Två arvsrättsliga problem

Juridiska institutionen Höstterminen 2017 Examensarbete i civilrätt, särskilt familjerätt 30 högskolepoäng Två arvsrättsliga problem Är avskaffandet av laglotten lösningen? Two legal inheritance problems Is the abolition of the statutory share of inheritance the solution? Författare: Lisa Jerner Handledare: Professor Margareta Brattström

Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 1.1 Introduktion och frågeställningar... 1 1.2 Syfte... 2 1.3 Metod och material... 3 1.4 Avgränsning och disposition... 3 2 Successionsrätten idag... 5 2.1 Inledning... 5 2.2 Om rätt att taga arv... 6 2.3 Den legala arvsordningen... 6 2.4 Testamente... 7 2.5 Sambors rättsliga ställning då ena sambon avlider... 8 2.6 Förverkande... 11 3 Laglottsinstitutet... 14 3.1 Inledning... 14 3.2 Laglottens innebörd och syftena bakom den... 15 3.3 En bröstarvinges rätt att begära jämkning... 17 4 En närmare presentation av problemen... 18 4.1 Inledning... 18 4.2 Förverkandereglerna - mordförsök leder inte till förverkande... 18 4.3 Sambor med gemensamma barns bristfälliga efterlevandeskydd... 20 5 Hur kan problemen lösas?... 23 5.1 Inledning... 23 5.2 Utöka förverkandegrunderna?... 24 5.2.1 Inledning... 24 5.2.2 De norska förverkandereglerna... 26 5.2.2.1 Kort om laglotten... 26 5.2.2.2 Förverkande enligt 73 arveloven... 26 5.2.2.3 Förverkande genom dom... 27 5.2.2.4 Förverkande genom testamente... 29 5.2.2.5 Förslag till ändring - NOU 2014:1... 30 5.2.3 De danska förverkandereglerna... 31 5.2.3.1 Kort om laglotten... 31 5.2.3.2 Förverkande enligt 48 st. 1 arveloven... 31 5.2.3.3 Förverkande under arvlåtarens livstid... 33 5.2.3.4 Förverkande genom dom... 34 5.2.4 Likheter och skillnader... 34

5.2.5 Hur kan de svenska förverkandereglerna ändras?... 37 5.2.5.1 Vilka gärningar bör omfattas?... 37 5.2.5.2 När och hur bör arvsrätten förverkas?... 40 5.3 Förbättra efterlevandeskyddet för sambor med gemensamma barn... 43 5.3.1 Inledning... 43 5.3.2 Efterlevande sambors rättsliga ställning i Norge... 44 5.3.2.1 Arvelovens sambobegrepp... 44 5.3.2.2 Nuvarande reglering... 44 5.3.2.3 Förslag om lika arvsrätt för sambor och makar... 46 5.3.3 Efterlevande sambors rättsliga ställning i Danmark... 46 5.3.3.1 Legal arvsrätt för vissa sambor?... 46 5.3.3.2 Utvidgat samlevnadstestamente... 47 5.3.4 Likheter och skillnader... 49 5.3.5 Hur kan efterlevandeskyddet för sambor med gemensamma barn förbättras i Sverige?... 51 5.3.5.1 Allmänt... 51 5.3.5.2 Legal arvsrätt... 52 5.3.5.3 Utvidgad testationsfrihet... 55 5.3.5.4 Mitt ställningstagande... 56 6 Sammanfattning och avslutande diskussion... 58 6.1 Mina lösningsförslag... 58 6.2 Blir resultatet detsamma?... 60 Källförteckning... 62

1 Inledning 1.1 Introduktion och frågeställningar I modern tid har laglottens vara eller icke vara diskuterats flitigt i den arvsrättliga doktrinen, men även på lagstiftningsnivå och i dagstidningar. Det finns ett stort antal personer som har åsikter gällande laglottens existens, bland annat en del praktiker. Svante Thorsell, är verksam advokat och en av laglottens motståndare. I en debattartikel från 2012, framför Thorsell att laglotten bör avskaffas eftersom systemet är föråldrat och att skälen bakom laglottssystemet inte längre är aktuella. Thorsell kallar laglotten för ett förlegat tvångsarv och anser att fokus bör ligga på arvlåtarens vilja och de sociala banden och inte på DNA-koden. Han ifrågasätter vidare varför bröstarvingar som utsätter arvlåtaren för fysiskt och psykiskt lidande ska ha rätt till sin laglott. 1 En annan aspekt av laglotten är att denna skapar problem för sambor med gemensamma barn, eftersom laglotten medför att de trots testamente inte kan skapa ett heltäckande arvsrättsligt skydd 2. I en replik på Thorsells debattartikel argumenterar Ulf Bergquist och Erica Striby, även de verksamma advokater, för att laglotten bör finnas kvar. De är av åsikten att laglotten behövs eftersom ett avskaffande av laglotten skulle innebära en försvagad ställning för särkullbarn. Ett avskaffande skulle öppna för möjligheterna att göra särkullbarn 3 arvlösa, något som de anser vore att vrida tillbaka klockan. De anser vidare att påståendet att en efterlevande make tvingas flytta från hemmet 4 inte är ett så stort problem som motståndarna vill få det att framstå som. 5 Personligen anser jag varken att laglottens motståndare eller förespråkare har rätt, utan är av åsikten att de båda har sina poänger. Något som jag däremot tror att båda sidorna kan enas om är att den svenska arvsrätten i dagsläget tampas med en rad problem. Att en bröstarvinge i stort sätt kan bete sig hur som helst mot arvlåtaren, förutsatt att bröstarvingen inte har ihjäl arvlåtaren, utan att förlora sin laglott samt det bristfälliga skydd sambor med gemensamma barn har då ena sambon avlider är två av flera problem. Även om det inte är laglotten som sådan som i grund och botten är problemet, skulle testamente lösa problemen om laglottsinstitutet avskaffades. Förevarande två problem 1 Thorsell, S, Dags att Sverige avskaffar bröstarvingars rätt till arv. 2 Med heltäckande arvsrättsligt skydd syftar jag på det skydd som gifta makar med gemensamma barn har. 3 Ett avskaffande av laglotten skulle givetvis även innebära en möjlighet att göra även gemensamma bröstarvingar arvlösa. Men det är främst särkullbarn som skulle vara i riskzonen. 4 I de allra flesta fall kan efterlevande make få ett lån med fastigheten som säkerhet och på så vis behålla boet samt lösa ut särkullbarnen. 5 Bergquist, U, Striby, E, Laglotten skyddar särkullbarnen och bör inte avskaffas. 1

ligger till grund för denna uppsats. Anledningen till att jag valt att inrikta mig på dessa två problem är inte bara för att jag funnit problemen extra intressanta, utan även för att laglotten är en extra stark gemensam nämnare för de här två problemen. Laglottens motståndare använder bland annat dessa problem som argument för att avskaffa laglotten. Jag ställer mig därför frågan; Vad är det egentligen motståndarna till laglotten vill uppnå med ett avskaffande? Kan samma resultat uppnås genom andra åtgärder? Om så är fallet kan laglotten och dess positiva aspekter bevaras. 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att utreda om laglottsinstitutet behöver upphävas, eller om det resultat som laglottens motståndare vill åstadkomma med ett avskaffande istället kan uppnås genom andra åtgärder. Detta kommer ske med utgångspunkt i de två arvsrättsliga problem som introducerades i slutet av föregående avsnitt. Det första problemet berör en bröstarvinges nästintill ovillkorliga rätt till sin laglott, som innebär att så länge bröstarvingen inte har ihjäl arvlåtaren, saknas i dagsläget grund för förverkande av arvsrätten. Problemet handlar följaktligen om förverkandereglernas nuvarande utformning. Det andra problemet berör sambor med gemensamma barns rättsliga ställning, då ena sambon avlider. Även om samborna upprättat testamente till förmån för varandra, har parets gemensamma barn rätt att kräva att få sin laglott genast. Problemet grundar sig alltså i att sambor saknar arvsrätt efter varandra, och att sambor med gemensamma barn som vill ha ett heltäckande arvsrättsligt skydd, i dagsläget endast kan uppnå detta genom att ingå äktenskap. För att uppfylla syftet kommer följande frågor bli föremål för analys: Hur kan förverkandereglerna utformas för att vi ska komma till rätta med problemet som förverkandereglernas nuvarande utformning resulterar i? Hur kan efterlevandeskyddet för sambor med gemensamma barn förbättras? Vilka ändringar behöver ske? Leder de ändringar som jag förespråkar till det som laglottens motståndare vill uppnå med ett avskaffande, eller krävs det att laglottsinstitutet avskaffas? 2

1.3 Metod och material För att läsaren ska få en förståelse för de problem som är föremål för uppsatsen, behövs en genomgång av relevanta delar av gällande rätt. Den historiska kontexten kommer vävas in i sitt sammanhang där jag anser att det är nödvändigt. För att förtydliga vissa saker har jag använt mig av fiktiva exempel. Dessa exempel presenteras på ett sådant sätt att det tydligt framgår att det rör sig om fiktiva exempel. Även om situationerna i exemplen i inte hör till vardagligheterna, är de fullt realistiska. Jag kommer genomgående uttrycka mina egna tankar och åsikter, och trots att vissa avsnitt huvudsakligen är deskriptiva avsnitt, kommer även dessa innehålla fiktiva exempel samt inslag av mina egna tankar och åsikter. Metoden som används i denna uppsats är den rättsdogmatiska metoden. Metoden går ut på att systematisera och tolka gällande rätt, men kan också användas för att kritisera rättsläget och föreslå förändringar. 6 Även rättshistorisk rätt anses ofta ha en självklar plats inom den rättsdogmatiska metoden. För att få ett bredare underlag, samt för att få inspiration till hur den svenska rätten skulle kunna ändras, för att problemen ska lösas på ett så bra sätt som möjligt, kommer ledning att hämtas från dansk och norsk rätt. Uppsatsen innehåller därför relativt stora inslag av komparation. Under arbetet med uppsatsen har jag främst använt mig av lagtext, förarbeten och doktrin. Doktrin har inte bara använts som källmaterial utan även för att lyfta författares ståndpunkter. Utöver detta har jag även använt mig av annat offentligt tryck såsom utskottsbetänkanden och motioner. Jag har även använt mig av debattartiklar från praktiker, nationalekonomisk forskning samt statistik från SCB. Eftersom uppsatsen innehåller komparativa inslag har jag använt mig av material från Norge och Danmark i form av lagtext, förarbeten, praxis och doktrin. 1.4 Avgränsning och disposition Utöver den avgränsningen som av naturliga skäl sker genom att uppsatsens syfte bestäms, har några ytterligare avgränsningar gjorts. Av pedagogiska skäl kommer jag presentera avgränsningarna i den ordning som kapitlen följer, och av den anledningen flyter avgränsning och disposition ihop. 6 Korling & Zamboni, Juridisk metodlära, s 24. 3

Utöver kapitel ett består uppsatsen av fem kapitel. I uppsatsens nästkommande (2) kapitel presenteras relevanta delar av gällande rätt. Angående förverkandereglerna har jag avgränsat mig till att endast behandla förverkande med stöd av 15 kap 1 ärvdabalken (ÄB), och då främst förverkande av arv. I kapitlet därefter (3) presenteras laglottsinstitutet. Även om det finns vissa regler vars syfte är att se till att laglottsreglerna inte kringgås, kommer dessa regler inte att behandlas, eftersom de saknar betydelse för uppsatsens syfte. I kapitel fyra ges en närmare presentation av de två problem som jag valt att utgå ifrån, dvs. förverkandereglernas nuvarande utformning samt sambor med gemensamma barns bristande efterlevandeskydd. Laglotten skapar inte bara problem för sambor med gemensamma barn, utan även för sambor som har både gemensamma barn och särkullbarn. I detta arbete ligger fokus på sambor som enbart har gemensamma barn. Anledningen till detta är att sambor med särkullbarn kan skydda sig lika lite mot laglotten som makar med särkullbarn. När jag fortsättningsvis använder mig av formuleringen sambor med gemensamma barn syftar jag alltså på sambor som enbart har gemensamma barn. Trots denna avgränsning kommer samtliga sambors rättsliga ställning då ena sambon avlider att behandlas i kapitel två, eftersom jag anser att det krävs viss generell kunskap om sambors rättsliga ställning för att kunna få god förståelse för den problematik som presenteras. I uppsatsen femte kapitel redogörs för hur våra nordiska grannländer Norge och Danmark har löst problemen. Här presenteras vidare de ändringar som jag anser behöver göras i svensk rätt för att de presenterade problemen ska få en lösning. Skälet till att jag valt att avgränsa mig till just dessa länder är att de har en lång historia av likheter med Sverige, både vad gäller samhället i stort samt rättsmedvetandet. Samtliga länder använder samma grundläggande uppdelning i arvsklasser och tillämpar parentelprincipen, stirpalgrundsatsen och istadarätten. 7 Vidare råder också som huvudregel testationsfrihet med undantag för laglott. Det känns därför motiverat att inhämta inspiration från Norge och Danmark. När sambors efterlevandeskydd i Norge och Danmark presenteras, är presentationen inte begränsad till att endast omfatta sambor med gemensamma barn. Eftersom avsnittet syftar till att hämta inspiration till hur de svenska reglerna kan ändras kommer avsnittet av naturliga skäl inte vara heltäckande, och huruvida efterlevande sambo, enligt norsk och dansk rätt, har möjlighet att sitta kvar i 7 Friðriksdóttir i Utviklingen i nordisk arverett - tegn i tiden, s 46. 4

oskiftat bo kommer därför inte beröras. Även om jag anser att sambors rättsliga ställning generellt behöver anpassas till de behov som finns år 2017, syftar mitt lösningsförslag endast till att föreslå vilka ändringar som kan ske för att sambor med gemensamma barns efterlevandeskydd ska förbättras. Skyddet kan förbättras på flera olika sätt; exempelvis genom att höja beloppet i lilla basbeloppsregeln samt utvidga regeln till att omfatta även annan egendom än samboegendom, genom att införa legal arvsrätt, utöka testationsfriheten, eller genom att ändra på reglerna i föräldrabalken som innebär att god man måste kräva ut en minderårig bröstarvinges laglott. Jag har dock avgränsat mig till att utreda om skyddet bör utökas genom legal arvsrätt eller utökad testationsfrihet. Till sist följer uppsatsens sista kapitel (6), kapitlet består av en sammanfattning av de lösningsförslag som jag förespråkar, samt en avslutande diskussion där jag resonerar kring frågan om de ändringar som jag förespråkar leder till det som laglottens motståndare vill uppnå med ett avskaffande, eller om det krävs att laglottsinstitutet avskaffas. 2 Successionsrätten idag 2.1 Inledning Den svenska arvsrätten regleras i ärvdabalken från år 1958, men bygger på motsvarande äldre regler. Fördelningen av kvarlåtenskapen kan ske på två olika sätt, beroende av om arvlåtaren varit passiv eller aktiv. Har arvlåtaren varit passiv fördelas arvet enligt den legala arvsordningen i ärvdabalken. Har arvlåtaren däremot varit aktiv och upprättat ett testamente fördelas kvarlåtenskapen istället enligt arvlåtarens vilja, förutsatt att testamentet inte strider mot någon av ärvdabalkens tvingande regler. Det finns således två olika sätt att fördela arvet enligt svensk rätt, dels genom arv och dels genom testamente. 8 I detta kapitel ges en genomgång av hur kvarlåtenskapen fördelas enligt svensk arvsrätt. Kapitlet behandlar även sambos rättsliga ställning då den ena sambon avlider. Laglottsinstitutet behandlas i kapitel tre och kommer därför endast att beröras mycket kort i detta kapitel. 8 Malmström & Saldeen, Successionsrätt; Arv, boutredning och arvskifte, s 13. 5

2.2 Om rätt att taga arv Arvsrätten aktualiseras vid arvlåtarens död och man brukar tala om att arvet faller vid arvlåtarens död. En första förutsättning för att arvsrätten ska aktualiseras är således att någon har avlidit. 9 Vidare krävs det att arvtagaren är vid liv då arvet faller, det vill säga att arvtagaren överlever arvlåtaren, se 1 kap 1 ÄB. Det spelar ingen roll hur länge arvtagaren överlevt arvlåtaren, utan det räcker med några sekunder. Även ett foster i magen har arvsrätt förutsatt att barnet sedermera föds vid liv. 10 Vidare krävs det att den som påstår sig vara arvtagare faktiskt är rätt arvinge och den vanligaste frågan är om en bröstarvinge verkligen är barn till den avlidna. 11 Arvsrätten får vidare inte vara preskriberad eller förverkad. 2.3 Den legala arvsordningen Om den avlidna inte har upprättat något testamente fördelas kvarlåtenskapen enligt den legala arvsordningen. Den legala arvsordningen bygger på släktskap, där den som är närmast släkt ärver först. Släktingarna som har arvsrätt delas in i tre arvsklasser, enligt den så kallad parentelprincipen. Är en arvinge avliden träder dennes avkomlingar i den avlidnes ställe, detta kallas istadarätt. Enligt stirpalgrundsatsen tar varje gren inom en arvsklass lika stor del av kvarlåtenskapen. 12 Den första arvsklassen omfattar den avlidnes avkomlingar i rakt nedstigande led, det vill säga barn, barnbarn, barnbarnsbarn osv, se 2 kap 1 ÄB. De avkomlingar som i det enskilda fallet har rätt att ärva kallas för bröstarvingar. 13 Om arvlåtaren inte har några arvingar i första arvsklassen, går arvet vidare till andra arvsklassen, något som följer av principen successio ordinum. En arvsklass måste alltså vara tom innan arvet går vidare till nästa arvsklass. 14 Den andra arvsklassen består av arvlåtarens föräldrar, och föräldrarnas avkomlingar, se 2 kap 2 ÄB. För de fall det inte finns några arvingar i andra arvsklassen går arvet vidare till tredje arvsklassen. 9 Brattström & Singer, Rätt arv: fördelning av kvarlåtenskap, s 39. 10 Malmström & Saldeen, Successionsrätt; Arv, boutredning och arvskifte, s 22. 11 Brattström & Singer, Rätt arv: fördelning av kvarlåtenskap, s 43. 12 Brattström & Singer, Rätt arv: fördelning av kvarlåtenskap, s 32f. 13 För att exemplifiera: Sofia har två barn, Elin och Jens. Elin och Jens har två barn vardera. När Sofia avlider är Elin avliden. Detta innebär att det är Jens samt Elins två barn som är Linas bröstarvingar, eftersom det är de som kommer ärva enligt första arvsklass. 14 Brattström & Singer, Rätt arv: fördelning av kvarlåtenskap, s 31. 6

I tredje arvsklassen finner vi mor- och farföräldrarna eller deras barn, se 2 kap 3 ÄB. Det som skiljer arvingarna i tredje arvsklassen från arvingarna i första och andra arvsklassen är att istadarätten inte är obegränsad i nedstigande led. Mostar, morbröder, fastrar och farbröder är de sista arvingarna i den tredje arvsklassen. Denna begränsning i istadarätten infördes i och med 1928 års lag, det var alltså i och med lagens ikraftträdande som kusiner förlorade sin arvsrätt. 15 För de fall det inte finns några efterlevande släktingar i någon av de tre arvsklasserna tillfaller arvet allmänna arvsfonden, se 5 kap 1 ÄB. 2.4 Testamente Ett testamente är den ena av de två handlingar som en person kan upprätta för att, på ett juridiskt bindande sätt, få igenom sin yttersta vilja även efter han eller hon avlidit. Den andra handlingen är förmånstagarförordnande, förmånstagarförordnande påminner om testamente i många avseenden eftersom försäkringstagaren kan välja vem som ska stå som förmånstagare och således bestämma vem som ska gynnas. Genom testamente kan testator justera den legala arvsordningen, testator kan således ge mer åt en arvinge och mindre åt en annan eller testamentera hela eller en del av kvarlåtenskapen till en person som egentligen saknar arvsrätt efter testatorn. I Sverige är testationsrätten tämligen långtgående och bröstarvingars rätt till laglott är den enda begränsningen i arvlåtarens möjlighet att fördela kvarlåtenskapen genom testamente, se 7 kap 1 ÄB. I svensk rätt accepteras två former av testamenten, ordinära testamenten samt nödtestamenten. Ett ordinärt testamente ska upprättas skriftligen med två vittnen, se 10 kap 1 ÄB. Vad gäller nödtestamenten accepteras två former, muntliga testamenten 16 och holografiska testamenten 17, se 10 kap 3 st. 1 ÄB. En förutsättning för att en person ska kunna upprätta ett nödtestamente är att personen på grund av sjukdom eller annat nödfall är förhindrad att upprätta ett ordinärt testamente, se 10 kap 3 st. 1 ÄB. Ett testamente kan inte göras oåterkalleligt utan det finns alltid en möjlighet för testator att förändra det upprättade testamentet. Ett ordinärt testamente är giltigt tills testator uttrycker att viljan är någon annan, 18 antingen genom att formlöst återkalla testamentet eller genom att upprätta ett nytt formenligt testamente, det vill säga antingen 15 Brattström & Singer, Rätt arv: fördelning av kvarlåtenskap, s 23. 16 Ett muntligt testamente ska upprättas muntligen inför två vittnen. 17 Ett holografiskt testamente är en av testator egenhändigt skriven och undertecknad handling. Inga vittnen krävs. 18 Källström, Om testamentsförordnande, s 33. 7

ett ordinärt testamente eller ett nödtestamente som uppfyller respektive formkrav. Ett nödtestamente är ogiltigt om testator sedermera haft möjlighet att förordna om sin kvarlåtenskap under tre månader, se 10 kap 3 st. 2 ÄB. 2.5 Sambors rättsliga ställning då ena sambon avlider Eftersom Sverige inte har något samboregister är det inte möjligt att ta fram några exakta siffror på hur många individer som är sambor, men uppskattningsvis finns det ca 900 000 samboförhållanden i Sverige. 19 Förr i tiden var ett samboförhållande vanligtvis ett förstadium till äktenskap, 20 men i dagsläget finns det många olika anledningar till varför sambor inte ingår äktenskap och istället fortsätter vara sambor. De allra flesta sambor känner till att de inte har arvsrätt efter varandra. I en studie 21 gjord av Kajsa Walleng var det endast 4 % av de tillfrågade som trodde att sambor ärver varandra, vidare trodde 9 % att sambor med barn ärver varandra. 22 De som saknar kunskap om att sambor inte ärver varandra kan sägas vara i villfarelse gällande den situation som en efterlevande sambo kan hamna i för de fall andra sambon avlider. Vidare finns det de sambor som har kunskap om att de inte ärver varandra, och som vill ingå äktenskap, 23 men som av olika anledningar skjuter på det. Den vanligaste orsaken till att sambor, som avser att gifta sig, inte har gjort detta ännu är för att de inte anser att de har ekonomi för ett giftermål. Ytterligare förklaringar till varför man ännu inte gift sig är tidsbrist, att man är för ung, att man nyligen fått barn eller att man nyligen träffats. 24 Till sist har vi de sambor som valt att leva som sambor just pga. att de inte vill ha de rättsverkningar som ett äktenskap medför, och de omfattas inte av den problematik som behandlas i uppsatsen. 25 I dagsläget är det inte ovanligt att samboförhållanden är långvariga och att de upplöses genom att den ena sambon avlider. 26 Sambor har ingen legal arvsrätt men sambolagen (SamboL) innehåller vissa bestämmelser som kan ge efterlevande sambo ett begränsat 19 Walleng, Att leva som sambo, s 335. 20 Walleng, Att leva som sambo, s 21. 21 Under hösten 2010 genomförde Kajsa Walleng studien Att leva som sambo. Studien genomfördes som en postenkätstudie. 2000 individer i åldrarna 20-70 år valdes ut slumpmässigt. 795 personer svarade på enkäten. För hela studien, se Walleng, Att leva som sambo, s 73 136. 22 Walleng, Att leva som sambo, s 96. 23 I Wallengs studie anger 55% att de tror att de kommer att gifta sig, se Walleng, Att leva som sambo, s 132. 24 Walleng, Att leva som sambo, s 134. 25 Uppräkningen är inte uttömmande utan enbart exempel på varför sambor inte ingår äktenskap. 26 Brattström & Singer, Rätt arv: fördelning av kvarlåtenskap, s 204. 8

skydd. 27 Efterlevande sambo har rätt till bodelning, till skillnad från makar så ska detta inte ske, utan det är efterlevande sambo som avgör om det blir någon bodelning, se 18 SamboL. Efterlevande sambo kan därmed överväga om en bodelning skulle vara ekonomiskt fördelaktig eller inte. 28 Om efterlevande sambo vill genomföra en bodelning ska samboegendomen delas, se 8 SamboL. Samboegendomen består av bostad och bohag som förvärvats för gemensam användning, se 3 SamboL. Bilar och fritidshus är exempel på egendom som inte är samboegendom. Det krav som ställs på att egendomen ska ha förvärvats för gemensam användning innebär att egendom som införskaffats innan samboförhållandet inleddes inte omfattas av definitionen samboegendom, och denna egendom ingår därmed inte i bodelningen. För sambor finns en så kallad basbeloppsregel, den brukar kallas för lilla basbeloppsregeln och ger efterlevande sambo rätt till samboegendom till ett värde av två prisbasbelopp 29, se 18 st. 2 SamboL. Lilla basbeloppsregeln blir endast tillämplig för de fall samboförhållandet upphör till följd av att ena sambon avlider. Regeln är en bodelningsregel, vilket innebär att förvärvet sker med full äganderätt. 30 En konsekvens av att lilla basbeloppsregeln endast ger efterlevande sambo rätt till samboegendom till ett värde av två prisbasbelopp innebär att i en situation där den avlidna sambon saknar samboegendom men har bankmedel och aktier till ett värde av flera miljoner har efterlevande sambo inte rätt att överta någonting med stöd av lilla basbeloppsregeln. Lilla basbeloppsregeln gäller oberoende av hur länge samboförhållandet har varat vid första sambons död. Detta var ett av flera skäl till varför man i förarbetena ansåg att det fanns anledning att beloppet skulle hållas till en måttlig ekonomisk nivå. 31 Som nämndes inledningsvis är samboförhållanden vanligt förekommande. Trots att en efterlevande sambo i många fall kan ha ett lika stort intresse som en efterlevande make av bo kvar i den gemensamma bostaden saknar sambor legal arvsrätt. För de fall ena sambon avlider utan att samborna gjort vad de kunnat för att utöka efterlevandeskyddet för varandra kan situationer som känns orimliga och orättvisa uppstå. För att exemplifiera kan vi tänka oss Eva och Björn, de har varit sambor i snart 20 år och saknar bröstarvingar. De bor i en villa som är värd 5 miljoner kronor, villan är dock inte samboegendom eftersom Eva köpte villan några år innan hon träffade Björn. Eva har inte haft kontakt med sina föräldrar på över 25 år. Björn och Eva har inte upprättat något testamente eller vidtagit någon annan 27 Walleng, Att leva som sambo, s 335. 28 Lind, Sambolagen, En kommentar, s 164. 29 Prisbasbeloppet för år 2017 är 44 800 kr, vilket innebär att basbeloppsregeln garanterar efterlevande sambo högst 89 600 kronor. 30 Lind, Sambolagen, En kommentar, s 165. 31 Prop 1986/87:1, s 109. 9

åtgärd för att skapa ett bättre efterlevandeskydd än vad bodelning och lilla basbeloppsregeln ger. Anledningen till att de varit passiva är inte för att de inte velat skydda varandra, utan för att de tycker att det är obehagligt att prata om döden. Eva omkommer i en trafikolycka. Följden av att testamente saknas är att arvet fördelas enligt den legala arvsordningen, något som innebär att Evas föräldrar ärver parets bostad. Eftersom Evas föräldrar är förtjusta i villan bestämmer de sig för att flytta in i den, detta innebär i sin tur att Evas föräldrar inte ens erbjuder Björn att köpa villan av dem. Björn tvingas flytta och han får därför känna på konsekvenserna av att han och Eva inte tog ansvar för att trygga varandras framtid. Jag anser att situationen som Björn hamnat i är orättvis och tragisk, men man kan också välja att se utfallet som ett resultat av egna val och att det är upp till individen själv, och inte samhället, att göra val för att trygga framtiden. Testamente är i dagsläget en av de möjligheter som står till buds för sambor som vill försäkra sig om ett bättre efterlevandeskydd än vad bodelning och lilla basbeloppsregeln ger. Om samborna vill att de legala arvingarna ska ha rätt till efterarv då efterlevande sambo avlider, hänvisas de till att förordna om arv med fri förfoganderätt. Detta innebär att den först avlidnas arvingar har rätt till efterarv på samma sätt som när en make ärver med stöd av äktenskapsbalkens regler. 32 I Wallengs studie uppgav endast 18 % att de upprättat testamente till förmån för sin sambo. 33 Något som kan jämföras med att 62% anser att sambor bör ärvda all eller viss kvarlåtenskap efter varandra. 34 Anledningen till att testationsfrekvensen är låg beror således inte på en ovilja mot att efterlevande sambo ska ta arv. Utöver testamente kan sambor teckna livförsäkringar där de sätter varandra som förmånstagare. De kan även utforma sitt ägande efter behov, beroende på hur deras ekonomiska situation ser ut. Är den ena sambon mycket förmögen, och samborna är ute efter att skydda den mindre förmögne sambon, kan det till exempel vara en bra idé att fördela ägandet på så sätt att den mindre förmögne sambon äger den största delen av egendomen. Samtliga möjligheter kräver dock att samborna är aktiva och vidtar åtgärder, något som är en av anledningarna till att flertalet sambor enbart tänker tanken att de vill skaffa ett bättre skydd, men att de tyvärr inte tar tag i saken och gör det som krävs. 32 Walleng, Att leva som sambo, s 341. 33 Walleng, Att leva som sambo, s 102. 34 Walleng, Att leva som sambo, s 103. 10

2.6 Förverkande Enbart det faktum att en person är arvinge eller testamentstagare innebär inte att kvarlåtenskapen kommer tillfalla den personen. För att arvet ska tillfalla arvingen eller testamentstagaren krävs det att arvsrätten inte är förverkad. 35 För de fall en arvinge eller testamentstagare uppsåtligen dödar arvlåtaren eller testator förverkas rätten att ta arv eller testamente efter denna, se 15 kap 1 st. 1 ÄB. Om den som dödats är arvinge eller testamentstagare till någon annan, får gärningsmannen inte bättre rätt till arv eller testamente än om den som dödats hade levt. Detta innebär således att en gärningsman med stöd av istadarätten eller sekundosuccession i ett testamente inte kan träda i den som dödats ställe vad gäller rätten till arv eller testamente. 36 Dödandet ska ha varit uppsåtligt och gärningen ska ha skett genom brott, vilket innebär att rätten inte förverkas för de fall det exempelvis förelåg en nödvärnssituation. 37 År 1991 utvidgades reglerna om förverkande till att omfatta även andra gärningar än uppsåtligt dödande. Efter ändringen omfattas även situationer där arvingen eller testamentstagaren orsakat arvlåtarens död genom en uppsåtlig gärning som innefattat våld 38 på den dödades person och utgjort brott för vilket lindrigare straff än fängelse i ett år inte är föreskrivet, se 15 kap 1 st. 2 ÄB. Själva dödande behöver alltså inte vara uppsåtligt, däremot måste gärningen som leder till döden vara täckt av uppsåt. 39 Vad gäller sambandet mellan gärningen och följden död, krävs det att dödsfallet är en adekvat följd av den uppsåtliga gärningen. 40 I och med kravet på att ett års fängelse ska vara föreskrivet för brottet, omfattas bara vissa brott, såsom grov misshandel, våldtäkt, grov våldtäkt, rån och grovt rån. Bestämmelsen omfattar följaktligen en situation där en arvlåtare blir utsatt för grov misshandel och sedan avlider till följd av denna. 41 Anledningen till att förverkanderegeln utvidgades till att omfatta vissa allvarliga våldsbrott var för att dessa brott till sin natur är sådana att de ofta utgör risker för offrets liv och säkerhet, då det rör sig om mycket allvarliga våldshandlingar som riktas mot arvlåtarens person. I de fall någon av de nämnda gärningarna leder till att arvlåtaren 35 Det krävs även att arvsrätten inte är preskriberad. Preskription kommer inte beröras i denna uppsats. 36 Brattström & Singer, Rätt arv: fördelning av kvarlåtenskap, s 51. 37 Prop. 1990/91:194, s 48. 38 Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd. 39 Walin & Lind, Ärvdabalken En kommentar Del I, s 435. 40 Prop. 1990/91:194, s 49. 41 En situation då arvlåtaren blir utsatt för en misshandel av normalgraden och sedan avlider omfattas dock inte, inte eftersom minimistraffet inte är ett års fängelse, se 3 kap 5 brottsbalken. 11

avlider, vore det stötande om gärningsmannen skulle kunna dra ekonomisk nytta av den uppsåtliga gärningen. 42 Tankesättet är detsamma som motiverar varför en arvtagare som uppsåtligen dödar en arvlåtare inte ska få ärva denna. Även den som medverkat till brottet omfattas av bestämmelsen, se 15 kap 3 ÄB. Jämfört med andra nordiska länder är förverkandegrunderna i svensk rätt förhållandevis få. Även om det inte är av direkt relevans för uppsatsen är det värt att uppmärksamma att det i både äktenskapsbalken och sambolagen stadgas att 15 kap 1 och 3 ÄB, ska gälla även då efterlevande make orsakats sin makes död genom uppsåtligt brott, eller då efterlevande sambo orsakat sin sambos död genom uppsåtligt brott. Det är inte bara en makes arvsrätt som förverkas, utan även efterlevande makes rätt att få ta del av den avlidna makens giftorättsgods, eller åberopa jämkningsregler för att få behålla sitt giftorättsgods, se 12 kap 2 st. 2 äktenskapsbalken (ÄktB). Vad gäller sambor, förverkas efterlevande sambons rätt att få del av den avlidnas egendom genom att begära bodelning, se 18 st. 3 SamboL. Inte heller blir lilla basbeloppsregeln tillämplig i en sådan situation. Följden av att rätten att ta arv förverkas är att arvet istället faller såsom att arvtagaren dött före arvlåtaren. Gärningsmannens arvingar träder i gärningsmannens ställe, och de drabbas följaktligen inte av att gärningsmannens rätt förverkats, se 15 kap 4 ÄB. Arvsrätten förverkas omedelbart i och med dödsfallet och det krävs inte att gärningsmannen blir dömd för gärningen. Även om arvsrätten förverkas automatiskt föreligger inget hinder för att frågan prövas i domstol. Frågan kan exempelvis behandlas i tvistemål om bättre rätt till arv. 43 I de fall där arvlåtaren avlider till följd av en uppsåtlig gärning, kan det ibland gå en relativt lång tid mellan gärningstillfället tills dess att arvlåtaren faktiskt avlider till följd av gärningen. Ett möjligt scenario är att arvlåtaren behandlas på sjukhus under en tid och det kan då tänkas att arvlåtaren och arvtagaren försonas, och att arvlåtaren förlåter arvtagaren för den gärning som han eller hon har begått. För att exemplifiera. Johanna, har precis gått igenom en jobbig skilsmässa och mår för tillfället mycket dåligt. Karolina är Johannas mamma och hon har varit Johannas största stöd genom skilsmässan. En helt vanlig dag sitter Johanna och Karolina och pratar, just denna dag är Johanna av någon anledning mer känslig än vanligt. Karolina trampar på en öm tå då hon frågar om Johanna inte tror att det faktum att Johanna arbetar väldigt mycket kan ha varit en bidragande orsak till att Johan begärde skilsmässa. Johanna blir extremt arg, tappar fattningen, och misshandlar Karolina. Efter en stund inser Johanna vad hon håller på med, hon avbryter misshandeln och ringer efter en ambulans. Karolina är inte kontaktbar då ambulansen dyker upp, men hon överlever som tur var den grova 42 Prop. 1990/91:194, s 24. 43 Walin & Lind, Ärvdabalken En kommentar Del I, s 435. 12

misshandeln, och får tillbaka medvetandet efter några timmar. Johanna är mycket ångerfull. Johanna och Karolina har alltid haft en mycket nära relation eftersom Johanna är ensambarn och med anledning av att Johannas pappa dog då hon var spädbarn. Både Johanna och Karolina är förkrossade över situationen. Karolina förlåter Johanna. Efter två månader på sjukhus avlider Karolina. Eftersom Karolina avled till följd av den grova misshandeln, förverkas Johannas arvsrätt och Karolinas kvarlåtenskap tillfaller allmänna arvsfonden, eftersom Johanna var Karolinas enda arvinge. Det saknar betydelse att Karolina förlät Johanna. Gärningen som Johanna begick kan alltså inte ursäktas ur ett arvsrättsligt hänseende. Det fanns dock en sak som Karolina hade kunnat göra för att undvika att hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla allmänna arvsfonden. Eftersom Karolina inte hade några andra arvingar, hade hon kunnat testamentera hela kvarlåtenskapen till Johanna. På så vis hade kvarlåtenskapen tillfallit Johanna, trots att hon orsakade Karolinas död. 44 Det finns således en möjlighet för en arvlåtare att i vissa fall ge tillbaka arvsrätten till en person som begått en gärning som omfattas av förverkandereglerna, förutsatt att arvlåtaren hinner och är i stånd att upprätta ett testamente. Det som är avgörande, gällande förverkande av testamente, är om testamentet är upprättat före eller efter den uppsåtliga gärningen begicks. Är testamentet upprättat innan gärningen begicks förverkas testamentet i och med dödsfallet, men om testamentet är upprättat efter gärningen begicks så förverkas inte rätten att ta del av testamente. I 15 kap 1 st. 3 och 4 finns undantag till förverkande av gärningsmannens rätt. Enligt tredje stycket sker inget förverkande för de fall gärningsmannen var under 15 år, och enligt fjärde stycket förverkas inte arvsrätten om det föreligger synnerliga skäl. Det är upp till gärningsmannen att bevisa att synnerliga skäl föreligger. 45 Vid bedömning om synnerliga skäl föreligger enligt fjärde stycket, tas i första hand hänsyn till gärningens beskaffenhet, men viss hänsyn kan även tas omständigheter hänförliga till gärningsmannens person 46. Att enbart viss hänsyn kan tas, samt att omständigheter hänförliga till gärningsmannens person inte ska tillmätas någon självständig betydelse framgår inte bara av förarbetena, 47 utan även direkt av ordalydelsen i bestämmelsen. 44 Genom testamente istället för genom arv. 45 Saldeen, Arvsrätt; en lärobok om arv, boutredning och arvskifte, s 126. 46 De omständigheter som är hänförliga till gärningsmannens person ska särskilt beaktas om gärningsmannen begick gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning, eller om gärningsmannen var under arton år och hans handlande stod i samband med uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga hos honom, se 15 kap 1 st. 4 p 1 och 2. 47 Prop. 1990/91:194, s 50. 13

Vid bedömning om det föreligger synnerliga skäl, då gärningsmannen uppsåtligen dödat arvlåtaren är utrymmet för att betrakta omständigheter som synnerliga skäl mycket små. Att arvlåtaren utsatt gärningsmannen för långvariga sexuella trakasserier av allvarlig arv skulle kunna vara omständigheter som skulle kunna betraktas som synnerliga skäl. Vidare skulle barmhärtighetsdödande på begäran av någon som är obotligt sjuk kunna vara synnerliga skäl. 48 När gärningsmannen istället gjort sig skyldig till en uppsåtlig gärning som omfattas av bestämmelsens andra stycke, dvs. grov misshandel, våldtäkt, grov våldtäkt, rån och grovt rån, där arvlåtaren sedermera avlidit av gärningen, är bedömningen gällande vad som kan anses vara synnerliga skäl inte lika sträng. I förarbetena nämns exempelvis en situation då det förelegat en nödvärnssituation, utan att ansvarsfrihet inträtt. I en sådan situation kan omständigheterna i vissa fall tala för att arvsrätten inte bör förverkas, trots att gärningen omfattas av bestämmelsens andra stycket. 49 3 Laglottsinstitutet 3.1 Inledning Laglottsinstitutet, så som det ser ut idag, infördes i och med 1857 års förordning och är än idag en av grundpelarna i svensk arvsrätt. När 1857 års förordning upphörde, fastställdes laglottsreglerna istället i 1928 års lag, och när ärvdabalken trädde i kraft år 1958 inarbetades laglottsreglerna även där. 50 Under de senaste årtiondena har laglottens motståndare kritiserat laglottssystemet för att vara otidsenligt. Laglottens förespråkar anser dock att laglotten fyller en viktig funktion eftersom den bland annat skyddar särkullbarnen. Laglottssystemet kan ses på två sätt, antingen som ett skydd för bröstarvingarna eller som en begränsning i testationsfriheten. I detta kapitel ges en genomgång av laglottsinstitutet. Kapitlet inleds med en redogörelse för laglottens innebörd samt syftena bakom laglotten, följt av en bröstarvinges rätt att begära jämkning. 48 Prop. 1990/91:194, s 50. 49 Prop. 1990/91:194, s 50. 50 Brattström & Singer, Rätt arv: fördelning av kvarlåtenskap, s 27. 14

3.2 Laglottens innebörd och syftena bakom den Förutsatt att arvsrätten inte är förverkad, har en bröstarvinge alltid rätt till sin laglott, som är halva arvslotten, se 7 kap 1 ÄB. Laglotten är en kvotdel av kvarlåtenskapen, och avser således inte någon viss egendom. 51 De allra flesta länder i Europa någon form av laglottssystem, 52 storleken på laglotten skiljer sig dock åt. För att nämna ett av våra nordiska grannländer är laglotten i Danmark 1/4 av arvslotten och laglotten är även beloppsbegränsad. 53 För de fall testamente saknas har en bröstarvinge rätt till sin arvslott, 54 och laglottsskyddet aktualiseras följaktligen endast då arvlåtaren upprättat ett testamente som kränker laglotten. 55 En arvlåtare kan givetvis testamentera över all sin egendom, och i vissa fall accepterar bröstarvingarna arvlåtarens vilja. Det finns två huvudsakliga syften bakom laglotten, det ena syftet är att säkra att kvarlåtenskapen tillfaller de närmaste släktingarna och det andra syftet är att skapa rättvisa mellan bröstarvingarna. 56 Det går dock att ifrågasätta om syftena bakom laglotten fortfarande berättigar ett upprätthållande av denna. Vad gäller syftet att säkra att kvarlåtenskapen tillfaller de närmaste arvingarna kan det konstaterats att bröstarvingar i dagsläget inte är i lika stort behov av arvet ur en ekonomisk synvinkel som tidigare. 57 Detta beror bland annat på de stora förändringar som samhället genomgått sedan laglotten infördes. För att nämna några förändringar kan sägas att medellivslängden ökat samt att det sociala skyddsnätet har utvecklats. På 1920-talet var medellivslängden för en man 55,6 år och för en kvinna 58,4 år, år 2011 var motsvarande siffror 80 år för en man och 84 år för en kvinna, 58 något som medfört att arvingarna i dagsläget är något äldre då arvet faller. Statistiken ger dock sken av att det har skett en dramatisk förändring gällande tidpunkten då arvet faller. En av de främsta anledningarna till varför medellivslängden har ökat är att spädbarnsdödligheten har minskat. För cirka 100 år sedan avled ungefär 10 % av spädbarnen under sitt första levnadsår. År 2010 var motsvarande siffra 0,1%. 59 Statistiken är därför en aning 51 Saldeen, Arvsrätt; en lärobok om arv, boutredning och arvskifte, s 111. 52 Walin & Lind, Ärvdabalken En kommentar Del I, s 192. 53 5 danska arveloven. 54 Om en arvlåtare har två bröstarvingar, består var bröstarvinges arvslott av hälften av arvlåtarens kvarlåtenskap. Detta kommer till uttryck i 2 kap 1 st. 2 där det stadgas att arvtagarens barn taga lika lott. 55 Brattström & Singer, Rätt arv: fördelning av kvarlåtenskap, s 113. 56 SOU 1981:85, s 207. 57 SOU 1981:85, s 193. 58 Brattström & Singer, Rätt arv: fördelning av kvarlåtenskap, s 197 samt SCB statistik, Medellivslängden ökar stadigt, s 14. 59 SCB statistik, Döda och medellivslängd, s 5. 15

missvisande. Det är dock korrekt att arvet faller senare i dagsläget än det gjorde på 1920- talet, men inte så pass mycket senare som statistiken ger sken av att det gör. Gällande arvets betydelse har detta skiftat med tiden. Historiskt sätt har arvet varit av stor betydelse för släkten. Jorden, dvs den fasta egendomen var den viktigaste egendomen och det var därför viktigt att jorden bevarades inom släkten. På grund av de förändringar som samhället genomgått, är jorden numera inte lika viktig för släkten. Arvet har därmed inte samma betydelse nu som då, men det betyder inte att arvet saknar betydelse. Nationalekonomisk forskning visar på att arvet inverkar på flera plan i en individs liv. I en studie 60 gjord av Oscar Erixson, undersöktes hur en arvtagares arbetsinkomster och kapitalinkomster påverkas av ett arv. Resultatet visade att en arvtagares arbetsinkomster minskade och att kapitalinkomsterna ökade åren efter arvet mottagits. De arvingar som förväntade sig arvet hade även minskade arbetsinkomster åren innan arvet föll. Resultatet av studien visar att även relativt små belopp påverkar det ekonomiska beteendet hos arvingarna. Ju mer en arvtagare ärver ju lägre bli en arvtagares arbetsinkomst året efter arvet mottogs. Att en arvtagares arbetsinkomster minskar tyder på att arvtagaren kunnat gå ner i arbetstid. Att gå ner i arbetstid resulterar i mer fritid, något som i sin tur bör leda till högre livskvalitet. Erixsons forskning visar också att arvet möjliggör för en arvinge att bli entreprenör, och att ett arv ökar chansen att en individ startar ett företag. Sammantaget kan sägas att även om arvet inte har samma betydelse idag som det hade förr, har arvet fortfarande betydelse för arvtagarens liv och livsval. Vad gäller rättviseaspekten är den endast ofullkomlig. En arvlåtare som har två bröstarvingar och önskar gynna den ena framför den andra kan testamentera den disponibla kvoten till den han eller hon önskar gynna. Arvlåtaren kan därmed snedfördela kvarlåtenskapen så att ena bröstarvingen erhåller en fjärdedel och den andra bröstarvingen tre fjärdedelar. Om arvlåtaren vill sätta rättviseaspekten ur spel lite extra kan arvlåtaren även sätta bröstarvingen som han eller hon vill gynna som förmånstagare till en livförsäkring, eftersom försäkringsersättningen som huvudregel inte ingår i kvarlåtenskapen, se 14 kap 7 st. 1 försäkringsavtalslagen. Arvlåtaren kan även ge gåvor till bröstarvingen som han eller hon önskar gynna, med föreskrift om att gåvan inte ska avräknas på arvet. I och med att det finns en rad åtgärder en arvlåtare kan genomföra för 60 Economic Decisions and Social Norms in Life and Death Situations, Essay 3. Studien omfattade personer som var 21-59 år gamla, bosatta i Stockholm och som mottagit ett arv år 2004. Samtliga personer ärvde av en släkting. Erixson undersökte arvtagares arbetsinkomster och kapitalinkomster under perioden 2000-2008. 16

att snedfördela arvet går det att ifrågasätta om laglotten verkligen skapar rättvisa mellan arvingarna. Däremot förhindrar laglotten att ett barn blir helt utestängt från kvarlåtenskapen. 61 Erixsons studie visar att det vanligaste är att arvlåtaren behandlar bröstarvingarna lika. I de situationer då arvlåtaren genom testamente gör skillnad på bröstarvingarna, beror det vanligtvis på att arvlåtaren vill kompensera en bröstarvinge som varit mer benägen att hjälpa arvlåtaren. Det vill säga att det rör sig om någon form av utbyte. 62 En bröstarvinge har inte alltid rätt till sin laglott omedelbart vid arvlåtarens död. För de fall bröstarvingen är ett gemensamt barn till arvlåtaren och efterlevande make, får bröstarvingen vänta på sin laglott till dess att efterlevande make avlidit, se 3 kap 1 st. 1 ÄB. 63 En bröstarvinge har däremot rätt att få ut sin laglott vid sin förälders frånfälle om han eller hon är särkullbarn till arvlåtaren eller om arvlåtaren var sambo. 3.3 En bröstarvinges rätt att begära jämkning En bröstarvinge har rätt till sin laglott, eller för att uttrycka sig korrekt har en bröstarvinge rätt att begära att få sin laglott, se 7 kap 3 st. 1 ÄB. Det saknar betydelse vilken typ av relation arvlåtaren och bröstarvingen hade då arvlåtaren var vid liv. En bröstarvinge som aldrig träffat arvlåtaren har lika stor rätt att begära att få ut sin laglott som en bröstarvinge som stod arvlåtaren mycket nära. Även om Erixsons studie visar på att testamente vanligtvis upprättas för att kompensera en bröstarvinge, tror jag att sannolikheten för att arvlåtaren upprättat ett testamente där arvlåtaren försökt göra bröstarvingen arvlös är högre om arvlåtaren och bröstarvingen hade en dålig eller obefintlig relation. Har arvlåtaren flera bröstarvingar, måste varje bröstarvinge som vill få ut sin laglott begära jämkning. Om en bröstarvinge avstår från att begära jämkning, är detta inget som påverkar storleken på övrigas laglott. En bröstarvinge behöver inte ange skäl för varför han eller hon vill begära ut sin laglott, utan det räcker med att bröstarvingen begär ut sin laglott. 64 Detta kan ske på olika sätt, bröstarvingen kan antingen väcka talan mot testamentstagaren eller tala om för testamentstagaren att han eller hon gör anspråk på sin 61 SOU 1981:85, s 209. 62 Erixson, Economic Decisions and Social Norms in Life and Death Situations, Essay 2, s 95 ff. 63 Arvlåtaren kan dock åsidosätta efterlevande makes arvsrätt genom att upprätta testamente till förmån för bröstarvingarna. I såna fall har bröstarvingarna rätt att få ut sitt arv redan vid första förälderns frånfälle. 64 Brattström & Singer, Rätt arv: fördelning av kvarlåtenskap, s 114 17

laglott. 65 Jämkning ska begäras inom 6 månader från det att bröstarvingen blev delgiven testamentet, annars går rätten till laglotten förlorad, se 7 kap 3 st. 3 ÄB. En bröstarvinge som är 18 år eller äldre kan avstå från att begära jämkning för de fall arvlåtaren upprättat ett testamente som kränker laglotten. Är en bröstarvinge minderårig ska den som företräder bröstarvingen tillvarata dennes rätt, något som bland annat medför att företrädaren inte får godkänna ett testamente som kränker laglotten, se 15 kap 1 och 6 föräldrabalken (FB). Den som företräder bröstarvingen måste därför begära jämkning av ett testamente som inkräktar på laglotten. 4 En närmare presentation av problemen 4.1 Inledning Trots att laglotten varit utsatt för omfattande kritik under flera årtionden har laglotten fortfarande starkt fäste i svensk arvsrätt. Laglotten anses fylla en viktig funktion, men den är även den gemensamma nämnaren till ett flertal arvsrättsliga problem. Är det verkligen rimligt att en bröstarvinge ska ha rätt att ärva, trots att bröstarvingen försökt ha ihjäl arvlåtaren ett flertal gånger? Och är det rimligt att sambor med gemensamma barn, inte kan skaffa ett heltäckande arvsrättsligt skydd trots att de utnyttjat de möjligheter som står till buds enligt gällande arvsrätt? Nedan följer en närmare presentation av de två arvsrättsliga problem som introducerades i kapitel ett. 4.2 Förverkandereglerna - mordförsök leder inte till förverkande Det har länge ansetts självklart att arvsrätten och rätten att ta del av testamente förverkas för de fall en arvtagare eller testamentstagare har ihjäl arvlåtaren. Det råder inga tvivel om att den gängse uppfattningen är att en person som dödat någon inte ska kunna dra ekonomisk vinning av gärningen. Förr i tiden omfattades inte bara dödande av förverkandereglerna, utan även andra handlingar som då ansågs förkastliga. Ett exempel på en handling som ansågs vara förkastlig var då en kvinna gifte sig mot föräldrarnas 65 Walin & Lind, Ärvdabalken En kommentar Del I, s 218. 18

vilja. 66 Förverkandereglernas dåvarande utformning avslöjar en del om hur kvinnor hade det då, och man kan därmed konstatera att det är tur att samhällsutvecklingen går framåt. Enligt gällande rätt förverkas arvsrätten endast då arvtagaren haft ihjäl arvlåtaren, antingen genom uppsåtligt dödande, eller genom en gärning där döden är en följd av en uppsåtlig handling, förutsatt att lindrigare straff än fängelse i ett år inte är föreskrivet, se 15 kap 1 st. 1 och 2 ÄB. Förverkandereglerna tar sikte på arvsrätten som sådan, men med tanke på att övriga arvingars arvsrätt kan sättas åt sidan genom testamente får förverkandereglerna särskild betydelse för bröstarvingar och deras rätt till laglotten. Förverkandereglerna kan följaktligen sätta laglottssystemet ur spel, och så länge bröstarvingen inte haft ihjäl arvlåtaren saknas grund för att göra bröstarvingen arvlös. Det finns en rad situationer då man kan tycka att arvsrätten, och även laglotten bör förverkas. För att exemplifiera kan vi tänka oss Emil. Emil har haft en fantastisk uppväxt där han har fått mycket kärlek och omvårdnad. När Emil var 17 år blev han överfallen och misshandlad. Emil blev sig aldrig lik efter misshandeln, han bytte umgängeskrets och började med droger. Emils nya vänner har haft dåligt inflytande på honom, och de nya vännerna i kombination med att Emil börjat med droger ledde till att han blev våldsam. Ända sedan dess har han frekvent misshandlat sina föräldrar, både fysiskt och psykiskt. Vissa gånger har det gått så illa att föräldrarna har fått ligga på sjukhus under flera veckors tid. Föräldrarna verkar nästintill odödliga och trots flertalet mordförsök är de fortfarande vid liv. Emils föräldrar avlider till slut, dock inte pga. Emils beteende, utan de omkommer i en bilolycka. Föräldrarna har upprättat ett testamente där de testamenterat all sin egendom till cancerfonden. Emil begär dock jämkning av testamentet, och han får därför ut sin laglott. Det kan även tilläggas att Emil blivit dömd för ett flertal av brotten, och i och med detta har han fått betala skadestånd. Även om Emil lever ett struligt liv har han alltid skött sitt arbete, och det har därför inte varit några problem för Emil att betala skadestånd till föräldrarna. I och med att Emil får ut sin laglott får han således tillbaka en del av ersättningen för brottet. Trots upprepad misshandel och flera mordförsök har Emil alltså rätt till sin laglott. Han får givetvis ta de straffrättsliga konsekvenserna av sitt handlande, men rätten till laglotten kvarstår. Är det inte fullständigt absurt att Emil fortfarande har rätt till sin laglott? De snäva förverkandereglerna innebär i korta drag att en arvlåtare som blivit illa behandlad av en bröstarvinge inte kan ta ifrån bröstarvingen rätten till arv, och detta gäller alltså oberoende av hur illa bröstarvingen har betett sig. Att endast gärningar där döden är en följd omfattas av förverkandereglerna anser jag är en stor brist, som enligt min mening resulterar i oskäliga arvskiften. Sverige är det nordiska land där minst antal brott leder till att arvsrätten förverkas. I våra grannländer, 66 Inger, Svensk rättshistoria, s 34. 19