Förhållandet mellan laglottsskydd och förmånstagarförordnande

Transkript

1 Juridiska institutionen Höstterminen 2018 Examensarbete i civilrätt, särskilt familjerätt 30 högskolepoäng Förhållandet mellan laglottsskydd och förmånstagarförordnande En utredning av gällande rätt avseende ÄB 7:4 och FAL 14:7 st. 2 The Relationship Between the Protection of the Statutory Share of Inheritance and Beneficiary Clauses Författare: Emma Lindell Handledare: Professor Margareta Brattström

2 2

3 Innehållsförteckning 1 INLEDNING INTRODUKTION OCH PROBLEMFORMULERING SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR AVGRÄNSNING METOD OCH MATERIAL DISPOSITION SVENSK ARVSRÄTT ALLMÄNT OM SVENSK ARVSRÄTT TESTAMENTE LAGLOTT DET FÖRSTÄRKTA LAGLOTTSSKYDDET DET FÖRSTÄRKTA LAGLOTTSSKYDDETS FUNKTION OCH INNEBÖRD ÄB 7:4 ST. 1 - BESTÄMMELSENS BESTÅNDSDELAR Gåva eller annan benefik disposition Gåva för dödsfalls skull Undantag om särskilda skäl föreligger TILLÄMPNING OCH INNEBÖRD AV DET FÖRSTÄRKTA LAGLOTTSSKYDDET FÖRMÅNSTAGARFÖRORDNANDEN ALLMÄNT OM FÖRMÅNSTAGARFÖRORDNANDEN Tecknande av livförsäkring Behandling av försäkringsbelopp vid dödsfall Anledningar att teckna livförsäkringar med förmånstagarförordnande Återkalleliga och oåterkalleliga förmånstagarförordnanden Arvsrättsliga aspekter av förmånstagarförordnande HISTORISK UTVECKLING Förmånstagarförordnanden före 1987 års familjerättsreform Förmånstagarförordnanden efter 1987 års familjerättsreform JÄMKNINGSREGELN I FAL 14:7 ST JÄMKNING AV FÖRMÅNSTAGARFÖRORDNANDEN JÄMKNING ENLIGT FAL 14:7 ST. 2 I RELATION TILL BRÖSTARVINGARS LAGLOTTSSKYDD SLUTSATS TILLÄMPLIGHETEN AV ÄB 7:4 PÅ FÖRMÅNSTAGARFÖRORDNANDEN INLEDNING

4 6.2 FÖRMÅNSTAGARFÖRORDNANDEN SOM GÅVA FÖR DÖDSFALLS SKULL Inledning Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden som gåva för dödsfalls skull Återkalleliga förmånstagarförordnanden som gåva för dödsfalls skull Slutsats HÄNSYN TILL 1987 ÅRS FÖRSÄKRINGSRÄTTSLIGA ÄNDRINGAR Inledning ÄB 7:4 i relation till utfallande försäkringsbelopp ÄB 7:4 i relation till betalt premiebelopp Slutsats AVSLUTANDE SYNPUNKTER GÄLLANDE RÄTT UTIFRÅN DISKUTERADE FRÅGESTÄLLNINGAR LÄMPLIGHET AV GÄLLANDE RÄTT KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

5 1 Inledning 1.1 Introduktion och problemformulering När en person avlider ska dennes kvarlåtenskap fördelas enligt reglerna för den legala arvsordningen. Ett undantag är om testamente har upprättats. En arvlåtares möjlighet att fritt testamentera sin kvarlåtenskap är dock begränsad. Den som är bröstarvinge till en arvlåtare är exempelvis berättigad till laglott, som utfaller om jämkning av testamente sker. Laglotten kan sägas vara en bröstarvinges minimiskydd av sin rätt till arv. Det finns även ett utsträckt laglottsskydd som syftar till att förhindra att laglotten kringgås. Ett sådant skydd är det förstärkta laglottsskyddet i ärvdabalken (ÄB) 7:4. Lagregeln aktualiseras när en arvlåtare har gett bort egendom under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan är att likställa med testamente. Vid sidan av arv och testamente finns ett parallellt institut för fördelning av en avliden persons tillgångar, nämligen förmånstagarförordnande. Genom att insätta förmånstagare i en livförsäkring kan försäkringstagaren bestämma vem eller vilka som ska erhålla utfallande försäkringsbelopp. Dessutom kan försäkringstagaren utfästa att förmånstagarförordnandet ska vara oåterkalleligt, i stället för återkalleligt, i syfte att säkerställa förmånstagaren att förordnandet inte kan ändras eller återkallas. År 1987 genomfördes en omfattande reform på familjerättens område, vilken bland annat har skapat osäkerhet om hur försäkringar ska behandlas inom arvsrätten. 1 Innan familjerättsreformen föreskrev den gamla försäkringsavtalslagen (1927:77, GFAL) uttryckligen att laglott skulle utgå ur försäkringsbelopp om det handlade om ett återkalleligt förmånstagarförordnande. Det rörde sig alltså om en automatisk skyddsregel till förmån för bröstarvinge för att det inte skulle vara möjligt att kringgå laglottsreglerna. I enlighet med fastslagen rättspraxis kunde samtidigt ÄB 7:4 användas för att angripa ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande som hade kränkt en bröstarvinges laglott. 2 Efter familjerättsreformen ändrades dock skyddsregeln i GFAL. Numera gäller, enligt försäkringsavtalslagen (2005:104, FAL) 14:7 st. 2, att bröstarvingar måste föra en särskild talan i domstol mot förmånstagaren med yrkande om att försäkringsbeloppet helt eller delvis ska tillfalla dem. Jämkning kan då ske om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande skulle leda till ett resultat som är oskäligt. Vid prövningen ska särskilt 1 Se exempelvis Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Se NJA 1948 s

6 skälen för förordnandet samt förmånstagarens och bröstarvingens ekonomiska förhållanden beaktas. Den relevanta jämkningsregeln ska, till skillnad från tidigare nämnda skyddsregel, gälla både återkalleliga och oåterkalleliga förmånstagarförordnanden. 3 Den osäkerhet som familjerättsreformen har skapat ligger i att det varken i arvs- eller försäkringsrättslig lagstiftning eller rättspraxis klargörs hur förhållandet är mellan bröstarvingars laglottsskydd och jämkningsregeln i FAL 14:7 st. 2. Det råder därför dels osäkerhet om, och i sådana fall hur, laglottens omfattning kan påverka utfallet av bröstarvingars jämkningstalan enligt FAL 14:7 st. 2, dels om det går att angripa livförsäkringar med förmånstagarförordnande genom bestämmelsen om det förstärkta laglottsskyddet i ÄB 7:4. 4 Av pedagogiska skäl är det på sin plats att belysa uppsatsens problemformulering med ett exempel. Längre fram i uppsatsen återkommer exemplet, dock något i modifierad form. Margit avlider efter en lång tids sjukdom och efterlämnar två barn, Carl och Cajsa. Kvarlåtenskapen uppgår till kr. Strax innan Margits bortgång hade hon gett bort en tavla till Carl som vid dödsfallet hade ett värde om kr. I samband med gåvan uttryckte Margit att reglerna om förskott på arv inte skulle tillämpas. Vid samma tidpunkt hade Cajsa angivits som förmånstagare till Margits livförsäkring. Eftersom livförsäkringen tecknats på Margits liv utföll försäkringsbeloppet till Cajsa vid Margits död. Försäkringsbeloppet uppgick till, liksom tavlan till Carl, ett värde om kr. När kvarlåtenskapen efter Margit ska fördelas mellan hennes två barn menar Cajsa att lagregeln om det förstärkta laglottsskyddet i ÄB 7:4 ska tillämpas beträffande den bortgivna tavlan till Carl, eftersom hennes laglott har kränkts. Samtidigt menar Carl att försäkringsbeloppet till Cajsa också aktualiserar en kränkning av hans laglott. Han hävdar dels att hans laglottsskydd borde påverka tillämpningen av FAL 14:7 st. 2, dels att ÄB 7:4 borde kunna angripa förmånstagarförordnandet till Cajsa. Hur ska den uppkomna situationen lösas enligt gällande rätt? 3 Prop. 1986/87:86 s. 60 och Se uppsatsens frågeställningar i avsnitt 1.2 nedan. 6

7 1.2 Syfte och frågeställningar Denna uppsats syftar till att utreda hur bröstarvingars laglottsskydd förhåller sig till livförsäkringar med förmånstagarförordnande. Syftet kommer att uppfyllas genom att följande frågeställningar besvaras: 1. Kan laglottsskyddets omfattning påverka utfallet av bröstarvingars jämkningstalan enligt FAL 14:7 st. 2, och i sådana fall hur? 2. Kan livförsäkringar med förmånstagarförordnande angripas genom det förstärkta laglottsskyddet i ÄB 7:4? a. Är förmånstagarförordnanden en gåva som till syftet är att jämställa med testamente i enlighet med ÄB 7:4, och i sådana fall i vilka situationer? b. Vilken betydelse har det att jämkningsregeln i FAL 14:7 st. 2 har införts? 1.3 Avgränsning I uppsatsen kommer huvudsakligen ÄB 7:4 st. 1 att behandlas och därmed inte nämnda bestämmelses andra och tredje stycken gällande preskriptionstid och icke fullbordade gåvor. Fokus ligger vidare på individuella livförsäkringar som försäkringstagare har tecknat för dödsfalls skull samt på sitt eget liv. Dessutom ska det finnas ett förmånstagarförordnande till livförsäkringen där det benefika inslaget dominerar. Uppsatsen avgränsas därutöver till att behandla FAL 14:7 st. 1 och 2. Vad gäller jämkning av förmånstagarförordnanden enligt nyss nämnda bestämmelse kommer uppsatsen att ta sin utgångspunkt i FAL 14:7 st. 2 beträffande jämkning till förmån för bröstarvingar. Därför kommer inte makes rätt till jämkning enligt nämnda regel att beröras, eftersom det inte ligger i linje med uppsatsens syfte. Slutligen kommer inte regleringen om förskott på arv i relation till laglotten att behandlas i vidare mån, eftersom det är en separat rättsfråga som det inte finns utrymme för i uppsatsen. 1.4 Metod och material Vid besvarandet av de frågeställningar som har formulerats krävs en utredning om vad som är gällande rätt. Den rättsdogmatiska metoden kommer därför att tillämpas i denna uppsats. Kleineman har beskrivit att metoden går ut på att söka svaren på juridiska 7

8 frågor i de allmänt accepterade rättskällorna, vilka utgörs av lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och doktrin. 5 Eftersom de allmänt accepterade rättskällorna används i uppsatsen är rättskälleläran av betydelse. I enlighet med den är lagar primära rättskällor, vilka har högst dignitet. 6 Lagförarbeten och rättspraxis är subsidiära rättskällor. 7 Vad gäller rättspraxis finns det prejudikat, dvs. avgöranden från högsta instans som är vägledande för rättstillämpningen, som är av störst betydelse. 8 Hovrättsfall kan dock också få stor betydelse för bedömningen av framtida fall. 9 Övriga rättskällor, såsom den juridiska litteraturen, är av lägre dignitet enligt rättskälleläran. 10 Värdet av den juridiska litteraturen (doktrinen) ska emellertid inte underdrivas, särskilt då den har betydelse för lagstiftning och rättspraxis genom framförda arguments förmåga att övertyga. 11 Eftersom den rättsdogmatiska metoden ligger till grund i denna uppsats kommer lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och doktrin genomgående att användas för att besvara de redovisade frågeställningarna. Det kan dock uppmärksammas att det ämne som behandlas inte har diskuterats på ett omfattande sätt i svensk rätt, vilket innebär att det finns begränsat med material. Avsaknaden av material medför i sin tur att sedvanliga juridiska tolkningsmetoder, såsom exempelvis analogier och lagsystematisk tolkning, behöver användas i diskussionen av frågeställningarna. Den rättsfråga som behandlas i uppsatsen är av teknisk juridisk natur, vilket motiverar att läsaren har en viss förkunskap inom arvs- och försäkringsrätt. Denna uppsats är därför främst avsedd att rikta sig till personer som är aktiva inom familjerätt. På så sätt kan läsaren på bästa sätt ta till sig det som skrivs. 1.5 Disposition Uppsatsen kommer till en början att inledas med deskriptiva delar kring gällande rätt (kapitel 2-4) för att läsaren ska ges bakgrund till den efterföljande materiella utredningen. I kapitel 2 presenteras därför en kort bakgrund om svensk arvsrätt. I 5 Kleineman, Rättsdogmatisk metod, s Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning: en lärobok i allmän rättslära, s. 390 samt Bernitz m.fl., Finna rätt: Juristens källmaterial och arbetsmetoder, s Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning: en lärobok i allmän rättslära, s Bernitz m.fl., Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, s Bernitz m.fl., Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, s Bernitz m.fl., Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, s Bernitz m.fl., Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, s

9 kapitel 3 följer en särskild genomgång av bestämmelsen i ÄB 7:4 om det förstärkta laglottsskyddet. Med hänsyn till att det förstärkta laglottsskyddet är centralt för uppsatsens andra frågeställning förtjänar det ett eget kapitel. Därefter i kapitel 4 sker en redogörelse för relevant försäkringsrättslig lagstiftning kring förmånstagarförordnanden. När bakgrund kring gällande rätt har presenterats följer tre kapitel (kapitel 5-7) med den materiella utredningen av de frågeställningar som tidigare har presenterats. I kapitel 5 kommer den första frågeställningen att diskuteras, nämligen om laglottsskyddets omfattning kan påverka utfallet av bröstarvingars jämkningstalan enligt FAL 14:7 st. 2. I kapitel 6 finns det därefter skäl att diskutera om det går att angripa förmånstagarförordnanden genom ÄB 7:4. Kapitlet är uppdelat i två delfrågor. Den första delfrågan som diskuteras är om förmånstagarförordnande kan klassas som en gåva som till syftet är att likställa med testamente enligt ÄB 7:4, och i sådana fall i vilka situationer. Den andra delfrågan är vilken betydelse det har att den nuvarande jämkningsregeln i FAL 14:7 st. 2 fick en ny utformning i samband med 1987 års familjerättsreform. Till sist följer några avslutande synpunkter i kapitel 7. Där behandlas dels de slutsatser om gällande rätt som har dragits i uppsatsen, dels mina synpunkter på lämpligheten av gällande rätt. Som tidigare nämnts kommer det av pedagogiska skäl att hänvisas till ett exempel, vilket delvis modifieras i takt med uppsatsens gång. Syftet med exemplet är att göra uppsatsen mer lättillgänglig, eftersom läsaren får någonting att koppla materialet till. 9

10 2 Svensk arvsrätt 2.1 Allmänt om svensk arvsrätt När en person avlider aktualiseras den svenska arvsrätten, vilken reglerar hur den avlidnes kvarlåtenskap ska delas upp. Kvarlåtenskapen kan fördelas på två olika sätt, genom den legala arvsordningen eller genom testamente. 12 Den legala arvsordningen har sin grund i lagens bestämmelser i ÄB och följer i stor utsträckning släktband. Det innebär att den som är närmast släkt med den avlidne ärver framför de som är mer avlägsna släktingar. 13 Släktingarna är indelade i tre olika arvsklasser, i enlighet med den s.k. parentelprincipen, där personerna i den första arvsklassen står först i tur att ta del av arv. 14 Av ÄB 2:1 framgår att den första arvsklassen består av den avlidnes avkomlingar, de s.k. bröstarvingarna (barn, barnbarn osv.). Släktingar i andra arvsklassen får ärva enbart om arvlåtaren inte har några bröstarvingar. Det betyder att en arvsklass måste vara helt tom innan nästa arvsklass får ärva. 15 Enligt ÄB 2:2 utgörs den andra arvsklassen av arvlåtarens föräldrar och deras avkomlingar (syskon, syskonbarn osv.). I den tredje, och sista, arvsklassen omfattas arvlåtarens mor- och farföräldrar och deras avkomlingar (dvs. mostrar, morbröder, fastrar och farbröder till den avlidne). Arvlåtarens kusiner har däremot inte arvsrätt efter den avlidne. En annan viktig princip i den legala arvsordningen är den s.k. istadarätten, vilken innebär att om en arvinge är avliden så ska dennes avkomlingar träda i den avlidnes ställe. 16 Sist men inte minst finns det en tredje princip, den s.k. stirpalgrundsatsen, som bygger på att varje gren inom en arvsklass ska ta lika stor del av kvarlåtenskapen. 17 Grundtanken är här att arvlåtaren inte har haft för avsikt att gynna eller missgynna någon av sina arvingar. 18 Någonting kort ska även nämnas om efterlevande makes arvsrätt. Som kan utläsas av det ovan beskrivna ingår inte efterlevande makar i någon av de tre arvsklasserna. Men trots att makar inte är släkt har den efterlevande maken ofta rätt till arv efter den först avlidne maken. Efter 1987 års familjerättsreform är nämligen efterlevande makar 12 Brattström & Singer, Rätt arv, s. 16. Se vidare avsnitt 2.2 nedan om testamente. 13 Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Brattström & Singer, Rätt arv, s Saldeen, Arvsrätt, s Brattström & Singer, Rätt arv, s Brattström & Singer, Rätt arv, s

11 berättigade till arv före gemensamma bröstarvingar samt, som även tidigare gällde, den avlidnes arvingar i andra- och tredje arvsklassen. 19 Lagändringen grundade sig i att man ville stärka efterlevande makars ekonomiska situationer. 20 I enlighet med ÄB 3:2 innebär den nuvarande regleringen att efterlevande make erhåller den först avlidne makens egendom med fri förfoganderätt om det finns efterarvingar. Vilka som är efterarvingar, och därmed efterarvsberättigade vid efterlevande makes död, framgår också av nyss nämnda bestämmelse. Efterarvsberättigade är arvingar ur första respektive andra arvsklassen. Utformningen av ÄB 3:2 utesluter däremot efterarvsrätt för arvingar i tredje arvsklassen, varför efterlevande make ärver med full äganderätt om den först avlidne makens arvingar tillhör tredje arvsklassen. 2.2 Testamente Det har ovan redogjorts för den legala arvsordningen och hur kvarlåtenskapen ska fördelas enligt dessa regler i ÄB. Dock kan det förekomma situationer då en arvlåtare inte vill att en fördelning ska ske enligt den legala arvsordningen. Det finns då en möjlighet att upprätta testamente i enlighet med ÄB:s bestämmelser. Genom att upprätta ett testamente kan en arvlåtare, tillika testator, förfoga över sin kvarlåtenskap eller en del av den. 21 Såsom det har kommit till uttryck i testamentet kommer kvarlåtenskapen att fördelas, dvs. vem som ska få viss egendom och med vilken rätt egendomen ska erhållas. 22 Arvlåtare kan således ensidigt sätta den legala arvsordningen ur spel. 23 För att förebygga tvister och osäkerhet rörande testators yttersta vilja måste ett testamente upprättas i viss form för att vara giltigt. 24 Till att börja med är huvudregeln enligt ÄB 9:1 att en person måste ha fyllt 18 år för att kunna förordna om sin kvarlåtenskap. I undantagssituationer kan dock den som har fyllt 16 år upprätta testamente rörande egendom som denne själv äger eller har rätt att själv förfoga över. Enligt ÄB finns en ordinär testamentsform och två nödfallsformer. 25 I enlighet med ÄB 10:1 ska 19 Se prop. 1986/87:1 s Se prop. 1986/87:1 s Agell, Testamentsrätt, s Brattström & Singer, Rätt arv, s Brattström & Singer, Rätt arv, s Agell, Testamentsrätt, s Nödfallstestamente kommer inte att behandlas vidare i denna uppsats. För den intresserade finns dock den relevanta lagbestämmelsen i ÄB 10:3. 11

12 ett ordinärt testamente upprättas skriftligt. Dessutom ska testator underteckna testamentet, alternativt vidkänna sin underskrift, i en samtidig närvaro av två vittnen. Ett testamente kan fritt återkallas, vilket kommer till uttryck i ÄB 10:5 st. 1. Av bestämmelsen framgår att ett testamente blir utan verkan i det fall det finns ett nytt formriktigt testamente, om testamentet förstörts eller om testator otvetydigt gett till känna att testamentet inte längre är uttryck för dennes yttersta vilja. En återkallelse kan alltså ske formlöst, men däremot krävs det att testator tydligt har visat att testamentet inte längre ska gälla. 26 En utfästelse att inte återkalla ett testamente är däremot inte bindande för testator i enlighet med ÄB 10:5 st. 2. Ett bindande avtal mellan en person och en annan om arvsrätt för denne, ett s.k. adkvisitivt arvsavtal, är ogiltigt enligt ÄB 17:3. Det innebär att testamente är den enda i svensk rätt godtagna formen av dödsrättshandling (dvs. förfogande över kvarlåtenskapen). Ibland är det dock svårt att dra en gräns mellan dödsrättshandlingar och livsrättshandlingar. Detta gäller särskilt benefika transaktioner Laglott En arvlåtare kan sätta den legala arvsordningen åt sidan genom att upprätta testamente. När det gäller arvingar i första arvsklassen, dvs. bröstarvingar, finns det emellertid begränsningar i testationsfriheten. Den som är bröstarvinge till testator har nämligen rätt att utfå sin laglott genom att påkalla jämkning av testamentet i fråga. 28 Bröstarvingars rätt till laglott infördes år 1857 i svensk rätt. 29 Den motiverades med betydelsen av att garantera bröstarvingarna en försörjning samt för att skapa viss rättvisa mellan dem. 30 Enligt ÄB 7:1 utgör laglotten hälften av den arvslott som vardera bröstarvinge enligt lag är berättigad till. Med andra ord kan man säga att halva kvarlåtenskapen utgörs av bröstarvingars laglotter, samtidigt som den andra halvan omfattas av testators testationsfrihet. 31 Det rättvisetänk som motiverade laglottsinstitutets införande återspeglas dessutom i att bröstarvingar, i enlighet med ÄB 7:2, är skyldiga att från sin laglott avräkna förskott på arv samt vad som erhålls genom testamente. Ett 26 Agell, Testamentsrätt, s samt Brattström & Singer, Rätt arv, s Saldeen, Arvsrätt, s Se ÄB 7:3 samt Brattström & Singer, Rätt arv, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Brattström & Singer, Rätt arv, s

13 förmånstagarförordnande till bröstarvinge ska däremot inte avräknas på laglotten, om inte försäkringstagaren klart har gett uttryck för det motsatta. 32 Har den avlidne testamenterat bort mer än vad denne fritt får disponera över kan bröstarvinge begära jämkning av testamentet i enlighet med ÄB 7:3. Laglotten utfaller dvs. inte per automatik. Det framgår vidare av den nämnda bestämmelsen att en sådan begäran om jämkning ska påkallas inom sex månader från den dagen då bröstarvingen blev delgiven testamentet, annars går rätten förlorad. En bröstarvinge är som huvudregel berättigad att få ut sin laglott vid arvlåtarens död. 33 Enligt ÄB 7:3 st. 2 gäller detta dock inte om efterlevande make är testamentstagare och bröstarvingen är makarnas gemensamma barn. Som har konstaterats ovan i avsnitt 2.1 in fine ärver efterlevande make före makarnas gemensamma bröstarvingar. Om en sådan bröstarvinge begär jämkning vid testators död av ett testamente som är till förmån för efterlevande make kommer bröstarvingen i stället att bli efterarvsberättigad när den efterlevande maken dör. 34 Särkullbarn har däremot rätt att få ut sin laglott direkt vid sin förälders död, om inte särkullbarnet frivilligt beslutar att vänta på sitt arv till dess att även den andra maken avlider i enlighet med ÄB 3:9. 32 Se NJA 1996 s Brattström & Singer, Rätt arv, s Se tolkningsregeln i ÄB 7:3 st

14 3 Det förstärkta laglottsskyddet 3.1 Det förstärkta laglottsskyddets funktion och innebörd Som nämnts ovan i avsnitt 2.3 garanterar laglotten att arvlåtarens bröstarvingar kan få viss del av kvarlåtenskapen. I syfte att förhindra att arvlåtare kringgår laglottsreglerna, på så sätt att arvlåtare under vissa förutsättningar ger bort sina tillgångar i stället för att upprätta testamente, har bestämmelsen om det förstärkta laglottsskyddet i ÄB 7:4 tillkommit. 35 Enligt lagregeln utsträcks laglottsskyddet till att omfatta gåvor för dödsfalls skull, dvs. gåvor som till syftet är att likställa med testamente. 36 Trots att syftet med det förstärkta laglottsskyddet är att förhindra att laglottsreglerna kringgås behöver inte arvlåtarens, tillika gåvogivarens, avsikt med gåvan ha varit att kringgå laglottsskyddet för att bestämmelsen ska bli tillämplig. 37 Det är dock en förutsättning att avsikten med gåvogivandet kan antas ha varit att ordna successionen. 38 Gåvan ska, med andra ord, ha getts för att arvlåtaren har börjat tänka på sin död ÄB 7:4 st. 1 - bestämmelsens beståndsdelar Gåva eller annan benefik disposition En första förutsättning för att ÄB 7:4 ska kunna tillämpas är enligt bestämmelsens ordalydelse att arvlåtaren har bortgivit egendom under sin livstid. För att uppfylla detta krav behöver det inte vara fråga om en typisk gåva, utan även benefika dispositioner i vidare mening faller in under det förstärkta laglottsskyddets tillämpningsområde. 40 Gåvobegreppet är alltså extensivt till sin karaktär. 41 Det kan även noteras att gåvobegreppets omfattning sammanfaller med det som gäller enligt reglerna om förskott på arv. 42 Det gemensamma för de rättshandlingar som räknas som gåvor är att den benefika karaktären, i förhållandet mellan prestation och motprestation, är 35 Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Brattström & Singer, Rätt arv, s. 117 samt NJA 1973 s Brattström & Singer, Rätt arv, s Brattström & Singer, Rätt arv, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s

15 övervägande. 43 Exempel på sådana situationer som kan falla in under rättsregelns gåvobegrepp är försäljning till underpris eller efterskänkande av en fordran. 44 Ett annat exempel är att egendom har överförts från den ena maken till den andra genom ett flertal bodelningar under bestående äktenskap i samband med upprättande av ett eller flera äktenskapsförord Gåva för dödsfalls skull Som nämnts ovan i avsnitt 3.1 omfattar ÄB 7:4 endast gåvor för dödsfalls skull, dvs. gåvor som till syftet är att likställa med testamente. Det finns två stycken situationer där gåvor kan komma att likställas med testamente och följden blir att det förstärkta laglottsskyddet aktualiseras. 46 Andra typer av gåvor kan inte angripas med stöd av ÄB 7:4. Den gemensamma faktorn för de båda situationerna är att de inte medför någon egentlig ekonomisk uppoffring för givaren under dennes resterande livstid. 47 Den första situationen som aktualiserar regeln om det förstärkta laglottsskyddet är när gåvogivaren ligger inför döden eller annars trodde att döden var nära vid gåvotillfället. 48 Typiskt sett rör det sig om fall då gåvor ges på själva dödsbädden eller under givarens sista sjukdom. 49 Dock kan även gåvor som har getts tidigare komma att beaktas, nämligen om arvlåtaren vid gåvotillfället var svårt sjuk och därför trodde att denne skulle avlida men sedan kommit att tillfriskna. 50 Vid tidpunkten för gåvans överlämnande kan arvlåtarens ålder vara en relevant omständighet att beakta. 51 Det är emellertid av vikt att inte alltför lång tid går mellan gåvans givande och dödsfallet för att det ska kunna antas att samma syfte som med testamente har varit åsyftat Malmström & Saldeen, Successionsrätt 1: arv, bodelning och arvskifte, s Se NJA 1939 s. 171 och NJA 1934 s Se NJA 1985 s Rättsfallet kommer att diskuteras mer utförligt nedan i avsnitt Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Grauers, Ekonomisk familjerätt, s Brattström & Singer, Rätt arv, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Sådana gåvor som har getts bort när givaren trodde att denne skulle avlida inom kort men där det sedan går lång tid till dess att döden inträffar får avgöras i det enskilda fallet, jfr Brattström & Singer, s. 117 samt NJA 1934 s. 462 och NJA 1935 s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s SOU 1925:43 s Se även Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Jfr dock exempelvis NJA 1963 s. 345, där HD fastslog att en bodelning under äktenskapet var att anse som en gåva som till syftet var att likställa med testamente, även om 35 år hade förflutit mellan gåvans givande och arvlåtarens död. 15

16 Den andra situationen som aktualiserar tillämpningen av det förstärkta laglottsskyddet är när gåvogivaren fram till sin död fortsätter att ha den huvudsakliga nyttan av egendomen i fråga, trots att övergång av äganderätten har skett. 53 Här beaktas sådana fall där givaren under sin återstående livstid förbehållit sig fri nyttjanderätt eller avkastning från den bortgivna egendomen. 54 Situationer där givaren inte har gjort någon kännbar uppoffring genom gåvan beaktas också. 55 Kravet på uppoffring prövades i NJA 1998 s I rättsfallet hade en kvinna genom gåva överlåtit en större lantbruksegendom till Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien med syfte att egendomen i framtiden skulle bevaras för forskning. Genom ett hyresavtal förbehöll sig kvinnan rätten att bo kvar på egendomen samt vissa andra rättigheter, bland annat rätten till jakt och fiske. Dessutom hade kvinnan förbundit sig att mot lön arbeta i akademiens intresse och enligt riktlinjer som beslutades av dess styrelse. Hon kunde således verka på gården på väsentligen samma sätt som innan gåvan. Akademien blev däremot ägare till egendomen och hade rätt att förfoga över den. Den hade därutöver rätt att uppbära avkastningen av egendomen. HD ansåg att de fördelar som kvinnan erhöll inte uppvägde den uppoffring som överlåtelsen av äganderätten till egendomen innebar för henne. Bestämmelsen i ÄB 7:4 om det förstärkta laglottsskyddet blev därför inte tillämplig i fallet. Tilläggas kan även att det inte behöver vara några villkor som uttryckligen har angivits i gåvohandlingen för att ÄB 7:4 ska bli tillämplig. 56 Det krävs dock alltid att det kan antas att givarens avsikt med gåvan var att ordna successionen Undantag om särskilda skäl föreligger Även om en gåva till syftet är att likställa med testamente framgår av ÄB 7:4 att bestämmelsen inte ska tillämpas om särskilda skäl äro däremot. Sådana skäl kan även tala för en begränsad tillämpning av laglottsskyddet. 58 Syftet med undantagsregeln är att den ska tillämpas i situationer då det förstärkta laglottsskyddet skulle innebära en alltför 53 Grauers, Ekonomisk familjerätt, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Brattström & Singer, Rätt arv, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s

17 stor hårdhet mot gåvotagaren. 59 På så sätt finns en möjlighet att undvika att ÄB 7:4 leder till ett materiellt otillfredsställande resultat. 60 Undantagsregeln är allmänt utformad, vilket innebär att det finns många olika situationer som skulle kunna omfattas av dess tillämpningsområde. 61 I lagförarbetena till bestämmelsen ges exempel på ett fall där gåvotagaren har förlorat gåvan genom att den har förstörts eller liknande, dock att så har skett utan dennes egen inblandning. 62 I doktrin har det getts ytterligare exempel på när särskilda skäl kan aktualiseras. Ett sådant är när en arvlåtare har gett ett av sina två barn en gåva med befriande från skyldighet att avräkna den på arvet. På dödsbädden ger arvlåtaren bort sin resterande kvarlåtenskap till sitt andra barn för att kompensera denne. Att tillämpa det förstärkta laglottsskyddet på den senare gåvan skulle ses som obilligt, eftersom det andra barnet inte har fått några gåvor under arvlåtarens livstid. 63 Frågan om särskilda skäl har även prövats ett flertal gånger av HD. Här kommer endast ett par av dessa rättsfall att nämnas. I NJA 1942 s. 609 hade en gåvotagare under lång tid arbetat för gåvogivaren mot ringa ersättning. Dessutom hade det utförda arbetet medfört sjuklighet samt nedsättning av arbetsförmåga för gåvotagaren. HD ansåg att särskilda skäl förelåg, varför värdet av gåvan inte lades till gåvogivarens kvarlåtenskap vid beräkningen av laglott. I NJA 1954 s. 517 hade gåvogivaren, en 80-årig änka, gett sin dotter en gåva som till syftet var att jämställa med testamente. Med hänsyn till att sonen före gåvotillfället ekonomiskt hade utnyttjat sin mamma till nackdel för dottern, ansåg HD att särskilda skäl förelåg. Den bortgivna gåvan till dottern behövde därför inte beaktas vid laglottsberäkningen Tillämpning och innebörd av det förstärkta laglottsskyddet Om en bröstarvinge vill åberopa det förstärkta laglottsskyddet måste denne, enligt ÄB 7:4 st. 2, väcka talan inom ett år från det att bouppteckningen efter arvlåtaren avslutades. Av nämnda bestämmelse framgår dessutom att personen i fråga förlorar sin 59 NJA II 1928 s Brattström & Singer, Rätt arv, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s NJA II 1928 s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s Se Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s. 226 för hänvisning till rättsfall där särskilda skäl inte har ansetts föreligga. 17

18 rätt till talan om tidsfristen inte följs. För det fall det kan konstateras att en gåva har skett under sådana omständigheter att lagregeln i ÄB 7:4 är tillämplig blir följden att laglottens storlek beräknas som om gåvan aldrig getts, utan att den i stället finns kvar i gåvogivarens kvarlåtenskap. 65 Lite förenklat kan sägas att gåvans värde fiktivt läggs till kvarlåtenskapen, varefter laglotten beräknas på vanligt sätt. 66 Det ska även noteras att det är gåvans värde vid dödsfallet som beaktas, och inte vid gåvotillfället. 67 Om bröstarvinge inte kan få ut sin laglott ur kvarlåtenskapen, efter att det har fastslagits att en gåva till syftet är att jämställa med testamente, kan gåvomottagaren bli återbäringsskyldig gällande det som saknas enligt ÄB 7:4 st. 1. För det fall egendomen inte kan återbäras ska i stället ersättning erläggas för dess värde. Det krävs dock, som tidigare nämnts, att talan har väckts inom föreskriven tid i enlighet med vad som framgår av ÄB 7:4 st Brattström & Singer, Rätt arv, s Grauers, Ekonomisk familjerätt, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s

19 4 Förmånstagarförordnanden 4.1 Allmänt om förmånstagarförordnanden Tecknande av livförsäkring Genom att teckna livförsäkringar kan försäkringstagaren, på samma sätt som genom testamente, skapa ekonomisk trygghet för efterlevande personer. 68 För att erhålla försäkringsskyddet krävs att försäkringstagaren betalar en avgift, s.k. premie, till försäkringsgivaren. 69 Ett utmärkande drag för en livförsäkring, i jämförelse med andra privata sparandeformer, är att avtalat försäkringsbelopp kan utfalla redan när försäkringen har tecknats. 70 Detta gäller oberoende av hur mycket försäkringstagaren har betalat i premie. 71 Av försäkringsavtalet ska det framgå när försäkringsbeloppet ska utgå. 72 Beroende på försäkringsvillkoren kan detta ske både vid dödsfall och livsfall, dvs. i samband med en specifik tidpunkt i livet. 73 Enligt FAL 14:1 har försäkringstagaren dessutom en möjlighet att förfoga över försäkringen genom att förordna att en eller flera personer ska vara förmånstagare. Syftet med förordnandet är att det försäkringsbelopp som utfaller ska komma förmånstagaren till del. 74 En försäkringstagare är således berättigad att placera hela eller delar av sin förmögenhet i försäkringar och sedan sätta in en eller flera personer som är lämpliga att få del av utfallande försäkringsbelopp. 75 Möjligheten att teckna livförsäkringar med förmånstagarförordnande och med avsikten att trygga efterlevandes ekonomiska ställning har utnyttjats i stor utsträckning. 76 Dessutom är det inte ovanligt att livförsäkringar representerar stora värden. 77 Förutom det värde som utfallande försäkringsbelopp består av representerar nämligen också livförsäkringen ett 68 Brattström & Singer, Rätt arv, s Storleken på premien brukar beräknas utifrån försäkringsrisken, försäkringsbolagets driftkostnader och viss säkerhetsmarginal. Se Brattström, Makars pensionsrättigheter, s. 104 för utförligare beskrivning av försäkringspremien. 70 Hanseus, Livförsäkringsrätt s. 16 samt Brattström, Makars pensionsrättigheter, s Hanseus, Livförsäkringsrätt s. 16 samt Brattström, Makars pensionsrättigheter, s Brattström & Singer, Rätt arv, s Hellner, Försäkringsrätt, s Brattström & Singer, Rätt arv, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del II, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del II, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del II, s. 381 samt Brattström, Makars pensionsrättigheter, s

20 värde redan innan försäkringsfallet inträffar, ett s.k. tekniskt återköpsvärde. 78 Detta värde anknyter till hur mycket som har sparats i försäkringen, till hur stor del som har förbrukats av försäkringsbolaget samt till avkastningen på sparandet. 79 Enligt FAL 14:9 är huvudregeln att försäkringstagaren på vissa sätt kan förfoga över livförsäkringen och det tekniska återköpsvärdet innan försäkringsfallet har skett, exempelvis genom överlåtelse och pantsättning Behandling av försäkringsbelopp vid dödsfall För det fall en försäkringstagare har tecknat en livförsäkring med insatt förmånstagare framgår det av FAL 14:7 st. 1 att försäkringsbeloppet inte ska ingå i den avlidnes kvarlåtenskap. Det innebär att förmånstagaren är berättigad att direkt från försäkringsbolaget erhålla försäkringsbeloppet vid den försäkrades död. 80 Efterlevande make och arvingar får vid bodelning och arvskifte fördela tillgångarna i dödsboet utan att försäkringsbeloppet har någon betydelse. 81 Förmånstagarinstitutet fyller alltså en viktig funktion på så sätt att utfallande försäkringsbelopp direkt övergår till förmånstagaren utan att ingå i den avlidnes dödsboförvaltning. 82 Om däremot ingen förmånstagare är insatt i en livförsäkring gäller det motsatsvis enligt FAL 14:7 st. 1 att försäkringsbeloppet ingår i försäkringstagarens kvarlåtenskap. 83 I praktiken är dock denna situation väldigt ovanlig. 84 Även om utgångspunkten vid förmånstagarförordnande är att utfallande försäkringsbelopp ska tillfalla förmånstagaren, så finns det i vissa fall möjlighet till jämkning i enlighet med FAL 14:7 st. 2. Jämkningsregeln kommer mer utförligt att behandlas i avsnitt 4.3 nedan. 78 Brattström, Makars pensionsrättigheter, s Brattström, Makars pensionsrättigheter, s Grauers, Ekonomisk familjerätt, s Grauers, Ekonomisk familjerätt, s Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s Se även bland annat prop. 1986/87:86 s. 58 samt Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del II, s Prop. 1986/87:86 s

21 4.1.3 Anledningar att teckna livförsäkringar med förmånstagarförordnande Det finns flera anledningar till att försäkringstagare väljer att teckna livförsäkringar med förmånstagarförordnande. Detta grundar sig i de funktioner som rättsinstitutet har. Försäkringstagare kan både se till förmånstagarens gynnsamma ställning och de fördelar som försäkringstagaren själv erhåller. En första viktig funktion med att teckna livförsäkring med förmånstagarförordnande ligger i linje med det som har beskrivits i avsnitt ovan. Eftersom utfallande försäkringsbelopp inte ingår i försäkringstagarens kvarlåtenskap när det finns förmånstagare, enligt FAL 14:7 st. 1, blir förmånstagarinstitutet ett sätt att frångå reglerna om bodelning och arvskifte genom att mottagare av beloppet bestäms. 85 En andra viktig funktion med rättsinstitutet är att förmånstagaren får ett visst skydd mot försäkringstagarens borgenärer efter dödsfallet. 86 Att förmånstagarförordnande medför skydd mot dessa familjerättsliga anspråk och borgenärer beror på att lagstiftaren har ansett att den som vill åstadkomma en rationell familjeförsörjning genom försäkring i viss utsträckning ska ha möjlighet till det. 87 Lagstiftaren har således velat främja att personer själva tillser sina närståendes försörjning. För att så ska vara möjligt har det ansetts beaktansvärt att förmånstagarförordnanden har företräde framför vissa familjerättsliga skyddsregler och borgenärer. 88 Redan vid tecknandet av en livförsäkring erhåller också försäkringstagaren vissa fördelar. Enligt FAL 15:3 är en livförsäkring, under vissa förutsättningar, skyddad mot utmätning innan dess att försäkringsfallet har inträffat. Även efter försäkringsfallet skyddas det utbetalda försäkringsbeloppet enligt vissa kriterier, se FAL 15:5. Lagstiftaren har på det sättet valt att borgenärsskydd inte enbart ska finnas i förhållande till förmånstagare, utan även för försäkringstagare Återkalleliga och oåterkalleliga förmånstagarförordnanden Enligt huvudregeln i FAL 14:2 men. 1 kan en försäkringstagare fram till dess att försäkringsbeloppet utbetalats ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande. Ett 85 Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del II, s Jfr FAL 15:5. 87 NJA II 1927 s NJA II 1927 s

22 sådant förordnande kallas för återkalleligt förmånstagarförordnande. 89 Återkallelsen måste göras före den tidpunkt då försäkringsbeloppet utfaller, vilket motiveras mot bakgrund av borgenärernas intresse av att så tidigt som möjligt veta vem det är som ska tilldelas beloppet. 90 Om det är så att försäkringstagaren vill ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande måste ett skriftligt meddelande ske till försäkringsbolaget i fråga, enligt FAL 14:3 st. 1. Av vad som framgår av FAL 14:2 men. 2 finns dock ett undantag från den ovan nämnda huvudregeln. Försäkringstagaren kan nämligen utlova att förmånstagarförordnandet inte ska ändras eller återkallas. Detta kallas för ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Det uppställs inga formkrav för att ett förordnande ska bli oåterkalleligt, utan det avgörande är att försäkringstagaren har utfäst att förordnandet ska stå fast. 91 En anledning att göra ett förordnande oåterkalleligt kan vara för att förordnandets syfte ska kunna uppnås. 92 Det kan exempelvis vara att trygga försörjningen för förmånstagaren mot att försäkringstagaren senare ändrar mening. 93 När ett förmånstagarförordnande görs oåterkalleligt inskränks även försäkringstagares förfoganderätt över försäkringen, enligt FAL 14:9 st. 2. En försäkringstagare får exempelvis inte återköpa, pantsätta eller belåna försäkringen utan förmånstagarens samtycke. 94 Samma sak gäller inte för förordnanden som är återkalleliga. I sådana fall har försäkringstagare rätt att förfoga över försäkringen i enlighet med FAL 14:9 st. 1 (jfr avsnitt in fine) Arvsrättsliga aspekter av förmånstagarförordnande Förmånstagarförordnande måste ses som ett fristående rättsinstitut, eftersom det omfattas av en utförlig reglering i FAL och därför kan skiljas från andra typer av förfoganden. 95 Det kan dock ändå diskuteras om regler rörande andra rättsinstitut, exempelvis avtal till förmån för tredje man, testamente eller gåva, kan tillämpas direkt 89 Brattström & Singer, Rätt arv, s Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del II, s Brattström & Singer, Rätt arv, s. 111 samt FAL 14:2 men Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s Se prop. 2003/04:150, s. 541 samt Hellner, Försäkringsrätt, s. 538 och Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s

23 eller analogt på förmånstagarförordnanden. 96 Rättsinstitutets samband med arvsrättens regler har alltid varit nära, vilket i sin tur aktualiserar en rad olika frågor och problem. 97 Ett förmånstagarförordnande till livförsäkring påminner i många avseenden om ett förordnande av kvarlåtenskap genom testamente. 98 På samma sätt som genom testamente kan en person bestämma vem eller vilka som ska erhålla dennes tillgångar vid ett dödsfall. 99 Det benefika inslaget är sålunda påfallande. Skillnaden kan främst sägas utgöras av typen av tillgångar som erhålls. Detta hänger samman med att testamentstagare erhåller egendom från testatorns kvarlåtenskap samtidigt som förmånstagare får utfallande försäkringsbelopp direkt från försäkringsbolaget, och således inte från den avlidnes kvarlåtenskap. En till skillnad har sin grund i det som tidigare har berörts i avsnitt gällande oåterkalleligheten för förmånstagarförordnanden. 100 Enligt regeln i FAL 14:2 är nämligen huvudregeln att ett förmånstagarförordnande kan återkallas, på samma sätt som testamente, men det kan även göras oåterkalleligt. Av ÄB 10:5 st. 2 framgår däremot att en utfästelse att ej återkalla ett testamente inte är bindande. Försäkringstagaren kan således, till skillnad från vad som gäller för testamente, utlova att förmånstagarförordnandet inte ska ändras eller återkallas. Trots att adkvisitiva arvsavtal är ogiltiga (jfr avsnitt 2.2 ovan) är ett förmånstagarförordnande en speciell form av dödsrättshandling som är giltig utan att det har upprättats testamente. 101 Förmånstagarförordnandets samband med gåvor är också av betydelse i förhållande till arvsrätten. 102 Såväl återkalleliga som oåterkalleliga förordnanden har exempelvis traditionellt ansetts vara benefika dispositioner som faller in under reglerna om förskott på arv. 103 Gåvobegreppet enligt dessa regler sammanfaller dessutom med det som gäller enligt det förstärkta laglottsskyddet i ÄB 7:4 (se avsnitt ovan). Det innebär att förmånstagarförordnanden är en gåva i det förstärkta laglottsskyddets mening, men det krävs som tidigare nämnts dessutom att gåvan till syftet är att jämställa med testamente 96 Hellner, Försäkringsrätt, s Agell, Testamentsrätt, s. 112 samt Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del II, s Se Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del II, s Brattström & Singer, Rätt arv, s Jfr Brattström & Singer, Rätt arv, s. 110 samt Lundgren, SvJT 1930 s Agell, Testamentsrätt, s Jfr Hellner, Försäkringsrätt, s Se NJA 1939 s. 532, NJA 1939 s. 537, NJA 1996 s. 428, Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del I, s. 160, samt Hellner, Försäkringsrätt, s Jfr dock tidigare åsikter från bland annat Lundgren, SvJT 1930 s. 79 samt Fant, SvJT 1939 s

24 för att ÄB 7:4 ska kunna tillämpas. 104 Frågan om när ett förmånstagarförordnande civilrättsligt är att betrakta som gåva har tidigare varit uppe för diskussion. 105 Svaret beror delvis på om det rör sig om ett återkalleligt eller oåterkalleligt förordnande. Vad gäller återkalleliga förmånstagarförordnanden har det bland annat hävdats att dessa inte är fullbordade förrän vid försäkringstagarens död. 106 Angående oåterkalleliga förordnanden har det motsatsvis hävdats att dessa är fullbordade redan när de görs oåterkalleliga. Skillnaden beror på att försäkringstagare i och med en oåterkallelighetsförklaring är bunden av gåvan och i allmänhet inte kan disponera över försäkringen efter ett sådant förordnande Historisk utveckling Förmånstagarförordnanden före 1987 års familjerättsreform Historiskt sett har den grundläggande ståndpunkten varit att försäkringsbelopp som utfaller vid förmånstagarförordnanden inte ska ingå i den avlidnes kvarlåtenskap. 108 En försäkringstagare har således haft möjlighet att själv bestämma mottagare av försäkringsbeloppet genom att sätta in valfri förmånstagare. Vid tillkomsten av GFAL motiverades regleringen med att den som vill åstadkomma en rationell familjeförsörjning genom försäkring i viss utsträckning borde ha möjlighet att göra det på ett gentemot dödsbodelägare och borgenärer bindande sätt. 109 Samtidigt har det funnits risk för missbruk från försäkringstagarens sida med konsekvens att efterlevande make och bröstarvingar missgynnas. 110 Innan 1987 års familjerättsreform fanns det därför en skyddsregel för nyss nämnda parter. Denna skyddsregel innebar att förmånstagarförordnanden automatiskt behandlades som om de ingick i kvarlåtenskapen efter den avlidne försäkringstagaren och sålunda tillagts förmånstagaren genom testamente vid beräkning av efterlevande makes giftorätt, rätt enligt basbeloppsregeln, rätt till vederlag och bröstarvingars laglotter. 111 Det gavs på det sättet skydd i hela försäkringsbeloppet, 104 Se kapitel Se exempelvis Lundgren, SvJT 1930 s Fant, SvJT 1939 s Se Hellner, Försäkringsrätt, s , Almgren, Om förfoganden över livförsäkring: en civilrättslig undersökning, s. 266 samt Nial, SvJT 1937 s Se GFAL 104 st. 1. Se även Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del II, s Se NJA II 1927 s samt Walin & Lind, Kommentar till Ärvdabalken, Del II, s NJA II 1927 s GFAL 104 st

25 och inte enbart i de erlagda premierna. 112 Om ett förmånstagarförordnande gjorde intrång på kvarlåtenskapen, vad gäller de nyss nämnda rättigheterna för efterlevande make samt bröstarvingars laglott, blev förordnandet i den delen utan verkan. 113 Skyddsregeln gällde dock enbart om försäkringstagaren hade gjort förmånstagarförordnandet återkalleligt. Det följde motsatsvis av regeln att något skydd inte fanns vid oåterkalleliga förordnanden. Skillnaden mellan återkalleliga och oåterkalleliga förmånstagarförordnanden motiverades med att arvingarna inte kunde få bättre rätt än om den avlidne hade avhänt sig egendom genom gåva Förmånstagarförordnanden efter 1987 års familjerättsreform I samband med 1987 års familjerättsreform uppmärksammades att skyddsregeln i GFAL till förmån för efterlevande make och bröstarvingar innehöll påtagliga brister. 115 Lagstiftaren pekade bland annat på svårigheterna att beräkna giftorättsandelar och laglotter, särskilt i de fall när det förelåg flera försäkringar i konkurrens med testamente. 116 Mot den bakgrunden ändrades skyddsregeln radikalt genom familjerättsreformen. I stället för att återkalleliga förmånstagarförordnanden automatiskt skulle beaktas vid beräkningen av efterlevande makes och bröstarvingars andelar och lotter inom bodelning och arvskifte infördes det en särskild jämkningsregel i dåvarande FAL. 117 Lagregeln innebar att om en tillämpning av ett förmånstagarförordnande skulle leda till ett resultat som var oskäligt mot försäkringstagarens make eller bröstarvingar så kunde förordnandet jämkas till deras fördel. Till skillnad från vad som gällde den tidigare skyddsregeln skulle jämkningsregeln tillämpas på både återkalleliga och oåterkalleliga förmånstagarförordnanden. 118 När nuvarande FAL ersatte den äldre bibehölls i huvudsak det system som införts genom 1987 års lagstiftning. 119 Äldre rättspraxis är därför fortfarande av intresse. 120 I 112 Hellner, Försäkringsrätt, s NJA II 1927 s För att inte skapa alltför mycket förvirring är det viktigt att notera att det förstärkta laglottsskyddet i ÄB 7:4 inte fanns när GFAL antogs Skyddsregeln infördes först genom 1928 års arvslag (som 1958 blev en del av ÄB), alltså ett år efter GFAL:s tillkomst. 115 Prop. 1986/87:86 s Prop. 1986/87:86 s Prop. 1986/87:86 s Prop. 1986/87:86 s. 60 och Brattström & Singer, Rätt arv, s Brattström & Singer, Rätt arv, s