Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta förvaltningsdomstolen årsberättelse 00

högsta förvaltningsdomstolen årsberättelse 00 Rättvisa, makt och ansvarsförhållanden... Besvärssystemet inom förvaltningsrättskipningen... Om verksamhetsåret 00... Enhetlig tolkning av EU-rätten en grundläggande rättsskyddsförutsättning... Europarätt i skatteärenden... Om skolskjutsar... Förvaltningsdomstolarnas samarbete stabiliseras... Högsta förvaltningsdomstolens organisation och personal..00... Statistik... 0

Rättvisa, makt och ansvarsförhållanden Högsta förvaltningsdomstolens president Pekka Hallberg fjol hade det förflutit 00 år sedan den allmänna och lika rösträtten stadfästes i vårt land. Det I innebar samtidigt att grunden lades för en demokratisk rättsstat. En fungerande demokrati förutsätter rättssäkerhet, öppenhet och ett brett engagemang, annars upplevs inte rätten som något som tillhör oss alla. På dessa grunder vilar vårt samhälle, vår välfärd och vår konkurrenskraft. Rätt och demokrati. All utövning av offentlig makt skall bygga på lag. I all offentlig verksamhet skall lag noggrant iakttas. Var och en har som grundläggande rättighet rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Detta är rättsskyddet ur medborgarperspektiv. Detta är också högsta förvaltningsdomstolens verksamhetsidé. I en demokratisk rättsstat är offentlig maktutövning inte legitim utan medborgarkontroll, dvs. en allmän rätt att överklaga. Vida inskränkningar i denna rätt är inte lämpligt inom förvaltningsrättskipningen. Med öppna och övertygande beslutsmotiveringar får förvaltningsdomstolarnas beslut stor betydelse inte bara för parterna, utan även för samhället i övrigt. Högsta förvaltningsdomstolens beslut styr också i hög grad rätts- och förvaltningspraxis. När lagstiftning och bestämmelser hela tiden ändras och gemenskapsrätten får en allt större roll, uppstår allt svårare tolkningsfrågor, som när de löses bidrar till en fungerande offentlig förvaltning och bättre konkurrensförmåga för hela samhället. Samhällsverkan. Kontakterna mellan förvaltningsrättskipningen och förvaltningen kan avbildas med en bild av en pyramid. Pyramidens bas utgörs av basnivån inom förvaltningen, där organ som utövar statlig, kommunal och annan offentlig makt årligen fattar miljoner förvaltningsbeslut om bl.a. beskattning, social trygghet, idkande av näring, miljön eller kommunal förvaltning. Problem från alla dessa områden kanaliseras vidare till förvaltningsdomstolarna. Dessa avgör som mellaninstans årligen ca 0 000 ärenden. Högsta förvaltningsdomstolen avgör årligen 000 ärenden. År 00 avgjorde högsta förvaltningsdomstolen 00 rättskipningsärenden. Av dessa var största delen avgöranden i sakfrågan. För vissa grupper av ärenden, t.ex. skatteärenden, krävs besvärstillstånd. Besvärstillstånd beviljas i % av fallen. De tolkningsproblem som högsta förvaltningsdomstolen behandlade representerade således samtliga ämnesområden. Den genomsnittliga behandlingstiden var 0, månader (året innan 0, månader). Av ärendena avgjordes nästan en tredjedel på kortare tid än månader. Arbetssituationen har utvecklats i positiv riktning. Årsberättelsen publiceras nu för :e gången. I den finns detaljerad statistik som täcker 00 olika ärendegrupper. I förvaltningsdomstolarnas gemensamma verksamhetsberättelse utvärderas dessutom resurshushållningen och de senaste reformerna av lagstiftningen inom de olika ministeriernas förvaltningsområden. Den allt högre medelåldern hos befolkningen, reformen av kommun- och servicestrukturen samt internationaliseringen och den ekonomiska integrationen påverkar allt mera den omgivning i vilken verksamheten utövas. Eftersom gemenskapsrätten främst är offentlig rätt, kanaliseras

de tolkningsproblem som är förknippade med den i allmänhet till förvaltningsdomstolarna. Under de år som Finland har varit medlem av Europeiska unionen har en begäran om förhandsavgörande i fall sänts från Finland till Europeiska gemenskapernas domstol. Av dessa har Högsta förvaltningsdomstolen år 00 framställt begäran i fyra fall och under årens lopp i sammanlagt fall. Den allt hårdare ekonomiska konkurrensen och de ökade internationella kontakterna kräver ständigt svar på nya frågor. Mot en bättre lagstiftning. Som lagstiftare och främjare av rättssäkerhet och rättvisa har riksdagen en nyckelposition. Lagstiftningens kvalitet är också en viktig konkurrensfaktor. Åtgärdsprogrammet för en effektivare reglering, i vars beredning många förvaltningsområden, intresseorganisationer och även de högsta domstolarna har deltagit, understryker vikten av ökad planering inom lagstiftningspolitiken samt av att olika alternativ och deras effekter utvärderas. Eftersom en stor del av lagstiftningsreformerna är partiella reformer, blir deras verkningar inte i tillräcklig utsträckning föremål för utredning när reformerna bereds. Att lagstiftningen är kortsiktig och ofta endast försöker åtgärda existerande missförhållanden är också ett problem. Det skulle gälla att mera fokusera på en fungerande helhet samt förutsättningarna för en god förvaltning och rättvis rättegång. Många olika krav ställs på rättsreglerna. Enligt grundlagen skall skattelagarna vara särskilt exakta. Om grunderna för skatteplikt och skattens storlek samt den skattskyldiges rättsskydd skall bestämmas i lag. Skattebelastningen får inte ökas genom extensiva tolkningar av bestämmelserna. Ett annat rättsområde som berör alla är den sociala lagstiftningen, vars betydelse kommer att öka i takt med att de äldres andel av befolkningen ökar. Det krävs opartisk prövning, fungerande system och förståelse för den vardag i vilken människorna le- När lagstiftning och bestämmelser hela tiden ändras och gemenskapsrätten får en allt större roll, uppstår allt svårare tolkningsfrågor, som när de löses bidrar till en fungerande offentlig förvaltning och bättre konkurrensförmåga för hela samhället, betonar president Pekka Hallberg. Under EGdomstolens officiella besök i högsta förvaltningsdomstolen utbytte president Hallberg tankar med Christine Stix-Hackl, första generaladvokat vid EG-domstolen.

ver. Miljöärendena kännetecknas i sin tur av att normerna inom detta rättsområde är flexibla, varför tillämpningen av dem kräver tillgång till de nyaste forskningsrönen och beredskap för ännu ovissa följder. Funktionella problem. Som ett exempel på svårigheter som kan uppstå när en lag verkställs kan från fjolåret nämnas tullbeskattningen av begagnade bilar. Tullen hade i brist på resurser anlitat köptjänster för att skaffa sig prisuppgifter och endast fått sammandrag av sådana uppgifter. Parterna hade inga uppgifter om hur beskattningsvärdet bestämdes. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att beskattningsvärdet hade bestämts på ett sätt som inte uppfyllde grundlagens krav. Hos Helsingfors förvaltningsdomstol finns över 000 bilskattebesvär anhängiga. Inom tullförvaltningen finns dessutom avsevärt flera. Ett annat exempel på verkställighetsproblem utgör den nya barnskyddslagen. Den viktigaste nyheten i lagen gäller beslutsförfarandet. I ärenden som gäller omhändertagande av barn oberoende av samtycke kommer besluten inte längre att fattas på kommunnivå, utan av förvaltningsdomstolarna i första instans. Högsta förvaltningsdomstolen blir den första och enda besvärsinstansen. Tvivel på att lagen kommer att fungera kommer till uttryck i den kläm som riksdagen antog i sammanhanget och i vilken den förutsatte att regeringen följer hur beslutsfattandet i ärenden som gäller omhändertagande av barn fungerar och vid behov och så snabbt som möjligt bereder ett förslag som innebär att besluten om tvångsomhändertagande fattas av ett multiprofessionellt organ. När man bereder sig att verkställa barnskyddslagen gäller det att utreda hur personalen skall ökas till att motsvara förvaltningsdomstolarnas nya uppgifter. Detta har även riksdagens grundlags- och lagutskott förutsatt. Att trygga barnens rättigheter och välfärd är ett av bekymren, ett annat är den nya fördelningen av uppgifter mellan förvaltningen och domstolarna, som inte motsvarar den traditionella fördelningen. När det gäller förvaltningsdomstolarna finns det även på ett allmännare plan risk för att man kommer att förutsätta att det i statsbudgeten är justitieministeriets huvudtitel som skall uppta de resurser som behövs för verkställigheten av en lagstiftning som har beretts i andra ministerier. I verksamhetsprogrammet för rättsskyddspolitiken för åren 00 0 konstateras också mycket riktigt att reformer som har beretts utan tillräckliga sektorvisa utredningar gör det svårare att genomföra lagstiftarens vilja. Ökat samarbete i lagberedningen är ett måste. Produktivitet och domstolsförvaltning. Resultatstyrningen har kritiserats för att dess begreppsapparat lämpar sig illa för rättskipningen. Å andra sidan erbjuder den möjligheter att förse riksdagen med uppgifter om de problem som är förknippade med verkställigheten av lagarna samt om domstolarnas verksamhetsbetingelser när riksdagen bereder statsbudgeten och fattar budgetbeslutet. Uppgiften att övervaka rättskipningen, som grundlagen har anförtrott de högsta domstolarna, har ansetts innebära att de högsta domstolarna skall övervaka rättskipningens enhetlighet, handläggningstiderna och tillräckligheten av domstolarnas resurser samt ordna rådplägningsdagar och ta ansvar för personalutbildningen. Särskilt resurstillsynen innebär också en rättsgrund för en utveckling av förvaltningen. Ett bevis på detta är redan de allmänna domstolarnas och förvaltningsdomstolarnas sektorbaserade verksamhetsberättelser. Högsta förvaltningsdomstolen har under flera årtionden ansett att den i konstitutionen bestämda tillsynsuppgiften utgör grunden för kommunikationen mellan förvaltningsdomstolarna. Denna bestämmelse i grundlagen kan man inte åsidosätta och planera att inrätta ett ämbetsverk för att sköta sådana justitieförvaltningsuppgifter som ankommer på domstolarna. De hållbara lösningarna finner man även i dessa frågor i grunderna för en fungerande rättsstat. Att slå vakt om domstolarnas verksamhetsbetingelser är att stärka rättsskyddet och demokratins grundvalar.

BESVÄRSSYSTEMET INOM FÖRVALTNINGSRÄTTSKIPNINGEN Besvärssystemet inom förvaltningsrättskipningen Högsta förvaltningsdomstolen Statsrådet och ministerierna Förvaltningsdomstolar Försäkringsdomstolen Evangelisklutherska kyrkan och ortodoxa kyrkosamfundet Helsingfors, Tavastehus, Kouvola, Kuopio, Uleåborgs, Rovaniemi, Åbo och Vasa förvaltningsdomstolar samt Ålands förvaltningsdomstol Konkurrensverket, Energimarknadsverket, Kommunikationsverket Marknadsdomstolen Miljötillståndsverken och miljöcentralerna De centrala ämbetsverken, landskapsförbunden och besvärsnämnderna Skatterättelsenämnderna, skattemyndigheterna Länsstyrelserna De statliga lokalförvaltningsmyndigheterna De kommunala myndigheterna

Om verksamhetsåret 00 Till högsta förvaltningsdomstolen inkom under året ärenden. Av dessa utgjorde besvärsoch besvärstillståndsärendena 0. Ansökningsärendena var. Av dem var största delen ansökningar om återbrytande. Enligt grundlagen utövar högsta förvaltningsdomstolen den högsta domsrätten i förvaltningsmål. Högsta förvaltningsdomstolens besvärs-, besvärstillstånds- och ansökningsärenden kommer mestadels från förvaltningsdomstolarna. Hos de allmänna förvaltningsdomstolarna kan parterna söka ändring i beslut av staten, kommunerna, den evangelisk-lutherska kyrkan och det ortodoxa kyrkosamfundet. Huvudregeln är att ändring i förvaltningsmyndigheters beslut söks hos de regionala förvaltningsdomstolarna och ändring i dessa förvaltningsdomstolars beslut hos högsta förvaltningsdomstolen.

I vissa ärendegrupper inom förvaltningsrättskipningen söks ändring hos specialdomstolarna, dvs. marknadsdomstolen eller försäkringsdomstolen. Marknadsdomstolens beslut kan överklagas till högsta förvaltningsdomstolen om det är frågan om offentlig upphandling eller konkurrensbegränsning. Försäkringsdomstolens beslut kan överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen endast med anlitande av extraordinära rättsmedel, på den grunden att ett processuellt fel har begåtts. De olika gruppernas andel av inkomna ärenden. De inkomna ärendena fördelar sig mellan ärendegrupperna på följande sätt: Av de inkomna ärendena var, procent social- och hälsovårdsärenden, procent skatteärenden och procent utlänningsärenden, procent byggnadsärenden och procent andra miljöärenden. Statsförfattningsrättsliga frågor och allmän förvaltning var föremål för procent av de inkomna ärendena, ekonomisk verksamhet och kommunikation för procent samt självstyrelsefrågor likaså för procent av de inkomna ärendena. De olika myndigheternas andel av inkomna ärenden. Till högsta förvaltningsdomstolen inkom under året ärenden från de regionala förvaltningsdomstolarna eller Ålands förvaltningsdoms- Högsta förvaltningsdomstolens sammanträder i allmänhet till session i en sammansättning med fem ledamöter. Vid sessionerna föredras ärendena muntligt av en föredragande, som i sin framställning utgår från promemorian i ärendet. På bilden från vänster: refendarierådet Ilpo Havumäki, förvaltningsrådet Ahti Vapaavuori, förvaltningsrådet Pekka Vihervuori, sessionens ordförande, förvaltningsrådet Pirkko Ignatius, förvaltningsrådet Kari Kuusiniemi och för viss tid förordnade förvaltningsrådet Riitta Mutikainen.

tol. Detta utgör procent av de inkomna ärendena. Från besvärsnämnderna kom under året ärenden och från statsrådet och ministerierna ärenden. Från marknadsdomstolen fick högsta förvaltningsdomstolen ärenden, från de centrala ämbetsverken ärenden och från länsstyrelserna ärenden. Från försäkringsdomstolen kom 0 ärenden och från miljöcentralerna ärenden. Avgjorda ärenden. Under år 00 avgjorde högsta förvaltningsdomstolen sammanlagt 00 ärenden. I procent av fallen ändrades det överklagade beslutet inte och i procent ändrades inte slutresultatet. I åtta procent av fallen ändrades det överklagade beslutet och i fyra procent av fallen återförvisades ärendet. I fem procent av de avgjorda ärendena avvisades ändringsansökan utan prövning. Den genomsnittliga behandlingstiden för de avgjorda ärendena var 0, månader. Den längsta genomsnittliga behandlingstiden, månader, gällde skatteärenden och den kortaste genomsnittliga behandlingstiden,, månader, utlänningsärenden. För att klarlägga fakta i ett mål kan högsta förvaltningsdomstolen ordna syn eller muntlig förhandling. Syn ordnas främst i miljöärenden. Under 00 verkställde högsta förvaltningsdomstolen två muntliga förhandlingar och tre syneförrättningar. Vid utgången av år 00 var rättskipningsärenden anhängiga i högsta förvaltningsdomstolen. Antalet var lägre än vid utgången av år 00, då 0 rättskipningsärenden var anhängiga. Följaktligen utvecklades arbetssituationen i en positiv riktning under år 00. 0 Efter en syneförrättning i Kouvola i februari 00 intervjuades förvaltningsrådet Lauri Tarasti av det regionala televisionsbolaget. Under sitt besök i stadens centrum undersökte HFD ett besvärsärende som gällde en ändring av en detaljplan. Inget allmänt system med besvärstilltånd. Under år 00 avgjorde högsta förvaltningsdomstolen besvärstillståndsärenden och besvärstillstånd beviljades i ca procent av fallen. De flesta ärendegrupperna i högsta förvaltningsdomstolen omfattas inte av något system med besvärstillstånd. Huvudregeln är att parterna har besvärsrätt och att högsta förvaltningsdomstolens beslut är ett materialrättsligt avgörande, ett avgörande i sakfrågan. De viktigaste grupperna av ärenden i vilka besvärstillstånd först måste sökas är skatte-, utlännings- samt vissa social- och hälsovårdsärenden. Grunderna för beviljande av besvärstillstånd har dock bestämts så, att högsta förvaltningsdomstolen inte blir enbart en prejudikatdomstol. Begäran om förhandsavgörande av EG-domstolen. Under året begärde högsta förvaltningsdomstolen i fyra fall förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol. Finland har under åren 00 begärt sammanlagt förhandsavgöranden. Av dessa har högsta förvaltningsdomstolen begärt. De refereras närmare i förvaltningsrådet

Tuula Pynnäs artikel i denna årsberättelse. Utlåtanden. Under 00 gav högsta förvaltningsdomstolen åtta utlåtanden. Utlåtandena gällde ett betänkande om fångars rätt att överklaga beslut, en utredning om inskränkning av grundläggande fri- och rättigheter vid tillhandahållande av tjänster för utvecklingsstörda, ett betänkande av en arbetsgrupp för revidering av vattenlagen, regeringens proposition till riksdagen med förslag till barnskyddslag, regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av utlänningslagen, ett betänkande av en arbetsgrupp som hade i uppdrag att ta fram nya sätt att förverkliga domaransvaret samt tomtindelningsarbetsgruppen förslag till ändring av markanvändnings- och bygglagen. Årsboksavgöranden och andra beslutsreferat. År 00 publicerade högsta förvaltningsdomstolen beslutsreferat av 0 årsboksavgöranden. Dessutom publicerade högsta förvaltningsdomstolen på sin webbplats 0 korta referat av andra beslut. Högsta förvaltningsdomstolen har sedan år publicerat sina principiellt viktigaste avgöranden i en årsbok. Till årsboken väljs de ärenden som är betydelsefulla för rättstillämpningen i andra liknande fall eller som annars har allmän betydelse. Referat av årsboksavgörandena publiceras redan samma dag som avgörandet ges på högsta förvaltningsdomstolens webbplats (www.kho.fi och www.hfd.fi). Referatet är identiskt med det som senare ingår i årsboken. Högsta förvaltningsdomstolens beslutsreferat kan läsas i databasen Statens Författningsdata Finlex (www.finlex.fi), där de finns införda börjande med referaten från år. I det finskspråkiga årsboksreferatet finns en länk till ett kort svenskspråkigt referat. Internationellt samarbete. Högsta förvaltningsdomstolen deltar såväl i det regionala som globala samarbetet mellan de högsta förvaltningsdomstolarna. Inom föreningen för de högsta förvaltningsdomstolarna i Europeiska unionens medlemsstater har de högsta förvaltningsdomstolarna möjlighet att utbyta uppgifter och erfarenhet av gemenskapsrätten. Föreningen ordnar utbildning, publicerar juridiska utredningar, upprätthåller en databank och ordnar vartannat år en kongress som behandlar gemenskapsrättsliga frågor. Föreningens namn är Association des Conseils d Etat et des Juridictions administratives suprêmes de l Union européenne/association of the Councils of State and Supreme Administrative Jurisdictions of the European Union och dess internetadress är www.juradmin.eu. För sitt globala samarbete har de högsta förvaltningsdomstolarna grundat en internationell förening, som samlar information om den juridiska utvecklingen och vart tredje år ordnar en internationell kongress. Föreningens namn är Association Internationale des Hautes Jurisdictions Administratives/International Association of Supreme Administrative Jurisdictions och dess internetadress är www.iasaj.org/. Det hävdvunna samarbetet med Sveriges högsta förvaltningsdomstol (Regeringsrätten) har fortsatt. De högsta förvaltningsdomstolarna i de nordiska länderna ordnar regelbundet sammanträffanden för varandra. Samarbetskontakter har också förekommit med bl.a. Europeiska gemenskapernas domstol och Europeiska människorättsdomstolen. De europeiska människorättsdomarna samlades i september till konferens i högsta förvaltningsdomstolen. Besök. Högsta förvaltningsdomstolen fick i maj ett officiellt besök av Europeiska gemenskapernas domstol. I augusti besökte presidenten för Europeiska människorättsdomstolen Luzius Wildhaber högsta förvaltningsdomstolen. Även representanter för Europaparlamentet har besökt domstolen och internationella gäster har mottagits från flera olika länder. Samarbetet mellan universiteten har fortsatt och flera grupper av universitetsstuderande har fått information om förvaltningsrättskipningen. Även många andra grupper har informerat sig om högsta förvaltningsdomstolens verksamhet.

Enhetlig tolkning av EU-rätten en grundläggande rättsskyddsförutsättning Förvaltningsrådet Tuula Pynnä EU-rätten skyddar medborgare, organisationer och företag, men detta skydd skulle befinna sig på en mycket varierande nivå i de medlemsländerna om man inte samtidigt på ett effektivt sätt säkerställde en enhetlig tolkning av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna. I fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen har denna uppgift anförtrotts EG-domstolen. Enligt artikel i fördraget är domstolen behörig att meddela förhandsavgöranden angående tolkningen och giltigheten av gemenskapens rättsakter. EG-domstolen har själv beskrivit betydelsen av sina förhandsavgöranden genom att konstatera att ett förhandsavgörande klargör och preciserar innebörden och räckvidden av en gemenskapsrättslig bestämmelse, såsom den skall eller skulle ha tolkats och tillämpats från och med sitt ikraftträdande (mål C-/0). Ett förhandsavgörande har följaktligen allmän betydelse. Som rättsregel är det bindande för samtliga medlemsstater och deras domstolar. Förfarandet med förhandsavgöranden baserar sig på samarbete mellan EG-domstolen och de nationella domstolarna. EG-domstolen kan ge förhandsavgöranden endast i frågor som en nationell domstol ställer till den i mål som den nationella domstolen har att avgöra. De nationella domstolarnas avgöranden bestämmer alltså om vad, i vilka frågor och i vilka sammanhang EG-domstolen ger förhandsavgöranden. Vid utgången av 00 hade Finland i fall begärt förhandsavgörande av EG-domstolen. I fall var det högsta förvaltningsdomstolen som begärde förhandsavgörandet. Att högsta förvaltningsdomstolen står för en så stor andel förklaras delvis av att de högsta rättsinstanserna under vissa förutsättningar är skyldiga att begära förhandsavgöranden. Till högsta förvaltningsdomstolens behörighet hör dessutom rättskipningsärenden från områden där tillämpningen av gemenskapsrätten av hävd har varit av vital betydelse. Under de senaste åren har EG-rättens fått ökad betydelse även på andra områden. Enligt fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall en begäran om förhandsavgörande framställas om en tolkning av gemenskapsrätten är nödvändig för att döma i saken. Förhandsavgörandet skall vara nödvändigt så, att tolkningen eller giltigheten av den gemenskapsrättsliga rättsregeln inverkar på utgången i målet. Enligt EG-domstolens rättspraxis finns det inte behov att framställa en begäran om det är helt klart hur gemenskapsrätten skall tillämpas. Den korrekta tolkningen av gemenskapsrätten kan också framgå av existerande rättspraxis. Om den nationella domstolen betvivlar lagenligheten av en rättsakt som gemenskapen har antagit, skall den dock alltid framställa en begäran om ett förhandsavgörande (mål C-/0). Under 00 gav EG-domstolen tre förhandsavgöranden på begäran av högsta förvaltningsdomstolen. Målet C-/0 gällde tolkningen av det sjätte mervärdesskattedirektivet, när en fastighet till en början togs i bruk för skattefri och först senare för skattepliktig rörelse. I sitt avgörande betonade domstolen att bestämmelserna i direktivet är tvingande. Målet C-0/0 gällde omfattningen av de rättigheter som ett unionsmedborgarskap medför inom den direkta beskattningen. I målet C-0/0 var det fråga om hur en bestämmelse i EG:s förordning om tillämpningen av systemen för social trygghet och grundfördragets bestämmelse om fri rörlighet för personer skulle tolkas med tan-

I maj fick högsta förvaltningsdomstolen ett officiellt besök av Europeiska gemenskapernas domstol. Talaren på bilden är ordföranden för EG-domstolens första avdelning Peter Jann. ke på beräkningsunderlaget för avgifter till sjukförsäkringen. I det fall som målet gällde fick pensionstagaren pensionsinkomst även från en annan medlemsstat. Begäran om förhandsavgörande av EGdomstolen framställdes under 00 av högsta förvaltningsdomstolen i fyra mål. I målet C-0/0 var det fråga om huruvida artikel i grundfördraget, som gäller fri rörlighet för kapital, och rådets direktiv //EEG utgör hinder för uppbärande av överlåtelseskatt för en gränsöverskridande överlåtelse genom vilken ett moderbolag som apport till ett dotterbolag överlåter aktier i ett annat dotterbolag. I målet C-/0 gällde begäran tillämpningen av Bryssel II a -förordningen i ett mål som gäller verkställigheten av ett beslut att omhänderta barn och placera dem i vård utom hemmet. Målet C- /0 gällde ett regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Detta mål har senare avförts ur EG-domstolens register, eftersom målet avskrivits hos högsta förvaltningsdomstolen. Det fjärde fallet gällde EG:s gemensamma lantbrukspolitik, som regleras av flera direkt tilllämpliga och mycket detaljerade EG-förordningar. En enhetlig tolkning har en särskild betydelse inom den gemensamma lantbrukspolitiken. Ett vanligt stödvillkor är att vissa regler måste iakttas. Reglerna kan gälla t.ex. livsmedelssäkerheten, djurs hälsa, växters sundhet eller djurs välbefinnande. Eftersom lantbruksstöden inom gemenskapen som helhet uppgår till avsevärda belopp, är det viktigt att medlen används med iakttagande av gemensamma regler. I målet C-/0 gällde högsta förvaltningsdomstolens begäran om förhandsavgörande krav som ställs på förfarandet vid beviljande av exportstöd för spannmål och spannmålsprodukter samt på motsvarande sätt påföljderna av att en brist hade förekommit i lämnande av exportdeklarationen. Högsta förvaltningsdomstolens fråga till EG-domstolen gäller tolkningen av proportionalitetsprincipen och principen om god förvaltning, som är allmänna principer inom gemenskapen.

Europarätt i skatteärenden Förvaltningsrådet Ahti Vapaavuori I högsta förvaltningsdomstolens skattemål kommer Europarättens inverkan till synes i synnerhet i två grupper av skatteärenden, vilka sinsemellan är av olika typ. Inom den indirekta beskattningen har mervärdesskatteärendena av hävd varit den mest framträdande gruppen. Den primära rättens normer för mervärdesbeskattningen ingår i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Fördraget innehåller ett allmänt formulerat diskrimineringsförbud, som gäller även annan indirekt beskattning. Medlemsstaterna får inte diskriminera en annan medlemsstats produkter och skydda sin nationella produktion på ett sätt som leder till så- Europarättsliga problem behandlas inte bara i HFD, utan också i förvaltningsdomstolarna. En fotoutställning som beskriver utvecklingen på detta område cirkulerade under 00 i förvaltningsdomstolarna. På bilden studeras utställningen av Satu-Maarit Tarkkanen, för viss tid förordnad informationsexpert vid HFD.

dan diskriminering. Dessa artiklar i grundfördraget har direkta rättsverkningar, som enskilda rättssubjekt kan åberopa. Den sekundära rättens mervärdesskattenormer ingår huvudsakligen i mervärdesskattedirektiven, av vilka det sjätte mervärdesskattedirektivet är det viktigaste. Eftersom direktiven är mycket detaljerade, är det i högsta förvaltningsdomstolen sällan fråga om vad bestämmelserna i grundfördraget innebär uttryckligen i ett mervärdesskatteärende, utan de sekundärrättsliga normerna har en avsevärt konkretare inverkan, i synnerhet genom direktivens tolkningseffekt. Inom den direkta beskattningen har de friheter om vilka bestäms i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen däremot en mycket viktig roll när det gäller att avgöra om den nationella lagstiftningen fyller de krav som europarätten ställer. Eftersom huvudregeln är att medlemsstaterna har förbehållit sig rätten att bestämma innehållet i sin nationella inkomstskattelagstiftning, upptar grundfördraget inte några uttryckliga bestämmelser som direkt skulle definiera medlemsstaternas skattepolitiska rörelsemarginal i detta skede av integrationen. Genom sin rättspraxis om de grundfördragsenliga friheterna har Europeiska gemenskapernas domstol dock redan under flera årtionden avsevärt begränsat staternas bestämmanderätt, som har betydelse även för den statliga ekonomin, och i tiotals avgöranden betonat att medlemsstaterna i sin utövning av den bestämmanderätt som rörelsemarginalen ger dem måste hålla sig till de ramar som de fördragsenliga friheterna sätter. Delvis till följd av att skattedirektiven inom detta område är få, har domstolens rättspraxis inom inkomstbeskattningen följaktligen utövat ett starkt inflytande på medlemsstaterna inkomstskattesystem, uttryckligen inom de områden av beskattningen som berör internationell person- och företagsbeskattning. Harmoniseringen av beskattningen och implementeringen av gemenskapsrätten i vår nationella skattelagstiftning har såväl i mervärdesskatteärenden som i den övriga indirekta beskattningen kommit att innebära att högsta förvaltningsdomstolen i själva verket avgör ärendena med tillämpning av bestämmelser av europarättsligt ursprung, varför europarätten följaktligen finns med i bilden också när mål avgörs med tillämpning av nationell lagstiftning. I inkomstskatteärenden är konstellationen vanligtvis i hög grad en annan. I dessa ärenden gäller det framför allt att avgöra om den nationella lagstiftningen uppfyller de krav som de grundfördragsenliga friheterna ställer och om en begäran om ett förhandsavgörande eventuellt skall framställas till Europeiska gemenskapernas domstol angående den korrekta tolkningen av grundfördraget. Under de senaste åren har högsta förvaltningsdomstolen följaktligen i mål som har gällt företagsbeskattning begärt förhandsavgöranden som har varit mycket betydelsefulla med hänsyn till den nationella skattelagstiftningen och även utan föregående förhandsavgörande avgjort många ärenden i vilka den skattskyldige själv har tagit upp spörsmål som har gällt tolkningen av grundfördragets bestämmelser. Under 00 framställde högsta förvaltningsdomstolen för första gången en begäran om förhandsavgörande i ett mål som gällde överlåtelseskatt. I målet hade ett finskt bolag till ett bolag i Luxemburg genom byte av aktier överlåtit hela aktiestocken i ett annat finskt bolag, som det överlåtande bolaget ägde, och fick i vederlag aktier som det mottagande bolaget emitterade. Enligt den finska lagen om överlåtelseskatt var det utländska bolaget skyldigt att betala överlåtelseskatt för de aktier som det på detta sätt fick som apport av det finska bolaget. Sedan förvaltningsdomstolen hade förkastat bolagets besvär, sökte bolaget ändring hos högsta förvaltningsdomstolen och hävdade att uppbörden av skatten stred mot den gemenskapsrättsliga principen om fri rörlighet för kapital, vars konkreta uttryck bolaget ansåg var direktivet om tillnärmning av med-

lemsstaternas lagstiftning om indirekta skatter på kapitalanskaffning. Högsta förvaltningsdomstolen beviljade besvärstillstånd och beslöt uppskjuta behandlingen av målet och begära förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol om tolkningen av grundfördragets artikel om fri rörlighet för kapital samt rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om indirekta skatter på kapitalanskaffning (//EEG). Under 00 avgjorde högsta förvaltningsdomstolen också två skattemål i vilka den tidigare hade begärt förhandsavgöranden av Europeiska gemenskapernas domstol. I årsboksavgörandet 00:, som gällde mervärdesbeskattning, hade en stad investerat i byggnader före sin ansökan om att bli mervärdesskattskyldig för överlåtelse av nyttjanderätt till fastighet. Staden hade inte på det sätt som föreskrevs i mervärdesskattelagen inom sex månader efter att fastigheterna hade tagits i bruk ansökt om att bli mervärdesskattskyldig, vilket var en förutsättning för retroaktivt avdrag. I beskattningen av bolaget ansåg skattemyndigheten att anskaffningarna inte hade skett för en skattepliktig rörelse utan för en skattefri överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet, varför staden inte med stöd av mervärdesskattelagen kunde beviljas avdrag för den mervärdesskatt som ingick i nämnda anskaffningar. I sina besvär till högsta förvaltningsdomstolen ansåg staden att Europeiska gemenskapens sjätte mervärdesskattedirektiv förutsatte rätt till avdrag. Högsta förvaltningsdomstolen beviljade besvärstillstånd och beslöt begära förhandsavgörande i frågan av Europeiska gemenskapernas domstol, som i sin dom ansåg att direktivet medför skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva regler om jämkning av avdrag för medvärdesskatt för anläggningstillgångar. Enligt domstolen skulle direktivet tolkas så, att en medlemsstat som ger sina skattskyldiga valfrihet att låta uthyrning av fast egendom vara skattepliktig inte kan utesluta avdrag för mervärdesskatt för investering i fastigheter som gjorts innan denna valfrihet har utnyttjats. Högsta förvaltningsdomstolen godkände stadens besvär och upphävde förvaltningsdomstolens beslut samt skatteverkets beslut i ärendet och förpliktade skatteverket att i sin förnyade behandling av ärendet ta hänsyn till vad högsta förvaltningsdomstolen med anledning av Europeiska gemenskapernas domstols dom hade yttrat i sitt avgörande i målet. Det andra ärendet, årsboksavgörandet 00:, gällde en skattskyldigs inkomstbeskattning och sjukförsäkringspremie. Den skattskyldige, som var bosatt i Finland, hade arbetat i såväl Finland som Sverige och omfattades av den finländska lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet. Under skatteåret hade den skattskyldige fått pension både från Finland och från Sverige. Hon hade under skatteåret betraktats som allmänt skattskyldig i Finland och hennes pensionsinkomst från Sverige hade med stöd av bestämmelserna i avtalet mellan de nordiska länderna om att undvika dubbelbeskattning inräknats i beskattningsunderlaget för hennes beskattningsbara inkomst i Finland och detta beskattningsunderlag hade även använts som grund för beräkningen av hennes sjukförsäkringspremie i Finland. Sedan förvaltningsdomstolen hade förkastat den skattskyldiges besvär, yrkade hon i högsta förvaltningsdomstolen att den sjukförsäkringspremie skulle undanröjas som hon i strid med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna hade påförts. Högsta förvaltningsdomstolen beviljade besvärstillstånd och begärde förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol. I sin dom ansåg gemenskapernas domstol att förordningen nr 0/ om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen inte utgjorde något hinder för att i beräkningsunderlaget för sjukförsäkringspremien även ta med pensionsinkomst som utbetalts från Sverige och med detta som grund påföra en sjukförsäkringspremie, vars belopp inte fick överstiga

det belopp till vilket institutioner i Finland har varit ansvariga för förmånerna samt att den påförda sjukförsäkringspremien inte heller har överstigit beloppet av den pensionsinkomst som den skattskyldige under skatteåret fått från Finland. Domstolen ansåg dock att nämnda premie inte kunde påföras till den del som den skattskyldige eventuellt hade erlagt sådana avgifter i Sverige för förvärvsinkomster som hon hade fått därifrån, vilket den skattskyldige i så fall var skyldig att visa. Då den skattskyldige inte hade visat detta, ändrade högsta förvaltningsdomstolen inte slutresultatet i förvaltningsdomstolens avgörande. Under året fick högsta förvaltningsdomstolen även europeiska gemenskapernas domstols dom..00 i målet C-0/0, som gavs med anledning av högsta förvaltningsdomstolen begäran 0..00 om förhandsavgörande beträffande tolkningen av grundfördraget i ett ärende som gällde inkomstbeskattning. I sin dom ansåg gemenskapernas domstol att den artikel i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen som gäller unionsmedborgares rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier skall tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken inkomstskatten på pension som den berörda medlemsstatens organ betalar ut till en i en annan medlemsstat bosatt person i vissa fall blir högre än den skatt som skulle ha betalats om denna person varit bosatt i förstnämnda medlemsstat, förutsatt att nämnda pension utgör hela eller nästan hela inkomsten för denna person. Högsta förvaltningsdomstolen ger sitt eget avgörande i målet under 00. Förvaltningsdomstolarnas kansli- och förvaltningschefer samlas regelbundet för att dryfta rättskipningens verksamhetsbetingelser, så även år 00.

Om skolskjutsar Förvaltningsrådet Jukka Mattila Finland är den grundläggande undervisningen (i I årskursserna ) avgiftsfri. Till undervisningen hör att en elev vars skolväg är längre än fem kilometer har rätt till avgiftsfri skolskjuts. Även en kortare skolväg kan ge rätt till skolskjuts, men i så fall förutsätts det att det vore alltför svårt, ansträngande eller farligt för eleven att på egen hand ta sig till och från skolan. Den dagliga skolresan får med väntetider inberäknade ta högst två och en halv timme i anspråk. Naturligtvis kan kommunen förbättra elevernas ställning genom att ge egna anvisningar om lägre gränser. De som är läropliktiga skall anvisas en närskola av kommunen. Denna behöver inte nödvändigtvis vara närmaste skola, men undervisningen måste i varje fall ordnas så, att skolresorna är så trygga och korta som möjligt. En elev kan begära att få börja i någon annan skola än i den anvisade närskolan, men förlorar då sin rätt till skolskjuts, om kommunen har ställt ett sådant villkor för elever som vill gå i någon annan skola än sin närskola. Ärenden som gäller skolskjutsar avgörs i första instans av en kommunal tjänsteinnehavare eller ett kommunalt organ, som har behörighet att fatta beslutet. Beslutet får överklagas hos den regionala förvaltningsdomstolen och vidare hos högsta förvaltningsdomstolen. Under 00 avgjorde högsta förvaltningsdomstolen ärenden som gällde skolskjuts. Av dessa publicerades ett avgörande i årsboken. Det är således inte särskilt vanligt att den högsta rättsinstansen på sitt bord har ärenden som hör till denna grupp. I största delen av de besvär som högsta förvaltningsdomstolen har fått att behandla har det varit frågan om att en skolväg som inte är fem kilometer lång påstås vara alltför farlig eller ansträngande. Då måste man få information om hur krokig, backig och bred skolvägen är samt om korsningar, trafikmängder m.m. De lokala polismyndigheternas utlåtanden är då till god hjälp. Särskild hjälp har man också av ett datorprogram som i samverkan mellan olika sakkunniga har utvecklats som en metod att utvärdera trafiksäkerheten hos en skolväg (Programmet heter på finska Koululiitu). En stor del av kommunerna använder programmet. En fråga som har vållat huvudbry är hur begreppet skolväg skall definieras. Självklart är att det är frågan om vägen till och från skolan och om det kortaste avstånd mellan hemmet och skolan som kan tillryggaläggas gående. Som elevens hem har god-

känts också en bostad som enligt markanvändningsbestämmelserna varit en fritidsbostad, när familjen inte hade någon annan bostad. Däremot har högsta förvaltningsdomstolen i ett annat fall ansett att när ett barn enligt ett avtal mellan frånskilda föräldrarna bodde en del av tiden hos sin mor och en del av tiden hos sin far, skulle kommunens skyldighet att ordna skolskjuts bedömas på basis av avståndet till moderns bostad, där barnet enligt befolkningsregistret var fast bosatt. I nämnda fall hade kommunen ingen skyldighet att ordna skolskjuts, när vägen mellan skolan och moderns hem var två kilometer och vägen mellan faderns hem och skolan var, kilometer. Sin skyldighet att ordna skolskjuts kan kommunen fullgöra på olika sätt. Eleven behöver inte transporteras från dörr till dörr och en viss självriskandel kan införas. Beroende på omständigheterna kan skjutsen ordnas så, att eleven skjutsas endast en del av vägen, endast till eller från skolan eller endast under en viss årstid. Transporten kan också skötas med olika fordon så, att eleven under resan kan bli tvungen att byta fordon. I samtliga fall gäller det dock att se till att arrangemanget som helhet och till sina enskilda delar inte står i strid med lagens bestämmelser om hur lång skolvägen får vara eller hurudan skolresan annars får vara och att elevernas rätt till jämlikt bemötande inte kränks. Ett alternativ till skolresan är att kommunen betalar ett understöd till den som transporterar eller ledsagar eleven. Bestämmelserna om skolskjuts är ett sätt att exaktare ange innebörden av grundlagens bestämmelser om avgiftsfri grundläggande utbildning. De utgör ett element i ett system som har fört den finländska grundläggande utbildningen till en internationell tätposition. Rovaniemi förvaltningsdomstol är en regional förvaltningsdomstol.

Förvaltningsdomstolarnas samarbete stabiliseras Projektchef, äldre förvaltningssekreterare Hannele Klemettinen Enligt grundlagen övervakar högsta förvaltningsdomstolen rättskipningen inom sitt behörighetsområde. Till denna tillsyn hör att högsta förvaltningsdomstolen övervakar rättskipningens enhetlighet, handläggningstiderna och tillräckliga resurser för domstolarna samt ordnar rådplägningsdagar och tar ansvar för personalutbildningen. Rättskipningsärenden behandlas förutom av högsta förvaltningsdomstolen även av de allmänna regionala förvaltningsdomstolarna, dvs. av åtta förvaltningsdomstolar och Ålands förvaltningsdomstol, samt marknadsdomstolen och försäkringsdomstolen, som är specialdomstolar. Övervakningsansvaret innebär att högsta förvaltningsdomstolen leder samarbetet mellan förvaltningsdomstolarna, som har intensifierats sedan högsta förvaltningsdomstolen våren 00 inledde ett samarbetsprojekt för dessa domstolar. Inom ramen för samarbetet har högsta förvaltningsdomstolen åren 00 00 ordnat en Förvaltningsdomstolsdag, som har hållits i Helsingfors universitets solennitetssal. Till denna dag har högsta förvaltningsdomstolen inbjudit samtliga domare och föredragande från de regionala förvaltningsdomstolarna, marknadsdomstolen, försäkringsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen. Un-

I Förvaltningsdomstols dagen, som ordnades..00 i Helsingfors universitets solennitetssal, deltog över 00 personer. der förvaltningsdomstolsdagarna har viktiga anföranden hållits av talare från olika samhällssektorer. Vid den tredje förvaltningsdomstolsdagen..00 talade bland annat justitieministeriets kanslichef Kirsti Rissanen, ordföranden för riksdagens lagutskott Tuija Brax, minister Jaakko Iloniemi och direktören för Nätverket för Europaforskning Teija Tiilikainen. Utländsk inbjuden talare var Rune Lavin, ordförande i Regeringsrätten, som är Sveriges högsta förvaltningsdomstol. Anföranden från dessa tre Förvaltningsdomstolsdagar finns utlagda (på finska) på högsta förvaltningsdomstolens webbplats. Enligt den promemoria om samarbetsprojektet som publicerades i december 00 kan samarbetet mellan förvaltningsdomstolarna komma att ta sig uttryck i en serie årliga evenemang. Ett av dessa var det första chefsdomarmötet, som sammankallades av högsta förvaltningsdomstolens president. I mötet, som hölls..00, deltog högsta förvaltningsdomstolens president som ordförande samt överdomarna från Helsingfors, Kouvola, Kuopio, Rovaniemi, Tavastehus, Uleåborgs, Vasa och Åbo förvaltningsdomstolar samt marknadsdomstolen och försäkringsdomstolen. Det andra chefsdomarmötet hölls..00. Mötena har diskuterat bland annat förvaltningsdomstolarnas gemensamma verksamhetsberättelse. Den första verksamhetsberättelsen gällde året 00. Senare har sådana sammanställts även för åren 00 och 00. Verksamhetsberättelserna har för förvaltningsdomstolarna kommit att bli ett mycket viktigt instrument, med vars hjälp de lämnar uppgifter till statsbudgeten och statens bokslut om förvaltningsrättskipningens situation och resursbehov. Den första så kallade sektorförhandlingen mellan förvaltningsdomstolarnas chefsdomare och representanter för justitieministeriet fördes..00. Vid förhandlingarna fördes preliminära samtal om förvaltningsdomstolarnas resurser och mål för 00. Motsvarande förhandlingar för 00 fördes våren 00. Även representanter för de allmänna domstolarna och arbetsdomstolen förde motsvarande sektorförhandlingar med justitieministeriet. För den fortsatta beredningen av samarbetet tillsatte styrgruppen för förvaltningsdomstolarnas samarbetsprojekt fyra arbetsgrupper, som..00 överlämnade sina betänkanden till högsta förvaltningsdomstolen. Betänkandena, som publicerades (på finska) på högsta förvaltningsdomstolens webbplats, var följande: Förvaltningsdomstolarnas kvalitetsfaktorer, Insamling i högsta förvaltningsdomstolen av kvalitetsdata från förvaltningsdomstolarna, Förvaltningsdomstolarnas mål för handläggningstiderna samt Förvaltningsdomstolarnas fortbildning. Betänkandena behandlades vid chefsdomarsammanträdet..00. Även en representant för Ålands förvaltningsdomstol deltog. Sammanträdet beslöt att samarbetet från..00 fortsätter i enlighet med vad som framförts i betänkandena. Vid sitt sammanträde..00 tillsatte

förvaltningsdomstolarnas överdomare en arbetsgrupp för förvaltningsdomstolarnas utbildning under 00. Arbetsgruppen är sammansatt så, att tre av arbetsgruppens medlemmar skall representera de regionala förvaltningsdomstolarna och en representera marknadsdomstolen, en försäkringsdomstolen och en högsta förvaltningsdomstolen. Marknadsdomstolen deltar i förvaltningsdomstolarnas fortbildningssamarbete, men på marknadsdomstolens förslag utsågs i detta skede ännu ingen representant för marknadsdomstolen. Utbildningsarbetsgruppen har inlett sin verksamhet med att ta fram uppgifter om hur fortbildningen är ordnad i de olika regionala förvaltningsdomstolarna. Arbetsgruppen har samlat uppgifter om bland annat de regionala förvaltningsdomstolarnas utbildningsanslag och antalet utbildningsdagar i dessa domstolar under 00. Utbildningsarbetsgruppen ordnade..00 ett sammanträffande mellan förvaltningsdomstolarna och företrädare för kommunikationsförvaltningen. Vid sammanträffandet presenterades för förvaltningsdomstolarna bland annat kommunikationsministeriets förvaltningsområde, beredningen av landsvägslagen samt ministeriets roll i tillämpningen av nämnda lag. Vägfrågor som spelar en central roll i förvaltningsdomstolarnas arbete ägnades uppmärksamhet, bland annat vägplanerings- och tillståndssystemet. Representanter för förvaltningsdomstolarna gav domstolarnas syn på dessa frågor. Det är meningen att motsvarande sammanträffanden skall ordnas regelbundet även i fortsättningen, med ca två eller tre års intervaller. I högsta förvaltningsdomstolen ordnades..00 en överläggning om bland annat fängelselagen, som trädde i kraft i oktober 00, samt den lag om ändring av lagen om förvaltningsdomstolarna som trädde i kraft från ingången av 00, till den del som sistnämnda lag gäller domför sammansättning i förvaltningsdomstolarna. Vidare diskuterades aktuella processer i de allmänna förvaltningsdomstolarna samt i marknadsdomstolen och försäkringsdomstolen. Två föredragande från regionala förvaltningsdomstolar har under 00 utnämnts till förvaltningssekreterare för viss tid i högsta förvaltningsdomstolen. I högsta förvaltningsdomstolen föredrar förvaltningssekreterarna antingen ärenden från rättsområden som de har erfarenhet av från de regionala förvaltningsdomstolarna, eller också får de i högsta förvaltningsdomstolen göra sig förtrogna med en för dem helt ny grupp av ärenden. Utbildningsarbetsgruppens rapport om sin verksamhet under 00 behandlades..00 av förvaltningsdomstolarnas chefsdomarmöte. Enligt arbetsgruppen är det viktigt att utbildningen profilerar sig både i relation till justitieministeriets utbildning och i relation till förvaltningsdomstolarnas egen interna utbildning. Utbildningsarbetsgruppen vill även i fortsättningen tillgodogöra sig samarbetet mellan förvaltningsdomstolarna, öka utbytet av erfarenheter och åsikter samt i synnerhet möta aktuella utbildningsbehov. Under 00 började förvaltningsdomstolarnas samarbete få stabiliserade former. Dessa tjänar som en god grund för fortsatt samarbete även under kommande år. Ansvaret för att samarbete idkas är högsta förvaltningsdomstolens, men samtliga förvaltningsdomstolar har förbundit sig att delta i samarbetet. När samarbetet fördjupas, gäller det dock att hålla i minnet att domstolarna är oberoende och att den tillsyn högsta förvaltningsdomstolen utövar inte medför någon rätt att befatta sig med handläggningen av ett enskilt domstolsärende. Samarbetet skall ha som mål att de samarbetande förvaltningsdomstolarna har möjlighet att utveckla sin egen verksamhet och på detta sätt allt bättre fullgöra sin grundlagsenliga uppgift att meddela rättsskydd. Förvaltningsdomstolarnas gemensamma verksamhetsberättelser, arbetsgruppernas betänkanden, den inledande projektpromemorian samt anföranden som hållits under Förvaltningsdomstolsdagarna finns (delvis även på svenska) på högsta förvaltningsdomstolens webbplats (www. hfd.fi -> Förvaltningsdomstolarna).

Högsta förvaltningsdomstolens organisation och personal..00 Högsta förvaltningsdomstolen har arbetat uppdelad på tre avdelningar. Högsta förvaltningsdomstolens första avdelning behandlar bl.a. ärenden som gäller byggande och planläggning, miljötillstånd, tillstånd till inlösen, avfallshantering, vatten, vägar, kommuner, naturskydd, nätverket Natura, marktäkt, handlingars offentlighet, jord- och skogsbruk samt ärenden som gäller stöd från Europeiska gemenskapens strukturfonder. Andra avdelningen behandlar bl.a. allmänna förvaltningsärenden, ärenden som gäller skatter eller tullar, konkurrens, idkande av näring, befolkningsdata, körkort, fordon samt trafik-, ekonomiförvaltnings-, apoteks-, arbetskraftsförvaltningsoch tjänstemannaärenden. Tredje avdelningen behandlar bl. a. soci- Äldre förvaltningssekreterare Marja-Liisa Judström är föredragande vid högsta förvaltningsdomstolen. alvårds- och utlänningsärenden, ärenden som gäller omhändertagande och barnskydd, medborgarskapsärenden, patent- och registerärenden, kyrkliga ärenden, ärenden som gäller handikappservice, mentalvård, hälso- och sjukvård, sanitär övervakning, skolor, allmän ordning och nöjesevenemang samt skjutvapenärenden. Avdelningarna är dock inte specialiserade enbart på vissa ärendegrupper, utan kan behandla alla ärenden. Under t.ex. semestrar eller sjukfrånvaro arbetar avdelningarna också utan att följa ovan nämnda indelning. I högsta förvaltningsdomstolen avgörs rättskipningsärendena vid avdelningarnas sessioner. Ärendena avgörs på föredragning och besluten fattas i allmänhet i en sammansättning med fem domare. I ärenden som avses i vattenlagen eller miljöskyddslagen samt i ärenden som gäller patent, nyttighetsmodeller eller kretsmönster till integrerade kretsar ingår i domstolens sammansättning utöver de lagfarna ledamöterna även två sakkunnigledamöter från respektive område. Under verksamhetsåret var president Pekka Hallberg ordförande för första avdelningen. Förvaltningsrådet Ahti Rihto var ordförande för andra avdelningen och förvaltningsrådet Ilmari Ojanen ordförande för tredje avdelningen. Domare i högsta förvaltningsdomstolen är presidenten och 0 förvaltningsråd. President i högsta förvaltningsdomstolen är sedan juris och politices doktor Pekka Hallberg. Till nya ledamöter av högsta förvaltningsdomstolen utnämndes Tuula Pynnä och Anne E. Niemi. I högsta förvaltningsdomstolen finns cirka 0 föredragande och cirka 0 övriga anställda. Kansliet förestås av kanslichef Sakari Vanhala. Förutom den ordinarie personalen har högsta förvaltningsdomstolen vid behov visstidsanställd personal.