Församlingsblad Nr 1 I 2010. Kristdala tas emot av Vä-jö stift och Döderhults församling

Församlingsblad Nr 1 I 2010 Kristdala tas emot av Vä-jö stift och Döderhults församling

L E D A R E N Vad ska man tro? Nu kommer de allt oftare kraven på att kyrkan ska bli något annat än kyrka. Och allt djärvare blir de I fjol handlade det om att begreppet äktenskap borde få ett nytt innehåll. Och det kravet svalde kyrkomötets majoritet. I dagarna har det kommit propåer om att också dopet borde förstås på ett annat sätt. Bort med talet om att det finns det som är mörkt och ont i världen som både barn och vuxna riskerar att bli dominerade av sådant sägs ju i dopritualet! Låt oss i stället nöja oss med att ge uttryck för tanken att vi är glada över att få ta emot ett barn. Och gudstjänsten? Ja, inte kommer det så värst många till vanliga svenska högmässor. Låt oss byta ut dem mot enkla temagudstjänster som visar att Gud bryr sig om oss i våra olika situationer! Och Gud Kanske ska man inte tala så mycket om Gud utan i stället om mänskliga relationer. Det händer att jag innan jag går till högmässan i Döderhults kyrka, för en kort stund, hinner se och höra inslag i de tevegudstjänster som allt oftare bara är prat i soffan eller något liknande, och inte så sällan bekräftar den här inriktningen. Även om Svenska kyrkan, som är den största av kyrkor i vårt land, är den som de flesta kraven av den här typen ställs på, så går inget kyrkosamfund i vårt land fritt från den här typen av krav. Vem som helst inser förmodligen med en smula reflektion att en kyrka som steg för steg böjer sig för den här typen av krav blir som en vindflöjel som vrider sig allt eftersom vinden blåser. Och till sist blir det ingenting kvar av den tro av vilken kyrkan levt under hela sin historia, möjligen en smula snällism fast den kommer väl inte att omfatta de människor som fortfarande tror på det sätt på vilken kyrkan har trott under de gångna två tusen åren. I själva verket är det naturligtvis så, att en kyrka som inte vågar säga något annat än det som för dagen är politiskt korrekt kan vi lika gärna vara utan. Det blir orimligt att i längden ha en kyrka enbart för att få sjunga några gamla julpsalmer och få en högtidlig inramning vid en och annan högtid i livet. Sådant kan förmodligen ordnas på ett betydligt smidigare sätt av andra.... en kyrka som inte vågar säga något annat än det som för dagen är politiskt korrekt kan vi lika gärna vara utan... Den enda kyrka vi behöver är den som står för att det finns en uppenbarad Guds vilja, med anspråk på vårt sätt att leva, som möter oss i den Heliga Skrift och i kyrkans heliga handlingar, som relaterar till den Gud som uppenbarat sig i Jesus Kristus, som en realitet och inte som en kvasireligiös dekoration som ingen, varken kyrkoarbetare eller andra, tar riktigt på allvar. Vår församlings inriktning, den som präglar gudstjänst och förkunnelse, undervisning och arbete bland barn, unga och vuxna, är att uppdraget inte handlar om att ge kvasireligiös inramning åt livets händelser och årets högtider utan om att förmedla den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga. Leif Norrgård Omslagsfoto: Allan Lindholm 2

Jul- & Nyårskonserterna i Döderhult Folk fick vända också i år Också 2009 samlade jul- & nyårskonserterna i Döderhults kyrka mer folk än vår stora kyrka kunde härbärgera. Vid tre tillfällen i följd gavs samma konsert med 150 korister, stor orkester, kantor Thomas som dirigent, biträdd av kantor Solweig, och prosten Leif som talade om de första julklapparna som med allra största sannolikhet var de vise männens gåvor och Oskarshamn Döderhults Rotaryklubb som arrangör i samarbete med Studieförbundet Sensus och församlingen. Solister var Solweig Hjalmarsson Berg, Karin Holmér, Fredrik Larsen, Daniel Persson och Anna Rosén. Rotaryklubben svarade traditionsenligt för kollektupptagningen och kollekterna tillföll arbete till stöd för barnfamiljer i Baltikum. Trots att konserten alltså gavs vid tre tillfällen räckte inte platserna i kyrkan till. Ganska många fick tyvärr vända hem igen redan vid den första konserten; vid den andra blev det också fullt, men denna gång fick alla plats. Vid det tredje konserttillfället blev det nästan tumultartat utanför kyrkan. Många, väldigt många, som förmodligen hade tänkt sig att man vid den sista konserten borde kunna vara ganska säker på att få en plats i kyrkan, möttes av en till sista plats fullsatt kyrka. Att folks uppfinningsrikedom dock kan vara häpnadsväckande stor när det gäller att ta sig in i en fullsatt kyrka fick vi uppleva den kvällen I krig och kärlek är alla medel tilllåtna brukar man säga, men i Döderhult får man kanske säga att i krig och vid besök i fullsatt kyrka är alla medel tillåtna! Samarbetet mellan Rotaryklubben och församlingen inför julkonserterna har tjugosex år på nacken. Säkert medverkade Rotarys engagemang till den goda tillslutningen - åtminstone de första åren. Numera står julkonserterna säkert mer än väl på egna ben. Men Rotaryklubben svarar dessutom varje år för att ett rejält programhäfte trycks upp där många av stadens näringsidkare bidrar med annonser. Programhäftet bidrar därigenom väsentligt till den ekonomiska behållningen; Jul- och Nyårskonsert i Döderhults kyrka Den 27 december 2009 kl 16.00 och 19.00 och den 28 december 2009 kl 19.00 Medarrangör: Oskarshamn-Döderhult Rotaryklubb dessutom skriver varje år prosten Leif en inledning i häftet, som sätter in konserterna och hela vårt julfirande i sitt sammanhang. Traditionen är kanske inte helt unik men att den på samma plats pågått utan uppehåll i så många år är säkert unikt. Det är inte helt ovanligt att man vid besök i hemmen i våra trakter får veta att man där har samlat alla tjugosex årgångarna av programhäftet. Johan Swärds ljussättningar ger en fantastiskt inramning till julkonserterna. 3

Nye distriktsprästen i Påskallavik: Från ett brusand hav kom han till Påskallavik Håkan Helleberg, under ett antal år kyrkoherde i Kristdala, är nu distriktspräst i Påskallavik samtidigt som han behåller det pastorala ansvaret i Kristdala, men inte längre det arbete som en egen kyrkoförvaltning innebär. Detta har nu överförts till den nya Döderhults församling. Församlingsbladet har sammanträffat och samtalet med honom om hans historia Och det visar sig att han inte tror på tillfälligheter. Hur upplevde du åren till sjöss? - Ska jag svara uppriktigt så var det både en positiv och en negativ upplevelse. Jag fick ju se fyra världsdelar, uppleva god sammanhållning och gott kamratskap och jag lärde mig mycket. Men där fanns också mörka sidor Mörka sidor? - Ja, t ex blev tillgången på billig alkohol ett stort problem för många. I någon mån blev det nog också så för mig Åter i land med minnen från konfirmationstiden Men så småningom gick du i land? - 1989 lämnade jag den internationella frakttrafiken och arbetade, efter att bestämt ha tagit avstånd från sjömanslivets dåliga sidor, ett kort tag på Finlandsfärjorna för att sedan sätta mig på skolbänken och ta igen vad jag i min ungdom missat i utbildningsväg. Jag skaffade mig som vuxen gymnasiebehörighet. Och då hade jag som sagt bestämt mig för att det måste bli en ändring på dåliga vanor som jag tillägnat mig till sjöss. Den första frågan får väl handla om Din uppväxt? - Jag är född och uppväxt i Göteborg i stadsdelen Majorna; från mitt barndomshem såg jag både fiskehamnen och Amerikakajen. Allt handlade om hav och sjömanskap under mina uppväxtår. Och det var närmast en självklarhet att nästan alla rediga pojkar förr eller senare skulle till sjöss. Man kunde säkert tänka sig olika framtidsvägar för sina pojkar men helst skulle alla till sjöss åtminstone någon period under uppväxtåren. Man hade nog för sig att det var så man lärde sig folkvett. Självklart att gå till sjöss Och så blev det alltså för dig? - Ja, det var ju närmast en självklarhet för oss pojkar i Majorna. Men att det skulle bli två årtionden till sjöss det hade jag faktiskt inte tänkt mig. Jag tänkte att det skulle bli något år och sedan tillbaka till någon vettig yrkesutbildning. 4 Fanns det faktorer i din bakgrund som bidrog till ditt beslut? - Jag kan tänka mig att, förutom insikten om hur viktigt vårt liv är, och därför också ordentlig utbildning, fanns det något stort och viktigt kvar från min konfirmationstid. Dåvarande komministern Jan Arvid Hellström, som sedermera blev biskop i Växjö stift, hade varit min konfirmationspräst och hans undervisning hade satt sina spår. Jag började märka alltmer av de spåren som vuxenstuderande Präst? Men att blir präst? - Ja, tänk att Jan Arvid Hellström under min konfirmationstid en gång sa till mig gissningsvis halvt på skämt du blir nog präst. Naturligtvis var det inte bara det

yttrandet som bidrog, utan också annat som konfirmationstiden förmedlat. Och det började växa en insikt inom mig, där jag som vuxen och gift satt med mina läxböcker. Gymnasiestudierna gick bra, förstår jag, men hur var det att börja med kvalificerade universitetsstudier vid pass fyrtio år? - Det gick också över förväntan. Men kvalificerade studier krävde ett disciplinerat liv på ett annat sätt än jag var van vid. Men nu hade jag ju familj och det var kanske det som tvingade mig att studera med disciplin. Allra först till Påskallavik Men hur kom du till våra trakter? - Jag prästvigdes för Stockholm stift när jag var 45 år; dit hade jag flyttat för arbetet på Finlandsfärjorna, men hur jag kom till Oskarshamnstrakten är egentligen en underlig historia. På en sommarresa till Öland med familjens båt fick vi skit i bränslefiltret och var tvungna att gå in till smålands-kusten, och vi råkade märkligt nog hamna i Påskallavik. När en tid därefter den dåvarande kyrkoherden i Oskarshamn bjöd ut en tjänst i trakten så var alltså bygden inte totalt okänd. Det var ju där jag hade fått hjälp av en Mattias Karlsson Så kom det sig att vi hamnade som komministerfolk i Oskarshamn, men med bostad i Kristdala. Och Kristdalatjänsten? Ja, den blev ledig efter en tid, och eftersom vi bodde där sökte jag och fick den. Och nu blir det Påskallavik igen? - Ja, och det känns underligt, men också stort. Jag tror ju inte på tillfälligheter utan på att allt, också triviala händelser i vår vardag, har en mening. Jag känner det som om cirkeln är sluten och jag är tillbaka till den punkt där min kontakt med dessa bygder började. Någon har sagt: När människan lyssnar talar Gud. Och så tror jag det är. Jag tror att jag skulle till dessa trakter, att det var Guds avsikt, och till och med att jag skulle just till Påskallavik, för det var där det hela började. Det gäller att lyssna Jag tror som sagt inte på tillfälligheter Men det började konstigt Med ett skitigt bränslefilter. Intervju: LN Det har varit en spännande resa När jag kom till Kristdala 2005 visste jag att det var förändring av församlingsorganisationen på gång. Det var i det närmaste redan beslutat att församlingen skulle byta stift, och inte nog med det, den skulle upplösas och bilda en ny församling tillsammans med Döderhult. Många skulle nog ha dragit öronen åt sig och sagt att det där kan bli ett getingbo så småningom. Men inte jag. Nyfikenheten tog över. Det skulle ha kunnat vara så att prestige och annat destruktivt beteende hade gjort processen svårbearbetad. Men icke så. Under hela denna resa har vi i Kristdala mötts av värme och kärlek från människor i Döderhults församling. Man har hela tiden frågat mig hur kristdalaborna känner och varit angelägen om att det ska bli så bra som möjligt. Vi, i Kristdala, har fått höra hur väl detta arbete med församlingsförändringen skötts. Att vi rentav skulle kunna fungera som mönsterförsamling för andra församlingar som står inför liknande förändringar. Vi har blivit mottagna med öppen famn av Döderhults församling och av Växjö stift. Nu är det dags att vi öppnar vår famn och önskar Döderhult och Växjö stift välkomna till Kristdala; en medeltida bygd med en intressant historia, inte minst den kyrkliga. Vi hälsar alla döderhultsbor välkomna att fira gudstjänst tillsammans med oss, eller att delta i någon av våra samlingar; det kan handla om barn- eller musikverksamheten, bibelsamtal, syförening m m. Det går också att besöka Kristdala Hembygdsgård och byarna (Bråbo, Krokshult, Ishult ) som är belägna runt Kristdala samhälle eller varför inte pröva fiskelyckan eller ta ett dopp i Hummeln på sommaren. Tack för att vi kan få vara en del av den mångfald som är Döderhults församling. Välkommen! Håkan Helleberg 5

BISKOPEN TOG EMOT KRISTDALA Biskopen beredd att välsigna de många gudstjänstfirarna Söndagen den 24 januari blev det en historisk högtid i Kristdala kyrka som sent kommer att glömmas. Alla våra gudstjänster den dagen var sammanlysta till Kristdala, där den stora kyrkan blev fullsatt. Döderhults gospelkör sjöng under kantor Thomas ledning, de flesta av våra präster och våra båda diakoner, liksom prosten Eric Meurlings dotterson, komminister emeritus Tomas Sannerud, tjänstgjorde. Mässan leddes av biskop Sven Thidevall. Högtiden inleddes med procession, därefter överlämnade kristdalaprästen Håkan Helleberg med en hälsning från biskopen av Linköping symboliskt Kristdala kyrkas nyckel till biskopen, som med några ord lämnade den vidare till prosten Leif, som därefter betygade sin vilja att vara den nya församlingens herde. Och därmed hade Kristdala övergått från Linköpings till Växjö stift och blivit en del av Döderhults nya församling! Hundratals nattvardsgäster strömmade fram för att ta emot nattvardsgåvorna när den stunden kom det kändes som om det aldrig skulle ta slut, trots att nattvarden utdelades på tre ställen i kyrkan. Efteråt blev det fullsatt i Kristdala församlingshem, där det bjöds på kyrklunch på stående fot. Här framfördes ytterligare hälsningar från biskopen av Linköping. Tomas Sannerud berättade kristdalaminnen, inte minst om sin morfar, och lektor Curt Forsbring, son till kyrkoherde Bertil Forsbring, tecknade en historisk skiss med inslag av berättelser från gamla Kristdala. Prosten Leif framförde ett särskilt tack till Kristdala gamla församling för sättet att acceptera och gå in i den nya organisationen och särskilt till sin kollega kyrkoherde Håkan. Avslutningsvis talade biskop Sven. Curt Forsbring, son till Eric Meurlings förste efterträdare, berättar Kristdalaminnen. 6 Den stora kyrkan praktiskt taget fullsatt. Tomas Sannerud, iförd morfars prästkrage av silver, berättar om prosten Eric Meurling Foto: Allan Lindholm och Erik Ryner

En ukrainare på Ekersro: Från kommunistiska grymheter i Ukraina till Ekersro Viktor Mazurok föddes i Ukraina 1925 och fick i sin barndom uppleva den kommunistiska diktaturens grymheter. Så småningom kom han till Sverige och Oskarshamn där han under många år arbetat på Scania som personalman. Under alla åren har han behållit den ortodoxa kristna tro till vilken han döptes som barn och med vilken han vuxit upp. Nu bor han på Döderhults församlings seniorboende Ekersro. Vårt samtal börjar med att Viktor berättar om sin barndom. Mina föräldrar ägde en liten namnlös gård vi hade ett par kor och några höns. Hemmet var enkelt och förhållandena små men vi var en lycklig familj. Men så kom kommunisterna Kommunisterna? Ja, och far önskade fortsätta med sitt lilla jordbruk, men det tilläts inte, han betecknades i stället som folkets fiende och utsattes först för flera förhör och hotelser och blev så småningom arresterad. Vår lilla gård tog man helt enkelt. Mor gömde sig i tro att det hela skulle lägga sig, men man tog mig, jag var då nio år, och min bror som var sju, och snart spårade man upp mor och packade in oss med hundratals andra i en godsfinka. Den resa som sedan följde glömmer jag aldrig. Det var mitt i vintern och smällkallt och resan tog flera dygn. Toaletten utgjordes av upptagna hål i godsfinkans golv. Så småningom nådde vi Karelen. Till Karelen Och Karelen var väl på den tiden en del av Sovjet? - Ja, och vi föstes samman i gamla baracker som ursprungligen byggts åt kanalarbetare. Och vi insåg snart att vi helt enkelt var i ett fångläger ständigt bevakade. Far flyttades så småningom till oss. Men flyttades snart vidare ut i skogsmarkerna där han sattes i tvångsarbete med att uppföra ett samhälle mitt i vildmarken. En typisk sovjetisk planidé! Dit flyttades sedan familjen; till en början fick vi bo i ett jättetält tillsammans med hundratals andra och så småningom fick vi ett mer permanent boende men under mycket bristfälliga förhållanden, det allra mesta saknades. Likväl tvingades alla vuxna att rösta på kommunisterna och partiets folk visste sedan berätta att stödet var praktiskt taget hundraprocentigt. Vad man inte berättade var att en beväpnad politruk mer eller mindre tvingat alla att rösta. Först efter något år ordnade man med skolgång för oss barn. Och så kom kriget Det här måste väl ha varit vid tiden för krigsutbrottet? 1941 nådde kriget oss. Far blev inkallad och sedan den dagen hörde vi aldrig något från honom. Vi fick aldrig veta vad som hänt honom. Blev ni kvar i Karelen? Både ja och nej. Den finska krigsmakten var visserligen i underläge. Men finländarna omringade oss och intog det bristfälliga samhälle som byggts. På så sätt kom jag och mor så småningom till Finland med tillfälliga uppehållstillstånd min bror hade dött genom en olyckshändelse. Men även efter kriget var den sovjetiska närvaron tydlig i Finland och 1949 tog sig först mor och sedan jag till Sverige. Jag började så småningom att arbeta på mejeriet här i Oskarshamn och övergick sedan till Scania, först som svetsare, men eftersom man behövde en tolk och jag kunde flera östeuropeiska språk blev jag så småningom personalman, något jag fortsatte med fram till min pensionering. Ekersro Viktors hem på Ekersro med ikoner på väggarna vittnar om hans fäders 7 tro. Är det den kristna tro du fortfarande har? Ja, den tron har jag vuxit upp med. Jag kan gärna gå i både katolska och lutherska gudstjänster, men jag tillhör den Ryska församlingen i Stockholm och jag kommer att förbli en ortodox kristen. Viktor berättar att han trivs på Ekersro och berömmer inte minst Kerstin Jutterdal för hennes arbete. Hon håller ordning på oss. Ryssland i dag Avslutningsvis kommer vårt samtal in på det nuvarande Ryssland. När man ser de nuvarande ryska ledarna delta i gudstjänster och korsa sig tror man inte sina ögon. Men för mig, som tillhör en familj som utsatts för en sådan förföljelse av kommunisterna, är det svårt att tro att dessa ex-kommunister menar allvar. Men genom min sattelitteve ser jag gudstjänster från ryska och ukrainska kyrkor och det är klart att jag gläder mig över förändringen även om jag har svårt att komma ifrån mina misstankar. Intervju: LN

Hur var det med kyrksamheten i fjol? Varje år, i mitten av januari, sitter jag med statistikuppgifter från våra kyrkor. Och det material som just nu ligger på mitt skrivbord avser enbart det som fram till årsskiftet var Döderhults församling med dess distrikt Bockara och Påskallavik. Siffrorna ska ställas samman och levereras in och behandlas centralt av Svenska kyrkan. Framför allt huvudgudstjänsten Det som intresserar mig mest är högmässans och andra huvudgudstjänsters ställning. Att det kommer människor till konserter, musikgudstjänster, dop, vigslar och begravningar är naturligtvis också värdefullt och får aldrig förringas, och begravningar räknades 8.820 deltagare, en liten ökning från 2008; däremot var antalet kyrkliga handlingar avsevärt färre än under 2008, vilket sammanhänger bl a med antalet födda och döda och hur många som önskar kyrklig vigsel. Klockstapeln vid Bockara kyrka kallade under 2009 mer än 2.500 deltagare till gudstjänst. med, men också att vi, t ex mitt i sommaren, endast har kunnat räkna ett femtiotal. I Bockara kyrka var genomsnittet i huvudgudstjänsten 20 deltagare, en minskning från 2008, men Bockara har fördelen att gudstjänstfirarnas antal är relativt jämnt, det går inte så ofta Nära 10.000 nattvardsgäster räknades i gamla Döderhults församling 2009 men söndagens huvudgudstjänst säger nog mer om livskraften och pulsen i församlingen. I samtliga huvudgudstjänster i församlingen räknades i fjol sammanlagt 13.302 deltagare, varav så när 10.000 nattvardsgäster. Jämför man med 2008 innebär siffran på deltagare en liten minskning från 2008, medan antalet nattvardsgäster har något litet ökat. Andra gudstjänster Antalet deltagare i andra gudstjänster temagudstjänster, musikgudstjänster och andra typer av gudstjänster utgjorde strax över 14.000, vilket innebar en ökning med ungefär 1.000 deltagare. I kyrkliga handlingar dop, vigslar Distrikten Det är givetvis stor skillnad på våra tre distrikt. Döderhult är stadsförort med relativt stor befolkning, Bockaraborna brukar själva beteckna sin by som en småländsk bondby, vilket numera knappast är riktigt, snarare är väl Bockara i dag sovstad till Oskarshamn, däremot är det sant att byn inte är särskilt stor. Och Påskallavik utgör ju ett typiskt brukssamhälle, som numera dock saknar bruk. I Döderhult behåller huvudgudstjänsten sin relativt starka ställning med ungefär 150 deltagare per sön- och helgdag, men visst varierar det: det har någon högtidsdag hänt att inemot 600 gudstjänstfirare funnits 8 Till andra gudstjänster räknas andakterna på vårdhem. Här leds en sådan på Kastanjegården i Bockara av syster Gertrud.

Till andra gudstjänster i Påskallavik hörde den här gudstjänsten med kaffe i RG0- stugan mycket över genomsnittet och inte så ofta under. I Påskallavik var genomsnittet 25 gudstjänstfirare per tillfälle, men här är variationen stor mellan huvudgudstjänster som begravningar. Motsvarande siffror i Påskallavik var för andra gudstjänster 1.300 deltagare och för kyrkliga handlingar strax över 1.800. Kristdala Från Kristdala, som under 2009 fortfarande räknades som en egen församling, rapporterar Håkan Helleberg att antalet gudstjänstfirare i genomsnitt var drygt 87 på röd dag. Men tillägger han det finns en smula fejk i det hela; Kristdala är ju en liten församling och vi kan aldrig hålla mer än en söndagsgudstjänst, så i ärlighetens namn måste vi medge att i siffran ingår också ett antal huvudgudstjänster som närmast haft karaktär av musikgudstjänster och t ex både gospelkonsert och luciakröning har varit fogade till huvudgudstjänst de två sistnämnda med den stora kyrkan fullsatt. Men visst hade också vi några andra gudstjänster, t ex särskild pensionärsgudstjänst, skolgudstjänster och julaftonsamling och i dessa deltog 1.400. Barn- och ungdomsarbetet och körerna utgör avgörande inslag i vårt arbete. I förutvarande Döderhults församling räknades i fjol närmare 300 deltagare i våra barn- och ungdomsgrupper och omkring 350 korister i våra körer. I Kristdala räknar man 120 barn och ungdomar fördelade mellan körer och andra grupper, därtill kommer kyrkokören. Till dessa siffror kommer deltagare i gruppliknande verksamheter bland pensionärer på Ekersro och i sorgegrupp. LN Gospelkören är den största av våra körer och den samlar också stora åhörarskaror. endast samlar ett tiotal deltagare och t ex julnattens gudstjänst med 150 deltagare. Andra gudstjänster i Bockara och Påskallavik Om man räknar fram Bockaras och Påskallaviks delar av siffrorna för andra gudstjänster och för kyrkliga handlingar räknades i Bockara 617 deltagare vid andra gudstjänster och så när 600 vid kyrkliga handlingar, dvs vid dop, vigslar och Foto: LN 9

Både kyrkofullmäktige och kyrkorådet har gjort sina val Den nya Döderhults församling har genom sina fullmäktige valt kyrkoråd för den nya mandatperioden. Det blev Eddy Elmersson (ordf), Olof Torstensson, Kerstin Johnsson, Christina Persson, Inge Nordh, Percy Forneheim, Gunnar Backenius, Lars Klangh, Lisbeth Karlsson och Anna-Maj Ivarsson. Prosten Leif är självskriven i rådet. Ersättare nog så viktiga blev Eva Larsson, Wivi-Anne Backenius, Göran Ribman, Christina Laneborg, Anita Johansson, Marie Lundgren, Wim Liethof, Christina Sjöström, Ulla-Britt Jonasson och Kenneth Lindzter. Fullmäktige valde även sitt eget presidium: Gunnar Backenius (ordf), Annica Carlsson (1:a v ordf) och Kurt-Lennart Kalmsjö )2:e v ordf.). Johnsson, Anna-Maj Ivarsson och de fastighetsansvariga, som ska delta enligt särskild turordning. Lars Klangh och Inge Nordh valdes till fastighetsansvariga; Lars för distrikten Kristdala och Påskallavik och Inge för Döderhult och Bockara. Till lönedelegation också en församling behöver en sådan valdes Eddy Elmersson, Gunnar Backenius, Leif Norrgård och Marie Lundgren. Kyrkogårdsutskott Ett särskilt kyrkogårdsutskott ersätter den tidigare kyrkogårdsnämnden. Ledamöter blev Eddy Elmersson, Inge Nordh, Lars Klangh och Eva Larsson. Gottfrid Fornanders stiftelse ska enligt stiftelseurkunden förvaltas av Kristdala kyrkoråd men eftersom Kristdala kyrkoråd i dag faktiskt utgörs av Döderhults kyrkoråd Eddy Elmersson hamnade på många stolar... valdes en särskild styrelse för stiftelsen bestående av Kristdala-bor, nämligen Gunnar Backenius, Kerstin Johnsson, Wivi-Anne Backenius, Göran Ribman och Eva Larsson. Kyrkorådet väljer Men också kyrkorådet har förrättat ett antal val. Ett särskilt arbetsutskott kom att bestå av Eddy Elmersson, Leif Norrgård, Kerstin Döderhults kommuns gamla ordförandeklubba tillhör numera kyrkorådet. Kyrkvärdar Dessutom valdes kyrkvärdar, som kommer att presenteras i ett kommande nummer av församlingsbladet, och en särskild internationell grupp. Medarbetare på barnoch ungdomssidan: Ida och Karin På bilden syns Ida Johansson och Karin Holmér, båda anställda denna termin i vårt barn- och ungdomsarbete. Ida har en mindre del som hon kombinerar med arbete i vården och Karin arbetar nästan heltid. Vi är glada och tacksamma över två skickliga medarbetare som dessutom sprider en massa glädje på sin arbetsplats LN 10

K Y R K O K A L E N D E R DÖDERHULTS KYRKA Februari 2 Tisdag 19.30 Ekumenisk bön, Baptistkyrkan. 7 Marie Kyrkogångsdag / Kyndelsmässodagen 11 Högmässa, N, HE. Kören utan namn, Mariakören och Annakören. 15 Sångstund med Klanglådan. N. Utdelning av Barnens Bibel till våra 4-åringar. 14 Fastlagssöndagen 11 Högmässa, HE, Kyrkokören. Kyrkkaffe med semla. 19 Ekumenisk gudstjänst i Döderhults kyrka. I samverkan med Svallidens Alliansförsamling och Missionsförsamling. Predikan: Lennart Thorsson. Sång: Katrin & Peter Eveborn; Linnéa & Henrik Jansson. 16 Tisdag 13 Kaos är granne med Gud Håkan Helleberg berättar på Ekersro om sitt stormiga liv. Hetvägg (= semla med varm mjölk). 17 Askonsdagen 19 Askonsdagsmässa, N, D. Körgrupp. 21 Första i Fastan 11 Högmässa, N, HH. Cecilia- och Katarinakörerna. 28 Andra i Fastan 11 Högmässa i gospelton, HH. Gospelkören med kompgrupp. Mars 2 Tisdag 19.30 Ekumenisk bön, Metodistkyrkan. 5 Fredag 19.00 Världsböndagen i Baptistkyrkan. 7 Tredje i Fastan 11 Högmässa, N, HE. Kören Corales. 18.00 Taizégudstjänst i Stillhetens kapell 18.00 Värt att veta i Smyrnakyrkan 14 Midfastosöndagen 11 Högmässa, N, D. Kyrkokören. 16 Tisdag 13 Sopplunch på Ekersro. Fastlagsris och påskägg.... Leif Norrgård kåserar. 21 Marie Bebådelse 11 Högmässa i gospelton, N. Gospelkören med kompgrupp. 28 Palmsöndagen 11 Högmässa, N. Katarina-, Cecilia- och Annakörerna. Kroppkake-lunch i församlingshemmet. Arr av kyrkliga syföreningen. 18 Passionsmusik med Kyrkokören och Kören utan namn. Instrumentalister. N. Offerdag för Svenska kyrkans internationella arbete. KRISTDALA Februari 7 Marie Kyrkogångsdag / Kyndelsmässodagen 18 Högmässa, HH. Kyrkokören och Octava. 14 Fastlagssöndagen 11 Högmässa, N. Intervallen och Kristallen. Kaffe med semla i församlingshemmet. 17 Askonsdagen 18 Mässa, HH. Konfirmander sjunger och spelar. 21 Första i Fastan 11 Högmässa, HE. Solosång. 28 Andra i Fastan 14 Gudstjänst i Bråbo Missionshus. Mars 7 Tredje i Fastan 11 Högmässa, HH, Torbjörn Helmner. Kristallen. 14 Midfastosöndagen 16 Högmässa, N. Octava. 21 Marie Bebådelse 11 Högmässa, HE. Intervallen. Kaffe med våffla. 28 Palmsöndagen 11 Högmässa, HH. Kyrkokören och Octava. Påsklunch i församlingshemmet. Anmälan till tel 76 26 07, 705 26 senast den 23/3. Kriband underhåller med Körlingsånger. Offerdag för Svenska kyrkans internationella arbete. BOCKARA Februari 7 Marie Kyrkogångsdag/- Kyndelsmäss 16 Ljusgudstjänst, N. Instrumentalensemblen Capella Gracia. Utdelning av Barnens Bibel till våra 4-åringar. 14 Fastlagssöndagen 10 Högmässa, D. Kyrkokören. Kaffe med semla i kyrkan. 21 Första i Fastan 10 Gudstjänst, BGN. 28 Andra i Fastan Sammanlyst till Döderhult. 11 Mars 7 Tredje i Fastan 16 Musikgudstjänst med Åsa Gunnarsson (piano) och Milda Jonasson (blockflöjt). Anders Duvlund: Tankar i Fastetid. 14 Midfastosöndagen Sammanlyst till Döderhult. 21 Marie Bebådelse 18 Mariasång i Fastan, N. Sång av Ann Hultman. 28 Palmsöndagen 10 Gudstjänst, D. Kyrkokören. Offerdag för Svenska kyrkans internationella arbete. PÅSKALLAVIK Februari 7 Marie Kyrkogångsdag / Kyndelsmässodagen 16 Gudstjänst med alla åldrar. HH. Ljusspel. Utdelning av Barnens Bibel till våra 4-åringar. 14 Fastlagssöndagen 16 Högmässa, N. Kyrkokören. Kaffe med semla i kyrkan. 21 Första i Fastan 17 Ekumenisk gudstjänst i Missionshuset. HH predikar. 28 Andra i Fastan 16 Högmässa, HH. Mars 4 Torsdag 19 Från ett Brusand hav Distriktsprästen Håkan Helleberg berättar om sitt livs resa (till Påskallavik!) Samkväm. Kyrkans Hus. 7 Tredje i Fastan 18 Taizégudstjänst, HH. 14 Midfastosöndagen 11 Gudstjänst med alla åldrar, HH. Barnkör. 21 Marie Bebådelse 16 Högmässa, HH. Trumpet: Hans Ersson. Kaffe med våffla i Kyrkans Hus. 28 Palmsöndagen 16 Högmässa, HH, D. Kyrkokören. Pajbuffé i Kyrkans Hus. Grupp ur Taube-sällskapet underhåller. Offerdag för Svenska kyrkans internationella arbete. N = Kontraktsprost Leif Norrgård HH = Komminister (kh) Håkan Helleberg D = Komminister Anders Duvlund HE = Komminister Håkan Englund BGN=Diakon Bengt-Göran Nilsson

Döpta Gruppförsändelse till hushåll DÖDERHULT November 21 Viktor Jan Valdemar Harrysson 22 Viktor Anton Erik Eddysson 22 Tage John Göran Karlsson 28 Astrid Anna Linnea Axelsson 28 Rasmus Lars Isak Larsson 28 Thyra Elisabeth Andersson 28 Svea Maria Elvira Franzén 29 Troj Jonas Neldemyr December 19 Julia Maria Reinholdsson Simonsson 31 Ester Ellen Lottini PÅSKALLAVIK November 21 Max Tage Elofsson 28 Alexander Daniel Kevin Svensson KRISTDALA December 13 Ebba Elsa Lovisa Poopuu 13 Emmy Lina Emilia Poopuu Björn Lundmark prästvigd Första söndagen efter Trettondagen prästvígde biskop Martin Lind teol kand Björn Lundmark i Linköpings domkyrka för tjänst i Linköpings stift. Björn, som vuxit upp i Döderhult och Oskarshamn, har deltagit i vårt ungdomsarbete ända sedan sin konfirmation. Han har under många år varit ministrant i Döderhults kyrka och under alla åren som student i Lund har han bibehållit kontakten med vår församling och under hemmavistelserna biträtt i Döderhults kyrka. Björn har fått sitt första förordnande inte långt från våra trakter i Gladhammar. DÖDERHULTS FÖRSAMLING FÖRSAMLINGENS EXPEDITION Kyrkebyvägen 2, 572 51 Oskarshamn Tisd 10-12, tfn.tid vardag: 9-11, tel 105 79, fax 196 10 Kyrkoherden, tel 814 91 Prästmottagning i Kristdala torsd 10-12, tel 701 63 PRÄSTER Kontraktsprost Leif Norrgård, tel bost 811 58. Komminister Anders Duvlund, 76 06 84, tel bost. 911 46. Mobil 070-232 29 17. Komminister Håkan Englund tel 76 06 83, bost 105 19. Komminister (kyrkoherde) Håkan Helleberg, tel 070-254 69 91 KAMERAL AVDELNING Kamrer Marita Svensson, 76 06 80 Förvaltningsassistent Eva-Lotte Skoog, tel 187 59 BARN- OCH UNGDOMSVERK- SAMHET OCH DIAKONI Döderhults församlingshem, tel 105 79, 76 06 86 Förs.ass. Kerstin Jutterdal, tel 76 06 86, 841 22 Musiker Solweig Hjalmarsson-Berg, tel 76 06 81 Diakonissa Gertrud Lindholm, tel 164 57 Fritidsledare Gun Hultgren, tel 76 26 07 KYRKOMUSIKER Döderhult Kantor Thomas Holmér, tel 104 06 Körexpedition, tel 141 79 Bockara Kantor Magdalena Jonasson, tel 76 96 06 Kristdala och Påskallavik Kantor Jeanette Hedlund, tel 701 66 VAKTMÄSTERI Döderhult Exp i församlingshemmet tisd-fred 9.30-10, 76 06 85 Påskallavik Exp. tisd-fred 9.00-9.30, tel 918 98, 073-390 13 37 Bockara Carla Nilsson, tel 521 61 Kristdala Arbetsledare Bertil Josefsson, tel 701 65 Ulf Ivarsson, tel 701 68 FÖRSAMLINGSLOKALER Döderhult Anna-Lena Klackenberg, tel 187 57, 070-686 36 06 Ekersro Diakonigård Kerstin Jutterdal, tel 76 06 86, 841 22 Bockara Carla Nilsson, tel 521 61 Påskallavik (Kyrkans Hus) Hans Börjesson, tel 913 64, 918 98 HEMSIDA www.svenskakyrkan.se/doderhult/ www.minkyrka.se ANSVARIG UTGIVARE Eddy Elmersson Foto: Mats Sverker Wåhlin Produktion AB, Oskarshamn 2010