Skärgårdstrafiken 2020 Rapport från ett öppet och kreativt seminarium den 4 februari 2009 om vår framtida skärgårdstrafik. ARRANGÖR: ÅLANDS SKÄRGÅRDSNÄMND 1
Skärgården klarar sig själv Befolkningen ökar För fulla segel Sakta framåt Disney - land I bakvattnet Befolkningen minskar Skärgården beror av bidrag Vi kan inte förutsäga framtiden, men vi måste planera och förbereda oss för olika alternativ. För att kunna diskutera den framtida skärgårdstrafiken på ett mångsidigt och konkret vis skapade vi fyra scenarier = möjliga framtider. Inget scenario är sanningen de är alla lite överdrivna åt varsitt håll. 2
Sammanfattning Beslut om framtida tonnage inom skärgårdstrafiken måste börja beredas under 2009. Då får vi den nya färjan till Föglö och ska börja tänka på nästa. Därav detta seminarium som genomfördes den 4 februari. Syftet var att stimulera till en öppen och kreativ diskussion om den framtida skärgårdstrafiken med politiker, intresseorganisationer, tjänstemän, skärgårdsbor och allmänheten. De fyra scenarier som legat till grund för Vi som var där tycks ha en stor framtidstro och en relativt stor beredskap för avgörande förändringar av de principer som hittills styrt utformningen av skärgårdstrafiken. seminariet är utmejslade för att vara olika varandra och visa på olika möjligheter. Deras utgångspunkt var att det som mest påverkar skärgårdens framtid är om den klarar att försörja sig själv eller inte, och om befolkningen ökat eller minskat. Till varje scenario arbetades en trafiklösning fram. Dessa trafiklösningar speglade inte landskapsregeringens avsikter, åsikter eller mål utan var författade av skärgårdsnämndens sekreterare för att stimulera till diskussion och nytänkande. Vi var över åttio personer som deltog i seminariet och vi var just så intresserade, frågvisa, debattsugna och nytänkande som nämnden hade hoppats. De scenarier som lockade flest var Sakta framåt och För fulla segel, som därför också fick flest synpunkter. Alla skriftliga anteckningar och muntliga kommentarer har sammanfattats på de följande sidorna. Vi som var där tycks ha en stor framtidstro och en relativt stor beredskap för avgörande förändringar av de principer som hittills styrt utformningen av skärgårdstrafiken, nämligen att samtligt tonnage skall bära både person- och godstrafik, att samtligt tonnage skall vara isbrytande, samt att (så gott som) alla anhalter längs en rutt alltid skall angöras av alla turer. Denna dokumentation lämnas till skärgårdsnämndens ledamöter och med särskild adress till trafikministern, trafikavdelningen samt skärgårdens och hela Ålands politiker, som skall besluta framtidens skärgårdstrafik. 3
Skärgården klarar sig själv Befolkningen ökar Sakta framåt Befolkningen minskar Skärgården beror av bidrag 4 + 20% 2800 bofasta Sakta framåt Senario I detta senario har Åland, som kom ur lågkonjunkturen de första åren på 2010-talet, satt miljöfrågorna i fokus. I de två senaste valen, år 2014 och 2017, har alla partier varit överens om att skärgården är en viktig gemensam resurs för hela Åland. Dess unika natur och kultur ska bevaras. Det innebär att vare sig fastboende, sommarboende eller besökare tillåts exploatera skärgården. Det är mycket svårt att få bygglov, stränderna värnas, jordförvärvslagen finns kvar. Skärgårdssamhällena år 2020 har sakta utvecklats, främst på grund av att det är miljöintressena som styr och då får man inte ha bråttom. Tunneln till Föglö blev inte byggd, dels på grund av att lågkonjunkturen kom emellan, dels på grund av miljöskäl. En bro över Töftösund till Vårdö är en stor fråga i det kommande valet i höst. Åland är världsledande inom produktion och dubbelriktad distribution av vindenergi. Den stora investeringen på teknik och kraftnät som både kan ta emot och sända elektrisk kraft med små transportförluster har gjort att skärgårdssamhällena, som var och en har ett halvdussin vindkraftverk, faktiskt tjänar pengar på energi (eftersom de inte har behövt finansiera infrastruktursatsningen). Fibernätet har hjälpt skärgårdsprodukterna att hitta till sina marknader och möjliggjort distansundervisning i skolan, men har annars inte inneburit så stora förändringar. Skärgårdsborna familjer och äldre som värnar om naturen År 2020 bor det 2.800 personer i skärgården, en ökning med 20% jämfört med 2009. De kommuner som har ökat mest är Föglö, Vårdö och Brändö, men även Sottunga, Kökar och Kumlinge växer. En ganska stor del av ökningen utgörs av unga familjer som flyr storstädernas betong och söker det lilla samhällets trygghet och bra skolor för barnen. Samtidigt fortsätter unga skärgårdsbor att flytta in till stan för att få utbildning och umgänge. Pensionärer med rötter i skärgården har flyttat ut bor en del av året i välutrustade fritidshus. De ger tyvärr inga skatteinkomster till skärgårdskommunerna Medelåldern är fortsatt hög, 25% av befolkningen är över 65 år (medan det är 20% på fasta Åland). Jobben samarbetande småföretag Jordbruk och djurhållning finns i första hand till för att vårda markerna. Ekoodling och kreatur håller landskapet öppet. Den produktion som sker ska ha en äkta skärgårdsprägel. Det odlas specialgrödor så som lin (till isoleringsmaterial), speltvete, råg, svinmålla och sälgsly (för medicinproduktion), frukt och bär. De flesta grödor förädlas i skärgården, det finns en växande småindustri. Det lönar sig att hålla markerna öppna, för ekologisk odling, till butiker och annan service, och för att utveckla och förädla skärgårdsprodukterna. Skärgården är inte helt självförsörjande, men det är heller inget som ålänningarna i gemen kräver. Tillgången till vild fisk har ökat tack vare de stora miljöinvesteringar som har gjorts. Den har blivit en lyxprodukt som ger bättre inkomster vilket har gjort att det finns yrkesfiskare kvar. Fiskodlingen är förbjuden, ingen ny teknik finns på plats. Skärgårdens företagare är som tidigare allkonstnärer men de samarbetar i mycket högre grad än tidigare kring lokal turism och skärgårdsprodukter. De satsningar som har gjorts på arbetsplatser och på bostäder för inflyttare har fallit väl ut. Företagen har blivit ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbarare, man kan säga att de har blivit samarbetande mångsysslare. Utflaggningen av åländska fartyg har fortsatt. Även om många skärgårdsbor arbetar som sjömän är det allt färre som också skattar hemma i skärgården. Nya arbetsplatser finns inom produktutveckling, marknadsföring, förädling och distribution av ekologiska skärgårdsprodukter, inom miljövården samt inom service och vård. Turism kontrollerad och i liten skala Lågkonjunkturen under 2009 2014 tog död på en stor del av massturismen. Eftersom den är så konjunktur- och säsongsberoende, och dessutom orsakar miljöproblem, har skärgården i stället satsat på småskalig ekoturism. Turism är nog bra men turisterna ska ledas i vissa banor och får inte slita på och förstöra skärgården. Man kan påstå att det finns en sund balans mellan marknadsföringen och hur det faktiskt är när man kommer ut i skärgården. Service kulturen prioriteras Kommunerna finns kvar och sköter basservice, ibland i samarbete med varandra. Några privata vårdföretag finns. Det finns en skola i varje kommun men Vårdöbarnen går liksom tidigare på högstadiet i Godby. I de andra kommunerna har distansundervisningen utvecklats och används flitigt bland annat inom språk och matematik där barnens studieresultat blivit mycket bättre. Trots att Paf har försvunnit ur den åländska ekonomin är kulturlivet livligt. Det finns bio i alla kommuner, intresset för teater, dans och folkmusik är stort. Kommunerna har en gemensam virtuell kulturskola som till och med organiserar folkhögskoleutbildning inom folkmusik och ekoturism. Trygghet låg brottslighet och hög säkerhet Eftersom det är mycket färre turister finns den gamla gästfriheten, öppenheten och tilliten kvar. Man håller inte dörren låst. Det finns fortfarande bofasta kvar på småöar som Björkö, Seglinge, Simskäla, Husö och Kyrkogårdsö. I skärgården känner alla alla och tryggheten och grannhjälpen finns kvar. Det hindrar oro och brottsligheten är låg.
Skärgården är en viktig gemensam resurs för hela Åland. Miljöintressena styr och då får man inte ha bråttom. Trafiklösning Det är Landskapet Åland som äger skärgårdstrafikens tonnage, men driften har lagts ut på entreprenad. Det finns ett tiotal privata rederier som sköter om att färjorna kommer och går på avtalade tider inom avtalad kostnad och med höga utsläpps- och miljökrav. Hellre rent än fort, lyder parollen. Till Hummelvik och Långnäs går eltåg som byggts längs med cykelvägarna. Infrastruktursatsningen betalades av landskapet och EU-medel, men nu är det turistföretagen som har hand om driften. Det finns också en väl utbyggd kollektivtrafik ute i skärgården, med små elbussar som ansluter till alla turer. Tonnaget är valt för att vara miljlövänligt och inte så snabbt. Det finns tre persontransportfärjor och två person/fordonsfärjor med gasdrift för hela skärgården. Turerna är därmed inte så täta och det är stor skillnad på trafiken sommar och vinter. Man måste söka tillstånd för biltransport hos av en särskild nämnd och det är inte ens lätt för de bofasta att få tillstånd, dessutom är det mycket dyrt. En personbiljett är däremot subventionerad till 25% av den verkliga kostnaden. Godstransporter sker med skilt tonnage tre gånger/vecka. Bokningen sker till övervägande delen via Internet. Skärgårdstrafiken kostar 22 MEUR/år varav landskapet står för det mesta, 22 MEUR. Hur ska man hantera: Persontransport: Skärgårdsbors biltransport: Besökares bil- & busstransport: Godstransport: Skillnad sommar/vinter: Teknik: Snabbhet: Täthet turer: Anslutningstrafiken: Vem äger, vem driver: Bokning: Brukarnas kostnad i procent av verklig kostnad: Persontransport 25% Skärgårdsbors biltransport 100% Besökares bil- & busstransport 200% Godstransport 50%! Detta scenario lockade fyrtio procent av seminariets deltagare till sig. Denna framtidsbild upplevdes som positiv och hoppfull. Miljön har fått styra, det finns snabba passbåtar men inte lika täta turer, men det är ändå möjligt att dagpendla för många skärgårdsbor. Scenariot behöver förbättras för att vara realistiskt, hördes många säga. Framförallt trafiklösningens eltåg och elbussar var inte riktigt trovärdiga. Ska vi verkligen kunna klara oss utan våra kära bilar? Skärgårdsproducenterna vill ha fem godstransporter per vecka för att hålla basnäringarna igång. Att avgifterna blir högre tycktes många acceptera. Det kan inte bli billigare än i dag. Det går att ta in mer pengar både på persontransporterna och av besökarna. Landskapets kostnad / total kostnad MEUR: 20 /22 5
Skärgården klarar sig själv Befolkningen ökar För fulla segel Befolkningen minskar 6 + 70% 4000 bofasta För fulla segel Senario I detta scenario är högkonjunkturen, som kom igång år 2013, också märkbar i skärgården. Skärgården är en enda kommun, de andra kommunerna är Mariehamn, Norra Åland och Södra Åland. Tunneln till Föglö gör att Degerby är en viktig centralpunkt i skärgården med ett stort utbud av service. I norr är den nya bron orsak till att Vårdöborna är Ålands mesta pendlare. Vindkraften står för en stor del av Ålands energiproduktion och konsumtion, men har inte byggts ut nämnvärt i skärgården på grund av höga kostnader och miljöorsaker. Skärgårdsborna Att bo i skärgården är attraktivt. Här bor nästan 4.000 personer. Miljö och boende står högt på människors önskelistor. Det är trendigt att bo naturnära med hög livskvalitet. Skärgården är inte en glesbygd en bygd där det är glest utan en bygd där det är gott om rum. Många inflyttade skärgårdsbor har barn i förskole- och skolåldern. De uppskattar sina trygga skolor. Andra nyinflyttade är pensionärer och tidigare fritidsbosatta som har sina rötter i skärgården. De har kommit från fasta Åland, från fastlandet, från Sverige, från de baltiska länderna och från Europa (ganska många holländare, bl a). För alla inflyttare är det viktigt med fibernät och låg skatt. Jobben mångsidig näringsstruktur Tack vare att skärgården är ett starkt varumärke är näringsstrukturen mångsidig och stark med turismen som motor. Många skärgårdsbor arbetar inom service, rekreation, hälsa, konst och kultur men även IT och bioteknologi. Distansarbete är mycket vanligt. Ett tiotal kunskapsföretag har distansarbetsplatser i skärgården där en eller flera av deras anställda kan jobba i lugn och ro under en eller ett par veckor, och sedan ta dit familjen på semester. Näringsidkarna är alltmer specialiserade och inte längre mångsysslare. Skärgårdens lantbrukare har framgångsrikt satsat på odling av frukt, bär, grönsaker, svamp och kryddväxter och det har blivit en härlig repris på det åländska undret inom växthusodlingen på 1970-talet. Marknaden för ekologiska, kvalitativa produkter är synnerligen god. Produkterna exporteras till fasta Åland, till fastlandet och till Sverige. Den vilda fisken finns inte som förr, men eftersom det är stor efterfrågan på fisk finns det yrkesfiskare kvar. Fritids- och fisketurismen har också ökat och yrkesfiskarna kombinerar fisketurism med sitt yrke. Fisk odlas också fast med nya tekniker, både i vatten och på land tack vare att man lyckats få bort de negativa miljöeffekterna. Kultur är business och skärgården ordnar många festivaler och evenemang. Man kan ta ut höga priser tack vare varumärket Äkta skärgård. Skärgården beror av bidrag Turism kvalitet framför kvantitet Turismen har vuxit i kvalitet men krympt i kvantitet, tack vare en slug kombination av utomstående kapital och inhemsk skärgårdskunskap. Man erbjuder guidade cykel-, båt- och häst-turer med exklusivt boende till turister från hela Europa, som tycker skärgården är öppen, frisk och ljuvligt rymlig. Många skärgårdsbor är certifierade vildmarksguider. Service Det finns fyra skolor i skärgården: Föglö/Kumlinge, Brändö, Vårdö (som har sina högstadieelever i Godby) och Sottunga/Kökar. De snabba skolbåtarna som transporterar barnen från Snäckö till Överö och från Sottunga till Kökar gör skolvägen relativt kort och har lektionssal ombord. Stor hälsocentral med tandläkare, skärgårdens största butik och tre banker inklusive den nya Föglö-banken startad av en fd fiskodlare finns i Degerby skärgårdens Godby. Skärgårdsbutikernas räddning är att de lyhört lyssnar på vad kunderna vill och utvecklat system för att kunna beställa och ta hem det som kunderna vill ha. De vet att barnfamiljer, rika pensionärer och distansarbetare har höga krav. De kan levererar närproducerade varor och tar hem i princip vad som helst på kort tid med leverans ända till dörren om så önskas. Trygghet allt är inte som förr Turismen, rörligheten, pengarna och den nya kommunorganisationen skapar nya utmaningar i skärgården. Allt är inte som förr, den gamla skärgårdsidentiteten är försvunnen tycker många. Det är inte så tryggt att leva i skärgården längre, inbrott och våld har ökat. Det finns en fast och en rörlig polisstation i skärgården som är bemannade året om.
Skärgården är inte en glesbygd en bygd där det är glest utan en bygd där det är gott om rum. Trafiklösning Skärgårdstrafiken drivs av det privata bolaget Åland Ships där de största ägarna är bussbolagen, som också driver busstrafiken. Inte undra på att färjorna och bussarna numer väntar in varandra! Färjorna är av flera olika slag, med viss skillnad i tonnage och turlistor mellan sommar och vinter. De norska katamaranerna som lastar 100 personer och 5 bilar gör 25 knop mellan Hummelvik och Lappo, respektive mellan Långnäs och Kökar. Eftersom både skärgårdsbor och besökare får betala en relativt stor del av den verkliga transportkostnaden, är inte efterfrågan så stor på biltransport. Många har en skruttig bil på hemholmen och en bra bil på någon av de stora, välbevakade p-platserna vid ändhamnarna. Eftersom turtätheten är större än tidigare tack vare de nya linjerna och snabbare färjor är skärgårdsborna ganska nöjda. Riktigt dyrt är det för besökarnas bussar och bilar, vilket har gjort att turismen minskat i kvantitet men ökat i kvalitet (och förtjänster). Bokning sker via boknings- och turistcentralen i Kumlinge. Trafiken mellan Brändö och Osnäs och mellan Kökar och Galtby sköts av finska (privata) rederier. Förutom trimaraner används svävare både sommar- och vintertid. Trotjänarna m/s Alfågeln och m/s Viggen kör tunga godstransporter tre gånger i veckan, då lastbilarna fyller däcken vilket är nödvändigt eftersom färjorna tar ut 100% av sina kostnader av godskunderna. Den totala kostnaden för trafiken är 25 MEUR/år, varav landskapet betalar 15 MEUR. Hur ska man hantera: Persontransport: Skärgårdsbors biltransport: Besökares bil- & busstransport: Godstransport: Skillnad sommar/vinter: Teknik: Snabbhet: Täthet turer: Anslutningstrafiken: Vem äger, vem driver: Bokning: Brukarnas kostnad i procent av verklig kostnad: Persontransport 50% Skärgårdsbors biltransport 50% Besökares bil- & busstransport 150% Godstransport 100%! Scenariot För fulla segel var seminariets näst mest populära. Här kom det fram en del synpunkter om att höjd förädlingsgrad minskar transportbehoven, att vi borde samarbeta med alla närliggande regioner om transporter, att färjpass kan bli kortare om de ej körs parallellt med landsväg och att det behövs mer samordning mellan skärgården och fasta Åland. Om privatiseringen ansåg man att det är svårt att få privata entreprenörer som vill driva den eftersom LR kör gratis, men att privata rederier skulle kunna ta vissa pass (t ex Brändö-Åva). Liksom i scenariot Sakta framåt ansåg man att det behövs fem godsturer/vecka för t ex bär och färskvaror. Katamaraner gick mellan Mariehamn och Norrtälje på 1980-talet, vad lärde vi oss av det? Anslutningstrafiken kan ske på många sätt: hyrbilar, bilpool, eltåg/elbussar... Och visst borde bokningscentralen ligga i skärgården och kopplas ihop med turistinformationen. Landskapets kostnad / total kostnad MEUR: 15 /25 7
Skärgården klarar sig själv Befolkningen ökar Disneyland Befolkningen minskar 8 + 30% 3000 personer Disneyland Senario I detta scenario har Åland kommit på fötter efter de svåra åren 2009 2103, med konkurser, arbetslöshet, utflaggning och Paf-pengar som försvann. Den nya tunneln till Föglö och bron till Vårdö gör det lätt för dem som bor i den inre skärgården att pendla till fasta Åland. Turismen är en mycket stor energikonsument men Åland har byggt ut sin vindkraft så att vi är till 60% självförsörjande med el. I skärgården sätter dock turistintressena stopp för all utbyggnad av vindkraftsparker mm. Skärgårdsborna Vintertid bor det 3.000 personer vintertid i skärgården, sommartid (maj till september) är befolkningen det dubbla pga säsongsarbetare. Skärgårdsborna vårdar och underhåller natur och byggnader under lågsäsongen. De har inte så mycket med turisterna att göra, framförallt för att de inte talar de språk de som krävs för att ge besökarna en komplett upplevelse. Skärgården har få permanentboende men många säsongsboende. Antalet fritidsboende minskar när reseföretagen arrenderar attraktiva områden och river stugorna från 1900-talets första hälft. Jobben säsongsbundna Arbetslösheten är noll på sommaren men det finns viss arbetslöshet vintertid. Det är mest ungdomar som jobbar som guider, hotellpersonal och reseledare som bor och arbetar sommartid i skärgården (och vintertid i Alperna). Turismen kommersiell och kräsen Skärgården är en känd turistattraktion i hela Europa den är lika känd som Alperna. Med början år 2014 har tre internationella reseföretag byggt upp en helt ny turism i skärgården. De har lite olika koncept, men alla bygger på att skärgården har blivit känd som ett nytt och intressant resmål för lite mer kräsna besökare. De utländska företagen har köpt upp aktier i åländska bolag genom vilka de äger stora anläggningar, men de arrenderar den mark som anläggningarna står på. Ett franskt reseföretag satsar på äventyrsturism i den yttre skärgården. Under veckolånga kanot- och segelturer får gästerna uppleva det yttersta havsbandet med guider. Många flyger in via det upprustade flygfältet i Kumlinge. Ett tyskt reseföretag satsar på kulturturism i den inre delen av skärgården, väster om Skiftet. Turisterna får uppleva det genuina fiskar- och jordbrukarlivet i skärgården. De kryssar med gamla skutor, bor på lantgårdar (som bara är aktiva på sommaren) eller lär sig gamla hantverk. Ett finskt reseföretag specialiserar sig på aktiva pensionärer, som erbjuds resor som omfattar hela Åland och skärgården. Det handlar Skärgården beror av bidrag om avkoppling och rekreation på spa och pensionat kombinerat med kultur och nöje. Både tyskarna och finnarna utnyttjar Alandica-huset som mötes- och kulturcentrum. Någon massturism som till Kanarieöarna är det inte men så är ju också poängen att erbjuda något för dem som tröttnat på de stora turistorterna. Målgruppen är liten men köpstark, beredda att betala vad det kostar för transporter, souvenirer, restaurangbesök etc. Service räcker hela året Huvuddelen av turisminkomsterna hamnar i utländska fickor med ger ändå pengar till skärgården som kan användas till skolor och äldreomsorg. Butiker, polis, sjöbevakning går på fullvarv under sommaren då intäkterna är så goda att de räcker till att hålla verksamheterna igång resten av året. Trygghet Visst finns det mer poliser än någonsin i skärgården, men i kölvattnet på turisterna följer slitage på naturen och kulturen, avfall, skadegörelse, våld, missbruk och prostitution. Det är förskräckligt hur turisterna far fram, de är värre än skarven tycker skärgårdsborna som försöker behålla en värld vid sidan av turisterna.
Skärgården är en känd turistattraktion i hela Europa den är lika känd som Alperna. Trafiklösning Inom skärgårdstrafiken finns en stor aktör: det privata rederiet The Blue Dreams, som ägs av turistföretagen. Det finns också många små rederier, som ägs av ålänningar varav en del är skärgårdsbor. De kompletterar Blue Dreams med tvärgående linjer, vintertransporter, beställningstransporter och specialarrangemang. Vid Hummelvik och Långnäs ligger stora inhägnade parkeringsområden med vakter. Ute Det i skärgården finns en väl utbyggd kollektivtrafik. Där finns bussbolag, kollektivtransporter på vattnet och tre helikopterföretag i skärgården. Sedan några av skärgårdshamnarna byggts ut angör medelstora kryssningsfartyg Lappo, Snäckö, Sottunga, Degerby och Haparnäs. Förbindelsetrafiken sker med före detta Vaxholmsbåtar som köpts in från Sverige. Godstrafiken tas om hand av stora, långsamma fartyg som endast trafikerar nattetid, Om turister, skärgårdsbor eller andra besökare vill ha med sig bilen ut i skärgården får de anlita nattfärjorna (men det är mycket dyrt). Allting bokas och betalas via mobiltelefon hos en jättelik bokningscentral på Irland där det finns personal som klarar alla språk dygnet runt. Det är alltså stor skillnad på trafiken sommar och vinter och det finns ett många olika sätt att färdas på. Skärgårdstrafiken som kostar 35 MEUR/år är till största delen självfinansierande, landskapet står för 7,5 MEUR. Hur ska man hantera: Persontransport: Skärgårdsbors biltransport: Besökares bil- & busstransport: Godstransport: Skillnad sommar/vinter: Teknik: Snabbhet: Täthet turer: Anslutningstrafiken: Vem äger, vem driver: Bokning:! Detta trodde bara åtta personer skulle kunna hända. I detta scenario har turismen vuxit till en helt dominerande näring som inte styrs av åländska intressen. De ansåg i och för sig att det var positivt att skärgården blivit en bilfri zon och att livet för de bofasta på många sätt har blivit bättre även om de ha blivit färre. Här fördes fram idéer om en linbana med korgar som lastar 1,5 ton på samma sätt som finns mellan Boliden och Köping (96 km på 2,5 tim), kompletterad med vindkraft på varannan pylon. Skoltrafiken skulle kunna gå med svävare. Brukarnas kostnad i procent av verklig kostnad: Persontransport 100% Skärgårdsbors biltransport 75% Besökares bil- & busstransport 200% Godstransport 100% Landskapets kostnad / total kostnad MEUR: 7,5 /35% 9
Skärgården klarar sig själv 10 10% 2100 personer I bakvattnet Senario I detta senario håller skärgårdssamhällena år 2020 ännu fast vid sin traditionella, småskaliga livsform. Inte mycket har förändrats sedan år 2009. På de små öarna Björkö, Seglinge, Simskäla, Husö och Kyrkogårdsö finns inte längre någon bofast befolkning. Någon tunnel till Föglö har det inte blivit och heller ingen bro till Vårdö, lågkonjunkturen 2009-2013 kom emellan. Olje- och elpriserna har skjutit i höjden. Även om Åland är världsmästare i lokalproducerad vind-el så är det svårt för skärgården att dra nytta av det med de befintliga distributionssystemen. Skärgårdsborna År 2020 bor det 2.100 personer i skärgården, en minskning med 10% jämfört med år 2009. De kommuner som har minskat mest är Brändö, Kumlinge, Kökar och Sottunga, medan Föglö och Vårdö har ökat något. Medelåldern är hög i skärgården: en tredjedel består av pensionärer över 65 (medan det är 20% på fasta Åland). Ungdomar flyttar från skärgården på grund av bristen på utbildning, arbete och umgänge. Det föds allt färre barn i skärgården. Rätt så många pensionärer och andra, kapitalstarka äldre personer har bosatt sig i skärgården del av året. De tycker att de inte bara köper en bostad utan hela skärgårdsmiljön (ibland köper de en hel ö). Man ser allt oftare skyltar om privat mark. Att skärgården är glesbygd tycker de bara är bra. Skatt på deras pensioner uppbärs tyvärr i det land pensionen intjänats, inte i skärgårdskommunen där de bor. Befolkningen har därför segregerats i en välmående, inflyttad, deltidsboende befolkningsgrupp (varav många äldre) och den skärgårdsfödda ursprungsbefolkningen. Befolkningen ökar I bakvattnet Skärgården beror av bidrag Jobben få nya arbetsplatser Det finns inga yrkesfiskare kvar i skärgården eftersom det är brist på fisk, olönsamt att vara fiskare och eftersom inga ungdomar är intresserade av yrket. Fiskar gör man med turister och som fritidsfiske fastän fångsten är mager. Fiskodlingarna har fått ännu strängare miljökrav men klarar sig och är av stor ekonomisk betydelse i skärgården. Lantbruket är specialiserat på frukt och bär, grönsaker och kryddväxter. Det finns en liten köttproduktion. Det finns ett fåtal nya arbetsplatser inom miljövården samt inom service och vård. Fibernät och bredband har inte inneburit någon avgörande skillnad, vare sig för näringarna eller för skärgårdsborna i övrigt, annat än att stugorna hyrs ut allt oftare via nätet. De näringar som har utvecklats är skärgårdsbutikerna, som har fått det bättre tack vare de delårsboende och den stora mängden turister, samt service inom trädgårdsskötsel, städning, matlagning, bevakning och båttransporter. Utflaggningen av åländska fartyg har fortsatt. Även om många skärgårdsbor arbetar som sjömän är det allt färre som också skattar hemma i skärgården. Turism kvantitet och billigt Ett stort antal turister besöker skärgården på billigaste sätt under kort tid under en kort säsong och lämnar relativt lite efter sig per besökare räknat. Ingen har velat investera i nya anläggningar. Det finns för lite kunskap, företagsamhet och samarbetsvilja bland skärgårdsborna för att turismen ska utvecklas till något nytt. Service Kommunerna finns kvar men brottas med svåra ekonomiska problem. De sköter den kommunala basservicen med allt sämre resultat. Äldre med stora vårdbehov kan inte stanna i sina hemkommuner. Byskolorna har lagts ned och distansundervisning används flitigt i skolan men dock inte med så goda resultat. Tack vare Paf-pengar finns det ett lokalt kulturliv, men i det är stor skillnad mellan vinter- och sommarsäsong, då kulturen blommar upp med turisterna. Tryggheten drastisk minskning Det stora antalet tillfälliga besökare har medfört att man låser sina hus, lador och bilar också ute i skärgården. Befolkningen minskar
Skärgårdssamhällena håller ännu fast vid sin traditionella, småskaliga livsform. Inte mycket har förändrats sedan år 2009. Trafiklösning Skärgårdstrafiken äga och drivs av landskapet Åland, medan busstrafiken drivs av privata bolag som har svårt att anpassa sig till färjornas turlistor. Någon ny färja har inte tillkommit sedan m/s Skarven levererades 2009, men ms Grisslan, ms Gudingen, ms Ejdern och ms Doppingen har tagits ur trafik. Det finns nu fem färjor i trafik. Kostnaden för att färdas som person eller med bil på färjorna har sjunkit något på tio år. Den var år 2009 cirka 5% av den verkliga kostnaden och är nu 2,5 procent. Godsfrakter har däremot ökat i pris. Bokningen sker mest via telefon. Skillnaden mellan sommar och vinter är ganska stor eftersom landskapet beslutat spara på turerna vintertid. Eftersom turtätheten därmed har minskat betydligt är den totala kostnaden kvar på samma nivå som för tio år sedan (18 MEUR), varav 17 MEUR belastar landskapet och återstoden fås in via avgifter. Hur ska man hantera: Persontransport: Skärgårdsbors biltransport: Besökares bil- & busstransport: Godstransport: Skillnad sommar/vinter: Teknik: Snabbhet: Täthet turer: Anslutningstrafiken: Vem äger, vem driver: Bokning: Brukarnas kostnad i procent av verklig kostnad: Persontransport 2,5% Skärgårdsbors biltransport 2,5% Besökares bil- & busstransport 2,5% Godstransport 10%! Bara fem personer ansåg att scenariot I bakvattnet var realistiskt. Undra på det, här har allt stått stilla eller gått tillbaka. Varför inte flytta skärgårdsborna till Mariehamn på vintern, menade någon, det skulle bli billigast. En annan sade att man kan lika gärna flyga enstaka personer med helikopter som att låta en färja gå i ett par timmar med bara en passagerare. Men även i detta trista scenario fanns det idéer: svävare året runt (mindre tidsavstånd), flerskrov sommartid och mer tonnage sommartid kan ordnas t ex genom skolbåten för ö-luffning. Skillnaden mellan sommar och vinter kommer nog att ha ökat om samhällsutvecklingen blir såhär, trodde man, liksom att avgifterna förändras: högre avgifter för persontransport och för skärgårdsbors och besökares biltransport. Landskapets kostnad / total kostnad MEUR: 17 /18 11
SKÄRGÅRSNÄMNDEN Ålands skärgårdsnämnd består av landskapsregeringens sex ledamöter och en representant för var och en av de sex skärgårdskommunerna. Nämnden är ett rådgivande organ som möts cirka fyra gånger per år. Vartannat möte behandlar ärenden av löpande karaktär och vartannat möte är ett temamöte, en sorts tankesmedja för skärgårdsfrågor till exempel den framtida skärgårdstrafiken. Senaste år (2008) avhandlade nämnden 44 ärenden bland vilka kan nämnas skärgårdspolis, möten på distans, bildandet av en skärgårdsstiftelse, skärgårdens image och profilering, utlokalisering, skolskjutsar, skärgårdsambassadörer och skapandet av en ny, gemensam åboländsk-åländsk cykelrutt. Skärgårdsnämnden har regelbundna kontakter med den finska Skärgårdsdelegationen, med Egentliga Finlands förbunds skärgårdsnämnd, med Skärgårdarnas Riksförbund i Sverige och FÖSS i Finland, samt deltar i ESIN och ESPON på europeisk nivå. All information om nämndens arbete och projekt ligger på dess hemsida: www.regeringen.ax/naringsavd/skargardsnamnd.pbs Skärgårdsnämndens sekreterare & skärgårdsutvecklare: Christian Pleijel 0457-342 88 25, christian.pleijel@regeringen.ax