinnor avbryter utbildningen p.g.a. arbete Negativa avbrott uppgick till 10 procent Skillnaden mellan könen vad gäller avbrottsorsaker är påfallande. 51 procent av männen avbröt på grund av arbete, medan endast 34 procent av kvinnorna angav samma orsak. Att män i högre grad än kvinnor avbrutit utbildningen kan beror på att konjunkturläget inom flera mansdominerade yrken under 2001 var sämre än kvinnodominerade yrken, exempelvis vård och pedagogik. Bland åldersgrupperna hade deltagare 55 år och äldre den lägsta andelen avbrott på grund av arbete, medan den yngsta gruppen uppvisade den högsta andelen positiva avbrott. Med negativa avbrott avses att deltagarna avbröt utbildningen av någon annan anledning än arbete (se bilaga 1, fråga 2). Andelen som avbröt på grund av andra skäl än arbete uppgick till tio procent. Genom att studera orsakerna närmare kan konstateras att svarsalternativen personliga skäl samt andra orsaker ofta angavs som anledning till att avbryta utbildningen. Andelen kvinnor som angav dessa svarsalternativ var högre än andelen män. På grund av att antalet deltagare som avbrutit utbildningarna av negativa orsaker är relativt få i denna undersökning blir nedbrytning av avbrottsorsakerna på ålders-, region- och yrkesinriktningsnivå osäkra. Man kan dock konstatera att kvinnor i högre grad än män avbryter utbildningarna av andra skäl än arbete. Vidare framgår att deltagarna i åldersgruppen 45 år och äldre avbröt utbildningen på grund av personliga skäl i större utsträckning än de övriga åldersgrupperna, medan den yngsta åldersgruppen i högre grad angav att de avbröt utbildningen på grund av att utbildningen inte motsvarade deras förväntningar. 3.2 Motivation och förväntningar "Aktiva" och "passiva" orsaker till deltagande i utbildning 82 procent av deltagarna angav aktiva skäl att gå utbildningen Hur motiverade deltagarna i arbetsmarknadsutbildning är och vilka förväntningar de har på utbildningen är faktorer som påverkar genomförandet och utbildningens utfall. Deltagarna tillfrågades i undersökningen om vilken som var den huvudsakliga anledningen till att de ville gå utbildningen. Svarsalternativen kan schematiskt delas in i aktiva och passiva anledningar. Med aktiva anledningar avses att skaffa yrkesutbildning, att byta yrke, att höja/bredda kompetensen inom sitt yrkesområde, att komplettera sin utbildning, att få eller förnya behörighet/licens eller för att kunna starta eget företag. En klart övervägande andel av utbildningsdeltagarna, 82 procent, angav strikt aktiva anledningar till att delta i arbetsmarknadsutbildning. Motsvarande andel i föregående års undersökning var 70 procent. Ökningen kan förklaras av att aktiva anledningar i årets undersökning har utökats med ett svarsalternativ (se bilaga 1, fråga 3). Möjligen kan den ökade andelen "aktiva" anledningar även bero på att de arbetssökande i allt högre grad inser värdet av utbildning som en långsiktig investering för att erhålla fotfäste på arbetsmarknaden. Den vanligaste anledningen, liksom vid förra årets undersökning, var att höja kompetensen inom det yrke man en gång varit verksam i. Fullföljarna har i betydligt större utsträckning (83 procent) angivit en aktiv anledning att gå en utbildning än avbrytarna (74 procent). 10

13 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Prora 2002:2 Passiva skäl att gå utbildningen angavs av nio procent av deltagarna. Med passiva skäl avses att det var ett krav från någon myndighet (arbetsförmedlingen, socialtjänsten eller försäkringskassan) eller för att ha någonting att göra. Minskningen förklaras bland annat av att en av de passiva svarsalternativen tagits bort i årets undersökning 1. Trots ökad fokusering på rekrytering av deltagare förefaller det i viss utsträckning fortfarande finnas deltagare i arbetsmarknadsutbildning som inte är tillräckligt motiverade. Andelen som har angett passiva skäl var högre bland de som avbrutit utbildningen (16 procent) än bland de som fullföljt utbildningen (8 procent). 2 Andelen aktiva anledningar har ökat inom alla utbildningsinriktningar, med undantag av bygg/anläggning, jämfört med föregående års undersökning. Deltagare i utbildningar inom kultur/media angav i störst utsträckning aktiva anledningar att gå en arbetsmarknadsutbildning (se tabell 3 nedan). Den klart dominerande anledningen bland dessa deltagare var att höja/bredda kompetensen inom sitt yrkesområde. Även deltagare i utbildningar inom datateknik samt teknik och naturvetenskap uppgav i stor utsträckning aktiva anledningar. 9 procent angav passiva skäl att gå utbildningen Deltagare i utbildningar inom kultur/media var mest motiverade Totalt har 30 procent av deltagarna angivit att de ville höja/bredda sin kompetens inom sitt yrkesområde som huvudsaklig anledning att gå utbildnin g- en, vilket är den dominerande anledningen i årets undersökning. Studerar man svarsalternativen var för sig visar det sig att deltagare inom vårdutbildningar i störst utsträckning uppgav att de saknade yrkesutbildning, medan deltagare i kundserviceutbildningar i stor utsträckning ville byta yrke. Deltagare i pedagogikutbildningar angav i högst utsträckning att man ville komplettera sin utbildning. De passiva anledningarna var mest framträdande bland deltagare i utbildningar inom bygg/anläggning. Där angavs framförallt skälet att det var ett krav från någon myndighet. Annan anledning angavs i störst utsträckning av deltagare i pedagogikutbildningar. Deltagare i bygg/anläggning minst motiverade Åldersgrupperna år samt år angav i störst utsträckning aktiva anledningar att gå arbetsmarknadsutbildningen (84 respektive 82 procent). I båda åldersgrupperna var den främsta anledningen att man ville höja/bredda sin kompetens inom sitt yrkesområde. Åldersgruppen 55 år och äldre var minst motiverade. I jämförelse med övriga åldersgrupper angav ungdomar (under 25 år) i relativt i hög grad för att ha någonting att göra som anle d- ning till att gå utbildningen. Andra undersökningar visar att ungdomarna ofta är mer negativa till arbetsmarknadspolitiska program än andra åldersgrupper. 1 2 Svarsalternativet "Min ersättning började ta slut" i fråga 2 utelämnades då deltagande i arbetsmarknadspolitiska program sedan februari 2001 inte längre kvalificerar för en ny ersättningsperiod. Utöver aktiva och passiva skäl angav nio procent av deltagarna annan anledning än de specificerade svarsalternativen att gå utbildningen. En övervägande andel av dessa har i fritext angett att de velat få ett arbete och att öka sin anställbarhet som huvudsaklig anledning till att gå utbildningen, vilket skulle kunna räknas som en aktiv anledning. 11

14 Prora 2002:2 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Tabell 3 Huvudsakliga anledningar att delta i arbetsmarknadsutbildning år 2001, fördelat på yrkesinriktning (procent) Yrkesinriktning Aktiv Passiv Annan anledning anledning anledning Datateknik (system/drift) Teknik och naturvetenskap Kultur och media Ekonomi och samhällsvetenskap Pedagogik Vård och omsorg Kontor och lager Kundservice Restaurang Bygg och anläggning Tillverkning, hantverk Maskinoperatörsarbete Transport Övriga utbildningar Samtliga utbildningar Små skillnader mellan könen 65 procent tog hänsyn till efterfrågan Deltagare i datateknik utbildningar tog mest hänsyn till efterfrågan Skillnaderna mellan könen var små när det gäller skälen att gå en arbetsmarknadsutbildning. Andelen aktiva skäl har i årets undersökning ökat något för kvinnor, medan den minskat något för män. Kvinnor angav i något större utsträckning än män att de ville skaffa en yrkesutbildning, medan män i något större utsträckning än kvinnor angav att de ville få/förnya behörighet eller licens. Beslutet att en person ska delta i en arbetsmarknadsutbildning är en sammanvägning av arbetsförmedlarens professionella bedömning och individens eget intresse. För att undersöka om deltagarna gör någon egen marknadsbedömning tillfrågades deltagarna om de tog hänsyn till efterfrågan på arbetskraft inom det aktuella yrket då de visade sitt intresse för att delta i utbildningen. Av svaren framgår att 65 procent tog hänsyn till efterfrågan i hög grad eller i viss mån. Marginella skillnader förelåg mellan män och kvinnor. Deltagarna från storstadslänen uppvisade större hänsyn än i övriga regioner. De yngre deltagarna (under 25 år) hade inte tagit hänsyn till efterfrågan i samma utsträckning som övriga åldersgrupper. Studerar man de olika utbildningsinriktningarna visar det sig att deltagare i utbildningar inom datateknik och pedagogik är de som i störst utsträckning tagit hänsyn till efterfrågan. Trots att efterfrågan på arbetskraft inom ITbranschen har reducerats kraftigt sedan år 2001, har en stor andel av deltagarna inom dessa utbildningar angivit att de tagit hänsyn till efterfrågan. Det bör dock påpekas att utbildningarna inom datateknik är långa, och att flertalet deltagare i denna undersökning påbörjade sin utbildning redan under hösten 2000 då arbetsmarknadsläget inom IT-branschen fortfarande var relativt gynnsamt. Deltagarnas bedömning av arbetsmarknadens efterfrågan inom pedagogikområdet stämmer väl överens med långsiktiga stigande behoven på arbetskraft inom yrkesområdet. 12

15 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Prora 2002:2 Deltagare i utbildningar inom kundservice, ekonomi/samhällsvetenskap samt övriga" utbildningar var de som i minst utsträckning tog hänsyn till efterfrågan. Deltagarna tillfrågades även om de ansåg att chanserna att få ett arbete ökade, minskade eller inte påverkades alls av det faktum att de gått en arbetsmarknadsutbildning. Av de som fullföljt eller avbrutit utbildningarna angav 70 procent att de ansåg att chanserna till arbete ökade. 18 procent av fullföljarna och avbrytarna ansåg att chanserna till arbete inte påverkades alls genom att gå en utbildning och endast en procent ansåg att chanserna minskade. Det var framförallt de som fullföljde utbildningen som ansåg att chanserna att få ett jobb ökade genom att gå en arbetsmarknadsutbildning. 74 procent av fullföljarna svarade detta jämfört med 54 procent av avbrytarna. Denna skillnad är dock förklarlig, eftersom en fullföljd utbildning rimligtvis är en större merit än en avbruten. Det var framförallt deltagare som gått utbildningar inom transportområdet som ansåg att chanserna att få ett jobb ökade (81 procent). Detta kan förklaras av att dessa utbildningar ofta ger deltagarna yrkesbevis eller licens, vilket ofta leder direkt till arbete. Även deltagare i utbildningar med inriktning mot vård och omsorg, teknik/naturvetenskap och pedagogik ansåg att chanserna att få ett jobb ökade. Deltagare i utbildningar inom bygg/anläggning har i förhållandevis hög grad angett att utbildningen inte påverkat chanserna till arbete alls (28 procent). Vid en uppdelning på kön framkom att män i större utsträckning än kvinnor angav att chansen att få ett arbete ökade. Kvinnor ansåg istället i större utsträckning än män att chanserna inte påverkades alls. Mot bakgrund av att kvinnorna i högre grad än män fullföljt utbildningarna samtidigt som anställningsbarheten ökar vid fullföljd utbildning är dessa resultat något överraskande. De äldre (55 år och över) var mindre optimistiska när det gäller chanserna till arbete jämfört med övriga åldersgrupper. Skillnader mellan regioner var marginella. 70 procent ansåg att utbildningen ökade chanserna att få ett arbete Fullföljarna var mer optimistiska än avbrytarna Deltagare i transportutbildningar var mest optimistiska Äldre var mindre optimistiska än yngre 13

16 Prora 2002:2 Arbetsmarknadsutbildning Resultat 4.1 Placeringsgrad 66 procent fick arbete Högst placeringsgrad efter vårdutbildningar Försämrat utfall efter industriutbildningar Huvudmålet med arbetsmarknadsutbildning är att deltagarna ska få ett stadigvarande arbete på den reguljära arbetsmarknaden. I tabell 4 nedan redovisas endast andelen deltagare i arbete efter fullföljd utbildning, då fullföljare, enligt en strikt tolkning, är den enda grupp som nått utbildningsmålet. Andelen som fick arbete sex månader efter fullföljd arbetsmarknadsutbildning uppgick till 66 procent. Motsvarande andel vid föregående års undersökning var 70 procent. Av tabell 4 framgår att deltagare i utbildningar inom vård och omsorg uppnådde bäst resultat med en placeringsgrad på 80 procent. Andra utbildningar som gav förhållandevis höga resultat var pedagogik- och transportutbildningar. Lägst placeringsgrad hade utbildningar inom datateknik med 48 procent. Den jämförelsevis låga placeringsgraden inom sistnämnda kategori kan förklaras av den svaga efterfrågan på arbetskraft inom IT-relaterade yrken under Flertalet yrkesinriktningar hade en lägre placeringsgrad än föregående år. Exempelvis minskade placeringsgraden för restaurang- och maskinoperatörsutbildningar med 11 procentenheter vardera. Då antalet deltagare i sistnämnda yrkesinriktning utgör en relativt stor del av arbetsmarknadsutbildningen, blev det markant minskade resultatet för maskinoperatörsutbildningarna extra kännbar för placeringsgradens utveckling mellan 2000 och Tabell 4 Status efter fullföljd arbetsmarknadsutbildning 2001, fördelat på yrkesinriktning (procent) Yrkesinriktning Arbete Arbets- Studier Annan Annat Annat lös a-utb progr. Datateknik (system/drift) Teknik och naturvetenskap Kultur och media Ekonomi och samhällsvetensk Pedagogik Vård och omsorg Kontor och lager Kundservice Restaurang Bygg och anläggning Tillverkning, hantverk Maskinoperatörsarbete Transport Övriga utbildningar Samtliga utbildningar

17 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Prora 2002:2 Det försämrade utfallet kan förklaras av att antalet vakanser inom industrin sjönk med närmare 40 procent jämfört med året innan. Däremot har andelen i arbete för utbildningar inom pedagogik ökat med sex procentenheter, vilket kan förklaras av den höga efterfrågan på lärarpe rsonal. Andelen arbetslösa efter fullföljd utbildning uppgick till i genomsnitt 22 procent, vilket är en ökning jämfört med 2000 då andelen uppgick till 17 procent. Högst andel arbetslösa återfanns bland deltagare i utbildningar inom teknik och naturvetenskap (34 procent). Även deltagare i utbildningar inom datateknik och bygg/anläggning var i relativt hög grad arbetslösa sex månader efter att de avslutat utbildningen. Lägst andel arbetslösa återfanns bland deltagare som gått vårdutbildningar (13 procent). Andelen som gått vidare till reguljära studier var vanligast bland personer som deltagit i utbildningar inom restaurang och kultur/media. I genomsnitt befann sig fem procent av utbildningsdeltagarna i reguljär utbildning ett halvår efter avslutad arbetsmarknadsutbildning. Förekomsten av att fortsätta i en ny arbetsmarknadsutbildning (eller eventuellt samma utbildning som man endast gjort uppehåll i) var vanligast efter datateknikutbildningar (6 procent). I genomsnitt befann sig två procent av deltagarna i en annan arbetsmarknadsutbildning ett halvår senare. Fyra procent av utbildningsdeltagarna befann sig i ett arbetsmarknadspolitiskt program (arbetsmarknadsutbildning ej inräknat) ett halvår efter utbildningens slut. Utbildningar inom övriga utbildningar hade högst andel deltagare i annat program (9 procent), vilket förklaras av att många "starta eget utbildningar" fortfarande registrerades som arbetsmarknadsutbildningar under 2000 och Syftet med denna utbildningsinsats är att gå vidare till programmet start av egen näringsverksamhet. Även utbildningar inom datateknik, kultur/media och kundservice hade en hög andel i annat program. Skillnader mellan åldersgrupper, kön och regioner är marginella vid deltagarnas övergång till annat arbetsmarknadspolitisk program efter avslutat utbildning. 22 procent arbetslösa 5 procent gick vidare till reguljära studier 2 procent gick till ny arbetsmarknadsutbildning 4 procent befann sig i ett program Andelen respondenter som på sysselsättningsfrågan angett annat uppgick till en procent. Med annat kan här förmodas innebära att man lämnat arbetskraften, exempelvis på grund av föräldraledighet, utlandsvistelse eller längre tids sjukskrivning. Personer som lämnat arbetskraften återfanns framförallt bland dem som deltagit i kundservice- och restaurangutbildningar. Vid en regional fördelning framkommer det att placeringsgraden i storstadslänen var något lägre (63 procent) än riket i genomsnitt. Det beror sannolikt på att vårdutbildningar, som drar upp helhetsresultaten, bedrevs i mindre omfattning i storstadslänen än i övriga delar av landet. Andelen arbetslösa efter fullföljd utbildning var därmed högst i storstadslänen (24 procent), följt av skogslän och övriga län (21 procent vardera). Däremot framkommer inga större regionala skillnader när det gäller de övriga svarsalternativen. Placeringsgraden fördelat på ålder visar att de yngre åldersgrupperna (yngre än 25 år och år), liksom vid föregående års undersökning, hade lättare att få arbete efter arbetsmarknadsutbildning (70 respektive 69 procent) än Högst andel arbetslösa i storstadslänen Yngre hade lättare att få arbete 15

18 Prora 2002:2 Arbetsmarknadsutbildning 2001 den äldsta åldersgruppen (53 procent). Andelen arbetslösa var lägst i den yngsta åldersgruppen (17 procent) samtidigt som andelen som gick vidare till reguljära studier var högst (8 procent) för denna grupp. Svarsalternativet annat arbetsmarknadspolitiskt program angavs i störst utsträckning av de äldsta åldersgruppen (55 år och äldre). Färre arbetslösa kvinnor än män 56 procent av avbrytarna hade arbete Trendbrott i utvecklingen av placeringsgraden 69 procent av kvinnorna hade arbete sex månader efter avslutad utbildning, medan motsvarande andel bland män var 64 procent. Andelen arbetslösa kvinnor var följaktligen lägre (19 procent) än andelen män (24 procent). Skillnaden förklaras bland annat av den höga andelen kvinnliga deltagare inom de resultatmässigt framgångsrika vård- och omsorgsutbildningar. Skillnaden i utfall mellan fullföljare och avbrytare var relativt stor (se bilaga 3, fråga 6). 56 procent av avbrytarna hade arbete, vilket är tio procentenheter lägre än bland fullföljarna. Att de sistnämnda uppnår bättre placeringsgrad än avbrytarna kan tyckas logiskt. Erfarenheterna från 1990-talets undersökningar visade dock att deltagare som avbrutit utbildningar fick arbete i högre grad än de som fullföljt utbildningar. I figur 2 illustreras utvecklingen sedan 1979 av andelen i arbete, andel arbetslösa och övrigt (studier, annan arbetsmarknadsutbildning, annat arbetsmarknadspolitiskt program och annat ) bland personer som fullföljt utbildningen. Av figuren framgår att placeringsgraden var som lägst under Figur 2 Placeringsgradens utveckling bland personer som fullföljt arbetsmarknadsutbildning (procent) 80 Arbete Arbetslösa Övrigt Procent Uppföljningsår 16

19 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Prora 2002:2 4.2 Arbetsmarknadsläge och volymer Placeringsgradens utveckling över tiden, dvs. variationen i andelen personer som fått arbete, förklaras till största delen av arbetsmarknadsläget. Arbetsmarknadsverket kan inte påverka den totala efterfrågan, då arbetsmarknadsläget är en extern faktor. Arbetsmarknadsläget beskrivs här som en kvot bestående av det totala antalet nya vakanser (V) och den genomsnittliga arbetslösheten (U) april till december samma år 3. Resultatet på individnivå kan dock påverkas genom en effektiv marknadsbedömning, planering, upphandling, rekrytering och uppföljning. Hur ser sambandet ut mellan arbetsmarknadsläget och resultatvariabeln andel i arbete efter avslutad arbetsmarknadsutbildning, dvs. placeringsgraden? Figur 3 nedan visar på ett tydligt andragradssamband, där ett enkelt punktdiagram (förstärkt med en logaritmerad trendlinje) illustrerar placeringsgraden ställd mot V/U-kvoten. Förklaringsgraden (R 2 ) uppgår till 0,78 vilket innebär att 78 procent av variationen i placeringsgraden under perioden 1979 till 2001 förklaras av V/U-kvoten (arbetsmarknadsläget). Andelen i arbete förklaras till största delen av arbetsmarknadsläget Sambandet mellan placeringsgrad och arbetsmarknadsläge Figur 3 Sambandet mellan placeringsgrad (andel i arbete) och andelen vakanser per arbetslös (V/U-kvot) R 2 = 0,78 89 Placeringsgrad ,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0 V/U-kvot 3 Uppgifter om antalet arbetslösa har hämtats från SCB:s arbetskraftsundersökningar och uppgifter om antalet vakanser har hämtats från AMV:s register. April, maj och juni respektive oktober, november och december har vikten 1/3 i både täljare och nämnare. Juli, augusti och september har vikten 1. Det bakomliggande antagandet är att antalet personer i arbetsmarknadsutbildning är jämnt fördelat över året. Med en viktning enligt ovan kan man bortse från det faktum att arbetsmarknadsutbildningens omfattning minskar under sommarmånaderna. 17

20 Prora 2002:2 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Placeringsgraden växer med avtagande hastighet då V/U-kvoten stiger Sambandet mellan volymer och placeringsgrad Arbetsmarknadslägets betydelse för placeringsgraden har avtagit Arbetsmarknadsutbildningen har marknadsanpassats Av figur 3 framgår att andelen i arbete efter arbetsmarknadsutbildning växer med avtagande hastighet då arbetsmarknadsläget förbättras (V/U-kvoten stiger). Stöd för detta samband kan också sökas genom ett intuitivt resonemang. Nya vakanser tillsätts sannolikt i mindre utsträckning vid en hög V/Ukvot på grund av flaskhalsar och bristande matchning i utbudet. Omvänt innebär en besvärligare arbetsmarknadssituation (en lägre V/U-kvot) att en stor del av attraktiv arbetskraft finns tillgänglig på arbetsmarknaden. Nya vakanser kan därför i högre utsträckning tillsättas med lämpliga sökande. När sambandet studerades statistiskt 1995 (perioden ) uppgick R 2 till 0,90. Med värden för ytterligare sex år ( ) har alltså R 2 minskat, vilket indikerar att arbetsmarknadslägets betydelse för placeringsgraden har avtagit under de senaste åren. Genom att studera figur 3 närmare kan man få visst stöd för denna tes. Figur 3 kan betraktas som en illustration av hur väl arbetsmarknadsutbildningen anpassas till utbudet av vakanser och arbetssökande. Överst till vänster i figuren, vid hög placeringsgrad och låg V/U-kvot, är matchningen av personer som avslutat arbetsmarknadsutbildning och arbetsmarknadsläget god. Nederst till höger i figuren, vid låg placeringsgrad och hög V/U-kvot är matchningen av personer som avslutat arbetsmarknadsutbildning och arbetsmarknadsläget dålig. Förändringar utmed trendlinjen är resultatet av stigande och fallande efterfrågan på arbetskraft. Placeringsgraden samvarierar då med arbetsmarknadsläget och matchningsförmågan tolkas då som oförändrad. Om exempelvis placeringsgraden stiger samtidigt som V/U-kvoten är oförändrad innebär detta att matchningsförmågan har ökat och trendlinjen förskjuts uppåt till vänster. Av figur 3 framgår att värdena för 1999 och senare år har en hög placeringsgrad och låg V/U-kvot, vilket kan tolkas som att arbetsmarknadsutbildningen under de senaste åren varit bättre anpassad till marknadens krav än den varit tidigare under uppföljningsperioden 4. En annan faktor som kan antas påverka placeringsgraden är antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Figur 4 indikerar ett svagt negativt samband mellan andelen deltagare som erhåller arbete och volymerna i arbetsmarknadsutbildning. Året som i relativt stor utsträckning stärker sambandet är 1992, då antalet deltagare var mycket högt samtidigt som placeringsgraden var rekordlåg. Om året 1992, som kan betraktas som något av en så kallad outlier i samanhanget, exkluderas från datamaterialet, sjunker sambandet mellan placeringsgrad och volymer påtagligt. På kort sikt kan sambandet t.o.m. vara positivt (dvs. högre volymer ger högre resultat, se exempelvis utvecklingen mellan och ). Av detta kan man tolka att volymernas påverkan på placeringsgraden är begränsad. 4 Det bör dock noteras att värdet för V/U-kvoten (som avgör den horisontella placeringen i figur 3) bygger på att de institutionella förutsättningarna för relationen mellan vakanser och arbetslösa har varit någorlunda intakta sedan Visserligen har Arbetsmarknadsverkets marknadsandelar av vakanser och andelen arbetslösa av obalanstalet varierat under de 20 åren som observationerna gäller, men skillnaden är av en sådan marginell natur att V/U-kvoten inte påverkas nämnvärt. 18

21 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Prora 2002:2 Figur 4 Sambandet mellan placeringsgrad och det genomsnittliga antalet deltagare (1000-tal) i arbetsmarknadsutbildning Placeringsgrad R 2 = 0, Antal deltagare i tusental Slutsatsen av resonemanget i detta avsnitt är således att arbetsmarknadsläget i hög grad påverkar placeringsgraden positivt. Deltagarantalet har en relativt underordnad betydelse för placeringsgraden, men kan i ett långsiktigt perspektiv betraktas ha en viss negativ inverkan på placeringsgraden. Arbetsmarknadslägets betydelse är oförändrat för år 2001 jämfört med föregående år medan volymerna har minskat något i betydelse. Det kan också betraktas som en indikation på att arbete med behovsanalys, upphandling, rekrytering och kvalitetsuppföljning har ökat i betydelse för arbetsmarknadsutbildningens effektivitet. Detta behöver dock inte vara entydigt positivt, eftersom en utveckling med skarpare selektionsprocesser och stigande kvalifikationskrav riskerar att utestänga svagare grupper från utbildningen. Interna arbetet med utbildningen ökar i betydelse för placeringsgraden 4.3 Typ av anställning Av de deltagare som fick arbete efter arbetsmarknadsutbildningen fick 55 procent anställning inom privata sektorn. 31 procent fick anställning inom kommun eller landsting och 5 procent var egna företagare sex månader efter avslutad utbildning. Övriga deltagare fördelar sig på statlig arbetsgivare, någon form av organisation eller förening samt annan typ av arbetsgivare. De som avbrutit utbildningen hade i högre grad fått arbete inom privata sektorn än fullföljarna, som istället hade en högre andel anställda inom kommun eller landsting. 55 procent fick arbete inom privata sektorn 5 Observationerna avser perioden Deltagare i yrkesinriktade och förberedande utbildningar kan inte särredovisas före Till skillnad från tidigare rapporter innehåller denna figur enbart volymer i yrkesinriktad utbildning (arbetsmarknadsutbildning). 19

22 Prora 2002:2 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Fler män än kvinnor fick arbete inom privata sektorn Yngre fick i större utsträckning än äldre anställning inom privata sektorn Fast anställning vanligast Män fick fast anställning i större utsträckning än kvinnor Fast anställning vanligast bland maskinoperatörer Tillsvidareanställningar inom vården ökar Det kan noteras en betydande skillnad mellan könen vad gäller arbetsgivarkategori. 71 procent av männen som fullföljde sin utbildning fick arbete inom privata sektorn, medan motsvarande andel för kvinnor endast uppgick till 37 procent. Kvinnornas anställningar återfanns istället i högre grad hos arbetsgivare inom kommun eller landsting (50 procent). Andelen män med anställning hos sistnämnda arbetsgivare uppgick endast till 15 procent. Könsfördelningen bland övriga arbetsgivarkategorier var jämnt fördelad. Det bör dock påpekas att männen startade eget företag i större utsträckning än kvinnor. Även skillnader mellan åldersgrupper förekom när det gäller huvudsaklig arbetsgivare. Ungdomar (under 25 år) fick i förhållandevis hög grad anställning i privata sektorn (71 procent), medan de äldre åldersgrupperna (över 44 år) i större utsträckning var anställda i kommun eller landsting eller arbetade som egen företagare. Endast två procent av ungdomarna startade eget företag efter arbetsmarknadsutbildning, medan motsvarande andel bland personer 55 år och äldre var åtta procent. Den vanligaste anställningsformen efter avslutad arbetsmarknadsutbildning var fast anställning (40 procent). Näst vanligast var tillfälligt arbete med 39 procent. Deltagare som avbrutit sina utbildningar fick i högre grad tillsvidareanställningar än fullföljare. Män fick i större utsträckning än kvinnor fast anställning. Andelen tillsvidareanställningar uppgick till 46 procent bland män och 34 procent bland kvinnor. Skillnaden mellan könen förklaras till stor del av den höga andelen kvinnliga deltagare som fått arbete inom vårdsektorn, där tillfälliga anställningar och timanställningar är vanliga. Tillsvidareanställningar var vanligast i den yngsta åldersgruppen (under 25 år), medan tillfälliga anställningar var vanligast i den äldre åldersgruppen (45-54 år). Det goda arbetsmarknadsläget i storstadslänen förefaller frambringa något fler tillsvidareanställningar än i skogslän och övriga län. Vid en granskning av olika yrkesgrupper (se tabell 5 nedan) framgår att fast anställning var vanligast bland maskinoperatörer (61 procent). Fast anställning var minst vanligt bland anställda inom kultur/media. Tillfällig anställning var vanligast förekommande bland yrken inom kontor/lager. Yrkesgruppen kultur/media dominerade bland egenföretagarna, där det är vanligt att arbeta som frilansare. Andelen tillsvidareanställningar har jämfört med föregående år minskat i de flesta yrken. Mest påtagligt var detta när det gäller personer som fått arbete inom kundservice. Däremot har andelen tillsvidareanställningar inom vård och omsorg ökat. I detta sammanhang kan nämnas att regeringen i regleringsbrevet för år 2000 gav AMS i uppdrag att i enlighet med vårdkommissionens slutrapport (DS 1999:44) samarbeta med kommun- och landstingssidan för att minska deltidsarbetslösheten bland vård- och omsorgspersonal. Uppdraget slutrapporterades den 1 februari AMS gick under våren 2001 ut med riktlinjer till länsarbetsnämnderna om att arbetsmarknadsutbildningar inom vård och omsorg ska förenas med garantier om anställning med arbetstider som motsvarar de arbetssökandes önskemål. Vidare ska arbetsmarknadsutbildningar inom vård och omsorg endast genomföras 20

23 Arbetsmarknadsutbildning 2001 Prora 2002:2 under förutsättning att aktuella arbetsgivare (t.ex. en kommun) vidtagit åtgärder för att minska deltidsarbetslösheten. Tabell 5 Typ av anställning bland deltagare som fått arbete efter fullföljd arbetsmarknadsutbildning 2001, fördelat på yrkesgrupper (procent) Yrkesgrupp 6 Fast arbete Tillf. anst. Timanst. Egen företagare Annat Datateknik (system/drift) Teknik och naturvetenskap Kultur och media Ekonomi och samhällsvetenskap Pedagogik Vård och omsorg Kontor och lager Kundservice Restaurang Bygg och anläggning Tillverkning, hantverk Maskinoperatörsarbete Transport Övriga utbildningar Samtliga yrken Rekrytering till arbete Det vanligaste sättet att få information om det lediga jobbet var direktkontakt med arbetsgivare (32 procent), t.ex. via arbetsgivarens annonser i massmedia, arbetsgivarens webbplats osv. Andra vanliga informationsvägar var tips från vänner och bekanta (16 procent), kontakt med arbetsförmedlingen samt att arbetsgivaren tog kontakt (15 procent vardera). Andelen deltagare som svarat att de fått information om det lediga jobbet via utbildningsanordnaren uppgick till 12 procent. Tre procent angav att frågan inte var aktuell då man var egen företagare och sju procent angav annat sätt. Under annat har ett flertal i fritext angivit att man själv tagit kontakt med arbetsgivare, att man jobbar kvar hos samma arbetsgivare samt fått information via annonser i massmedia. Några avgörande skillnader mellan könen kan inte urskiljas när det gäller informationsvägarna, även om männen i viss mån hade större hjälp att hitta arbete genom utbildningsanordnarna än kvinnorna. Däremot skiljer sig åldersgrupperna något åt. De yngre åldersgrupperna (under 35 år) fick i högre grad tips från vänner eller bekanta än de äldre (över 54 år), där de sistnämn- Direktkontakt med arbetsgivaren vanligaste sättet att få information om det lediga jobbet Yngre får i högre grad än äldre tips från vänner och bekanta 6 Denna tabell redovisar en indelning av inom vilka yrkesgrupper deltagarna har fått arbete, till skillnad mot tidigare yrkesindelade tabeller som redovisar arbetsmarknadsutbildningens yrkesinriktning. 21