Historia, nutid och framtid för en stark svensk religionsvetenskap Göran Larsson, Göteborgs universitet Religionsvetenskap är på många sätt ett illustrativt exempel på att upprätthållandet av traditionella universitetsstrukturer och en uppdelning i olika fakultets och vetenskapsområden har blivit allt svårare inom dagens akademi. Religionsvetare bedriver idag forskning och undervisning om ämnen som berör och korsar de traditionella, men artificiella, gränser som fortfarande finns kvar mellan de humanistiska, samhällsvetenskapliga, utbildningsvetenskapliga och medicinska disciplinerna. Detta innebär både svårigheter och möjligheter. För att uttrycka sig med Bengt Kristensson Ugglas ord så är det tydligt att många inom akademin (och samhället) är mer intresserade av att övervaka gränspassager än att tänka utanför de administrativa boxarna. Den som korsar gränser får ofta räkna med att bli ifrågasatt. Men att utmana rådande föreställningar och att närma sig en frågeställning och ett ämne med en kritisk och ifrågasättande blick måste vara grunden för all god vetenskap. Religionsvetenskap är ett kritiskt studium som inte negligerar det faktum att existentiella och "religiösa" funderingar och handlingar är centrala i mänskligt skapande av identitet och kultur i historia och nutid. Vad det innebär att vara människa och hur vi förhåller oss till de stora livsavgörande händelserna är några av de mest grundläggande frågorna för all mänsklig aktivitet. Vad är meningen med tillvaron och varför ser samhällen ut som de gör? Vad är ont och vad är gott? Hur utformas och gestaltas ett gott liv? Dessa frågor bör vara nära sammankopplade med ett kritiskt akademiskt studium av religion, historia och samhälle. Religionsvetenskapens ställning och relevans Idag bedrivs forskning och undervisning inom religionsvetenskap vid en stor mängd högskolor och universitet i Sverige. Intresset för både forskning och utbildning tycks vara stora och svenska forskare har under de senaste två decennierna fått en allt tydligare internationell profil. För dagens forskare är det självklart att delta i 1
internationella konferenser, nätverk och publicera sig hos etablerade tidskrifter och förlag. Den svenska närvaron inom forskarsammanslutningar som till exempel International Association for the Study of Religions (IAHR), American Academy of Religion (AAR), Middle East Studies Association (MESA) och The European Society for the Study of Western Esotericism (ESSWE) är stark. På samma sätt är det tydligt att antalet internationella sökande till utlysningar av doktorandtjänster och andra tjänster i religionsvetenskap i Sverige har ökat under de senaste åren. Dessa observationer stödjer att den svenska religionsvetenskapliga forskningen är relevant och konkurrenskraftig både på en internationell och inhemsk arena. Samtidigt som nya metoder, teoretiska perspektiv och forskningsområden som till exempel kognitionsvetenskap och studiet av västerländsk esoterism har etablerat sig fortsätter svenska forskare att vara aktiva och framträdande inom klassiska fält som studiet av islam, buddhism, hinduism och fornskandinavisk religion. Men i och med att gränsen mellan religionshistoria och beteendevetenskaperna (sociologi och psykologi) har blivit svårare att urskilja har det skett en viss förskjutning mot samtida fenomen och hur människor praktiserar religion. Medan vissa företrädare är oroliga för att sociologiska och antropologiska impulser skall försvaga den klassiska och historiska grunden för en religionshistorisk forskning som bland annat bygger på ett gediget studium av främmande språk och originaltexter är detta enligt mig snarare ett uttryck för att vi lever i en värld som är påverkad av globala processer som migration och ny informations- och kommunikationsteknologi. Dessa ger upphov till en ökad pluralism och mångfald. Textstudier bör därför kombineras med fältforskning och etnografi och nya materialtyper som till exempel konst, kroppen och det offentliga rummet bör inkluderas. Globala processer har inneburit att det religionsvetenskapliga studiet har fått en ökad aktuellitet i samhällsdebatten; inte minst inom frågor som rör kriser och konflikter. Idag efterfrågar allt fler myndigheter och samhälleliga institutioner de kompetenser och färdigheter som ett religionsvetenskapligt studium innebär. Detta märks inte minst på det faktum att religionsvetare allt oftare blir tillfrågade i den mediala och offentliga debatten och idag är det många forskare som ingår som naturliga partners i offentliga utredningar. Exempel på detta är Utbildningsdepartementets Imamutredning (SOU 2009:52), Statens medieråd och rapporten om Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på internet samt ett nytt uppdrag från 2
Arbetsdepartementet via Nämnden för Statligstöd för Trossamfund (SST) att kartlägga främlingsfientliga handlingar mot trossamfund som skall vara färdig i slutet av 2014. Sammantaget är svenska religionsvetare väl rustade att möta den efterfrågan som finns på religionsvetenskapliga analyser och utredningar bland både allmänhet och myndigheter. Detta är en positiv utveckling, men det finns också tecken på att det är viktigt att säkerställa de framtida kompetenser som behövs för att också kunna fortsätta att analysera och tolka texter och samhälleliga processer som kan knytas till det fenomen som kallas för religion. Framtida utmaningar och behov Precis som för övriga forskningsområden så har svenska religionsvetare svårigheter att få sina forskningsprojekt finansierade. Pengarna från de stora forskningsfinansiärerna är allt för små och statistik från Vetenskapsrådet visar att intresset är långt större än vad medlen förmår täcka. Samtidigt som detta problem inte är unikt för religionsvetare är det tydligt att det finns ett behov av att ingå i fler tvärvetenskapliga projekt. Istället för att främst begränsa sig till HS-området bör religionsvetare också söka samarbete med forskare som är villiga att söka projekt inom områden som utbildning, medicin och konst. Men det kan också finnas behov av riktade insatser för att förstärka och säkerställa att den religionsvetenskapliga forskningen i Sverige fortsätter att hålla en hög internationell och nationell nivå. Om jag återgår till frågan om filologins och språkvetenskapernas ställning vid svenska universitet är det till exempel nödvändigt att betona det ganska självklara faktum att globalisering inte endast innebär att alla läser eller talar engelska! Jämförande filologi och klassiska språk som arabiska, sanskrit, hindi och andra främmande (både levandeoch döda) språk måste därför garanteras och stärkas inför framtiden om vi vill att den svenska religionsvetenskapen skall förbli världsledande. Men för att stimulera forskningen och få in nya impulser är det lika viktigt att forskare och studenter också läser forskningsresultat författade på andra västerländska språk som tyska, franska och spanska och inte endast begränsar sig till engelska. Speciellt riktade utlysningar och forskningsmedel inom klassisk och historisk religionsvetenskap kan vara ett sätt att möta dessa behov. Samtidigt är det viktigt att uppmuntra och skapa förutsättningar för 3
studiet av filologi och jämförande språkforskning även på grundläggande nivå och institutioner som ger undervisning i västerländska språk bör uppmuntras och stödjas för att kunna ge introduktionskurser för akademiker. Vid sidan av en förstärkning av ett historiskt filologiskt och komparativt studium av religion är det nödvändigt att uppmuntra och skapa förutsättningar för tvärvetenskaplig forskning och undervisning som går på tvärs med dagens akademiska gränser. För att kunna bedriva en välgrundad forskning inom till exempel kognitionsvetenskap och religion behövs ett närmare samarbete mellan naturvetare, psykologer och religionsvetare. Detta område är viktigt eftersom det har som en teoretisk och empirisk ambition att förklara varför människor över huvud taget är religiösa och hur religion kan ses som en del av kognitiva och evolutionära processer. Istället för att beskriva och förstå vilket är vanligt inom humanistiska forskningstraditioner vill den kognitiva religionsvetenskapen först och främst förklara varför människor är religiösa. Bland dagens religionsvetare finns även ett växande intresset för medicin, hälsa och religion (två forskningsområden som bland annat är starka vid Göteborgs och Uppsala universitet). Inom detta fält förstås hälsa som något bredare och mer komplext än endast avsaknad av sjukdom. Välmående, existentiella frågor, livsberättelser och alternativa synsätt på sjukdom och hälsa är centrala frågor för dagens samhälle. Även här skulle riktade forskningsmedel och utlysningar kunna skapa förutsättningar för samarbete över fakultetsgränser. Andra områden som också skulle vinna på tvärvetenskapliga studier är frågor som rör internationell ekonomi och juridik. Ett exempel är etableringen av islamiska banker och så kallad Islamic finance; två områden som är av stor betydelse i dagens allt mer globaliserade värld, men som än så länge är helt frånvarande vid svenska universitet. Här behövs också förutsättningar och en ökad ambition att samarbeta över fakultets- och ämnesgränser. När det gäller frågor som syftar till att belysa ämnen som rör migration, integration, diskriminering, politik och religion finns redan pågående forskning vid en mängd olika universitet och högskolor. Samtidigt är det tydligt att administrativa och ämnesmässiga gränser ofta försvårar för studenter och forskare att ingå i bredare sammanhang som belyser dessa frågor ur en mängd olika perspektiv. Till exempel saknas forskning om religion och segregation. Bidrar trossamfund till att motverka segregation eller är de en faktor som försvårar integration och ökar klyftorna mellan människor? Detta är ett 4
exempel på en fråga som förtjänar ett större forskningsprojekt och som bör inkludera forskare från ett flertal discipliner. Ett annat sätt att garantera en grundforskning som är autonom från ovan nämnda processer är att säkerställa att universitet och högskolor också i framtiden får goda möjligheter att fortsätta att fördela forskningsmedel till forskare efter egna mallar. På ett sådant sätt kan forskning inom till exempel klassiska språk säkerställas. Men det är påtagligt att en sådan åtgärd inte kommer att lösa alla utmaningar och dagens utbildningspolitik tycks sällan gynna humanistisk forskning. Speciellt viktigt är det att trycka på att religionsvetenskap också är ett bildningsämne; det vill säga ett ämne som ger förutsättningar och kunskaper som är nödvändiga för att förstå historia och samhälle i dåtid och nutid. Detta har inte minst blivit viktigt då migration och globala processer har omvandlat det svenska samhället till ett allt mer pluralistiskt samhälle. Vilka är dagens utmaningar och hur skiljer sig dessa eventuellt ifrån tidigare perioder? Avslutningsvis vill jag betona att den svenska religionsvetenskapliga forskningen är ett kritiskt studium av det fenomen som människor kallar för religion i historia och nutid. Vad människor gör och tänker med något som de kallar för religion är först och främst ett studium av människor. Frågor som rör makt och skapandet av sociala-hierarkier (som till exempelvis genus och sexualitet) och samhälleliga ordningar är därför av central betydelse. Ur dessa perspektiv har ett religionsvetenskapligt studium en stor potential att ge oss möjligheter att förstå hur maktrelationer fungerar. Vem som hörs och vem som exkluderas är ofta knutet till föreställningar om religion och den andre. Dessa frågor är inte minst aktuella när det gäller att analysera och förstå hur religion sammankopplas med frågor som rör identitet och tillhörighet i exempelvis dagens Europa. Dessa frågor är inte nya eller begränsade till nutida debatter om till exempel islams roll och plats i Europa. På ett liknande sätt hittar vi maktanspråk, identitetsmarkörer och en politisk användning av religion i antika texter, Bhagavad-gita, Biblen eller varför inte i L. Ron Hubbards skrifter om dianetik och Scientologikyrkan. Men även populärkulturella företeelser som böckerna och filmerna om Harry Potter, Sagan om Ringen eller Game of Thrones är alla fyllda av referenser till magi, religion och ritualer och dessa kan alla ses som berättelser om vad det innebär att vara människa. Denna ständigt aktuella fråga kan på många sätt sägas vara bränslet för all religionsvetenskap ett faktum som gäller oberoende om vi är intresserade av 5
naturvetenskapliga ansatser, komparativ religionshistoria eller frågor som rör religion och politik. Behovet av en kritisk akademisk religionsvetenskaplig forskning kan mot denna bakgrund knappast vara ifrågasatt! 6