Promemoria Landfakta Serbien Officiellt namn: Gränser: Storlek: Republiken Serbien Huvudstad med antal invånare: ca 1 650.000 Större städer (med antal invånare): Folkmängd: Ålder: Befolkningsgrupper: Språk: Officiell skrift: Religion: Gränsar till Albanien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Kosovo, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Rumänien och Ungern. Ca 77,500 km² (Sveriges landyta 450,000 km²) Novi Sad (325.000), Nis (270.000), Kragujevac (177.000) Ca 7.200.000, minskande med ca 0.3 procent per år Genomsnittsålder för män, 39,4 och för kvinnor, 42,9 (UNDP 2011). Förväntad levnadsålder: Män 71,1, Kvinnor 77,1 (UNDP 2011). 83% serber, övriga ungrare, rumäner, romer, slovaker, bosniaker, bulgarer och albaner Serbiska, ungerska, albanska och andra minoritetsspråk Kyrillisk och latinsk De flesta serber är ortodoxt kristna och medlemmar i den serbisk-ortodoxa kyrkan. Merparten av ungrarna är romerska katoliker. En majoritet av albanerna är muslimer. I Sandzakregionen finns dessutom en betydande slavisk-muslimsk minoritet som är sunniter.
Sveriges Ambassad Promemoria 2(9) Statsskick: Statschef: Regeringschef: BNP per capita: Republik President Tomislav Nikolić Tillförordnad regeringschef, talmannen Slavica Đukić-Dejanović Ca 11,100 USD (Economist Intelligence unit 2011) BNP tillväxt: + 1,6 (Economist Intelligence unit 2011) Valuta: Serbiska Dinarer (RSD) Extern skuld: 47,89 av BNP (IMF 2011) Utlandsreserv: Handel: Löner: USD 15.601 miljoner (Economist Intelligence unit 2011) USD 11,7 miljoner export, USD 19,4 miljoner import (Economist Intelligence unit 2011) Genomsnitt; brutto RSD 55.005:-, netto RSD 40.003:- (Serbiska statistiska centralbyrån feb 2012) Arbetslöshet: 23,4% (Economist Intelligence unit 2011) Politisk utveckling Utrikespolitik Serbien har under de senaste åren haft två huvudsakliga utrikespolitiska mål: EU-integrationen och Kosovofrågan (enligt konstitutionen är Kosovo en integrerad del av Serbien). Den förra regeringen med president Tadić i spetsen har arbetat för att Serbien ska få s.k. kandidatlandsstatus till Europiska unionen. I mars 2012 blev Serbien beviljade kandidatlandsstatus, efter att ha fått avslag i december 2011. Den nya regeringen (tillträdd under sommaren 2012 under president Nikolić)har förklarat att den fortsatta EUintegrationen är deras högsta prioritet. Det största hindret för en EU-anslutning är den pågående konflikten rörande Kosovos självständighet. För att Serbien ska kunna påbörja medlemskapsförhandlingar med EU måste relationerna med
Sveriges Ambassad Promemoria 3(9) grannländerna vara normaliserade, vilket de inte hittills bedömts vara gentemot Kosovo. Kosovo förklarade sin självständighet från Serbien 2008 men har förvaltats av FN enligt resolution 1244 sedan 1999. Sedan självständighetsförklaringen har 80 länder erkänt dess suveränitet, däribland 22 av 27 EU-länder. År 2010 avgjorde Internationella domstolen i Haag (ICJ) att Kosovos självständighetsförklaring inte står i strid med internationell rätt. Samma år antog FNs generalförsamling en resolution som uppmanar till direkta samtal mellan Serbien och Kosovo. Sådana samtal upptogs i mars 2011, har tillfälligt avstannat under övergången till en ny regering i, men väntas återupptas snarast. Konflikten kring Kosovos självständighet är pågående, då Serbien inte vill erkänna Kosovos suveränitet. I den serbiska konstitutionen står det att Kosovo är en del av landet, och kan därför omöjligen bilda en egen stat. Serbien har fått stöd i frågan av flera andra länder som också valt att inte erkänna Kosovo, främst sådana med egna nationella separatistgrupper. Trots detta har republiken Kosovo de facto kontroll över området, med undantag för de serbiskdominerade delarna, norr om floden Ibar. Även om båda länders ledare tidigare sagt sig kunna träffas för att nå en slutgiltig lösning på Kosovofrågan fortsätter oroligheterna i området. Starka etniska och kulturella motsättningar tillsammans med bittra historiska erfarenheter bidrar till våldsamheter riktade mot varandra och mot utländska fredsbevarande styrkor. Säkerhetspolitiskt sett, uppfattar Serbien sig som neutralt, men visst deltagande i internationella fredsbevarande insatser förekommer. Inställningen till NATO är av historiska skäl komplicerad på grund av de väpnade konflikter som präglade landet på 1990-talet, men man samarbetar inom ramen för Partnerskap för fred (PfF). Sedan 2009 finns inget visumtvång gentemot Schengenländerna. Inrikespolitik Serbien i nuvarande form som enskild stat existerar sedan Montenegro blev självständigt 2006. Därmed upplöstes statsunionen Serbien-
Sveriges Ambassad Promemoria 4(9) Montenegro. Statsskicket i Serbien är republik med parlamentsval var fjärde år och presidentval var femte år. Serbiens parlament har 250 platser. Enligt konstitutionen finns två autonoma provinser i landet; Vojvodina i norr med en viss grad av självstyre, samt den södra provinsen Kosovo. Kosovo förvaltas av FN enligt resolution 1244 sedan Serbien- Kosovokriget 1999, men utropade sin självständighet den 17 februari 2008. Serbien har dock inte erkänt Kosovos självständighet utan förhandlingar i frågan pågår fortfarande. Efter president- och parlamentsval i maj 2012, utgör Serbiens regering en koalition ledd av framstegspartiet (SNS) i samarbete med socialistpartiet (SPS) och en rad andra mindre partier. President är Tomislav Nikolić (SNS) och premiärminister Ivica Dačić (SPS). Enligt landets konstitution är presidentens befogenheter relativt begränsade. Regeringen har uttalat som sina viktigaste prioriteringar dels fortsatt EU-närmande, dels ekonomisk utveckling. Man avser också vidta åtgärder mot den utbredda korruptionen i landet. Trots närmanden mot EU och omfattande utvecklingsarbete har Serbien fortfarande en lång väg att gå gällande sociala reformer och lagar, samt implementeringen av dessa. Värderingsmässigt sett är samhället traditionellt patriarkalt med konservativt sociala strukturer. Några av de sociala problem som finns är en utbredd diskriminering gentemot minoritetsgrupper i landet, främst Serbiens romer. Både rättssäkerhet och medvetandegrad av mänskliga rättigheter bedöms som låga jämfört med övriga Europa. Flera större internationella organisationer uppmanar Serbien att handskas med dessa problem på ett effektivare sätt, men reformerna tar tid. Av EU får dock Serbien beröm för att med sin goda vilja arbeta för att både sociala som strukturella reformer skall förverkligas. Ekonomiska huvuddrag Inledning Serbiens ekonomi växte under 2001-2008 i genomsnitt med 5,5% per år, vilket innebar en gradvis återhämtning efter 90-talets krigs- och
Sveriges Ambassad Promemoria 5(9) sanktionsekonomi. Den goda ekonomiska utvecklingen drabbades dock, och bromsades upp av den globala finansiella krisen 2008. Landets blygsamma export- och turistnäringar har gjort att BNP-fallet blivit lägre än i flera grannländer. Krisen drabbade Serbien relativt sent men återhämtningen kommer ta lång tid och sätta landets ekonomi på prov. Krisen orsakade ett BNP-fall på -3% 2009 men har sedan dess återhämtat sig något; under 2011 steg BNP med 1,8%. Prognosen för 2012 ligger på 0,1% tillväxt. Den pressade ekonomiska situationen har bidragit till en höjd arbetslöshet, ökad korruption, en generellt försämrad levnadsstandard och en utbredd misstro på landets framtid. Inför ett EU-inträde pågår betydande reformer för att främja konkurrenskraften och skapa en hållbar ekonomisk utveckling. Den ekonomiska krisen i kombination med externa globala obalanser har medfört att dinaren har minskat i värde. Inflationen ökade med ca 10% mot Euron under 2011, och spås öka ytterligare de närmsta åren, dock inte lika kraftigt som under 1990-talets hyperinflation. Övriga hinder på vägen mot en stabil samhällelig utveckling är den komplicerade byråkratin och den utbredda korruptionen. Serbien har mycket stora behov av investeringar i infrastruktur och flertalet internationella organisationer bistår landet med krediter. Dessa är i sin tur kopplade till en rad åtaganden i form av strukturreformer. Under en längre tid har landets import varit dubbel så stor som exporten. De senaste åren har importen växt ytterligare, och exporten fått en begränsad skjuts i och med den serbiska dinarens (RSD) låga kurs. Serbien är rikt på naturtillgångar i form av mineraler, såsom koppar, bauxit och järnmalm. Landet är självförsörjande på kol (främst brunkol). Tillgångarna av olja och naturgas, främst i provinsen Vojvodina i norr, täckte en tredjedel respektive en fjärdedel av landets behov före kriget 1999. NATO-flygets bombningar förstörde då de två största oljeraffinaderierna, oljelager och en stor del av rörledningarna. Två år senare återupptogs produktionen till en del, men landets behov av import är fortfarande stort, framförallt från Ryssland. Jordbruket och industrierna i Serbien producerar till stor del råvaror och basprodukter, vilket gör det tillvaratagna förädlingsvärdet inom landet lågt. På grund av en inkonsekvent utveckling och implementering
Sveriges Ambassad Promemoria 6(9) av jordbrukspolitiken samt dåligt investeringsklimat i industrin finns en stor utvecklingspotential, såväl effektivitets/produktionsmässigt som miljömässigt. Handelspolitiska kopplingar med omvärlden Mer än hälften av handelsutbytet (ca 55%) sker med EU, främst med medlemsländerna Tyskland, Ungern och Italien. Serbien har sedan 2000 även ett frihandelsavtal med Ryssland, vilken utgör den största enskilda handelspartnern. Ett Serbien med EU-ambitioner har många ekonomiska reformer framför sig; bland annat den statliga industrin som i princip fallit samman sedan upplösningen av Jugoslavien, utan att ersättas av privata satsningar. Ett fåtal större utländska investerare har under 2000-talet stått för en allt större andel av landets export men det finns fortfarande stora behov av investeringar och upprustning inom sektorerna för transport, energi och miljö. Flera omfattande stödprojekt för att främja ett sunt ekonomiskt klimat pågår för närvarande i Serbien. Dessa sträcker sig från stödprogram och krediter (bl.a. USAID, Sida, EBRD) till utländska privata investeringar; exempelvis FIAT:s produktionslina för personbilar och Securum Equity Partners storinvestering inom förnybar energi. För att ytterligare locka utländska investerare är större marknadsmässiga avregleringar och privatiseringar planerade. Ekonomiska utsikter 2012 Serbiens ekonomi under 2012 bedöms sjunka något jämfört mot 2011, med en förutspådd BNP-tillväxt på endast 0,1%. Flera större projekt pågår för att locka utländska investerare och reformer för att förenkla entreprenörskap pågår inom den statliga byråkratin. De huvudsakliga problem regeringen kommer behöva handskas med är just inom det ekonomiska området. Med en stigande arbetslöshet, försämrade levnadsvillkor och en allt mer utbredd korruption behövs politikernas fulla uppmärksamhet. Ett led till tryggare statsfinanser är också att stabilisera valutan, dinaren, som idag i princip saknar egenvärde utan vars värde är direkt kopplat till Eurons växlingskurs.
Sveriges Ambassad Promemoria 7(9) Sveriges relationer med Serbien De diplomatiska kontakterna mellan Sverige och Serbien är goda, och Sverige har i området mycket gott rykte. Sverige har ambassad i och Exportrådet har sedan 2001 kontor i. Serbien har ambassad i Stockholm. Uppskattningsvis finns det cirka 120.000 personer med serbisk härkomst i Sverige. Sveriges ambassad i Ambassaden i ansvarar för både Serbien och Montenegro. I ambassadens arbetsuppgifter ingår bl.a. konsulära uppgifter, politisk rapportering och migrationsärenden. Förutom ambassadören och Utrikesdepartementet finns representanter från Försvarsmakten, Polisen och biståndsorganet Sida. Till ambassaden hör också en kulturattaché och personal från Exportrådet. Svensk-serbiska handelsförbindelser och investeringar Sverige är det land i Norden som har störst handel med Serbien. Svensk export består mestadels av pappersvaror och verkstadsprodukter såsom telekomutrustning, pumpar, kompressorer, utrustning för bryggeriindustrin samt transportmedel. De viktigaste importvarorna från Serbien är frysta frukter och grönsaker, bildäck, trägolv, trä och maskindelar. Omsättningen för export och import mellan Serbien och Sverige uppgick enligt Kommerskollegium till SEK 1.238 miljoner under 2011. Större svenska företag i landet är bland annat ABB, Atlas Copco, Ericsson, Scania, SKF, Tetra Pak och Volvo Lastvagnar. Ett antal svenska företag har förlagt produktion till Serbien, exempelvis Brovex (finmekanik), IKEA och Tetra Pak. IKEA planerar en omfattande regional etablering i landet, med öppnade av ett första varuhus 2013.
Sveriges Ambassad Promemoria 8(9) Utvecklingsarbetet Utvecklingsarbetet i Serbien pågår på flera olika plan i samhället. Omfattande reformer har eller håller på att drivas igenom för att underlätta byråkrati, stävja korruption och för att balansera landets ekonomi. Dessa projekt drivs av både nationella som internationella reformer och finansieras till stor del av andra länder. Svenska biståndsorganet Sida har sedan många år haft olika biståndsprojekt i området och de som pågår nu arbetar främst mot strukturella reformer inom staten samt främjandet av mänskliga rättigheter. Under 2012 uppgår Sidas:s budget för Serbien till ca 110 milj. kronor. Kort landshistorik Efter upplösningen av Socialistiska federationen Jugoslavien bildade de två kvarvarande delrepublikerna Serbien och Montenegro Förbundsrepubliken Jugoslavien som år 2003 bytte namn till Statsförbundet Serbien och Montenegro. Den 3 juni 2006 utropade sig Montenegro som en självständig stat. Den 5 juni 2006 erkände Serbien detta i och med att de själva förklarade sig självständiga från unionen som därmed upplöstes. I och med Daytonavtalet i november 1995 var förhoppningarna stora att oroligheterna på Balkan var slut. Tre år senare, år 1998, blossade oroligheter upp i provinsen Kosovo när den albanska majoriteten krävde självständighet. NATO inledde 1999 ett bombkrig mot Serbien för att stoppa det brutala våldet mot civila och tvingade samma år de serbiska styrkorna att lämna Kosovo. Sedan dess har Kosovo administrerats av FN genom UNMIK med stöd av Säkerhetsrådets resolution 1244. Slobodan Milosević, som varit Serbiens president sedan 1989 avgick från presidentposten den 6 oktober 2000 efter att ha förlorat valet den 24 september. Han blev arresterad och åtalad för bland annat maktmissbruk i Serbien i april 2001. Han utlämnades till Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) i Haag den 28 juni 2001 men hann avlida innan rättegången var avslutad. Zoran Djindjić, Serbiens dåvarande premiärminister och grundare av DS, som beslutade att Milosević skulle utlämnas till Haag, mördades år 2003.
Sveriges Ambassad Promemoria 9(9) Hösten 2006 antog Serbien efter folkomröstning en ny författning, vilken fastslog att Kosovo skall vara en integrerad del av Serbien. Författningen medförde nyval till parlamentet i början av 2007, vilket resulterade i en regeringsbildning mellan Boris Tadićs parti DS och Vojislav Kostunicas parti DSS. Under denna tid hade en plan om Kosovos självständighet lagts fram av den finske FN-medlaren Marti Ahtisaari. Serbien protesterade mot denna idé med stöd från Ryssland, men 17 februari 2008 förklarade Kosovo ensidigt sin självständighet. Detta resulterade i att Kostunica avgick som premiärminister och nyval fick hållas i maj 2008. Valet vanns av DS-ledda koalitionen För ett europeiskt Serbien. Koalitionen bildade regering med bland annat G17+ och SPS i juli 2008. De senaste åren har Serbien präglats av det försämrade ekonomiska läget, vilket också spås fortsätta utgöra landets huvudproblem den närmsta framtiden. Presidents- och parlamentsval hölls i maj 2012. Den förre oppositionsledaren Tomislav Nikolić avgick som segrare i presidentvalet och hans parti SNS fick flest röster i parlamentsvalet. Det är dock ännu oklart om det blir SNS eller DS som lyckas bilda en regeringskoalition.