Buddhismen II Buddhismen i Indien. Indien har varit enat endast fem gånger under sin historia. A¹oka enade landet på 200-talet f.v.t. och främjade buddhismen. Under Gupta-riket (320-550) försvagades buddhismen i centrala Indien. I nordväst och nordöst uppstod den sista inriktningen av buddhismen, tantrisk buddhism eller Vajrayana.
Buddhismens förhållande till hinduismen Buddha tog avstånd från fyra teman i den vediska traditionen: de heliga hymnerna i Veda, eldkulten, gudavärlden och den hierarkiska samhällsordningen (klasserna). Buddha förnekar substanstanken, att den finns en grundläggande substans i världen (brahman). Världen är en förändring utan underliggande substans. Buddhismen var en ¹ramana-rörelse, men en sådan som var en medelväg mellan askes och njutning. Buddhismen påverkade i sin tur den senare hinduismen
Buddhismens historia Indien Det hölls fyra rådsmöten för buddhisterna fram till c:a 100 e.v.t. I Rajagâha strax efter Buddhas död samlades 500 munkar och testerna reciterades som skulle bli Palikanon. Vinaya, Sutra och Abhidhamma-pitaka. Det tredje mötet hölls under kejsar Ashokas tid och efter det uppkom förmodligen de 18 hinayana-skolorna. Klosterväsendet uppkom utifrån att munkarna stannade på ett ställe under regntiden där det senare byggdes kloster. Sanghan kom att bestå av bhik¼u, bhik¼u î, och lekmännen upāsakas och upāsikās.
Theravādabuddhismens texter, s.143 Tripi²aka består av Vinaya: regler för munkar och nunnor; Pratimok¼a-reglerna som är klostersamfundets juridiska system. Sýtra: Buddhas tal och samtal; Abhidharma: vidare systematiseringar av läran. Ashoka skapade idealet för den buddhistiska härskaren. Satte upp pelare runtom i riket med buddhistiska inskrifter.
Tidiga buddhistiska gruppbildningar Redan på det andra rådsmötet uppkom två grupper: Mahāsā½gika och Sthaviravāda. Dessa två kallades senare av Mahayana-buddhisterna för Hinayana, den lilla vagnen, i motsats till dem själva som kallades den stora vagnen. Man räknar med 18 olika hinayanaskolor (s.146), varav sthaviravada, sarvastivada, vibhajyavada och mahasanghika var de viktigaste. Sarvastivada var den starkaste, särskilt i Nordvästindien där sedan mahayanaskolorna uppkom. Vibhajyavada splittrades i två grupper, theravada och mahisasaka, ganska snart. På Sri Lanka dominerade theravada och det har så förblivit i Sydostasien.
Mahāyānabuddhismen Mahāyāna växte fram i tiden mellan 200 f.v.t. och 100 e.v.t. Dess viktigaste fästen i Indien var från början i Kashmir och Andhra Pradesh i Sydindien (Nāgārjuna). Varför uppkom Mahāyāna? - En kritik av helighetsidealet i hinayānaskolorna, dvs arhat-idealet. Arhaten hade fått en maktställning som var stor eftersom han ansågs ofelbar. - Dyrkan av Buddha-reliker kan ha lett till att lekmännen fick en större roll. - Mahāyāna började som en bokkult som skall ha uppstått bland människor som predikade och tillbad särskilda texter. Texterna hade tidigare traderats muntligt, men började nu skrivas ner. Det första belägget för skriftspråk efter Induskulturen är belagt från 258 f.v.t. Pālitexterna skrevs ner c:a 100 år senare. Mahāyānaanhängarna började skriva ner sina texter strax efter år 0.
Mahāyānabuddhismens karakteristiska drag Bodhisattvaidealet var inte helt nytt men övertog arhatens roll. Utgångspunkt: alla levande varelser har bodhicitta tanken om uppvaknandet. Alla är därför på väg mot upplysningen. Alla kan om de vill ta ett bodhisattvalöfte som innebär att man ska sträva efter att bli en bodhisattva och inte gå in i Nirvana förrän alla andra levande varelser har gjort det. Vissa s k himmelska bodhisattvas blir permanentade som Mañjushri, Avalokite¹vara och Tārā. Det utvecklades 10 bodhisattvastadier och vägen att komma dit kallas prajñāpāramitā vishetens fulländning. På den tionde nivån bor bodhisattvan i en himmel, men kan fortfarande verka i världen.
Tomhet, himmelska buddhor, Buddhas tre kroppar I Mahāyāna är även dharmas, energiblixtarna, inbillning och personerna är tomma (¹ýnya). Fenomenen uppstår i ömsesidigt beroende och är ingenting i sig själva. Bodhisattvan kan genom sina enorma meriter (pu ya) hjälpa andra genom att överföra sina meriter på dem. Mahāyāna utvecklade en ny kosmologi med himmelska buddhor som fanns många, var och en med sitt buddhafält (buddhak¼etra). Buddhas tre kroppar, eller ibland fyra, utvecklades i yogācārafilosofin. Buddha kan uppenbara sig på tre olika sätt beroende på mottagaren. Nirmā akāya (framträdelsekroppen), sambhogakāya (njutningskroppen) och dharmakāya (lärokroppen), som är den yttersta verkligheten. Buddha visar sig för människorna som framträdelsekroppen, njutningskroppen blir synlig för bodhisattvorna.
Texter i Mahāyāna. Några av de viktigaste är: Prajñāpāramitāsýtrorna där visheten (prajñā) prisas som det högsta; Blomstergirlangssutran (Avataμsakasýtra) som proklamerade bodhisattvatanken och Lotussutran (Saddharmapu ðarikasýtra) där ordet mahayana nämns för första gånge. Även talas om tre typer av buddhister, Śravakas, pratyekabuddhor och bodhisattvor.
Mahāyānafilosofi: madhyamaka och yogācāra Nāgārjuna ca 150-250 e.v.t. är den indiska buddhismens störste filosof. Han skrev texten Mýlamadhyamakakārikā (verser om Medelvägen) som är grunden till madhyamakafilosofin. Han förnekar där existensen av egenart (svabhāva) och det innebär att dharma-teorin måste förkastas. Nāgārjuna förkastar varat, intet och blivandet och då återstår bara tomheten, ¹ýnyatā. I den fyrfaldiga negationen (catu¼ko²i) visar Nāgārjuna att våra begrepp är logiskt självmotsägande och tomma på innebörd. Språket fungerar inte på den nivån.
Forts. Nāgārjuna Det finns enligt Nāgārjuna fyra möjliga teorier om förhållandet mellan faktisk orsak och faktisk verkan: 1) identitet, 2) skillnad, 3) identitet och skillnad samt 4) varken identitet eller skillnad. 1) man kan inte säga att orsak och verkan är identiska eftersom de då skulle inte gå att skilja åt. Det går inte att förklara förändringen på det sättet. 2) Verkan är en ny företeelse i förhållande till orsaken. Enligt Nāgārjuna finns ingen förbindelse däremellan (jfr David Humes kritik av samma sak i europeisk filosofi) 3) Man kan inte hävda både identitet och skillnad, vilken är då identisk och vilken är olik? 4) Om man hävdar den möjligheten blir förändring bara beroende av tillfälligheter. Då blir induktionen omöjlig. Det kan inte heller förklara förändringen. Man skulle inte veta att ngonting har någon effekt.
Nāgārjunas egen teori Nāgārjuna lanserar en medelväg. Det går att visa att varje system är självmotsägande och därför finns ingen lösning genom logiken. Den yttersta sanningen är att världen är obegriplig och inte kan uttryckas i ord. Ett tings tomhet är därför dess tathatā, sådanhet. Det finns enligt madhyamaka ingen skillnad mellan nirvana och samsara utan dessa begrepp är samma tomhet sedd ur okunskapens eller den sanna kunskapens perspektiv. Detta leder till Nāgārjunas teori om de två sanningarna, den konventionella och den yttersta. Den konventionella sanningen gäller för den här världen där man använder sig av språket. Den yttersta sanningen ligger bortom språket och är stillheten.
Yogācāra - yogavägen Denna filosofisk skola kallas yogācāra, yogavägen, eller vijñānavāda, medvetandeskolan och grundades av Vasubandhu och Asa½ga ca 400-500-talen e.v.t. Huvudtanken är cittamātra, endast medvetande. Det finns en sorts medvetande, tanken om bhava½ga, som används för att förklara individens fortvaro från ett liv till ett annat. Handlingsimpulser ger upphov till ett medvetande som i sin tur ger upphov till tanken och kroppen. Allt är enbart medvetande. Målet är att överskrida begär och okunskap. När vi iakttar ett föremål tror vi att det existerar utanför oss själva, men det är i själva verket en mental konstruktion. Vi upplever världen som en del av vårt medvetande (Jfr Georges Berkeley i europeisk filosofi). Yogācāra kritiserar Nāgārjuna med att tomhet är medvetande och då hör upplevelsen av till medvetandet.
Yogācāra forts. Yogācāra framlägger 8 typer av medvetande. Ovanpå de sex typer av medvetande som fanns tidigare i buddhismen lägger man till ett plågat medvetande och ett förrådsmedvetande (ālayavijñāna). Förrådsmedvetandet ansvarar för att vi upplever en koherent värld. Det tillhör en undermedveten nivå. Förrådsmedvetandet tar emot fröna från den karmiska aktiviteten och lagrar dem tills de mognar i en process kallad vāsanā (parfymering). Vår upplevelse av verkligheten beror på dessa karmiska frön och på detta sätt ger förrådsmedvetandet kontinuiteten från liv till liv. De karmiska fröna mognar till en ström av mentala konstruktioner. Tankesinnet delar upp upplevelseströmmen i objekt och subjekt. Tanken uppfattar subjektet som ett bestående jag och det ger illusionen om ett jag. Människorna är alltså medvetandeströmmar. Det inbillade har ingen verklighet. Den yttersta sanningen är sammanfallandet av subjekt och objekt. I meditationen kan man få en inre bild av tingen som är verkligare än det man ser med öppna ögon.
Tathāgatagarbha, buddhanaturen eller buddhafröet. Tathāgatagarbha eller buddhanaturen innebär att alla levande varelser har den i sig. Det är lite grand av buddha som man har inom sig och om det gäller att känna igen som något rent och oförverkligat. Det liknar alltså hinduismens ātman-teori och i madhyamaka och yogācāra så hävdas att det finns ett sådant buddhafrö hos alla levande varelser.
Tantrismen - Vajrayāna Uppstod under senare delen av det första årtusendet e.v.t., efter Guptarikets fall 550 e.v.t. Vajrayāna: diamantvägen, man kan skära genom okunskapen (avidyā) med en vajra (diamant). Tantra ( väv ) är namnet på ett stort antal texter i den tibetanska kanon som är översättningar från sanskrit. De tantriska texterna dyker upp från c:a 400-t. e.v.t. och sägs vara utsagda av Buddha Śākyamuni och sedan har de hållits hemliga i vissa kretsar. Därav att de betraktas som kanoniska. De tidiga tantrikerna var vandrande yogier.
Tantrism forts. Tantrismen finns i hinduismen, buddhismen och jainismen. Även i sikh-religionen finns en vit tantra. Tantrismen räknas som det tredje igångsättandet av lärans hjul. Det första var Theravāda, arhatidealet, det andra Mahāyāna, bodhisattvaidealet. I tantrismen är idealet siddhan, dvs en yogi som har blivit fullkomlig och förverkligat sin kropp som dharmakāya och uppnått mahāsukha ( den stora lyckan ). Ritualer och heliga ljud (mantra) blev det huvudsakliga medlet för att uppnå nirvana.
De tantriska metoderna: Mantra, mandala och visualisering. Den mediterande visualiserar sin utvalda gud och identifierar sig med denne. Mantra används i buddhismen för att åkalla gudomligheten och förenas med denne(denna). Mest kända mantrat är Om Ma i Padme (tib. Peme) Hung, som står för bodhisattvan Avalokite¹vara. Det används idag mest i Tibet. Han står för kärlek och medlidande. Den kvinnliga bodhisattvan Tārā har mantrat Om tare tuttare ture svaha. Genom att uttala dessa mantras och visualisera gudomen så kan man identifiera sig med gudomen och få del av dess egenskaper. Det görs oftast genom en sādhana (metod) där man kombinerar ovanstånde metoder med läsning och reciterande av en text som beskriver gudomligheten i fråga. Det är ens i¼²adevatā, den utvalda guden.
Mandala Mandalan används i visualiseringen. Mandalan kan vara en sorts karta över universum enligt en viss tantrisk lära. Den är också en synlig manifestation av gudarna. Det finns alltid en central buddha i mitten av mandalan. Det finns t ex 722 gudomligheter i Kalachakras mandala med Kalachakra och hans kvinnliga gemål i centrum. Det finns även handrörelser med olika symboliska betydelser (mudrā). Det är viktigt att den mediterande invigs muntligt av gurun och läran är hemlig för de som inte är initierade i läran.
Sexuella symboler. I tantrisk konst och i ritualer används många sexuella symboler. I Mahāyāna lärde man att uppvaknandet/uppllysningen innebar en kombination av vishet (prajñā) och verkningsfulla medel (upāya). I tantrismen utvecklades detta dualistiska tänkande till att det kvinnliga likställs med prajñā/nirvana och det manliga med upāya/samsara. Det sexuella fick då symbolisera de två begreppen och genom sexualaktens njutning så kunde man också uppleva uppvaknandets njutning genom förening mellan prajñā och upāya.
Forts. I detta sammanhang utvecklades också teorierna om den s k subtila kroppen med kanaler och chakras i kroppen. Varje kropp har också en manlig och kvinnlig sida. För att symbolisera detta i ritualerna så använder man för det kvinnliga en klocka, skt. gha ²ā (tib.dril-bu) och en för det manliga en spira, skt. Vajra (tib. Rdo-rje). Användningen av sexuella symboler visar på att kroppen uppvärderats från theravadabuddhismen där man mediterar över kroppens uslighet.
forts Den tantriska praktiken bygger på madhyamakaprincipen att samsara inte skiljer sig från nirvana och tvärtom. Det innebär att man kan använda vad som helst för att förverkliga uppvaknandet. Man använder de fem m-en som är kända också från hinduisk tantra. I tantrismen kan man uppnå magiska förmågor siddhis som en del av utövningen. Det finns en tradition om 84 mahāsiddhas som ofta har stora magiska förmågor.
Buddhismen III Buddhismens spridning ut ur Indien
Sri Lanka Enligt singhalesiska traditioner besökte Buddha Śri Lanka, men det finns inga bevis för detta. Det som är bättre känt är att Kejsar Ashokas son Mahinda och kungen av Sri Lanka upprättade den singhalesiska sanghan på senare delen av 200-talet f.v.t. Buddhismen på Sri Lanka är alltså den äldsta traditionen utanför Indien. Där utvecklades traditionen med en skarp åtskillnad mellan munkar och lekmän. Den högre läran om ickejaget etc var känd endast av munkarna. Lekmännens buddhism var inriktad på att få bra karma, återfödelse och religiös belöning.
Sydöstasien Ashoka lär ha sänt missionärer till Burma först från Sri Lanka. Senare fick Mahayanabuddhismen insteg och fick en stark ställning. Slutligen kom även tantriska inslag. Under kung Anawrata av Pagan på 1000-t. e.v.t. främjades theravadabuddhismen och har sedan dess en dominerande ställning. I Kambodja fanns först både hinduism och Mahayanabuddhism vid 100-talet e.v.t. Sedan 1100-t. spreds theravadabuddhismen i landet och ett par hundra år senare var Kambodja helt dominerat av Theravadabuddhismen.
Vietnam Till Vietnam kom buddhismen från Kina 189 e.v.t. med en munk som sedan följdes av andra munkmissionärer.till slut blev Mahayana och zenbuddhismen den dominerande formen av buddhismen i Vietnam. Till Indonesien kom buddhismen på 400-talet när en kung kom från Kashmir och införde mahayanabuddhismen på Java och Sumatra. På 700-t påbörjades den enorma stupan Borobudur och buddhismen blomstrade. Därefter blev en blandning av hinduism och buddhism populär. 1478 störtades det hinusik-buddhistiska kungadömet och de som inte ville omvända sig till Islam flydde till Bali där de finns än idag.
Centralasien, Kina, Japan I oasstäderna i nuvarande Sinkiang spreds buddhismen, både Hinayana och Mahayana. Denna civilisation förstördes dock av muslimska invasioner på 900-talet. Buddhismen kom till Kina omkring år 0. Kina var då dominerat av Konfucius lära och av Taoismen. Konfucianismens familjevänliga lära passade dåligt med buddhismen men buddhismen fick ändå en stark ställning i Kina. Det var fr a mahayanabuddhismen som blomstrade under Tangdynastin med dyrkan av Amitabha och Tientai och Huayen-skolorna. Tomheten, ¹ýnyatā, blev viktigt som begrepp men i motsats till Nagarjuna kritik av begrepp och språk så blev tomheten betraktad som den empiriska verklighetens sanna vara-art. Annars var Chan-buddhismen viktig och fördes till Kina av indiern Bodhidharma som grundade den nya traditionen c:a 500 e.v.t.
Japan Buddhismen kom till Japan år 538 e.v.t. från Korea och det var den kinesiska buddhismen som blev populär. 800-1200-talen var blomstringstiden för buddhismen i Japan. De olika riktningarna var Tendai, Shingon och Jodoriktningen som införde Amida-dyrkan (Amitabha). Zenbuddhismen infördes c:a 1200 och blev mycket viktig för den japanska kulturen. Läran om buddhanaturen, att den finns i alla och det gällde i zen att inse att man har denna natur i sig. Zen < Chan (Kina) < Dhyāna (sanskrit) och betyder meditation. Hela livet är för en zenmunk meditation och dess meditativa praxis har använts i kampkonster för att kunna behärska kroppen.
Nepal och Tibet Buddhismen infördes tidigt till Nepal och är levande idag hos Newarerna i Kathmandu-dalen. Det är blandning av Mahayana och tantrisk buddhism. Tibet började bli buddhistiskt under 600-talet då det tibetanska kungariket blomstrade och man behärskade Centralasien. Särskilt infördes mahayanabuddhismens klosterkultur på 700-talet från det stora Nalandaklostret i norra Indien. Dessa läror var också tillhörande Vajrayanatraditionen med Mahayana som filosofisk bas. Tibet har sedan dess två buddhistiska huvudpraxis, dels den oberoende tantriska lärda som vandrade omkring och utförde riter och undervisade, dels den stora klostertraditionen där tudentals munkar befolkade klostren. Tibet har fyra större skolbildningar, Nyingma som var den äldsta, från kungatiden, Sakya som bildades då Tibet efter en förfallsperiod åter blomstrade på 1000-talet, Kargyud som också grundades då och Gelugpa som grundades av reformatorn Tsong-kha-pa på 1400-talet. Den lärde indiern Ati¹a kom till Tibet på 1000-talet och grundade en skolbildning Kadam-pa som låg till grund för Gelugpa. Gelugpa stod för en reformering av buddhismen och var de som byggde de stora klostren runt Lhasa. Drepung hade före 1950 c:a 10 000 munkar och klostret ser ut som en liten stad.
Tibet Den femte Dalai Lama grundade 1642 det system där Dalai Lama styrde Tibet, både religiöst och politiskt, som varade fram till år 1951. Dalai Lama är sedd som bodhisattvan Avalokiteshvara som står för kärlek och medlidande. Omkring år 1500/1600 hade den tibetanska buddhismen fått den form som den fortfarande har idag. Systemet med inkarnerade lamor (sprul sku eller skt. Nirmanakaya) gjorde att det fanns i det gamla Tibet c:a 3.000 sådana lamor vars nya återfödelse skulle kännas igen i varje liv. Ungefär 300 finns nu kvar, huvudsakligen i exilen. Tibet har fungerat, och fortfarande fungerar som en depå för den mahayanalära som är borta från Indien. I den tibetanska kanon finns mängder av mahayana-texter som inte finns kvar i sina sanskritoriginal utan endast i tibetansk översättning. Kanon, Kanjur (Buddhas ord) och Tenjur (kommentarer) består av 325 band (blocktryck). Den tibetanska buddhismen har spridits på ett oväntat sätt till västvärlden genom den tibetanska diasporan i Indien och andra länder.
Religiös praxis och den levande buddhismen. För de flesta buddhister har religionens känslomässiga och rituella aspekter (karmanivån) alltid varit de viktigaste. Den avancerade buddhistiska filosofin (nirvananivån) mer reserverad för munkar och nunnor. Atropeisk buddhism är upptagen av världslig välfärd och skydd mot faror och olyckor. På Sri Lanka finns parittas eller texter ur paliskrifterna med magisk kraft. De ger skydd för folket genom att reciteras och läsas. Detta är ett uttryck för tron på kraften i Buddhas ord, de heliga ordens kraft. I Japan används Amidas mantra namu Amida butsu för att skydda sig. I Tibet är det framförallt Avalokiteshvaras mantra Om Mani Peme Hung som skyddar.
Olika former av tillbedjansritualer. Det är framförallt Buddha som ett uttryck för buddhismens mål och ideal som tillbeds i pujan. Tillbedjan riktar sig inte till någon yttersta allsmäktig makt eftersom ett sådant väsen inte finns. Buddha Shakyamuni hade dock många övernaturliga drag i sin existens, bl a hans egen födelse. Detta är vanligast i Östasien med de kosmiska buddhorna som Amitabha. Bland munkar på Sri anka dyrkas inte Buddha och inte heller i Zen där man har buddhanaturen. Redan under sin livstid förberedde Buddha att hans kropp skulle placeras i olika stupas och dyrkas och vara föremål för pilgrimsfärder. I sydbuddhismen kan man göra tillbedjan till Buddha men egentligen är det Buddhas kraft som på något sätt finns kvar i stupor och statyer. En invigningsritual ger kraft år Buddhastatyn.
Tillbedjan i Mahayanabuddhismen De olika himmelska buddhorna tillbeds, speciellt Amitabha/Amida som har ett eget paradis (västra). Dessa fem Jinas tillbeds mer eller mindre. Det finns en jina i varje väderstreck och en i mitten. De har gått ed på att hjälpa alla som har tillit till dem till pardiset. Bodhisattvorna finns både i en himmelsk tillvaro och på jorden och kan hjälpa andra med sitt överskott av karma. Maitreya: Är den framtida Buddha som ska komma till jorden. Han finns nu i en himmel. Avalokiteshvara är den mest populära bodhisattvan och personifikationen av omsorg och medlidande. Han tillbeds mycket i Tibet. I Kina och i Japan har han förvandlats till en kvinnlig gud Guanyin i Kina och Kannon i Japan.
Forts. Tārā är den kvinnliga bodhisattvan för omsorg och medlidande och föddes traditionellt ur en tår fälld av Avalokiteshvara. Hon är mycket populär och dyrkad i Tibet. Amitābha: Det är den viktigaste kulten av en himmelsk buddha. Hans paradis kallas för Sukhāvāti, eller Det västra paradiset. För att återfödas i hans himmelska rena land behöver man bara recitera hans mantra: namu amida butsu, och tro på honom. Det närmar sig en gudsdyrkan liknande kristendom etc. Ak¼obhya: Han har också en buddhasfär, Abhirati, men den är knappast tillämpad alls idag. Han kan dock ibland stå i centrum av en mandala som Ādibuddha i t ex Kalachakras mandala. Han bildar tillsammans med Ratnasambhava, Amoghasiddhi, Amitabha och Vairocana de fem jinas som står för bl a kosmos ordning och ursprung. Bhai¼ajyaguru är medicinbuddhan som man ber till för god hälsa.
Visualisering, pilgrimsfärder, högtider Visualisering är mycket viktig i alla ritualer i tantrisk buddhism. Man får en visualiseringsgudom, yi-dam när man invigs i den tantriska buddhismen. Den finns i en mandala som man också initieras i. Vidare får man ett mantra som hör till gudomen. Med hjälp av visualiseringen så ser man gudomen framför sig och bygger upp en bild av gudomen genom att recitera en text som hör till. Texten beskriver mandalan och de enskilda gudomligheter som finns där. Mandalan beskriver verkligheten som en plan yta. Sedan ska man identifiera sig med gudomen och på så sätt få del av gudomens egenskaper och krafter. Pilgrimsfärden är en mycket viktig händelse som är knuten till de fyra ställen där Buddha föddes (Lumbini), blev upplyst (Bodh Gaya), gav sin första predikan (Sarnath) och där han avled (Kushinagara).
Högtider i sydbuddhismen Alla buddhistiska traditioner firar Buddhas födelse, hans uppvaknande och hans parinirvana. Det är Vesak,som firas på fullmånedagen i april/maj. Man firar också Buddhas första predikan som firas av munkarna, den markerar början på regnperioden. Man firar också när Buddha gav de 227 levnadsreglerna för munkar Templet (vihara) är centrum i tempelkomplexet som även inrymmer utrymmen för munkarna. Det har också en hall som används tillsammans med lekmännen. Den kan också fungera som skola. Det kan också finnas en avdelning för kvinnliga asketer, som inte får kallas nunnor i theravada. Lekmännen kommer till templet för att tillbedja Buddha statyerna. Lekmän kan även tillfälligt leva som munkar vid uposatharitualen
Buddhismen och den moderna världen. Modernistisk buddhism på Sri Lanka har också kallats protestantisk buddhism. Reaktion mot kristen mission efter den brittiska ockupationen 1815. Den buddhistiske engelsmannen Anagarika Dharmapala försökte stärka buddhismen genom att minska skillnaden mellan munkar och lekmän Socialt engagerad buddhism har förekommit i bl a Sri Lanka där man utvecklade en modell Sarvodayas fyra ädla sanningar för att strukturera en bys utveckling. I Vietnam ledde den socialt engagerade buddhismen till själmordsbränningar under Vietnamkriget. I Tibet har Dalai Lama drivit en icke-våldspolitik i samband med det buddhistiska budskapet.
Forts. Buddhistiska ledare har använt buddhismen som argument för miljöpolitiken som bygger på en kombination av meditation, etik och vishet. Buddhismen återuppblomstring i Indien bygger på B.R. Ambedkars tolkning av buddhismen. Han omvände sig till buddhismen strax före sin död 1956. Han betraktade buddhismen som en sociopolitisk rörelse. Han var själv kastlös och verkade för deras sak och ansåg till slut att den enda vägen ut från kastsystemet var omvändelse till buddhismen. Flera miljoner gjorde det tillsammans med honom och de finns kvar i Indien idag. Det har ibland kommit till konflikter mellan dem och de tibetanska buddhisterna. Buddhismen har spridits till västvärlden fr a under de senaste årtiondena, kanske främst med tibetanska lamors resor och grundande av buddhistcentra.
Buddhism by Nancy Schuster Barnes I Women in World Religions, p.105-133.
Kvinnor i tidig indisk buddhism c:a 525-100 f.v.t. Egentlige var buddhismen ganska jämlik från början. Samma undervisning gavs av Buddha till alla. Buddha grundade en munk- och en nunneorden. Nunnor i den tidiga sanghan: I Buddhas regler för nunneorden ingick 8 extra regler för nunnorna som gjorde att de var i en underordnad position i förhållande till munkarna. Sanghan skulle bli försvagad enligt Buddha därför att kvinnor tilläts bli nunnor. Annars ansåg han att kvinnor kan nå arhat-skap, alltså nå nirvana. Ändå var det så att munkarna hade all makt och kontroll över sanghan.
Forts. Lekmännen : Kvinnor bland lekmännen var ofta mer aktiva än männen i att stödja sanghan. Det fanns ingen direkt skillnad i undervisningen till män och kvinnor. Buddhismen har alltid varit en religion där man avsäger sig världen. Det finns få tidiga texter som talar om kvinnan som hatad eller föraktad. En syn som finns är att kvinnorna anses mer involverade i den världsliga existensen därför att de producerar och sköter om livet. Schuster Barnes betvivlar att buddhismen ska betraktas som antifeministisk bara därför att man värdesätter asketism högt, vilket är en åsikt som många forskare har
Tidig Mahayanabuddhism (c:a 100 f.v.t. 400 e.v.t. I Mahayana menas att alla, inklusive kvinnor, har möjlighet att nå nirvana. En Buddha är enligt traditionen alltid en man. I Kina har man dock funnit texter där Gautama Buddha skulle ha varit kvinna i några tidigare liv. Det finns kvinnliga bodhisattvas. Kvinnor är kvinnor därför att de inte har avancerat så långt på upplysningsvägen. I Prajñaparamitatexterna framhålls att alla karakteristika är illusoriska, så det är inte så väsentligt med manligt och kvinnligt.
Forts. Under denna tid, ett par hundra år omkring år 0 åt båda håll så utvecklades den teistiska hinduismen i epos som Mahabharata. Detta påverkade buddhismen att börja se Buddha som en gud. Det finns en historia i Lotussutran där en flicka ändrar kön till en manlig bodhisattva. I en annan Mahayana-text ändrar en annan flicka kön, men säger att könet inte har betydelse och man kan uppnå befrielse som man eller kvinna. Det finns kvinnliga bodhisattvas och kvinnliga buddhas. Prajñaparamita deifieras till en gudomlig varelse som personifierar perfekt vishet och är kvinnlig.
Mahayana och Vajrayanabuddhismen utanför Indien (efter c:a 400 e.v.t.) En nunneorden etablerades i Kina på 300-talet e.v.t. och har överlevt till våra dagar. Det finns fortfarande nunnor i Taiwan och Kina. Nunnorna har kunnat fungera som ideal för kvinnor med oberoende och personligt ansvar. Det har hela tiden funnits lärda nunnor som även skrivit böcker. Från omkr. år 0 har de buddhistiska texterna översatts till kinesiska. Tientai-skolan (500-t.) hävdade att kvinnor kan nå upplysningen.
Forts. Kina och Vajrayana i Indien och Tibet. Chanskolan uppstod på 500-talet. Den betonar disciplinerad, intensiv meditation under en guru. I Chanbuddhismen kan en kvinna bli en buddha och en religiös lärare. I Vajrayana lärs det att man kan nå buddhaskap under ett liv med de tantriska metoderna. Vajrayana uppkom i norra Indien omkring 400 e.v.t. och försvann sedan på 1200-talet. I Vajrayana finns ett stort antal kvinnliga gurus. Det finns en dualism i tantrismen mellan manligt och kvinnligt som uttrycker en större acceptans för kvinnliga yogier, lamor etc. Målet är att ena motsatserna.
Vem bestämmer traditionen? Varför har inte kvinnor skrivit om sin roll i buddhismens historia? En del har skrivits. I Kina skrev Bao Chang om de första kinesiska nunnorna. Kvinnor i Tibet skrev ibland, bl a Yeshe Tshogyal som skrev Padmasambhava s biografi. Förf. anmärker på att det troligen är mycket mer som är gjort av kvinnor i buddhismen än som har framkommit idag.
Slutsatser Det verkliga motståndet mot kvinnor i sanghan är motståndet mot att de får verkliga auktoritetspositioner inom den. I senare utvecklingar av buddhismen i Mahayana och Vajrayana har kvinnor kunnat bli religiösa lärare och ledare, men det är fortfarande männen som dominerar. Doktrinärt är buddhismen i princip för likställdhet mellan könen, men det är kanske mer de traditionella sociala strukturerna som förhindrat kvinnorna från att delta fullt ut på religionens alla nivåer.