Torsdag 16 februari 2017 kl 19.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Pier Giorgio Morandi Solister: Natasa Kàtai, sopran Katja Lytting, mezzo Merto Sungu, tenor Vuyani Mlinde, bas Helsingborgs Konserthuskör Kormästare: Mats Paulson Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Fredrik Burstedt Gioacchino Rossini Stabat Mater (Konsertens längd ca 1 timme) Torsdag Stor, Torsdag Mini
Det är återigen dags för Helsingborgs Symfoniorkesters förste gästdirigent Pier Giorgio Morandi att inta dirigentpulten. Innan vår italienske maestro slog in på dirigentbanan studerade han oboe och komposition vid Giuseppe Verdikonservatoriet i Milano, där han även under en tid verkade som solooboist vid La Scalaoperan. Dirigentyrket har han förkovrat sig i såväl vid Mozarteum i Salzburg hos Ferdinand Leitner som i USA för storheter som Leonard Bernstein och Seiji Ozawa. År 1989 knöts Morandi till Romoperan där han ledde Verdis Ernani och Puccinis Madame Butterfly, men även ett stort antal orkesterkonserter. Sedan dess har en rad operahus i övriga Europa och världen fått upp ögonen för Pier Giorgio Morandi dirigent hans mästerliga hantering av den italienska operarepertoaren och idag är han en eftertraktad gästdirigent vid operahus i bland annat Wien, Frankfurt, Bologna, Bryssel och Seoul. Han har även en diger meritlista på konsertestraden, och bland alla de orkestrar han gästat finns London Symphony Orchestra, London Philharmonic Orchestra, Bayerska radions symfoniorkester, Ungerska radions symfoniorkester, Budapests filharmoniker och Tokyo Philharmonic Orchestra. Här i Sverige har Pier Giorgio Morandi förutom givetvis en rad framträdanden här hos oss i Helsingborg dirigerat vid GöteborgsOperan och vid Kungliga Operan i Stockholm, där han lett en lång rad uppsättningar. Natasa Kàtai sopran Sopranen Natasa Kàtai är född i Ungern och fick sin utbildning vid universitetet i Szeged. Idag bor och verkar hon i Italien. Hon har vunnit flera internationella sångtävlingar och har framträtt i en rad europeiska länder. Hennes repertoar innefattar titelrollerna i Puccinioperorna Tosca och Madame Butterfly, Bellinis Norma och Donizettis Maria Stuarda, och en rad konsertanta sopranpartier som exempelvis Mozarts och Verdis Requiem, Matteuspassionen (J.S. Bach), Beethovens nionde symfoni och Stabat Mater (såväl av Rossini som av Vivaldi och Pergolesi). Natasa Kàtai har bland annat samarbetat med den grekiska mezzon Agnes Baltsa och den italienske barytonen Renato Bruson. Katja Lytting är som de flesta säkert redan känner till född och uppvuxen i Helsingborg. Hon slutförde sina studier vid konservatoriet i Bologna och när hon sedan gick och vann Katja Lytting mezzo Luciano Pavarotti Voice Competition ledde det till att hon fick framföra Verdis Luisa Miller i Philadelphia tillsammans med den legendariske tenoren. Inom kort hade hon etablerat
sig på den internationella operascenen och idag har hon en imponerande meritlista. Hon har samarbetat med världsdirigenter som Carlo Maria Giulini, Riccardo Muti, Eliahu Inbal och Giuseppe Sinopoli, och framträtt på operascener och konsertestrader världen över. Rossinis Stabat Mater har hon för övrigt sjungit på turné med La Scalaoperans orkester och Riccardo Muti. Den turkiske tenoren Merto Sungu började sin musikutbildning som gitarrist. Efter att ha studerat för den turkiske basbarytonen Suat Arikan i Istanbul fortsatte han sina sångstudier i italienska Bologna där han specialiserade sig på barock- och belcantorepertoaren. Därefter blev han antagen i Semperopers (Dresdenoperans) program för unga sångare Junges Ensemble. Idag anlitas han regelbundet som Merto Sungu tenor gästsolist i Dresden, kring årsskiftet gjorde han rollen som Alfredo i Läderlappen och senare i vår rolldebuterar han som Cassio i Verdis Otello. Vårsäsongen innehåller dessutom ytterligare ett par rolldebuter: den manliga huvudrollen Nadir i Bizets Pärlfiskarna på Teatro Verdi di Trieste och Liebenskopf i Rossinis Resan till Reims på Romoperan. Den sydafrikanske basen Vuyani Mlinde fick en fin start på sin operakarriär genom att bli utvald till Jette Parker Young Artists Programme, ett projekt som går ut på att utveckla talangfulla unga sångare och ge dem erfarenhet genom att de under en tvåårsperiod får delta i ordinarie uppsättningar vid Covent Gardenoperan i London. Här fick han chansen att arbeta under dirigenter som Jiří Bělohlávek, Antonio Pappano och Semyon Vuyani Mlinde bas Bychov. Från september 2010 ingick Vuyani Mlinde i solistensemblen vid Oper Frankfurt och i konsertsammanhang har han samarbetat med dirigenter som Neeme Järvi, Sir John Eliot Gardiner, Andris Nelsons och Daniel Harding. Han har framträtt på några av världens mest ansedda konsertscener som exempelvis Carnegie Hall i New York, Concertgebouw i Amsterdam och vid såväl Salzburgfestspelen som Luzernfestivalen. Gå med i Helsingborgs Symfoniorkesters vänförening! www.hsv-vanner.se
För 200 år sedan stod den då 22-årige (!) operakompositören Gioacchino Rossini på toppen av sitt skapande. Han hade haft stor succé med ett antal operor och slog nu till med Barberaren i Sevilla, som var ett hopkok av nyskriven musik, en mängd lån från hans egna tidigare operor och Haydns Årstiderna. Operan skrevs på nitton dagar för operan i Rom. Vid urpremiären visslades den ut av fanatiska anhängare till kompositören Giovanni Paisiello, som 30 år tidigare skrivit en opera med samma namn, även den baserad på Pierre de Beaumarchais skådespel. Men Rossinis barberare blev en enorm succé vid andra föreställningen och gjorde tonsättaren till Italiens främste operakompositör som hyllades av folkmassorna. Under åren 1815 21 var han knuten till operan i Neapel, men skrev samtidigt både för La Scala i Milano och La Fenice i Venedig, men fick ingen ny stor succé förrän med Semiramis, som uruppfördes i Venedig 1823. Därefter drog Rossini till Paris, där han blev direktör för Théâtre-Italien och dessutom "Inspecteur général du chant en France". Han fick en fast inkomst på 20 000 francs per år och kunde helt ägna sig åt att komponera. Framförallt sysslade han med sin stora opera Wilhelm Tell, som fick premiär 1829. Men efter den så kallade julirevolutionen i Paris 1830 miste Rossini både titel och privilegier. Med nöd och näppe lyckades han skaffa sig en pension på 6 000 francs om året. Rossini hade nu nästan 30 år kvar att leva men under denna tid kom inga fler operor till. Gioacchino Rossini (1792 1868) Stabat Mater Bara två större verk, det berömda Stabat Mater, som utgör kvällens program, år 1831/1842 samt år 1863 Petite messe solennelle. År 1836 återvände Rossini till Italien, men tvingades på grund av det politiskt instabila läget leva ett kringflackande liv. År 1853 återvände han till Paris där han sedan levde till sin död som en firad man. Under sin levnad ansågs han som en av tidens främsta kompositörer och jämfördes i uppslagsverk med Beethoven. Han älskades för sina festliga och fartfyllda operor. Trettio sådana blev det under de tjugo år han komponerade opera. I dag spelas en knapp handfull av hans operor och några fler av hans berömda ouvertyrer. Bortsett från de två större sakrala verk han skrev under andra hälften av sin levnad skapade han också en mängd sånger, kantater och annat smått och gott. Han levde ett kulinariskt gott liv och blev med tiden tämligen fet. Dessutom levererade han en mängd bitska samtidskommentarer, som ofta blev parisarnas talk of the town. Rossini ligger begravd i Basilica di Santa Croce i Florens tillsammans med Michelangelo, Galilei och Machiavelli. Stabat Mater är latin och betyder Modern (Maria, Jesu moder) stod (vid korset). Nästa ord i den latinska texten är dolorosa (sörjande). Alltså till svenska: Jesu moder stod sörjande vid korset. Detta är sedan 1700-talet en sekvens i den katolska mässan som tillskrivs den italienske 1200-talsdiktaren Jacopone da Todi. Texten har använts av en mängd tonsättare, bland andra Pergolesi,
Haydn, Rossini, Verdi, Dvořák, Poulenc, Szymanowski och i vår tid Arvo Pärt och Karl Jenkins. För Rossinis del började allt med en resa till Spanien på inbjudan av den spanske bankiren Alejandro Aguado. Med på resan var också den spanske statstjänstemannen Fernandez Varela som under resan beställde Stabat Mater, för kör, orkester och solister av Rossini. Som antog utmaningen. Men under komponerandet drabbades Rossini av sjukdom och kunde inte fullfölja verket. Han bad tonsättaren och vännen Giovanni Tadolini om hjälp, och denne komponerade ungefär hälften av musiken. Stabat Mater uruppfördes som Rossinis verk i Madrid påskafton 1833. Sedan föll verket i glömska och när beställaren Varela dog sålde hans arvingar partituret till en parisisk förläggare för 2 000 francs. Vi är nu framme vid 1841 och förläggaren annonserade en konsert med verket. Men Rossini protesterade. Endast han hade rättigheten till detta Stabat Mater, som ju för övrigt bara var hans till hälften och som han dessutom sålt till en annan parisförläggare, där han nu skulle ersätta Tadolinis musik med sin egen. Det hela blev en rättssak och Rossini vann. Så den 7 januari 1842 i Salle Ventadour på Théâtre-Italien i Paris blev det äntligen dags för den slutliga versionen av Rossinis Stabat Mater. Det blev en total succé, trots att en viss Richard Wagner gjort allt för att i franska och tyska tidningar misskreditera den italienske operatonsättaren. Succén blev ännu större när verket uppfördes i Bologna ett par månader senare under ledning av Gaetano Donizetti. Rossini, som befann sig på plats, hyllades både före och efter konserten av stora människomassor. Verket har tio satser och har både kritiserats och hyllats för sin påtagliga operainfluens. Det är i dag ett av de mest spelade av alla komponerade Stabat Mater. Artistpresentationer: Mats Persson Verkkommentarer: Tommie Ling Är du nyfiken på vad den lilla pappersrullen som delas ut till våra dirigenter och solister innehåller? HSO har valt att visa sin uppskattning genom att i våra gästers namn adoptera 1000 hektar regnskog under ett års tid istället för att dela ut blommor.
GIOACCINO ROSSINI: STABAT MATER (Svensk översättning: Ulf Swedjemark) 1. Introduzione (Kör, soli) Stabat mater dolorosa juxta Crucem lacrymosa, dum pendebat filius. Modern stod så djupt bedrövad bredvid korset, tårbedövad, medan sonen hängde där. 2. Aria (Tenor) Cujus animam gementem contristatam et dolentem pertransivit gladius. O quam tristis et afflicta fuit illa benedicta Mater Unigeniti! Quæ mœrebat et dolebat et tremebat cum videbat Nati pœnas inclyti. Fyllt av suckar, sorg och smärta genomborrat hennes hjärta liksom av en klinga är. O, hur hon av sorgen dignat, denna kvinna, Gud välsignat, den enfödde sonens mor! Hon av sorg och bävan snaras, då för henne uppenbaras kval för hennes ättling stor. 3. Duetto (Sopran, mezzo) Quis est homo qui non fleret, Christi Matrem si videret in tanto supplicio? Quis non posset contristari piam Matrem contemplari dolentem cum Filio? Vore var och en ej tårad, om han Kristi moder sårad då såg i stort elände? Skulle var och en ej lida, därest han nu modern blida med sonen pinas kände?
4. Aria (Bas) Pro peccatis suæ gentis vidit Jesum in tormentis et flagellis subditum. Vidit suum dulcem Natum moriendo desolatum dum emisit spiritum. För den synd hans folk förövat såg hon hur man Jesus prövat med gissel allehanda. Sonen ljuv men övergiven såg hon dö och ensam bliven när han upp gav sin anda. 5. Coro e recitativo (Bas, kör a capella) Eja Mater fons amoris me sentire vim doloris fac ut tecum lugeam. Fac ut ardeat cor meum in amando Christum Deum ut sibi complaceam. Moder, du vår kärleks källa, låt mig känna plågan välla och få dela din smärta. Gör så jag av iver brinner Kristus till behag och vinner hans kärlek i mitt hjärta. 6. Quartetto (Soli) Sancta Mater istud agas Crucifixi fige plagas cordi meo valide. Tui nati vulnerati, tam dignati pro me pati, pœnas mecum divide. Fac me vere tecum flere, Crucifixo condolere, donec ego vixero. Juxta crucem tecum stare te libenter sociare in planctu desidero. Virgo virginum præclara mihi jam non sis amara fac me tecum plangere. Helga moder, du må laga att jag korsets plågor taga kan i djupet av min själ. Slag som har i sonen svidit pinorna för mig han lidit lär mig känna dessa väl. Mina tårar fälls med dina, låt mig känna korsets pina så länge jag leva skall. Jämte dig vid korset bida, gärna ställas vid din sida vill jag under klagan all. Låt mig bära Kristi plåga känna dödens heta låga och kvalen på mig taga.
7. Cavatina (Mezzo) Fac ut portem Christi mortem, passionis fac consortem et plagas recolere. Fac me plagis vulnerari, cruce hac inebriari, ob amorem Filii. Jungfrurs jungfru, härligt klara, ej blott du må sorgsen vara: låt mig med få klaga. Gör att slagen mot mig brusar och att korset mig berusar för sonens kärleks skull. 8. Aria e coro (Sopran, kör) Inflammatus et accensus per Te, Virgo, sim defensus, in die judicii. Fac me Cruce custodiri, morte Christi præmuniri, confoveri gratia. Brinnande av nit, förklarad, blive jag av dig försvarad, när domens dag är inne. Låt mig bli av korset vaktad, genom Kristi död bli aktad; hans nåd må mig beskärma. 9. Quartetto (Soli a capella) Quando corpus morietur, fac ut animæ donetur paradisi gloria. När jag kroppsligen skall sluta, jungfru, låt min själ få njuta av paradisets värma. 10. Finale (Kör) Amen In sempiterna sæcula amen. Amen I evig tid amen.