Nr 6 JUNI 1976'~". f ACKllGA Y Ä R l D S R ö R E l s E N F V F s T I D S K R I F T Specialartikel: GEMENSAMMA STRÄVANDEN, GEMENSAM KAMP
Redaktionskommitte FACKll&A VÄRlDSRÖRElSEN Nr 6 Juni 1976 FVF: s tidskrift Pierre GENSOUS, generalsekreterare för FVF (ordförande) Jevgenij TJEREDNITJENKO, sekreterare för FVF (viceordförande) Jose VIGO, sekreterare för FVF Albertino MASETTI, sekreterare f~~ Mahendra SEN, FVF sekreterare för FVF Loris ABBIATI, generalsekreterare för Lantarbetarnas IF Zdenek SPICKA, generalsekreterare för Textilarbetarnas IF Daniel RETUREAU, generalsekreterare för FISE Attiljo FRANCINI, generalsekreterare för GruvarbetarnaJS IF INNEHALL: Efter UNCT AD IV Steg för steg.......................... 1 Fördubbla ansträngningarna för ett slut på kapprustningen.. 2 Idag krävs vaksamhet och uthåhi.ghe.t.................... 5 Nya uppgifter och plikter för CGT........................ 7 Solidaritet med det koreanska folket...................... 9 BOLIVIA: Fackliga aktioner för självständighet.......... 12 Arbetarskyddet i Tjeckoslovakien........................ 15 SPECIALAVDELNING: Forslmre, ingenjörer och tekniker Gemensamma strävande'il, gemensam kamp.......... 17 Appel till forskare, ingenjörer och tekniker i alla länder.......................................... 18 Endast de'il fackliga rörelsen kan försvara deras intressen 20 Ingenjörernas, tjänstemännens occh teknikernas ställillg i fackrörelsen 23 Livs- och arbetskvaliteten i Polen........................ 25 FVF-krönika 28 Framsidan: Arbetarskyddet är något som de kapitalistiska företagarna inte bryr sig om, det visar officiella siffror från många länder. I motsats till dem gör industrierna i de socialistiska länderna stora ansträngningar för att skydda sina arbetares hälsa och liv så bra som möjligt. På bilden ser vi ett atomkraftverksbygge i Plzen, Tjeckoslovakien. Baksidan: En sida av verkligheten i ett land där man talar om ett "ekonomiskt under" - bostäder i ett slumområde utanför Rio de Janeiro. Det är såhär en stor del av arbetarna i Brasilien bor. Debkuma.r GANGULI, generalsekreterare för Transportarbetarnas IF Ludwik STANKE, chefredaktör Valentin PUCHOV, biträdande chefredaktör Ansvarig utgivare: VEIKKO PORKKALA FACKLIGA VARLDSRöRELSEN, organ för Fackliga Världsfederationen. Den svenska upplagans redaktion: Fackliga Världsrörelsen, Fredriksgatan 28 B 13 00120 Helsingfors 12, Finland. Tel. 60 48 70. Postgiro 9878. Premunerationspris: Helår 15,- kr, halvår 8,- kr. Lösnummerpris 2,- kr. Kirjapaino Sanan Tie, Tampere 1976.
LEDARE Efter UNCT AD IV Steg för steg. Fackorganisationerna var de första och länge de enda som kämpade mot de internationella monopolen och de multinationella bolagens ekonomiska manövrer till nackdel för arbetarna och folken. Trots många svårigheter och hinder håller de förtrycksstrukturer som är orsaken till utvecklingsländernas eftersläpning på att ändras. Steg för steg innebär denna process lösningar som i en ännu obestämd framtid kan leda till radikala förändringar i de samhälleliga och ekonomiska relationerna som det kapitalistiska systemet skapat mellan länderna. Den kapitalistiska världen anstränger sig att så länge som möjligt hålla kvar sina privilegier men utvecklingen fortsätter av egen kraft. Innebar då den fjärde sessionen för FN :s handels och utvecklingskonferens. (UNCTAD IV) några nya framsteg? 1 ) Ja och nej. Ja, därför att sessionen i Nairobi ledde till några lösningar som utgår från utvecklingsländernas intressen. Detta trots att konferensen ägde rum i en atmosfär som utmärktes dels av Kissingers uttalanden till förmån för en utvidgning av de transnationella bolagens verksamhet, dels av ett hårt motstånd mot detta av utvecklingsländerna som ville gå in för rättvisa lösningar. Ja, därför att den återvändsgränd som debatten råkade in i delvis kunde elimineras genom en förlängning av sessionen under vilken konferensen, trots industriländernas öppna motstånd, med stöd av de socialistiska länderna antog en rad resolutioner utgående från utvecklingsländernas förslag, särskilt ifråga om ett helhetsprogram för råvaruhandeln. Nej, därför att det, trots vissa partiella framgångar, fortfarande är många frågor som är olösta. UNCTAD IV gav inga konkreta svar på en rad förslag av utvecklingsländerna som stod i centrum för konferensen. Vi ska här påminna om några av dem: 1) Ett internationellt avtal om en överföring av teknologi från industriländerna till utvecklingsländerna, 2) Bistånd utifrån för att öka handelsutbytet mellan utvecklingsländerna, 3) En internationell "stadga" för att kontrollera fluktuationerna på råvarumarknaden. Alla dessa mål skulle, enligt ett förslag av Kenyas president Jomo Kenyatta, sammanfattas i en "Nairobi-charta för en ny internationell ekonomisk ordning". Det "under" som vissa representanter för tredje världen väntade sig blev inte av. Det kommer inte att bli någon "Nairobi-charta". Trots de enträgna uppmaningarna av utvecklingsländernas representanter ville industriländernas representanter "inte förstå att även länderna i t redje världen bör få sin del av det internationella välståndet''. Om man får tro de första kommentarerna i den borgerliga pressen gav de kapitalistiska ländernas representanter många bevis för sin "goda vilja" ifråga om att bygga upp den föreslagna "nya ekonom;ska internationella ordningen". I själva verket kunde de inte annat än uttala vaga deklara Loner om bistånd som görs beroende av hårda kreditvillkor och favoriserar länder som i imperialisternas och särskilt de multinationella ländernas ögon är tillräckligt fogliga. Deras motstånd mot ett program för råvaruhandeln låter ana kommande svårigheter i dess. förverkligande. Det skedde alltså inga under. De som hade några illusioner har blivit svikna. Den kapitalistiska världen håller åtminstone tillsvidare hårt fast vid sina ståndpunkter, dvs. vägrar gå med på några verkliga lösningar av de centrala frågorna. Men trots allt har ett steg tagits. Fackorganisationerna och särskilt FVF är inte längre ensamma om förslag till åtgärder mot de transnationella bolagens ekonomiska manövrer på bekostnad av arbetarna och folken. Dessa förslag och åtgärder far ett allt bredare stöd bland representanterna för tredje världen. Trots det hade FVF:s _delegation vid UNCTAD IV anledning att insistera på ett stärkt samarbete 1) UNCTAD IV ägde rum den 5--31 maj i Nairobi med deltag31nde av över 3.000 delegater frå n 153 länder samt frå n olika internationella organis:-c's'oncr, bland dem FVF. 1
Fördubbla ansträngningarna 0 för ett slut pa kapprustningen av E. H. S. BURHOP ordförande för Forskarnas världsfederation Kapprustningen är det allvarligaste hotet mo.t mänskligheten idag. De största kärnvapenmakterna har vapenarsenaler som är tillräckliga för att förinta varandra flera gånge.r om och samtidigt stora deliar av den övriga världen. Ändå fortsätter anhopningen av nya vapen. Vapnen ökar inte bara i omfång och antal utan också i perfektion. Det finns idag en ändlös mångfald av kärnvapen, allt från "små" bomber som är bara tio gånger kraftigare än konventioneua bomber till "stora" bomber på tiotals megaton som kan förinta hela städer på hundratals kvadratkilometer. En enda kärnvapenbärare kan transportera minst tio bomber, var och en med ett eget mål (MIRV). De kan avskjutas från undervattenfartyg som är mycket svåra att Lokalisera. Inom kort kommer bomberna att transporterais av elektroniskt styrda robotar med en träffsäkerhet på några tiotals meter också efter en färd mellan olika världsdelar. Några förmår flyga så högt att det är mycket svårt att slå ut dem under färden. Också på andra områden har man utvecklat vapen med en hapnadsväckande förstörelsepotential. De s.k. binära vapnen som håller på att konstrueras öppnar helt nya perspektiv för kemisk krigföring. Projektilen själv är ett slags laboratorium som under 1 själva färden bil målet förenar i sig ogiftiga ämnen till ytterst giftiga gaser. Sådana bomber, som första gången testades i slllltet av vietnamkriget, har en så kraftig explosion vid nedslaget att de förbrukar al.it syre och kväver alla mänskor i närheten. Också för de mikrobiologiska vapnen har nya metoder uppfunnits som gör dem praktiskt taget omöjliga att försva ra sig emot. Som alla vetenskapliga rön kan också dessa nya tekniiska lösningar utnyttjas i positiva syften, som t.ex. odling av nya spannmålsslag som kräver ytterst litet konstgödsel eller nya sätt att massproducera proteiner, etc. Men de ger också möjlighet att utveckla en bakteri 1 ologisk krigföring i oanad grad. Den konvention mot bakteriojogisl krigföring som nyligen undertecknades kom int1 en dag för tidigt. Vi bör göra allt för att des1 bestämmelser skall följas noggrannt. Även en helt ny vapenvariant, den geofysiska, håller på att realiseras. Den gör det möjligt att artificiellt ändra på klimatet i hela regi 1 oner och därigenom t.ex. för vandla bördiga åkrar ti:il öknar eller förinta det ozonskikt som skyddar mot solens farliga ultra violetta strålar med hudkancer och andra sjukdo mar som följd. Liksom även atom- och vätebombernas utveckling är alla dessa "kvalitativa" frukter av kapp rustningen resultat av fol'skarnas och teknikernas arbete. Den forskning och teknik som förändrat he1a vårt J.evnadssätt och gett mänskligheten oanat välstånd har också fött fruktansvärda vapen som hotar att förinta oss alla. Alltsedan s.llutet av andra vär1dskriget har vetenskapsmännen varit alltmera medvetna om sitt speciella ansvar när det gäller att utnyttja deras upptäckter och rön. Många framstående forskare spelar därför en aktiv roll i organisationer i många Länder som befattar sig med vetenskapens samhällsansvar. De försöker uppmuntra andra forskare att reflektera över hur deras arbete utnyttjas och väcka den allmänna opinionen för den fara som ligger i lmppruistningen och särskilt den okontrollerade utvecklingen av kärnvapen och kärnvapenbärare. Vetenskapsmännen har ett alldeles särskilt ansvar på detta område. I sista hand är vi dock alla ansvariga. Det är med våra pengar som kapprustningen bedrivs. Det är regeringar som vi sjäiva valt som ger forskarna i uppdrag att utveckla allt mera fruktans.värda vapen i stället för att använda deras kunskap och förmåga på alla de 2
områden där de kan bidra till att öka folkens välstånd, hälsa och lycka. Senaste sommar organiserade Forskarnas världsfederation i Moskva ett omfattande symposium på temat: Forskarnas roll och deras organisationer i kampen för nedrustning. Detta symposium, i vilket deltog 425 delegater från 63 länder var det hittills största forskarmötet i denna fråga. Som av slutning antog deltagarna enhälligt en Appell till forskarna i hela världen. Den understryker att forskarnas moraliska plikt och ansvar inför mänskligheten kräver ett slut på att deras arbete utnyttjas i destruktivt syfte. Symposiet ansåg att den aktuella situationen är hotande och alarmerande men ingalunda hopplös. Kapprustningen är inte omöjji.g att hejda. Den går att hejda tack vaire al.la folks medvetna ansträngningar att få till stånd verkliga nedrustningsåtgärder. Appellen understryker den. stora betydelsen av den pågående avspänningen. Att stärka denna och göra den oavvislig samt utvidga den till det militära området är en viktig uppgift i kampen för nedrustning. I 20 års tid, mel:lan 1945 och 1965 pågick det internationella förhandlingar i New York och Geneve om kontroll över kärnvapnen och steg mot en allmän och fullständig nedru stning. Forskarna utarbetade lika många som invecklade planer för hur avtalen skulle övervakas, planer som dock stötte på oändliga invändningar. Kärnvapnen vore redan avskaffade och en allvarlig diskussion om en allmän och fullständig nedrustning påbörjad om man på alla håll hade litat på varandras avsikter och motiv. Framstegen har dock uteblivit, men inte på grund av tekniska svårigheter i samband med inspektion och kontroll. Med satelliter är det möjligt att genoinföra en noggrann inspektion också med det som ännu kallas "nationella" medel. Nej - det är inte där som svårigheterna finns! Framgångarna har utebldvit på grund av bristande pol.itiskt förtroende. Det som vi säkert lärt oss av 20 års frukt1ösa förhandlingar kring dessa frågo.r, det är att inga framsteg mot nedrustning är möjliga i atmosfär där vissa element vill fortsätta sitt kalla krig. Avspänningspolitiken är framförallt att man inser att ett nedrustningsavtal förutsätter att den politiska spänningen minskas. Men avspänning som sådan är inte tillräcklig. Den är ett medel och inte ett mål. Den har öppnat vägen til:l framsteg ifråga om nedrustning. Men den är inte i sig någon garanti för att våra regeringar skall följa den vägen. Hindren för nya framsteg är fortfarande avsevärda. Den "kvalitativa" kapprustningen fortsätter och ständigt utvecklas allt mera dödliga vapen. Den rustningsnivå som fastslagits i SALT-förhandlingarna om en begränsning av den kvalitativa kapprustningen är fortfarande förskräckande hög. De underjord~ska kärnvapenproven fortsätter och För att inte detta skall upprepas för tusentals andra förenar vetenskapsmän i hela världen sina krafter och sitt kunnande i kampen för världsfreden. På bilden ser vi ett av de otaliga offren för det pågående kriget mellan Israel och de arabiska grannländerna. 3
icke-spridningsavtalet är långtifrån universellt ratificerat. Varken Kina eller Frankrike har anslutit sig till det partiella kärnvapenprovförbudet, icke-spridningsavtalet eller konventionen mot biologiska vapen samtidigt som de fortsätter att bojkotta nedrustnings.konferensen i Geneve som är ett forum för ytterst viktiga förhandlingar. Trots det har det skett framsteg, visserligen långsammare än vad som är önskvärt med tanke på vår trygghet, men i alla fall framsteg. Partiella åtgärder som provstoppet, ickespridnings.avtalet och ett dussin andra avtal, överenskommelser och konventioner är givetvis otillräckliga och ofta betydelselösa i sig men tillsammans är de ändå ett avsevärt framsteg. Det hade varit otänkbart att få till stånd någon av.spänning utan dessa avtal. Vi bör således idag fråga hur dessa framgångar kan stärkas och föras vidare till en verklig nedrustning. I denna uppgift har vi starka bundsförvanter. Förenta Nationernas. generalförsamling befattar sig allt mera med nedrustningsproblemen. År 1974 gjordes ett rekordantal resolutioner i nedrustnings.frågor, hela 12. Följande år hade antalet stigit till 19. Om alla nationer skulle acceptera de resolutioner som redan antagits med stor majoritet av Förenta Nationerna skuue nedrustningsproblemet redan hålla på att lösas och vi vore på väg mot en verklig nedrustning. T.ex. i resolution nr 2936 av år 1972 förklarar generalförs.amlingen h?gtidligt sin avsikt att i medlemsnationernas namn avstå från "hot om och användande av våld" i alla dess former i de internationella relationerna samt att införa ett permanent förbud mot användande av kärnvapen. Säkerhetsrådet gavs i uppdrag att snabbt vidta åtgärder för att ge full effekt åt resolutionen. Om vi betraktair de förs.lag som det diskuterats kring i generalförsamlingen och vid nedrustningskonferensen ser vi att de tillsammans är ett program som vi alla kan omfatta, alla vi siom kämpar för nedrustning. Bland förslagen finns ett allmänt provstopp, en världsnedrustningskonferens., en 10 % minskning av militärutgifterna, en konvention mot framställning av kemiska vapen, upprättandet av olika kärnvapenfria zoner, osv. Vetenskapsmännen och teknikerna är särskilt intresserade av ett slut på kapprustningen. Man räknar med att sammanlagt ca 400.000 forskare och ingenjörer i hela världen idag sysslar med militär forskning, vilket betyder en vetenskapsman och en ingenjör av fyra. Ca 25 miljarder do1!1ars eller ca hälften av alla de medel i hela världer. anslås för forskning går till militära syften. rustningen skulle inte kunna fortgå länge forskarnas och ingenjörernas aktiva medv1 Uppenbarligen förutsätter ett siut på kap1 ningen att många forskare och ingenjörer irn sitt arbete på något annat. Utredningar visa nedrustning inte automatiskt skulle medföra nolog,lsk arbetslöshet. Allt_ medan den mli forskningen inte får fram särskilt många pri ter som intresserar en vanlig konsument skul lika stor insats av vetenskapliga och tek ansträngningar i andra typer av produktion konsumtionsvarornas mängd och kvallitet : värt. I en rationell ekonomi skulle ett slu 1 kapprustningen sålunda i: princip förbättra kvaliteten för alla, dvs. även de berörda forsk och ingenjörerna. Tyvärr är inte alla samhällen så rationellt o niserade. I sådana samhällen skulle en över! från vapenproduktion tih en konstruktiv pr01 tion inte vara möjlig utan svåra brytningar. I fallet är det risk för att nedrustningen sk medföra teknisk arbetslöshet. Forskarna och ingenjörerna bör räkna med 1 fackorganisationer för att undvika sådana föjj, F ackorganisationerna bör kräva att de hörs ifr om en integrering av den pers.onal som idag i selsätts i vapenindustrin. Det är bl.a. därför 1 också vår organisabon har bemödat sig om n kontakter med de internationella fackcentrale och särskilt FVF. Vi har haft många möten n representanter för FVF för att diskutera ett s arbete kring problem av detta slag. Själv h: jag äran att delta i åttonde fackliga världsko1 ressen i Varna år 1973. Vi ger stor vikt åt de deklarationer om mil, problemen och nedrustningen som antogs vid \ senaste gemensamma konferens, i oktober 1971 Paris. Efter sympo siet i Moskva senaste höst hade j, förmånen att för FN :s generalsekreterare Ku Waldheim få lägga fram de viktigaste dokument1 från symposiet. I diskussionen med dr Waldhei och FN :s nedrujstningsexperter framgi ck det a ett av de viktigaste bidragen vår federation ki göra är en studie över återintegreringen av ' forskare och ingenjörer som frigörs vid en on fattande nedrustning. Detta är en utmaning ti vår federation som samtidigt ger möjligheter al utveckla vårt samarbete med FVF. Jag hoppa livligt att det blir möjligt att sätta igång en såda studie inom den närmaste framtiden. 4
-- FACKRöRELSEN IDAG Val\samhet och uthållighet ~ är dagens krav 11 I av Fritz NEUKRANTZ, I I medlem av FDGB:s generalråd I Arbetarna i Tyska demokratiska republiken och deras fackorganisationer har uppmärksamt följt med den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensens arbete. De anser att slutdokumentets undertecknande i Helsingfors av ledande representanter för 33 europeiska stater samt USA och Kanada var ett värdefullt bidrag till avspänningsprocessen och fredens stärkande i vår världsdel. Dokumentet återspeglar klart den uth ~tlli ga kamp som de framstegsvänliga krafterna i hela världen förför ett tillämpande av den fredliga samexistensens principer mellan socialistiska och kapitalistiska stater och eliminerande av alla rester av det kalla kriget till förmån för en avspänning i de internationella relationerna. Resultaten är ett vittnesbörd om effektiviteten hos den konsekventa politik som bedrivits av Sovjetunionen, som tack vare sitt fredsprogram har gett denna kamp starka impulser och ett klart mål. De belyser den stora vikten av de socialistiska staternas samordnade aktioner för en fortsättning på avspänningen och en stärlrning av de samhällskrafter som arbetar för en o.tärkning av freden, säkerheten och samarbetet. Den europeiska fackrörelsen intar en viktig ställning bland dessa l\rafter. Kärnenergin i fredens och välståndets tjänst! Detta motto har förverkligats i Tyska demokratiska republiken; bl. a. i kärnforskningscentret i Rossendorf \lär man framställer isotoper för medicinskt bruk.
För vår fackcentral FDGB som inom FVF alltid har gett dessa strävanden sitt aktiva stöd, har slutdokumentet från Helsingfors alldeles särskilt stor betydelse. Folkrättsligt slår det fast resultaten av andra världskriget och bekräftar de centraleuropeiska.staternas suveränitet och okränkbarheten hos deras gränser. Det är detta som också arbetarna i vårt land har strävat till i trettio år. Under ledning av Tyska socialistiska enhetspartiet (SED), arbetarklassens parti, har de grundat ett nytt samhälle utan någon utsugning, de har byggt upp en arbetar- och bondestat och utvecklat den på basen av politisk och ekonomisk planering och därmed för varje år förbättrat levnadsförhållandena. På denna stadiga grund och i en atmosfär av trygghet och fred kan vi i vår tur sätta upp nya högre mål för oss. Deras förverkligande kommer att ytterligare stärka DDR på alla områden och ge vårt folk ännu bättre levnadsförhållanden. Det som uppnåtts hittills har varit möjligt bara p.g.a. av att freden bevarats och det kommer att vara en förutsättning också för att vi i framtiden kan fortsätta att planmässigt utveckla arbetarnas materiella och kulturella levnadsförhållanden och fortsätta socialismens uppbyggnad. Endast under fredliga förhållanden kan socialismen utvecklas helt och fullt. Vår ständiga verksamhet för avspänning och samarbete bottnar i socialismens anda. Vår a långsiktiga ekonomiska planer och de samhälleliga program som baserar sig på dem är ett gott vittnesbörd om den fredliga karaktären hos vårt samhällssystem. Det är därför som FDGB ser det som en av sina Jlrimära uppgifter att stöda arbetarnas strävan till fred och säkerhet. Kampen mot kapprustning och krig, mot aggressionsmetoder och de imperialistiska krafternas politik är en del av vår egen fackliga verksamhet på det internationella planet och föremålet för vårt utbyte av åsikter och erfarenheter i de bilaterala kontakterna. Vi är övertygade om att ett tryggande av freden - denna värdefull~ tillgång för folken och förutsättningen för alla mänskliga framsteg - är en första rangens strävan för alla fackorganisationer, oberoende av deras politiska och organisatoriska riktning. Det är med rätta som vi ser detta som en objektiv utgångspunkt för ett omfattande multilateralt samarbete mellan fackorganisationerna. Må vi arbeta för att fackorganisationerna utnyttjar de nya och gynnsamma utsikterna för avspänning och internationellt samarbete ' som är resultatet av helsingforskonferen- sen. Det är i alla arbetares intresse att dera fackorganisationer tillsammans fortsätter sin ansträngningar för en fortsättning på avspä1 ningsprocessen i syfte att komplettera den pol! tiska avspänningen med en militär avspänning oc: därmed bekräfta den utveckling som skett sam att fackorganisationerna överallt bidrar till at främja och bredda det ekonomiska samarbetet me 1 Ian stater med olika samhällssystem. Detta är tl fördel för båda parterna och särskilt för dem sor drabbats av den kapitalistiska krisens effekte som arbetslöshet osv. att fackorganisationem effektivt stöder ett förverkligande av slutdokumen tet från Helsingfors genom sin verksamhet på de fackliga planet. Nödvändigheten är desto större som avspännin gens motståndare, de reaktionära krafterna, envis strävar till att minska betydelsen av resultate1 från Helsingfors, att på nytt framkalla spännin1 och konflikter. Liksom i det förgångna använde! de sig härvid av antikommunism och förtal m Sovjetunionen. Vaksamhet och uthållighet är alltsi vad som krävs för att komma framåt på väger. till avspänning och samarbete samt motarbeb krigsfaran. Ett utomordentligt stöd härvid är det kamp program för världsfreden som kompletterades m sovjetiska kommunistpartiets XXV kongress så att det helt motsvarar vår tids möjligheter. m. gående från detta program kämpar vi beslutsam! för ett omedelbart stopp på kapprustningen ocb för effektiva nedrustningsåtgärder. Vi kräver en reduktion av de väpnade krafterna och militär potentialen, särskilt i Mellaneuropa, samt en syste matisk minskning av alla staters militärutgifter till förmån för angelägna sociala ändamål och en lösning på utvecklingsproblemen. Varje steg i denna riktning bidrar till att för bättra arbetarnas situation i de kapitalistiska län derna och till ett förverkligande av deras krav pä bättre levnadsförhållanden. Kampen för en stärk ning av avspänningspolitiken är en del även av fackorganisationernas arbete. I detta hänseende får åsiktsskillnader mellan organisationer som hör till olika internationaler inte vara nå got oöverstigligt hinder för gemensamma aktioner. Med omsorg om arbetarnas välfärd i DDR kommer FDGB att samtidigt fortsätta sin verksamhet för socialismens uppbyggande och - som en del av sitt engagemang inom den fackliga världsrörelsen - oavlåtligt arbeta för bred aktionsenhet mellan alla arbetare och deras fackorganisationer i kam pen för avspänning, fred och samhälleliga framsteg. 6
Nyo uppgifter och plikter för CGT 1 MAJ - EN KAMPD AG av Maurice GRANOUX Situationen i Frankrike utmärks idag av den tilltagande fackliga kampen för sysselsättning (det finns över 1,4 miljoner arbetlösa), mot inflationen, för bättre arbetsförhållanden, fackliga rättigheter, osv. Allt oftare utkämpas kampen i samarbete mellan CGT och CFDT. Parallellt med denna kamp växer strävandena till verkliga förändringar, särskilt i samband med ett förverkligande av de tre vänsterpartiernas gemensamma program, i vars utarbetande CGT har deltagit som enda fackorganisation. Inför denna situation har monopolen och arbetsgivarna anpassat sin taktik och växlat mellan demagogi och öppet förtryck för att kunna fortsätta med sin gamla politik. I den situationen kan CGT :s ansvar och plikter bara öka och för att kunna fullgöra dem är det nödvändigt att stärka organisationen avsevärt till antal medlemmar och anhängare. Detta är bakgrunden till den "rekryteringsoffensiv" som CGT :s extra kongress beslöt om i februari med målet att inom kort öka medlemsantalet till 3 miljoner. i Paris - i Rom - KLASSKAMPEN TILLSPETSAS De skadliga effekterna av monopol1ens politik tilltar hela tiden och leder till ett växande missnöje. Arbetslösheten växer, inflationen minskar köpkraften allt mera, arbetsförhållandena blir allt sämre, de fackliga och medborgerliga rättigheterna angrips allt mera, socialskyddet minskas, levnadsf?rhållandena - bositäder, skolor, hälso.vård, osv. - blir allt sämre. Det nationella intresset offras på de multinationella bolagens vinstaltare. Den nationella självständigheten naggas i kanterna. Den stora massan av löntagare vägrar allt kraftigare att vara offer för denna politik. Även andra befolkningsgrupper visar ett qkande missnöje - bönderna, ha:ndelsmännen och t.o.m. de fria yrkena. Orsakerna till denna situation börjar bli allt klarare för allt flera och myndigheternas försök att framställa krisen som oundviklig och ödesbestämd blir allt mindre trovärdiga. Denna situation, som inte kan fortsätta oänd- i Tel Aviv - i Lissabon. 7
1 MAJ - EN FESTDAG ligt, är uttryck för en samhällskris där väns gemensamma program ytterligare ökar i bety! CGT:s CENTRALA ROLL i Moskva - Klasskampens tillspetsning på alla plan b. till att stärka CGT :s roll och ge CGT ett an som ingen annan organisation kan axla. CGT h lar så ofta som möjligt i samråd med Cl ibland mer FEN och i vissa sammanhang vänsterpartierna. Men på det fackliga planet f det ståndpunkter som bara CGT ensamt kan : Detta är fallet då det är nödvändigt att inh klar och entydig klasståndpunkt för att motar: motståndarens försök att lura och isolera a tarna. Detta är viktigt särskilt när det ga vänsterprogrammet som en lösning på krisen på hoten mot det nationella intresset och nationella självständigheten. Allt detta gör CGT spelar en oersättlig roll i kampen idag 01 framtiden. CGT IDAG i Prag - i Sofia - i Ho Chi Minh -stad (Saigon) CGT är en mäktig organisation och har ini tande över ca 50 % av de löntagare som delb fackliga val. CGT har 2,4 miljoner medlemr fördelade på 37.000 basorganisationer. Centra är uppbyggd av 96 regionala förbund, 34 brans organisationer, 836 lokala unioner och 16.1 fackföreningar. CGT är den överlägset mest r resentativa av alla fackorganisationer. Dess al vister är många, kunniga och hängivna. CG' roll i det nationella livet är obestridlig. Med sin styrka och sitt inflytande har C( effektivt lyckats tjäna löntagarnas intressen o samtidigt kämpa för frihet, fred och socialis Men på längre sikt kan CGT inte nöja sig m den rådande situationen och behöver inte hell göra det. CGT :s medlemmar representerar i själ verket en tredjedel av löntagarna därtill komm de som regelbundet röstar på CGT, litar på org nisationen, hör på dess uppmaningar och delt i dess verksamhet. Dessa medlemmar och anhä gare är en stor styrka. Men det finns svårigheter som måste övervu nas. Klassfienden har lagt hela sin tyngd bako1 ideologisk påtryckning i antikommunistiska tei ken. Också arbetslösheten är en tyngd som try! ker på. Slutligen har vi våra egna svagheter sor framförallt beror på att CGT har ett starkt infli tande och har spelat en ärofull roll med sin nuvarande styrkor. Detta visar att vi inom CG' inte tillräckligt klart har uppfattat att situatio nens utveckling kräver ett nytt och större ansva av CGT. Härtill kommer att mycket sköts på rutii och med en viss självnöjdhet. 8
Solidaritet med folket i Korea av Choi KWANG KOUK, medlem av koreanska fackcentralens exekutivbyrå I anledning av solidaritetsmånaden för arbetarna och folket i Korea som kämpar mot den amerikanska imperialismen uppmanar FVF arbetarna och fackorganisationerna i alla länder att än en gång ge uttryck för sitt broderliga stöd och intensifiera sina solidaritetsaktioner. Vi uppmanar dem även att: kräva ett upplösande av de s.k. "FN-trupperna" och ett omedelbart bortdragande av alla främmande trupper och amerikanska kärnvapen från Sydkorea så som förutsätts i den resolution som antogs av FN :s 30 generalförsamling, fördöma de militärprovokationer som den amerikanska imperialismen och den sydkoreanska marionettregimen riktar mot Demokratiska folkrepubliken Korea samt det tryck som riktas mot arbetarna och de demokratiska och patriotiska krafterna i Sydkorea samt samtidigt kräva garanterade fackliga och medborgerliga rättigheter, stöda de rättvisa förslag som lagts fram av DFR Korea för en återförening av hela Korea i självständighet och fred. Den internationella arbetarklassen och de fredsälskande antiimperialistiska krafterna i hela världen har utsett perioden 25 juni -- 27 juli till en solidaritetsmånad för det koreanska folket för att få till stånd en bred solidaritetsrörelse för arbetarna och folket i Korea som kämpar mot den amerikanska imperialismens planer på ett nytt krig samt för en återförening av Korea i fred och självständighet. Vid sin senaste kongress gav FVF uttryck för sitt beslutsamma stöd åt detta beslut och uppmanade medlemsorganisationerna i alla länder att varje år under denna månad aktivt gå in för en solidaritetsrörelse för det koreanska folkets kamp. Som svar på denna uppmaning av FVF har arbetarklassen och fackorganisationerna i olika länder under dessa solidaritetsmånader manifesterat sin solidaritet med det koreanska folket. Detta uttryck för solidaritet har alltid varit en stor uppmuntran för arbetarklassen och folket i Korea och inneburit hårda slag för den amerikanska imperialismen och dess agenter. Den allvarliga aktuella situationen i Korea som uppstått p.g.a. de kriminella manövrerna som företas av den amerikanska imperialismen och den sydkoreanska marionettklicken i syfte att provocera fram ett nytt krig och permanenta landets delning kräver att den amerikanska imperialismens och dess agenters desperata försök fördöms ännu mera beslutsamt än förr. Det är nödvändigare än någonsin förut att den internationella arbetarklassens och de antiimperialistiska och fredsälskande krafternas röster i hela världen ger ett så beslutsamt stöd som möjligt åt det koreanska folkets kamp. 9
Efter sitt nederlag i Indokina strävar de amerikanska imperialisterna till att hålla kvar sitt grepp om Sydkorea och utnyttja det i sina aggressiva syften mot Nordkorea och hela Asien. De ger därför allt större militär betydelse åt Sydkorea. Kamrat Kim Il Sung, president för DFR Korea, respekterad och älskad ledare för det koreanska folket, har förklarat att "de amerikanska imperialisterna stationerar stora mängder av kärnvapen och andra slag av modern krigsmateriel i Sydkorea i närheten av den militära. demarkationslinjen och uppmuntrar de krigiska sydkoreanerna att nästan varje dag utföra militära provokationer mot vår republik". På senare tid har den amerikanska imperialismen praktiskt taget dagligen deltagit i dessa provokationer - landsstigningsmanövrer, gemensamma manövrer med de sydkoreanska trupperna, osv. Bara mellan 21 december 1975 och 30 januari 1976 har amerikanerna och sydkoreanerna i olika former brutit mot vapenvilan hela 2.840 gånger. Dessutom har de utarbetat "operationsplaner" för en erövring av Nordkorea under ett "femdagarskrig". I samband med denna aggressionsplan har det amerikanska kommandot i Sydkorea dragit den första försvarslinjen för de amerikanska trupperna längs demarkationslinjen, vid vilken trupperna hålls i alarmberedskap dygnet runt. Samtidigt har den amerikanska imperialismen överenskommit med den japanska reaktionen om att utnyttja Japan som operationsbas i ett k1 i Korea. F lygvapnet som är stationerat på 0 nawa gör dagliga rekognoceringsflygningar ö1 Nordkorea för att "bekanta sig med terränge inför ett anfall mot DFR Korea. -X -i'. +:- Som en följd av dessa provokationer för 1 nytt krig som önskas av de amerikanska imperi listerna och marionettklicken kring Park Chw Hee ökar spänningen och ger upphov till ett a varligt krigshot. Senaste år antog FN :s 30 generalförsamlin1 enlighet med det koreanska folkets och a: fredsälskande folks enhälliga önskan en resol tion om ett bortdragande av alla de utländska tru per som ockuperar Sydkorea under FN-flagg sar om ett ersättande av stilleståndsavtalen med 1 fredsavtal. I stället för att verkställa denna rättvisa res lution har USA svarat med att ytterligare förstä ka trupperna i Sydkorea och intensifiera sina rn növrer i syfte att framprovocera ett nytt kri Samtidigt har den sydkoreanska marionettklick1 på uppmaning av den amerikanska imperialism grovt kränkt den gemensamma deklarationen m Nordkorea och avbrutit de redan på började sar talen med DFR Korea. Trots nationens all~ strävanden till en återför ning av landet så snart som möjligt har marionet Utländska besökare vi demarkationslinjen i Panmunjon ger sil stöd åt det koreansk folkets rätt att ler tillsam mans och l kravet på ett bortdr2 gande av de amer1 kansk a trupperna frå Sydkorea. 10
klicken öppet konspirerat för skapandet av "två Korea". Den ger näring åt fientliga stämningar och försöker skapa ett misstänksamt klimat mellan Nord och Syd i antikommunismens tecken. Den vägrar envist att acceptera Nordkoreas rättvisa förslag för ett påskyndande av den nationella återföreningen och en utveckling av de nord-sydliga samtalen enligt principerna i den gemensamma deklarationen. * * * Alltsedan den gemensamma nord-sydliga deklarationen publicerades har Allmänna fackliga federationen i Korea försökt få till stånd kontakt med den s.k. "Fackliga federationen för Sydkorea" för att bidra till ett förverkligande av deklarationen. Men hittills - fyra år efter vårt första förslag - har vi inte fått något svar. Tvärtom, i stället för att besvara vårt förslag positivt, instämmer den sydkoreanska organisationen med de antikommunistiska parollerna som syftar till att stärka den fascistiska diktaturen och öka dess tryck på stora delar av det koreanska samhället, främst arbetarna, de patriotiska krafterna och andra demokratiska grupper som kräver en återförening av landet i självständighet och fred. Samtidigt som diktaturen vägrar ge arbetarna grundläggande medborgerliga rättigheter utsuger den dem med 12-18 timmars arbetsdagar i fabriker som tjänar krigsförberedelserna, och detta för en lön som är en tredjedel av existensminimum. T.o.m. en sydkoreansk publikation har erkänt att "arbetarna lever på en svältlön som inte bara hindrar dem från att delta i den nationella kulturen utan också gör det omöjligt för dem att återfå de krafter som de förbrukar i produktionen". Ett ännu värre öde har de miljontals arbetslösa som befolkar de sydkoreanska städernas gator. Dessutom hotas de sydkoreanska arbetarna ständigt av yrkessjukdomar och arbetsolycksfall, ty i företagen görs inget för att öka arbetsskyddet. Den sydkoreanska marionettklicken utfärdade nyligen ett s.k. "tillägg till den fackliga lagstiftningen" för att stoppa försöken att få till stånd fackorganisationer som kan effektivt försvara arbetarnas rättigheter och intressen. Detta är svaret på arbetarnas krav på ett liv utan svält, ohållbara arbetsförhållanden, förtryck och påtvingade regeringskontrouerade fackorganisationer. Regeringen stöds i detta skamliga arbete av en "fackrörelse" som den kontrollerar helt och hållet. Ledarna för denna "organisation" försöker få arbetarna att tro att de "intresserar sig för dessas liv" men samtidigt försöker de övertyga dem om att deras kamp för sina rättmätiga krav är "orim.lig" och att det gäller att "hålla tillbaka kraven". Samtidigt stöder de den amerikanska imperialismen och den sydkoreanska marionettklicken som med alla krafter förtrycker dem som motarbetar fascistdiktaturen och planerna på ett nytt krig. Som känt fängslades en rad framstående sydkoreanska politiker, präster och vetenskapsmän i en kyrka i Söul den 1 mars i år då de höll ett protestmöte mot fascistdiktaturen och offentliggjorde ett upprop för demokrati. De utsätts nu för den grymmaste behandling i fängelse. I sitt upprop fördömde de det faktum att folkets rättigheter trampas ned av fascistdiktaturen och krävde ett avskaffande av de "undantagsåtgärder" som berövar folket dess frihet. Vidare krävde de en frigivning av alla fängslade politiker och fackledare, garantier för yttrande-, press- och mötesfrihet, en omläggning av den ekonomiska politiken och ett slut på det antifackliga förtrycket. De underströk att den nationella återföreningen är det främsta målet för nationen och krävde att den aktuella "regeringen" tar ansvaret för sina handlingar och avgår. Det grymma förtryck som deltagarna i mötet utsattes för utlöste en våg av harm bland hela det koreanska folket och alla andra framstegsälskande folk i världen. * * * Mot bakgrunden av att situationen i Korea håller på att bli allt allvarligare är arbetarklassen och allmänna fackliga federationen i Korea övertygade om att iilgen ärlig människa kan stå likgiltig inför de nämnda provokationerna. De väntar av den internationella arbetarklassen och fackorganisationerna i alla länder att de i samband med solidaritetsmånaden fäster uppmärksamhet vid den allvarliga situationen i Korea och beslutsamt fördömer de amerikanska imperialisternas och marionettklickens krigsplaner i syfte att få till stånd en trygg fred och ett aktivt stöd till arbetarnas och folkets kamp för en återförening av deras land i fred och självständighet. * * * Vi sänder denna appell till arbetarklassen i alla länder och till alla fredsälskande folk i världen för att de skall gå med i en internationell kampanj för att tvinga USA att acceptera DFR Koreas rättvisa förslag, upplösa "FN-kommandot" i Sydkorea, dra tillbaka de amerikanska trupperna och ersätta vapenstilleståndet med ett fredsavtal. Samtidigt är vi övertygade om att de kommer att visa en effektiv solidaritet med hela den sydkoreanska befolkningen i dess hårda kamp för en återförening av landet och en demokratisering av samhället, trots det fascistiska förtrycket av de amerikanska imperialisterna och deras sydkoreanska lakejer. 11
BOLIVIA En nationell demokratisk fron Organisationen med rubrikens namn har som mål att bilda en demok1'atisk regering som representerar folkets vilja och som omedelbart genomför allmän amnesti, avskaffar förtryckslagarna, återupprättar de medborgerliga och fackliga rättigheterna (inklusive strejkrätt) och startar en ekonomisk politik som svarar mot landets intressen (högre levnadsnivå, en prispolitik som tryggar folkets köpkraft, kontroji över gruvti:llgångarna, en stärkning av de nationaliserade företagen, statskontro.u över banker och industrier samt medinflytande för arbetarna i ledningen av de nationaliserade företagen. Ifråga om lantbruket kräver programmet en konfiskering av storgodsen, finansiell och teknisk hjälp åt jordbrukarna, rimliga priser på jordbruksprodukter och en rättvis skattepoliitik. Beträffande utrike~politiken uttalar sig programmet för ekonomisk och politisk självständighet, respekt för rätten till självbesämmande, för en stärkning av den andinska pakten, för icke-inblandning i andra länders inre angelägenheter och för fred och internationellt ekonomiskt samai på jämställd nivå. TILLGÅNG TILL HA VET }för BOLIVIA Tillgång till havet är ett gammalt politiskt för Bolivia. Banzer har utnyttjat detta då understrukit att det territorijum som krävs Chile skulle gynna de amerikanska och brasili ka intressena av en boliviansk export till mar derna vid Stilla havet. Den landstrimma del fråga om har tidigare tillhört Peru så den kan överlåtas till Bolivia utan att det uppfattas en provokation mot den peruanska regeri'nge Dessutom har generalerna i Santiago inte 1 med på att "avstå" från territoriet utan en 1 svarande "kompensation" i form av - råvaru - bolivianskt territorium. Detta har utlöst en allvarlig konflikt inom bolivianska militärledni,ngen. Banzers isole1 har ytterligare ökat och missnöjet har brett ut inom armen och bland bönderna. FACl(LIGA Al(TIONER FöR SJÄLVSTÄNDIGHET av Oscar Saniines RODRIGUEZ, ledare i Fackliga enhetsfronten Sedan fyra år lider Bolivia under en fascistisk diktatur, vars antiniationella och antidemokratiska poli'tik kan mäta sig med den som bedrivs av regimerna i Chile, Brasilien och Uruguay. Det är inte heller någon tiufällighet, ty alla dessa länder lyder under den amerikanska imperialismen. Den reaktionära oligarkin har tillsammans med den amerikanska imperialismen och CIA samt med utnyttjande av alla medel för att framkalla kaos (finansiell bojkott, m anipulation av massmedia, terror, korruption, osv.) genomfört en statskupp som ersatte general J. To rres progres siva regering med Banzers. Från första början gick diktaturen in för samhällsordning som pass.ade de utländska intr sena. Vänsterpartiernas verksamhet förbjöds, far centralens likaså, universiteten stängdes, o Detta stoppade dock inte :folkets motstånd. I tog sig uttryck i många strejker och demonslt tioner, de mest omfattande den 27 oktober o den 23 november 1972. Valutadevalveringen öka missnöjet som fick ytterligare näring av prish ningarna. Dessa två åtgärder - devalveringen och pr. höjningen för konsumtionsvaror - minskade a betarnas realinkomst med 50 %. 12
Samtidigt med denna inflationistiska politik satte regeringen igång med ett avnationaliseringsprogram och betalade ut stora ersättningar åt de företag som nationaliserats under Torres regering (bl.a. International Mining Processing och Phillips Brothers). Vidare antogs en lag om investeringar och om oljehanteringen, två instrument med vilka de utländska monopolen lättare kunde överta Landets nyckelsektorer. Denna pojitik tvingade Paz EstensS'OJ'O, en framstående ledare för högern inom Nationella revolutionära fronten att ta avstånd från regeringen. Ifråga om bönderna, med vilka regeringen försökte upprätthålla goda relationer med hjälp av en "pakt" mellan bönder och militärer 1 ) förändrades situationen radikalt när lantarbetarna i Cochabamba-dalen reste sig mot den ekonomiska politiken. Det förtryck som riktats mot andra progressiva krafter utsträcktes nu också till lantarbetarna och bönderna. Militärstyrlmr angrep fredliga bondemöten med pansarvagnar, stormtrupper och flyg. Denna blodiga operation kostade 300 bönder livet. Fängel1serna och koncentrationsläger fylldes mlild lantarbetare, bland dem ledarna för den bolivianska bonderörelsen Gregorio Arias, Juvenal Castro, J ulio Almendras och Miguel Veizaga. Efter m assakern spred sig missnöjet till andra stora befolkningsgrupper, allt från de demokratiska och framstegsvänliga delarna av armen och kyrkan till student.kretsarna. Resultatet är att det i år har hå],!its många nya demonstrationer i st2. derna, i vilka arbetare och,studenter har krävt ett återupprättande av de medborgerliga och fackliga rättigheterna, högre löner, självstyrelse för universiteten, osv. Inför denna situation har Bamzers regering försökt införa en "ny samhällsordning" vars fascistiska karaktär man vijl legalisera genom en rad nya lagar. Men inte heller detta har kunnat stoppa missnöjesyttringarna och allra minst de.n klassbaserade fackrörelsens aktioner för att försvara arbetarnas krav och landets intressen. Regeringens plan att tvinga "koordinatörer" 2 ) på de mest stridbara delarna av arbetarklas,sen, som t.ex. 1) Paktens avsikt är att trygga den fördelning av jorden som skedde efter revolutionen 1952, dvs. att förena ett stöd från bönderna med en politik som tjänar oligarkins intressen. 2) Regeringsrepresentanter inom fackrörelsen. "Fred, arbete och välstånd med Stroessner." Det finns ingen gräns för cynismen hos den fascistiska diktatm en som haft makten från 1954 och hållit Paraguays folk i ett obeskrivligt elände. 13
gruvarbetarna, har misslyckats. Gruvarbetarnas fackorganisation har vägrat "utse" dylika "koordinatörer". De går hellre i fängelse än lånar sig till instrumeillt för regimen. Detta öde har drabbat bl.a. Victor Lopez, Oscar Salas och Al'berto Jara, ansedda ledare för gruvarbetarna som tack vare en mäktig proteströrelse igen har frigetts. För att få sin vilja igenom har diktaturren gripit till ny "kommandooperation" genom vilken den ockuperait de största gruvorterna och de fackliga lokalerna, inklusive tre fackliga radio.sändare. Arbetarna svarade omedelbart med en strejk som lamslog alla gruvor i landet. Den följdes av solidaritetsaktioner av arbetarna i Cochabamba och av studenterna i huvudstaden. Varken hot el1er våld och förtryck hindrade strejken att fortsätta i två veckor. I sitället för att låta rörelsen sprida sig ytterligare giick regeringen med på arbetarnas krav - frigivning för fångarna, radiostationerna tillbaka i facklig kontroll och lön för strejkdagarna. Denna seger var den hittills viktigasite som vunnits av gruvarbetarnais mäktiga rörelise mot diktaturen - över 10.000 arbetare deltog direkt aktionerna. Denna stora framgångs.rika strejk följdes av andra. I slutet av 1975 utbröt omfattande protestaktioner mot de stämdigt stigande priserna och mot regimens förtrycksåtgärder. Den 25 november utlyste gruvarbetarna en dygns 1 lång proteststrejk samtidigt som de krävde frihet för de fängslade fackledarna, högre löner, demokratiska rättigheter osv. Strejken stöddes av nära 10.000 arbetar1 rad liknande strejker höns med korta mellar Under dess:a aktioner manifesterade sig I arbetarförbundet, trots att det officiellt var bjudet, som den mesit representativa fackorga tionen.i landet. Dess inflytande, betydelse kampanda ställde regeringen inför alternative acceptera förbundet som förhandlingspart elle ha ständiga woligheter i gruvorna. Gruvarbetarförbundets ansvarsfulla och 1 pojiitik under en ledning som val1t1s av arbeta majoritet utsträckte sig också till andra sekt Vid en arbetskonflikt i skofabriken Manaca dotterbolag till monopolet BATA) ~nledde g arbetarna på 0 lika orter solidaritetsstrejker 1 samlade ihop pengar för att hjälpa kamrat i Manaca att trotsa arbetsgivarens och regerin1 omedgörlighet. Resultatet var att företaget tvi des återanställa 820 arbetare som avskedats. Dessa exempel visar att den fackliga rörels Bolivia har blivit ein kraft 1som kan stå på sig diktaturen. Den fackliga enhetsfronten har b ett samordnings- och kampinstrument på natic nivå, ett instrumen~ SIOm kan inleda en ny f kampen och ge oppositionskrafterna ett effel stöd. Oppositionen som stärkts avsevärt ge1 arbetarklassens och bönderna-s aktioner med 1 av Stora delar av befolkningen har,samlats til gemensam front, Nationella demokratiska fron till vilken även vänterpartierna och massorg sationerna hör. Idag kämpar fronten för en de: kratisk regering och verklig politisk och ekonon självständighet för landet. De Latinamerikaru ländernas öden avsp lar sig i koncentratio. lagret i Dawson 1 Pinochets diktatur fn farande håller mån chilenska patrioter fängslade. 14
Arbetorskyddet i Jieckoslovokien av Vladimir MARIK, sekreterare i Tjeckoslovakiska fackliga centralrådet och ordförande i FVF:s kommission för miljöfrågor Arbetsmiljön har avgörande betydelse för arbetarnas hälsa, trygghet samt fysiska och psykiska välmåga. Många s.k. stressfaktorer i samband med arbetsmiljön är av fysisk karaktär - klimatet, gaser, damm, ånga, strålning, buller och vibrationer - dvs. ett slags nedsmutsning av miljön. Men man måste också beakta vissa aspekter av arbetets organisation - arbetstakten, monotoni, nattarbete, etc. De olika faktorerna är inte bara ett hot mot arbetarnas hälsa utan ökar också risken för olycksfall. Detta problem har fått alarmerande proportioner i de industrialiserade länderna. * Den europeiska fackliga konferensen i februarimars i Geneve ansåg att problemen i samband med damm och giftiga ämnen borde undersökas i skyndsam ordning på basen av ett utbyte av informationer mellan fackcentralerna och inom ILO. Detta har lett till att problemen i samband med luftnedsmutsning, buller och vibrationer har tagits med på dagordningen för ILO :s 61 konferens i juni i år. Syftet är att nästa år kunna anta ett internationellt instrument i frågan. I vissa länder har normerna för högsta tillåtna koncentrationer av farliga eller skadliga ämnen bindande karaktär, i andr'a fungerar de som vägledning. Dessutom varierar de högsta tillåtna värdena ofta från ett land till ett annat. * * X Tjeckoslovakien hör till de länder som har slagit fast de högsta tillåtna koncentrationerna i lag (liksom de övriga socialistiska länderna och bl.a. Finland). Hälsoministeriet har gett bindande direktiv gällande skyddet mot buller och vibrationer. Bara sådana maskiner och installationer som fyller normerna får användas. I Tjeckoslovakien har fackorganisationer anförtrotts kontrollen av arbetarskydet. De rättigheter och uppgifter som detta innebär för fackorganisationerna är inskrivna i arbetslagstiftningen. Fackorganisationerna har för detta ändamål ett utbrett nät av frivilliga inspektörer inom företagen, valda av arbetskollektiven. Lagen föreskriver att arbetsplatserna skall granskas minst en gång i året av kommissioner som består av representanter för fackorganen, staten och företagsledningen. Månaden april har utropats till "arbetarskyddsmånad". Men de fackliga rättigheterna begränsas inte till dessa kontroller. Det omfattar många andra åtgärder. T.ex. vissa slag av beslut förutsätter fackorganisationernas medgivande. Detta gäller främst sådana frågor som regleras genom kollektivavtalen. Andra frågor igen förutsätter konsultationer, utbyte av informationer och samarbete. Andra I ett fabrik nära Bra. tislava har arbetarna sådana här dräkter som skyddar mot svarvflis. 15
frågor igen förutsätter övervakning från fackets sida. Enligt arbetslagsti!ftningen skall fackorganisationerna övervaka att företagen fullgör sina förplikte1ser inom arbetarskyddet och grundligt utreder alla brister som konstaterajs. En viktig bestämmelse är att företagiskommitten eller vilket som helst fackligt organ kan stoppa ett arbete som hotar arbetarnas liv eller hälisa, mot företagsledningens åsikt. Medan den allmänna och sociala kontrollen ankommer på fackorganen är det ett självständigt statsorgan som sköter om specialfrågor. Det är Arbetarskyddskontoret som underlyder Arbetsministeriet och som har inspektörer i alla regioner landet. Företagsläkarna igen underlyder Hälsoministeriet och sköter sitt arbete i direkt kontakt med arbetarna. Konsultation och samarbete har upprättats mellan företagsledningen, faclmrganrsationerna, Arbetarskyddskontoret och företagsläkarna. Detta system baseras på principen i arbetslagstiftningen enligt vilken arbetarskyddet är en arbetsprocess i det socialiistislrn samhället. Lagstiftningen täcker olika aspekter av arbetsmiljön, allt från hälsovården till fabriksplaneringen. I år har "arbetarskyddsmånaden" april speciellt ägnats åt industriell arbetsmiljö, dvs. buller, vibrationer, luftkonditionering, belysning, giftiga ämnen, osv. I varje företag har arbetarskyddskommissionerna enligt ett fastslaget program granskat för- håuandena och redogjort för resultaten för tagskommitten. Granskningen har gjorts enligt jande kriterier: analys av arbetsolycksfall under det gå året för att få fram orsaker och tänk motåtgärder, analys av orsakerna till yrkessjukdomar u de tre senaste åren för att få fram event brister i registret över yrkessjukdomarna, resultaten av kontrollerna under de föregå åren. Det har i år gått 25 år sedan fackorgani& nerna tog över arbetarskyddskontrollen. Ui denna tid har många positiva resultat upprn Antalet arbetsolycksfall är stadigt sjunkande, I 23 % minskning mellan 1970 och 1975. Deth resultatet av 70.000 frivilliga inspektörers ar' för arbetarnas hälsa och trygghet. Arbetarskyddslagen är en del av strävand att ständigt förbättra arbetsförhållandena. l den handlar också om tillämpningarna av de tenskapliga och tekniska framstegen i arbetspli ringen i syfte att maximalit minska det tunga farliga arbetet. Den tar även upp frågor som ki nornas rätt till speciellt skydd i arbetet. Arbetarskyddet utvecklas ständigt och un den pågående sjätte femårsperioden. skall ett n program antas och verkställas. Detta program vilar på en balanserad ekonom och social utveckling och utgår från fackorga sationernas medverkan både i dess utformnu verkställande och övervakning. En toppmodern appar i Gottwaldovs sjukh för upptäckande OI vårdande av strålning sjukdomar. 16
Ingenjörer, tjänstemän och tekniker Gemensamma strävanden, gemensam kamp... Forskarnas, tjänstemännens, ingenjörernas och teknikernas roll i det moderna samhället tilltar hela tiden i betydelse i samma takt som de - tillsammans med massan av arbetare, som också de blir allt mera kvalificerade - bidrar till att utveckla det. Deras bidrag bör ges sitt rätta värde och ställas i förhållande till det ansvar som faller på dem på alla områden. Detta är fallet i de socialistiska länderna, där - som det heter i appellen här nedan - "det socialistiska samhällets snabba utvecklingstakt hela tiden systematiskt ökar antalet forskare, ingenjörer och tekniker, stärker deras roll och tryggar deras konstruktiva och ansvariga deltagande i de angelägna samhälleliga problemen". Tyvärr är det inte så i de kapitalistiska länderna där vi kan bevittna en vidgad klyfta mellan det som denna arbetarkategori strävar till och det t som är möjligt för den. Dessa strävanden gäller inte enbart fackliga kr.av iifråga om existensvillkoren utan oc~så deras möjligheter att öka sin insats i det moderna samhällets utformning. I de kapitalistiska länderna dikteras verkligheten av stormonopolen och de dem allt mera understäuda myndigheterna. Dessa strävanden möts inte av någotsomhelst tillmötesgående, tvärtom. Arbetsgivarna och myndigheterna ökar hela tiden sitt tryck på forskarna, ingenjörerna och teknikerna i syfte att beröva dem all organisations- och yttrandefrihet och därmed upprätthålla den gamla klyftan mellan dem och arbetarklassen. Denna klyfta har allt mera eliminerats av verkhgheten som fört med sig begränsad sysselsättning och köpkraft för dessa yrkesgrupper, samtidigt som deras kunskaper och innovationsförmåga minskas. Jämsides med detta inser de dock att deras legitima krav och kampen för att förverkliga dem alltmera närmar dem till den övriga arbetarklassen. Arbetsgivarna och myndigheterna i de kapitalistiska länderna är medvetna om detta. Det är därför som de idag gör oerhörda propagandistiska ansträngningar genom att turvis fria till och turvis anklaga denna yrkeskategori. Syftet är att ge forskarna, ingenjörerna och teknikerna en yrkesroll som står i strid mot derais och samhällets intressen. Genom att betona splittringen och de s.k. särintressena för olika samhällsgrupper vill arbetsgivarna och myndigheterna utnyttja dem för att öka utsugningen av arbetarna, vilket de anser vara den enda lösningen på krisen. Forskarna, ingenjörerna och teknikerna låter sig inte lura av denna politik, som de själva i sista hand skulle bli offer för. FVF kan för sin del vara stolt över att vara bland de första som avslöjat denna politik. FVF har stött och fortsätter att stöda deras rättvisa och legitima strävanden, övertygad om att de kan förverkligas bara genom en gemensam kamp och en facklig verksamhet som alla arbetare deltar i. 17
APPELL Forskrare, tjänstemän, ingenjörer och tekniker - inför krisen och er egen allt viktigare samhälleliga roll i det moderna samhället och i den vetenskapligt-tekniska utvecklingen är det allt fl.era av er,som frågar vilk,et s,lag av ansvar ni bär på, samtidigt som er samhälleliga och yrk:esstälilning håller på att degraderas. I de socia1istiska länderna medför det socialistiska samhällets snabba utvecklingstakt systematiskt en ökning av antalet forskare, ingenjörer och tekniker, samtidigt som deras roll och deras konstruktiva och ansvarsfyllda bidrag till en lösning av de angelägnaste samhähsproblemen hela tiden stärks. En politisk, ekonomi,sk, social och kulturell kri<s medför enorma svårigheter för de kapitalistiska ekonomierna att bemästra vetenskapens och teknikens utveckling. Denna kris är allvarligare än någonsin tidigare. Den för med sig både inflation och recession. Den yttrar sig som en valutakris, energikris, miljökris, råvarukris och liv1smedelskris. Den innefattar också en omfattande samhällskris som berör också de samhälls- och yrkesgrupper som inte tidigare drabbats. Arbetslöshet, minskande köpkraft, angrepp mot friheten att uttrycka sig och skapa har också för er blivit orsaker ti11 en berättigad oro. Yrkesmäs,sig degradering, minskande ansvar, överdriven uppdelning rav arbetsmomenten, missbruk av arbetskraftens rörlighet - allt detta är också för er synonymer med den koncentration och omstrukturering som bedrivs av de multinationella bolagen. Forskare, tjänstemän, ingenjorer och tekniker på olika nivåer inom produktion, forskning och distribution - er yrkesställning ger er mö att uppfatta den klyfta som håller på att sig mellan å ena sidan de oerhörda pers som vetenskapen och tekniken för med sig andra sidan den aktuel1la samhä1leliga utvi gen. Denna motsättning är bakgrunden till e fattande facklig kamp och förklarar den int ideologiska kampanj som arbetsgivarna och polen riktar mot er. Kampanjen syftar ti mot varamdra ställa olika kategorier av arl och att av er kräva ett ideologiskt engage som totalt identifierar er verksamhet mei kapitalisuska ekonomin och dess vinststräva Industriproduktionens tillbakagång, konsu nens minskning, köpkraftens mins!kning oc försämrade levnadsviukoren för den stora Iill teten av befolkningen, den ökande arbetslösh valutakrisen och inflationen, hlll!lgern och el[ i en stor del av världen - är alu detta be av ödet? Är det ett resultat av era kunskaper ocl kunnande på alla områden? Nej, ni känner ert eget arbete, ni vet at samhällsroll av krisens följder har vänts till! satsen av det ursprungliga. Tm er kunskapstörst, föl er strävan att f( och,skapa kommer en strävan att bli föl'su och v;ara till nytta, en tilltagande strävan att 1 er hörda, att uttrycka er kollektivt. Forskare, ingenjörer, tjänstemän och tekn - ni som vill ägna all er kunskap åt utvecklii ländernas 1självständighet och ekonom1ska utv1 ling, ni som vill att den nya internationella t nomiska ordningen skall tjäna folkens sarnhä liga framsteg - era strävanden står i moll 18