Det finns ny styrka Av: Johannes Djerf Det är en ny morgon, en ny dag. Och vi kommer till den här Gudstjänsten den här söndagen med olika känslor, tankar och upplevelser efter veckan som ligger bakom oss. Många har härliga dagar att se tillbaka till men jag kan också tänka mig att många utav oss har mött situationer i familjen, på arbetet, eller i skolan som inte varit helt enkla att hantera. Och i allt som ska göras, i nya uppgifter och i allt som bara ska fungera utan att det egentligen finns tid till det, och inte minst i alla möten med alla andra människor, så kan det kännas som att kraften många gånger sugs ur en, som med en enda stor tvättsvamp. Och bara tanken på att det imorgon är måndag, en ny vecka med ett nytt schema framför dig ger dig inte någon större glädje och längtan till att ställa dig upp och ta en liten dans av glädje i bänken. Men vet du, de goda nyheterna är att det den här morgonen, precis som varje ny morgon så finns det en ny kraft att hämta. En styrka som finns hos Herren. Han kan lyfta oss där vi är som allra svagast. Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas. Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka, säger Jesaja till oss idag ifrån kapitel 40. Som skapare så har Gud gränslösa möjligheter och en ofantlig kraft ett ge oss. Detta fick David också uppleva. David, som hade flytt ifrån Saul, kungen som han tjänade. Saul var ute efter att döda David som nu befann sig i Gat, filisteernas land, där Akish var Kung. En man som David hade sökt sin tillflykt hos en gång innan. Saul upphörde sitt sökande efter honom när han fick reda på detta och Akish fick ett stort förtroende för denna goda man, även fast han tillhörde det folk som var fienden. Du ska vara min livvakt för alltid hade Akish sagt till David och efter en tid så bad han honom och hans män följa med filisteernas arméer som skulle strida mot Saul och israel. Men filisteernas furstar började då undra vad kungen höll på med. "Vad har dessa hebréer här att göra?" Akish tittade bort mot David där han stod, log och svarade dem: "Det här är David, den israelitiske kungen Sauls tjänare. Han har nu varit hos mig mer än ett år och jag har inte funnit något ont hos honom från den dag han gick över till mig ända till nu." Men Furstarna kunde inte se vad kungen såg hos den här mannen och sa till Akish att "Låt den där mannen vända tillbaka till den plats du har visat honom. Han får inte dra ut i strid med oss, han kan ju under striden bli vår motståndare. På vad sätt skulle han bättre kunna glädja sin herre än genom dessa mäns huvuden? De orden gjorde ont för kungen att höra men han förstod ändå att han inte kunde göra något.
Han gick till David och sa Så sant HERREN lever, du är en hederlig man och att du går ut och in här hos mig i lägret gläder mig, för jag har inte funnit något ont hos dig från den dag du kom till mig ända till denna dag. Men furstarna ser inte på dig med samma vänliga ögon som jag gör. Du är lika god i mina ögon som en Guds ängel. Men filisteernas furstar säger att du inte får dra ut i strid med oss. Och med de orden så gick David uppmuntrad tillbaka till filisteernas land nästa morgon. Men när David och hans män kom till Siklag där hans folk bodde så drabbades de av en stor chock. Amalekiterna, ett rövarfolk som försörjde sig genom överfall och plundringar, hade bränt upp hela staden och en ödslig tystnad låg över hela området. Kvinnorna både stora som små var borta. Det verkade inte som att de hade dödat någon men alla var bortförda som fångar. När David och hans män såg den uppbrända staden och att deras hustrur tillsammans med deras söner och döttrar inte fanns där längre så brast de ut i gråt. De uppmuntrande orden ifrån kung Akish var glömda. Saknaden av de människor som de älskade allra mest hade tagit över och de grät och grät till dess att de inte orkade gråta mer. Har du varit där någon gång? När tårarna har varat så länge så man inte orkar gråta mer. De är slut och man känner sig helt uttömd. Tårar som inte alltid behöver komma för att något hemskt har hänt, som i Davids fall. Utan ofta är det även den här utmattningen, tröttheten på att livet bara rullar på vecka efter vecka med nya krav och förpliktelser som vi kanske inte alltid vet om och kan sätta fingret på, men som bara finns där. Ansvar som läggs på oss dag efter dag och ibland så brister det för de flesta tror jag och vi orkar inte mer. Hoppet blir inte heller större när vi ser hur världen runt omkring oss ser ut och hur ondskan smyger sig in i varenda liten vrå. Tröttheten sätter sig alltså också på det andliga planet och vi vet knappt inte längre om vi orkar be, i alla fall inte hur. Tårarna kanske inte alltid är synliga men jag tror att många utav oss kan känna igen oss i den här tröttheten, som många gånger är oförklarlig. Tröttheten som till slut kan göra en helt matt, då till och med tårarna är slut. Davids folk hotade att stena honom. Så förbittrade var de alla var och en för att deras familjer inte längre var hos dem. De började skylla på David eftersom det var han som hade satt dem i detta land ifrån början. Men då står det att David hämtade då sin styrka hos Herren, sin Gud. Han hämtade kraften ifrån han som aldrig blir trött, hos honom som aldrig mattas. När David hade fyllts sig på nytt av denna gudomliga kraft så bad han prästen, Ebjatar, att hämta hans efod till honom. Alltså den delen som översteprästen hade på sin ämbetsdräkt. En livrock som betäckte bröstet och ryggen. Den bestod av Guld, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn i en fantastisk konstvävnad. Axelstyckena var fästade med två onyxstenar med namnen på Israels söner inristade, 6 st. namn på varje sten. David tog på sig rocken och påmindes om vem han tillhörde. Han tillhörde Israels Gud och Israels folk.
Även om han kände sig svag så var han ändå stark, för Herren, Israels Gud hade styrkan som behövdes. Han kunde släppa sorgens kläder och klä sig i nya kläder som bar Guds namn. De kläderna, rena ifrån sorg och fyllda med kraft finns också för dig och mig! Vi får lämna tröttheten och klä oss i Guds styrka. Vi behöver precis som David påminna oss om vem det är vi tillhör. När du inte orkar mer så finns det ny styrka att hämta. Det du inte har, det har han, det som inte du kan, det kan han!! Vi behöver också precis som David påminna oss om vilket folk som vi tillhör. Du tillhör andra människor som är till för dig. Som har råd att ge dig när du själv inte vet hur du ska gå. Som har hopp och uppmuntran att ge dig, när du själv har svårt att böja ditt huvud upp igen och se det som Gud faktiskt ser. Ibland är vi väldigt dåliga på att ge uppmuntran, men vi vet alla tror jag hur det är när någon uppmuntrar än för det man gör, eller bara för den man är. Tröttheten eller modlösheten som fanns där för en stund sedan är plötsligt borta och tårar vänds till glädje. Oftast genom ganska så enkla ord och gester. Du vet inte alltid hur människor mår på insidan och ett tack, en blick eller en hand på ryggen kan förändra hela ens dag. Mina stora föredömen i detta är våra ungdomar i den här församlingen som mer än ibland ger ett uppmuntrande ord och en varm kram, ibland bara för att de är glada att se än. Ta och lär av dem! För vi behöver uppmuntran, inte minst för att påminna oss om vilka det är vi tillhör, Guds folk! Som tror på en Gud som har styrkan och kraften att ge dig, dag för dag! Kung Akish uppmuntrande ord till David gjorde att han vände hem igen, bort ifrån filisteernas arméer. Då kanske han inte förstod det, men de orden gjorde ju att han faktiskt till slut också vände hem till sin tillhörighet ibland Guds egna. Och här har vi också en otrolig skatt att hämta, när människor i vår församling kanske mer och mer inte börjar synas på våra Gudstjänster och samlingar. Låt oss inte då döma ut dem och börja skapa massa historier om varför den personen eller den personen inte kommer utan istället bara fortsätta uppmuntra dessa i tron, och att de är värdefulla. Precis som Akish gjorde mot David. För det ledde honom hem igen, och det tror jag att vår uppmuntran också gör gentemot våra vänner. Det drar dem hem till gemenskapen igen. Så bli en uppmuntrare, redan idag!! För vill du ha uppmuntran så behöver du också vara en uppmuntrare. När David hade klätt på sig livrocken, påmint sig om sin tillhörighet så sa han till Gud Skall jag jaga ifatt denna rövarskara? Kan jag hinna upp den?" HERREN svarade honom: "Jaga ifatt den, ty du skall hinna upp den och befria alla." Vilket också sker, om vi läser vidare i 1 sam.30. När David hade hämtat styrka hos Herren så kom frågorna, och hoppet kom tillbaka till honom. Och jag tror att vi kan känna igen oss. När den sista tåren har fallit, och vi hämtat ny styrka hos Gud i den situation som vi står i så vågar vi hoppas igen. När vi är i den här tröttheten som vi pratat om innan så är frågorna inte så många. Man orkar inte bry sig, varken om sig själv eller om andra människor runt omkring.
Men när detta givna hopp börjar bubbla inom en så börjar man också fråga hur andra mår och man blir intresserad av att få veta vad som händer runt omkring än. Och den platsen, då Gud får fylla på och väcka hoppet och frågorna tror jag att vi behöver komma till ofta, inte bara när vi är trötta av bekymmer. För vi kan faktiskt hindra att vi hamnar i den där trötthetsbubblan. När vi känner av att vi är på väg till tårarna så kan vi istället stanna upp i allting, vila och fylla oss med kraften ifrån Himmelen. Att allt fungerar beror inte alltid på dig! Du behöver inte varje sekund hålla dig uppdaterad om vad som händer och vad du behöver göra. Utan du kan med all ro sätta dig ner, och fylla dig med det som verkligen hör till livet, Jesus Kristus! Jag har ju ledig helg en gång i månaden. Jag har varit här hemma i Törestorp någon av de helgerna, men det är fruktansvärt svårt att koppla av. Eftersom jag flyttade hit för att faktiskt arbeta här, ja, ge av hela mig till den här platsen kan man ju säga så kan jag inte komma ifrån att allt runtomkring mig påminner mig om det som jag glömt att göra, och det som jag måste göra. Så därför prioriterar jag högt att åka härifrån när jag är ledig, och då ofta hem till mina föräldrar. Då jag ägnar min tid att göra minsta möjliga. Jag sover i nästan 15 timmar på nätterna. Har en natt så många timmar?, tänker du. Nae, precis den har inte det. Så då förstår ni att jag sover långt in på förmiddagen. Och när jag väl kommit upp så är jag kvar i ett enda stort rosa moln som fortfarande ropar, sova! På dagen ligger jag oftast och läser någon bok, tittar på tv, är med Jesus mer än någonsin, och sover igen för att sedan äta, ta en promenad med mamma för att sedan sova igen. Jag är helt lost kan jag säga. Och ibland kan jag tycka detta är märkligt, men egentligen är det väl inte det. För hemma, hemma, så släpps alla krav och alla förväntningar som kan finnas på en pastor, som jag lever med dygnet runt. Jag vet om att jag inte behöver tänka på något fören på måndag morgon och kan därför slappna av totalt. Men när det väl är måndag igen så är jag fit for fight och fylld med ny kraft. Och jag tror att det inte bara är jag som behöver hitta de här platserna, utan vi behöver alla den här platsen där vi kan släppa på kraven och fylla oss med Guds styrka. Gudstjänsten är en sådan plats men vi behöver hitta den i vår vardag också, för det finns så mycket som annars vill stjäla den ifrån oss. T.ex. Ältandet. Vi drar upp gamla saker som hänt, både hos andra och hos oss själva, men som Gud glömt för länge sedan. Och det här ältandet över gamla sår, river oftast upp såren igen och kommer till slut också riva upp vår själ. När vi möter David lite senare i livet och hans son har blivit svårt sjuk så grät han och fastade inför Gud och när han kom hem så la han sig ner på marken. Och där låg han i flera dagar och sörjde över hans son. Och han ville inte äta något när folket kom med mat till honom. Men när det hade gått 7 dagar och han också förstod att barnet hade dött så orkade han inte mer.
Tårarna var slut igen och det står att han gick upp ifrån marken, tvättade sig, smorde sig, bytte kläder och gick in i Herrens hus och tillbad! Han bestämde sig för att gå vidare! Och inte låta denna sorg plåga honom längre, och gick och fyllde på med Guds styrka igen, som också vill ge dig styrka att gå vidare i ditt liv. En annan sak som också kan stjäla vår kraft är om vi har fel fokus. Som verkligen gör att vi tappar bort kraften. Vi börjar titta på alla andra, hur de jobbar och sliter, och vad de ägnar sig åt, vilket många gånger gör att vi ger upp. Men Jesaja får då ge oss några ord av uppmuntran där det står i kap.40:31. de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta. Alltså, de som stannar upp och hämtar kraft hos Jesus färdas framåt utan att bli trötta. Och som örnar får vi ett betydligt större perspektiv över hur allt ligger till, än arbetsmyrorna nere på marken som bara ser en liten ruta av livet i taget. Så frågan blir. Vill du flyga som örnarna då hans vind bär dig och inte din egen strävan? Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt skriver Paulus i kol.1:11 Den styrkan hämtade David sin hjälp ifrån. Och den styrkan kan du och jag hämta vår hjälp ifrån. Så, till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft (Ef.6:10)! Inbjudan