Skötselanvisning För våra produkter i och Polypropen Vid rengörning rekommenderas rengörningsmedel utan slipmedel och lösningsmedel. Produkterna får ej utsättas för temperaturer under -0 grader och över +80 grader. Tål ej hårda slag och tung belastning. Vattenarmaturen och rördragningen får ej utsättas för starkt frätande vätskor. Rengör grovfiltret i Termostatblandaren vid behov. BO 2003. SE-6 02 BROMMA
TABELLER Kontaktämnen PE HWST PP DWU CAW PTFE Mekaniska egenskaper Enhet (Gäller vid 23 C och 50% RH) Densitet gcm 3 0.95 0.9.40 2..8 Draghållfasthet MPa 835 237 5075 2536 56 Brottöjning % 00000 20800 050 350550 22 E-Modul MPa 700400 00300 0003500 40 950 Kulhårdhet Nmm 2 4065 3670 7500 7535 20 Slaghållfasthet Nmmmm 2 Kemisk resistens (Generell översiktstabell) 20 40 60 20 40 60 80 00 20 40 60 20 60 20 80 20 40 60 80 00 20 Avgaser Avgaser, oxiderande - - - - Svaga oorganiska syror Starka oorganiska syror Oxiderande oorganiska syror - - - - Baser Salter Halogener - - - - Vatten Organiska syror Aromatiska organiska syror Alkohol - glykoler Estrar - Alifatiska kolväten, mättade Alifatiska kolväten, omättade Halogen - kolväten - - - Aromater - - Aldehyder - - Freoner - - Etrar Arnider, nitriler - - Aminer Mineralolja + diselolja, ej aromatiska - - Prisindex PE HWST= (krkg) 7 0 = Beständig = Begränsad beständighet - = Ej beständig Givna värden ska betraktas som riktvärden och ej som givna garantier. Vi förbehåller oss rätten att ändra data utan föregående meddelande. BO 2003. SE-6 02 BROMMA
ALLMÄNT OM PLASTER FÖR KEMISKA MILJÖER Plaster kan i olika miljöer angripas av syre, värme, ozon, UV-ljus, insekter, bakterier, vatten, lösningsmedel, syror och baser. För kemiska miljöer är det främst de fyra sista angreppsmöjligheterna som är av intresse. Angreppen påverkar kemiska, fysikaliska såväl som elektriska egenskaper hos plasten. Till de kemiska effekterna räknas oxidation, hydrolys, nedbrytning, tvärbindning och missfärgning. De fysikaliska angreppen resulterar bl.a. i upplösning, absoption, spänningssprickbildning och mjukgörning. Elektriska effekter yttrar sig genom ändrad resistens. Som en följd av dessa olika angrepp påverkas självklart även plastens mekaniska hållfasthet. Vilka ämnen angriper då plastmaterial i kemiska miljöer? För alla material används tumregeln som säger att lika löser lika, vilket för plaster innebär att de angrips lättast av organiska ämnen, eftersom plastmaterial är organiska. Organiska respektive oorganiska ämnen ger också olika typer av effekter på materialet. De organiska orsakar främst fysikaliska angrepp medan de oorganiska orsakar mer kemiska angrepp med bl. a. kedjebrott som följd. Nedbrytning av plastmaterial har många olika aspekter. Det är inte bara själva polymerdelen i plasten som angrips av kemikalier o.dyl., utan även t.ex. tillsatserna i materialet påverkas i hög grad och kan orsaka nedbrytning. Det kan även bli olika kombinationseffekter t.ex genom att en plast utsätts för två olika ämnen samtidigt och bryts ned, även om de två ämnena var för sig inte skulle ha orsakat nedbrytning eller genom att värme tillförs och då oftast fungeras som en katalysator. En tumregel säger att många förstörande reaktioner går dubbelt så fort om temperaturen höjs med tio grader. En vanlig effekt av kemikalier i anslutning till plastmaterial är spänningssprickbildning. Bl.a. vid formning av plastdetaljer byggs nästan alltid inre spänningar in i materialet och dessa spänningar kan sedan lösas ut t. ex i kontakt med olika kemikalier. Med spänningssprickbildningar avser man en försprödning av ett material som samtidigt utsätts för draglast och en viss kemisk miljö. De kemiska miljöer som avses inkluderar inte bara rena kemiska fabriker utan minst lika ofta annan industri typ elektroindustrin med elektrolytbad, stålindustrin med sina betbad, den fotokemiska industrin med alla dess kemikalier osv. I de flesta av dessa applikationer har olika plastmaterial visat sig vara det bästa materialvalet såväl till cisterner, kar och behållare som till rör och till rördelar i alla ledningar. I denna folder följer en närmare beskrivning av de plastmaterial som är vanligast vid applikationer i kemiska miljöer. POLYVINYLKLORID är en amorf termoplast som kan fås i många olika hårdhetsgrader. Den hårdaste kvaliten har hög Emodul och är mycket styv, vilket innebär att den kan fås mekaniskt stabil även i tunna utföranden. Dess utmärkta kemiska resistens och goda elektriska egenskaper tillsammans med det låga priset har gjort till en mycket använd plast. En begränsande faktor för är dess låga värmebeständighet, För kontinuerlig användning rekommenderas inte högre temperatur än 60 C. Över elen temperaturen blir materialet för mjukt för att hålla accepterade mekaniska krav. Den nedre temperaturgränsen är ca. -0 C, under den temperatureren blir materialet för sprött för att användas effektivt. Dess kemiska resistens är, som redan nämnt mycket god. Generellt angrips inte av utspädda eller koncentrerade syror, alkalier, salter och många oljor. Däremeot etsas den av aromhalter, halogenkolväten, estrar och ketoner och angrips av starkt oxiderande ämnen. Det finns risk för späningsspriskbildning t.ex. vid svetsfogar. POLYTETRAFLUORETEN PTFE PTFE, även känt under handelsnamnet TEFLON, är ett högkristallint material som framför allt utmärks av utomordentligt god kemisk resistens, hög temperaturålighet, låg friktionskoefficient, goda elektriska egenskaper, ingen vattenupptagning samt utmärkt åldringsbeständighet. Nötningsbeständigheten och förmågan att klara stora laster är dock begränsad, men kan förbättras med tillsatser av glasfiber, kol, grafit m.m. Materialet är ett av de mest kemikaliebeständiga av alla material. De enda ämnen som kemiskt angriper PTFE är smälta alkalie metaller, klortrifluorid och fluor vid höga temperaturer och högt tryck samt vissa komplexa halogenföreningar. PTFE har mycket bra temperaturegenskaper och kan användas kontinuerligt inom området från -60 C till +260 C. Det låga K-värdet gör materialet utmärkt som termisk isolator. Längdutvidgningskoefficienten är relativt hög vilket bör beaktas om stora temperaturdifferenser förekommer. Friktionskoeffecienten är den lägsta för alla termoplaster som i kombination med antiklibb -ytan gör materialet mycket användbart som självsmörjande lagerbussningar etc. PTFE är ett utmärkt icke ledande material för elektrisk isolering inom ett stort temperaturområde. Dess dielektriska prestanda bevaras praktiskt taget oförändrat även vid höga temperaturer och joniserande strålningeller nedsänkt i vatten eftersom PTFE inte absorberar fukt. BO 2003. SE-6 02 BROMMA
POLYETEN PE Polyeten kan betraktas som en hel familj termoplaster, med alltifrån den mjukare kvalilen LDPE (ågdensitetspolyeten) till den styvare HDPE (högdensitetspolyeten). Det är således elensiteten, hur tätt molekylkedjorna sitter. som skiljer polyelenlyperna åt och i industrin används bara HDPE i konstruktionssammanhang, varför det är den som beskrivs här. HDPE har hög brottgräns vid krypning under inverkan av värme samt väder och vind. Den har utomordentligt bra svetsbarhet, pålverkas inte av stöt- och slagpåkänningar, inte heller av spänningskorrosionssprickbildning. Materialet är därför ofta använt för tillverkning av apparater och anläggningar för kemisk industri med driftstemperatur inom området -00 C till +70 C. Inom HDPE finns det också olika kvaliteter, man talar om HD 300, HD 500, HD 000 o.s.v. och de beteckningar visar molekylvikten som för respektive material och bestämmer generellt sett vilka mekaniska egenskaper materialet har. Ju högre molekylvikt, desto bättre egenskapsprofil har materialet och desto dyrare blir det också. Det är mycket tack vare dess icke-polära struktur som Polyetenet har så pass bra kemisk resistens. Det motstår vattenlösningar av salter, syror och alkalier. Oljor, fetter och vaxer orsakar bara en liten svällning hos Polyetenet vid permanent kontakt. Materialet motstår även många andra lösningar, men angrips av aromater och halogena kolväten. Man rekommenderar inte användning av PE i kontakt med starkt oxiderande ämnen som saltpetersyra, kromsya eller rena halogener. POLYPROPEN PP Polypropen kombinenerar på ett bra sätt termiska, mekaniska, elektriska och kemiska egenskaper med lågt pris samt bra bearbetningsmöjligheter. Det är inte lika styvt material som, och kräver således en tjockare godstjocklek för samma mekaniska hållfasthet. PP har en fördel i det att materialet inte är lika känsligt för spänningssprickbildning. Polypropen kan inte heller användas i samband med starka oxiderande vätskor som t. ex. koncentrerad saltpetersyra, oleum och halogener. Den opolära strukturen medför även att Polypropen blir svårlimmat och problematiskt att måla utan förbehandling. Materialet kan däremot med fördel svetsas, varmformas och bearbetas i övrigt utan problem, vilket för formningen av cisterner, kar osv. fullt möjlig. POLYVINYLIDENFLOURID är en högkristallin termoplast som kombinerar flourplasternas utmärkta kemiska resistens med konstruktionsplasternas goda mekaniska egenskaper. Dess mest utmärkande egenskaper är, förutom hög mekanisk styrka och styvhet, en god värmetålighet och köldbeständighet, resistens mot de flesta kemikalier och utomordentlig väder- och ljusbeständighet. Temperaturområdet vid kontinuerlig användning sträcker sig från -50 C till+ 40 C, kortvarigt kan även tåla + 50 C. Den höga värmetåligheten gör, i kombination, med de utmärkta fysikaliska och kemiska egenskaperna, att materialet används mycket inom olika kemiska miljöer som cellulosaindustrin, ytbehandlingsindustrin, kemisk industri m.m. Vad gäller den kemiska beständigheten har god sådan mot de flesta organiska och oorganiska syror och baser, många organiska lösningsmedel inklusive aromatiska och alifatiska kolväten, smörjoljor, alkohol och halogena lösningsmedel. Däremot är resistensen begränsad mot starkt basiska aminer, koncentrerade heta alkalier och alkalimetaller samt fria klorradikaler och sväller något i vissa polära lösningsmedel som aceton och etylenacetet. Temperaturområdet sträcker sig från -0 C till ca 00 C vid kontinuerlig användning. Kortvarigt kan dock PP tåla upp till 40 C vilket innebär att det bl. a. kan steriliseras. Vid höga temperaturer kan dock åldringseffekterna bli betydande, varför det är viktigt att anioxidanter med långtidsverkan har tillsatts materialet. Den kemiska resistensen är hos Polypropen mycket god, mycket tack vare materialets opolära struktur. Generellt är resistensen hög mot t. ex. vattenbaserade lösningar av salter, syror och alkalier, även vid förhöjd temperatur upp till 60 C. Inte heller mot fetter, oljor, vaxer, estrar och etrar orsakar någon svällning hos PP. Däremot angrips det av aromiska medier och halogenkolväten. BO 2003. SE-6 02 BROMMA
PLASTER FÖR OLIKA APPLIKATIONER A KEMISKA MILJÖER B ELEKTRISK ISOLERING C KONSTRUTION D GLID & SLIT PolyamidPA PolyetenPE PolypropenPP PTFE AkrylPMMA PapperslaminatPBK VävlaminatVBK PolykarbonatPC Glasfiberlaminat AcetalPom PolyamidPA Pet VävlaminatVBK PolyetenPE PET PTFE E VAKUUM- FORMNING F GLASKLARA PRODUKTER G RÖR & RÖRDELSSYSTEM ABS AkrylPMMA PolyetenPE PolykarbonatPC PolypropenPP PolystyrenPS AkrylPMMA PolykarbonatPC PolystyrenPS Kanalplast PolyetenPE PolypropenPP BO 2003. SE-6 02 BROMMA