5 JESUS SOM KRINGRESANDE RABBI

MÅLRUTA Förstå Jesus som förkunnare i hans originalmiljö Förstå Jesu undervisning så som den uppfattades av första åhörarna 58 5 JESUS SOM KRINGRESANDE RABBI Hur kan han som inte har studerat vara så lärd? Joh 7:15 - Var Jesus obildad? JESU UTBILDNING Svaret beror givetvis på vad man menar med bildad. Ingen i kretsen kring Jesus var olärda om man med det menar okunniga. De talade minst tre språk mer eller mindre ytande. De kunde större delen av Bibeln utantill. Det kan knappast sägas ens om teologiprofessorer i vår tid! Däremot saknade Jesus formell akademisk utbildning, om man med bildning menar avlagd akademisk examen. Vare sig Jesus eller lärjungarna var teologer i den meningen, till skillnad från aposteln Paulus. Jesus hade gått längre än de esta i studiet av Bibeln. Han hade tillägnat sig samtidens sätt att läsa Bibeln och var van att diskutera teologiska spörsmål med andra skriftlärda. Man kan på goda grunder hävda att Jesus var en grundligt lärd teolog genom att a) sätta sig in i skol- och undervisningssystemet på Jesu tid, c) undersöka hur omgivningen såg på Jesus, c) se hur Jesus själv uppträdde som lärare och d) studera hur Jesus läste Bibeln. JESUS SOM SNICKARE Jesus var timmermannen från Nasaret. Mark 6:3 Men evangeliernas beskrivning av honom som snickarpredikant har ingenting med en romantisk bild att göra. För övrigt ska man säkert uppfatta timmerman mer som byggnadsarbetare än nsnickare i egen verkstad. Det grekiska ord som översatts som snickare (tekton) avser snarast en hantverkare som arbetar i hårda material, framför allt sten och trä. Landskapet Galileen på Jesu tid. Staden Sipporis som låg omkring 5 km norr om Nasaret var under uppbyggnad under Jesu uppväxttid. Det är sannolikt att Jesus pendlade tillsammans med sin far Josef mellan Nasaret och Sipporis. Där fanns gott om arbetstillfällen på olika byggarbetsplatser för hantverkare. I den judiska kulturen uppfattades inte kroppsarbetet som tecken på obildning eller antiintellektualism som i den västerländska. Tvärt om. I den antika rabbinska traditionen var det annorlunda. Rabbinerna förutsattes ha ett yrkesarbete. Som rabbin skulle man försörja sig genom ett hederligt arbete. Paulus var tältmakare. Och det var ingen tillfällighet. Den som undervisade skulle inte ta betalt. Han förväntades försörja sig genom arbete vid sidan om. Timmermannens yrke ansågs i den rabbinska traditionen som speciellt respektabelt. I en svår diskussion kunde de lärde fråga: Finns det någon timmerman bland oss som kan lösa problemet? Skriftlärde förväntades lära sina söner ett yrke. Att Jesus blev timmerman som sin far betyder inte nödvän-

59 digtvis att Josef själv var skriftlärd. Däremot gav han naturligtvis i hemmet den undervisning som han som förälder förväntades ge sina barn - morgon och kväll, vid samlingar och på resa. (5 Mos 6:7) Jesus som skriftlärd En noga studium av evangelierna visar att Jesus var en skriftlärd. Han diskuterade med samtidens rabbiner och skriftlärda och visar att han kunde Skriften och var väl insatt i den samtida judiska litteraturen. Reaktionen i Johannesevangeliet Hur kan han som inte har studerat vara så lärd? (Joh 7:15) ska ses i detta sammanhang. Han hade ingen formell utbildning i teologi men grundlärd som rabbi. Orsaken till bilden av Jesus som obildad är en kombination av fördomar och brist på insikt om förhållandena på Jesu tid. lärda ska man placera Jesus från Nasaret. Folket på landsbygden i Galileen var judisk och mer from än man ofta framställt det. Galileerna skulle rent av kunna beskrivas som andligt konservativa. Där kan mycket väl messiasförväntningarna varit starkare än i Judeen. Jesus som tolvåring hos Hillel i Jerusalem Evangelierna har nästan ingenting att berätta om Jesu utbildning. Men den förutsätts. Bara en händelse låter oss blicka in i Jesu barndom och uppväxttid. Det är när han kommer med familjen till Jerusalem som 12 åring för att ra påsk. Det nns informationer i evangelierna som läsaren förutsätts känna till för att förstå sammanhanget. Vi sentida läsare måste alltså sätta oss in i den samtida kulturen för att snappa upp sådant som kan vara av betydelse för förståelsen av texten. Jesu utbildning är ett exempel. För de judiska läsare som läste Lukas kapitel två i urkristen tid som alltså hade kultursammanhanget som ett aktivt arv, var det självklart att Jesus just hade gått igenom grundskoleutbildningen. Sammanhanget är följande. Judiska pojkar började normalt skolan vid fem års ålder. Den allmänna skolgången var slut vid 12-13 års ålder. Det är då han kommer till Jerusalem med sina föräldrar. Så här skriver Mishna om utbildning på Jesu tid. (Avot 5:21) Han (rabbi Shmuel ha-katan) brukade säga:vid fem års ålder (kom man för) att läsa (Bibeln), vid tio för (att studera) Mishna. (de äldstes traditioner) Vid 13 buden (myndighetstid). Vid 15 för Talmud (de skriftlärdes förklaringar), vid 18 för bröllop,. Denna text kom i skrift omkring år 200 e Kr. Forskare menar att den allmänna skolgången slog igenom omkring 130 e Kr men att den mycket väl kan beskriva förhållanden som gällde redan under Jesu dagar. Den skriftlärde Esra (Neh 8:1) som han avbildades i en synagoga i Dura Europos i östra Syrien i mitten av 200-talet e Kr. Fördomar mot galileer som okunniga stämmer inte med kända. Antalet skriftlärda i Galileen under Jesu tid översteg exempelvis antalet i Judeen. Kvaliteten på deras undervisning kunde mäta sig väl med kollegerna i Judeen. Namn som bevarats i den rabbinska traditionen är Yochanan ben Zakkai, Hanina ben Dosa och Abba Yose Holikofri från Tivon. I den raden av Händelsen med Jesus som tolvåring i Jerusalem bekräftar bilden med avslutad grundskola (bet sefer). Från 12 års ålder betraktades pojkarna som myndiga. De var själva ansvariga för sina handlingar och betraktades som män. Barnen däremot var inte ålagda att följa alla bud i Torahn. Grundutbildning Vikten som fästes vid studier omvittnas av den judiske historikern Josefus. Vi är stolta över våra barns utbildning och menar att det är högst väsentligt i livet att efterleva våra regler och de fromhetsutövningar som kommer av dem som vi ärvt. Jesus var en duktig och intresserad elev. Det kan man förstå av texten. De skriftlärde som samtalade med

60 Jesus förvånade sig över hans vishet. Lukas skriver: Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. Luk 2:47 Om man sätter in Jesus i hans utbildningssammanhang är det några detaljer man bör lägga märke till. Det som erbjöds Jesus som 12-åring efter att ha avslutat grundskolan, var möjligheten av att fortsätta högskolestudier (bet midrash). Synagogan under första århundradet hade som regel ett skolhus (bet sefer) som inrymdes i synagogan. I grundskolan och gymnasiet studerades Bibeln. Man lärde sig läsa med utgångspunkt från 3 Mosebok. Därför kallas den i vissa sammanhang Boken (aram Sifra). Texterna memorerades in. Innebörden är att man inte bara kan åberopa ett andligt arv, utan man måste själv tillägna sig Skriften genom studier. Det var också viktigt att teori och praktik skulle varvas. Studiet ck inte stanna vid teoretiska resonemang. Bibeln skulle levas, menade man. Den kände rabbinen Shammai sa: Gör din sysselsättning med Torahn till huvudsak, tala lite och handla mycket Denna syn på Skriften, att den skulle studeras noga och rannsakas går igenom hela Nya testamentet. Apg 17:11, 2 Tim 2:15, 2 Pet 1:5 Man lärde sig också förstå bibeltexten och ck den förklarad av läraren. Undervisningen byggde på diskussioner och samtal mellan elever och läaren. En textförklaring kallas midrash. Därav namnet bet midrash för de högre studierna. Där studerade man Torahn (moseböckerna) tillsammans med den muntliga bibelförklaringen från generationer tillbaka. Talmud menar att maxantalet elever i en klass med en lärare är 24 elever. Högskola För de elever som visade intresse och fallenhet, fanns möjlighet till fortsatta studier i en lokal församlingsbibelskola (Bet Midrash). Då drevs undervisningen ofta blandat med vuxna och tonåringar tillsammans. Det fanns alltså ett slags system med vuxna deltidsstuderade. Ytterligare ett alternativ gavs för begåvade ungdomar med en familj som hade ekonomiska förutsättningar att sända dem på internat. De hade möjligheten att ytta hemifrån för att studera i Jerusalem hos någon känd rabbin och sitta vid hans fötter. Det är vad Lukas berättar angående Paulus. Han yttade som tonåring från Tarsus i Mindre Asien för att studera på Gamaliels högskola i Jerusalem. Jesu familj som var av medelklass hade uppenbarligen inte möjlighet att sända Jesus på internat. Men det utesluter inte att Jesus fortsatte läsa högskolekurser i teologi hemma i Nasaret! Synen på studier Studiet av Skriften, Torahn hölls av judarna som den högsta formen att tillbedjan av Gud. Skolundervisningen var alltså inte betraktad som mindre andlig än bönemötet i synagogan. Dialog, samtal och diskussion är vikdiga delar av studiet i den judiska traditionen. Pedagogiken I synagogan fanns det skriftrullar. Hela Bibeln bestod av 20 rullar, De var skrivna på pergament av speciella avskrivare som noggrant kopierade texten. Men rullarna var mycket dyrbara och möjligen fanns en skriftrulle i varje hem. Skolundervisningen gick till stor del ut på att memorera bibeltexten. Individuellt eller i grupp repeterade man texten genom att läsa den högt på ett rytmiskt sätt ( chanta ). Att läsa var detsamma som att högläsa text. Somliga historiker menar att närmare 90 procent av de judiska männen kunde läsa och skriva vilket i så fall var långt över genomsnittet i romarriket. Repetitionen var nyckeln till att komma ihåg texten. En person som repeterar sin lektion 100 ggr kan inte jämföras med den som repeterar den 101 gånger, sa en rabbin. Gör dig passande för studiet av Torahn för den kan du inte ärva. Heter det i Mishna (Avoth 2:12) En annan rabbin sa: Om en student av Torahn inte repeterar gång efter gång är han som en man som sår utan att skörda. Många knep togs till för att komma ihåg.

Detta är vad Jesus ägnade sig åt under sin barndom. De esta judiska pojkar i Jesu samtid hade studerat Bibeln och kunde den i stor utsträckning utantill. Kyrkofadern Hieronymos som levde i Betlehem på sin ålderdom skriver omkring år 340 e Kr. Här nns det inte ett enda judiskt barn som inte kan historien från Adam till Serubbabel utantill. Jesus bland akademiker Lukas berättar att Jesus satt som 12-åring i templet mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Möjligen var det av den kände rabbinen Hillel han blev uppmärksammad. (Luk 2:46) Man vet från judiska källor att högskolorna samlades på trapporna vid Huldaportarna som var den södra ingången till tempelplatsen. Evangelierna berättar också att Jesus som vuxen rabbi samlade sin bibelskola (beit midrash) i Salomos pelarhall som var den östra pelarhallen på tempelplatsen. Under högtiderna och på sabbaten fördes inga domstolsförhandlingar i lokalerna där sanhedrinen normalt samlades i templet. Då satt laglärarna och de skriftlärde enligt Talmud och tog emot informella frågor från folket. Det är uppenbarligen till ett sådant seminarium Jesus anslutit sig för att diskutera trosfrågor med rabbinerna. 61 Även predikan i synagogan kunde ha denna form. Församlingen kunde avbryta predikan med en fråga. Olika åsikter tilläts! Dialogpredikan förekom också mellan två predikanter. En hel litteraturgenre är bevarad som kan kallas Frågor och Svar (yelamdeno rabeno - låt vår lärare undervisa oss ) Att denna form av predikan fördes vidare in i urkristendomen är förklaringen både till 1 Kor 14:33 f och Paulus nattliga maratonpredikan i Troas. (Apg 20:11) Det var fråga om andliga samtal, dialoger i teologiska spörsmål. Man ska också lägga märke till att predikanten var lekman - den församlingen hade förtroende för, utan formella meriter. Så var det också med ledaren i bibelstudiet. Han var den person som vunnit aktning i församlingen. Ledaren var alltså inte insatt i kraft av ett ämbete utan därför att han hade allas förtroende och respekt. Lukas skriver tidstypiskt att Jesus satt bland de skriftlärde. Att sitta vid någons fötter var ett uttryck på Sitta vid en rabbins fötter Man kan undra vilka rabbinerna var som Jesus förde samtal med. De två stora rabbinerna vid denna tid som gått till historien som upphovet av var sin skola inom fariseismen, var Shammai och Hillel. Deras aktiva period brukar anges till 30 f Kr - 20 e Kr. Lukas anger inga namn men det är inte omöjligt att det var en akademi kring någon av dem som Jesus anslöt sig. Lukas beskrivning av lyssnande och ställande av frågor visar hur väl han kände till judiska förhållanden. Det var så undervisningen gick till. Dialogen var en del av metoden. Det fördes ett samtal där alla i samlingen förväntades deltaga. När en ny fråga introducerades i samtalet var det inte den lärde som skulle svara först. Ordet gick först till den yngste i samlingen. Sedan uttryckte var och en sin åsikt i ämnet. Lyssnande var en viktig del liksom möjligheten att avbryta och ställa frågor och bryta åsikter. Samtalsledarens uppgift var sedan att sammanfatta och gav sin syn. Man måste inte samtycka. Studenter och bibelläsare uppmuntrades att ge uttryck för sin tanke och åsikt. Situationen där lärde forskare lyssnade till 12-åringen Jesus är alltså tidstypisk. Södra ingångarna till tempelområdet. Det var här Jesu samtal med de skriftlärde som 12-åring ägde rum. Jesu tid som betyder att studera för. Apg 22:3) (Samma uttryck är bevarat i vår tid i namnet på judiska bibelskolor. De kallas jeshiva som kommer av det hebreiska verb som betyder sitta.) Respekt för barn Lukas återger den respekt för barn och ungdomar som den judiska kulturen förmedlar. Det faktum att rabbinerna uttryckte förvåning över bidragen från Jesus i den lärda diskussionen visar att de var vana att lyssna till ungdomar. Bara den som är van att samtala med barn och ungdomar vet vad man kan förvänta. Bara sådana kunde imponeras av Jesu vishet.

Jesus ambitiös elev Alla som hörde honom (Jesus) häpnade över hans förstånd och de svar han gav skriver Lukas (Luk 2:47) Uppenbarligen uttrycktes förvåningen att Jesus trots sin ungdom gav svar som visade på en mognad som man kunde förvänta av äldre ungdomar, rent av sådana som hade mer studier bakom sig. Den bild som Lukas förmedlar är alltså att Jesus var duktig i skolan. Han kunde sin läxa bättre än de esta kanske man skulle kunna säga. En mönsterelev. Lukas skildring visar att Jesus var ambitiös i skolan. Vilken annan 12-åring skulle stanna på egen hand i tre dagar i storstaden för att sitta med skriftlärde i skolan?! Till och med Maria och Josef var förvånade. Templet var inte första platsen de gick för att leta på. Till bilden hör att bibelstudiet på ett speciellt sätt hörde samman med påsk randet i Jerusalem. Man ägnade sig åt bibelstudier under högtiden, som höll på under åtta dagar. Jesus var ivrig att lära sig och hade uppenbarligen gjort stora framsteg i studiet. Här blir han uppmärksammad av samtidens lärde. 62 Lukas sammanfattar avsnittet om Jesu barndom innan han går vidare med Johannes Döparen. Han skriver : Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag. (Luk 2:52) Versen uttrycker att Jesus mognade i att bli människa, bli man. Att han utvecklas i vishet, att fatta beslut Det var inte bara intelligensen som imponerade utan att han utstrålade en relation till Gud. Ämnet för den samling där Jesus kommer i centrum är Bibeln - Torahn. Det är kännetecknande att Lukas på inget sätt antyder att det var en kon ikt mellan Jesus och dem han samtalar med. Ingenstans senare i Jesu undervisning nner vi något som är i opposition med Moses. Senare beskriver Jesus hur han kommit för att fullborda Skriften. Inte för att upphäva den. Ordet fullborda betyder i sammanhanget att ge en förklaring av bibelordet och öppna en väg att praktisera det. (Matt 5:17) Hem efter tempelvistelsen Under vistelsen i Jerusalem höll pilgrimerna ihop i storgrupper. Från judiska källor framgår det att man bad, studerade, och offrade tillsammans familje- och byvis. När det var dags att återvända hem igen efter en vecka hade man umgåtts hela tiden. Självständiga barn kan med lätthet ha klarat sig själva i storgruppen under dagen utan att föräldrarna för den skull skulle oroat sig. Jesus visade sig vara en självständig ungdom. Att Maria och Josef utgår från att Jesus är med i ressällskapet är därför inget märkligt. Först när det är läggdags blir man varse att Jesus inte är med. Men Jesus utvecklades i vishet, ålder och nåd inför Gud och människor. Likheten mellan profeten Samuels utveckling och Jesu är slående. (1Sam 2:26) Läsning ur Torahn - De fem moseböckerna - i samband med bar mitzwa, när en pojke blir myndig som 13-åring. och göra egna val. Han blev en personlighet som var omtyckt. Han tillät Guds avbild ta form i honom till fullo. Nyckelorden är Vishet, Förstånd och Svar. Jesus arbetar och studerar Berättelsen om Jesus i templet som 12-åring beskriver honom som student. Vad hände under de 18 kommande åren fram till hans offentliga framträdande vid 30? Det sker en tidsför yttning mellan Luk 2:52 och 4:1. - Vad förutsätts i texten när Jesus blir 30 år gammal? En läsare av Lukasevangeliet under första århundradet skulle naturligt förutsätta att Jesus förblivit i sin hemby, att han arbetar som snickare och fortsatt att ställa frågor och ge svar. Kännedom av den judiska miljön målar en bild som motsvarar den förväntan. Fortbildning efter 12 Efter fullgjord grundskola/gymnasium kunde de som ville gå vidare i högre studier göra det i byns bet midrash. Men det stod också öppen för vuxna att gå på bibelskola.

Överallt på den judiska landsbygden fanns det studeigrupper (chaverim) som bestod av män som hängav sig åt studiet av Torahn. Om man tog löfte i tre personers närvaro kunde man bli medlem. Ibland kunde det råda en viss spänning mellan dessa haverim och folk i allmänhet (am ha-haretz). Det är naturligt att placera in Jesus som medlem i en sådan studiegrupp. Under 18 år slipades Jesu tanke genom dagliga diskussioner och studier. När Jesus får en vidare publik som rabbi sker det efter en 20 år lång teologisk utbildning! Jesus ägde Guds Ande. Hans andliga tjänst kom att präglas av Anden. Men här är det inte fråga om övernaturliga gåvor utan en utrustning som man får genom övning och utbildning. Ingen diskussion som evangelierna skildrar där Jesus är invecklad i, förutsätter en i och för sig övernaturlig utrustning. Mellan 12 till 30 års ålder arbetade Jesus som byggnadsarbetare. Han lärde sig ansvar och plikter i livet som alla andra människor. Kanske hade han försörjningsplikt för familjen i egenskap av äldste sonen efter att Josef dör. Jesus tog över kultur språk och seder från omgivningen. Det galileiska bylivets innersida har han förstahandsinsikt ifrån genom uppväxten i Nasaret. Genom att arbeta i storstaden Sippori får han internationella insikter. Sippori var en modern hellenistisk stad, även om befolkningen så långt man känner till var helt judisk. Den judiska kulturen var på Jesu tid till dels in uerad av den moderna in uensen från Alexander den Stores tid. Men tveklöst behöll judarna sin särart. I staden Sippori lärde Jesus sig troligen en hel del grekiska. Han stiftade bekantskap med hellenistisk kultur, överklassens seder och trenderna i det moderna samhället. Språket Jesus talade till vardags var arameiska. Men han talade även hebreiska ytande. Det vad det heliga språket. På hebreiska lästes Skriften. Hebreiska var också undervisningens språk. Alla liknelser gavs på hebreiska. Det var med största sannolikhet på hebreiska som Jesus kom att predika och instruera lärjungarna. 63 Det är en inte alltför långsökt antagande att Jesus kom i direktkontakt med fariseer i Galileen, även om de företrädelsevis bodde i Jerusalem. I Jerusalem träffade han också på saddukeernas undervisning. Qumranesseer kunde han mycket väl ha dryftat teologiska spörsmål med under sin långa vistelsen i Juda öken. Evangelierna förutsätter att Jesus vistats i Judeen innan han inleder sin offentliga predikoverksamhet i Galileen. Jesus vara alltså väl bevandrad i de samtida teologiska frågorna. Men han kan inte identi eras med en speciell riktning inom judendomen. Ibland ligger hans uppfattning i linje med rabbi Hillel. Andra gånger med rabbi Shammai. Han delar fariseernas ambition att följa Torahn men han kan inte beskrivas som farise. Jesus hade en hel del synpunkter på de äldstes traditioner och kritiserar dem som initierad. (Matt 15) Det är intressant att lägga märke till vilken bild den judiske historikern Josefus ger av Jesus. Han beskriver Jesus som en Lärd precis som den senare judiska traditionen beskriver de stora judiska lärarna. Evangelierna bekräftar den bilden av Jesus som studerad, att han uppfattades av omgivningen som lärd. Han uppträdde med de attribut som hörde till Läraren och han studerade Skriften efter de principer som kännetecknade de skriftlärde. Jesus kallad rabbi Under Jesu dagar kunde alla som hade anseende och kunnande få titeln rabbi. Rabbin var ännu inte en tjänstetitel eller grad på erlagd examen. Ingen före de stora lärarna Hillel och Shammai som verkade perioden 30 f Kr - 20 e Kr, hade namnet rabbin. Ordet rabbin betyder min herre och kan skrivas lite olika. Rabbi, rabbon eller rav. (Min mästare, vår Mästare och Mästare) I den senare judiska traditionen blev Rabbin en tjänstetitel. Under Jesu dagar var den processen i full gång. Men det är först med Rabbi Yochanan ben Zakkay som ledde teologiska akademin i Jamnia efter år 70 som Rabbin blir en titel i mer teknisk mening. Man kan säga något förenklat att det är med akademin i Jamnia som den rabbinska judendomen formas. Jesus kritiserar titelsjukan i hans samtid i Matt 23: 7-12. JESUS SOM TEOLOG Jesus var hemmastadd i Skriften. Troligen kunde han den utantill på hebreiska. Likaså var Jesus väl inne i den judiska traditionen. Han kände till inte bara den fariseiska traditionen, utan också de speciella uppfattningar som exempelvis saddukeerna och esseerna företrädde. En noga analys av Bergspredikan visar detta. Man kan lägga märke till att det företrädelsevis är utomstående, människor utanför den direkta lärjungakretsen som kallar Jesus rabbi. Jesus accepterar den titeln. Lärjungarna titulerar Jesus oftare som herre. Man ska lägga märke till att Jesus med ett undantag, aldrig tilltalas som sitt egennamn Jesus (Josua). Det var