Högsta domstolens mål AE./. riksåklagaren angående grovt rån

Svarsskrivelse Sida 1 (11) Riksåklagarens kansli Datum Dnr Rättsavdelningen Ert datum Er beteckning Byråchefen Johan Lindmark 2011-05-24 B 1299-11 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM Högsta domstolens mål AE./. riksåklagaren angående grovt rån (Svea hovrätts dom den 16 februari 2011 i mål B 8147-10) Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att skyndsamt inkomma med svarsskrivelse i målet. Med anledning av föreläggandet har yttrande inhämtats från kammaråklagaren Björn Frithiof. Yttrandet bifogas. Jag vill anföra följande. Min inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl för prövningstillstånd i målet. Bakgrund Tidigt på morgonen den 23 september landade en helikopter på taket till G4:s värdedepå i Västberga. Helikoptern tillhörde Roslagens Helikopterflyg och hade stulits från en hangar i Norrtälje samma dag. Efter att helikoptern hade landat tog sig tre personer in i värdedepån genom en glaskupol i taket med hjälp av stegar. Personalen som fanns i värdedepån flydde sedan gärningsmännen detonerat fyra sprängladdningar. De tre gärningsmännen tog sig därefter in i det s.k. uppräkningsrummet genom att spränga bl.a. en ståldörr. En av gärningsmännen var beväpnad med automatvapen. Efter att gärningsmännen med hjälp av en motorkap hade fått upp de låsta gallerburarna där pengarna förvarades lades pengarna ned i säckar som hissades upp till taket och kastades in i helikoptern. Sedan säckarna lastats och de tre gärningsmännen tagit sig in i helikoptern flög de från platsen. Ungefär samtidigt hade andra gärningsmän placerat två sprängatrapper vid polisens helikopterhangar i Myttinge på Värmdö vilket hindrade polisen från att använda helikoptrar i en insats mot rånarna. Helikoptern påträffades av polis i friluftsområdet Skavlöten i Täby. Sammanlagt tillgreps drygt 39 miljoner kr. Efter en omfattande förundersökning väcktes åtal mot tio personer för delaktighet i det grova rånet. Södertörns tingsrätt dömde sex av de tilltalade som gärningsmän respektive medhjälpare till det grova rånet och en tilltalad för Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 820 101 36 Stockholm Hantverkargatan 15 08-762 00 00 Telefax 08-613 40 19 Webbadress www.aklagare.se

Svarsskrivelse Sida 2 (11) skyddande av brottsling. Påföljden bestämdes i samtliga fall till fängelse. Tre av de tilltalade friades. Av de tilltalade överklagade fem till hovrätten med bl.a. yrkande att åtalet skulle ogillas. Även åklagaren överklagade och yrkade att hovrätten skulle skärpa straffet för de fem tilltalade som överklagat samt att en av de tilltalade som tingsrätten friat skulle dömas för grovt rån i enlighet med åtalet. Svea hovrätt fastställde tingsrättens dom avseende tre av de tilltalade samt skärpte påföljden för de övriga tre tilltalade. Sammanlagt dömdes således sju av de tio tilltalade för delaktighet i rånet. De delaktiga som nu är av intresse för bedömningen av AEs överklagande till Högsta domstolen är GB, MA och MS som samtliga dömts för medhjälp till grovt rån. I korthet har underinstanserna funnit utrett att GB förmått AE att delta som helikopterpilot vid rånet, att MA deltagit i planerandet av åtgärderna som syftade till att ge AE ett alibi för brottet och genom att delta i en fingerad trafikolycka i samma syfte samt att MS tillhandahållit sprängmedel som använts vid rånet. Åtalet AE åtalades för grovt rån. Enligt åtalet hade AE deltagit i gärningen genom att i Roslagens helikopterflyg AB:s hangar i Norrtälje tillgripa en helikopter av märket Bell 206 Jet Ranger II, hjälpa till med lastningen av den före rånet, planera färdrutten med hjälp av GPS och flyga helikoptern under rånet. Vad gäller rubriceringen av brottet angav åklagaren följande. Rånet är att anse som grovt med beaktande av den särskilda hänsynslöshet som gärningsmännen visat genom sitt tillvägagångssätt, den livsfara som användandet av sprängmedel inneburit för de målsägande som befunnit sig i fastigheten, att gärningen föregåtts av en särskilt noggrann planering och utförts på ett mycket förslaget sätt som bland annat innefattat sabotage riktat mot viktiga polisiära samhällsfunktioner samt det stora belopp som tillgripits. Tingsrättens dom Tingsrätten dömde AE för grovt rån till fängelse sju år. Han ålades även att betala skadestånd till målsägandena, bl.a. G4S. Tingsrätten har på ett utförligt sätt (s. 212 222) motiverat den fällande domen mot AE. Först har tingsrätten prövat hans berättelse om vad han gjort under natten och morgonen den 29 september 2009 och funnit den så osannolik att hans uppgifter i alla väsentliga delar kunde lämnas utan avseende. Tingsrätten har anfört att hans berättelse i vissa delar är mycket detaljrik medan han i andra delar inte alls kunnat lämna uppgifter om vad han gjort, att berättelsen framstår i stora stycken som inövad samt att han under utredningens gång lämnat nya uppgifter som motsäger dem han tidigare lämnat. AEs påstående att han vid

Svarsskrivelse Sida 3 (11) tidpunkten för rånet befunnit sig i Frihamnen och där sammanstött med sin bil med MAs har enligt tingsrättens bedömning varit en arrangerad krock med syfte att ge AE alibi och att det inte var AE som körde bilen vid tillfället. Tingsrätten har därefter övergått till frågan om det är styrkt att det är AE som varit med under stölden av helikoptern och därefter flugit den under rånet. Vid Stora Skuggan återfanns en stor mängd buntband och på taket till G4S återfanns ett flertal kvarlämnade föremål, bl.a. femtontal buntband. På ett av de buntband som fanns på taket har DNA påträffats på den del av bandet där låsmekanismen dragits fast. Enligt undersökning (standardanalys) från SKL talar resultatet med visshet för att detta DNA kommer från AE (Grad +4). På den GPS som fanns kvar i helikoptern när den landade i Skavlöten återfanns DNA. Enligt undersökning från SKL talar resultatet från en specialanalys (s.k. LCN-analys) av detta DNA för att det kommer från AE (Grad +2). Av yttrandet från SKL framgår att en LCN-analys utförs framförallt när antalet DNAmolekyler i undersökningsmaterialet är begränsat. LCN-metoden är ackrediterad enligt en internationell kvalitetsstandard och används för närvarande av SKL i cirka 250 ärenden per år. Metoden innebär i korthet att DNA-molekylerna kopieras för att erhålla en mängd DNA tillräcklig för analys. Själva analysen sker sedan på samma sätt som vid en standardanalys, genom typbestämning av tio områden i arvsmassan och samma instrument och utrustning används. Tingsrätten anser inte att det finns anledning att frånkänna resultat erhållna genom LCN-analyser bevisvärde. Tingsrätten finner därför att det genom de båda analyserna är utrett att det är AEs DNA som återfunnits på både buntbandet och GPS:en. AE har berättat att han använt buntband när han suttit i helikoptern och provriggat den inför filmningar och att han då kan ha lämnat kvar buntband i helikoptern. De buntband som återfanns vid Stora Skuggan och på värdedepåns tak har jämförts med de buntband som AE hade hemma. Inga av de återfunna buntbanden stämmer överens med dem som fanns hos AE. Det framstår för övrigt som osannolikt att de som planerat och genomfört detta i övrigt välplanerade rån skulle behöva buntband som de av en tillfällighet skulle ha hittat i helikoptern. AEs DNA har dessutom återfunnits på den låsmekanism som man tar i när man låset bandet. Det går endast att låsa bandet en gång eftersom det är ett engångsmateriel. AE har lämnat ett flertal förklaringar till hur hans DNA skulle ha kunnat överföras till buntbandet och GPS:en. Genom vad vittnet GM berättat är det utrett att det inte stulits något från helikoptern som skulle ha kunnat medföra att AEs DNA överförts till något av de båda föremålen. Att någon av de personer som skulle ha gjort inbrott i AEs villa när han varit i Malaysia då skulle ha kommit i kontakt med hans DNA och sedan överfört detta till buntbandet eller GPS:en är så osannolikt att det kan lämnas utan avseende. Inte heller någon av de övriga möjligheter till kontaminering som framförts av AE medför enligt tingsrättens mening att annan slutsats kan dras än att AEs DNA hamnat på såväl buntbandet som GPS:en i samband med rånet. Vid denna slutsats beaktar tingsrätten bl.a. att det, trots att helikoptern dagligen använts av flera personer, endast varit AEs DNA som återfunnit på GPS:en. Att det på GPS:ens batteri funnits ett fingeravtryck från en okänd person påverkar inte heller bedömningen. Tingsrätten har alltså funnit det utrett att den krock som skett på morgonen den 23 september 2009 arrangerats i syfte att ge AE alibi för den tid då rånet skedde. Redan denna omständighet talar med styrka för att AE varit inblandad i rånet. Till detta ska läggas det faktum att AEs DNA hittats såväl på ett buntband som lämnats kvar på taket

Svarsskrivelse Sida 4 (11) till värdedepån som på den GPS som inköpts och programmerats för att användas under rånet. Tingsrätten anser därför sammantaget att åklagaren styrkt att det var AE som flög helikoptern under rånet. AE har varit väl förtrogen med hangaren vid Roslagens Helikopterflyg, och att han inte skulle ha varit med redan vid tillgreppet av helikoptern är enligt tingsrättens mening uteslutet. Det kan hållas för visst att han varit insatt även i övriga delar av brottsplanen. Att avsikten var att det skulle vara fråga om tillgrepp av pengar i en obemannad värdedepå är så ormlig att man kan bortse från det. Han ska därför dömas för rån i enlighet med vad åklagaren gjort gällande. Det kan tilläggas att när det gäller tidpunkten för tillgreppet av helikoptern har tingsrätten (s. 211 212) funnit att helikoptern lyfte från Norrtälje kl. 04.43 med hänsyn till den radarspaning som gjorts av Försvarsmakten samt de mastuppkopplingar som skett från den mobiltelefon (benämnd rånlur 2) som enligt tingsrätten befunnit sig i helikoptern. Hovrättens dom Både AE och åklagarna överklagade tingsrättens dom till hovrätten. AE yrkade att åtalet skulle ogillas och att samtliga skadeståndsanspråk lämnas utan bifall. Han yrkade vidare att han skulle tillerkännas ersättning för sina vittneskostnader vid tingsrätten. Åklagarna yrkade att AE skulle dömas till längre fängelsestraff än vad tingsrätten dömt ut. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på det sättet att fängelsestraffets längd bestämdes till åtta år. Hovrätten anförde (s. 27 32) bl.a. i domskälen: Åklagaren har påstått att tillgreppet av helikoptern skedde i anslutning till att flygningen påbörjades, alltså strax före kl. 04.43. AE har å sin sida gjort gällande att tillgreppet skedde vid 02-tiden samma natt, vid en tidpunkt då hans telefon kopplade upp mot master på Frejgatan och Frescati i Stockholm, att helikoptern flög på låg höjd till en annan plats i närheten av hangaren/flygfältet och att den startade därifrån strax före kl 04.43. Hovrätten gör i denna del följande överväganden. Enligt uppgifterna från Försvarsmaktens radarspaning finns bara två helikopterrörelser registrerade i området natten mot den 23 september 2009. Ingen av dessa motsvarar en sådan rörelse som AE påstår kan ha skett. Även om en sådan flygning skulle kunna ha genomförts under radarhöjden är det enligt hovrätten svårförståeligt varför gärningsmännen skulle tillgripa helikoptern ett par timmar innan den skulle användas och sedan flyga den till en plats i närheten av hangaren, med tanke på att det förelåg en risk för upptäckt av stölden då hangaren bredvid den där helikoptern fanns var bemannad dygnet runt av Sjöräddningen. Vidare torde gärningsmännen ha avvaktat besked om att båda polishelikoptrarna fanns på plats i Myttinge innan tillgreppet av helikoptern påbörjades. Den polishelikopter som varit på uppdrag landade i Myttinge omkring 02.30. De tre vittnen som AE åberopat, skolpojkarna som campade i närheten av hangaren, har i och för sig framstått som trovärdiga, men uppgifterna om vid vilken tidpunkt de har sett eller hört vad de uppfattat som en helikopter är så osäkra, att det inte går att dra några säkra slutsatser därav. Det kan inte uteslutas att deras minnesbilder har påverkats av att AEs pappa sökt upp dem i skolan och ställt frågor till dem innan de hördes vid tingsrätten.

Svarsskrivelse Sida 5 (11) CE, som gjort ett trovärdigt intryck och lämnat uppgifter som hovrätten bedömer som tillförlitliga, har uppgett att han mellan kl. 04.30 och 04.45 den 23 september 2009, hörde och såg vad han uppfattade vara en vit helikopter. Helikoptern kom i riktning från hangaren vid Roslagens Helikopterflyg och flög sedan troligen söderut. AE har anfört att de data som registrerats i GPS:en talar för att helikoptern tillgreps och flögs vid 02-tiden på natten. Av utredningen framgår att det i GPS:en fanns registrerad färdtid om 4 timmar 25 minuter och väntetid om 2 timmar 33 minuter. Det innebär att GPS:en har varit i rörelse 1 timme 52 minuter. Enligt hovrätten kan man inte därav dra slutsatsen att helikopterfärden har pågått hela den tiden. Baserat på radaruppgifter samt AOS och KL iakttagelser kan man konstatera att helikoptern flög i vart fall omkring 1 timme 25 minuter. Åklagaren har påstått att helikoptern landade i Skavlöten kl. 06.15 vilket ger en flygtid om 1 timme 32 minuter. Den återstående tiden om 20 minuter då GPS:en var i rörelse kan förklaras t.ex. av att den slogs på redan på väg tillbaka till flygfältet i Norrtälje, vilket inte är osannolikt. Vid en sammantagen bedömning av ovanstående omständigheter finner hovrätten det utrett att helikoptern tillgreps i nära anslutning till att flygningen påbörjades kl 04.43. Hovrätten gör liksom tingsrätten bedömningen att det förhållandet att AE mobil kopplade upp på annan plats vid halvtretiden på natten inte utesluter att han har kunnat vara med och tillgripa och sedan flyga helikoptern. Vad gäller AOs iakttagelse av helikopterföraren är det enligt hovrätten i och för sig möjligt att hon sett denna. Förhållandena har dock varit sådana att hennes möjlighet att göra detaljerade iakttagelser av personens utseende måste varit begränsad. Som tingsrätten funnit är det därför inte genom hennes uppgifter uteslutet att det var AE som förde helikoptern. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömningar när det gäller sammanträffandet mellan GB och AE på Skeppsholmen den 2 september 2009, AEs invändning att han inte varit delaktig i rånet eftersom han varit utomlands eller upptagen på annat sätt under den tid rånet planerades, betydelsen av AEs ekonomiska situation och SKs uppgift om att det var en annan person som förde helikoptern. Vad gäller tolkningen av sms:et från MF till AE instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att sms:et tyder på att MF haft uppfattningen att AE på något sätt varit involverad i rånet, även om det i hovrätten har framkommit att sms:et rätteligen skickats kl. 07.50 den 23 september. Vid kollisionen vid Tegeluddsvägen, vid ungefär samma tidpunkt som rånet ägde rum, involverade AEs bil och MA, har det från åklagarens sida inte ifrågasatts att kollisionen verkligen har ägt rum. Som redovisas nedan i domskälen beträffande MA kan den emellertid inte ha gått till som AE och MA har uppgett. Redan AEs egna uppgifter i detta avseende och hur han letade efter sin bil i samband med taxiresan från McDonalds vid 7-tiden på morgonen, gör att det starkt kan ifrågasättas att han varit inblandad i någon kollision. Enligt hovrätten är hans uppgifter i denna del sådana att de kan lämnas utan avseende. Något annat syfte med kollisionen än att ge AE ett alibi för rånet får, som tingsrätten funnit och som hovrätten konstaterar nedan, anses uteslutet. Tingsrätten har utförligt redogjort för DNA-fynd på buntband och GPS samt för vad som är styrkt i fråga om detta. Hovrätten ansluter sig helt till tingsrättens redogörelse och instämmer i bedömningarna i den delen. Vid en sammantagen bedömning av den omfattande bevisning som har åberopats av såväl åklagaren som AE, gör hovrätten, liksom tingsrätten, bedömningen att det är styrkt att det var AE som flög helikoptern under rånet och att han fanns med vid

Svarsskrivelse Sida 6 (11) tillgreppet av helikoptern. Det är vidare styrkt att han som förare av helikoptern planerat färdvägen, även om han inte programmerat GPS:en. Med tanke på hans centrala roll i rånet får det anses vara uteslutet att han inte kände till omfattningen och planeringen av rånet. AE ska därför, som tingsrätten funnit, dömas för grovt rån. Min bedömning Målet handlar således om ett mycket noggrant planerat rån där 39 miljoner kr tillgripits från en värdedepå i Västberga av ett antal gärningsmän med hjälp av en helikopter som landade på värdedepåns tak och där även andra gärningsmän deltagit på olika sätt i syfte att främja brottets utförande. Frågan i målet har framförallt varit huruvida de tilltalade är de som varit i delaktiga i utförandet av rånet. Samtliga personer, utom en, har förnekat att de varit delaktiga i rånet. Som framgår av domarna har både åklagarna och de tilltalade åberopat omfattande bevisning och målet kan sägas vara ett utpräglat bevismål. Underinstanserna har noggrant redovisat sina bedömningar av de olika bevis och omständigheter som åberopats. Enligt min uppfattning har de gjort en helt korrekt bedömning i skuldfrågan och även beträffande övriga frågor när det gäller AE. Det är således utrett AE gjort sig skyldig till grovt rån bestående i att han tillgripit den aktuella helikoptern, hjälpt till med lastningen av den innan rånet, planerat färdrutten med hjälp av en GPS och flugit helikoptern under rånet. Det kan dock vara av värde att i punktform redovisa den bevisning och de omständigheter som underinstanserna lagt till grund för den fällande domen mot honom: På passagerarsätet i helikoptern påträffades en handhållen GPS som inköpts av okänd den 25 augusti 2009 på Teknikmagasinet i Huddinge. Vid undersökning av GPS:en framkom att en karta installerades den 26 augusti 2009 och det fanns fyra koordinater, s.k. waypoints, inlagda, bl.a. G4S värdedepå i Västberga. Att helikoptern färdades i enlighet med dessa waypoints framgår bl.a. av uppgifter från försvarets radarspaning. Domstolarna har ansett att GPS:en, som inte hör till helikoptern, använts enbart i syfte för att planera färdvägen före, under och efter rånet. På utsidan av GPS:en återfanns DNA från AE. På taket till G4S värdedepå påträffades flera s.k. buntband som troligtvis använts för att fästa stegarna som använts vid rånet på helikopterns medar. På ett av dessa buntband påträffades AEs DNA. Hans DNA återfanns på den låsmekanik som man tar i när man låser bandet. Det går endast att låsa bandet en gång eftersom det är ett engångsmaterial. AEs påstående att han inte kan flyga i mörker och att han inte är en så skicklig pilot att han hade kunnat klara av landningen på värdedepåns tak har motbevisats genom förhör med flera vittnen, bl.a. den person som lärt AE att flyga helikopter. Det kan tilläggas att det är ostridigt att

Svarsskrivelse Sida 7 (11) AE är mycket väl förtrogen med både hangaren vid Roslagens Helikopterflyg och den aktuella helikoptern. Den krock som ska ha ägt rum i frihamnen på morgonen den 23 september 2009 mellan AE och MA har varit arrangerad i syfte att ge AE alibi för den tid då rånet skedde. Att krocken har varit arrangerad framgår enligt domstolarnas mening bl.a. av att AE lämnat uppgifter om händelsen som inte alls stämmer överens med vad MA sagt. Det kan tilläggas att domstolarna funnit utrett att MA haft kännedom om rånbrottet och varit involverad i planeringen, bl.a. genom att MA haft täta telefonkontakter under augusti och september med MS vars DNA återfanns på en sprängkapsel inne i depån efter brottet. AEs berättelse om vad han gjort under natten och morgonen den 23 september är så osannolik att hans uppgifter i alla väsentliga delar kan lämnas utan avseende. För egen vill jag peka på att strax efter det att helikoptern landat i Skavlöten dyker AE upp på McDonald s i Hägernäs. Det tar, ostridigt, cirka 25 minuter att gå från Skavlöten till McDonald s. Någon rimlig förklaring till besöket på McDonalds har inte AE lämnat. AE har haft möte den 2 september 2009 med GB, vilket de båda inledningsvis inte velat medge. Senare har de lämnat olika versioner om vad mötet kan ha handlat om. Enligt domstolarnas mening var det styrkt att GB vid denna tid sökte efter en helikopterpilot. Överklagandet till Högsta domstolen AE yrkar att Högsta domstolen ska: 1. Ogilla åtalet 2. Lämna samtliga skadeståndsanspråk utan bifall 3. Tillerkänna honom ersättning för vittneskostnader vid tingsrätten med där yrkade belopp 4. I vart fall återförvisa målet till hovrätten för förnyad prövning. Grunden för överklagandet är att AE inte utfört de gärningar som läggs honom till last. När det gäller frågan om prövningstillstånd gör AE gällande att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar målet. Det inrymmer bevis- och rättsfrågor som har prejudikatintresse. AE åberopar dessutom som skäl för prövningstillstånd nya omständigheter, vittnen och bevis som inte förebringats tidigare. Deras förebringande skulle

Svarsskrivelse Sida 8 (11) sannolikt ha lett till att AE frikänts från ansvar enligt åtalet och anför bl.a. följande. I vart fall finns det med hänsyn till de nytillkommande bevisen och omständigheterna i övrigt synnerliga skäl att pröva om AE förövat gärningarna. Den nya bevisningen har avsevärd tyngd i flera frågor i fallet. Dels stöder den nya bevisningen tidigare åberopad bevisning om AEs alibi vid tiden för tillgreppet av helikoptern, dels ger ny bevisning honom alibi för tiden då helikoptern parkerades på sin slutdestination. Utöver detta åberopas ytterligare bevisning som påstås vederlägga åklagarens bevisfaktum avseende bl.a. GPSmomentet, där tidigare hörda vittnen hörts under felaktiga förutsättningar. AE gör även gällande att Högsta domstolen bör meddela prövningstillstånd med hänsyn till utredningens objektivitet och dess betydelse för målets avgörande. AE menar att brister i utredningen, medvetna eller ej, inte får ligga honom till last på det sätt som skett. Vidare måste även det sätt på vilket sekretess använts och slutsatser som torde ha varit kända för åklagare eller i vart fall utredande personal påpekas i sammanhanget, eftersom detta inkräktat på rättssäkerheten och utredningens robusthet. Prövningstillstånd Prejudikatdispens Enligt 54 kap. 10 första stycket 1 rättegångsbalken får prövningstillstånd meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen (prejudikatdispens). AE har åberopat att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av Högsta domstolen med hänvisning till bevis- och påföljdsfrågorna i målet. En stor del av överklagandena innebär kritik mot underrätternas bevisvärdering. Rena bevisfrågor är ofta inte av intresse att få belysta genom avgöranden i Högsta domstolen och jag ser inte att bevisvärderingsfrågorna i detta mål skulle utgöra ett undantag. Beträffande bedömningen av påföljdsfrågan kan jag inte se att detta tämligen unika fall skulle kunna ligga till grund för generella riktlinjer för straffvärdebedömningen vid grova rån. Skäl för prövningstillstånd enligt denna punkt föreligger enligt min mening inte. Extraordinär dispens

Svarsskrivelse Sida 9 (11) Prövningstillstånd får enligt 54 kap. 10 första stycket 2 rättegångsbalken meddelas också om det finns synnerliga skäl för en sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag (extraordinär dispens). I propositionen till den nu aktuella bestämmelsen uttalades att utrymmet för prövningstillstånd vid sidan av prejudikatdispensen bör vara ytterst begränsat. De fall som kan komma i fråga är resningsfallen och därmed jämförbara mycket sällsynta situationer. Vidare angavs att prövningstillstånd bör kunna medges i den utsträckning som de extraordinära rättsmedlen kan tillämpas. Den närmare innebörd som resnings- och domvillogrunderna getts i praxis bör vara vägledande också inom den ordinära fullföljdens ram (se prop. 1971:45 s. 90 f.). Enligt huvudregeln i 58 kap. 2 4 rättegångsbalken får resning beviljas, om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats (den s.k. huvudregeln). Även om det inte föreligger någon sådan sannolikhet, får resning enligt samma punkt beviljas om det, med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för vilket han dömts (den s.k. tilläggsregeln). En utgångspunkt för prövningen av ett resningsärende är således det s.k. nyhetskravet. Det kravet innebär att det, för att resning ska kunna beviljas, i princip ska vara fråga om omständigheter eller bevis som inte prövats i målet. Resning kan därför inte beviljas bara på grund av en omprövning av i målet gjord bevisvärdering. Det nya material som åberopas i ett resningsärende måste vidare ha ett visst bevisvärde. Hur stort detta värde ska vara kan emellertid inte ens teoretiskt anges generellt. Det är nämligen klart, att det nya materialets värde måste sättas i relation till värdet av den tidigare förebragda bevisningen. Ju mera övertygande bevisningen till stöd för domen ter sig, desto större krav måste ställas på det nya materialet för att resning ska komma i fråga. Motsatsvis torde kunna konstateras att ju mindre övertygande den ursprungliga bevisningen är desto mindre krav behöver ställas på nya omständigheter eller bevis. Den prövning av det nya materialets betydelse som ska ske i resningsärendet torde mot den här bakgrunden i praktiken oftast inbegripa en omprövning av värdet av tidigare förebragd bevisning. (Jfr Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. 1994, s. 225 ff. och Bengtsson, Resning i brottmål vid synnerliga skäl, Process och exekution, i Vänbok till Robert Boman, 1990 s. 1 ff.).

Svarsskrivelse Sida 10 (11) Högsta domstolen har i flera resningsärenden uttalat, att mot bakgrund av det uppställda kravet på synnerliga skäl och med beaktande av att resning är ett extraordinärt rättsmedel, bör tilläggsregeln ges en restriktiv tillämpning och användas endast om de nya bevisen till följd av särskilda omständigheter är ägnade att framkalla tvivelsmål om den tilltalades skuld till brottet (se t.ex. NJA 1992 s. 625 och NJA 2007 N 32). AE har som ny bevisning i Högsta domstolen åberopat förhör med 15 personer samt även vissa skriftliga handlingar. Kammaråklagare Björn Fritihiof har bemött samtliga påståenden som AE framfört under punkterna 20-191. Jag får hänvisa till vad Björn Frithiof har anfört och får egen del tillägga följande. Den av AE nu åberopade bevisningen har enligt min mening inte någon nämnvärd styrka och har, tillspetsat, närmast karaktär av stödbevisning till den bevisning som han åberopade i underinstanserna och har i allt väsentligt till syfte att vederlägga de av åklagarna påstådda tidpunkterna då helikoptern lyfte från hangaren i Norrtälje respektive landade i Skavlöten i Täby. Som framgår av Björn Frithiofs yttrande, se framförallt punkterna 23-28, 60-65 samt 78-84, föreligger robust bevisning angående de aktuella tidpunkterna och framförallt föreligger en mycket övertygande bevisning som knyter AE till rånet. Sammanfattningsvis menar jag att ett förebringande av den nu åberopade bevisningen inte sannolikt skulle ha lett till att hovrätten gjort en annan bedömning i ansvarsfrågan. Mot bakgrund av den bevisning som underinstanserna lagt till grund för den fällande domen mot AE anser jag den nya bevisningen inte är sådan att den kan anses ägnade att framkalla några som helst tvivelsmål om hovrättens bedömning. Det finns därför inte heller synnerliga skäl att på nytt pröva ansvarsfrågan. Då det således inte föreligger resningsskäl finns det inte heller skäl att meddela extraordinär dispens. Till sist vad gäller AEs påstående att det finns brister i förundersökningen har Björn Frithiof bemött detta under punkterna 56-58 (tredje stycket), 149-155 samt 156-165 i sitt yttrande. Enligt min mening föreligger inte någon brist i förundersökningen som kan antas ha påverkat AEs möjligheter till en rättvis rättegång. Det finns således inte heller skäl för prövningstillstånd av denna anledning. Sammanfattningsvis anser jag att det inte föreligger synnerliga skäl att på nytt pröva ansvarsfrågan och det saknas därmed skäl att meddela prövningstillstånd enligt 54 kap. 10 första stycket 2 rättegångsbalken.

Svarsskrivelse Sida 11 (11) Bevisning Jag ber att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen skulle komma att meddela prövningstillstånd i målet. Ander Perklev Johan Lindmark Kopia till: Internationella åklagarkammaren i Stockholm (AM-154165-09)