Avfallsplan för Ljusdals kommun 2009-2014

Avfallsplan för Ljusdals kommun 2009-2014 Antagen av kommunfullmäktige den 30 mars 2009 Innehåll 1 INLEDNING 2 2 INNEHÅLL OCH STRUKTUR 3 3 AVFALLSPLAN FÖR LJUSDALS KOMMUN 3 3.1 Mål för avfallshanteringen 3 3.2 Åtgärdsplan 4 4 REGIONAL AVFALLSPLAN FÖR HÄLSINGLAND 9 4.1 Bakgrund 9 4.1.1 Tidigare avfallsplaner 9 4.1.2 Ny lagstiftning, nya trender 9 4.2 Nationella mål 11 4.3 Regionala mål 12 4.4 Nulägesbeskrivning 14 4.4.1 Fakta om kommunerna 14 4.4.2 Hushållsavfall 16 4.4.2.1 Kärlsopor och grovsopor 16 4.4.2.2 Matavfall, allmänt i Sverige 16 4.4.2.3 Matavfall i Hälsingland 17 4.4.2.4 Farligt avfall, elektronik 18 4.4.2.5 Förpackningar och tidningar 18 4.4.2.6 Latrin 20 4.4.3 Slam 20 4.4.4 Avfall från företag 21 5 BEHANDLINGSANLÄGGNINGAR 21 5.1 Homotippen 21 5.2 Lappmyran 22 5.3 Långtå 22 5.4 Sävstaås 22 5.5 Säverstaverket 22 5.6 Ulvberget 22 6 GAMLA AVFALLSUPPLAG 23 7 REGIONALT SAMARBETE 23 Bilagor: 1. Avfallsmängder 2. Återvinningsstationer 3. Nedlagda 4. Avfallsanläggningar

1 INLEDNING Enligt miljöbalken ska varje kommun ha en avfallsplan som ska innehålla uppgifter om avfall inom kommunen och kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Avfallsplanen ska antas av kommunfullmäktige efter att den ställts ut för allmänheten under minst fyra veckor. Eftersom både avfallsflödena och många av de problemställningar som kommunerna arbetar med går över kommungränserna har den nya avfallsplanen tagits fram i ett samarbete mellan de sex kommunerna i Hälsingland. Syftet med avfallsplanen är att samla den kommunala planeringen på avfallsområdet och att föra dialog mellan kommunens förvaltningar, förtroendevalda, kommuninnevånarna och länsstyrelsen angående dessa frågor. Eftersom alla kommunerna i Hälsingland har tagit fram sina avfallsplaner parallellt och haft gemensamma arbetsmöten, kan planerna även bli ett stöd för regional samverkan i de kommande årens arbete. 2 INNEHÅLL OCH STRUKTUR Denna avfallsplan består av två delar: en lokal del som innehåller kommunens egna mål för avfallsområdet och en åtgärdsplan för åren 2009-2014. en gemensam regional del som innehåller nulägesbeskrivning, problemanalys m.fl. övergripande frågor. Enligt miljöbalken och tillhörande förordningar och föreskrifter ska en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av avfallsplanen göras i samband med att planen tas fram. I denna avfallsplan har MKB:n integrerats i planen. För varje åtgärd som tas upp i den lokala delen med mål och åtgärder, finns bedömda miljökonsekvenser redovisade. Konsekvenserna är en bedömning av den påverkan som kan tänkas uppkomma på människors hälsa och miljön, om åtgärden genomförs, jämfört med förhållandena i dagsläget. Dagsläget har alltså valts som nollalternativ i bedömningen. 2

3 AVFALLSPLAN FÖR LJUSDALS KOMMUN 3.1 Mål för avfallshanteringen Nedanstående mål utgår bland annat från de nationella miljökvalitetsmålen och de regionala miljömålen i Gävleborgs län, vilka beskrivs utförligare i avfallsplanens regionala del. 1. Minst 50 % av hushållens avfall ska materialåtervinnas, varav minst 35 % av matavfallet genom biologisk behandling. Kommentar: Baseras på de nationella miljömålen om ökad materialåtervinning och biologisk behandling av matavfall. Med biologisk behandling menas kompostering (jordtillverkning) eller rötning (gasproduktion och näringsrik rötrest). Det nationella miljömålet anger år 2010 som brytpunkt, men den gemensamma bedömningen i Hälsingland är att vi inte klarar målet till dess. 2. Mängden farligt avfall i sopkärlen ska minska med 10 % jämfört med 2008 års nivå. Kommentar: Baseras på regionala miljömål om bättre kunskap hos företag och hushåll om kemikaliers förekomst och farlighet samt hantering av farligt avfall. 3. Minst 60 % av fosforn i slam från avloppsreningsverk och enskilda avloppsanläggningar ska återföras till produktiv mark. Kommentar: Baseras på ett nationellt miljömål som dock anger att minst hälften bör återföras till åkermark. 4. Avfallsmängderna ska minska. Kommentar: Baseras på det nationella miljömålet om att mängden genererat avfall i samhället inte ska öka. Då uppkomsten av avfall är kopplat till produktion och konsumtion och därmed hela vår livsstil är det en fråga som kommunerna inte råder över i sin helhet. 5. Nedlagda deponier ska inte orsaka skada för människors hälsa eller miljön. Kommentar: Baseras på ett regionalt miljömål. 6. Klimatpåverkan från kommunens system för avfallsinsamling ska minska. Kommentar: Verkar mot det nationella miljömålet om minskad klimatpåverkan. 7. Mer än 90 % av Renhållningens kunder ska vara nöjda med systemet för renhållning. Kommentar: Verkar mot ett nationellt delmål om att avfall är en resurs som ska tas till vara på olika sätt. 8. Kunskapen om hantering av avfall och återvinning ska öka hos alla. Kommentar: Det är viktigt att påverka attityderna och det finns en lagstadgad informationsskyldighet för kommunerna. 3

3.2 Åtgärdsplan I detta kapitel redovisas de åtgärder som kommunen planerar att vida under perioden 2009-2014 för att uppnå de uppsatta målen. För varje mål kommenteras inledningsvis målets miljöpåverkan samt hur uppföljningen ska göras vid planperiodens slut. Därefter redovisas åtgärder (med bokstavsbeteckning) som också följs av en kort beskrivning av miljökonsekvenserna. Till höger om åtgärderna framgår vilken kommunal förvaltning/enhet som är ansvarig för att åtgärden genomförs och vilket år den ska vara genomförd. Mål och åtgärder Ansvar Tid Mål 1 Åtgärd 1A Minst 50 % av hushållens avfall ska materialåtervinnas, varav minst 35 % av matavfallet genom biologisk behandling. Miljöpåverkan av målet: Positiv påverkan. Målet innebär en ökad materialåtervinning och framför allt en ökning av den andel som behandlas biologiskt. Materialåtervinning innebär generellt att energi och ändliga resurser sparas. För att biologisk behandling ska vara positivt för miljön krävs att näringsämnena i avfallet kan återgå till kretsloppet i naturen, främst genom att ersätta konstgödsel. Uppföljning av målet: Utvecklingen följs genom årliga beräkningar. Den fastighetsnära insamlingen av förpackningsavfall och farligt avfall ska utvecklas. Miljöpåverkan: Positiv påverkan när materialåtervinningen ökar och det blir ett bättre omhändertagande av större mängder farligt avfall. Renhålln 2014 1B Öppettiderna vid Åkerslunds återvinningscentral ska kundanpassas. Miljöpåverkan: Om tillgängligheten till ÅVC ökar kan det leda till ökad utsortering av återvinningsbart material och därmed en positiv miljöpåverkan. Renhålln 2010 1C Överläggningar med byaråd eller liknande i glesbygd om förbättrad service för att lämna grovavfall. Miljöpåverkan: Om resultatet av träffarna blir förbättrad service i glesbygd förväntas det leda till positiv miljöpåverkan i form av ökad materialåtervinning och att nedskräpningen och otillåten eldning av avfall minskar. Renhålln 2010 1D Utreda hur separat insamling och biologisk behandling av matavfall kan ske. Miljöpåverkan: Inga direkta miljökonsekvenser. En ökning av den biologiska behandlingen av matavfall kan få positiva miljökonsekvenser genom att näringsämnen kan återvinnas. Renhålln VA 2010 4

1E Tillgängligheten för funktionshindrade i Åkerslund ska ses över. Miljöpåverkan: En förbättrad tillgänglighet för funktionshindrade möjliggör för flera att sortera sitt avfall. Renhålln 2009 Mål 2 Mängden farligt avfall i sopkärlen ska minska med 10 % jämfört med 2008 års nivå. Miljöpåverkan av målet: Positiv påverkan. Eftersom de totala mängderna farligt avfall som uppkommer i hushållen knappast torde minska utan snarare ökar, bland annat genom en ökad konsumtion av elektroniska produkter, innebär en ökad insamling att mindre mängder farligt avfall hamnar fel och går till förbränning, deponering eller i avloppet. Uppföljning av målet: Genomgång av statistik över insamlade mängder. Uppföljningen kan kompletteras med uppgifter om halter av miljöfarliga ämnen i slam från avloppsreningsverk och enskilda avloppsanläggningar, vilka bör sjunka om insamlingen av farligt avfall ökar. Plockanalyser utförs. Åtgärd 2A Information och kampanjer riktade mot hushåll och företag. Miljöpåverkan: Positiv påverkan. Förbättrad service bör leda till ökad källsortering och därmed mindre mängd farligt avfall i kärlsoporna. Renhålln Miljö VA Hela planperioden 2B Utredning av system och kostnader för att införa ett fastighetsnära insamlingssystem för farligt avfall. Miljöpåverkan: Positiv påverkan. Säkrare hantering av farligt avfall. Fler lämnar farligt avfall på rätt ställe. Renhålln 2010 2C Mottagningen av farligt avfall vid ÅVC ska förbättras genom bättre säkerhet, bättre sorteringsmöjligheter och tydligare skyltning. Miljöpåverkan: Positiv påverkan genom att utsorteringen underlättas och olycksriskerna minskar. Renhålln 2011 5

Mål 3 Minst 60 % av fosforn i slam från avloppsreningsverk och enskilda avloppsanläggningar ska återföras till produktiv mark. Miljöpåverkan av målet: Positiv påverkan. Återföring av fosfor innebär hushållning med ändliga resurser. Uppföljning av målet: En jämförelse av slammängder som används eller bortskaffas på olika sätt bör göras under 2013. Fosforhalten i olika slamtyper analyseras. Åtgärd 3A Den framtida slamhanteringen är under utredning och ska åtgärdas. Miljöpåverkan: Inga direkta konsekvenser före åtgärd. Renhålln Miljö VA 2014 Mål 4 Avfallsmängderna ska minska. Miljöpåverkan av målet: Positiv påverkan. Trenden i hela Sverige är en kontinuerlig ökning av de totala avfallsmängderna. Det hänger ihop med en ökad konsumtion av varor, vilket ger negativ miljöpåverkan både vid produktion, distribution och vid hanteringen av avfall. Uppföljning av målet: Sammanställning av statistik. Åtgärd 4A Riktad information och kampanjer mot hushåll och företag. Miljöpåverkan: Positiv påverkan. Renhålln Miljö Politiker Hela planperioden Mål 5 Nedlagda deponier ska inte orsaka skada för människors hälsa eller miljön. Miljöpåverkan av målet: Positiv påverkan. Idag finns risk för att utsläpp till grundvatten, ytvatten, mark och luft från nedlagda deponier påverkar hälsa och miljö. Uppföljning av målet: I de fall där miljöpåverkan från gamla deponier har kunnat konstateras ska en utvärdering göras för att säkerställa att vidtagna åtgärder har lett till förbättringar. För övriga deponier kan uppföljning ske genom kontrollprogram för deponier med hög riskklassning. Åtgärd 5A Inventering av nedlagda deponier. Miljöpåverkan: Ingen direkt påverkan, men en förutsättning för kommande åtgärder. Renhålln 2009 6

5B Ingen bebyggelse tillåts i närheten av gamla deponier till dess att inventeringen gjorts. Samhällsplanering 2013 Miljöpåverkan: Åtgärden förebygger negativ påverkan på människors hälsa. När inventeringen utförts kan områden successivt friklassas. Bygg Mål 6 Klimatpåverkan från kommunens system för avfallsinsamling ska minska. Miljöpåverkan av målet: Positiv påverkan. Uppföljning av målet: Åtgången av fossila bränslen inom avfallshanteringen följs årligen. Åtgärd 6A Utreda möjligheter till alternativ inom transportsystemet för att kunna minska utsläpp och klimatpåverkan Miljöpåverkan: Om utredningen resulterar i att användningen av fossila bränslen minskar leder åtgärden till en positiv påverkan. Renhålln VA 2013 Åtgärd 6B Utreda möjligheter till alternativ där avfallet omhändertas lokalt där så är möjligt Miljöpåverkan: Om utredningen resulterar i att användningen av fossila bränslen minskar leder åtgärden till en positiv påverkan. Renhålln 2013 Mål 7 Mer än 90 % av Renhållningens kunder ska vara nöjda med systemet för renhållning. Miljöpåverkan av målet: Ingen direkt påverkan, men en beredskap inför kommande åtgärder, exempelvis utsortering av bioavfall.. Uppföljning av målet: Genom kundenkäter vart tredje år. I samband med utredningen om renhållningsverksamheten genomfördes en kundenkät som visade att 94 % av kunderna var nöjda med systemet för renhållning. Detta kan påverkas av exempelvis en introduktion av separat insamling av bioavfall som kan upplevas som besvärlig och där stora informationsinsatser då behövs. Åtgärd 7A Information till kunderna. Miljöpåverkan: Ingen direkt påverkan. Renhålln 2013 7

Mål 8 Kunskapen om hantering av avfall och återvinning ska öka hos alla. Miljöpåverkan av målet: Positiv påverkan genom förväntad ökning av materialåtervinning och utsortering av farligt avfall. Uppföljning av målet: Genom kundenkäter. I samband med utredningen om renhållningsverksamheten gjordes en kundenkät som bl.a. innehåller ett antal frågor om kunskaper, attityder och värderingar. Hos företagen följs kunskaperna upp i samband med tillsynsbesök. Åtgärd 8A Informationsinsatser. Särskilda informationsinsatser ska riktas till barn och ungdomar. Miljöpåverkan: Positiv påverkan genom förväntad ökning av materialåtervinning och utsortering av farligt avfall. Renhålln Miljö Hela planperioden 8

4 REGIONAL AVFALLSPLAN FÖR HÄLSINGLAND 4.1 Bakgrund 4.1.1 Tidigare avfallsplaner Bollnäs och Ovanåkers kommuner antog 1999 en avfallsplan för perioden 2000-2005. Övriga Hälsingekommuner har endast äldre avfallsplaner från 1990-talet. I avfallsplanerna från 1990-talet diskuterades huruvida man skulle satsa på deponering av avfallet, förbränning eller biologisk behandling. En typ av biologisk behandling som var aktuell då var cellrötning, d v s att avfallet deponerades i rötceller i deponin, vilka designades för maximal utvinning av deponigas. Det var självklart att varje kommun drev sin egen deponi och det mesta av verksamhetsavfallet från kommunens företag kördes till den kommunala deponin. 4.1.2 Ny lagstiftning, nya trender Mycket har hänt inom avfallshanteringen sedan 1990-talet, inte minst till följd av ny lagstiftning. Redan på 1990-talet var det tydligt att Miljödepartementet och Naturvårdsverket hade ambitionen att styra avfall från deponering till återvinning, förbränning och biologisk behandling. Det blev förbjudet att deponera brännbart avfall 2002 och organiskt avfall 2005. Ett annat styrmedel var en ny skatt som infördes på avfall som deponeras. Deponering hade tidigare varit ett billigt sätt att bli av med avfall, nu ville man ge dyra anläggningar för förbränning, rötning och kompostering en konkurrensfördel gentemot deponierna. Även nya tekniska krav på deponierna har gjort det dyrare att deponera avfall. Senast vid utgången av 2008 ska alla deponier i EU uppfylla samma krav på bland annat bottentätning, geologisk barriär, lakvattenbehandling och kontroll. Resultatet av de ökade kostnaderna för deponering och deponeringsförbuden har blivit att en betydligt mindre andel av avfallet deponeras idag jämfört med för 10 år sedan. Minskade avfallsmängder och hårdare krav, som är dyra att uppfylla, har inneburit att ett stort antal deponier runt om i landet har eller kommer att lägga ner inom det närmaste året. Den totala mängden insamlat avfall har däremot inte minskat utan istället ökat i takt med ökad konsumtion av varor i samhället. Räknat per person uppgick hushållsavfallet till 480 kg som riksgenomsnitt 2005, en ökning med 3 % sedan 2002 1. Framförallt har förbränningen av avfall ökat mycket under 2000-talet. Även anläggningar för biologisk behandling har byggts, men inte alls i samma omfattning som den utökade förbränningskapaciteten. Avfallsförbränningen har ökat i en så snabb takt att Riksdagen 2006 beslutade om en ny skatt på hushållsavfall som förbränns, bl a med motiveringen att andelen avfall som behandlades biologiskt var för låg. Riksdagens mål är att 35 % av matavfallet ska återvinnas genom biologisk behandling, i dag ligger andelen på ca 10 % 1. Cellrötning klassificeras i sin vanligaste form som deponering och drabbas dels av förbudet mot deponering av organiskt avfall, dels av skatt på avfall som deponeras. Vissa verksamhetsutövare har arbetat med att utveckla system där rötresten plockas ut från rötcellerna efter avslutad behandling för att kunna klassificera metoden som biologisk behandling. Det har dock 1 Svensk avfallshantering 2006, Avfall Sverige. 9

ändå varit svårt att anpassa metoden till gällande krav eftersom behandlingstiden är lång och den behandlade rötresten ofta är förorenad av plast och förpackningar. Även för förbränningsanläggningar har kraven på utsläpp till luft och vatten skärpts undan för undan. Liksom för deponier har kraven resulterat i storskaliga anläggningar som tar emot avfall från en större region än den egna kommunen. I Hälsingland finns idag endast en förbränningsanläggning för avfall, i Bollnäs. Närmaste anläggningar i intilliggande landskap finns i Sundsvall och Mora. De stora anläggningarna med ett regionalt eller, i vissa fall, nationellt upptagningsområde har inneburit ökade transporter av avfall. De långväga transporterna svarar dock för en liten kostnad sett till hela hanteringskedjan. Vid en jämförelse mellan deponering och förbränning är förbränning av avfall energimässigt klart fördelaktigt även med långa transporter, eftersom så mycket energi kan tas tillvara vid förbränningen. I tabellen nedan listas några av de lagar, förordningar och föreskrifter som reglerar avfallshanteringen i Sverige. Tabell 1 Lagstiftning som styr avfallshanteringen Lag, förordning eller föreskrift Beteckning Innehåll Miljöbalken SFS 1998:808 Ramverk för all miljölagstiftning i Sverige Avfallsförordning SFS 2001:1063 Definitioner av avfall, koder för olika typer av avfall (EWC-koder) Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Förordning om deponering av avfall Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall SFS 1998:899 SFS 2001:512 NFS 2004:10 Om tillståndsprövning av t ex behandlingsanläggningar Krav på deponier Krav på vilka avfall som får tas emot på olika typer av deponier Lag om skatt på avfall SFS 1999:673) Skatt på avfall som deponeras Förordning om producentansvar för förpackningar Förordningen om producentansvar för returpapper Förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter SFS 2006:1273 SFS 1994:1205 SFS 2005:209 Återvinningsmål mm. Återvinningsmål för tidningar och annat returpapper Definition av elektriska och elektroniska produkter mm 10

Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en kommunal avfallsplan och länsstyrelsens sammanställning NFS 2006:6 Om vad som ska ingå i en avfallsplan 4.2 Nationella mål Riksdagen har beslutat om 16 nationella miljökvalitetsmål, som ska vara uppfyllda inom en generation. För varje miljökvalitetsmål finns även delmål som ska vara uppfyllda vid olika tidpunkter. Giftfri miljö och god bebyggd miljö är de nationella miljökvalitetsmål som i första hand har koppling till avfallshantering. Nedan finns en sammanställning över dessa mål och tillhörande delmål. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Delmål 6, 2010. Efterbehandling av förorenade områden Samtliga förorenade områden som innebär akuta risker vid direktexponering och sådana förorenade områden som i dag, eller inom en nära framtid, hotar betydelsefulla vattentäkter eller värdefulla naturområden skall vara utredda och vid behov åtgärdade vid utgången av år 2010. Delmål 7, 2005-2010/2050. Efterbehandling av förorenade områden Åtgärder skall under åren 2005 2010 ha genomförts vid så stor andel av de prioriterade förorenade områdena att miljöproblemet i sin helhet i huvudsak kan vara löst allra senast år 2050. God bebyggd miljö Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden skall tas till vara och utvecklas. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas. 11

Delmål 5, 2005/2015. Avfall Den totala mängden genererat avfall skall inte öka och den resurs som avfall utgör skall tas till vara i så hög grad som möjligt samtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras. Särskilt gäller att: - Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall skall minska med minst 50 procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå. - Senast år 2010 skall minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning, inklusive biologisk behandling. - Senast år 2010 skall minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central behandling. - Senast år 2010 skall matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling. - Senast år 2015 skall minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark. 4.3 Regionala mål De regionala målen är hämtade ur Regionala miljömål med åtgärdsprogram för Gävleborgs län 2007:17 utgiven av Länsstyrelsen Gävleborg. Till varje nationellt miljökvalitetsmål finns ett antal regionala mål med åtgärdsförslag angivna. En revidering av de regionala miljömålen pågår under 2007. I arbetet med avfallsplanerna har de antagna målen använts som underlag, men personal från länsstyrelsen har även informerat om eventuella förändringar av vissa mål. Fyra regionala miljömål finns kopplade till det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Ett av dessa har anknytning till avfallshantering: Efterbehandling av förorenade områden Samtliga förorenade områden som innebär akuta risker vid direkt exponering och sådana områden som idag, eller inom en nära framtid, hotar betydelsefulla vattentäkter eller naturområden ska vara utredda vid utgången av år 2010. 12

Uppföljning: Målet att saneringsåtgärder ska vara påbörjade 2005 vid minst två prioriterade förorenade områden är uppnått. I takt med att inventeringen av allt fler branschers förorenade områden blir klar kommer det i det fortsatta arbetet omfördelas alltmer resurser från inventering till åtgärder. I september 2006 hade 110 av uppskattningsvis 500 objekt hunnit inventeras och bedömas ha riskklass 1 eller 2, mycket stora eller stora negativa effekter på människors hälsa eller miljön. Åtgärdsarbetet kommer att behöva pågå under en lång tid och kräva stora resurser. Ett antal åtgärdsförslag finns kopplade till miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. De åtgärdsförslag som har anknytning till avfallshantering är följande: - Kommunerna, renhållare och frivilligorganisationer bör sprida aktuell information för att öka hushållens och mindre företags kunskap om kemikaliers förekomst och farlighet samt hantering av farligt avfall och källsortering. - Länsstyrelsen ska 2008 ha inventerat samtliga områden som idag, eller inom en nära framtid, hotar betydelsefulla vattentäkter och värdefulla naturområden. Kommunerna bör år 2009 ha inventerat nedlagda kommunala deponier. Deponiägare bör år 2010 ha inventerat behovet av åtgärder för att förhindra spridning av föroreningar från deponier som avslutades före den 1 juli 2001 Sju regionala miljömål finns kopplade till det nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Ett av dessa har anknytning till avfallshantering: Stålindustrin i länet ska år 2010 ha minskat mängden deponerat avfall med 20 % jämfört med 2004. (Minskningen mäts i förhållande till produktionen). 2010 ska minst 50% av länets hushållssopor, tidningspapper och förpackningar återvinnas genom materialåtervinning, inklusive biologisk behandling. Uppföljning: Målet var att nå 180 000 ton deponerat avfall 2005, vilket inte har skett. De bolag som är rena avfallsanläggningar jobbar kontinuerligt med att minska deponeringsmängden, bidragande faktorer till detta är deponiskatten och förbudet mot deponering av brännbart och organiskt avfall. Att målet inte uppnåddes beror huvudsakligen på länets stålverk. Dessa har det senaste året ökat sin produktion, vilket också ger ökad deponering på de egna deponierna. Ett antal åtgärdsförslag finns kopplade till miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Det åtgärdsförslag som har anknytning till avfallshantering är följande: - Berörda aktörer bör verka för ökad återföring av biologiskt behandlat matavfall och annat organiskt avfall som är av sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling sprida till åkermark. 13

4.4 Nulägesbeskrivning 4.4.1 Fakta om kommunerna Ljusdal Antal invånare 2006: 19 262 Antal hushåll: 10 142, varav 6 454 i småhus och 3 688 i flerfamiljshus. Antal fritidshus: 1651 Befolkningstrend: Yta: Största arbetsplatserna: Större samhällen: Minskning med ca 100 personer per år. 5 643 km 2, varav 5 295 km 2 land. Kommunen, landstinget, Twenty4Help, DHL och Mekanotjänst. Ljusdal, Järvsö och Färila. Ovanåker Antal invånare 2006: 11 816 Antal hushåll: Antal fritidshus: Befolkningstrend: Yta: Största arbetsplatserna: Större samhällen: Minskning med ca 100 personer per år. 2 029 km 2 varav 1 882 km 2 land Kommunen, Svenska Fönster AB, NEFAB och Edsbyverken AB. Edsbyn och Alfta. Bollnäs Antal invånare 2006: 26 278 Antal hushåll: Ca 8 000 hushåll i småhus och 5 800 hushåll i flerfamiljshus Antal fritidshus: 2 000 Befolkningstrend: Stabilt Yta: 1 827 km 2 Största arbetsplatserna: Större samhällen: En fjärdedel av kommunens arbetskraft jobbar inom vårt och omsorg. Sysselsättning finns även inom industri och handel och kommunikation. Bollnäs, Arbrå, Kilafors, Rengsjö 14

Nordanstig Antal invånare 2006: 9 806 Antal hushåll: Antal fritidshus: Befolkningstrend: Sjunkande Yta: 1 380 km 2 Största arbetsplatserna: Större samhällen: Kommunen, Plyfa Plywood AB, Trima AB, Iggesund paperboard AB. Bergsjö Hudiksvall Antal invånare 2006: 36 933 Antal hushåll: 18728, varav 10 000 i småhus och 8 727 i flerfamiljshus Antal fritidshus: 3 400 Befolkningstrend: Yta: Största arbetsplatserna: Större samhällen: Stabilt 2 754 km 2 varav 2496 km 2 land Kommunen, Landstinget, Holmen Iggesund, Hiab AB, Ericsson Network Technologies AB Hudiksvall, Iggesund, Delsbo Söderhamn Antal invånare 2006: 26 340 Antal hushåll: ca 13 900 Antal fritidshus: ca 3 500 Befolkningstrend: Minskning med drygt 200 personer per år. Yta: 1 062km 2 Största arbetsplatserna: Större samhällen: Mindre tätorter: Kommunen, Rottneros/Vallviks bruk, Arizona Chemical, Alasågen Söderhamn, Vågbro, Sandarne, Ljusne, Söderala, Holmsveden, Stråtjära, Kungsgården, Trönö. 15

4.4.2 Hushållsavfall 4.4.2.1 Kärlsopor och grovsopor Alla Hälsingekommunerna har kärlsystem med 14-dagarshämtning för hushållsavfall från enfamiljshus. Den vanligaste kärlstorleken är 190 l, utom i Bollnäs och Ovanåker, där 240 l är vanligast. Alla Hälsingekommunerna skickar numera kärlsoporna till förbränning. Bollnäs har en egen förbränningsanläggning, Säverstaverket, som ägs av Bollnäs Energi. Dit skickar även Ljusdal och Söderhamn sitt hushållsavfall, medan Hudiksvall och Nordanstig har avtal med Korstaverket i Sundsvall. Uppskattningsvis 20-25 % av villahushållen hemkomposterar, men ingen av kommunerna har insamling av organiskt avfall för central biologisk behandling. Grovavfall kan lämnas antingen till återvinningscentraler, ÅVC, eller hämtas vid fastigheten efter budning. I Hudiksvall och i Nordanstig finns det 2 kommunala ÅVC, i övriga kommuner finns endast en central. Bollnäs och Ovanåker har det generösaste systemet för hämtning vid fastighet, här kan hushållen få budad hämtning utan extra kostnad varannan vecka. I Ljusdal sker hämtning 1 gång i månaden, i Hudiksvall och Nordanstig 6 gånger/år och i Söderhamn 4 gånger/år. Det grovavfall som samlas in via insamlingsturer sorteras på den kommunala avfallsanläggningen. Vanligen sorteras brännbart avfall till förbränning, metall, flisbart trä och elektronik till återvinning och restavfallet deponeras. Dessa fraktioner finns även på återvinningscentralerna, där avfallslämnaren får hjälp av personal för att sortera i rätt behållare. I dagsläget, våren 2007, är en deponi i varje kommun i drift, se vidare kapitel 5. Lappmyran i Ljusdal planeras dock att stängas redan i oktober 2007 och på Homotippen i Nordanstig kommer deponeringen att upphöra någon gång under 2008. Trädgårdsavfall kan lämnas till grovsophämtningen i Bollnäs, i övriga kommuner lämnas det på ÅVC. Insamlat trädgårdsavfall hanteras lite olika i olika kommuner. I Söderhamn flisas trädgårdsavfallet och komposteras sedan tillsammans med slam från avloppsreningsverk. Komposteringen är än så länge en försöksverksamhet och det färdigkomposterade materialet planeras att användas i sluttäckningen av avslutade delar av deponin på Långtå. I Hudiksvall flisas trädgårdsavfall för eldning i värmeverk. 4.4.2.2 Matavfall, allmänt i Sverige Fler och fler kommuner i Sverige inför hämtning av en utsorterad organisk fraktion (matavfall) från hushållen. Det kan ske genom att matavfallet läggs i ett separat kärl eller genom att olika avfallsfraktioner sorteras i plastpåsar med olika färg, som sedan sorteras centralt innan behandling. Insamlat matavfall komposteras eller rötas ofta i en större central anläggning och målet är att näringen ska tas tillvara i någon form av odling, där den ersätter konstgödsel. Sammantaget ligger dock Sveriges kommuner idag långt ifrån att uppnå riksdagens miljömål på 35 % biologisk behandling av matavfallet. 2005 behandlades uppskattningsvis ca 10 % av detta avfall biologiskt. 16

Trots skatten på förbränning av avfall (se kapitel 4) är biologisk behandling generellt dyrare för kommunerna än förbränning, både beroende på att en anläggning för biologisk behandling är en stor investering och på att hämtning av flera separata avfallsfraktioner innebär högre kostnader. Kompostering innebär att organiskt material bryts ner i närvaro av syre. Det är viktigt, bland annat för att förhindra luktproblem att materialet vänds och luftas. Varken vid central kompostering eller hemkompostering kan den energi som alstras vid nedbrytningen nyttiggöras. Kompostresten, dvs den näringsrika jord som blir slutprodukt i processen, kan användas som ersättning för konstgödsel i odling. Rötning är nedbrytning utan närvaro av syre. Vid nedbrytningen bildas metangas (biogas) som kan tas tillvara för produktion av värme och el eller förädlas till fordonsbränsle. Rötning måste ske slutet och innebär en tekniskt mer komplicerad process än kompostering. Rötresten, som innehåller näringsämnena från avfallet, kan användas som gödningsmedel på samma sätt som kompostresten. En anläggning för rötning är ofta betydligt dyrare än en komposteringsanläggning och det krävs normalt större avfallsmängder för att motivera den stora investeringen. Näringsmässigt är metoderna likvärdiga, men fördelen med rötning är alltså att energin i avfallet kan tas tillvara. Jämfört med förbränning erhålls däremot en klart lägre energimängd per kilo avfall vid rötning. Rötning ger ca 1-1,2 MWh/ton och förbränning ca 1,7 MWh/ton organiskt avfall. Kretsloppet av näringsämnen är huvudskälet för att införa storskalig biologisk behandling i en kommun. Miljönyttan är som så ofta snarare global än lokal. Fosfor är en ändlig resurs som blir svåråtkomlig om avfallet bränns och fosforn hamnar i den förorenade avfallsaskan. Kväve är visserligen inte en ändlig resurs, men tillverkning av kvävegödsel är mycket energikrävande och näringen bör därför i möjligaste mån återvinnas. Ett problem för många kommuner, framför allt i Norrland, är avsättningen för kompost/rötrest. För att rötning eller kompostering ska vara miljömässigt motiverat behöver avsättning inte nödvändigtvis ske till odling av mat. All produktion där kompost/rötrest ersätter konstgödning innebär att ändliga resurser sparas, varför bland annat skogsgödsling har diskuterats. Sammanfattningsvis innebär en kommunal eller regional satsning på storskalig kompostering eller rötning att det bildas ett kretslopp av näringsämnen, vilket är en förutsättning för ett långsiktigt hållbart samhälle. Nackdelen är kostnader i form av en stor investering och hämtningen av avfall i flera fraktioner. Ett alternativ till en satsning på en storskalig anläggning är att hushållen förmås satsa på hemkompostering i större utsträckning än idag. I slutänden blir det en fråga om prioritering, var kan störst miljönytta uppnås med de resurser som står till förfogande? 4.4.2.3 Matavfall i Hälsingland Ingen av Hälsingekommunerna samlar idag in en separat fraktion av matavfall från hushållen. Kommunerna har periodvis satsat på att uppmuntra hemkompostering, men det finns ingen statistik över hur många hushåll som komposterar merparten av matavfallet. Företaget Ekmaco Reagro arbetar med småskalig kompostering av matavfall från livsmedelsbutiker, restauranger och storkök. Tre jordbrukare i Hälsingland (i Söderhamn, Edsbyn och Hudiksvall) är anslutna till Ekmaco Reagro, vilket innebär att de hämtar sorterat avfall från närbelägna näringsidkare och komposterar matavfallet. Kompostresten används som gödsel på den egna jordbruksmarken. 17

4.4.2.4 Farligt avfall, elektronik Farligt avfall definieras i avfallsförordningen och är avfall som innehåller miljöfarliga eller hälsofarliga ämnen och därför ska hanteras separat. Farligt avfall från hushåll kan bestå av t ex olja, målarfärg, batterier och elektriska apparater. Totalt sett utgör farligt avfall en liten del av hushållsavfallet men på grund av de miljöfarliga egenskaperna är det mycket viktigt att det källsorteras och tas omhand på rätt sätt. I alla kommuner kan farligt avfall och elektronikavfall från privatpersoner lämnas på en kommunal återvinningscentral. I Bollnäs och Ovanåker finns ett system med insamling av hushållens farliga avfall via röda miljöboxar. Hushållen sparar sitt farliga avfall i boxen och ställer ut den för tömning två gånger per år. Elektronikavfall kan hämtas efter budning en gång per månad. I Hudiksvall och Nordanstig hämtas farligt avfall på bestämda uppsamlingsplatser runt om i kommunen med en miljöbil. I Hudiksvall stannar miljöbilen på varje plats vid ett tillfälle varje år och i Nordanstig vid två tillfällen per år. Elektronikavfall hämtas efter budning vid fastighet sex gånger per år. Söderhamn har hämtning av FA vid fastigheten efter budning vid två tillfällen per år. Småelektronik kan lämnas tillsammans med FA eller med grovsoporna. Mer skrymmande elektronisk utrustning, som TV, kyl och frys, kan i Söderhamn hämtas efter budning vid fyra tillfällen per år. I Ljusdal hämtas inte farligt avfall vid fastigheten, utan kan endast lämnas in på Åkerslunds ÅVC samt på två miljöstationer. Miljöstationerna, som är belägna vid kommunkontoren i Ramsjö och Los, är bemannade. Elektronikavfall hämtas efter budning en gång per månad. För behandling, förbränning eller deponering av det farliga avfallet har kommunerna avtal med företag som specialiserat sig på transport och slutbehandling av farligt avfall. För elektronikavfall och batterier gäller producentansvar. Entreprenörer som anlitas av producenterna hämtar avfallet på de kommunala ÅVC och ansvarar sedan för ett miljöriktigt omhändertagande. 4.4.2.5 Förpackningar och tidningar Sedan 1994 gäller producentansvar för förpackningar av papper, wellpapp, metall, plast och glas. Dessutom gäller producentansvar för tidningspapper, däck, bilar samt elektriska och elektroniska produkter. Producenterna har bildat så kallade materialbolag, som ansvarar för insamling och återvinning av respektive avfallsslag. Insamlingen av förpackningsmaterial och tidningspapper från hushållen sker via återvinningsstationer, ÅVS. I Hälsingland finns idag totalt 118 sådana stationer. En lista på vilka ÅVS som finns i respektive kommun återfinns i bilaga 2. I tabellen nedan redovisas insamlade mängder i Hälsingland och i totalt i Sverige, samt de mål som riksdagen lagt fast. 18

Tabell 2 Insamlad mängd förpackningsmaterial och tidningar i kg per fastboende person, 2005 Ljusdal Ovanåker Bollnäs Nordanstig Hudiksvall Söderhamn Sverige Glas 10,4 14,2 14,1 10,9 10,9 12,5 16,6 Metall 4,0 4,0 4,0 4,0 4,0 4,0 3,7 Hårdplast 2,2 2,3 2,1 2,1 2,0 2,3 1,8 Tidning 52 24 31 17 47 48 52 Papp 7,0 5,5 5,8 5,0 6,8 6,7 50,6 Well 40,6 39,4 39,7 39,1 40,5 40,4 Några förklaringar till uppgifterna i tabellen: I siffrorna för glas, metall, papp och wellpapp ingår insamling från företag. Uppgifterna för plast och tidningar gäller endast insamling från hushållen. Siffrorna för metall, papp och well bygger delvis på statistik över områden som kan bestå av flera kommuner, där förpackningsinsamlingen har räknat ut genomsnittliga nivåer. Tabell 2 Insamlad mängd förpackningar och tidningar i procent av total mängd som förbrukats under 2005 samt återvinningsmål enligt riksdagen. Insamlat i Sverige (%) Insamlingsmål (%) Glas 96 % materialutnyttjande 70 % materialutnyttjande Metall 66 % materialutnyttjande 70 % materialutnyttjande Plast 20 % materialutnyttjande Total återvinningsgrad 69 % 30 % materialutnyttjande Total återvinningsgrad 70 % Tidning 83 % materialutnyttjande 75 % materialutnyttjande Papp + well 72 % materialutnyttjande 65 % materialutnyttjande 19

Återvinningen av förpackningar och returpapper sker i pappersbruk, glasbruk och stålverk på olika håll i Sverige. Hur återvinningen går till och vilka produkter som materialet används till kan man läsa om på förpacknings- och tidningsinsamlingens hemsida, www.ftiab.se. Kommunerna har ansvar för att informera hushållen om källsortering av avfall med producentansvar. I Bollnäs, Ovanåker och Ljusdal informeras hushållen genom en kalender som delas ut till alla hushåll varje år. I Söderhamn har kommunen en återkommande informationssida i annonstidningen Söderhamnsnytt. I Hudiksvall skickas information ut tillsammans med fakturan. Information om sopsortering ges även i samband med studiebesök på avfallsanläggningar och via kontakten med personalen på återvinningscentralerna, när allmänheten lämnar avfall där. Alla kommunerna har information om källsortering på sina hemsidor. 4.4.2.6 Latrin Latrin från Bollnäs, Ovanåker och Ljusdal tas omhand på Sävstaås avfallsanläggning. Latrinet komposteras i tillsammans med slam och hästgödsel, för att sedan används i sluttäckningen av avslutade delar av deponin. Insamlat latrin från Söderhamn och Hudiksvall körs till Forsbacka avfallsanläggning i Gävle, där det komposteras. 4.4.3 Slam Slam från avloppsreningsverk och från enskilda brunnar, t ex trekammarbrunnar, innehåller mycket näringsämnen. I ett långsiktigt hållbart kretsloppssamhälle måste denna näring tas tillvara i odling av grödor. På flera håll i Sverige används rötat slam från avloppsreningsverk som gödningsmedel i jordbruket. Även spridning av ren urin förekommer. Tyvärr innehåller slam mer än bara näringsämnen. Det kan finnas föroreningar från industriavlopp, men också kemikalier som allmänheten felaktigt hällt i avloppet. På senare tid har miljöeffekter av läkemedelsrester som cellgifter och hormoner från p-piller diskuterats. Ännu vet vi inte hur alla ämnen som finns i slammet kan påverka miljön. Tills vidare är det vanligt att slam efter rötning eller kompostering används i anläggningsjord, där kraven på innehållet av metaller och organiska ämnen är lägre än i jordbruket. Från Söderhamns kommun körs huvuddelen av det avvattnade slammet från Granskärs avloppsreningsverk till Forsbacka avfallsanläggning i Gävle. Där komposteras slammet. Även våtslam från enskilda brunnar tas in till avloppsreningsverket och behandlas tillsammans med annat inkommande avloppsvatten. Vissa typer av våtslam som inte kan tas emot vid reningsverk avvattnas vid Långtå avfallsanläggning. I Ovanåker avvattnas allt slam från avloppsreningsverk och enskilda brunnar och transporteras till en komposteringsanläggning i Älvkarleby, som drivs av Econova. I Bollnäs används avvattnat slam från ett par reningsverk (Arbrå och Glössbo) som gödning på jordbruksmark. I Häggesta avloppsreningsverk rötas slammet och den bildade biogasen används för el- och värmeproduktion. Rötresten, används, liksom avvattnat slam från andra små reningsverk, till sluttäckning av deponin på Sävstaås. Det finns planer på att mer slam ska användas som gödning i jordbruket efter 2012, när deponin beräknas vara färdigtäckt. Slam från enskilda brunnar i Bollnäs kommun behandlas med övrigt inkommande avloppsvatten till Häggesta ARV. I Ljusdal avvattnas slam från enskilda brunnar i någon av kommunens två slamavvattningslaguner, Bränta och Korskrogen. Det avvattnade slammet samt avvattnat slam från avloppsreningsverk komposteras idag på deponin på Lappmyrans avfallsanläggning och den färdiga jorden används som sluttäckning på deponin. När deponin avslutas kommer komposteringen att flyttas till annan plats. 20

Nordanstigs kommun har avtal med en entreprenör som hämtar slam från enskilda brunnar och avvattnar det i en mobil avvattningsanläggning. Detta slam deponeras sedan på Homotippen, med dispens från förbudet mot deponering av organiskt avfall. Slam från reningsverk i Nordanstigs kommun transporteras till Ulvberget i Hudiksvall för kompostering. I Hudiksvall avvattnas slam från enskilda brunnar i en slamavvattningsanläggning vid Ulvbergets avfallsanläggning. Det avvattnade slammet komposteras sedan tillsammans med slam från kommunens avloppsreningsverk. Komposteringen sker på Ulvberget med hjälp av inblandning av hästgödsel. Slamkomposten används dels som del i anläggningsjord vid markarbeten inom kommunen, dels vid sluttäckningen av et. 4.4.4 Avfall från företag Kommunerna har ingen skyldighet att erbjuda hämtning av verksamhetsavfall/industriavfall från företag och i de fall där kommunerna ändå har denna tjänst finns det oftast även andra entreprenörer som verkar på samma marknad. Någon heltäckande statistik över avfallsmängder från företag kan därför inte tas fram av kommunerna. I bilaga 1 där avfallsmängderna redovisas, ingår endast verksamhetsavfall som har samlats in via kommunerna eller lämnats till kommunala avfallsanläggningar. Det avfall som företagen själva tar hand om eller som tas omhand av privata entreprenörer bedöms inte påverka eller påverkas av den kommunala planeringen i någon större utsträckning. När det gäller miljöpåverkan av detta avfall bedöms denna kontrolleras bäst i samband med tillståndsprövning och miljötillsyn eftersom både miljöfarlig verksamhet och transport av avfall är anmälnings- eller tillståndspliktig enligt miljöbalken. Farligt avfall från företag hämtas vanligen av något företag som är specialiserat på sådant avfall. Transportörer av farligt avfall måste ha tillstånd från länsstyrelsen, som även kontrollerar att transportören har nödvändig utbildning, utrustning etc. för att hantera avfallet på ett bra sätt. Kommunerna tar emot mindre mängder farligt avfall från företag, främst från småföretag med farligt avfall av samma typ som hushållens farliga avfall. 5 BEHANDLINGSANLÄGGNINGAR I bilaga 4 finns en tabell med kommunala och privata avfallsanläggningar i Hälsingland, samt uppgifter om behandlade avfallsmängder mm. Sammanställningen är inte heltäckande utan har gjorts utifrån de uppgifter som har varit tillgängliga. Fokus har lagts på att ta fram uppgifter om tillstånds- och anmälningspliktiga anläggningar för återvinning eller bortskaffande av avfall. Vissa anläggningar som endast mellanlagrar avfall har inte tagits med i sammanställningen. De största kommunala avfallsanläggningarna beskrivs lite mer utförligt nedan. Uppgifter om mottagna avfallsmängder finns i bilaga 4. 5.1 Homotippen Nordanstigs kommunala avfallsanläggning Homotippen ligger ca 15 km öster om Bergsjö. Inom anläggningen finns en deponi, en ÅVC samt utrymme för sortering och mellanlagring av avfall. Deponeringen kommer att upphöra före utgången av 2008, därefter kommer deponin att sluttäckas. Även efter att deponin har avslutats kommer återvinningscentralen att drivas vidare och sorteringen av grovavfall och verksamhetsavfall planeras att utökas. 21

5.2 Lappmyran På Lappmyrans avfallsanläggning (ca 10 km nordväst om Ljusdal) har deponerats hushållsoch industriavfall, slam och aska från Ljusdals kommun. Deponeringen kommer att upphöra senast i oktober 2007 och sluttäckning pågår. Efter avslutningen kommer ingen avfallsverksamhet att bedrivas på anläggningen. När deponeringen avslutas på Lappmyran kommer det avfall från Ljusdal som behöver deponeras att köras till Ulvberget i Hudiksvall. 5.3 Långtå Långtå är Söderhamns kommunala avfallsanläggning och ligger direkt söder om tätorten. Verksamheten består av sortering, omlastning, mellanlagring och deponering. En ny tillståndsansökan är inlämnad för anläggningen och ett nytt tillstånd förväntas under 2007. Söderhamns kommun siktar på att kunna driva en deponietapp vidare även efter 2008, då nya krav enligt förordningen om deponering av avfall träder ikraft. På en äldre deponietapp pågår sluttäckningsarbeten. 5.4 Sävstaås Sävstaås avfallsanläggning, några kilometer väster om Bollnäs, ägs av Borab (Bollnäs Ovanåkers renhållnings AB). Inom anläggningen finns deponi, mellanlager, krossanläggning för brännbart avfall mm. En stor del av det avfall som deponeras är aska och slagg från Säverstaverket. Sävstaås har tillstånd för verksamheten till och med 2008. Därefter kommer deponin att avslutas, men anläggningen kommer att drivas vidare som en mellanlagrings-, behandlingsoch sorteringsanläggning. 5.5 Säverstaverket Säverstaverket i Bollnäs är en anläggning för produktion av fjärrvärme och processånga. I anläggningen används avfall, biobränsle samt olja som bränslen. Inom verket finns två fastbränlepannor på 10 respektive 12 MW av typen bubblande fluidiserad bädd. Säverstaverket ägs av Bollnäs Energi, som ägs av Bollnäs kommun.askan från pannorna och rökgasreningen befuktas före transport till Sävstaås avfallsanläggning. 2006 eldades hushållsavfall från Bollnäs, Ovanåker, Söderhamn, Ljusdal och Ockelbo kommuner samt industriavfall från Bollnäs, Ovanåker och Söderhamn. Säverstaverket har idag tillstånd att elda max 40 000 ton avfall och 20 000 ton RT-flis per år. Bollnäs Energi har lämnat in en tillståndsansökan för en utbyggnad av verket, planen är att i framtiden elda upp till 80 000 ton avfall och flis per år. 5.6 Ulvberget Hudiksvalls kommunala avfallsanläggning, Ulvberget, ligger strax väster om Hudiksvall, längs riksväg 84 mot Ljusdal. Inom anläggningen ryms ett stort antal verksamheter, som deponi för icke-farligt avfall, återvinningscentral för allmänheten, omlastning av brännbart avfall, mellanlager för farligt avfall, vitvaror etc., verksamhetsytor för träbränslehantering, 22

slamavvattning och slamkompostering. Anläggningen har deponigasutvinning med leverans av gas till kommunens fjärrvärmecentral. På Ulvberget finns möjligheter att anlägga en ny deponietapp som kan klara de krav som gäller efter 2008, men kommunen har i dagsläget inte beslutat hur framtiden ska se ut för anläggningen. Avslutningsarbeten för den äldre deponietappen påbörjades 2003 och väntas pågå ytterligare några år efter att den nya etappen tas i drift. Gasutvinning kommer att ske så länge det är miljö- och kostnadsmässigt motiverat. 6 GAMLA AVFALLSUPPLAG I alla kommuner finns ett antal äldre soptippar som fortfarande kan påverka människors hälsa och miljön, genom bland annat läckande lakvatten som kan innehålla skadliga ämnen. I bilaga 3 finns en sammanställning över alla kända nedlagda i Hälsingland. De flesta tipparna är kommunala och innehåller troligtvis en stor variation av hushållsavfall och verksamhetsavfall. De privata deponierna har oftast varit kopplade till en viss verksamhet, ett sågverk eller annan industri, och det är relativt väl känt vilken typ av avfall som finns i deponin. För några av deponierna har en riskklassning i form av en så kallad MIFO-utredning genomförts. Ett regionalt samarbete med målet att riskklassa så många som möjligt av de kommunala en har inletts. I första hand planeras riskklassning enligt MIFO1 att utföras. Det innebär att historik om avfallstyper mm sammanställs. En inventering av närliggande vattentäkter, naturvärden mm och möjligheten till spridning av föroreningar i omgivningen bedöms utifrån kartmaterial. För de deponier där riskklassningen leder till en hög riskklass kan utredningen gå vidare med en MIFO2-utredning. Då provtas mark, yt- och grundvatten och riskklassningen justeras utifrån resultaten. Deponier för vilka riskklassningen leder till att det konstateras en påverkan på hälsa eller miljö, behöver åtgärder vidtas. De vanligaste åtgärderna är att farligt avfall grävs bort, varefter deponi täcks med täta jordmassor. 7 REGIONALT SAMARBETE De renhållningsansvariga i alla de sex hälsingekommunerna träffas regelbundet några gånger per år. Vid träffarna diskuterar man aktuella frågeställningar och utbyter erfarenheter. Bollnäs och Ovanåker har en helt gemensam avfallshantering genom det gemensamma bolaget BORAB. I andra delar av Sverige, framförallt i storstadsområdena och i södra Sverige, bedrivs så gott som all avfallshantering av stora bolag som ägs gemensamt av flera kommuner. De trender inom avfallshanteringen som beskrivits i kapitel 0, med färre och större anläggningar och relativt snabba förändringar, har inneburit fördelar för de kommuner som samverkar i sin region. Det är dock inte alls självklart att samarbete måste bedrivas i form av ett gemensamt avfallsbolag. Under 2003-2004 drevs ett projekt rörande Hälsinglands framtida avfallshantering där tre scenarion bearbetades utifrån en nulägessammanställning och en omvärldsanalys. De scenarion som togs upp var samverkan via överenskommelser/avtal, i form av ett kommunalförbund eller i form av ett gemensamt aktiebolag. En konsekvensanalys visade att avfallsverksamheten och kunderna (kommuninvånarna) skulle vinna på ett regionalt samarbete oavsett samarbetsform. Den samarbetsform som bedömdes ha flest fördelar i en ideal situation där alla drar åt samma håll var kommunalförbundet. Dock visade det sig utifrån diskussioner att tiden inte var mogen för ett beslut i den riktningen. 23