RÅD OCH INSTRUKTIONER FÖR SF:S ANTIDOPING- PROGRAM 1
2
Det här dokumentet är tänkt att fungera som hjälpmedel vid skrivande och uppdatering av SF:s antidopingprogram. Här beskrivs varför ett program ska upprättas och hur SF kan använda programmet i praktisk handling. Det innehåller också konkreta instruktioner och råd om vad som ska tas upp i programmet. Det är en fördel om SF väljer det här upplägget på sina program eftersom en sådan harmonisering säkrar att relevant information finns med. Programmet ska beskriva vilka antidopinginsatser som görs och eftersträvas inom SF och dess föreningar. För att underlätta SF:s egen uppföljning är det önskvärt att man i handlingsplanen kan bocka av de åtgärder som förts in där. Utvecklingen av antidopingarbetet går snabbt, både internationellt och nationellt. Programmet bör därför uppdateras helst varje år. Dopingfrågan berör många olika delar av SF:s verksamhet. Även om SF uppdrar åt en enskild person att skriva eller uppdatera antidopingprogrammet så är det bra att involvera olika kompetenser som t ex information, utbildning, medicin och juridik i arbetet med programmet. Antidopingavdelningen på RF står även till förfogande som bollplank under arbetet. När ett förslag till program ligger färdigt bör det granskas och antas av förbundets styrelse. När SF fastställt eller uppdaterat nytt antidopingprogram bör det skickas för kännedom till RF:s Antidopingavdelning på antidoping@rf.se. Bifoga även kopior av eventuella avtalsförbindelser eller andra dokument som berör antidoping. Antidopingprogrammet bör också finnas på SF:s hemsida. 3
4
1. Motiv till och nyttan av ett antidopingprogram 1.1 Krav enligt RF:s stadgar I RF:s stadgar 11 kap 4 står det att SF aktivt ska arbeta för en dopingfri verksamhet inom förbundet och sina medlemsföreningar samt upprätta plan för antidopingarbetet. Svensk Idrott har implementerat World Anti-Doping Code i Idrottens antidopingreglemente och RF:s stadgar. 1.2 För medlemmars skull Alla idrottsutövare är skyldiga att känna till dopingreglerna samt förstå att intag av kosttillskott alltid sker på egen risk. Alla idrottsledare är också skyldiga att känna till gällande regler samt medverka till att dopingkontroller kan genomföras. En del idrottsutövare och ledare vet inte vilka skyldigheter de har när det gäller dopingreglerna och förstår därför inte heller vilka allvarliga konsekvenser sådan okunskap kan få. Här har SF en viktig roll att sprida kunskap om dopingreglerna. Många förseelser mot dopingreglerna skulle kunna undvikas om idrottsutövare och tränare gavs möjlighet att lära sig vad dopingreglerna innebär. 1.3 För att skydda SF om problem skulle uppstå Om det finns ett antidopingprogram att stödja sig mot så blir det lättare att hantera eventuella dopingfall inom den egna idrotten. Den ökade kunskap och medvetenhet som ett program ger förebygger också i sig framtida problem med doping. Med tydliga åtgärder i antidopingprogrammet kan SF undvika dopingfall som beror på okunskap. När det gäller landslagsverksamhet skadas förtroendet för berört SF och för svenskt antidopingarbete både nationellt och internationellt när doping uppdagas inom svensk elitidrott. 1.4 För att medverka i den internationella harmoniseringen Internationella specialidrottsförbund (ISF) har också implementerat världsantidopingkoden i sina regler. Det är därför nödvändigt att SF har en plan för hur man ska kunna följa koden och bidra till den internationella harmoniseringen. Allt fler ISF har också egna antidopingprogram av olika slag. Ofta med tonvikt på dopingkontrollverksamhet och utbildningsverksamhet. 1.5 För att medverka i ett nationellt gemensamt arbete Under världsantidopingkoden finns fem internationella standarder. WADA:s dopinglista är den första. Övriga fyra är; Testing and Investigation, Therapeutic Use Exemptions, Laboratories och Protection of Privacy and Personal Information. För att svensk idrott ska kunna följa koden och dess obligatoriska standarder är det nödvändigt att SF har egna handlingsprogram med inriktningen att kunskaper om regler och attityder mot doping sprids och upprätthålls. 5
2. Vem ska läsa programmet och varför? 2.1 Landslagsledare Landslagledare av olika slag ska genom att läsa SF:s antidopingprogram kunna förstå vad som förväntas av dem när det gäller antidoping. Vad de ska kunna om dopingregler, vad de ska göra för att säkerställa att alla idrottsutövare i landslag förstår hur de ska hantera intag av läkemedel och kosttillskott samt hur de ska hantera vistelserapportering och dopingkontroller. 2.2 Tränare och ledare på klubbnivå Klubbledare ska via antidopingprogrammet informeras om vad som förväntas av dem när det gäller antidopingfrågan. De ska också få reda på vilka hjälpmedel som erbjuds för att föreningen ska kunna skapa en egen handlingsplan och beredskapsplan som också kan hjälpa föreningens idrottsutövare förstå sin skyldighet att känna till gällande dopingregler och vad det innebär i praktiken. 2.3 Media och andra intresserade Media och andra intresserade ska genom att läsa antidopingprogrammet få en bild av förbundets och föreningarnas förebyggande antidopingarbete. Vilka insatser som görs och vad de ska resultera i. Exempelvis hur man hanterar användande av läkemedel och kosttillskott i landslagsverksamheten och hur man informerar ledare och idrottsutövare om vad som gäller. 6
3. Vad ska programmet innehålla? Förslagsvis delas programmet in i kapitel med nedanstående rubriker. Under varje rubrik följer en text och punkter som förklarar vad som bör ingå under dessa avsnitt. 3.1 Bakgrund Beskriv kort motiven till varför ett program skrivs och vilken nytta man ska ha av det. Vilka som ska läsa det och varför. Ett tips är att använda texten om motiv och målgrupper från avsnitt 1 och 2 i detta dokument. 3.2 Organisation Det kan behövas olika kompetenser bland de som ansvarar för antidopingfrågorna inom SF. Kunskap om information, utbildning, juridik och medicin kan vara värdefull. Den person som SF utser vara kontaktperson för antidoping och som ska ansvara för intern koordinering brukar vara anställd inom SF. Oavsett praktisk lösning ska kontaktperson finnas. Beskriv hur ansvaret för antidopingfrågor fördelas inom SF och hur ni hanterar kontinuiteten avseende översyn och uppföljning av programmet. Doping är ett globalt problem som styrs av ett globalt regelverk. Ett starkt nationellt antidopingprogram är inte ensamt tillräckligt för att komma till rätta med dopingproblemen. Det krävs också ett internationellt arbete inom ISF och internationella lösningar i samverkan mellan länder och idrottsförbund. Beskriv kort hur ert ISF hanterar dopingfrågan. Vilken organisation som finns för antidoping och vilken antidopingverksamhet som bedrivs. Redogör gärna för eventuella svenska representanters funktioner i ISF:s antidopingarbete. Beskriv gärna vilka ambitioner SF har att driva antidopingfrågor internationellt och i vilka sammanhang man i så fall agerar. 3.3 Juridiska aspekter Idrottens antidopingreglemente beskriver vad som är förseelser mot dopingreglerna, vilken bevisföring som krävs, påföljder och hur dopingärenden handläggs. Dopingkommissionen fungerar som åklagare och anmäler förseelser mot dopingreglerna till Dopingnämnden som är ett särskilt bestraffningsorgan. Dopingnämndens beslut kan överklagas till Riksidrottsnämnden (RIN) som är högsta organ att pröva ärenden enligt Idrottens antidopingreglemente och RF:s stadgar. Eftersom dopingreglerna styrs av världsantidopingkodens regelverk kan beslut från RIN i vissa fall överklagas till den internationella skiljedomstolen Court of Arbitration for Sport (CAS). Ett dopingärende kan även startas via anmälan från ISF som uppmärksammat en förseelse mot dopingreglerna. Redogör för eventuella avtal med landslag och elit inom SF. Om dopingfrågan finns med i avtal som tecknas med ledare och aktiva och vad som ingår i avtalet. Exempelvis; att ta avstånd från doping, att känna till gällande regler och det egna ansvaret, eventuell skyldighet att informera om bruk av läkemedel och kosttillskott, eventuell skadeståndsskyldighet vid förseelse mot dopingregler. Beskriv även praxis om det finns särskild ordning beslutad av SF med koppling till dopingreglerna. I standarden för vistelserapportering beskrivs den skyldighet att rapportera som gäller vissa SF:s elitlag och elitidrottsutövare. Underlåtelse att följa dessa regler kan leda till anmälan om 7
förseelse mot antidopingreglementet. Klargör gärna vad SF gör för att hjälpa sina föreningar och elitidrottsutövare att inte drabbas av delförseelser och bestraffning på grund av rapporteringsbrister eller bomkontroller. 3.4 Dopingkontroller Syftet med dopingkontroller är att upptäcka, avskräcka och försvåra användande av dopingpreparat så att en förebyggande effekt uppnås. Dopingkommissionen utför dopingkontrollerna men är beroende av SF:s information för att kontrollverksamheten ska fungera effektivt. SF:s synpunkter på kontrollernas inriktning är en viktig del av detta. För att kunna ta prover framförallt utanför tävling krävs att man vet var prioriterade idrottsutövare håller hus. Därför finns en skyldighet för vissa elitidrottare och elitlag att lämna vistelserapporter. Även SF är skyldig att lämna den information Dopingkommissionen begär. En sådan begäran är att SF ska rapportera om alla SF:s planerade träningsläger och samlingar för alla landslag, även junior och ungdom. SF ska även tillhandahålla det nationella tävlingsprogrammet samt adressuppgifter till prioriterade elitidrottare. För gärna ett resonemang utifrån SF:s perspektiv kring vilka prioriteringar ni skulle vilja se i dopingkontrollarbetet. Beskriv kort vilka dopingmetoder och substanser som skulle kunna vara relevanta inom er idrott. Före, under eller efter idrottsprestation. Vilka idrottsutövare som bör prioriteras. Principer för vilken grupp aktiva som i första hand bör kontrolleras. T ex landslag, nationell elit, morgondagare, osv. Hur fördelningen mellan tränings- och tävlingskontroller bör vara. När kontrollerna bör ske. Under uppbyggnadsträning inför säsong eller strax före viktig tävling kan vara lämplig tidpunkt att ta träningsprover. Vilka tävlingar som bör prioriteras för dopingkontroller. Om ISF har eget kontrollprogram. Redogör för hur era idrottsutövare omfattas av det. Exempelvis kontroller på internationell elit eller krav på dopingkontroll när det slås internationella rekord. Beskriv om det finns skäl för SF att beställa extra dopingkontroller från Dopingkommissionen, utöver kommissionens kontrollprogram. SF kan till exempel införa ett kontrollprogram omfattande extra dopingkontroller av en viss grupp aktiva, av idrottsutövare som vistas utomlands eller av utövare som slår svenska eller internationella rekord. Antidopingavdelningen bistår gärna med erfarenheter av andra kontrollprogram. Läs informationen på rf.se/antidoping under Förbundsbeställd kontroll. Beskriv även om det finns skäl för era föreningar att beställa dopingkontroller. Läs informationen på rf.se/antidoping under Föreningsbeställd kontroll. Beskriv om SF sysslar med annan typ av kontroller, som inte omfattas av dopingreglerna. Blodtester och alkoholtester kan förekomma i vissa idrotter utifrån tävlingsregler eller andra regler som man tillämpar. 3.5 Information och utbildning SF har ett ansvar att förmedla information om dopingreglerna till sina föreningar och idrottsutövare. Det ansvaret omfattar även andra förebyggande insatser som utbildning av nyckelpersoner inom förbundets organisation. Antidopingansvariga i elitklubbar och elittränare och inte minst elitidrottare måste ha vissa grundläggande kunskaper om dopingreglernas praktiska konsekvenser. RF har 8
en stödjande roll centralt mot SF. På samma sätt har DF en stödjande roll regionalt och lokalt mot SDF och idrottsföreningar. SISU Idrottsutbildarna är en naturlig resurs vid utbildning både centralt och lokalt. Sammanfatta hur ni bedömer kunskapsnivå och attityder till doping och till dopingregler. Kunskapen om till exempel dopinglistan, dopingkontroller, dispenser och vistelserapportering. Beskriv vilka målgrupper SF vill prioritera där ni behöver höja kunskapsnivån om dopingfrågor. Möjliga målgrupper kan vara; landslagsaktiva, andra elitaktiva, morgondagare, ungdom, breddaktiva, tränare, domare, SDF-styrelser, föreningar, riksidrottsgymnasier (RIG) och nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU). Beskriv vad respektive prioriterad målgrupp ska kunna och vilka attityder och beteenden som eftersträvas. Beskriv vilka budskap SF vill förmedla. Exempelvis om det finns etiska gränser utöver reglerna. Beskriv särskilt hur ni hanterar användande av läkemedel och kosttillskott. Beskriv vilka kanaler som SF använder för informationsspridning. Beskriv vilka utbildningsinsatser som behövs och om de går att infoga i SF:s befintliga utbildningssystem. Hänvisa gärna föreningar och ledare till RF:s särskilt framtagna upplägg, Vaccinera klubben mot doping och Antidopingsnack. Antidopingavdelningen har tagit fram dessa hjälpmedel som en metod för idrottsföreningen att öka kunskapen om dopingreglerna. Genom Vaccinera klubben får föreningen en handlingsplan med förebyggande åtgärder och en beredskapsplan att hantera akuta problem, om det trots allt skulle uppstå. Utbildningsupplägget Antidopingsnack är för tränare/ledare att använda när man pratar doping med sina aktiva. Det kan också användas i SF:s ledar- och tränarutbildning. Alla idrottsutövare och ledare är skyldiga att känna till dopingreglerna. Genom vaccinera klubben och antidopingsnack finns en metod för att förmedla nödvändig kunskap. Handledning och utbildningsmaterial finns på rf.se/vaccinera och får användas fritt. Det är anpassat att användas i mobil eller surfplatta. SISU Idrottsutbildarna har beredskap för att hjälpa till med vaccinationsprocessen. Ange om vaccination är ett krav för deltagande i SM-tävling eller serie. 3.6 Handlingsplan Förverkligandet av antidopingprogrammet kräver konkreta åtgärder. En tydlig handlingsplan är därför ett måste om programmet ska bidra till att utveckla antidopingarbetet inom er idrott. Handlingsplanen kan läggas in under varje avsnitt så att det direkt återkopplar till det ni beskriver. Eller så kan den samlas på ett ställe så att man kan få en snabb överblick av vilka insatser som görs inom antidopingarbetet. Tidsbestäm gärna när åtgärderna ska vara genomförda och vem eller vilka som ansvarar för genomförandet. Beskriv också på vilket sätt uppföljning och utvärdering sker. Ett generellt råd kan vara att göra en realistisk handlingsplan med åtgärder som faktiskt blir genomförda. 9
10
11
rf.se/antidoping SAD SEPT 2015. YMR. Bilder från Bildbyrån