Stärkt oberoende förbättrad folkhälsa

Stärkt oberoende förbättrad folkhälsa Förslag till kraftsamling mot bruket av dopingmedel Gunnar Johnson, utredningsman Sture Ericsson, utredningssekreterare

2

Innehåll 1 Inledning... 5 2 Uppdraget... 7 2.1 Direktiven... 7 2.2 Genomförande... 7 3 Sammanfattning... 9 4 Världsantidopingprogrammet och Världsantidopingkoden... 11 4.1 Världsantidopingprogrammet... 11 4.1.1 Världsantidopingkoden... 11 4.1.2 Internationella standarder... 11 4.1.3 Modeller för bästa praxis... 11 5 Kräver Världsantidopingkoden ett självständigt NADO?... 13 6 Nuläge... 15 6.1 Internationellt... 15 6.2 Den svenska modellen... 15 6.2.1 RF... 15 6.2.2 DF... 16 6.2.3 SF... 16 6.3 Antidopingarbetet i samhället... 16 6.3.1 Regeringens politik på alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksområdet... 16 6.3.2 Statens folkhälsoinstitut (FHI)... 16 6.3.3 Dopingjouren... 17 6.3.4 Stockholm förebygger Alkohol- och Drogproblem (STAD)... 17 6.3.5 Dopinglaboratoriet... 17 6.4 Bruket av dopingmedel dess omfattning och karaktär... 18 6.4.1 RF:s kontroll- och analysverksamhet... 18 6.4.2 Polis och tull... 19 6.4.3 STAD-projektet... 20 6.4.4 Erfarenheter från Danmark och Norge... 20 6.5 Forskningen... 20 6.6 Lagstiftningen... 21 6.6.1 Lag (1991:1969) om förbud av vissa dopningsmedel... 21 6.6.2 Lagstiftning som möjliggör dopingkontroller och sanktionsförfaranden på gym... 22 6.6.3 Narkotikautredningen (S 2006:7)... 22 6.7 Tidigare gjorda utredningar... 22 6.7.1 Doping i ett folkhälsoperspektiv (SOU 1996:126) Idrott & Motion för livet (SOU 1998:76) med åtföljande propositioner.... 22 6.7.2 Handlingsplan mot dopning inom idrotten (Ds 2002:4)... 23 6.8 Några andra nationers modeller... 23 6.8.1 Danmark... 23 6.8.2 Norge... 25 6.8.3 Storbritannien och USA... 26 7 Analys och slutsatser... 29 7.1 RF och oberoendeproblematiken... 29 7.1.1 Staten, RF och Världsantidopingkoden... 29 7.1.2 RS DopK... 29 7.1.3 DopK RF:s kansli... 29 7.1.4 RF - DF... 29 7.2 Doping ett folkhälso-, samhälls- och ungdomsproblem... 29 7.3 Gymproblematiken... 31 7.3.1 Är det möjligt att genom lagstiftning genomföra kontroller utanför idrotten?... 31 7.3.2 Kan man tvinga någon att underkasta sig dopingkontroll och ålägga sanktioner genom avtal?... 32 7.4 Kraftsamling i kampen mot doping... 32 3

8 Överväganden... 33 8.1 Vad vill vi uppnå?... 33 8.2 Varför ett självständigt NADO?... 33 8.3 Uppgifter för ett NADO... 33 8.4 Alternativa modeller för ett NADO... 34 8.4.1 NADO fortsatt inom RF... 34 8.4.2 NADO fortsatt inom RF med ansvar för idrott utanför RF:s ramar... 34 8.4.3 NADO med enbart statligt ansvar... 35 8.4.4 NADO med delat ansvar staten idrottsrörelsen... 35 8.4.5 NADO utanför idrotten och staten, men med statligt uppdrag... 35 8.5 Möjliga organisationsformer för NADO... 36 8.5.1 Aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning... 36 8.5.2 Stiftelse... 36 8.5.3 Inrättning för särskilda uppgifter... 36 9 Förslag... 37 9.1 Ett fristående självständigt NADO inrättas... 37 9.1.1 NADO:s uppgift... 37 9.1.2 Organisationsform... 37 9.1.3 Statens roll i NADO... 37 9.1.4 RF: s roll i NADO... 38 9.2 Gym- och friskvårdsföretagens roll i ett fristående NADO... 38 9.3 Lagförslag rörande utvidgad kontrollverksamhet... 39 9.4 Förstärkta forskningsresurser... 39 9.5 Förstärkta möjligheter till rehabilitering av dopingmissbrukare... 40 9.6 Ekonomiska konsekvenser... 40 4

1 Inledning På initiativ av IOC och med stöd av ett stort antal regeringar bildades The World Anti Doping Agency (WADA) 1999. Detta innebar att kampen mot doping inom idrotten intensifierades och samordnades. Som ett resultat av detta antogs The World Anti Doping Code (Världsantidopingkoden) år 2003. En reviderad version av koden träder i kraft i januari 2009. I Världsantidopingkoden betonas vikten av självständighet för den Nationella Anti Doping Organisationen (NADO). I många länder, såväl i sådana med en självständig idrottsrörelse som Danmark, Finland och Norge som i länder där idrotten inte har en lika självständig roll som i t.ex. Storbritannien, USA och Ryssland har antidopingverksamheten under de senare åren övergått till att numera vara självständigt organiserad och oberoende från idrottsorganisationen. Sverige är idag ett av de få länder där den nationella antidopingorganisationen fortfarande finns inom idrottsrörelsens ram. Riksidrottsstyrelsen (RS) har vid ett flertal sammanträden behandlat frågan om ansvarsfördelningen mellan RS och Dopingkommissionen (DopK). Inte minst har detta skett utifrån den successivt förändrade roll som antidopingverksamheten kommit att få genom tillkomsten av Världsantidopingkoden. Efter de överläggningar som förevarit i RS konstateras att behovet av en djupare analys och utredning av hur antidopingverksamheten ska organiseras i framtiden är motiverad. Vid sitt sammanträde den 13 januari 2008 beslutade RS att tillsätta en utredning med detta uppdrag. Gunnar Johnson, f.d. RS-ledamot, utsågs till ensamutredare med Sture Ericsson, f.d. planeringssekreterare på RF och f.d. generalsekreterare i Svenska Friidrottsförbundet, som sekreterare. Till utredningen knöts en referensgrupp bestående av Thore Brolin, ordförande i RF:s Dopingnämnd, Arne Ljungqvist, vice ordförande i WADA, ledamot i Sveriges Olympiska Kommitté och ordförande i IOK:s medicinska kommission, Håkan Nyberg, chef för RF:s antidopinggrupp, Kristina Olinder, ordförande i Dopingkommissionen, Ann-Katrin Olsson, f.d. RS-ledamot och f.d. ledamot i Dopingkommissionen, Christer Pallin, chefsjurist på RF samt Khennet Tallinger, RS-ledamot och ordförande i Skånes Fotbollförbund. Utredningen har genomfört sitt uppdrag och lämnar härmed över sin rapport till Riksidrottsstyrelsen. Stockholm den 3 november 2008 Gunnar Johnson Ordförande Sture Ericsson Sekreterare 5

6

2 Uppdraget 2.1 Direktiven Enligt beslut i RS den 13 januari 2008 ska utredningen klarlägga den principiella frågan om NADO ska vara en integrerad del av RF, eller ligga utanför RF. Med NADO menas framförallt den del av antidopingarbetet som särskilt sorterar under DopK enligt 13 kap. 2 RF:s stadgar, och som har sin grund i de krav på NADO:s oberoende ställning som Världsantidopingkoden ger uttryck för. Förutom koden bör i detta hänseende även beaktas vad som anges i Europarådets respektive UNESCO:s konventioner mot doping, vilka Sverige ratificerat och därför också omfattas av. Med detta avses framförallt vad som organisatoriskt ska tillhöra antidopingverksamhetens kontrollverksamhet och åklagarroll, och inte det som naturligt hör till idrottsorganisationernas egen verksamhet av förebyggande och upplysande karaktär. Om utredningen föreslår en placering av NADO utanför RF ska tänkbara alternativa organisationsformer undersökas. Alternativen kan vara någon form av privaträttslig eller offentligrättslig organisering. I denna del av uppdraget ingår att för ett privaträttsligt alternativ analysera vilka som kan tänkas vara stiftare, ägare eller medlemmar (beroende på valet av associationsform), samt för ett offentligrättsligt alternativ undersöka och klargöra förutsättningar härför. För det fall att utredningen anser att NADO bör organiseras inom RF, ska särskilt belysas och förslag lämnas hur ansvarsfördelningen ska vara mellan DopK och RS vad gäller arbetsuppgifter samt budget- och arbetsledningsansvar. 2.2 Genomförande Utredningen påbörjade sitt arbete i slutet av januari 2008. Under våren och försommaren genomfördes ett stort antal möten med personer inom och utanför idrottsrörelsen i syfte att samla kunskap och information om antidopingarbetet i Sverige och utomlands. Bl.a. har utredningen träffat ansvariga för antidopingfrågor på Kulturdepartementet, Socialdepartementet och Statens Folkhälsoinstitut samt diskuterat lagstiftningsfrågor med den pågående Narkotikautredningen. I juni hade utredningen möten med Anti Doping Danmark och Danmarks Idraets-Forbund samt med Antidoping Norge och Norges Idrettsforbund og Olympiske Komite. Sensommaren och tidig höst ägnades åt förslagsskrivning och uppföljning av tidigare kontakter. Bl.a. genomfördes möten/hearings dels med representanter för SF dels med representanter för s.k. gym. Utredningen har haft ett möte med referensgruppen samt träffat RF:s Dopingkommission vid ett tillfälle. Utredningen har valt att inte fördjupa sig i historik och bakgrundsfakta, utan hänvisar till tidigare gjorda utredningar och rapporter, särskilt rapporten Handlingsplan mot dopning inom idrotten (Ds 2002:4) som lämnades i december 2001. 7

8

3 Sammanfattning I och med bildandet av WADA och tillkomsten av Världsantidopingkoden och det Världsantidopingprogram som stöder koden har idrottsrörelsen och regeringarna tagit ett gemensamt ansvar i att bekämpa doping inom idrotten. Ansvaret gäller inte enbart för den organiserade idrotten, utan också för idrottsliknande verksamhet utanför den organiserade idrottsrörelsen. Med detta som utgångspunkt för utredningen ett resonemang om den svenska antidopingorganisationen kan anses vara trovärdig och oberoende så länge som kontrollfunktionen och åklagarfunktionen (DopK), den dömande funktionen (Dopingnämnden, DoN) och den överklagande instansen (Riksidrottsnämnden, RIN), finns under RF:s tak. Efter att i Kapitel 6 ha beskrivit nuläget, bl.a. hur antidopingarbetet ser ut i samhället, omfattningen och karaktären av bruket av dopingmedel, dopingforskningen och lagstiftningen samt gått igenom tidigare gjorda utredningar gör utredningen sin analys och drar sina slutsatser. Utredningen konstaterar att RF inte till fullo uppfyller kriterierna för att kunna betraktas som en oberoende självständig nationell antidopingorganisation och att staten tillsammans med RF inte helt uppfyller sitt åtagande enligt Världsantidopingkoden. Med utgångspunkt från utredningsdirektiven och de iakttagelser som gjorts under utredningsarbetet ser utredningen flera skäl till att inrätta en självständig nationell antidopingorganisation utanför RF:s ramar. Oberoendeproblematiken är ett självklart skäl, men det ökande samhälls-, folkhälso- och ungdomsproblemet är ett annat om inte viktigare skäl. Problemet med bruk av dopingmedel berör idag en betydligt vidare verksamhet och dessutom är det kommunicerande kärl mellan den verksamhet som bedrivs i idrottsnära miljöer och den idrott som bedrivs inom RF:s ram. Bruket av dopingmedel har blivit en folkhälsofråga. Andra skäl är att det finns behov av en kraftfull nationell samordning av antidopingarbetet, av att samla kunskap och information om doping på ett ställe och en samlad opinionsbildning. Som redovisas under Kapitel 9 föreslår utredningen följande: att RF beslutar föreslå regeringen att låta utreda de närmare formerna för en från idrotten fristående nationell antidopingorganisation NADO som leds med ett delat ansvar mellan staten och idrottsrörelsen (RF), att RS föreslår RF-stämman att justera RF:s stadgar i enlighet med den fördelning av ansvar mellan RS och DopK som föreslås i denna rapport, att RF beslutar föreslå regeringen att genom tilläggsdirektiv till den pågående narkotikautredningen eller på annat sätt låta utreda möjligheten att i lag tillåta kontroller av dopingbruk vid gym och liknande verksamheter, att RF uppmärksammar regeringen på behovet av förstärkta forskningsresurser inom antidopingområdet samt att RF uppmärksammar regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting på behovet av förstärkta möjligheter till rehabilitering av dem som fastnat i ett bruk av dopingmedel. Idrottsrörelsen använder begreppet doping medan man i statliga och andra offentliga sammanhang använder sig av begreppet dopning. På Dopingjourens hemsida definieras doping som fusk genom tillsatser av otillåtna preparat inom idrotten och dopning som missbruk som förekommer i samhället, vid sidan av idrotten. Utredningen har valt att använda begreppet doping, utom i de fall där utredningen tagit med citat eller hänvisar till namnet på eller skrivningar i offentliga publikationer av olika slag. Sålunda beskrivs förekomsten av främst anabola androgena steroider utanför den organiserade 9

idrotten som bruket av dopingmedel trots att det i detta sammanhang inte handlar om fusk utan om missbruk. 10

4 Världsantidopingprogrammet och Världsantidopingkoden WADA, som bildades på initiativ av IOC 1999, är en internationell oberoende organisation med uppgift att främja och samordna kampen mot doping inom idrotten i alla dess former. WADA konstitueras och finansieras till lika delar av världens regeringar och den olympiska rörelsen. En av WADA:s uppgifter är att utforma, följa upp och uppdatera Världsantidopingkoden, vars första version tillkom 2003 och trädde i kraft 2004 i anslutning till OS i Aten. En reviderad version av koden träder i kraft 2009. Syftet med koden och det världsantidopingprogram som stöder den är att skydda idrottsutövarnas grundläggande rätt att delta i dopingfri idrott och på så sätt främja god hälsa, rättvisa och jämlikhet för idrottsutövare i hela världen. att säkerställa harmoniserade, samordnade och effektiva program i kampen mot doping, både internationellt och nationellt, med avseende på upptäckt, avskräckning och förhindrande av doping. 4.1 Världsantidopingprogrammet Världsantidopingprogrammet omfattar alla de beståndsdelar som behövs för att trygga en optimal harmonisering och bästa praxis i internationella och nationella program för dopingbekämpning. Programmet omfattar följande områden: koden, internationella standarder och modeller för bästa praxis. 4.1.1 Världsantidopingkoden Koden är det grundläggande och allmänna dokument på vilket världsantidopingprogrammet för idrott grundas. Syftet med koden är att främja ansträngningar för att bekämpa doping genom världsomfattande harmonisering av de viktigaste elementen i kampen mot doping. Koden avses vara tillräckligt detaljerad för att medge fullständig harmonisering där enhetlighet är nödvändig, samtidigt som den ska vara tillräckligt allmän på andra områden för att tillåta flexibilitet i fråga om hur överenskomna principer i kampen mot doping ska tillämpas. 4.1.2 Internationella standarder Syftet med de internationella standarderna är att åstadkomma harmonisering mellan antidopingorganisationer som ansvarar för särskilda tekniska och operativa delar av programmet. Anslutningen till de internationella standarderna är obligatorisk för att följa koden. 4.1.3 Modeller för bästa praxis Modeller för bästa praxis som grundas på koden ska utformas för att ge bästa möjliga lösningar på skilda områden inom kampen mot doping. Modellerna ska rekommenderas av WADA, men inte vara tvingande. Modellreglerna och reglementena ska erbjuda alternativ för berörda organisationer att välja mellan. 11

12

5 Kräver Världsantidopingkoden ett självständigt NADO? Med stöd av Världsantidopingkoden har man i det alldeles övervägande antalet länder lagt antidopingansvaret utanför idrotten i syfte att NADO ska få en mer självständig ställning. I Artikel 8 i Världsantidopingkoden anges grundprinciperna för att trygga rättigheterna för de personer som misstänks för dopingförseelser. I Världsantidopingkoden betonas vikten av att ge den misstänkte en rättvis rättegång. Med detta som utgångspunkt uppstår frågeställningen om den svenska antidopingorganisationen kan anses vara trovärdig så länge kontrollfunktionen, åklagarfunktionen, den dömande funktionen och överklagningsinstansen finns under RF:s tak. Vidare kan det uppstå misstankar om att andra länder missgynnas när det görs dopingkontroller vid internationella arrangemang i Sverige när NADO ligger hos RF. Det faktum att det är samma sekretariat som hanterar positiva dopingfall, bestraffningsärenden och överklagningsärenden kan av utomstående betraktare ses som en jävsituation. Kan oberoendet och därmed trovärdigheten stärkas endast genom att skilja NADO från RF? Eller är det så att den nuvarande organisationen för antidopingverksamheten fungerar tillfredsställande och uppfyller oberoendekravet enligt Världsantidopingkoden? Genom att ge DopK en tydligare roll och ett tydligare ansvar och genom att inrätta DoN har RF vidtagit åtgärder för att stärka trovärdigheten och självständigheten i antidopingarbetet. Valet av ledamöter i DopK och DoN utses i samma syfte numera av RF-stämman och inte av RS. Är det tillräckligt eller går det med justeringar i organisationen att eliminera osäkerheten kring trovärdigheten och självständigheten och på så sätt behålla NADO inom RF:s ram? Genom att staten och idrottsrörelsen har antagit Världsantidopingkoden har man tagit på sig uppgiften att bedriva antidopingarbete inte enbart inom den organiserade idrottsrörelsen, utan också mot organisationer som bedriver idrottsliknande verksamhet utanför den organiserade idrottsrörelsen. Detta, tillsammans med att allt fler uppgifter av mer samhällskaraktär läggs på NADO, öppnar upp för en diskussion om RF är den naturliga hemvisten för ett NADO i den mening som uttrycks i Världsantidopingkoden. 13

14

6 Nuläge 6.1 Internationellt Tillsammans med RF arbetar regeringen med att utveckla det internationella arbetet mot doping inom idrotten, främst inom ramen för Unesco, Europarådet och EU. Sverige är genom Arne Ljungqvist representerat i styrelsen för WADA, vilket ger ytterligare möjligheter att utveckla antidopingarbetet. Den av Unescos generalkonferens antagna globala konventionen mot doping inom idrotten som trädde i kraft den 1 februari 2007 utgör ett viktigt steg i det utökade internationella arbetet mot doping inom idrotten. Ett stort antal stater, varav Sverige genom regeringsbeslut var först, har på kort tid anslutit sig till konventionen. Regeringen har under 2007 vid två tillfällen beslutat om bidrag till den av Unesco inrättade fonden för eliminering av doping inom idrotten. De europeiska regeringarnas samordning i WADA-frågor hanteras inom en ad hoc-kommitté under Europarådet. Kommittén har varit under svenskt ordförandeskap genom Kulturdepartementets Tomas Johansson sedan den bildades 2003. Inom Europarådets antidopningskonvention bedrivs även ett omfattande övervakningsarbete av hur staterna efterlever sina åtaganden i konventionen. Både bidragen till Unesco (50 000 US-dollar) och till WADA (121 180 US-dollar) betalas från anslaget Stöd till idrotten, anslagsposten till regeringens disposition. 6.2 Den svenska modellen 6.2.1 RF Antidopingarbetet bygger på ett konsensusresonemang mellan staten och RF, innebärande att staten utger ett bidrag till RF för att genomföra det antidopingprogram som bygger på Världsantidopingkoden. Regeringen, som har ställt sig bakom Världsantidopingkoden, UNESCO:s och Europarådets antidopingkonventioner, är en aktiv part i de internationella sammanhangen. För att kunna uppfylla intentionerna i de olika samarbetsavtalen är det viktigt för regeringen att öronmärka antidopingbidraget, som utgör en liten del av statens totala stöd till idrotten. Inom RF finns den lagstiftande funktionen (RF-stämman), den polisiära funktionen (kontrollfunktionen), åklagarfunktionen (DopK), den dömande funktionen (DoN) och överklagningsinstansen (RIN). DopK, DoN och RIN utses av RF-stämman. Det operativa antidopingarbetet utförs av Antidopinggruppen, som är en avdelning inom RF:s kansli. Enligt RF:s stadgar har DopK det övergripande ansvaret för idrottens antidopingverksamhet, men saknar inflytande över såväl ekonomi som personal. RF:s antidopinggrupp har 9 anställda på heltid. Till antidopinggruppen är knutna 95 st. dopingkontrollansvariga och 70 st. dopingkontrollbiträden, som utför sina uppgifter på arvodesbasis. Under 2008 avser man att ta ca 3 500 prover. En jämförelse över en tioårsperiod visar att det statliga stödet till antidopingarbetet har mer än tredubblats. RF:s antidopingbudget 2008 i jämförelse med 2003 och 1998 2008 % 2003 % 1998 % Information och utbildning 490 000 2,1 860 000 4,6 145 000 2,0 Nationell samverkan * 1 600 000 7,0 1 570 000 8,5 0 0,0 Dopingkontroller 11 360 000 49,4 9 920 000 53,6 4 835 000 67,0 Juridisk verksamhet 40 000 0,2 15 000 0,1 0 0,0 Internationell samverkan 150 000 0,7 200 000 1,1 555 000 7,7 Forskning och utveckling ** 1 530 000 6,7 1 580 000 8,5 0 0,0 Ledning och personal 7 830 000 34,0 4 355 000 23,5 1 680 000 23,3 23 000 000 100,0 18 500 000 100,0 7 215 000 100,0 * Ingår 1 500 000 kr till Dopingjouren ** Ingår 1 500 000 kr till Dopinglaboratoriet 15

Som ett resultat av Ds 2002:4 satte RF upp målet att uppnå 4 500 kontroller år 2005. På grund av att det öronmärkta bidraget legat på samma nivå de senaste åren samtidigt som kostnaden för att analysera dopingprover ökat har målet inte nåtts. Åren 2004 och 2005 nåddes en toppnivå med drygt 4 000 prover per år för att sedan gå ner till samma nivå som under år 2003. Genom anslutningen till WADA åläggs RF fler och fler administrativa uppgifter, t.ex. ökad vistelserapportering för aktiva, vilket i sin tur bl.a. går ut över kontrollverksamheten, som därmed får minskade resurser. 6.2.2 DF DF har en viktig roll i att sprida kunskap om idrottens antidopingarbete. DF genomför dopingkontroller, främst i förebyggande syfte, för att synliggöra att kontroller kan ske på alla nivåer även på lokal nivå. Som idrottens företrädare spelar DF en viktig roll i det drogförebyggande samhällsarbetet genom att medverka i olika grupperingar som arbetar mot droger i länets kommuner. DF:s insatser inom antidopingverksamheten varierar betydligt. Flertalet DF avsätter särskilda medel för antidopingarbete i sin budget, medan några fördelar kostnaderna på olika kostnadskonton. Uppskattningsvis sätter DF tillsammans av drygt 1 miljon kronor om året till sitt antidopingarbete. Ett fåtal DF driver idag antidopingprojekt som finansieras med externa medel. På samtliga DF ligger antidopingansvaret på en särskild tjänst. Hos ett fåtal DF kan omfattningen av antidopingarbetet uppgå till ca 50 procents tjänst. För övriga är omfattningen ca 10 till 15 procent. DF redovisar personalkostnaderna på olika sätt, varför det är svårt att utläsa hur mycket av kostnaderna som avser personal respektive aktiviteter. 6.2.3 SF Fram till och med RF-stämman 2007 hade SF den dömande funktionen i dopingärenden med överklagningsmöjlighet till RIN. I samband med att DoN inrättades avlastades SF detta ansvar. SF har att leva upp till intentionerna inom antidopingområdet enligt Världsantidopingkoden, bl.a. förväntas de förnya sina respektive antidopingprogram. 6.3 Antidopingarbetet i samhället 6.3.1 Regeringens politik på alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksområdet År 2007 presenterade regeringen en plan och en ny struktur för samordning av ANT-arbetet. Ansvaret för att genomföra handlingsplanerna vilar på flera olika myndigheter. Statens folkhälsoinstitut och Socialstyrelsen har centrala roller inom ramen för sina respektive ansvarsområden. För att åstadkomma en bättre nationell samordning har regeringen inrättat ett råd för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågor. Vidare har regeringen tillsatt en interdepartemental arbetsgrupp, SAMANT, som ska utgöra ett forum för att utbyta erfarenheter och information samt utveckla samarbetet mellan politikområdena. En samordningsfunktion, ANT-sekretariatet, har inrättats i Socialdepartementet. Sekretariatet ska fungera som stöd åt rådet och SA- MANT. ANT-sekretariatets huvuduppgift är att utarbeta ett årligt åtgärdsprogram för området samt att sammanställa en uppföljning och utvärdering av arbetet för att nå de uppsatta målen. 6.3.2 Statens folkhälsoinstitut (FHI) Enligt regeringens regleringsbrev för budgetåret 2008 ska FHI inom sitt ansvarsområde, ta tillvara den kunskap och erfarenhet som erhållits av såväl myndigheten själv som av andra aktörer i samhället vad gäller kompetensoch metodutveckling samt former för samverkan för att utveckla insatserna på alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksområdena. I detta arbete ska FHI samverka med berörda myndigheter och organisationer för att uppnå såväl effektivare resursanvändning som ökad kvalitet i arbetet. 16

FHI ska under året till regeringen inkomma med förslag till fördelning av medel till särskilda utvecklingsprojekt inom områdena alkohol, narkotika, dopning och tobak. FHI ska i anslutning till detta också ansvara för fördelning och administration av utbetalning av de medel som myndigheten disponerar inom anslaget 14:7 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder. Regeringen har för avsikt att i denna del återkomma med inriktning i regeringens årliga åtgärdsprogram för områdena alkohol, narkotika, dopning och tobak. FHI för listan över vad som anses vara narkotika och doping enligt svensk lag, har ett informationsuppdrag samt stöttar med projektmedel. Eftersom skrivningen om doping kom till i regleringsbrevet för 2008, befinner sig FHI:s arbete inom antidopingområdet i en uppbyggnadsfas. FHI förfogar över 30 miljoner kronor avsedda som stöd till olika projekt inom arbetsområdet alkohol, narkotika, dopning och tobak. Projektansökningar behandlas tre till fyra gånger om året. Ca två miljoner kronor har hittills beviljats för antidopingprojekt. 6.3.3 Dopingjouren Dopingjouren, som tillkom på initiativ av RF, har funnits i femton år och finns på kliniken för klinisk farmakologi på Karolinska Universitetssjukhuset. Förutom arbetet med telefonsupport bedriver Dopingjouren utbildnings- och påverkansarbete samt viss forskning. Eftersom dopingen anses vara mer ett samhälleligt problem än ett idrottsligt har ett stort utbildnings- och informationsarbete riktats mot kommunerna, skolan och lärare. Bl.a. har Dopingjouren nyligen gått ut med en enkät till samtliga kommuner med frågor om hur de ser på dopingproblemet och vad de gör i antidopingfrågan. Dopingjouren får ca 1600 telefonsamtal per år. De som ringer är de som har ett eget missbruk och vill veta mer om biverkningar och risker. Vidare är det många anhöriga som ringer för att de är oroliga över närståendes missbruk. Slutligen är det tull och polis som ringer bl.a. för att få olika beslagtagna preparat definierade. Dopingjouren har under ett år ca 70 000 besökare på sin hemsida och får ca 700 frågor om året via hemsidan. Tillsammans med bl.a. RF har man inrättat Dopingjourens strategigrupp som träffas ett par gånger om året. Dopingjouren leds av en verksamhetschef med fyra anställda med sjuksköterskekompetens. Till Dopingjouren är också knuten en medicinskt ansvarig läkare vid Karolinska Universitetssjukhuset klinik för klinisk farmakologi. Dopingjouren finansieras med medel från RF (1,5 miljoner kronor) och från Socialdepartementet (1,5 miljoner kronor). 6.3.4 Stockholm förebygger Alkohol- och Drogproblem (STAD) STAD har funnits sedan 1995 och är sedan 2005 en sektion under Beroendecentrum Stockholm som sorterar under Landstinget. STAD studerar, prövar och utvecklar preventiva insatser inom alkohol- och drogområdet. Arbetet kännetecknas av ett tätt samspel mellan praktik och forskning där kunskaperna från utvärdering omsätts till praktik och de praktiska metoderna utsätts för kritisk och konstruktiv granskning. I slutet av 2007 startades projektet Gym mot Dopning där det övergripande målet med utvecklingsarbetet är att minska användningen av och tillgången till hormonpreparat på gym/träningsanläggningar i Stockholms län. Arbetet bedrivs i nära samarbete med ett trettiotal gym och träningsanläggningar i Stockholmsområdet. Genom projektet vill STAD kunna bidra till en nationell kunskapsuppbyggnad som kan spridas till övriga kommuner i Sverige. Projektet Gym mot Dopning finansieras under 2008 med medel från FHI med 1,865 miljoner kronor. I detta inkluderas personalkostnader motsvarande 1,25 tjänster. 6.3.5 Dopinglaboratoriet Dopinglaboratoriet är ett av de 33 WADA-ackrediterade dopinglaboratorierna i världen. Ett normalår genomför Dopinglaboratoriet ca 4500 provanalyser. Ca 3500 görs på beställning av RF och ca 1000 beställs från olika internationella idrottsarrangemang. Till detta läggs de 17

provanalyser som kan tillkomma vid internationella arrangemang i Sverige och de provanalyser som genomförs utanför idrotten. Dopinglaboratoriet, som har investerat i ny modern analysutrustning, har kapacitet att öka antalet analyser med ca 2000 per år, utan att anställa mer personal. En kraftig ökning av antalet kontroller per år kräver motsatt kapacitetsökning av den organisation som ska hantera kontrollverksamheten. Dopinglaboratoriet har 10 anställda och omsätter ca 12 miljoner kronor per år, där merparten kommer från intäkter från RF:s kontrollverksamhet. Av de medel regeringen öronmärkt för RF:s antidopingverksamhet är 1,5 miljoner reserverade för forskning. Dessa medel används i huvudsak till investeringar i utrustning samt till metodutveckling, eftersom man vill kunna upprätthålla en hög kompetensnivå inom Dopinglaboratoriet. Laboratoriet har genomfört olika projekt som finansierats med medel (ca 20 miljoner kronor) från bl.a. WADA och Vinnova. På Dopinglaboratoriets önskelista står mer resurser till forskningen, fler kontroller (mer medel till RF) och fler internationella arrangemang i Sverige. På önskelistan står också möjligheten att i större utsträckning än idag kunna komplettera med blodprover. Genom blodprover går det att fastställa den individuella profilen, vilket gör det avsevärt lättare att konstatera bruk av dopingmedel. Detta skulle innebära en avsevärt högre upptäckandegrad och att man på ett bättre sätt närmar sig den metodutveckling läkemedelsindustrin och vissa idrottsläkare fortfarande sysslar med. 6.4 Bruket av dopingmedel dess omfattning och karaktär 6.4.1 RF:s kontroll- och analysverksamhet Dopingkommissionen upprättar årligen en dopingprovplan i vilken anges riktlinjer samt mål och prioriteringar för RF:s kontrollverksamhet. I diagrammet nedan visas antalet gjorda dopingkontroller under perioden 1981 2007. Antal dopingprov i Sverige 1981-2007 5000 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 1981 1986 1991 1996 2001 2006 Internationella Nat. vid tävling Nat. utanför tävl Som framgår av diagrammet ökades antalet kontroller avsevärt under perioden 2002-2005, vilket var en effekt av ökade anslag i enlighet med förslagen i Ds 2002:4. Målet för 2008 är att ta totalt 3500 prov enligt gjorda prioriteringar. De två nedersta staplarna visar nationella prover tagna vid träning respektive tävling, medan toppen av staplarna avser internationella prover. Av diagrammet framgår att de flesta kontrollerna genomförs utanför tävling. Diagrammet nedan visar antalet dopingfall i relation till tagna dopingprov under perioden 1981-2007. Under perioden 2002-2007 stod motionärerna för femtio procent av dopingfallen, tävlingsidrottarna för tjugo procent och elitidrottarna för trettio procent. Detta ska ställas i relation till att drygt två tredjedelar av dopingproven tas på elit- och tävlingsidrottare. Utöver 18

detta föreligger ett antal fall där idrottsutövare, enskilt eller lag, inte har lämnat korrekt s.k. vistelserapportering. Mer detaljerad statistik finns att ta del av på RF:s hemsida. Dopingfall i relation till antal tagna dopingprov 1981-2007 (%) 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 1981 1986 1991 1996 2001 2006 Merparten av de som fällts för dopingbrott har använt sig av hormonpreparat (63 %) medan en liten del (16 %) använt sig av stimulantia, smärtstillande eller andra preparat. Användningen av hormonpreparat tros vara större eftersom man kan anta att de som döms för vägran/smitning i huvudsak använt sådana preparat. 6.4.2 Polis och tull I rikskriminalpolisens rapport Den illegala drogsituationen i Sverige 2007 framgår att anabola steroider förekommer i olika former på missbruksmarknaden, dvs. som tabletter, kapslar och injektionsvätskor. Ursprunget kan vara avledning av legalt tillverkade läkemedel eller från illegalt tillverkade preparat utifrån aktiva substanser. Ofta har sådana substanser sitt ursprung i länder utanför Europa och då i första hand Kina. Preparat med legalt ursprung smugglas ofta från Sydeuropa, Östeuropa och Sydostasien där flera länder saknar lagstiftning för kontroll av anabola steroider och vissa hormonpreparat. Preparaten smugglas in i landet i fordon och personligt bagage eller via postförsändelser efter beställningar via Internet. Den senaste tiden har det i Sverige förekommit en illegal beredning av preparat utifrån aktiva anabola substanser. Substanserna samt utrustningen har i de aktuella fallen smugglats från Kina och kommunikationen med företag och mellan de inblandade kriminella individerna har skett via Internet. Den vidare försäljningen av de beredda preparaten har försålts via hemsidor på Internet och distribuerats som vanliga postförsändelser. Polisen och tullen ser knappast något samband mellan smugglarna och idrotten, preparaten används i andra sammanhang. Under år 2006 och 2007 gjorde polis och tull tillsammans 1 333 respektive 1 536 beslag av dopingmedel. Även om den totala mängden av beslagtagna preparat minskat har antalet beslagstillfällen ökat vilket tillsammans med uppgifter från bl.a. Dopingjouren tyder på ett ökat missbruk. Enligt rikskriminalpolisens rapport återfinns de flesta missbrukarna i åldersgruppen 20 30 år och är ofta kriminellt belastade. Missbruk av anabola steroider har en nära knytning till ett allmänt kriminellt beteende som ett medel att inge respekt och utöva makt. Det är vanligt att personer som står under påverkan av preparaten utvecklar ett okontrollerat aggressivt beteende och utövar övervåld, dels inom den kriminella kretsen men även mot tredje person. Enligt rapporten missbrukas anabola steroider och vissa hormonpreparat ofta tillsammans med andra droger, exempelvis amfetamin. Enligt Tullverket följer införsel av dopingpreparat samma kanaler som insmuggling av andra droger och narkotika. I många fall där polisen gjort husrannsakan för dopingsmuggling har man hittat narkotikapreparat och andra droger. Eftersom narkotikabrott har en högre straffska- 19

la än dopingbrott finns det ett mörkertal när det gäller dömda för dopingbrott, eftersom de inte finns med i straffstatistiken. 6.4.3 STAD-projektet STAD-projektet har gjort en genomgång av befintliga utredningar och befintlig statistik om förekomsten av dopingpreparat (AAS) utanför idrottsrörelsen, dvs. på gym och liknande anläggningar. Man konstaterar att det inte finns några svenska studier som undersökt förekomsten av hormonpreparat bland tränande på gym. Under hösten 2007 genomförde STAD en enkätstudie bland tränande på 20 träningsanläggningar i Stockholms län. Resultatet visade att 4 % av männen någon gång använt anabola steroider. Två procent hade använt anabola steroider de senaste 12 månaderna och 0,5 % de senaste 30 dagarna. Enkätstudien visade även att 27 % av männen och 17 % av kvinnorna någon gång använt narkotika, 8 % av männen och 3 % av kvinnorna hade använt narkotika de senaste 12 månaderna och 3 % av männen och 1 % av kvinnorna hade använt narkotika de senaste 30 dagarna. Detta är en högre användning än för befolkningen i stort. Enkätstudien visar även att det finns ett samband mellan användning av anabola steroider, narkotika, kosttillskott, hög träningsfrekvens samt alkohol. Liknande samband återfinns även bland dem som har blivit erbjudna att köpa dopingmedel. Dessa resultat ligger i linje med resultaten från internationella studier. Koppling dopning narkotika, alkohol, kosttillskott och styrketräning Använt dopningspreparat Ej använt dopningspreparat Använt narkotika någon gång 48 % 26 % Intensivkonsumtion av alkohol (1 24 % 8 % gång/vecka eller oftare) Använt narkotika de senaste 12 mån 18 % 10 % Använt kosttillskott 88 % 64 % Använder kosttillskott regelbundet 80 % 42 % Styrketränar minst 3-4 ggr/vecka 96 % 70 % Av dem som någon gång använt anabola steroider har 48 % någon gång använt narkotika och 18 % hade använt narkotika de senaste 12 månaderna. 80 % använder regelbundet kosttillskott och 96 % styrketränar minst 3-4 ggr/vecka. 6.4.4 Erfarenheter från Danmark och Norge Både Anti Doping Danmark och Antidoping Norge anser att det finns en koppling mellan idrotten och gymverksamheten när det gäller bruket av dopingmedel. Gym kan vara inkörsporten för många idrottare till att bruka dopingmedel. Ungdomar på väg in i idrottsutövande och som ofta i inledningen av sitt idrottande besöker gym är en utsatt riskgrupp. En annan riskgrupp är de aktiva idrottsutövare, som inte sällan förlägger delar av sin individuella träning eller rehabilitering till gym. 6.5 Forskningen RF:s DopK har vid två tillfällen publicerat en kartläggning av forskning inom dopingområdet. Den första, som publicerades 2005, var en kartläggning av internationell och nordisk dopingoch antidopingforskning på de samhälls- och beteendevetenskapliga områdena 1994-2004. Den andra, som publicerades 2008, var en kartläggning av internationell samhälls- och beteendevetenskaplig dopingforskning, publicerad från 2004 till 2007. Författare till den senaste rapporten är David Hoff, universitetslektor vid Högskolan i Kalmar. Rapporten innehåller, förutom själva kartläggningen, en analyserande diskussion om kunskapsläget utifrån samhällsvetenskapliga perspektiv. Enligt författaren till rapporten, är skälet till denna fokusering att dopingforskningen är mycket begränsad på det samhällsvetenskapliga 20

området. Författaren menar att det faktum att användningen av doping, främst Anabola Androgena Steroider, har börjat bli ett samhällsproblem, talar för att doping bör analyseras i en vidare samhällelig kontext med samhälls- och beteendevetenskapliga metoder. Enligt rapporten tenderade forskningen 1994 2004 att fokusera på individuella och psykologiska förklaringar till dopingbruk, och analyserna knöts i liten grad till övergripande samhällsskeenden; användningen av AAS kopplades till avvikande eller extrema individer och till extrema sociala kontexter, som till fängelser, till kriminella och missbrukssammanhang samt till gymkulturen. Överlag studerades bruk av AAS utanför idrotten som ett avvikande manligt underground -fenomen, där den maskulina gymmiljön var den självklara mötesplatsen. Studier av homosexuella mäns bruk, är ännu ett exempel på denna typ av forskning. Om den samhälls- och beteendevetenskapliga dopingforskningen 1994 till 2004 fokuserade på extrema väl avgränsade miljöer och individer, så är forskningen 2004 till 2007 i större utsträckning intresserad av att undersöka större populationer och mer blandade grupper av individer. I den nu aktuella forskningen är gymmen fortfarande viktiga miljöer att studera, men undersökningarna och utgångspunkterna är vidare. Man intresserar sig inte för någon speciell subgrupp på gymmet, utan det handlar om generella kartläggningar av bruket och av motiven till bruket bland dem som tränar på gymmen. Dessutom har det genomförts fler och mer omfattande kartläggningar av ungdomars bruk av AAS. Sammanfattat i punktform ger forskningen från 2004-2007 stöd för följande slutsatser, där slutsatserna i Tablå (1) finner stöd i flera eller mer omfattande studier, och slutsatserna i Tablå (2) stöds av enstaka eller mindre undersökningar: Tablå 1. Bruket av AAS och andra dopingpreparat är omfattande på gym. Det finns ett samband mellan bruk av kosttillskott och bruk av AAS. Bruket av AAS bland ungdomar är betydande. Bruket av AAS bland flickor/kvinnor börjar synas. En övervägande andel av dem som använder AAS uppger kosmetiska skäl som den viktigaste orsaken till bruket. En stor andel av de kosttillskott som används är kontaminerade med AAS. Det finns ett samband mellan idrottslig bakgrund och AAS-bruk. Tablå 2. Det finns ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och bruk av AAS. Det finns samband mellan användning av AAS och negativ kroppsuppfattning. AAS-bruk är vanligare i de västerländska kulturerna än i de österländska. En stor andel av de anabola androgena steroider som används på gymmen kommer från sjukvården och bruket sker i betydande omfattning under överinseende av läkare. 6.6 Lagstiftningen 6.6.1 Lag (1991:1969) om förbud av vissa dopningsmedel Genom lagen har bl.a. bruket av vissa dopingmedel kriminaliserats. Lagen gäller syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat, tillväxthormon samt kemiska substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon. Sådana medel får, om de inte ska användas för medicinskt eller vetenskapligt ändamål, inte införas i landet, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning, innehas 21

eller brukas. Den som bryter mot lagen kan dömas till högst två års fängelse. Anses brottet som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Anses brottet grovt döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. 6.6.2 Lagstiftning som möjliggör dopingkontroller och sanktionsförfaranden på gym I betänkandet Doping i folkhälsoperspektiv (SOU 1996:126) behandlades problematiken rörande bruket av dopingmedel på gym utan att några konkreta förslag lämnades. I rapporten Handlingsplan mot dopning inom idrotten (Ds 2002:4) uppmärksammades problematiken än en gång och man föreslog att frågan om en sådan lagstiftning skulle utredas ytterligare. Någon sådan utredning har inte verkställts. 6.6.3 Narkotikautredningen (S 2006:7) Utredningens uppdrag är att göra en översyn av narkotikalagstiftningen. Utredaren skall analysera hur de nuvarande regelsystemen om kontroll av narkotika, dopningsmedel och prekursorer samt lösningsmedel och andra hälsofarliga varor som används i berusningssyfte förhåller sig till varandra och om regleringen i de olika författningarna är enhetlig. Utredaren skall analysera systemens effektivitet. Ett område som utredaren särskilt skall beakta är regleringen av dopningsmedel. Utredaren skall överväga om nuvarande reglering på området i jämförelse med narkotika och hälsofarliga varor i tillräcklig utsträckning beaktar dopningspreparatens farlighet. I kontakterna med polis- och tullmyndigheterna har Narkotikautredningen fått bekräftat kopplingen mellan narkotika och dopingmedel och konstaterat att användningen av dopingpreparat ofta är inkörsporten till narkotikamissbruk. Narkotikautredningen kommer att föreslå höjda påföljder för dopingbrott. Idag är påföljderna betydligt lägre än för narkotikabrott, vilket innebär att dopingbrotten kommer i skymundan. Åklagarna väljer att gå på det brott som har den högre påföljden i de fall där narkotika- och dopingpreparat beslagtas samtidigt. 6.7 Tidigare gjorda utredningar Dopingproblematiken har uppmärksammats i ett antal utredningar, Doping i ett folkhälsoperspektiv (SOU 1996:126) med propositionen, Åtgärder mot dopning (1998/99:3) och vidare i Idrottsutredningens betänkande Idrott & Motion för livet (SOU 1998:76) som åtföljdes av regeringens proposition, En idrottspolitik för 2000-talet (1998/99:107) och senast i rapporten Handlingsprogram mot dopning inom idrotten (Ds 2002:4). 6.7.1 Doping i ett folkhälsoperspektiv (SOU 1996:126) Idrott & Motion för livet (SOU 1998:76) med åtföljande propositioner. I Ds 2002:4 beskrivs resultatet av de två utredningarna och innehållet i de propositioner som följde. I den proposition som följde SOU 1996:126 föreslogs ett antal åtgärder för att komma tillrätta med bruket av framförallt anabola androgena steroider samt föreslogs ändringar i Lagen(1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel och andra lagar. I SOU 1998:76 behandlades dopingfrågan främst ur finansieringssynpunkt. Utredningen föreslog att kontroll- och provtagningsverksamheten samt information och utbildning inom idrotten bör finansieras inom ramen för statens anslag till idrotten medan ansvaret för att det finns ett fullgott dopningslaboratorium överförs till utgiftsområdet hälso- och sjukvårdssektorn. I propositionen konstaterades att det behövs förstärkta insatser mot dopning inom idrotten och för idrottsforskningen. Frågan om forskningen hänsköts till den då kommande forskningspolitiska propositionen medan regeringen ansåg att ansvaret för dopningslaboratoriet inte vid detta tillfälle borde bli föremål för ytterligare prövning. 22

6.7.2 Handlingsplan mot dopning inom idrotten (Ds 2002:4) Arbetsgruppen föreslog som övergripande mål att all idrottsverksamhet såväl den verksamhet som organiseras av Riksidrottsförbundet som övrig verksamhet ska vara dopningsfri. Genom följande åtgärder ansåg gruppen att målet skulle kunna uppnås. Ökat antal dopningskontroller, Förstärkt utbildning och information som påverkar attityderna i samhället mot dopning samt leder till ökad kunskap om dopning, Ökad samverkan mellan olika samhällsinstanser samt Att alla gym strävar efter att erbjuda dopningsfri miljö. Gruppen föreslog att antalet dopingkontroller inom idrotten under en treårsperiod skulle öka med 50 procent, innebärande att 4 500 kontroller skulle genomföras under år 2005. Målet är inte uppnått. Enligt DopK:s dopingprovplan för 2008 är målet att genomföra 3 500 prov. I fråga om förslaget om förstärkt utbildning och information är resultatet idag snarare en nedtrappning än en ökning. Detsamma gäller förslaget om ökade insatser för att skapa samverkan. Arbetsgruppen ansåg att idrottsrörelsen borde kunna vara en aktiv part för att åstadkomma regionala och kommunala samverkansgrupper. DF:s engagemang i antidopingfrågan synes ha avtagit starkt sedan arbetsgruppen lade sitt förslag. I fråga om dopningsfria gym är det först på senare år initiativ har tagits till samverkan mellan de olika aktörerna. Bl.a. har STAD-projektet och Friskvårdsföretagens branschorganisation, FRISK fört upp antidopingfrågan på dagordningen. Förslaget om att utreda frågan om en lagstiftning som möjliggör dopningskontroller och sanktionsförfarande för icke RF-föreningsanslutna tränande har inte genomförts. Arbetsgruppen föreslog också att Dopinglaboratoriet skulle ges tillräckliga resurser för forskning, metodutveckling och investeringar och att Dopingjouren garanteras en fortsatt finansiering för att kunna fortsätta sin verksamhet samt för att kunna genomföra de utökade uppgifterna. Idag reserveras medel inom idrottsanslaget och inom befintliga anslag inom folkhälsoområdet. Anslagen till Dopingjouren har varit oförändrade sedan år 2002. Arbetsgruppen föreslog en intensifiering av forskningen rörande såväl orsaker till missbruk av dopingmedel som medicinska och andra effekter av ett sådant missbruk i idrotten eller i samhället i sin helhet. Så har inte skett. 6.8 Några andra nationers modeller 6.8.1 Danmark Ombildningen Ansvaret för antidopingarbetet låg från starten 1978 hos Danmarks Idraets-Forbund. I samband med att Team Danmark, organ för utveckling av elitidrotten, bildades 1986 inrättades ett antidopingsekretariat och en Dopingkommission. Med anledning av dopingskandalerna kring cykelsporten i slutet av 90-talet fick politikerna upp ögonen för problemet. Från politiskt håll ansågs att dopingen inte enbart var idrottens eget problem och det var tveksamt om idrotten själv skulle kunna klara ut problemet. Den dåvarande kultur- och idrottsministern ville inte ha fler internationella skandaler varför det var viktigt att ta tag i oberoende- och trovärdighetsfrågan. Kultur- och idrottsministern drev frågan hårt innebärande att en 3-årig försöksverksamhet med en fristående antidopingorganisation sjösattes år 2000. Argumentet var att man ville ha en vit idrott. Några samhälls- eller folkhälsoaspekter redovisades inte. Försöksverksamheten utsattes för en omfattande utvärdering, vilken resulterade i beslut om att permanenta verksamheten i Anti Doping Danmark. Ett bärande skäl var att man ansåg det vara viktigt att sam- 23

la all kunskap och information om doping på ett ställe. Detta innebar att ansvaret för antidopingverksamheten överfördes från Danmarks Idraets-Forbund till Kulturdepartementet. I september 2004 beslutade Folketinget att anta Lov om fremme av dopingfri idraet. Den antidopingorganisation, Anti Doping Danmark, som bildades är helt fristående från idrotten, men har ett nära samarbete med Team Danmark och Danmarks Idraets-Forbund, t.ex. har den sitt kansli i Idrotten Hus. Den personal som tidigare arbetat med antidopingfrågorna följde med till den nya organisationen. Några förstärkningar fick göras på den administrativa sidan, eftersom man nu helt tagit över den administrativa hanteringen från Danmarks Idraets- Forbund. Organisationsform Enligt lagen är Anti Doping Danmark en selvejende institution" som har i uppgift att främja kampen mot doping inom idrotten. Kulturministern tillsätter en styrelse om tolv personer. Kulturministern utser fyra ledamöter, Team Danmark två och Danmarks Idraets-Forbund två. Dansk Firmaidraetsforbund och Danske Gymnastik- och Idraetsforeningar utser vardera en ledamot. Utöver dessa utses en ledamot som representerar elitidrottstränarna och en som representerar de aktiva elitidrottsutövarna. Styrelsen väljs för en period om fyra år. Verksamheten Verksamheten i Anti Doping Danmark omfattar; 1. Dopingkontroll. 2. Upplysningsverksamhet (här ligger dopingjouren och www.antidoping.dk). 3. Forsknings- och utvecklingsverksamhet kring antidoping. 4. Deltagande i internationella antidopingarbetet. 5. Rådgivning och bistånd till offentliga myndigheter i antidopingfrågor. 6. Att ingå samarbetsavtal om antidopingarbete med dem som bedriver eller tillhandahåller idrottsaktiviteter eller med idrott besläktade aktiviteter, t.ex. gym. Finansiering Kulturministern fastställer årligen det statliga bidraget till Anti Doping Danmark. En förutsättning för statligt stöd är att Danmarks Idraets-Forbund och de idrottsorganisationer som får del av tipsmedel också skjuter till pengar. Detta görs genom avtal med kulturministeriet. År 2006 uppgick det statliga bidraget till ca 4 miljoner DKK. Danmarks Idraets-Forbund bidrog med 2,3 miljoner DKK, Team Danmark med 3,5 miljoner DKK och övriga med 1,7 miljoner DKK. Totalt omsatte verksamheten 12,8 miljoner DKK under 2006. Bidragen är till för att finansiera den planerade verksamheten. Om Anti Doping Danmark vill göra extra insatser får man ansöka om särskilda medel för detta. Kostnaderna för den nya organisationen ökade något jämfört med tidigare, framförallt på grund av tillkommande administrativa uppgifter och några nyinrättade tjänster. Kontrollverksamheten Styrelsen för Anti Doping Danmark beslutar om fördelningen av kontroller mellan Team Danmark, Danmarks Idraets-Forbund och övriga organisationer. Enligt den danska lagstiftningen är det inget som hindrar att man gör kontroller på de som besöker gymmen. Inte heller att de som bryter mot reglerna bestraffas eller stängs av från träning. Under 2006 gjorde Anti Doping Danmark nära 1700 kontroller. Av dessa var 94 (0,6 %) positiva prover, vilket var en ökning med 45 % jämfört med 2005. I huvudsak står motionärerna för hela ökningen. Avtal med övriga idrottsorganisationer Anti Doping Danmark skriver samarbetsavtal med organisationer som bedriver eller tillhandahåller idrottsaktiviteter eller med idrott besläktade aktiviteter. Tidigare skrevs avtalen med respektive träningsanläggning, numera görs det med den branschorganisation som bildats. 24